New Perspectives on the History of Literature : Swedish Educational programmes about Classical Antiquity, Romanticism and Strindberg 1960-2012

Syftet med avhandlingen är att undersöka de litteraturhistoriska framställningarna och deras tänkta mottagare i utbildningsprogram om antiken, romantiken och författaren August Strindberg under tidsperioden 1960–2012. I avhandlingens första delstudie analyseras programmens innehåll och form. Resultatet visar framförallt att utbildningsprogrammen vid olika tidpunkter domineras av olika perspektiv. Dessa har i studien benämnts: det litterära, det kulturhistoriskt-biografiska och det programsamtida. Det perspektiv som dominerar under en viss tidsperiod utövar inflytande på såväl programmens innehåll som form, exempelvis texturval, val av berättare/berättarröst och struktur. Den andra delstudien fördjupar sig i hur programmen nyttjar skilda modaliteter: den visuella och den auditiva. Utifrån analysen framträder att programmen använder tre olika modalitetsbruk: det samspelta, det utvidgande och det associativa. Dessutom framgår att framförallt den visuella men även auditiva uttryckssätt såsom musik, får en alltmer självständig roll i de senare programmen. Den tredje delstudien lägger fokus på programmens tänkta mottagare. Det innebär att programmens mottagarstrukturer undersöks för att utifrån dessa konstruera en implicit mottagare. Resultatet visar fyra olika slags tänkta mottagare: den litterärt orienterade, den kritiska och klassmedvetna, den kontextförtrogna och den ifrågasättande mottagaren. Samtliga undersökta program förutsätter vissa förkunskaper hos den tänkta mottagaren för att avsett lärande ska ske. Sammanfattningsvis visar avhandlingen att det litteraturhistoriska stoffet och sättet att presentera det utvalda innehållet anpassas efter vad som vid en tidpunkt i samhället ses som ett relevant litteraturhistoriskt innehåll, som litteraturhistoriens uppgift och som intressant och/eller nyttigt för den tänkta mottagaren. Till detta finns det flera tänkbara orsaker som nya mediala resurser, förändrade förväntningar från samhället i form av bland annat nya läroplaner och olika litteraturvetenskapliga paradigm. The aim of this thesis is to investigate the representations of the history of literature and their implied recipient in the Swedish educational programmes about the epochs Classical Antiquity and Romanticism as well as the author August Strindberg between 1960 and 2012. One sub-study analyses the content and the form of the educational programmes. The result shows that three different perspectives are adopted in the representations of the history of literature. The literary, the cultural-historical-biographical and the contemporary perspectives influence the content as well as the form of the programmes. It is also possible to observe how one perspective often dominates programmes during a certain period. In the second sub-study the analysis focuses on how the educational programmes use different modes: the visual and the auditive. Among other things, it has been observed that the programmes use the modes in three different ways: the modes tell the same thing; the modes expand on each other and provide new dimensions and the modes tell partly different things. Moreover, it is also possible to observe a change over time. The result shows that mostly the visual but also the non-oral expressions such as music play a more important and original role in the more recent programmes. In the third sub-study the focus is on the implied recipient. This means that the analysis concentrates on what kind of recipient can be constructed by the structures of the programmes. This results in four different implied recipients: the literary competent, the critical and conscious, the context competent and the questioning recipient. For learning to occur, all the recipients are expected to have some sort of previous knowledge. In conclusion, the dissertation demonstrates that the material of the history of literature and the way of presenting it is adapted to what society, at a given time, sees as relevant content for the history of literature, considers being the task for the subject and regards as interesting and/or useful for the implied recipient. There are several possible reasons for this, such as new medial resources; changed expectations from society, for instance in the form of new curricula; and different paradigms in the history of literature.