Search

Kvartersstaden har på senare år seglat upp som ett allt mer omhuldat stadsbyggnadsideal vid förtätning av svenska städer. Samtidigt kritiseras förtätningen för att leda till problem med buller, dagsljus och bristande utemiljöer. Detta arbete undersöker i vilken mån kvartersstaden kan anses leva upp till väsentliga krav för en hållbar stadsutveckling genom att studera påverkan på nio centrala hållbarhetsfaktorer. Arbetet har gjorts med en i huvudsak kvalitativ metod och utgår från evidensbaserad stadsutveckling. Slutsatserna av arbetet är att kvartersstaden är en stadsform som rymmer stora kvaliteter av värde för en hållbar stadsutveckling. Kvartersstaden är bra på att hantera buller, skapa ett behagligt mikroklimat och ge bostadsgården kvaliteter som främjar dess användning. Kvartersstaden kan också bidra till en hög täthet, ökad hållbar mobilitet och tryggare gator. Hög täthet är dock ingen universallösning, minst lika viktigt är en blandning av funktioner som skapar närhet samt att det finns plats för rymliga sociala rum i stadsdelen: gröna bostadsgårdar, stadsgator, parker, torg och natur – som balanserar den täta bebyggelsen. Kvartersstaden innebär samtidigt utmaningar i dess negativa påverkan på luftkvalitet och ljusinsläpp. Förbättrad luftkvalitet står dock i vissa avseenden i motsättning till målet om ett komfortabelt mikroklimat. Att bygga kvartersstad kan i praktiken försvåras av normer kring dagsljuskrav och idén om den öppna staden. Utifrån den undersökta litteraturens råd och rekommendationer formades en designguide med 32 kvalitativa principer och 19 kvantitativa planindikatorer för en hållbar kvartersstruktur. Designguiden omsattes sedan till visuella gestaltningsexempel av ett typkvarter och en tänkt plan över en stadsdel som uppfyller dessa rekommendationer. I denna process uppstod målkonflikter mellan bebyggelsetäthet, rymliga bostadsgårdar och mänsklig skala. Sammanfattningsvis kan dock värdet av konkreta indikatorer vara stort i planeringen, både

After the breakthrough of the personal car in the early 20th century many cities were planned with the idea that every person should use their own car for transportation within the city. Highways were built, splitting neighborhoods straight through. However, car is a very space inefficient mode of transportation, and the roads and parking lots make other modes of transportation unpleasant. Therefore, it is a bad mode of transportation in cities, where space is valuable and an efficient land use prominent to create a safe, well-functioning and living city. This essay investigate what factors are most important when redesigning roads to encourage a usage of more sustainable modes of transportations, such as biking, walking and public transportation. By collecting previous studies, six themes (travel time, barrier, attractiveness, safety, security, acceptance) were chosen to be used in a thematic analysis of a traffic investigation by the consultant firm Trivector ordered by the council of Umeå. The traffic investigation analyzes how to rebuild a previous thoroughfare avenue through the city center to a more livable place. The purpose is to prioritize sustainable mode of transportation and minimize the number of cars using the road (but still allowing them to). The thematic analysis concluded that the traffic investigation was mostly suggesting measures that focused on changing the travel time between the means of transportation (in favor of biking and public transportation). It also suggested a lot of measures to increase the attractiveness of the roads for people walking. Traffic security was treated mostly by mentioning its importance. Safety concerns was regarded as something that was improved by the attractiveness of the area, since a more crowded area makes the place feel safer. Acceptance was not mentioned at all in the investigation.