Search

Introduktion: Långvarigt stillasittande och repetitivt arbete har visat på negativa kroppsliga effekter som till exempel muskuloskeletala besvär och ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Som motvikt finns evidens för att variation under arbetsdagen i form av korta, aktiva pauser ger positiva effekter där så lite som två minuter styrketräning per dag räcker. Att implementera aktiva pauser är dock utmanande och flera faktorer spelar in både hos medarbetare och chefer. Syfte: Syftet är att undersöka prevalensen av muskuloskeletal smärta före och efter implementering av aktiva styrkepauser, i form av fysisk aktivitet under arbetstid, på Klinik A. Studien ska även undersöka deltagandet och attityden till implementeringen av aktiva styrkepauser på klinik A, B och C. Metod: Uppföljning av implementering av aktiva styrkepauser infördes på tre avdelningar på ett större sjukhus. Medarbetarna på avdelningarna fick en enkät, utformad av författarna, utskickad via mail som frågade om deltagande och attityd av implementeringen. En avdelning besvarade ytterligare en enkät om muskuloskeletal smärta. Denna enkät var en ett-årsuppföljning mellan oktober 2022 och oktober 2023. Resultat: Resultatet från besvärsenkäten visade att muskuloskeletala besvär i nacke, axlar och övre rygg minskade efter ett år. Implementeringsenkäten visade att det var 30 av 32 som deltog i de aktiva styrkepauserna. Deltagarna hade en positiv attityd och upplevelse av implementeringen. Stöttning från chefer och starka individuella motivationsfaktorer, såsom tävlingsmoment, visade sig vara viktiga aspekter. Konklusion: Den minskade muskuloskeletala smärtan stämmer överens med andra studier. Majoriteten av de som svarade på implementeringsenkäten deltog i de aktiva pauserna och hade en positiv attityd till de aktiva styrkepauserna. Mer forskning i olika arbetsmiljöer krävs dock för att säkerställa hur en lyckad implementering av aktiva styrkepauser ska genomföras.

Bakgrund: Det har tidigare undersökts hur muskelaktivering skiljer sig åt vid en unilateral (UL) och bilateral (BL) knäextension och observerats ett så kallat “Bilateral limb deficit” (BLD). Forskning saknas däremot kring hur BLD skiljer sig beroende på styrketräningserfarenhet. Syfte: Undersöka om elektromyografisk amplitud (EMGa) skiljer sig i m. vastus lateralis (VL) vid isokinetisk maximal knäextension mellan träningsgrupp (TrG) och icke-träningsgrupp (i-TrG). Metod: 6 kvinnor och 6 män rekryterades till studien. Studiedeltagarna delades i två grupper där en grupp hade utövat styrketräning regelbundet och den andra inte. EMGa och kraft mättes på deltagarna under en maximal isokinetisk knäextension i dynamometer. 6 mätningar utfördes på såväl dominant ben (DB) som icke-dominant ben (i-DB) vid 6 UL och 3 BL knäextensioner. Variablerna analyserades och jämfördes mellan grupperna. Resultat: Den genomsnittliga procentuella skillnaden i TrG var på DB 0% (±12.9) och på i-DB 0.7% (±10.8). I i-TrG var den genomsnittliga procentuella skillnaden på DB 21.3 (±11.9) och på i-DB 18.8 (±14.7). Den procentuella skillnaden mellan grupperna vid BL jämfört med UL muskelaktivering var signifikant i både DB (p=0.014) och i-DB (p=0.035). Vid BL knäextension jämfört med total UL kraft uppmätte TrG 1.5 % mindre kraft och i-TrG 17.5 % mindre kraft vid BL knäextension jämfört med total UL kraft. Kraftmomentet och EMGa visade stor korrelation (r=0.831, p=0.001). Konklusion: Studiens primära fynd indikerar att styrketräning minskar BLD. Detta har troligen sin grund i neural adaption men bekräftande orsak är oklar.

As the pursuit of optimal physical fitness and health gains popularity, the importance of protein intake in nutrition and exercise regimes has become a central concern. This investigation examines how gym attendees comprehend and manage their protein consumption in alignment with their training objective. By employing a combination of survey and interviews with active gym members, this study seeks to thoroughly investigate the origins of their knowledge about protein, its dependability, and its impact on muscle growth and recovery. The study reveals that although most participants consume protein within recommended limits, many rely on information from social media. This source of information is seldom questioned, despite a general low awareness of the potential health risks associated with excessive protein intake. However certain age groups demonstrate a higher degree of awareness, underscoring the need for consistent and accurate nutritional information to promote a healthy lifestyle among strength training individuals., I takt med att fler strävar efter toppfysik och optimal hälsa, har proteinintagets roll i kost och träning hamnat i fokus. Denna studie undersöker hur gymbesökare förstår och hanterar sitt proteinintag i relation till deras träningsmål. Genom att använda enkäter och intervjuer med aktiva gymmedlemmar syftar arbetet att djupare utforska källorna till deras kunskap om protein, dess tillförlitlighet och proteinernas funktion i muskeluppbyggnad och återhämtning. Forskningsmetodiken inkluderar en kvantitativ webenkätundersökning samt kvalitativa intervjuar. Totalt deltog 59 personer i enkätundersökningen, medan fyra individer som regelbundet engagerar sig i styrketräning intervjuades för att erhålla djupare insikter. Studien visar att även om majoriteten av deltagarna konsumera protein inom de rekommenderade gränserna, förlitar sig många på information från sociala medier. Denna informationskälla ifrågasätts sällan, trots att medvetenheten om de potentiella hälsoriskerna med ett överdrivet proteinintag är låg generellt. Vissa åldersgrupper visar dock en högre grad av medvetenhet, vilket understryker behovet av konsistent och korrekt näring information för att främja en hälsosam livsstil bland styrketränande individer.

Bakgrund: Styrketräning används idag som en erkänd och väletablerad träningsform för muskelhypertrofi. För optimering av styrketräningens effekter på muskelhypertrofi kan olika träningsvariabler manipuleras, däribland träningens ansträngningsgrad. Maximal ansträngningsgrad inom styrketräning definieras som utförande till muskulär utmattning eller så kallad “momentary failure” (MF). Det saknas idag konsensus kring vikten av styrketräning till muskulär utmattning för maximala anpassningar i form av muskelhypertrofi. Vidare är det oklart hur grundläggande träningsvariabler (som intensitet, volym och övningsval) relaterar till träning till muskulär utmattning. Syfte: Syftet med denna kartläggande litteraturöversikt var att studera om styrketräning till muskulär utmattning leder till större hypertrofi jämfört med att avbryta set innan muskulär utmattning. Vidare var syftet att undersöka hur grundläggande träningsvariabler (som intensitet, volym och övningsval) relaterar till träning till muskulär utmattning. Metod: Flexibel litteratursökning utfördes i databaserna PubMed, SPORTDiscus och Web of Science i februari månad 2024 efter studier som undersökt effekten av styrketräning till MF. Kvalitetsgranskning av inkluderade studier utfördes via GRADE samt med stöd av SBU:s granskningsmall. Resultat: Totalt sju randomiserade kontrollerade studier (RCT) inkluderades i den slutliga sammanställningen. Sammantaget ses inga skillnader i muskelhypertrofi vid styrketräning till muskulär utmattning i varje set jämfört med att utföra ett förbestämt antal repetitioner varje set. Total träningsvolym tycks överlag utgöra en gemensam faktor för de likvärdiga resultaten mellan grupper, där träning enligt MF uppnår likvärdig totalvolym trots färre antal set. En av studierna visar på fördel för MF vid styrketräning på låg intensitet samtidigt som ingen studie visar på skillnader i resultat, i förhållande till övningsval eller träningsvana. Slutsats: Styrketräning till muskulär utmattning tyc, Background: Resistance training is a well-established form of training for muscle hypertrophy. To optimize the effects of resistance training on muscle hypertrophy, various training variables can be manipulated, including the degree of training effort. Maximum level of effort in resistance training is defined as performance to muscular exhaustion or so-called "momentary failure" (MF). There is currently a lack of consensus regarding the importance of resistance training to MF for maximum adaptations in the form of muscle hypertrophy. Furthermore, it is unclear how basic exercise variables (such as intensity, volume, and exercise selection) relate to training to MF. Purpose: The purpose of this scoping literature review was to study whether resistance training to MF leads to greater hypertrophy compared to stopping sets short of MF. Furthermore, the aim was to investigate how basic training variables (such as intensity, volume and exercise selection) relate to training to MF. Method: A flexible literature search was conducted in the databases PubMed, SPORTDiscus and Web of Science in February 2024 for studies investigating the effect of resistance training on MF. A quality review of included studies was performed via GRADE and with the support of SBU's review template. Results: A total of seven randomized controlled trials (RCTs) were included in the final review. Overall, no differences are seen in muscle hypertrophy from resistance training to MF compared to stopping sets short of MF. Overall training volume seems to be a common factor for the equivalent results between groups, where training according to MF achieves equivalent total volume despite fewer sets. One of the studies shows an advantage for MF during resistance training at a low intensity, while no study shows differences in results, in relation to exercise choice or training status. Conclusion: Resistance training to MF does not seem to be required for maximum results on muscle hypertrophy within the fr

Bakgrund: Styrketräning är en viktig träningsform som medför flertalet hälsofördelar som minskad risk för sjukdomar och bättre hälsa. Forskning har visat att styrketräning ökar energiförbrukning under och efter träning. Marklyft är en helkroppsövning som har stor effekt inom styrketräning. Till författarnas vetskap har inga tidigare studier undersökt akut energiförbrukning (EE) och syreupptagning (V’O2) under marklyft med samma totala träningsvolym. Syfte: Syftet med studien var att ta reda på effekterna av akut respons av V’O2 och energiförbrukning under marklyft med två intensiteter men samma totala volym. Metod: 7 manliga deltagare rekryterades med en medelålder på 23,7. Testerna och datainsamlingen genomfördes under 3 separata tillfällen genom viloomsättnings-tester följt av marklyftstester och återtest. Deltagarna utförde ett set av 40% 1RM x 10 repetitioner under 30 sekunder och ett set av 80% 1RM x 5 repetitioner under 30 sekunder. Mellan 40% och 80% tester hade deltagarna 7 minuters vila. Resultat: Det visade tendenser till att 80% 1RM ökar energiförbrukningen och kräver högre V’O2 än 40% 1RM under arbetsfasen. Återhämtningsfasen visade signifikant skillnad i energiförbrukning mellan 40% 1RM och 80% 1RM (p=0,007). Återhämtningen visade även en signifikant skillnad i V’O2 mellan 40% 1RM och 80% 1RM (p=0,028). Slutsats: Studien indikerar att marklyft vid hög belastning resulterar i högre energiförbrukning och ökad V’O2 till jämfört med lägre belastning under arbetsfasen och återhämtningsfasen., Background: Strength training is an important method of training that brings several health benefits including reduced risk of diseases and a better wellness. Studies have shown that strength training increases energy expenditure (EE) during and after training. Deadlift is a compound exercise which has a big impact within strength training. To the knowledge of the authors no studies has looked into the differences in EE and VO’2 during deadlift with the same amount of volume. Aim: The aim of this study was to examine acute response of V’O2 and EE during deadlift with two different intensities but same total amount of volume (dose). Method: 7 male participants were recruited with a mean age of 23,7. Testing and data collection were done on 3 separate occasions through RMR-testing followed by deadlifts and retest. The participants did one set of 40% 1RM x 10 repetitions under 30 seconds and one set of 80% 1RM x 5 repetitions under 30 seconds. In between 40% and 80% tests, the participants had 7 minutes of rest. Results: It shows tendencies that 80% 1RM increase EE more than 40% 1RM during workout phase. It also show tendencies that 80% 1RM demand higher V’O2 than 40% 1RM under the workout phase. Recovery phase showed a significant difference in EE between 40% 1RM and 80% 1RM (p=0,007). Recovery phase also showed a significant difference in V’O2 between 40% 1RM and 80% 1RM (p=0,028). Conclusion: The study shows that deadlift with heavier load result in higher EE and increased V’O2 compared to a lower load during the workout phase and recovery phase.

Bakgrund: Det finns rekommendationer för fysisk aktivitet under graviditet där styrketräning av kroppens stora muskelgrupper två ggr/vecka ingår. Styrketräning på låg och måttlig intensitet betraktas som säker under en medicinskt okomplicerad graviditet. Forskning gällande tyngre styrketräning under graviditet är dock nästintill obefintlig och kvinnor som söker vägledning saknar riktlinjer att förhålla sig till. På grund utav det etiska dilemmat med att utsätta gravida kvinnor för risk kan ett första steg därför vara att kartlägga hur gravida kvinnor väljer att styrketräna idag. Syfte: Att undersöka hur gravida kvinnor styrketränar idag samt vad eventuella modifieringar beror på. Syftet var även att undersöka om styrketräning på självvald intensitet korrelerar med förekomsten av vanliga fysiska besvär under graviditeten. Metod: Studien var utformad som en explorativ tvärsnittsstudie där gravida kvinnor fick besvara en online-enkät vid ett tillfälle. Enkäten behandlade frågor rörande deltagarnas bakgrund och träningsvana, nuvarande träningsvanor och graviditetsrelaterade besvär. Inklusionskriterier var pågående medicinskt okomplicerad graviditet, att styrketräna minst två ggr/vecka och att ha styrketränat minst en ggr/vecka under minst tre månader innan graviditet. Exklusionskriterier var att vänta fler än ett barn. Resultat: Samtliga deltagare (n=20) hade gjort någon form av anpassning av sin styrketräning under graviditet. En minskning av antal styrketräningspass/vecka kunde ses (p=0.04) och en majoritet av deltagarna hade valt bort övningar i sin träning samt minskat intensiteten i träningen. Inga statistiskt signifikanta samband (p>0.05) kunde identifieras mellan om man upplevde besvär och graviditetsvecka, träningsmängd eller intensitet i träningen. Andelen deltagare med ryggsmärta var 10 %, bäckensmärta 45 %, ansträngningsinkontinens 20 %, högt blodtryck 5 % och ingen hade graviditetsdiabetes. Konklusion: Prevalensen av besvär var inte större än hos den, Background: There are recommendations regarding physical activity that involve resistance exercise twice a week. Resistance exercise on low or moderate intensity are considered safe during a medically uncomplicated pregnancy. Research regarding heavier resistance exercise is almost nonexistent and women who seek direction lack guidelines to relate to. Because of the ethical dilemma of exposing pregnant women at risk, a first step could be to investigate how pregnant women choose to engage in resistance exercise today. Objective: To examine how pregnant women are resistance exercising and what possible modifications depend on. The aim was also to examine if resistance exercise on self-elected intensity correlate with the prevalence of common physical complications during pregnancy. Method: The study was conducted as an explorative cross-sectional study where pregnant women responded to an online survey at one single occation. The survey contained items regarding the participants background and experience from resistance exercise, current exercise habits and pregnancy related complications. Criteria of inclusion were having an ongoing medically uncomplicated pregnancy, engaging in resistance exercise at least twice a week and to have engaged in resistance exercise at least once a week for at least three months before pregnancy. Exclusion criteria were to expect more than one child. Results: All of the participants (n=20) modified their resistance exercise in some way during pregnancy. A reduction of sessions per week was shown (p=0.04) and a majority of the participants cut out some movements in their exercise regime and lowered the intensity. No statistically significant correlations (p>0.05) were identified between experiencing complications and week of pregnancy, amount of training or intensity in training. The proportion of participants experiencing back pain were 10%, pelvic girdle pain 45 %, stress urianary incontinence 20 %, hypertension 5 % and none suff

Vid matchspel i lagidrott uppstår akut trötthet som drabbar muskelfunktionen hos deltagarna. Tidigare studier inom lagidrotter har visat skillnader mellan fysiska egenskaper och akut trötthet. Hur dessa skillnader visar sig hos bandyspelare är i dagsläget outforskat. Syfte och frågeställningar: Studien syftar till att undersöka hur aerob förmåga och muskelstyrka påverkar akut trötthet efter avslutad bandymatch bland bandyspelare i åldern 16-19 år. För att besvara studiens syfte utarbetades följande frågeställningar; Vilka skillnader finns det i akut trötthet hos bandyspelare i åldern 16-19 år med hög fysisk kapacitet och låg fysisk kapacitet sett till aerob förmåga och muskelstyrka? Vilka samband finns det mellan akut trötthet och aerob förmåga samt muskelstyrka hos bandyspelare i åldern 16-19 år? Metod: 15 stycken bandyspelare i åldrarna 16–19 år hemmahörande i två olika bandyföreningar i Sverige deltog i studien. Syfte och frågeställningar besvarades genom mätningar av fysiska egenskaperna, aerob förmåga och muskelstyrka. Fysiska egenskaperna analyserades genom skillnader och samband till studiens trötthetsmarkörer, som innefattade CMJ, laktat, upplevt mående och muskeltrötthet. Dessa markörer användes för att studera den akuta trötthet som uppstod efter en simulerad bandymatch. Resultat: Studien visade inte på någon skillnad mellan hög och låg fysisk kapacitet på deltagarnas akuta trötthet. Studien fann inte heller något signifikant samband mellan akut trötthet och aerob förmåga samt muskelstyrka. Något som antyder att aerob förmåga och muskelstyrka inte påverkar akut trötthet hos bandyspelare i åldrarna 16-19 år efter avslutad bandymatch.

I detta examensarbete har ett samarbete med tränings företaget Nordic Traning Gear (NTGear) genomförts. Syftet med samarbetet och examensarbetet var att utveckla ett nytt designkoncept på deras träningsbälte, leverbelt. Träningsbälte är ett vanligt förekommande träningsutrustning, som är till för att ge en ökad bålstabilitet, genom att skapa ett buktryck. Bältet placeras runt midjan och aktiveras genom att spänna åt bälte med en hävstångsfunktion. Problematiken med träningsbälten idag är att de inte är anpassningsbara efter användarens behov och preferenser. Genom användandet av designprocessen och olika metoder har det nya designkonceptet Bayofit framtagits. Bayofit är ett träningsbälte som tar individens träning till nästa nivå, Genom att använda en ny spännmodul på bältet låter det individen anpassa bältets passform efter ens egna behov på ett snabbt och säkert sätt.

Bakgrund: Den äldre populationen i världen ökar i stor omfattning och globalt sett har medellivslängden ökat. I takt med att befolkningen ökar sker det effekter på folkhälsan i stort som är korrelerat med ålder. Det innebär att fler äldre personer drabbas av demens, psykisk ohälsa samt andra kroniska sjukdomar. Muskelförlust, även kallat sarkopeni, betraktas vanligtvis som en konsekvens av själva ålderdomen. Skelettmusklerna är inte bara viktiga för den fysiska prestationsförmågan utan också en bidragande faktor för att bibehålla en bra hälsa hela livet. Den explosiva styrkan som har förmågan att utveckla hög kraft snabbt, är viktigt för äldres dagliga vanor som att gå, resa sig från en stol och gå i trappor. Fysisk aktivitet är ett effektivt verktyg för att förbättra hälsan och funktionalitet hos en fysiskt svag befolkning. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vad som motiverar redan fysisk aktiva äldre 65+ att styrketräna samt hur styrketräning påverkar äldres upplevda sociala hälsa och livskvalitet. Metod: I denna studie användes en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes. Intervjuerna utgick från en intervjuguide som därefter transkriberades. Totalt 18 redan fysiskt aktiva seniorer med erfarenhet av styrketräning deltog i studien, elva män och sju kvinnor. Resultat: Resultatet visade på fyra återkommande teman: social samhörighet, hälsovinster, aktiv hela livet och motstånd till att styrketräna. Hälsovinsterna av styrketräning ansågs lika viktigt både med den sociala och fysiska aktiviteten. Deltagarna hade varit aktiva hela livet och därför var det enkelt att fortsätta styrketräna. Resultatet visade även att motståndet till att styrketräna beror på att det finns en rädsla, okunskap och att en del är drabbade av skador som hindrar dem från att styrketräna. Slutsats: Från intervjuerna är det tydligt att de flesta av deltagarna började träna i tidig ålder och att de hade gjort det i en större del av sina liv. Att träna hade därför bliv, Background: The elderly population of the world is increasing significantly and globally, life expectancy is on the rise. As the population grows, it has an impact on public health that is correlated with age. This means that more elderly individuals are affected by conditions such as dementia, mental illness and other chronic diseases. Muscle loss, also known as sarcopenia, is usually considered a consequence of aging. Skeletal muscles are not only important for physical performance but also a contributing factor to maintaining good health throughout life. Explosive strength, which is the ability to generate high force quickly, is important for the daily activities of the elderly, such as walking, rising from a chair and climbing stairs. Physical activity is an effective tool for improving the health and functionality of a physically weak population. Aim: The purpose of this study was to investigate what motivates physically active older adults aged 65 + to engage in strength training and how strength training affects their perceived social health and quality of life. Method: In this study, a qualitative method was used in the form of semi-structured interviews with a pre-structured interview guide. The interviews were based on an interview guide that was subsequently transcribed. A total of 18 physically active seniors with experience in strength training participated in the study, eleven men and seven women. Results: The result showed four recurring themes: social belonging, health benefits, active throughout life and resistance to strength training. The health benefits of strength training were equally important with both the social and physical activity. The participants have been active their whole life and therefore it was easy to continue strength training. The result also showed the resistance to strength training depends on fear, ignorance and some suffer from injuries. Conclusion: Based on the interviews, it is evident that the majority of the participa

CrossFit® has gained popularity as a functional training method that caters to individuals with varying levels of fitness, including those with little to no athletic background. Regardless, shoulders represent the highest injury rate in this sport, most frequently associated with pull-up variations. Therefore, ensuring safety during these movements is crucial. This thesis utilized optical motion tracking, force sensors, and Electromyography to measure nine experienced non-professional CrossFit® athletes performing three pull-up techniques used in CrossFit® (strict, kipping, and butterfly). Data were used in musculoskeletal modeling to assess and compare kinematics, kinetics, and muscle activations. Findings were then associated with common injury factors observed in overhead athletes. The novel dataset generated in this study demonstrated excellent repeatability and revealed significant differences between the techniques for most kinematic and kinetic variables, while variations in muscle activations were less systematic. Results indicated shoulder joint angles linked to impingement risk, with the kipping pull-up displaying more prominent risk factors. The butterfly pull-up exhibited extreme angular velocities and negative joint powers; however, direct associations with injuries could not be established. Notably, shoulder joint moments were high in all three techniques, suggesting significant muscle stresses. These results underscore the importance of individualized training load management to mitigate the risk of overuse injuries. Furthermore, the evidence presented in this study supports the importance of maintaining proper mechanics and developing strength before attempting kipping and butterfly pull-ups. The high joint moments, combined with severe positions and velocities observed during these techniques, highlight the necessity of prioritizing foundational strength and technique to minimize injury risks., CrossFit® har blivit populärt som en funktionell träningsmetod som lockar individueller med olika fitnessnivåer, även de utan tidigare idrottserfarenhet. Trots detta utgör axelskada den högsta skadefrekvensen inom denna sport och är oftast förknippad med räckhäv varianter. Därför är det avgörande att garantera säkra övningarna. Denna studie använde optisk rörelsespårning, kraftsensorer och elektromyografi för att mäta nio tränade icke-professionella CrossFit® atleter utförande av tre olika räckhäv tekniker som används inom CrossFit® (strikta, kipping och butterfly). Data användes för muskuloskeletala modeller för att uppskatta och jämföra kinematik, kinetik och muskelaktivering. Resultaten förknippades med till vanliga skadefaktorer som observeras hos overhead-idrottare. Det nya datasetet som genererades i denna studie visade utmärkt repeterbarhet och avslöjade signifikanta skillnader mellan teknikerna för de flesta kinematiska och kinetiska variablerna, medan variationer i muskelaktiveringar var mindre systematiska. Resultaten visade på axelledens vinklar som var kopplade till inklämningsrisk, där kipping pull-up uppvisade mer framträdande riskfaktorer. Butterfly pull-up uppvisade extrema vinkelhastigheter och negativa ledkrafter; men direkta samband med skador har inte upprättats. Det är anmärkningsvärt att axelledsmomenten var höga i alla tre tekniker, vilket tyder på betydande muskelspänningar. Dessa resultat understryker vikten av individualiserad hantering av träningsbelastning för att minska risken för överbelastningsskador. Dessutom stöder de bevis som presenteras i den här studien vikten av att behålla rätt mekanik och utveckla styrka innan man försöker göra kipping och butterfly pull-ups. De höga ledmomenten i kombination med svåra positioner och hastigheter som observerades under dessa tekniker lyfter fram behovet av att prioritera grundläggande styrka och teknik för att minimera risk för skador.

Bakgrund: Muskeldysmorfi (MD) är en psykologisk störning som kännetecknas avatt en person är tvångsmässigt bekymrad över sin upplevda brist på muskulatur. MDkan ha betydande negativa effekter på en persons liv, vilket kan leda till socialisolering, ökad risk för missbruk och psykisk ohälsa. Ännu finns det inga studiersom tagit upp muskeldysmorfi hos den svenska befolkningen. Syfte: Syftet medstudien var att undersöka hur vanligt det är med muskeldysmorfi hos personer somstyrketränar. Metod: Metoden som användes var en kvantitativ forskningsmetod(enkät) och studiedesignen för denna studie var en tvärsnittsstudie. Antropometriskamått, tränings- och fysisk aktivitetbakgrund, kosttillskott, sociala medier och MuscleDysmorphic Disorder Inventory (MDDI) användes som mätinstrument i dennastudie. Resultat: Resultaten visade att 21,6% av deltagarna uppfyllde dediagnostiska kriterierna av MD. Manliga deltagare (n = 54) var i genomsnitt yngreän de kvinnliga deltagarna (n = 20). Männen var även tyngre, längre och hade högreBMI än kvinnorna. Resultaten visade inga statistiskt signifikanta skillnader mellandeltagare utan symtom och deltagare med symtom av MD i träningsbakgrund,användning av sociala medier och kosttillskott. Resultaten visade inte heller någrastatistiskt signifikanta skillnader mellan män (34.28±7.37) och kvinnor (31.60 ±6.57) av MD- symtom. Konklusion: Sammanfattningsvis visade studien vilkasymtom som varit mest prevalenta inom MDDI. Resultaten gick i linje med tidigareforskning som belyst MD:s negativa inverkan på individens fysiska självvärde,psykiska hälsa, inklusive ökad risk för depression och ångest., Background: Muscle dysmorphia (MD) is a psychological disorder characterizedby a person being obsessively concerned about their perceived lack of muscularity.MD can have significant negative effects on a person's life, leading to socialisolation, increased risk of substance abuse and mental health problems. So far,there are no studies addressing muscle dysmorphia in the Swedish population.Purpose: The aim of this study was to investigate the prevalence of muscledysmorphia in people who do strength training. Method: The method used was aquantitative research method (questionnaire) and the study design for this study wasa cross-sectional study. Anthropometric measures, exercise and physical activitybackground, dietary supplements, social media, and the Muscle DysmorphicDisorder Inventory (MDDI) were used as measurement instruments in this study.Results: Results showed that 21.6% of participants met the diagnostic criteria ofMD. Male participants (n = 54) were on average younger than the femaleparticipants (n = 20). The men were also heavier, taller and had a higher BMI thanthe women. The results showed no statistically significant differences betweenparticipants without symptoms and participants with symptoms of MD in exercisebackground, social media use and dietary supplements. The results also showed nostatistically significant differences between men (34.28±7.37) and women(31.60±6.57) of MD symptoms. Conclusion: In summary, the study showed whichsymptoms were most prevalent in MDDI. The results were in line with previousresearch highlighting the negative impact of MD on the individual's physical selfworth, mental health, including increased risk of depression and anxiety.

Background: In today's society there is a big focus on children's physical activity which hasmade older peoples physical and mentally well being not as prioritized lately, but their healthis just as important as someone else. Physical activity is a major contributor to a person'sgood health. With aging, other complications can be added and risk factors put the individualin a danger zone. Since the elderly's health has not been a priority, it has made older peopleunaware of what amount of physical activity they should perform.Aim: The study aimed to investigate how the research situation looks today regarding theimpact of different types of physical activities on the health of the elderly. Methods: A literature study consisting of nine articles was used. For the literature searcheswe used three different websites: EBSCO, sportDiscus and PubMed. A thematic analysiswas used to summarize the research we found in the literature searches. Results: The results showed that physical activity for the elderly people had a positiveimpact on health. Physical activity in the form of strength training, endurance training atdifferent intensity levels and group training partially showed an improvement in well-beingover a certain number of weeks. Discussion: The conclusion of this study showed that physical activity has a great importanceon the elderly. Physical activity is not only good for a person's physical health, physicalactivity is also good for a person's mental and social health so that the general health is inbalance, Bakgrund: I dagens samhälle ligger det ett stort fokus på barns fysiska aktivitet vilket hargjort att äldres fysiska och mentala välmående inte har prioriterats, men deras hälsa är minstlika viktig som någon annan. Fysisk aktivitet är en stor bidragande faktor för att individen skaha en bra hälsa och med åldern kan komplikationer tillkomma och riskfaktorer som sätterindividen i en riskzon. I och med att äldres hälsa inte prioriteras så vet inte många äldrepersoner vilken mängd fysisk aktivitet som är rekommenderat.Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur forskningsläget ser ut idag gällande vad olikatyper av fysiska aktiviteter har för påverkan på äldres hälsa. Metod: För att besvara frågeställningarna genomfördes en litteraturstudie bestående av tioartiklar. Litteratursökningarna genomfördes i EBSCO, sportDiscus och PubMed. För attsammanfatta den forskning vi hittat i litteratur sökningarna så användes en tematisk analys. Resultat: Resultatet visade att fysisk aktivitet hos äldre utifrån artiklarnas definition hade enpositiv påverkan på hälsan. Fysisk aktivitet i form av styrketräning, uthållighetsträning påolika intensitetsnivåer och gruppträning visade delvis en förbättring gällande välmåendetunder ett visst antal veckor. Diskussion: Slutsatsen visade på att fysisk aktivitet är lika viktigt för äldre personer somyngre personer. Fysisk aktivitet är inte bara bra för individens fysiska hälsa utan fysiskaaktiviteter bidrar även till den mentala och sociala hälsan, så att den allmänna hälsan kan varai balans.

Bakgrund: Styrketräning är den främsta metoden för att uppnå ökad styrka och muskelmassa i kroppen. När muskeln utsätts för en överbelastning, tillgodoses med god nutrition samt återhämtning skapas en ökad adaption och muskeln utvecklas. Många styrketränade atleter använder sig av olika träningsprogram för att uppnå dessa faktorer. Därför vore det intressant att undersöka vilken träningsmetod som används av styrketränade atleter till följd av saknaden av tidigare forskning om detta. Syftet: Syftet med denna uppsats var att undersöka hur styrketränande atleters träning såg ut med målet att uppnå hypertrofi. Metod: Syftet och frågeställningarna besvarades genom en digital enkätstudie skapad i survey & report, där kvantitativ data samlades in om hur styrketränare tränade samt deras träningsstrukturer. Den kvantitativa datan sammanställdes i ett statistikprogram och bearbetades sedan i samma tjänst. Resultat: Majoriteten av deltagarna följde ett push, pull, legs, träningsupplägg och tränade i genomsnitt 7–15 set/ muskelgrupp per vecka. Resultatet visade att deltagarna tränade minst 1 set till failure per övning samt att dem flesta använde sig av intensitettekniker som dropsets och supersets för att uppnå muskulär utmattning. Slutsats: Majoriteten av deltagarna tränade efter ett push, pull, legs träningsupplägg och genomförde 7-15 sets/muskelgrupp per vecka med syftet att uppnå hypertrofi. Ur en praktisk synvinkel kan resultaten angående de olika tillvägagångsätten som används av erfarna styrketränare i syfte att öka muskelmassa fungera som vägledning för atleter samt personliga tränare och därmed ha en praktisk tillämpning., Background: Resistance training is the main method to increase strength and muscle mass. When the muscle is progressively overloaded and supported by adequate nutritional and recovery, the resulting adaptation may lead to subsequent gains of muscle mass. Resistance training athletes use numerous different training methods to achieve development of muscle mass. The lack of previous research on this specific topic makes it an interesting subject for investigation. Purpose: The objective of this essay was to describe the workout structure for hypertrophy training used by experienced strength training athletes. Method: In order to fulfill this purpose, a digital questionnaire study was employed. The questions were created using survey and reporting tools, allowing collection of data of how the participants trained and of their training structures. Afterwards, the amassed data was compiled and processed in a statistical analysis program. Results: The vast majority of the participants followed a push, pull, legs training routine and they trained on average 7-15 sets/muscle group per week. It was observed that participants performed at least 1 set to failure per exercise and furthermore many used intensifiers such as dropsets and supersets to induce increased muscle fatigue. Conclusions: The vast majority of the participants followed a push, pull, legs training routine and they trained on average 7-15 sets/muscle group per week. From a practical point of view, the findings regarding the different approaches employed by experienced strength trainers when it comes to hypertrophy training may serve as a guide for athletes and personal trainers and thus have direct practical application.

Huvudvärk klassas som ett globalt samhällsproblem. Spänningshuvudvärk är den mest förekommande typen av huvudvärk och den påverkas till stor del av musklerna. Med en ökad ömhet i musklerna ses också en ökad intensitet och frekvens på huvudvärken. Personer med spänningshuvudvärk har rapporterat lägre nivåer av fysisk aktivitet jämfört med friska individer och har i och med detta sämre psykologiska välbefinnande, sämre uppskattad hälsa och större upplevelse av stress. Kontorsarbetare är exponerade för ett långvarigt stillasittande. Deras arbete innehåller repetitiva rörelser som leder till smärta och stelhet i muskulaturen. Med smärta i nacke och skuldra kommer ofta huvudvärk med ett frekvent återkommande mönster. Styrketräning är effektivt för att uppnå flera viktiga aspekter av fysisk och mental hälsa. Patienter med spänningshuvudvärk har visat sig ha lägre kraftstabilitet och kraftutveckling i nackmuskulaturen jämfört med friska kontroller. Syftet med denna studie var att undersöka effekterna av styrketräning vid spänningshuvudvärk. Metoden utgjordes av en systematisk litteraturöversikt, sökningen gjordes i PubMed, Cinahl, Scopus, Medline, SPORTDiscus. Sökfrasen bestod av “((resistance training) AND (effects) AND (tension type headache))” med viss modifikation beroende på antalet träffar i respektive databas. Resultatet visar till en majoritet att styrketräning har god effekt på spänningshuvudvärk. En timmes styrketräning i veckan oavsett disponering minskar både frekvens och intensitet av spänningshuvudvärk. För kontorsarbetare kan 2 minuters styrketräning dagligen minska spänningshuvudvärk. Övningar som fokuserade på nack- och skuldermuskulaturen var mest effektiva. Styrketräningen har antingen utförts dagligen med lågbelastande uthållighetsövningar eller 3–5 gånger i veckan utifrån principen periodisering och progressiv överbelastning. Träningsvolymen som varit effektiv är med ett motstånd runt 75–80 % av RM och med en dosering runt 1–3 set och 10–15 reps. De fl, Headaches are a worldwide problem. Tension-type headache is the most common type of headaches and is mostly affected by the muscles. With an increased soreness in the muscles, an increased intensity and frequency of the headache is also seen. People with tension-type headaches have reported lower levels of physical activity compared to healthy individuals. This leads to greater experience of stress, poorer psychological well-being and poorer perceived health. Office workers are exposed to more sedentary behavior than most work categories. Their work environment involves repetitive movements that may lead to pain and stiffness in the muscles. With pain in the neck and shoulder headaches occur with a frequently recurring pattern. Strength training is effective in achieving several important aspects of physical and mental health. Patients with tension-type headaches have been shown to have lower force stability and force development in the neck muscles compared to healthy controls. The aim of this study was to investigate the effects of strength training on tension-type headache. The method consisted of a systematic literature review, the search was made in PubMed, Cinahl, Scopus, Medline and SPORTDiscus. The search phrase consisted of “((resistance training) AND (effects) AND (tension-type headache))” with some minor modifications depending on the amount of hits in the respective database. The results indicate that strength training has good effect on tension-type headaches. One hour of strength training a week, regardless of disposition, reduces both the intensity and frequency of the tension-type headache. Office workers may benefit of 2 minutes of strength training daily to reduce their tension-type headache. Exercises that focused on the neck- and shoulder muscles were most effective. Strength training has either been performed daily with low-load endurance exercises or 3-5 times a week based on the principle of periodization and progressive overload. The most eff

Syfte: Att undersöka vilka dokumenterade, akuta effekter knee wraps och knee sleeves har på prestationen vid muskelstärkande träning hos personer med friska knän. Metod: Systematisk litteraturöversikt. Artiklar har sökts i databaserna Pubmed, Discover, Medline, Scopus, Web of Science. Inklusionskriterier: deltagare med friska knän, användning av knee wraps eller knee sleeves vid träning, artiklar tillgängliga i fulltext samt peer-reviewed. Exklusionskriterier: Artiklar som inte är skrivna på engelska eller svenska, böcker samt artiklar publicerade innan 2003. Resultat: 13 artiklar inkluderades i studien med totalt 202 deltagare. Testerna som utfördes i de 13 studierna var benböj, benpress, knäflexion eller knä extension med knee sleeves eller knee wraps. Resultatet påvisar att knee sleeves inte påverkade prestationen (explosivitet, RPE, styrka, teknik, uthållighet, proprioception), men bidrar till komfort och stabilitet till knät. Knee wraps ökar prestationen genom den elastiska energin som samlas i lindan. Detta bidrar till ökad explosivitet och tillåter användaren att lyfta mer vikt. Däremot verkar den elastiska energin kompensera för den egna styrkan. Resultaten av litteraturöversikten indikerar även på att knee wraps verkar minska muskel-aktiveringen i nedre delen av kroppen. Slutsats: Knee sleeves bör inte användas för att förbättra prestationen vid muskelstärkande träning, däremot kan stödet användas av dem som önskar ökad komfort och stabilitet till knät. Knee wraps verkar ha goda effekter på prestationsförmågan och kan med fördel användas i samband med tävling för att lyfta mer vikt. Däremot bör lindan inte användas av den som strävar efter ökad muskelstorlek och styrka då knee wraps kompenserar för den egna styrkan och verkar minska muskel-aktiveringen i underkroppen.

Introduktion: Uppsatsen har sin grund i en tydlig kultur inom truppgymnastik där vikter av tradition anses vara farliga för gymnasterna. Kunskapsläget inom truppgymnastik är relativt bristfälligt, syftet med detta arbete är således att undersöka och samla in information om hur tränare i Sverige använder sig av styrketräning inom truppgymnastik samt i vilken utsträckning tränare har kunskap om hur styrketräning bör bedrivas för att optimalt främja truppgymnasters utveckling. Metod: För att besvara arbetets frågeställning har en kvantitativ studiemetod använts och en enkät utformats. Enkäten skapades i Microsoft forms och skickades ut via Facebooksidan ”Svenska Truppgymnaster”. En analys har gjorts utifrån enkätsvaren som samlats in i Microsoft Forms, enkätsvaren har sedan analyserats i Microsoft Excel och Jamovi. Enkätfrågorna kategoriserades och förankrades med varandra för att analysen av studien skulle kunna besvara forskningsfrågorna. Ett X2 test genomfördes i dataprogrammet Jamovi, detta för att testa om svaren hade en statistisk signifikant skillnad i frekvens mellan svarsalternativen. Resultat: Vid analys av enkäten framkom att ledarna, oavsett utbildningsnivå, upplevde att informationen om styrketräning på Gymnastikförbundets utbildningar var måttligt tydligt (2.9 ± 0,2 på en skala från 1-5 där 5 = mycket tydlig information). X2- testet visar på att det inte finns någon signifikant skillnad på upplevelsen av senaste utbildningen baserat på vilken utbildningsnivå deltagarna har. På en ja, nej eller vet ej fråga upplevde 104 av 131 personer att de har kunskap inom styrketräning. Däremot har endast 52 personer ansett att de har kunskap om hur man ska använda styrketräning för att optimera prestationen inom det idrottsspecifika. Slutsats: Resultatet visade att truppgymnastiktränare kanske inte har den kunskap som krävs inom ämnet och att gymnastikförbundet har bristfällig information om styrketräning inom sina utbildningar, vilket lämnar utrymme för vidareutveck, Introduction This study comes from a strong culture and notion in teamgym that strength training with weights is considered dangerous. The knowledge of strength training amongst coaches are inadequate. Therefore, the purpose of this study is to gather information and investigate the knowledge of strength training practices to optimally enhance performance amongst teamgym coaches. Method A quantitative study method was used through an online questionnaire to gather the information needed. Thereafter the information was analyzed by Microsoft excel as well as jamovi for statistical analyses. Result The analyze showed that the participants rated the information about strength training from the gymnastics associations courses a 2.9 +- 2 out of a 1-5 scale, where 5 was very clear information given. On a yes or. No question, 104 out of 131 thought that they had knowledge about strength training. However, only 52 answered that they know how to use strength training to optimally enhance performance. Summary The overall results show that the knowledge about strength training amongst teamgym coaches are not adequate enough, and that the information from the gymnastics association courses aren’t giving the coaches the right tools to be able to coach their gymnasts regarding strength training, and therefore leaves room for improvement of these courses.

Bakgrund och syfteStyrketräning orsakar morfologiska adaptationer i muskler och senor. Tidigare forskning har identifierat skillnader i vissa kroppsfunktioner för olika typer av styrketränande individer i jämförelse med icke-styrketränande individer. Fysioterpeutiska undersökningar förlitar sig delvis på bedömning av dessa kroppsfunktioner hos patienter med muskuloskeletala besvär. Syftet med denna studie var att undersöka om rörlighet i axel och höft samt uthållighet i bålmuskulatur skiljer sig mellan personer som styrketränat regelbundet under lång tid jämfört med personer som inte styrketränar. Detta för att få en ökad förståelse för hur stabiliserande bålmuskulatur och rörlighet kan ha påverkats av långvarig styrketräning. MetodSju kvinnor och sju män med vana och sju kvinnor och två män utan vana av regelbunden styrketräning undersöktes individuellt i ledrörlighetstester och muskeluthållighetstester. Mätvärdena från de två grupperna jämfördes med hjälp av Students t-test student eller Mann–Whitney U test. ResultatSignifikanta skillnader mellan grupperna påvisades för grader av utåtrotation i höger och vänster höftled och flexion i vänster höftled. I dessa funktioner hade gruppen för icke-styrketränande större rörelseomfång än gruppen för styrketränande. För resterande rörlighetstester och samtliga uthållighetstester återfanns inga statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna. SlutsatsIndivider som regelbundet styrketränar uppvisar signifikant begränsat rörelseomfång för bilateral utåtrotation och vänstersidig flexion i höftled i jämförelse med individer som inte styrketränar. Resultaten från studien bör tolkas med försiktighet på grund av de små grupperna av deltagare och den sneda könsfördelningen mellan grupperna.

Introduktion: Styrkelyftares ländryggsbesvär verkar främst karaktäriseras av en mekanisk nociceptiv smärta. Smärtans bakomliggande orsaker är ofta svårdefinierade, vilket försvårar utformandet av generaliserbara behandlingsriktlinjer. Grunden till behandlingens utformning är kliniska fynd som biomekaniska mekanismer, patoanatomiska aspekter men även psykologiska och beteendemässiga faktorer. Att ta hänsyn till en personcentrerad vård är viktigt i utformningen av behandlingsupplägget. För styrkelyftare kan det i många fall innebära att kunna fortsätta med målaktiviteten styrkelyft. Däremot har en behandling som fokuserar till fortsatt belastning i form av styrkelyftsträning aldrig utvärderats. Syfte: Att utvärdera effekten av individanpassad behandling på funktion och smärta för styrkelyftare med ländryggsbesvär. Metod: Projektet utformades enligt single-subject experimental AB-design. Genomförandet ägde rum i samarbete med en privat fysioterapeutmottagning. Totalt inkluderades tre deltagare via ett konsekutivt urval, varav två kvinnor och en man. Deltagarna hade alla sökt vård för långvarig och/eller subakut ländryggssmärta i samband med styrkelyft. Samtliga deltagare hade en baslinjefas på 2-3 veckor och en interventionsfas på 5 veckor. Under hela projektets gång skattade samtliga deltagare smärta och funktion två dagar i veckan genom en digital enkät. Fysioterapeuten utformade varje deltagares intervention utifrån anamnes- och undersökningsfynd. Resultat: Den individanpassade behandlingen som genomfördes av ländryggssmärta hos styrkelyftare visade inte på tydliga effekter. Det har inte heller gått att påvisa signifikanta resultat utifrån deltagarnas skattningar av smärta och funktion. För deltagare 1 kunde ingen påverkan av funktion utläsas. Hos deltagare 2 kunde en svag funktionsförbättring ses i två aktiviteter samtidigt som deltagare 3 antydde en försämring av funktion i två aktiviteter. Ingen förändring av smärta kunde tolkas ur resultatet. Slutsats: Det har i

Bakgrund En vanlig orsak till smärta i fötterna är plantar fasciit och som kan enkelt förklaras som överbelastning av plantarfascian. Smärtan är lokaliserad anteriort på calcaneus och smärtan provoceras vid stående och gående. Aktivitetsanpassningar, kortisoninjektioner, stretching och sulor är vanliga behandlingsåtgärder vid plantar fasciit. Plantarfascian tillsammans med muskulatur kontrollerar fotvalvets rörelser och stabilitet. I dagsläget finns det en kunskapslucka kring vilka effekter muskelstärkande träning har på besvär i samband med plantar fasciit. Syfte Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att undersöka vilka träningseffekter som finns för träning av lokal- och global fotmuskulatur hos personer med plantar fasciit. Metod Den systematiska litteraturöversikt utfördes genom sökning i databasen Pubmed. Söksträngen utformades utifrån de inklusionskriterier som artiklarna behövde uppfylla. Granskning av artiklar och bedömning av bias utfördes enligt SBU:s formulär ”Bedömning av randomiserade studier”. Resultat Fem randomiserade kontrollerade studier (RCT) uppfyllde inklusionskriterierna. De inkluderade studierna bestod av studier där en av interventionerna var muskelstärkande träning för fotmuskulatur. De effekter som upptäcktes i studierna var minskad smärta, förbättrad funktion, förändringar av plantarfascian och förändringar i gångmönstret. Konklusion De fem studier som finns i området visar på en tendens att muskelstärkande träning har en positiv påverkan att lindra besvär i samband med plantar fasciit. I dagsläget behövs betydligt mer forskning för att kunna fylla kunskapsluckan av vilka effekter muskelstärkande träning för fotens muskulatur har på plantar fasciit.

Bakgrund: Nedre extremiteternas funktion måste utvärderas för att efterlikna vardagsaktiviteter och sportaktiviteter. Vanligast är styrketester i en sittande position och vertikala tvåbenshopp som använts för att utvärdera styrka och effekt. Dock mäter inga av dessa tester laterala och horisontella hoppförmågor på ett ben som är mer relevant för funktionella rörelsebedömningar Syfte: Syftet med studien var att undersöka; u) Hoppförmågan på ett ben bland gymtränade män och kvinnor; uu) Könsskillnader i hoppförmåga på ett ben; uuu) Skillnader mellan det dominanta (D) och icke dominanta (ID) benets hoppförmåga på ett ben; uv) Korrelationen mellan ålder och hoppförmåga på ett ben. Metod: 31 friska gymtränande män och 18 kvinnor anmälde sig frivilligt att medverka i studien. Deltagarna utförde två funktionella hopptester enbenshopp framåt (EBH) och 30s sidledshopp (SH) både på det D och ID benet. Resultat: Resultatet visade att på testet EBH hoppade männen statistisk signifikant längre på det D och ID benet jämfört med kvinnorna. Gällande testet SH fanns det inga statistiska signifikanta skillnader mellan könen. Testet SH visade att det fanns statistiska signifikanta skillnader i medelvärdet mellan D och ID benet i antal hopp för både männen och kvinnorna. Alla hopptester korrelerar negativt med ålder, oavsett kön. Konklusion: Resultaten av denna studie kan användas som referensvärden för gymtränade män och kvinnor i åldersgruppen 18–55 år. Männen hoppade statistiskt signifikant längre på det D och ID benet gällande EBH jämfört med kvinnorna. Ålder har en modulerande faktor på hoppförmågan oavsett kön., Background: The function of the lower extremities has to be evaluated to imitate everyday life and sport activities. Most commonly, strength tests in a sitting position and bilateral vertical jump tests are used to evaluate strength and power. However, neither measure lateral and horizontal single-leg jumping performance which are more relevant for functional movement assessments. The purpose: The purpose of this study was to investigate: i) a single-leg jump (SLJ) performance in gym-trained men and woman; ii) differences between men and women in SLJ tests; iii) differences between dominant (D) and non-dominant (ND) leg during SLJ tests; iv) correlation between age and the SLJ tests. Method: 31 healthy gym-trained men and 18 women voluntarily participated in this study. They performed two functional SLJ tests. First, the horizonatal single-leg (HSLJ) jump test and a 30s single-leg side jumps (SLSJ) test, both on D and ND leg. Results: Results showed on the HSLJ test that the men jumped statistically longer on both the D and ND leg compared to the women. In the SLSJ test there were no statistical differences between genders. There was a statistically significant mean difference between D and ND legs in the number of jumps in the SLSJ test both in men and women. All jump tests negatively correlated to age, despite gender. Conclusion: The results of this study can be used as reference values for gym-trained men and women in the ages of 18-55 years. The men jumped statistically significantly longer on the HSLJ test both on their D and ND legs. Age is a modulating factor of jump performance despite genders.

Bakgrund: Graviditet och förlossning innebär en påfrestning för kroppen och olika problematiska tillstånd såsom inkontinens, smärta, minskad hälsorelaterad livskvalitet och depressiva besvär kan uppstå. Kvinnor kan känna en osäkerhet kring kroppens egen förmåga gällande träning efter sin förlossning. Syfte: Syftet var att beskriva olika typer av styrketräningsinterventioner som förekommer postpartum samt effekterna på inkontinens, smärta, hälsorelaterad livskvalitet samt depressiva besvär hos kvinnor upp till ett år efter förlossning. Metod: Denna uppsats är en semi-systematisk litteraturstudie där 20 randomiserade kontrollerade studier inkluderades och kvalitetsgranskades enligt SBU efter sökning i databasen Pubmed. Sökorden innefattade bland annat “rehabilitation”, “resistance training" och “post partum". Vi inkluderade studier publicerade mellan 2010–2023. Resultat: Kvalitetsgranskningen resulterade i en studie med hög kvalitet och 19 studier med måttlig kvalitet. Det förekom fyra typer av styrketräning i de inkluderade studierna. Styrketräningsinterventionerna bestod av stärkande övningar för bäckenbotten, stärkande övningar för bäckenbotten i kombination med elektroniska hjälpmedel, stärkande övningar för bäckenbotten i kombination med bålstabilitet samt generellt stärkande kroppsövningar. Bäckenbottenträning eller annan träning ledd av fysioterapeut i kombination med bålstabilitetsträning eller i kombination med ett elektroniskt hjälpmedel visade överlag signifikant minskad smärta, ökad hälsorelaterad livskvalitet och till viss del även minskad inkontinens jämfört med kontrollgruppen. Generell styrketräning gav statistisk signifikant minskning av depressiva symtom. Studierna med specifik urvalsgrupp som till exempel analsfinkterskador, bristningar som inte läkt optimalt eller träning hemma visade inga effekter på inkontinens. Enbart bäckenbottenträning hade ingen effekt på smärta eller hälsorelaterad livskvalitet. Slutsats: Bäckenbottenträning var den vanligas

Bakgrund: Under menstruationscykeln, som består av follikelfasen och lutealfasen, så varierar hormonerna kraftigt. Det anabola hormonet östrogen är dominerande under follikelfasen och det katabola hormonet progesteron är dominerande under lutealfasen. Detta talar för att prestationen i styrketräning kan vara högre under follikelfasen än under lutealfasen. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om kvinnor i fertil ålder upplevde variationer i sin prestation inom styrketräning under menstruationscykelns olika faser. Metod: I denna studie användes en kvalitativ studiedesign där datainsamling genomfördes med semistrukturerade intervjuer. Fem kvinnor i fertil ålder (24-32 år) med erfarenhet av styrketräning förde träningsdagbok under en menstruationscykel och intervjuades därefter. Intervjuerna analyserades med konventionell kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att kvinnornas upplevelse av prestation varierade under menstruationscykels faser. Vid analysen utkristalliserade sig fyra övergripande teman ”Varierande mentala och fysiska upplevelser i den tidiga follikelfasen”, ” Framför allt toppad prestation under sena follikelfasen”, ”Brytpunkt vid ägglossning” och ”Varierande mentala och fysiska upplevelser under lutealfasen”. Konklusion: Kvinnor i fertil ålder verkar uppleva variationer i sin prestation i styrketräning under menstruationscykelns olika faser. Det kan därför vara fördelaktigt att periodisera styrketräningen utifrån menstruationscykeln., Background: During the menstrual cycle, which consists of the follicular phase and the luteal phase, the hormones vary greatly. The anabolic hormone estrogen dominates the follicular phase and the catabolic hormone progesterone dominates during the luteal phase. This suggests that performance in strength training may be higher during the follicular phase than during the luteal phase. Purpose: The aim was to investigate whether women of childbearing age experienced variations in their performance in strength training during the different phases of the menstrual cycle. Method: In this study, a qualitative study design was used where data collection was carried out with semi-structured interviews. Five women of childbearing age (24-32 years) with experience in strength training kept an exercise diary during a menstrual cycle and were subsequently interviewed. Results: The results showed that women's experience of performance varied during the phases of the menstrual cycle. Four categories were identified "Varying mental and physical experiences in the early follicle phase", "Mostly peak performance during the late follicle phase", "Breakpoint in ovulation" and "Varying mental and physical experiences during the luteal phase". Conclusion: Women of childbearing age seem to experience variations in strength training performance during the different phases of the menstrual cycle. Thus, periodizing strength training program, based on the menstrual cycle, might be beneficial.

I puberteten blir ungdomar lättare påverkade av sociala mediernas kroppsideal och det fins en risk att de tvingar sig genom farliga dieter och träningsmetoder för att försöka skapa den ”perfekta kroppen”. Detta kan sluta med att många ungdomar sätter för höga krav på sin egen kropp och riskerar sin hälsa för att se ut som på bilderna på sociala medier. Syftet med denna studie är att få en djupare förståelse för på vilket sätt kroppsideal påverkar ungdomars träning på gym. Ett delsyfte är att undersöka skillnaden mellan pojkar och flickors idé om den perfekta kroppen. Med hjälp av tre frågeställningar kommer studien fram till om ungdomar upplever ett kroppsideal och om det finns likheter och skillnader mellan pojkars och flickors uppfattning om kroppsideal. Även kom studien fram till om ungdomar blir motiverad att träning på gym genom sociala medier. Studien använder sig av en kvalitativ forskningsmetod. Datainsamlingen skedde genom två fokusgruppsintervjuer uppdelat på kön med fyra deltagare i varje grupp. Som stöd använde sig samtalsledaren av en semistrukturerad intervjuguide. Databearbetningen gjordes med hjälp av en innehållsanalys. Resultaten delades in i tre teman: samhällets och sociala mediers ansvar, synen på den perfekta kroppen och kroppsideals påverkan på ungdomars träning. Studien visade att det finns fler en bara ett ideal. Det kan även skilja sig mellan samhällets kroppsideal och individens ideal. Flickor har större krav på sin egen kropp och den manliga kroppen medan pojkar beskrev drömkroppen med två ord: muskler och styrka. Ungdomar söker sig till personer på sociala medier som stödjer deras idealkropp och använder de som motivation till träningen på gymmet. Här visade det sig att sociala medier och kroppsideal går hand i hand i dagens samhälle., When adolescents reach puberty there is a bigger chance of the body ideal to affect them. The risk here is that teenagers start to push through dangerous diets and training methods with the purpose to build the “perfect body”. This can result in that many teenagers’ pressures themselves too hard and risk their health to look like a picture on social media. The purpose of this study is to get a deeper understanding how the body ideal affects adolescents training in the gym and to find out the differences and similarities between girls’ and boys’ idea of the perfect body. With the help of three issues the study examines if adolescence experience that a body ideal till exist and I that case how does it affect them and if there are any similarities and differences between girls’ and boys’ perception on the body ideal. And last the study shows if the body ideal on social media inspires and motivates adolescence training at the gym and in that case how? The study uses a qualitative approach. Collection of data is done by focus groups interviews with each four participants. The study uses a content analysis to implement the data process. The results divided in three topics: societies and social medias responsibility, the view on the perfect body, body ideal impact on adolescent training in the gym. The study shows that there is more than just one body ideal. There can even be a difference between societies body ideal and individual ideal. Girls had higher demands on their own body and the male body. The boys’ described the male body with two words: muscular and being strong. Teenagers follow influencers on social media that supports the body that they want to have and use this as a motivation to train in the gym. This shows that social media and body ideal goes hand in hand.

Bakgrund: Sportklättring är en gren som fått allt mer uppmärksamhet de senaste åren. Postactivation Potentiation (PAP) ger en akut prestationshöjande effekt på tränade individers muskulatur vid exempelvis hopp, knäböj och sprint. PAP ger störst potentiering vid en maximal volontär isometrisk kontraktion (MVIK) på tio sekunder. PAP har inte studerats i lika stor utsträckning på klättrare tidigare. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om PAP kan ge en akut prestationshöjande effekt på klättrares underarmsmuskulatur vid submaximal anaerobisk uthållighetsträning på en fingerbräda. Metod: För att kunna utvärdera effekten av PAP jämfördes deltagarnas (n=8) submaximala anaeroba kapacitet med och utan PAP. Den submaximala anaerobiska kapaciteten mättes med ett submaximalt test(SMT) baserat på 70% av MVIK10 med repetitionsupplägget repeaters, där deltagaren hänger i sju sekunder, följt av tre sekunders vila, repeterat så många gånger som möjligt. Studiedesignen var av crossover-design, där effekten av PAP jämfördes i sekunder, mellantestdag 2 och 3. Resultat: Fem av deltagarna fick en ökning medans tre fick en minskning i antal sekunder under SMT efter initiationen av PAP. Medianvärdet för PAP SMT var 95,5sekunder och medianvärdet för No-PAP SMT var 86 sekunder. Medianvärdet i PAP SMT jämfört med No-PAP SMT hade en differens 9,5 sekunder, med fördel i PAP. Konklusion:PAP kan ge en prestationshöjande effekt av underarmsmuskulaturens uthållighet hos erfarna klättrare på en fingerbräda. Det krävs dock större urvalspopulation för att fastställa effekten på gruppnivå. Mer forskning krävs för att undersöka om PAP kan ge långvariga adaptioner.

Syfte & Frågeställningar: Syftet med denna studie var att undersöka förhållandet mellan parametrarna: Träning ochvardagsmotion, Psykisk hälsa och Arbetsmiljö i relation till sjukfrånvaro. Utöver detta fannsett sekundärt syfte i att kunna ge en grov riktning för organisationer om prioriteringen avinsatser för att minska sjukfrånvaro. 1. Skiljer sig sjukfrånvaro mellan grupper med olika nivåer av rapporterad mängd träningoch vardagsmotion? 2. Skiljer sig sjukfrånvaro mellan grupper med olika nivåer rapporteradstress och psykisk hälsa? 3. Skiljer sig sjukfrånvaro mellan grupper med olika nivåerrapporterad kvalité på arbetsmiljö? Metod: Studien baserades på data insamlat från 312 personer genom en enkätundersökning somomfattade frågor om mängd styrketräning, konditionsträning och vardagsmotion samtfrågebatterier för att undersöka den psykiska hälsan och den upplevda arbetsmiljön. Även sjukfrånvaro efterfrågades i “antal dagar det senaste året” och “antal tillfällen det senaste året”. Analyser har genomförts genom binomial logistisk regression genom dikotomiseringar avrespektive beroende variabel. Dikotomiseringarna har gjorts på flera index som omfattar deolika exponeringarna och utfallen. Resultaten beskrevs genom oddskvoter (OR) med ensignifikansnivå på 95%. Resultat: Minskad risk för sjukdagar men inte för tillfällen sågs för Index för Träning & Vardagsmotionmed 41,3% (p=0,046). Minskad risk för sjukdomstillfällen men inte för dagar sågs förStyrketräning med 45,4% (p=0,013). Minskad risk för både dagar och tillfällen såg förKonditionsträning med 47,3% lägre (p=0,016) /39,3% (p=0,037, Arbetsmiljö med 41,4 %(p=0,047/ 51,6% (p=0,003) och Psykisk hälsa med 48,6% (p=0,015) / 38,1% (p=0,046). För Vardagsmotion sågs ingen minskad risk för vare sig dagar eller tillfällen. Slutsats: Arbetsmiljö, psykisk hälsa och konditionsträning har betydelse för mängden sjukfrånvaro isamtliga utfall, medan styrketräning endast har en signifikant oddskvot på antal tillfällen(frekven, Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond 2022.

Introduktion: Den äldre befolkningen ökar stadigt globalt och samtidigt ökar incidensen av höftfrakturer. Vanliga funktionsnedsättningar efter höftfraktur är nedsatt funktion i att gå och röra sig omkring (mobilitet) och vardagliga aktiviteter. Nationella kliniska riktlinjer rekommenderar generellt balans- och styrketräning men oklarheter finns om träningens mängd, viktiga komponenter och interventionens tid. Flera systematiska översikter har undersökt effekterna av specifika träningskomponenter på mobilitet och ADL där resultaten är tvetydiga. Vilka effekter styrketräning har på specifikt mobilitet och vardaglig aktivitet är fortfarande oklart. Syftet med denna litteraturöversikt är att sammanställa styrketräningens effekter på mobilitet och vardaglig aktivitet hos äldre personer med höftfraktur. Metod: Artikelsökning med systematisk metod i databaserna PubMed och Cinahl. Artikelsökningen gav 145 artiklar och elva artiklar var lämpliga utifrån inklusions- och exklusionskriterierna och ingick i en narrativ syntes. Majoriteten av deltagare i alla studier var kvinnor. Resultat: Styrketräning verkar ha positiva effekter på mobilitet i steghöjd och gångdistans men är otydliga för gånghastighet och Timed Up and Go. Styrketräning verkar även ha positiv effekt på de flesta utfallsmått av vardaglig aktivitet. Övningarna benpress, step up och knäextension inkluderades i majoriteten av studier med positivt signifikanta resultat för dessa utfallsmått. Slutsats: Styrketräning för äldre personer med höftfraktur verkar ha effekt på mobilitet och vardaglig aktivitet. Studierna med signifikanta resultat för dessa utfall inkluderade uppgiftspecifik styrketräning. Vidare forskning bör fokusera på att inkludera fler män och att undersöka om en intervention, liknande till studierna med signifikanta resultat för mobilitet och vardaglig aktivitet, även har effekt på gånghastighet och Timed Up and Go.

Bakgrund: Atleter och idrottare har olika förutsättningar när det kommer till prestation beroende på kroppsammansättning och fysiska kvaliteter. Att bygga muskler, träna styrka eller löpträna är olika träningsformer för att utveckla olika kvaliteter som kan vara olika viktiga i olika idrotter. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka skillnader i utvalda fysiska kvaliteter hos styrketränande och löpare Metod: Detta var en tvärsnittsstudie med strategiskt urval av två grupper, en löpare (n=6) och en styrketränare (n=12). Båda gruppernas fysik analyserades med ett kroppsammansättningstest. Styrkan och fysisk fitness testades genom ett handgripstest och ett VO2max test för att få fram värden av gruppens fysiska kvalitéter. Gruppernas fysiska kvaliteter ställdes sedan mot varandra. Resultat: Löpargruppen hade signifikant högre VO2max än styrketränargruppen. I övrigt fanns det inga signifikanta skillnader. Konklusion: VO2max visade sig vara högre bland löpare än hos styrketränande vilket går i linje med tidigare forskning.

Syfte Syftet med litteraturstudien var att se om längdskidåkares förmåga att utveckla kraft eller effekt kan relateras till prestation samt om en förändring av dessa förmågor ger en samtidig förändring i prestation. Metod Via databaserna PubMed, Web of Science och SPORTDiscus gjordes det en litteratursökning. För att inkluderas så skulle artiklarna ha undersökt: 1) träning för att öka styrka eller effektutveckling, 2) längdskidåkare, 3) prestationsförmåga i längdskidåkning. Resultat Totalt granskades tolv träningsstudier. Nio studier visade på en ökad styrka samtidigt som de visade på en förbättrad prestation. Fyra studier visade på ett samband mellan prestation och kraft- eller effektutveckling. Det finns dock ingen korrelation mellan förändrad styrka och förändrad prestation. Slutsatser Förmågan att utveckla kraft/effekt är viktig för prestationsförmågan inom längdskidåkning. Däremot innebär inte en förändring av styrka via styrketräning motsvarande förändring av prestationsförmågan.

Bakgrund: Idag är depression en av de vanligaste psykiatriska diagnoserna i Sverige och enligt Folkhälsomyndigheten klassas depression som en folksjukdom. Depression kan vara av olika grad. Idag behandlas depression främst med olika former av psykoterapi och psykofarmaka. Inom forskning finns studier som påvisar evidens för fysisk aktivitet som behandlingsmetod för depression, ett sätt för individen att utföra en form av egenvård och därmed ta ansvar för sin egen hälsa och välbefinnande. Det är mer olkart vilken typ av fysisk aktivitet som är effektiv samt hur det fungerar som behandling vid svår depression. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka olika typer av fysisk aktivitet och dess effekt på depression och depressiva symtom hos vuxna individer. Metod: Denna studie är en allmän litteraturöversikt. Litteratursökningen resulterade i tio artiklar som söktes fram i databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: Fysisk aktivitet minskar depressiva symtom hos individer med och utan mild till medelsvår depression. Däremot vid svår depression fungerar fysisk aktivitet enbart som en tilläggsbehandling för individer som är inneliggande på sjukhus och kan få tillräckligt med stöd. Fysisk aktivitet är även en bra långsiktig behandling mot depression, med en effekt som håller i sig under lång tid. Alla träningsformer har en positiv effekt på depressiva symtom, men de skiljer sig i vilka symtom de är mest effektiva mot. Slutsats: Fysisk aktivitet oberoende av träningsform är en effektiv behandling mot depressiva symtom hos individer med och utan depression, med en positiv effekt som håller i sig en längre tid. Vid svår depression finns det evidens för att fysisk aktivitet är en bra tillägsbehandling., Backround: Depression is one of the most common psychiatric diagnoses in Sweden and according to the Swedish Public Health Agency, depression is classified as a widespread disease. Depression can be of varying degrees and it’s mainly treated with various forms of psychotherapy and psychotropic drugs. In research, there are studies that show evidence of physical activity as a valid treatment method for depression. It’s a way for the individual to perform a form of self-care and thus take responsibility for their own health and well-being. There is more ambiguity as to whether physical activity is effective as a treatment for severe depression. Aim: The purpose of this literature study was to investigate different types of physical activity and its effect on depression and depressive symptoms in adult individuals. Methods: This study is a general literature review. The literature search resulted in ten articles that were found using the CINAHL and PubMed databases. Results: Physical activity reduces depressive symptoms in individuals with and without mild to moderate depression. On the other hand, in severe depression, physical activity only functions as a supplementary treatment for individuals who are hospitalized and can receive sufficient support. Physical activity is also a good long-term treatment for depression, with an effect that lasts for a long time. All forms of exercise have a positive effect on depressive symptoms, but they differ in which symptoms they are most effective against. Conclusion: Physical activity, regardless of exercise form, is an effective treatment for depressive symptoms in individuals with and without depression, with a positive effect that lasts for a long period of time. In severe depression, there is evidence that physical activity is a good adjunctive treatment.

The study aims to explore how female weightlifters discuss and question the discourse ”muscles are for men” and other assumptions about body and gender norms in strength training. The study focuses on how the accounts, through commentary and appearance, put themselves against traditional gender norms and how strength training operates as a norm-breaking practice. Further, the essay analyzes the wightlifters' Instagram accounts, through their bodies in pictures and discussions in text, as a form of activism. The study is based on a discourse analytical method, with a social constructivist view of reality, and of the study's concepts of body and gender norms. The study uses Butler's theory of performativity, as well as Foucault's and Hall's theory on representation as tools for analyzing. The result shows that female weightlifters create and recreate gender and body norms through their participation in weightlifting, and thus how weightlifting works as a signifying practice through their bodily representation. The accounts both adapt and oppose norms of femininity concerning the strength training on their platforms. The study then shows how the accounts, through conscious and unconscious activist actions, represent a fluid understanding of gender that goes beyond the binary division between the sexes.

Abstrakt Introduktion/bakgrund: Patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS) är ett av de vanligast förekommande orsakerna till knäsmärta och karaktäriseras av en diffus smärta vilken uppkommer vid moment som orsakar belastande stress för knäleden, vanligtvis kopplat till fysiskt aktiva individer. Tidigare studier har kopplat samman PFSS med en dysfunktion i den främre lårmuskulaturen quadriceps, men de senaste åren har studier som istället undersökt effekterna av styrketräning av höftmuskulaturen indikerat att ett träningsfokus även här kan vara fördelaktigt i behandlingssyfte. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa om styrketräning av höft- och knämuskulatur alternativt bara höftmuskulatur var mer effektivt för att minska smärta vid patellofemoralt smärtsyndrom än styrketräning av enbart knämuskulatur. Metod: Studien var en systematisk litteraturöversikt där databaserna PubMed, Cinahl och Sportdiscus genomsöktes. Avgränsningar av sökningen gjordes utifrån PICO-modellen. Kvalitetsgranskning utfördes med PEDro-skalan. Endast studier publicerade mellan 2012-2020 samt RCT-studier inkluderades. Resultat: Sammanfattningsvis sågs signifikant minskad smärta men däremot ingen signifikant skillnad mellan grupperna efter interventionen i de studier där styrketräning av höftmuskulatur jämfördes med styrketräning av knämuskulatur, däremot sågs små tendenser till fördel för styrketräning av höftmuskulatur kombinerat med bål i form av genombrott för minskad smärta vid ett tidigare skede samt mindre smärta på lång sikt. Bland samtliga studier som jämfört styrketräning av höft- och knämuskulatur kontra bara knämuskulatur sågs en signifikant förbättring i gruppen som kombinerat höft- och knämuskulatur. Konklusion: Resultatet av dessa studier som alla höll hög kvalitet utifrån PEDro-skalan tyder på att styrketräning av höft- och knämuskulatur i kombination resulterade i signifikant minskad smärta jämfört med styrketräning av enbart knämuskulatur och bör därför användas för att minsk

Bakgrund: Arbetsrelaterad nack- och skuldersmärta är problematiskt både för arbetstagaren och arbetsgivaren. Denna smärta är vanligt förekommande vid statiska och/eller repetitiva arbetsmoment vilket ofta förekommer bland biomedicinska analytiker. Det finns viss evidens för att pauser med specifik styrketräning på arbetsplatsen kan påverka denna typ av smärta. Syfte: Att undersöka hur två korta styrketräningspass per dag kan påverka nack- och skuldersmärta hos de som arbetar på biomedicinskt laboratorium och hur implementering av fysisk aktivitet på arbetsplatsen fungerar. Metod: Biomedicinska analytiker (n=9) på Norrlands Universitetssjukhus genomförde under tre veckor ett kort styrketräningsprogram för nacke och skuldra två gånger per dag på arbetstid. Smärta mättes med 11-gradig NRS (medelvärde senaste veckan), och sexgradig Likertskala (medelvärde senaste tre veckorna) före och efter intervention. Implementeringen utvärderades genom grad av fullföljande. Resultat: Kliniskt signifikant minskning av smärta erhölls. Smärta mätt med NRS gick ned med 1,56 poäng från veckan innan till interventionens sista vecka (p=0,007). Smärta skattad på Likertskala gick också ned med en kliniskt signifikant skillnad (p=0,005). Fullföljandegraden blev i genomsnitt 77,3%, dock rapporterat av endast fyra av nio deltagare. Konklusion: Interventionen med korta styrketräningspass på arbetstid visade sig lyckad med en minskad smärta för deltagarna. Implementeringsmetoden fungerade väl baserat på den relativt höga graden fullföljande. Detta var dock en mindre pilot-studie och för mer kunskap behövs större studier med fler personer och helst en kontrollgrupp.

Bakgrund: Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att sammanställa effekten av kombinerad styrke- och uthållighetsträning jämfört med enbart styrketräning avseende styrkeutvecklingen hos friska män genom granskning av randomiserade kontrollerade studier (RCT). Metod: En systematisk sökning i databaserna PubMed och Cinahl genomsöktes fram till februari 2021 för att identifiera relevanta studier. RCT med engelsk text inkluderades. Risk för bias bedömdes separat av två författare med användning av SBU:s granskningsmall. Resultat: Totalt nio RCT’s inkluderades där studierna jämförde kombinerad styrke- och uthållighetsträning mot enbart styrketräning som mättes med 1-10 repetition maximum (RM). Inkluderade studier hade låg till mellanhög risk of bias. Åtta av nio RCT fann att kombinerad styrke- och uthållighetsträning i jämförelse med enbart styrketräning hade en liknande styrkeutveckling mätt i 1-10RM. En studie fann dock att enbart styrketräning leder till ökad styrka från mitt- till postintervention, men att kombinerad träning påvisade liknande styrkeutveckling som enbart styrketräning under hela interventionsperioden. Studien visade även att en mindre mängd uthållighetsträning per vecka inte påverkade styrkeutvecklingen negativt, men om uthållighetsträning utfördes varje pass samtidigt som styrketräning så dämpades styrkeutvecklingen. Slutsats: Resultatet från denna litteraturöversikt tyder på att kombinerad styrke- och uthållighetsträning ger liknande styrkeutveckling som enbart styrketräning hos friska män. Av nio studier visade en studie att uthållighetsträning för underkroppen påverkade styrkeutvecklingen i överkroppen negativt. Kombinerad träning ger liknande ökning i 1RM som enbart styrketräning, men träningssättet kan ge negativa effekter på styrkeutvecklingen om uthållighetsträningen utförs mer än tre dagar i veckan med en hög intensitet.

Introduktion: Studier har visat att arbete i hemmiljö har blivit vanligare, vilket i sin tur har ökat stillasittandet. Stillasittandet bidrar till muskuloskeletala besvär där korta pausprogram på arbetsplats har gett smärtlindrande effekter bland kontorsarbetare, men det är inte undersökt i hemmiljö. Syfte: Syftet med studien var att undersöka genomförbarheten av ett kort pausprogram med gummibandsträning, för att motverka muskuloskeletala besvär i nacke och skuldra och långvarigt stillasittande vid arbete i hemmiljö. Metod: Deltagarna (n=20) rekryterades från Umeå Universitet och skulle ha arbetat hemifrån minst 3 dagar/vecka sedan december 2020. Interventionen varade i 3 veckor, med 2 x 2 min aktivitet per dag och medel- till högintensiv gummibandsträning för skulder- och axelmuskulatur. En enkät fylldes i innan start av intervention för att få bakgrundsinformation. En ny enkät fylldes i efter intervention där frågor gällande påverkan på arbete, kroppsbesvär och träningsinformation besvarades för att utvärdera genomförbarheten. Resultat: Majoriteten av deltagarna ansåg att det gick mycket lätt att följa träningsinstruktioner via video och mycket bra att utföra övningarna med gummiband i hemmiljö. Majoriteten skattade en positiv påverkan på arbetsdagen. I loggboken noterade 10 av 20 deltagare minst 1 träningspass som uteblivit på grund av stress och bortglömd träning. Antal deltagare med smärta minskade från 9 till 5. Övningarnas svårighetsgrad skattades mycket lågt, ansträngningsnivån medel och interventionens påverkan på stillasittande som stor. Konklusion: Pausprogrammet bedömdes vara genomförbar utifrån de satta kriterierna. Alla deltagare var positivt inställda till pausprogram efter intervention. Programmet kan fungera att utvärdera i en större skala, genom en kontrollerad studie.

Introduktion: Höftfrakturer är vanligt förekommande bland den äldre befolkningen. Riskfaktorer är multifaktoriella, men den starkaste är en fallolycka. Dessa patienter är i stor risk för förtida död och bestående funktionsnedsättningar om de inte får optimal vård. Fysioterapi riktar sig mot att förbättra gångförmågan och patientens självständighet i vardagslivet. Styrketräning är en metod som ofta används i rehabiliteringsperioden för att återfå muskelstyrka vilket ofta är den mest nedsatta funktionsförmågan, men den kan även påverka balans och gångförmåga. Evidensen för hur träningen ska struktureras är bristfällig. Syftet med denna studie är att undersöka styrketräningens effekt på muskelstyrka, balans och gånghastighet för äldre personer med höftfraktur. Metod: En systematisk ansats användes vid sökandet efter artiklar i databaserna PubMed och Cinahl. Sökningen resulterade i totalt 145 artiklar enligt den givna söksträngen. Elva av dessa ansågs vara relevanta utifrån inklusion- och exklusionskriterierna och ingår i detta arbete. Resultat: Träningen gav signifikanta effekter i olika utfallsmått för muskelstyrka i majoriteten av studierna. Effekten på balansförmågan var delad eftersom resultaten visade i liknande uträckning på både signifikanta och icke signifikanta effekter. Vad gäller effekterna för gånghastighet, var det enbart några studier som visade på signifikanta effekter. Detta var främst på maximal gånghastighet, inte normal gånghastighet. Konklusion: Styrketräningen har starka positiva effekter på muskelstyrka bland äldre personer med höftfraktur. Den verkar även ha positiva effekter på balans. Normal gånghastighet verkar dock inte gynnas i någon stor utsträckning med hjälp av styrketräning medan maximal gånghastighet verkar gynnas något mer.

Bakgrund: Instabilitet i glenohumeralleden och torakoskapularleden beror bland annat på för svag muskulatur, något som anses vara en skaderisk. För att uppnå ledstabilitet i glenohumeralleden och torakoskapularleden är målet att bli starkare i muskulaturen som omger lederna. Urvalet av träningsinterventioner i syfte att öka stabilitet/styrka i glenohumeralleden och torakoskapularleden är stort, dock saknas en systematisk sammanställning av effekt från enskilda studier. Syfte: Att systematiskt granska litteratur och fastställa effekten av styrketräning i syfte att öka stabilitet i skuldergördeln hos friska personer med eller utan axelbesvär. Metod: En systematisk sökning i databaserna PubMed och Cinahl genomsöktes fram till november 2020 för att identifiera relevanta studier. Randomiserade kontrollerade studier (RCT) med engelsk text inkluderades och risk för bias bedömdes separat av två granskare vid användandet av Physiotherapy Evidence Database (PEDro). Resultat: Totalt 22 RCT’s (n=1022) inkluderades där styrkeökande interventioner utförs för glenohumeralleden och torakoskapularleden och mättes med dynamometer via isokinetiska eller isometriska test. Träning mot träning indikerar motstridiga resultat, medan studier som undersökt träning mot ingen träning indikerar tydlig effekt avseende stabilitet inom studiepopulationen. Varierande effekt inom olika träningsformer i syfte att öka stabilitet. Dock ökade ett högre antal utfallsmått inom träning för glenohumeralleden och färre skillnader sågs inom resterande grupper. Slusats: Styrkeökande träning ger mer effekt på styrka än ingen styrkeökande träning men på grund av heterogeniteten i studier och brist på data kan inga fasta slutsatser dras gällande effekten av olika träningsmetoder. Således behövs mer experimentella studier som jämför olika typer av träning för att fastställa effekten av stabilitetsträning för skuldergördeln., Presentationen gjordes på distans via zoom

Förlust av muskelmassa med åldrande försämrar den fysiska funktionen, vilket även minskarlivskvaliteten och kan leda till svaghet och för tidig död. Omega-3-fettsyror stimulerar protein-anabolism och kan därför vara användbart för att förebygga och behandla sarkopeni. Syfte:Syftet med denna studie var att utvärdera effekten av omega-3-fettsyra-tillskott på graden avmuskelproteinsyntes hos vuxna. Metod: Studien är utförd som en litteraturstudie där relevantavetenskapliga och publicerade studier utvärderats och dess resultat har analyserats för attbesvara studiens syfte. Studiernas relevans bedömdes utifrån artiklarnas titel och abstrakt. 234studier i Onesearch, 5 studier i PubMed gicks igenom till en början. 30 abstrakt lästes, 21studier lästes i fulltext, 7 studier baserat på in- och exklusionskriterierna valdes ut till studienefter läst fulltext. Resultat: De flesta studier har utvärderat effekten av omega-3-tillskott hosyngre vuxna 18-30 år och äldre vuxna 65 år och äldre. Även om det finns en relativ brist påstudier som utvärderar effekten av omega-3-tillskott på muskelproteinsyntes (MPS) hos vuxna30-70 år, verkar det som om omega-3 kan främja anabola ökningar vid styrketräning hos äldreindivider. Slutsats: Ytterligare forskning behövs inom detta område för att dra relevantaslutsatser. Denna litteraturstudie drar slutsatsen att omega-3-fettsyror stimulerar syntesen avmuskelprotein hos vuxna och kan vara användbart för att förebygga och behandla sarkopeni., Loss of muscle mass with aging impairs physical functions, but also reduces quality of life andcan lead to weakness and premature death. Omega-3 fatty acids stimulate protein anabolism andmay therefore be usefull to treat sarcopenia. Purpose: The aim of this study was to evaluate theeffect of omega-3 fatty acid supplements on the degree of muscle protein synthesis in adults.Metod: The study is conducted as a literature study where relevant scientific and publishedstudies, evaluations and its results have been analyzed to answer the purpose of the study. Therelevance of the studies were assessed on the basis of the title and abstract of the articles. 234studies in Onesearch, 5 studies in PubMed were initially reviewed. 30 abstracts were read, 21studies were read in full text, based on the inclusion and exclusion criteria 7 studies wereselected for the study after reading in full text. Results: Most studies have evaluated the effect ofomega-3 supplements in younger adults (18-30 years) and older adults (65 years and older).Although there is a relative lack of studies evaluating the development of omega-3 supplementson MPS in adults 30-70 years, it seems that omega-3 can promote anabolic increases in olderindividuals. Couclusion: Further research is needed in this area to draw relevant conclusions.This literature review concludes that omega-3 fatty acids stimulate the synthesis of muscleprotein in adults and may be useful to prevent and treat sarcopenia.

Bakgrund: Osteoartrit (OA) är en ledsjukdom och en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning bland världens befolkning. I rekommendationer för rehabiliteringen ingår bland annat styrketräning. Kliniska erfarenheter visar att programmens innehåll kan sakna principer för progression avseende intensitet, volym och frekvens. Syfte: Syftet med studien var att utföra en systematisk litteraturöversikt och jämföra styrketräningsprogrammens sammansättning hos individer med OA i knäleden enligt utfallsmåtten egenskattad smärta, egenskattad funktion och fysisk funktion. Metod: För datainsamlingen genomfördes sökningarna i databaserna PubMed, SPORTDiscus och Cinahl. Inklusionskriterier var individer med diagnostiserad symptomatisk OA i knäleden där interventionen var styrketräning. Studiedesignen var randomiserade kontrollerade studier där båda könen studerades. Efter urvalsarbete kvarstod 10 artiklar. Resultat: Programmen pågick från 6 till 16 veckor och innefattade utrustning såsom gummiband, fria vikter och styrketräningsmaskiner. Jämfört mot kontrollgruppen visade majoriteten av översiktens interventioner signifikanta förbättringar för The Western Ontario and McMaster Universities Osteoarthritis Index (WOMAC) och fysisk funktion mellan baseline och slutet av interventionen. Antalet övningar varierade från 1 till 7, intensiteten var både låg och hög och utfördes från 1 till 10 set med 2 - 15 reps. Alla studier redovisade inte principer för progression. Slutsats: Styrketräning reducerar smärta och tillför ökad funktion hos individer med OA i knäleden. Träningen kan innefatta olika upplägg av motstånd, antal övningar, intensitet, set och reps och kan utföras i hemmiljö eller på gym med handledning av fysioterapeut., Background: Osteoarthritis (OA) is a joint disease and one of the leading causes of disability among the world's population. Rehabilitation recommendations include resistance training. Clinical experience shows that the content of exercise lacks principles for progression according to intensity, volume and frequency. Aim: A systematic literature review was conducted comparing the composition of resistance training programs according to outcome measures for self-rated pain, self-rated function and capacity in physical function in individuals with knee OA. Method: The databases PubMed, SPORTDiscus and Cinahl were searched for articles. Inclusion criteria of the study were individuals with diagnosed symptomatic OA in the knee joint where the intervention was resistance exercise. The study designs were randomized controlled trials in which both genders were given access. After selection 10 articles remained. Results: Programs lasted from 6 to 16 weeks and included equipment such as elastic bands, weights, and resistance exercise machines. The majority of the interventions showed significant improvements for The Western Ontario and McMaster Universities Osteoarthritis Index (WOMAC) and physical function between baseline and the end of the intervention compared to the control group. Number of exercises varied from 1 to 7, intensity could be both low and high, 1 to 10 sets and 2-15 reps. Some studies did not report principles for progression. Conclusion: Strength training reduces pain and increases function in individuals with OA in the knee joint. Strength training programs of different designs may be successful and the application of training variables (e.g. type of resistance, number of exercises, intensity, set x reps) may vary. Further, strength training can be performed in a home environment or in a gym with the support of a physiotherapist.

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie var att kartlägga vilken typ av fysträning som bedrivs inom svensk konståkning idag. · Vilken uppfattning har svenska tränare om styrketräning i praktiken? · Har åkarna samma uppfattning om styrketräning som tränarna eller skiljer det sig åt? · Vilken typ av styrketräning bedrivs idag enligt tränarna? · Vilken typ av styrketräning bedrivs idag enligt åkarna? Metod: Syfte och frågeställningarna besvarades med hjälp av en digital enkätstudie skapad via webbtjänsten Google Drive, där kvantitativ och kvalitativ data samlas in om styrketräning och konståkning. Den kvantitativa datan har sammanställts och redovisats via Microsoft Excel 2018 i deskriptiv form, och den kvalitativa datan bearbetades genom en innehållsanalys. Resultat: Både tränarnas och åkarnas uppfattning till styrketräning är mestadels positiva. Resultaten visar även att den generella uppfattningen om tung styrketräning är mer positiv hos åkarna än hos tränarna. Tränarna förespråkade plyometrisk- och powerträning i större utsträckning. När det gäller styrketräning med eller utan vikter, hade båda urvalsgrupperna samma uppfattning. De tyckte att en kombination av båda är bäst för att det ska gynna konståkare. Dock uppger åkarna att de sällan eller aldrig använder sig av vikter vid styrketräning, och de har främst gemensam fysträning. Tränarna menade på att man hade en kombinerad fysträning av gemensamma och individuella pass. Det som också skiljde sig åt mellan grupperna var att tränarna uppgav i högre grad att de genomförde träning inriktat på styrka i gymmet, jämfört med åkarna. Åkarna uppger att de främst var utomhus eller inne i ishallen. Slutsats: Denna studie har ett begränsade antal svar i relation till de 145 konståkningsklubbar som finns i Sverige. Resultaten visar att tränarna generellt har en positiv uppfattning om styrketräning, likt åkarna. Tränarna och åkarna har även en liknande uppfattning om vilken typ av träning som bedrivs, kopplat t

Bakgrund: Amerikansk fotboll är en sport under tillväxt internationellt. I Sverige finns tre herrligor i dagsläget. Styrketräning är, nästintill, nödvändigt för spelare inom amerikansk fotboll för att optimera prestation samt reducera risk för akuta- samt överbelastningsskador. Syfte: Kartlägga styrketräningsdosering samt skade- och sjukdomsläget hos spelare i Sveriges högsta och tredje herrliga under fyra veckor i tävlingssäsong. Metod: Ett frågeformulär formades riktat åt studiens syfte, och förmedlades ut till organisationer i ovan nämnda ligor. Data gällande antal styrketräningspass per vecka, antal övningar per styrketräningspass, antal set per övning, antal repetitioner per set samt skattad utmattning (RPE) i genomsnittligt set samlades in. Även data gällande sjukdomar och skador som begränsat träning senaste fyra veckorna togs in. Data delades in i subgrupper enligt liga samt spelarens position. Resultat: Insamlad data visade följande: 41 % av deltagarna styrketränade ett till två pass per vecka och 37 % tre till fyra pass. Tjugoen procent utförde tre till fyra övningar per pass, 48 % utförde fem till sex och 27 % utförde sju eller fler. Åttioen procent utförde tre till fyra set per övning. Fyrtio procent utförde fyra till sju repetitioner per set och 52 % utförde åtta till tolv. Medianvärdet (kvartilavstånd) för RPE skattningar per set var 7 (2). Andelen som begränsats i träning av skada under de senaste fyra veckorna var 42 %. Motsvarande andel gällande sjukdom var 13 %. Slutsats: Denna studie visar att hälften av deltagarnas styrketräningsdosering var i linje med rekommendationer för att bibehålla styrka och kraftutveckling samt inverka på risk för akuta- samt överbelastningsskador under tävlingssäsong. På grund av stickprovets begränsade storlek behövs vidare studier i detta område samt kring optimal styrketräningsdosering hos spelare inom amerikansk fotboll., Introduction: American football is a growing sport internationally. In Sweden there are three leagues of men’s American football. Strength training is thought necessary for American football players to perform well and reduce the risk of acute and overload injuries. Aim: To describe what the dosage of strength training were among the players and, further, the number of injuries and illnesses of players active in the first and third Swedish league during the competitive season. Method: A survey was created for this aim and sent to organizations in targeted leagues. Data on weekly number of sessions, number of exercises per session, number of sets and repetitions and ratings of perceived exertion as well as injuries and illnesses was collected and analyzed for the entity and subgroups, determined by league and position. Results: The collected data showed the following: 41 % of the players performed one to two weekly sessions and 37 % performed three to four weekly sessions. Twenty-one percent performed three to four exercises per session, 48 % performed five to six and 27 % performed seven or more. Eighty-one percent performed three to four number of sets per exercise. Forty percent performed four to seven repetitions per set and 52 % performed eight to twelve. The median value (inter-quartile range) of the rated perceived exertion per set was 7 (2). The amount of players limited in training by injuries during the previous four weeks was 42 %. The equivalent for illnesses was 13 %. Conclusion: Approximately half the sample of players performed a total strength training dosage thought to retain strength and power and, further, to have an effect on the risk of acute and overload injuries during the competitive season. Because of the small sample size, optimal strength training dosage for American football players needs further study.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka om det finns ett samband mellan frekvens av styrketräning och kroppsfixering hos kvinnor i olika åldrar. De frågeställningar som användes var: finns det skillnader mellan kvinnor som styrketränar mindre än 2 gånger i veckan jämfört med kvinnor som tränar 3 gånger i veckan eller oftare. Finns det någon skillnad i kroppsfixering hos kvinnor i olika åldrar? Har kvinnor i olika åldrar olika motiv till att styrketräna? Metod För att besvara studiens frågeställningar utfördes en kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en enkät. Frågeformuläret skapades med hjälp av frågor och påståenden från tidigare uppsatser och studier, förutom den del om sociala medier där påståendena är utvecklade av författarna själva. Urvalet bestod av 89 kvinnor som delades in i två grupper; en yngre grupp där kvinnorna var mellan 18–25 år och en äldre där kvinnorna var 26 år eller äldre. Enkätsvaren samlades in och analyserades i programmet SPSS. Inga personuppgifter samlades in då undersökningen var helt anonym. Resultat Resultatet visade att det finns ett svagt samband mellan frekvens av styrketräning och kroppsfixering. Ju oftare kvinnorna angav att de styrketränar, desto högre nivå av kroppsfixering hade de. Vid analysen av nivån av kroppsfixering såg vi ingen signifikant skillnad mellan åldersgrupperna. Analysen av de bakomliggande motiven till styrketräning visade att de yngre kvinnorna styrketränar med syfte att förändra sin kropp i större grad än de äldre kvinnorna. Utöver det tränar kvinnor i stort sett av liknande motiv. Slutsats Det finns ett svagt samband som tyder på att ju oftare kvinnor styrketränar, desto mer kroppsfixerade är de. Då det inte finns större skillnader i nivån av kroppsfixering i olika åldrar kan man dra slutsatsen att kvinnor i olika åldrar generellt sett är lika kroppsfixerade. De bakomliggande motiven till styrketräning är liknande för kvinnorna i de två grupperna. De två större skillnaderna är at, Purpose The purpose of this study was to investigate the relationship between the frequency of strength training and body fixation in women of different ages. The research questions used were; are there any differences between women who do strength training less than twice a week compared to women who train three times a week or more often. Is there any difference in body fixation in women of different ages? Do women of different ages have different motives for strength training? Method To answer the research questions, a quantitative cross-sectional study was conducted via a questionnaire. The questionnaire was created with the help of questions from previous essays and studies, except for the part about social media where the statements are developed by the authors themselves. The study population consisted of 89 women who were divided into two groups: a younger group where the women were between 18-25 years and an older group where the women were 26 years or older. The questionnaire responses were collected and analysed in the SPSS program. No personal data was collected as the survey was completely anonymous. Results The results showed that there is a weak correlation between the frequency of strength training and body fixation. The more often the women stated that they did strength training, the higher the level of body fixation they had. In the analysis of the level of body fixation, no significant difference was seen between the age groups. The analysis of the underlying motives for strength training showed that the younger women exercise for the purpose of changing their bodies to a greater extent than the older women, apart from that, women train mostly for similar motives. Conclusion There is a weak correlation that implies that the more often women do strength training, the more fixated they are. As there are no major differences in the level of body fixation at different ages, it can be concluded that women of different ages are generally equally body fi

Bakgrund: Nutritionen är en viktig del vid styrketräning, inte minst för att säkerställa adekvata mängder muskelglykogen och besvara den ökning i muskelproteinsyntes som efterföljer utförd styrketräning. En god fördelning av måltider över dagen förser kroppen med de förutsättningar som krävs. Vid återställning av glykogenlagren krävs kolhydratsinslag i direkt anslutning till avslutat styrketräningspass. Proteinintaget runt styrketräning varierar beroende på det tillstånd som träningen genomförs i, vid fasta är proteinintag i direkt anslutning fördelaktigt.Syfte: Syftet med studien var att undersöka måltidsordningen, samt vilka livsmedelsval som genomförs före och efter utfört styrketräningspass bland individer som styrketränar regelbundet. Ytterligare ett syfte var att undersöka om livsmedelsvalen skiljer sig mellan olika grupper av styrketränande individer. Metod: För att undersöka detta genomfördes en kvantitativ studie med hjälp av en självadministrerad webbenkät. Respondenterna skulle vara 18 år eller äldre samt styrketräna tre eller fler gånger i veckan.Resultat: Totalt deltog 128 respondenter, 59 män och 69 kvinnor. Inför styrketräning hade kolhydratrika livsmedelsgrupper såsom frukt, pasta, ris eller potatis samt havregryn, gröt eller müsli en hög svarsfrekvens. Efter träning angavs proteinrika livsmedel i en majoritet av de mest populära valen. Vissa av livsmedelsvalen skiljde sig mellan olika grupper av styrketränande individer. Tillexempel proteinbar eller proteindryck och koffeindryck.Slutsats: Inför en styrketräning valdes livsmedel med prestationshöjande effekt. Efter träning intogs livsmedel med avsikt att stimulera muskelproteinsyntesen samt förändra katabolt till anabolt tillstånd. Något som kan varit överflödigt beroende på hur den måltid som intogs inför styrketräning såg ut., Background: Nutrition is an important part of strength training, not least to ensure adequate amounts of glycogen and respond to the increase in muscle protein synthesis that follows strength training. A good distribution of meals throughout the day provides the body with the necessary conditions. When restoring the glycogen stores, carbohydrate intake is required in direct connection with the completed strength training session. The protein intake around strength training varies depending on the condition in which the training is carried out, during fasting, protein intake in direct connection is advantageous.Objective: The purpose of the study was to investigate meal order, as well as which food choices are made before and after performing strength training sessions among individuals who do strength training regularly. Another purpose was to investigate whether food choices differ between different groups of strength training individuals.Method: To investigate this, a quantitative study was conducted using a self- administered web survey, with two requirements. The respondents had to be 18 years or older and do strength training three or more times a week.Results: A total of 128 respondents, 59 men and 69 women participated. Prior to strength training, carbohydrate-rich food groups such as fruit, pasta, rice or potatoes as well as oatmeal, porridge or muesli had a high response rate. After exercise, protein-rich foods were listed in a majority of the most popular choices. Some of the food choices differed between different groups of strength training individuals. For example, protein bar or protein drink and caffeine drink.Conclusion: Prior to strength training, foods with a performance-enhancing effect were chosen. After exercise, foods were taken with the intention of stimulating muscle protein synthesis and changing the catabolic to anabolic state. Something that may have been redundant depending on what the meal taken before strength training looked like.

Bakgrund: Ocklusion, på engelska benämnt som blood flow restriction (BFR), innebär att man placerar exempelvis en blodtrycksmanschett proximalt på en extremitet, stryper åt och minskar blodflödet till en muskelgrupp. I kombination med lågbelastad styrketräning kan det inducera styrkeökning. Vid ACL-skada, knäartros och andra knätillstånd är styrketräning en stor del av rehabiliteringen där målet framför allt är att stärka benmuskulaturen. Tung styrketräning, som ofta förespråkas för styrkeökning, kan vara kontraindicerat eller svårt att utföra vid tidigare nämnda tillstånd, till följd av den höga mekaniska stress som lederna utsätts för. Syfte: Studiens syfte var att sammanställa befintlig evidens avseende effekten av BFR som rehabilitering vid främre korsbandsskada, knäartros, ökad risk för knäartros samt vid andra knätillstånd som orsakar smärta. Studiedesign: Semi-systematisk litteraturstudie. Metod: En litteratursökning utfördes i databaserna PubMed, Cinahl och PEDro. Inkluderade studier bestod av RCT-studier eller pilot RCT-studier som undersökte BFR som intervention vid ACL-skada, knäartros, ökad risk för knäartros eller andra knätillstånd som genererar smärta. Studierna kvalitetsgranskades med hjälp av en mall för randomiserade kontrollerade studier från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), samt PEDro scale. Resultat: Totalt ingick 15 artiklar i sammanställningen. Ingen artikel visade på hög risk för bias enligt SBU-mallen och ingen understeg 5 poäng på PEDro scale. Sju artiklar undersökte BFR som rehabilitering vid ACL-skada, fem vid knäartros eller ökad risk för knäartros och tre vid andra knätillstånd som orsakar smärta. Resultatet visade att ett flertal av de inkluderade studierna inte påvisade någon signifikant mellangruppsskillnad gällande något utfall. Vid interventioner med BFR där kontrollgruppen utförde lågbelastad styrketräning sågs generellt fler signifikanta mellangruppsskillnader i utfallen till fördel för interventionsg

Sammanfattning Bakgrund Längden på vilan mellan set för optimal styrkeökning är sedan tidigare beforskat och det finns generella riktlinjer för hur lång vilan mellan set ska vara beroende på syftet med styrketräningen. Huruvida det finns något samband mellan V02-max och återhämtning vid styrketräning har inte tidigare undersökts. Syfte/frågeställning Att kartlägga VO2-max och återhämtning vid styrketräning samt att undersöka samband mellan dessa hos vuxna träningsvana individer Metod I studien inkluderades 23 vuxna individer (tolv män, tolv kvinnor) med träningsvana i knäböj under det senaste året. Ett submaximalt konditionstest genomfördes för att skatta individers VO2-max och ett styrketest bestående av tre set med fem repetitioner på 80 % av individens dagsaktuella 1 RM för att skatta individernas återhämtningsförmåga. Återhämtningen beräknades förändringsfaktor mellan medelhastigheten i set tre och set ett. Sambandet mellan konditionen och återhämtningsförmågan beräknades som linjär regression och signifikansen beräknades med pearsons korrelationskoefficient. Resultat Medelvärdet för VO2-max hos deltagarna i studien var 49,2 ml/Kg kroppsvikt (sd 7,6). Medelvärdet för återhämtningen beräknat som förändringsfaktorn var 1.00 (sd ± 0,05). Inget samband kunde påvisas mellan VO2-max och återhämtning vid styrketräning (R = .14, P = .51). Slutsats Den generella konditionsnivån för deltagarna var över medel, på nivån “något hög”. Återhämtningstestet visade att deltagarna i snitt var fullt återhämtande vid tredje setet. Denna studie kunde inte påvisa eller avvisa något samband mellan VO2-max och återhämtningsförmåga i styrketräning på grund av metodologiska begränsningar. Mer forskning inom ämnet behövs för att dra några tydliga slutsatser.

Bakgrund: Tidigare forskning har indikerat att träning kan förbättra funktionsförmåga, leda till ökad självständighet, möjliggöra ökad anställningsgrad och vara ekonomiskt vinnande på en samhällsnivå för personer med multipel skleros. Det har under senare år tillkommit flera nya interventionsstudier vilket gör att det finns ett behov av att uppdatera och sammanfatta evidensläget för olika typer av träningsprogram vid multipel skleros. Syfte: Syftet med studien var att uppdatera och sammanställa befintlig evidens avseende effekterna av olika träningsmetoder för personer med multipel skleros. Studiedesign: Litteraturstudie Metod: Databaserna PubMed, CINAHL och Google Schoolar användes för datainsamlingen av studien. Enbart randomiserade kontrollerade studier (RCT), publicerade 2010 eller senare inkluderades. Samtliga studier undersökte en typ av träningsintervention för personer med multipel skleros, jämförde dessa mot en kontrollgrupp avseende utfallsmått som innefattade funktion, hälsoskattning eller effekten på vanliga symptom. En modifiering av PRISMAs checklista följdes för att få en god arbetsstruktur under studiens gång. Sökningen resulterade i att 20 studier inkluderades efter att ett urval gjorts utefter inklusions- och exklusionskriterier. Resultat: Studierna delades upp i sex olika kategorier utifrån träningsintervention. Dessa var muskelstärkande träning, kardiorespiratorisk träning, bålstabilitetsträning, bassängträning, koordinations- och balansträning eller multimodal träning. Goda förbättringar sågs för samtliga kategorier utom bålstabilitet vid träning av gångförmåga och funktion i jämförelse med passiv kontroll eller baseline. En låg eller moderat förbättring sågs för samtliga kategorier som studerade fatigue, balans eller subjektiva mått mot passiv kontroll. Antalet studier som jämförde kognitiva mått och depression var för få för att kunna urskilja ett klart resultat. I jämförelse med aktiv kontroll kunde ingen klar fördel ses för någon träningskat