Search

We propose a conservative method for the calculation of the maximum stress concentration factor (SCF) for an interacting notch-hole pair and for a double semi-circular notch (i.e., a notch that has an additional small semi-circular notch ahead of its tip). The method is based on a linearly elastic Airy stress function solution for a circular hole. The notch-hole and double notch configurations are aligned vertically with respect to uniform uniaxial (horizontal) stress. This means, a uniform horizontal tension is applied to a notch-hole pair that lie on a vertical axis. For the notch-hole pair, the maximum interacting SCFs are calculated for edge to edge gaps equal to hole sizes of 2.5a, 5a, 10a and 15a, where a is the hole radius. The analytical results are validated by 2-D finite element calculations. The presented simple approach provides good results with errors well below 10% in most cases compared to the detailed finite element analyses. Fatigue notch factors that can be thought of as the effective SCFs in fatigue analyses are determined. By using the simple approach, computationally costly finite element analysis can be avoided.

Tiivistelmä Tutkimuksen tarkoituksena oli kuvailla potilaiden ja läheisten kokemuksia sairaanhoitajan palliatiivisen hoidon ja saattohoidon osaamisesta. Tutkimusaineisto kerätiin potilailta (n=10) ja läheisiltä (n=31) sähköisenä Webropol-kyselynä. Aineisto muodostui avoimesta kysymyksestä, jossa vastaajia pyydettiin kuvailemaan sairaanhoitajan osaamista palliatiivisessa hoidossa ja saattohoidossa. Aineisto analysoitiin induktiivisella sisällön analyysilla. Sairaanhoitajat tarvitsevat palliatiivisessa hoidossa ja saattohoidossa moninaisia potilaan ja läheisen kohtaamisosaamiseen ja vuorovaikutusosaamiseen liittyviä taitoja. Potilaan ja läheisten mukaan sairaanhoitajalla tulee olla vahvaa osaamista potilaan oirehoidon lisäksi palliatiivisen hoidon ja saattohoidon perusteiden osaamisesta. Sairaanhoitajat tarvitsevat myös ohjausosaamista sekä ihmislähtöisen palliatiivisen hoidon ja saattohoidon osaamista. Sairaanhoitajalla tulee olla myös juridista ja eettistä osaamista palliatiivisesta hoidosta ja saattohoidosta potilaan ja läheisten arvioimana. Sairaanhoitajat tarvitsevat laaja-alaista osaamista laadukkaan palliatiivisen hoidon ja saattohoidon toteuttamiseksi. Heidän osaamista palliatiivisessa hoidossa ja saattohoidossa voidaan tukea kehittämällä ammattikorkeakoulujen opetussuunnitelmia ja lisäämällä täydennyskoulutusta sairaanhoitajille sekä yhdenmukaistamalla palliatiivisen hoitotyön koulutusta kansallisella tasolla. Abstract Patients and relatives experience of nurse competence in palliative care The purpose of study was to describe patients and the nearby experiences of nurse competences in palliative care and end of life care. Data collected from patients (n=10) and nearby (n=31) by electronic questionnaire. Data consisted open question with palliative care and end of life care. Data were analyzed with inductive content analysis. Nurses need in palliative care and end of life care an extensive interaction of patient and nearby and encounters competence. In addition, nurses need deep competence of patients’ somatic symptoms management and competence of palliative care and end of life care in basic care. Also, competence of counselling and person-centered palliative care and end of life care, juridical and ethical competences were important. Nurse need an extensive competence of palliative care and end of life implementation. The nurse competence in palliative care and end of life can be supported by developing contents of palliative care in the curricula of Applied Science, increasing continuing education for nurses and unifying palliative care education in national level.

Tutkimus koostuu kahdesta taiteellisesta osasta ja kirjallisesta osasta. Taiteelliset osat ovat vuonna 2013 esitetty love.abz ja vuonna 2015 esitetty (love.abz)³. Molemmat ovat näyttämöesityksiä, joissa yhteensä yksitoista inhimillistä esiintyjää luo löyhästi näytelmääni Rakkauden ABZ perustuvia tekstifragmentteja käyttäen puheentunnistusta ja konekäännöstä. Tutkimuksen kirjallinen osa on kaksikielinen verkkoväitös, joka hyödyntää taiteellisissa osissa kehitettyjä kirjoitusmenetelmiä ja muuntaa niitä diskursiivisen kirjoittamisen tarkoituksiin. The research consists of two artistic parts and a written part. The artistic parts are love.abz, performed in 2013, and (love.abz)³, performed in 2015. Both are stage performances in which human performers (eleven in all) write text fragments loosely based on my play An ABZ of Love using speech recognition and machine translation. The written part of the research is a bilingual, open access thesis that utilizes the writing methods developed in the artistic parts, altering them for the purposes of discursive writing.

I den här uppsatsen analyseras ikonotexten, det vill säga den helhetsbild som uppstår av text och bild i samspel, i Tove Janssons Pappan och havet (1965) och den utgåva av Alice i underlandet (1966) i ny svensk översättning, som hon illustrerade under sextiotalets mitt. Uppsatsen ämnar att genom en komparativ analys, undersöka hur en framställning där Tove Jansson både skrivit och illustrerat, förhåller sig till ett verk där hon enbart varit illustratör – och vilken påverkan det har på ikonotexten. Studien visar hur Jansson på flera sätt, i sitt eget verk såväl som Carrolls berättelse, fördjupar läsförståelsen genom ikonotexten. I samspelet kan både likheter och skillnader urskiljas. Janssons illustrationer används till exempel som förmedlare av stämningar i båda böckerna. Ikonotexten i Pappan och havet betonar dock i hög grad karaktärernas inre känsloliv, medan den i Alice i underlandet förmedlar handlingens surrealism och irrationella drömflöde. Vidare förtydligas där även yttre karaktärsdrag, då Carrolls text har luckor i sin karaktärsskildring som Jansson fyller visuellt.

SammanfattningVårt syfte är att ta reda på för- och nackdelar med ett utomhuspedagogiskt arbetssätt utifrån yrkeserfarna pedagogers uppfattningar. Frågeställningarna vi har utgått från är:Vilka olika aspekter anser pedagogerna påverkar utomhuspedagogik? Hur kan olika gruppkonstellationer enligt pedagogerna påverkas vid utomhuspedagogisk verksamhet? Vad blir utomhuspedagogikens roll i växelverkan mellan teori och praktik?Vår utgångspunkt är två skolor, en kommunal och en privat skola. Insamlandet av empiri gjordes med hjälp av kvalitativa enkäter och intervjuer. I vår studie har vi bland annat tagit del av Anders Szczepanski, Patrik Grahn och Lars Owe Dahlgrens teorier om utomhuspedagogik där de till exempel tar upp vikten av sinnesstimulans i undervisningen och hur utemiljön kan bidra till detta. Resultatet av vår studie visar att rätt utrustning så som kläder är en viktig faktor för att kunna bedriva utomhuspedagogik på ett fullgott sätt. Det framgick även att elevgrupper upplevs som mindre och delaktigheten och arbetsron kan öka utomhus. Arbetet med att variera teoretisk och praktisk undervisning beskrivs underlättas när utomhuspedagogik blir ett komplement till lärandet i klassrummet. De slutsatser vi kan dra utifrån studiens resultat är att utomhuspedagogik framställs som ett mer genomgående positivt arbetssätt än vad det i själva verket är. Utomhuspedagogik bör kombineras med traditionell klassrumsundervisning och att pedagoger då utnyttjar utomhuspedagogik när det är mest gynnsamt för lärandet. Genom att variera lärmiljöer och situationer blir det lättare att synliggöra elevers styrkor.

Only abstract. Paper copies of master’s theses are listed in the Helka database (http://www.helsinki.fi/helka). Electronic copies of master’s theses are either available as open access or only on thesis terminals in the Helsinki University Library. Vain tiivistelmä. Sidottujen gradujen saatavuuden voit tarkistaa Helka-tietokannasta (http://www.helsinki.fi/helka). Digitaaliset gradut voivat olla luettavissa avoimesti verkossa tai rajoitetusti kirjaston opinnäytekioskeilla. Endast sammandrag. Inbundna avhandlingar kan sökas i Helka-databasen (http://www.helsinki.fi/helka). Elektroniska kopior av avhandlingar finns antingen öppet på nätet eller endast tillgängliga i bibliotekets avhandlingsterminaler. Utgångspunkten för prograduavhandlingen är finländska socialarbetares erfarenheter av Council of International Programs (CIP) utbytesprogram för socialarbetare i USA. Efter en egen erfarenhet av utbytesprogrammet i början av 1990-talet väcktes mitt intresse för socialarbetets professionella utveckling i ett internationellt perspektiv. Utbytesprogrammet präglades av efterkrigstidens återuppbyggnadsanda och de socialarbetare som deltagit i början av organisationens verksamhet var fortfarande engagerade i verksamheten för att utveckla socialarbete på hemmafront. Det empiriska materialet sträcker sig på en tidsperiod från 1957 t.o.m 1993. Perspektivet i avhandlingen är tredimensionellt. Den finländska socialarbetaren som deltagit i utbytesprogrammet är aktören. Vilken var hennes erfarenhet av det professionella och internationella utbytesprogrammet och vilken betydelse gav hon erfarenheten? Den enskilda socialarbetarens erfarenheter pejlas mot den professionaliseringsprocess som skett i Finland.(Karvinen 1993, 1996, Satka 1993, 1994, 1995)Det amerikanska socialarbetets utveckling granskas också med utgångspunkt i caseworkmetoden som präglat socialarbets professionaliseringsprocess. Synen på socialarbete har genomgått många förändringar under de senaste årtiondena. Socialarbetets utveckling till en profession har präglats av motsättningar som återverkade på en tudelning i juridiskt-administrativt och individinriktat socialarbete. Jag frågade om detta framträder i mitt material och inom vilka områden man var mer mottaglig för amerikanska intryck. Vid analysen av det empiriska materialet utgår jag från tidsperioden då socialarbetaren deltagit samt den professionella kontexten. Informanternas svar grupperades i tre grupper: "pionjärerna", "professionell profilering" och "socialarbetets nya ansikte". Pionjärerna representerade främst socialarbetare inom privata organisationer. Tidperioden professionell profilering omfattade socialarbetare inom mentalvård, missbrukarvård, hälsovård och inom arbete med barn och unga. Mest professionellt inriktade då det gällde socialarbetametoder var gruppen inom missbrukarvård. Även inom de andra grupperna var man mottaglig för intryck. Under perioden "socialarbetets nya ansikte" framträdde nya aktörer som tidigare representerat den mer aminstrativa inriktningen. Växelverkan, själva utbyte är det centrala som återkommer under alla tidsperioder. Växelverkan, ömsesidigt utbyte öppnade nya perspektiv på den personliga och professionella identiteten och den egna kontexten. För att kunna dra nytta av utbytesprogrammet behövdes förmåga att kunna reflektera över det man upplevt och konfronterats med (Giddens 1991). Den reflekterande förmågan är ett väsentligt redskap i den professionella kompetensen (Karvinen 1993). Den är också ett centralt element när det gäller den personliga identiteten.

The purpose of this research was to study the actorship of occupational safety and health delegates and managers and the development of their actorship as part of their respective work organizations and the systems of occupational safety and health (SOSH), especially in the context of cooperation. Qualitative (N = 119) and statistical (N = 125) data and analysis were used at the same time. In January 2001, there was an advertisement in the Työ Terveys Turvallisuus (Work Health Safety) magazine inviting occupational safety and health delegates and managers to report about the course and prospects of their career as well as their experiences of success and dificulties. The average report was two pages in length and compact. Almost all people who responded to the invitation were sent a SOSH questionnaire. The NVivo2-software was used for qualitative analysis and partly also for statistical analysis, and the purpose was to find structural entities and invariance. The statistical analysis was mainly concerned with SOSH. The most important aspects of action are the object and the outcome in relation to the facilities, division of tasks, community and rules within the operating system. The object and the change of action were investigated by shaping different ways of objectifying and understandings their background. There are three levels of the objectifivation: 1) one-dimensionality of the working environment, 2) multi-dimensionality of the micro system and 2) multi-dimensionality of the meso system. Historical development proceeds from the first through the second towards the third level, because the phenomena of the organizational and working environment are progressively understood as more and more many-faceted and interactional. The change of the ways for objectification also proceeds through three historical phases: 1) the phase of safety at work and the physical working environment, 2) the expanding phase towards a psychosocial working environment and working ability and 3) the expanding phase towards occupational well-being, holistic organizational development and active leadership. The interaction and cooperation are important themes in the actions of OSH delegates and managers. When the scope of interaction and the activity of leadership are cross-classified four alternatives emerge: 1) conflicting, 2) asymmetric, 3) symmetric, and 4) synergic modes of OSH cooperation. In the same axial situation, it is possible to make a typology of the enterprises and other work organizations: 1) defensive and solid, 2) passive and uncoordinated, 3) active and coordinated, and 4) totally managed and renewing. When the level of OSH cooperation and the ability to endure and produce conflicts of values and objects are cross-classified, six types of OSH delegates and managers can be identified: 1) assistant, 2) representative, 3) marketer, 4) auditor, 5) developer, and 6) adviser. Each of them is better consistent with some organizational types than some others. Typical personal strategies are 1) submissiveness and reactiveness, 2) marketing, 3) proactiveness, and 4) professional skills for development. The typical causes of success in OSH include the activity, commitment and support of leaders and managers (70%), on the personal characteristics, ways of action and activity of OSH delegates and managers on the other (70%). Tiivistelmä Tutkimuksen tarkoituksena oli selvittää työsuojeluvaltuutettujen ja -päälliköiden toimijuutta ja sen kehitystä osana omaa työorganisaatiota ja sen työsuojelujärjestelmää erityisesti yhteistoiminnallisuuden näkökulmsta. Tiedonhankinnassa ja analyysissa käytettiin samanaikaisesti laadullisia ja tilastollisia keinoja. Tapausten lukumäärä laadullisessa aineistossa oli 125 ja tilastollisessa aineistossa 119. Laadullisessa analyysissa käytettiin hyväksi NVivo2-tietoteknistä analyysiohjelmaa. Kyselytutkimuksen aineistolla selvitettiin työsuojelun yhteistoiminta-aktiivien näkökulmasta työsuojelujärjestelmien tilannetta. Toiminnan kohdetta ja sen muutosta tutkittiin selvittämällä työsuojelun yhteistoimintahenkilöstön kohteellistamistapoja ja -ymmärryksiä. Aineistosta erottuu kolme kohteellistamisen päätasoa: 1) työympäristön yksiulotteisuus, 2) mikrotason systeemisyys ja 3) mesotason systeemisyys. Kehitys kulkee ensiksi mainitusta kohti viimeksi mainittua, mikä voidaan selittää sillä, että asiat ymmärretään ajan kuluessa organisationaalisesti yhä monitahoisemmin, monitasoisemmin ja vuorovaikutteisemmin. Työsuojelun yhteistoiminnalle erityiset muodot saatiin valitsemalla ulottuvuuksiksi yhteistoiminnan kohdealueen laajuus ja johtamisen aktiivisuus. Tällöin saadaan nelikentän lohkoille nimet 1) ristiriitainen, 2) epäsymmetrinen, 3) symmetrinen ja 4) synerginen. Työsuojelun yhteistoiminta-aktiivien selostusten perusteella oli mahdollista analysoida ja tyypitellä heidän toimintakenttänään olevia yrityksiä ja organisaatioita. Tällöin yhdistettäessä tarkastelu-ulottuvuuksiksi yhteistoiminnan kohdealueen laajuus ja johtamisen aktiivisuus saadaan organisaatiotyypeiksi 1) jähmettynyt ja defensiivinen, 2) passiivinen ja koordinoimaton, 3) osittaisjohdettu ja aktiivinen sekä 4) kokonaisjohdettu ja uudistuva. Jaoteltaessa työorganisaation yhteistoiminnallisuus kolmeen eri tasoon ja toisaalta työsuojelun yhteistoimintahenkilön kyky tai tapa kohdata ristiriitoja kahteen eri tasoon saadaan 6-osainen typologia: 1) avustaja, 2) edunvalvoja, 3) markkinoija, 4) katselmoija, 5) kehittäjä ja 6) neuvonantaja. Kukin tyyppi kehitysvaiheena mahdollistuu todennäköisimmin jossakin organisaatiotyypissä, joka vuorostaan kehitysvaiheena tuottaa tietyt edellytykset ja tarpeet kyseisen tyypin, eli tietyn rooli- ja tehtäväkokonaisuuden, omaksumiseen. Vastaavasti strategisina perusvaihtoehtoina saadaan nelikenttä, joka jakaantuu seuraavasti: 1) reaktiivisuus ja alistuvuus, 2) markkinoivuus, 3) proaktiivisuus ja 4) kokonaisvaltaisuus ja kehittäjäammatillisuus. Työsuojelutoiminnan onnistuneisuuden syistä tärkeimmiksi mainitaan yhtäältä omistajien ja johdon aktiivisuus, tavoitteellisuus, sitoutuneisuus, kiinnostuneisuus ja tuki, sekä toisaalta työsuojelun yhteistoimintahenkilöstön henkilökohtaisen ominaisuudet, toimintatapa ja aktiivisuus. Molemmat tekijät saavat kaksikolmasosan osuuden vastauksissa. Johdon ja omistajien kokonaismerkitys tulee esille, kun vaikeuksien syinä johdon passiivisuus, tavoitteettomuus, tietämättömyys, osaamattomuus ja kielteisyys saavat 52 %:n osuuden selostuksissa. Työsuojeluvaltuutetut ja -päälliköt joutuvat tehtävässään toimintaedellytysten ja ristiriitojen kenttään, jonka merkitys jaksamisen ja toiminnan mielekkyydelle on pitkällä aikavälillä riippuvainen toimintaedellytysten ja ristiriitojen laadusta ja niiden välisestä suhteesta. Työpaikkakohtaisen työsuojelujärjestelmän tilaa erittelevät tulokset osoittavat, että lähes kaikissa tarkastelukohteissa on yleisesti ottaen kehittämisen ja parantamisen varaa. Sammanfattning Syftet med denna forskning är att redogöra för skyddsombudens och -chefernas verksamhet och redogöra för utvecklingen för verksamheten, i synnerhet ur samarbetets synvinkel, som en del av den egna arbetsorganisationen och det egna systemet för arbetarskyddsarbetet. I undersökningen används både kvalitativa och statistiska metoder. Skyddsombuden och -cheferna ombads genom en annons i tidningen Työ Terveys Turvallisuus berätta om sin egen karriär i arbetarskyddsarbetet, samt om sina erfarenheter och åsikter, om framgångar och svårigheter i samarbetet. Till alla som skrev sändes också ett frågeformulär som innehöll frågor om egenskaper av systemet för arbetarskyddsarbetet. I det kvalitativa materialet var antalet fall 125 och i det statistiska materialet 119. Stora företag och organisationer, kommuner och skyddsombud utgjorde majoriteten av forskningsmaterialets svar. Det finns tre objektiva nivåer i verksamheten: 1) arbetsmiljöns endimensionalitet 2) mikronivåns systematik och 3) mesonivåns systematik. Utvecklingen sker från den första mot den sistnämnda, de organisatoriska förbindelserna mellan olika nivåer blir med tiden ännu mångsidigare och har större växelverkan. Ur den organisationspolitiska synvinkeln har utgångspunkten varit till slutet av 1980-talet en riskhanteringspolitik som har strävat till att hindra förluster. I början av 1990-talet har personal- och utvecklingspolitiken kommit med i bilden, till exempel som personalekonomisk beräkning och rapportering, som upprätthållande och främjande av arbetsförmåga, samt som kvalitetsverksamhet. Målet i arbetarskyddsarbetet har utvidgats till organisationspolitikens område. Den följande fasen kan vara en integrerad politik för resultat och arbetsvälmåga. I förändringen av målinriktningarna kan man skilja på tre nivåer och faser vilka utvidgar sig till 1) arbetssäkerhet och fysisk arbetsmiljö 2) till arbetsförmåga och psykosocial arbetsmiljö 3) till välmående, holistisk utveckling och aktiv ledning. Växelverkan och samarbete delar sig på fyra utvecklingshistoriska faser beroende på ledningens aktivitet och arbetarskyddsarbetets omfattning 1) motstridig 2) osymmetrisk 3) symmetrisk och 4) synergisk. Också arbetsorganisationerna kan med samma princip delas i fyra typer 1) stelnad och defensiv, 2) passiv och okoordinerad, 3) delvis styrd och aktiv och 4) helt styrd och förnyande. Skyddsombuden och -cheferna kan delas i sex typer på grund av den personliga förmågan att ta emot, orsaka och undvika konflikter, och den organisatoriska förmågan att samarbeta: 1) assistent, 2) representant, 3) marknadsförare, 4) mönstrare, 5) utvecklare och 6) rådgivare. Det finns behov att utveckla nästan alla delområden i arbetarskyddsarbetet inom arbetsorganisationerna.

Only abstract. Paper copies of master’s theses are listed in the Helka database (http://www.helsinki.fi/helka). Electronic copies of master’s theses are either available as open access or only on thesis terminals in the Helsinki University Library. Vain tiivistelmä. Sidottujen gradujen saatavuuden voit tarkistaa Helka-tietokannasta (http://www.helsinki.fi/helka). Digitaaliset gradut voivat olla luettavissa avoimesti verkossa tai rajoitetusti kirjaston opinnäytekioskeilla. Endast sammandrag. Inbundna avhandlingar kan sökas i Helka-databasen (http://www.helsinki.fi/helka). Elektroniska kopior av avhandlingar finns antingen öppet på nätet eller endast tillgängliga i bibliotekets avhandlingsterminaler. Tillsammans (på finska Käsikynkkä) är en gruppmetod som stöder interaktionen mellan föräldrar och barn under skolåldern. Tillsammans har utvecklats av två talterapeuter i Tavastehus som ett samarbete mellan dagvården och socialservicen. Metoden grundar sig på teorier av bl.a. Berg Brodén (1997), vars bok Mor och Barn i Ingenmansland har fungerat som en viktig källa. Syftet var att utvärdera den svenska Tillsammans-verksamheten i Helsingfors samt att besvara följande frågor: Stöder Tillsammans-gruppen föräldra-barn-paren att uppnå sina mål? Vem har nytta av gruppen? På vilket sätt förändras interaktionen mellan föräldern och barnet? Två Tillsammans-grupper genomfördes och utvärderades hösten 2003. Den ena gruppen bestod av mammor och barn i åldern 2–4 år, den andra av barn i förskolan med sina mammor. Allt som allt åtta mammor observerades tillsammans med sina barn två gånger, första gången före gruppstart och andra gången efter avslutad grupp. Dessutom intervjuades föräldrarna några månader efter att gruppverksamheten avslutats. Utvärderingen visar att alla åtta par hade mycket individuella beteenderepertoarer. Aktivitet som kontaktform var allmän bland de yngre barnen med föräldrar. Allmänt kan konstateras, att ögonkontakten ökade efter grupp, medan beröringen minskade. Också dialogresponsen ökade efter grupp. De yngre barnen var aktiva initiativtagare, medan föräldrarna till de äldre barnen var aktivare än barnen. Observationsresultaten ger vid handen att de föräldrar som hade som mål att få stöd att möta 6-års trots hade barn med en bredare beteenderepertoar än de övriga sexåringarna. De mammor som ville tillbringa tid tillsammans med bara ett av sina barn regelbundet och ostört en timme i veckan, upplevde alla att de uppnått sitt mål. Observationsstudien visar att dessa mammor använde mindre beröring än de övriga mammorna i kontakten till sina barn. En stor del av föräldrarna ansåg att Tillsammans bidragit till en förändring eller att Tillsammans lärt dem något om dem själva. Föräldrarna lärde sig att uppmärksamma sitt eget beteende gentemot barnet och de upptäckte att de är utvecklingsdugliga och tillräckligt bra som föräldrar.

Only abstract. Paper copies of master’s theses are listed in the Helka database (http://www.helsinki.fi/helka). Electronic copies of master’s theses are either available as open access or only on thesis terminals in the Helsinki University Library. Vain tiivistelmä. Sidottujen gradujen saatavuuden voit tarkistaa Helka-tietokannasta (http://www.helsinki.fi/helka). Digitaaliset gradut voivat olla luettavissa avoimesti verkossa tai rajoitetusti kirjaston opinnäytekioskeilla. Endast sammandrag. Inbundna avhandlingar kan sökas i Helka-databasen (http://www.helsinki.fi/helka). Elektroniska kopior av avhandlingar finns antingen öppet på nätet eller endast tillgängliga i bibliotekets avhandlingsterminaler. Avsikten är att granska pressens rapportering av händelserna kring den detaljplaneändring och de marketplaner Sibbo kommun föreslagit i Östersundom år 2000. Förslaget ledde till stor invånaraktivitet ss. demonstrationer och alternativa förslag och år 2004 är ärendet ännu under behandling. Genom kvantitativ analys av det redaktionella materialet ur tidningarna Hufvudstadsbladet, Helsingin Sanomat, Borgåbladet, Sipoon Sanomat och Keski-Uusimaa har 28 tidningsartiklar valts ut för kvalitativ analys genom närläsning. Syftet är att granska vilka huvudaktörerna är, hur de framställs, och om någon av dem styr diskursen. Kan man säga något om växelverkan mellan kommunen och invånarna och hurdana är artiklarna till sin natur? Vilken är inramningen som pressen använder sig av för att beskriva “fallet Östersundom”? Mediernas roll, journalisternas inflytande, den politiska kommunikationen och medborgarens roll främst inom kommunaljournalistiken granskas. Metoden närläsning baserar sig på diskursanalys, argumentanalys och också inramning, för att få fram helheterna i rapporteringen. Genom att granska hur händelserna inramas kan man peka på tre ramar: “kampen”, “ödet/hotet” och “alternativet”. Genom hela skeendet inramas händelserna som en kamp, ett ofta använt sätt att framställa konflikter i pressen. Hotets ram är också rätt övergripande medan alternativet är mera diffust. Huvudaktörer är beslutsfattarna och invånarna. Först domineras texterna av experter och beslutsfattare, sedan av invånarna under den intensiva demonstrationsperioden sommaren 2001. Efter detta är de aktiva invånarna/motståndarna en ständig aktör i pressen, jämsides med beslutsfattarna. Invånarna/motståndarna dominerar argumenteringen, de beskrivs som målmedvetna, aktiva i motsats till velanda och osäkra beslutsfattare. Växelverkan mellan kommunen och invånarna fungerar inte när det gäller fallet Östersundom – kommunikationen uppfattas i båda lägren som bristfällig. Mediernas roll har inte varit aktiv i bemärkelsen medborgarjournalistisk, dock är rapporteringen frekvent. Invånarnas egna erfarenheter inverkar, men medieinflytandet inte kan bortses ifrån. Aktiva motståndare lyckas skapa en egen agenda, som gör att pressen inte enbart följer den kommunala verksamheten utan också motståndsrörelsens agenda. De viktigaste källorna gällande medborgaren och det kommunala samhället är Kent Asp, Bengt Johansson & Larsåke Larsson "Nära nyheter- studier om kommunaljournalistik" (1997) samt Bengt Johanssons "Nyheter mitt ibland oss”(1998), gällande forskningsmetoder Teun van Dijk, "News as discourse" (1988) och Esa Väliverronen "Ympäristöuhkan anatomia" (1996).