Search

Pro gradu -tutkielmassani tarkastelen uusia kielenkäyttäjiä osana meänkielen revitalisaatiota. Uudella kielenkäyttäjällä tarkoitan yksilöä, joka aikuisena oppii käyttämään kieltä, joka ei ole hänen äidinkielensä. Lähestyn aihetta meänkielen aikuisopiskelijoiden näkökulmasta selvittäessäni mikä merkitys meänkielellä on heille ja heidän kielelliselle identiteetilleen. Tutkimukseni pyrkii myös ottamaan selvää, millaisilla asenteilla meänkieltä kohtaan aikuisopiskelijat ovat aloittaneet meänkielenopintonsa ja millaisia asenteita he ovat kohdanneet ympäristöstään. Lisäksi tarkastelen, miten aikuisopiskelijat kokevat kuulumisensa kansalliseen vähemmistöön tornionlaaksolaiset. Tutkimukseni teoreettinen tausta koostuu kahdesta osasta, joista ensimmäisessä määrittelen käsitteet perintökieli (eng. heritage language), uusi kielenkäyttäjä (eng. new speaker), kieliasenteet ja kielellinen identiteetti. Lisäksi luon katsauksen Ruotsin vähemmistökielipolitiikkaan ja kielten revitalisaation käsitteeseen. Teorian toinen osa käsittelee meänkieltä yleisesti sekä sen historiaa ja nykytilannetta. Tutkimukseni aineisto kerättiin sähköisellä kyselylomakkeella joulu-tammikuussa 2020–2021. Kyselylomakkeeseen vastasi 41 meänkielen aikuisopiskelijaa, jotka osallistuivat meänkielen alkeiskurssille kahdessa ruotsalaisessa oppilaitoksessa. Aineiston analysointiin käytettiin laadullista sisällönanalyysia. Tutkimukseni tulosten mukaan meänkieli on perintökieli suurimmalle osalle aikuisopiskelijoista. Tämä tarkoittaa sitä, että meänkieli on kulkenut heidän suvussaan, mutta sen siirtyminen seuraaville sukupolville on katkennut. Tästä johtuen aikuisopiskelijat eivät välttämättä ole oppineet käyttämään kieltä. Perintökielen merkityksen lisäksi meänkieli yhdistetään usein kodintuntuun, lapsuusmuistoihin ja omien juurien löytymiseen. Aineistosta löytyy myös meänkielen merkitys vähemmistökielenä, jonka säilyminen ja elvyttäminen nähdään tärkeänä. Lisäksi meänkielellä voidaan nähdä olevan välineellinen merkitys, jolloin kielen osaaminen on hyödyksi esimerkiksi työelämässä. Meänkielen aikuisopiskelijoiden asenteet meänkieltä kohtaan ovat pääasiassa positiivisempia kuin ympäristön asenteet. Aineistosta voidaan löytää neljä asennekategoriaa, joista ensimmäinen koskee kysymystä siitä, pidetäänkö meänkieltä oikeana kielenä. Toinen kategoria käsittelee sitä, onko meänkielen osaaminen hyödyllistä vai ei. Kolmas kategoria tarkastelee häpeään liittyviä asenteita, jotka analyysin mukaan ovat muuttumassa kohti ylpeyttä omasta kielestä ja juurista. Viimeiseksi käsitellään aikuisopiskelijoiden aikaisempaa meänkielen kielitaitoa kieliasenteiden taustalla sekä kielitaitoon liittyviä asenteita. Tutkiessani, miten meänkielen aikuisopiskelijat kokevat kuuluvansa tornionlaaksolaisten vähemmistöön, olen löytänyt neljä tekijää, jotka voidaan kokea sekä yhdistävinä että erottavina. Nämä tekijät ovat kieli, paikka, sukulaisuus ja kulttuuri, joista erityisesti kolme ensimmäistä vaikuttavat merkittävästi aikuisopiskelijoiden kokemuksiin yhteisöön kuulumisesta. Vastauksissa on kuitenkin löydettävissä paljon vaihtelua sen suhteen, mitkä tekijät nähdään vaatimuksena yhteisöön kuulumisessa. Näiden neljän tekijän lisäksi olen tarkastellut kuulumisen tunnetta, jolla vaikuttaa olevan merkittävin vaikutus kuulumiseen. Analyysini mukaan lähes mikä tahansa yhteys Tornionlaaksoon tai meänkieleen riittää tornionlaaksolaiseen identiteettiin. Tutkielmani tuloksista voidaan päätellä, että meänkielen säilyminen ja sen onnistunut revitalisaatio ovat riippuvaisia positiivisista asenteista meänkieltä ja sen puhujia kohtaan. Tältä osin tulokseni ovat myös linjassa aikaisemman tutkimuksen kanssa. Tutkimukseni tulokset osoittavat myös, että meänkielen aikuisopiskelijoilla on jo edellytykset ja motivaatio kielen oppimiseen. Uusina kielenkäyttäjinä heillä on tärkeä rooli meänkielen revitalisaatiossa. He tarvitsevat kuitenkin tukea sekä yhteiskunnalta että yhteisön ulkopuolisilta ihmisiltä.

Denna studie utgår från ett sociokulturellt perspektiv i sin undersökning om tornedalska elevers språkliga identitet och relation till meänkieli. Studien utfördes genom triangulering som bestod av visuella språkliga porträtt, gruppintervjuer och fältanteckningar i tre fjärdeklasser i två olika tornedalska skolor. Metoden visuella språkliga porträtt, även kallad språkporträtt, är en unik metod som inte använts i tidigare svensk forskning om minoritetsspråk. Den kreativa process som arbetet med språkporträtt innebär för eleverna hjälper eleverna att utveckla sina tankar om språk och identitet. Tillsammans med gruppintervjuer och fältanteckningar ger denna studie ett slutresultat med hög reliabilitet och validitet. I studien synliggörs även vilka luckor det finns kring beskrivningen av tornedalingarnas historia. Resultatet av denna studie sammanfattar att meänkieli fortsättningsvis är en betydelsefull del av tornedalska elevers språkliga identitet. Åtta av 20 elever vill lära sig mer meänkieli då språket är en essentiell del av elevernas kultur och identitet. Detta är ett viktigt resultat för att ge ny glöd och motivering till att revitaliserings-arbetet av meänkieli ska fortgå. Vidare visar resultatet av denna studie att dialekter har en stor betydelse för elevers språkliga identitet. Eleverna beskriver sitt muntliga språkbruk i form av olika svenska dialekter. Tornedalska elever är inte representerade i aktuell forskning och denna studie bidrar med en viktig röst till samtalet om hur språk, kultur och identitet är faktorer som inte går att skilja åt. På så vis innebär en framtid för meänkieli även en framtid för den tornedalska kulturen och identiteten. This study is based on a socio-cultural perspective and aims to examine Swedish Tornedalian pupils´ linguistic identity and relationship to meänkieli. The study was performed by triangulation which consisted of visual linguistic portraits, group interviews and field notes in three classes in fourth year in two different schools in Swedish Tornedalen. The method visual linguistic portraits, also called language portraits in this study, is a unique method that has not been used in previous Swedish research about minority languages. The creative process of working with the language portraits helps pupils develop their thoughts about language and identity. Together with group interviews and field notes, this study has a high reliability and validity. In this study it also becomes clear what historical gaps that exist around the description of Swedish Tornedalen. A summary of the study still shows that meänkieli is a very important part of Swedish Tornedalian pupils’ linguistic identity. Eight out of 20 pupils want to learn more meänkieli because pupils describe the language as an essential part of their culture and identity. This is an important result to give the revitalization of meänkieli more energy and motivation. Furthermore, the results of this study show that dialects are of great importance for pupils´ linguistic identity. The pupils describe their oral language in form of different Swedish dialects. Tornedalian pupils are not represented in current research and this study contributes with an important voice to the conversation about how language, culture and identity are factors that cannot be distinguished. In this way, a future for meänkieli also means a future for the culture and identity of Tornedalen in Sweden. Tämän tutkimusten tarkoitus on selvittää ruottin toornionlaakson koulukläppiteen kielellinen itenttiteetti ja suhe meänkieleen. Tutkimuksen teoria perustuu sosiokyltturinen näkökulma ja tehtiin triangulerinkiin kautta jota sisältää visyallinen kielellinen potretti, joukkointerjyyvit ja panna kirjoihin. Tutkimuksessa on mukana kolme eri luokkia kaksi eri meänmaan koulusta. Metuuti visyallinen kielellinen potretti myös sanottu kielipotretti, ei ole ennen nähty ruottin riikin tutkimuksissa minuriteettikielissä. Koulukläppiteen kreativi työskentely kielipotrettiten kanssa auttaa ne käsittäämään niien ajatukset kielestä ja itenttiteettistä. Tutkimuksen lopputulos on vahva reliabiliteetti ja validiteetti triangulerinkiin kautta. Tutkimukssessa selvästi tulle näkön mikkä putteet meänmaan histoorialinen muistelussa on. Lopputulos tästä tutkimuksesta on että meänkieli jatkuvasti on kolon tärkeä osa ruottin toornionlaakson koulukläppiten kielellinen itenttiteettiä. Kaheksan koulukläppiä kaksikymmenestä halvaavat oppia enemmän meänkieltä. Meänkieli on niien mielestä tärkeä osaa kylttuuristä ja itentitettistä. Nämät tulokset ovat tärkeitä revitaliserings teko meänkielelle. Eespäin lopputulos näyttä että dialektit ovat iso osa kielellisestä itenttittettistä. Koulukläppit korostavat että niien suullinen kieli on joku ruottin dialekti. Koska ruottin toornionlaakson koulukläppit ei ole edustettuina missän aktyellissa tutkintossa tämän tutkimuksen tarkoitus on että nostaa ja laajenaa kansapuhe miten kieli, kylttuuri ja itenttiteetti ovat tekiötä jotta ei voi eroitella. Täten tulevaisuus meänkielelle tarkoittaa myös tulevaisuus meänmaan kylttuurille ja itenttiteettille.

I søken etter å skape levende byområder, initierer aktører rundt omkring i verden såkalte revitaliseringsprosesser for å forhindre forfallstendenser. Dette involverer gjerne et fokus på attraktive byrom, gjennom oppussing av det fysiske rommet og nye tjenester til befolkningen. Byens handlegater kan også anses som slike offentlige byrom, men der private butikker utgjør et formende element for hvordan gatene oppleves. Disse butikkene leier ofte sine lokaler av gårdeiere. Denne oppgaven ønsker å belyse hvordan gårdeierstrukturen har en betydning for hvordan byrommet formes i en fornyelsesprosess, og hvordan de som en medvirkende i en attraktiv byromssatsing påvirker sosiale mønstre i byen. Nordøstre del av handlegaten Torggata i sentrum av Oslo ble fra 80-tallet og utover sett på som et område i forfall med behov for oppgradering. Gjennom en gateopprusting som stod ferdig i 2014 skulle det nå bli et attraktivt byrom i Oslo, og det tok ikke lang tid før media proklamerte det som en av byens "hippeste" gater. I denne prosessen er mange av næringslokalene fylt med nye forretningskonsepter som tiltrekker en annen kundegruppe enn det de forrige gjorde. I Torggata er majoriteten av gårdene og næringslokalene nå eid av Thon Eiendom, som utgjør en konsolidert eierstruktur i gaten. Ved å benytte meg av teoretiske begreper om makt, stedsdannelse og ansamlinger belyser denne oppgaven hvordan en konsolidert grunneierstruktur gir mulighet til å påvirke utviklingen av byrom. Dette baseres på bruk av uttalelser i media, observasjoner i felt og semi-strukturerte intervjuer med planleggere, politikere og næringsliv som relateres til revitaliseringsprosessen. Studien blir sett opp mot utviklingen av andre handlegater i verden ut fra en komparativ studie utgitt av Sharon Zukin, Philip Kasinitz og Xiangming Chen (2016). Denne oppgaven viser at i kraft av eiendomsretten, gir slike konsoliderte eierskap potensiale for en betydelig påvirkningskraft over byens rom. Dette forsterkes ved at det etableres et avhengighetsforhold mellom offentlige aktører og gårdeierne for å få satt i gang byromsprosjekter. I lys av opprustingens tilførende nye markedsrasjonale presses gamle forretninger ut ettersom de ikke passer inn med Thon Eiendoms ønskede profil for gaten. Jeg argumenterer for at dette blir en form for kjøpesenterdrift av byrommet, som rasjonaliseres ut fra et ideal om å skape attraktive byrom. In the search for developing attractive urban areas, public actors around the world initiate so-called processes of revitalization to prevent urban decay. This often relates to a focus on the attractive cityscape, focusing on aesthetics and services to attract people to these places. The local shopping streets of the city are one of these public spaces where such processes may take place, but the experience of these urban areas are also heavily dependent on the shops and real estate owners of the street. How is the tension between the attractive and democratic city realizing in the streetscape as diversity is figured in terms of different kinds of shops and products rather than people? The northern part of the shopping street of Torggata in the centrum of Oslo, Norway, was considered as an area in need of renewal. Through an upgrade of the streetscape in 2014, which focused on aesthetics and improvements for bicyclists and pedestrians, it did not take long before the media of Oslo proclaimed it to be the ‘hippest’ street of Oslo. In this process many of the old shops were replaced with new ones relating to attract and satisfy a new consumer group. In this street the majority of the properties are owned by Norways leading real estate company, Thon Eiendom. This analysis sheds a light on how a consolidated ownership of properties in an area, influences urban development and access to public spaces by using theoretical concepts of relational power, the becoming of places and assemblage theory. These are followed up by using statements from media, field observations and semi-structured interviews with planners, politicians and local businesses associated with the process of revitalization. This is also supported by basing this study on comparative studies of change in local shopping streets around the world published in a book of Sharon Zukin, Philip Kasinitz and Xiangming Chen (2016). Given the rights of property ownership in Norway, this consolidation of one major actor poses as a major influential actor in the developmental trajectory of Torggata. In an attempt to brand the street, it pushes it into upscale development and commercial gentrification. This displacement of shops is supported by local politicians as they now also can market it as an attractive, urban area and as a showcase for how to combine bicycling and commercial interests in the urban centrum. Masteroppgave i geografi GEO350

Læreplanens generelle del fastslår at Norge har et særlig ansvar for å hegne om samisk språk og kultur, styrke samiske elevers identitet og gi felles kunnskap om samiske tema til alle elever. Samtidig blir norsk omtalt som et fag for kulturforståelse og identitetsutvikling, der elevene skal bli bevisst egen og andres identitet (Utdanningsdirektoratet, 2015a, s. 4). Formålet med dette forskningsprosjektet er å gi innblikk i hvordan lærere opplever norsk som identitetsfag, og om norskfaget er å forstå som en egnet arena for å tilnærme seg kunnskap om samisk språk og kultur. Studien er basert på data fra tre forskjellige skoler som er nært geografisk plassert, og som samtidig er innenfor og utenfor forvaltningsområdet for samisk språk. Studien viser derfor både til læreres tolkninger av LK06 og LK06S, som førende for deres didaktiske praksis i norskfaget. Datamaterialet bygger på semistrukturerte, kvalitative intervju med ni lærere fra 5.-10.trinn. Temaet i intervjuene er lærernes erfaringer med norskfaget som identitetsfag og hvordan de stiller seg til samisk identitetsutvikling som del av faget. Studien viser at lærerne har ulike opplevelser med norskfaget som identitetsfag og som arena for å ta opp samiske tema. Denne forskjellen mellom lærerne kan henge sammen med lærernes forståelse av norskfaget, deres tolkninger av læreplanen, og ikke minst deres subjektive opplevelser av undervisningens rammefaktorer.

Denne casestudien handler om mapuche williche-motstanden mot utbyggingen av vannkraftverket Central Hidroeléctrica Osorno, som planlegges av det norske kraftselskapet Statkraft. Utbyggingen planlegges på tradisjonelle mapuche williche-territorier i elva Pilmaiquén, på grensen mellom regionene X Los Lagos og XIV Los Ríos sør i Chile. Oppgavens empiriske datamateriale er basert på et feltarbeid i Sør-Chile i månedene april til juli 2017, hvor semistrukturerte intervjuer med 14 informanter og observasjon har blitt benyttet. Den er også basert på dokumentgjennomgang, avisartikler, historie, samt litteratur om kosmovisjon og motstand. Oppgaven tar sikte på å forstå motstanden mot utbyggingen av vannkraftverket gjennom å analysere tre hovedtemaer: mapuchenes kosmovisjon, prosessen rundt utbyggingen og organisering av motstand mot prosjektet. Studien viser at motstanden mot utbyggingen er et uttrykk for både forsvaret av og revitaliseringen av mapuchenes åndelighet og identitet, hvor kosmovisjonen utgjør grunnpilaren. Den mest aktive gruppen i å motsette seg prosjektet har tatt i bruk mange ulike motstandsstrategier for å forsøke å få stoppet prosjektet. Uavhengig av hvilke virkemidler som tas i bruk så har alle som formål å styrke motstanden, og dermed den åndelige dimensjonen. Gjennom å ta tilbake det hellige området som forsvares, og ved å organisere seg på en tradisjonell måte har deres åndelighet blitt styrket. Motstanden har bidratt til å påvirke prosjektet Central Hidroeléctrica Osorno og informasjonen som eksisterer om mapuchenes kosmovisjon både lokalt, regionalt, nasjonalt og internasjonalt.

Mange byer og tettsteder i Norge har sentrumsnære industribygg som står og forfaller. For at byggene skal tas i bruk igjen er man avhengig av nye funksjoner. I dette mulighetsstudiet presenteres det bærekraftige løsninger for nettopp en bygning som dette; Cellulosen Papirfabrikk i Skien. Gjennom en revitalisering skal papirfabrikk bli til ”synergifabrikk”. Diversitet initierer synergi; en gjensidig forsterkning gjennom å virke samtidig. Funksjonene som er planlagt bygger på prinsippet om at de skal løfte hverandre fram og utfylle noen av byens behov. På norske byggeplasser stammer så mye som 45% av avfallet fra tegl og betong. Cellulosen papirfabrikk består nesten utelukkende av disse materialene. Dermed er den meget anvendelig for demonstrering av muligheter, - muligheter som også gir en miljømessig gevinst. Utfordringen med revitalisering ligger i balansegangen mellom fornyelse og bevaring av identitet. Derfor innledes oppgaven med situasjonsanalyse av datainnsamling vedrørende bygning og Skien som by. Basert på denne informasjonen ble det utarbeidet et funksjonsstudie. Her presenteres det to alternativer: ”Snøfabrikken” og ”Synergifabrikken”. Sistnevnte danner grunnlaget for resten av mulighetsstudiet. Konseptet har sitt utspring i Telemarkskanalen og Skiens historie. Dette speiles gjennom bygget i form av planer og materialitet. Funksjonelle løsninger drøftes med hensyn på industrihistorien. Et nytt innvendig skjelett, bestående av resirkulert papp, gir cellulosefabrikken en ny dimensjon. Det miljøvennlige materialet forteller historien til bygget samtidig som det skaper en kontrast mellom eksisterende og ny konstruksjon. Inspirasjonen bak pappkonstruksjonene er hentet fra den japanske arkitekten Shigeru Ban. Litteraturstudiet tar for seg bruk og anvendelse av papp. Videre undersøkes det aktuelle fasade- og energiløsninger for fabrikken med de bærekraftige kildene sol, vann og trykkforskjeller som grunnlag. Cellulosen viste seg å ha en sterk bærekonstruksjon som vil egne seg godt for revitalisering. Med dette nevnt, så er fasadene en utfordring med tanke på tilfredstillelse av dagens krav. Denne masteroppgaven utdyper ikke alle økonomiske aspekter, men det blir en avveining vedrørende investering i fasader eller selvforsynt energi. Volumene i fabrikken viste seg anvendelig for plassering av nye funksjoner. Disse funksjonene har til hensikt å fungere i flere dimensjoner for å stimulere sansene hos beboere, ansatte og besøkende. M-IØ

Dán giellasosiologalaš dutkamušas guorahalan davvisámegiela etnolingvisttalaš ceavzinnávccaid guovtti gránnjágielddas; Deanus Norgga bealde ja Ohcejogas Suoma bealde. Mákrodásis, mesodásis, sámi servodatdásis ja mikrodásis dutkojuvvojit áššáigullevaš bealit mat ovttas hábmejit sámegiela ceavzinnávccaid dán guovtti gielddas. Erenoamáš fuopmášumi bijan dasa, mo mákrodási nuppástusat váikkuhit mikrodási sámegiela geavaheapmái sámegiela ealáskahttináigodagas mii álggii 1990-logu álggus. Dutkamušas geavahan dokumeantaanaliissa, jearahallanskovi, áiccademiid, áššejearahallamiid ja kvalitatiiva dutkanjearahallamiid. Dokumeantaanaliisa ja áššejearahallamat leat dehálamos metodat mákrodási, sámi servodatdási ja mesodási dutkamis. Gažadanskovi lean geavahan guorahallat 10–16-jahkásaččaid giellamáhtu, giellageavaheami, gielalaš historjjá, gielalaš doaladumiid ja etnihkalaš identitehta. Dát dutkamuš lea veahkadatguorahallan, mas leat fárus gaskacehkiid ja nuoraidcehkiid/ gaska- ja badjedási oahppit gávcci skuvllas Deanu ja Ohcejoga gielddas. Oktiibuot 193 oahppi dahjege 71 proseantta gielddaid skuvllaid oahppiin oassálastet dán veahkadatguorahallamii. Bohtosiid geavahan analyseret sámegiela ceavzinnávccaid mesodásis ja mikrodásis. 12 bearraša leat fas fárus kvalitatiiva dutkanjearahallamiin. Das guorahalan váhnemiid sámegiela oččodeami, sámegiela lingvisttalaš oktavuođaid individuála fierpmádagaid ja dáid fierpmádagaid rolla sámegiela sirdáseamis mánáide. Guovddáš gažaldat lea maid, mo váhnemat árvvoštallet sámegiela ceavzinnávccaid ja mo sin mielas ođđa sámepolitihkka lea čađahuvvon ruovttugielddas. Dutkamušas boahtá ovdan ahte sámegiela giellamolsun dárogillii ja suomagillii lea dáhpáhuvvan dutkanguovllus, muhto giellamolsun lea dál measta bisánan dan láhkai, ahte eanaš sámegielat váhnemat sámástit mánáideasetguin. Sámegiela giellamolsuma jorgaleapmi dáhpáhuvvá maid dan láhkai, ahte muhtimat giellamolsuma vásihan sápmelaččain leat oahppan sámegiela ja/dahje sin mánát máhttet sámástit. Eanaš sámemánát eai dattetge oahpa sámegiela nu bures ahte šaddet aktiiva hállin, jos ii leat sámegielat váhnen guhte sámásta singuin ruovttus. Váhnemat geat ieža eai sámás, vásihit ahte mánáidgárddit ja skuvllat eai nagat oahpahit sámegiela sin mánáide. Váhnemat geat leat nagadan bajásgeassit mánáid sámegielagin, atnet fas mánáidgárddiid, fulkkiid ja ustibiid nana doarjjan mánáid sámegiela oččodeamis. Skuvllaid rollas mánáid sámegiela oččodeamis lea gielddaidgaskasaš erohus. Deanu gieldda váhnemat atnet skuvlla dehálaš sámegiela doarjjan. Ohcejoga gieldda váhnemat fas atnet skuvlla hehttehussan mánáid sosialiseremis sámegielagin. Dán dutkamuša analiissas boahtá ovdan ahte hehttehusat, maid váhnemat vásihit, bohtet sihke mákrodásis ja mesodásis. Dáro- ja suomagielat sámemánáin ii leat mákrodási láhkavuogádagas vuoigatvuohta oahppat sámegiela beaktilis oahpahusmálle mielde dego giellabesiin ja vuođđoskuvlla giellalávgunluohkáin. Mákrodássi addá vejolašvuođa dákkár beaktilis oahpahusmálliide, muhto mesodási gielddat eai lágit oahpahusa mánáide beaktilis oahpahusmálle mielde. Mákrodássi addá maid vejolašvuođa ásahit sámegielat skuvllaid, muhto dákkár skuvlabálggis ii leat sámegielat mánáid vuoigatvuohta. Deanu gielda lea dattetge válljen lágidit sámegielat oahpahusa sierra sámegielat skuvllain. Ohcejoga gielda lea válljen lágidit sámegielat oahpahusa sámegielat luohkáin suomagielat skuvllain. Dát válljemat váikkuhit čielgasit mánáid ja nuoraid giellaválljemii ja joatkagis mesodási válljemat váikkuhit dáid mánáid sámegiela máhttui. Vai sámegiela ealáskahttin lihkostuvašii buorebut dutkanguovllus, de dárbbašuvvojit nuppástusat sihke mákro- ja mesodásis. Mákrodássi sáhttá mearridit ahte lea mánáid vuoigatvuohta beassat vázzit sámegielat skuvlla ja oažžut sámegielat beaivedivššu ja oahpahusa beaktilis oahpahusmálle mielde. Mesodási gielddat sáhttet dál juo dálá mákrodási rámmaid siskkobealde rievdadit iežaset mánáidgárde- ja oahpahusvuogádagaid nu ahte dat vástidivčče buorebut giellaealáskahttima dárbbuid.

North of the city of Stockholm lies the area called Södra Roslagen composed of several municipalities. The purpose of this essay is to discover how local informants describe the food culture of the region and analyse why some types of food are mentioned and others are excluded. Several people within the food industry of Södra Roslagen were given surveys asking them to describe the food habits of the area, from commodities and certain dishes to traditions. These answers were analysed using the theories regional food, regiocentrism, revitalisation, placeless food and the idea of viewing culture through the long and the short perspective. One informant mentioned that professionals in the food industry of the region tend to follow trends from the rest of the world and another that many producers work with ecological requirements. Södra Roslagen was also defined by some as having a taste of summer as this coastal area sees an influx of visitors during that season. Mostly though, the informants struggled with defining the food of the area with a few identifying it as anonymous. This might be due to no marketing attempts having been made to give foods of the area a regional profile or add a symbolic value. It might also be because these municipalities are composed of many families originally from various places of the world. Therefore this cultural melting pot has a rich mixture of global food instead of things the locals would specifically associate with the region. Instead of using a short term perspective and mentioning this foreign food as part of the contemporary culture of Södra Roslagen the informants use the longer perspective where traditions need to have existed in a place for many years for them to be considered as part of the regional culture and contemporary culture is ignored.

This master’s thesis: Jægersborggade – et casestudie af en transformativ proces i praksis focuses on community-based planning, more precisely by examining Jægersborggade in the Nørrebro district of Copenhagen. The thesis is situated in the academic context of urban geography and planning, employing qualitative research methods of interviews, document research, and more. Theoretically, the thesis utilises theories of various concepts of space, and theories within an empowerment framework. Jægersborggade has within recent years, been thru a significant transformation and change. A change solely planned by the streets community. Once in state of decline, and a stronghold for gang related activities, Jægersborggade has become one of Copenhagen’s trendiest and well-visited streets, within a surprisingly short period of time. Using this urban scenario as a case-study research, the thesis analyses - thru the concepts of empowerment, social capital and asset based community development - the various placemaking- and social capacities and capabilities, that lies behind this transformative process. Furthermore the thesis will involve an analysis, of how the sudden community change, affects the sense of place and usage of space, examined thru the narratives of the streets occupants, neighbors and storeowners. The thesis shows that community based planning and change, can be a strenuous long-term process in the effort to build and mobilize capacities and resources. It also shows that empowerment processes, in some respect, can succeed without bonding social capital, but also lead to financial dangers, not foreseen by the community. I conclude that community change doesn’t emerge by itself, but needs to be pushed forward by an individual and collective imagination and effort. I furthermore conclude that community based planning can loose oversight of its activities, when based on the individual instead of the collective.

Utgångspunkten i artikeln tas i det material som insamlades för en uppföljning av 27 romska projekt som under perioden 1996-2009 beviljades medel från Allmänna arvsfonden för olika typer av insatser riktade till romska barn, ungdomar och unga vuxna. Syftet är att identifiera de frågor som av romer själva har betraktats som angelägna att arbeta med och vidare att ur ett interkulturellt perspektiv belysa och analysera vilken utveckling som pågår mer generellt i det romska föreningslivet i Sverige idag.

Nygårdsparken er en offentlig park i Bergen sentrum. Den er på omlag 75 dekar og anlagt i engelsk stil. Parken ligger i en skråning på Nygårdshøyden og er nabo til boligkvartaler, næringsområder og en rekke kultur- og undervisningsinstitusjoner. Parken ble etablert for å sikre byens borgere et stort og åpent offentlig friareal, etter impulser fra utlandet. Eiendommen ble kjøpt i 1880, og etter bare fem år sto parken ferdig. Parken har karakteristiske slyngende gangveier, dammer og gamle varmekjære trær. Mange sjeldne treslag har voksested her, som eneste sted i landet, og parken har stor botanisk verdi. Nygårdsparken har gjennom årene vært rammen for store og små arrangement og tilstelninger, men har siden 70-tallet vært tilholdssted for byens narkomane. Siden dengang har parken blitt mindre attraktiv for publikum og problemene med den åpne narkotikascenen har blitt omfattende. Det er idag knyttet debatt til hvorvidt politikerne skal forsøke å flytte de narkomane bort eller beholde dagens situasjon hvor en stor del av den synlige rusmiddelmisbruken er konsentrert i parken. Denne oppgaven tar for seg dagens situasjon, med tanke på parkens forfatning og debatten rundt de narkomane. Det finnes mange meninger, men få løsninger på problemet. Men tilstedeværelsen av narkomane er muligens ikke det eneste problemet, og man må ikke la dette overskygge parkens øvrige utfordringer. Områdene rundt Nygårdsparken er under stor utvikling, og fremtidig fortetting gjør parken viktigere enn noensinne. Parken har potensiale til å bli nabolagspark for veldig mange og er en viktig grønn lunge i en stadig voksende by. Prosjekteringsforslagene fokuserer på innganger og oppholdsarealer. Gjør man parken tilgjengelig vil det være med på å gjøre parken attraktiv for alle, uavhengig av de narkomanes nærvær. Nygårdsparken is a public park in the city center of Bergen. The park is approximately 75 acres, landscaped as a English landscape park. It is located on a slope of Nygårdshøyden and is adjacent to residential quarters, industrial areas and a number of cultural and educational institutions. Influenced by parks in Europe the park was established to ensure the citizens of Bergen a large and open public space. The property was purchased in 1880, and completed only five years later. There are characteristic winding walkways, ponds, as well as old trees. Many rare species of trees are found here as the only place in the country and the park is of great botanical value. Nygårdsparken has since the beginning been the scene for events and functions, both small and large. However, since the 1970s it has also been the haunt of drug addicts, a fact that which has rendered the park less attractive to the public as the problems of the open drug trade and abuse have been extensive. Currently, there is a debate concerning whether the politicians should attempt to force out the drug addicts, or accept the current situation where extensive visible drug abuse is concentrated in the park. This paper examines the current situation, considering the condition of Nygårdsparken and the debate regarding the drug addicts. There are many opinions but few solutions to the problem. However, the presence of drug addicts is probably not the only problem of the park; there are other challenges to take into account as well. The areas around Nygårdsparken are under heavy development, and future densifying makes the park more important than ever. Potentially, the park could be the neighborhood-park for many people, and it is an important green space in an ever-growing city. Design proposals are focusing on entries and areas of use of the park. In making Nygårdsparken more accessible, the park would be more attractive to everyone, regardless of the presence of the drug addicts.

There are shortcomings when it comes to recent studies by a Roma perspective on Roma culture and traditions. The purpose of this paper is to understand how the Roma present themselves in eight articles with an emphasis on culture, language and identity. The questions are as follows: First, how the Roma articles manufactures the Roma culture and what do these articles say about culture, identity and language from a Roma perspective? Second, how can the Roma preserve and develop their culture and be a part of Swedish society in accordance with Articles? Some of the findings are that the Roma language, Roma clothing and Roma music is part of the Roma culture. Similarly, social codes and traditions such as International Roma Day, which is a Romani celebration. Family dinners and celebrations such as weddings, funerals and other occasions is something that strengthens the Community and the identity of the Roma. Modern Romani Chib today is a multifaceted language where there are multiple words for the same concept. Romani Chib has been developed in countries where it is spoken and had influences from the majority languages and thus has developed different varieties of the language. The result also shows a need for the Roma to organize. Moreover, the school's importance to Roma identity in which Roma classes are considered creating security within a cultural community, which in turn facilitates learning. In conclusion, the results also show that the mutual use of an intercultural perspective, the Roma minority and the majority could come closer together.

The purpose with this essay is to study how companies use the repositioning process and identify the risks involved from a business perspective. We have chosen to base our essay on the following research questions: What reasons are there for a company to initiate a repositioning?, What does it mean for companies to implement a repositioning?, What are the risks with a repositioning? We have used a qualitative research method and have chosen to interview six respondents which in various ways are actively working with brand repositioning. Our study has been implemented with and deductive character. The most important conclusion that we observed after implementing our study is that repositioning is a high-risk project. Instead of changing their entire brand image, companies should instead make small changes and revitalize the brand by developing the strength that already exist. The biggest risks that we have identified is that a repositioning may result in that the company loses their customers, customer loyalty but also losing market shares. We consider that a repositioning only should be implemented if it is absolutely necessary and when the risks are imminent. SyfteSyftet med uppsatsen är att studera hur företagen använder sig av ompositioneringsprocesser samt identifiera de risker det innebär ur ett företagsperspektiv. Vi har valt att arbeta med följande forskningsfrågor: Vilka anledningar finns det till att ett företag genomför en ompositionering?, Vad innebär det för företagen att genomföra en ompositionering?, Vilka risker medför en ompositionering? Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod och valt att intervjua sex respondenter som på olika sätt aktivt arbetar med varumärkesompositionering. Vår studie har kommit att genomföras med en deduktiv karaktär. SlutsatserEfter att ha genomfört vår studie har vi kunnat konstatera att en ompositionering är ett högriskprojekt. Istället för att förändra sin hela varumärkesimage bör företagen istället genomföra små förändringar och vitalisera varumärket genom att utveckla de styrkor som redan finns. De största riskerna som vi har identifierat är att en ompositionering kan leda till att företaget förlorar sina lojala kunder och tappar marknadsandelar. Vi anser att en ompositionering enbart ska genomföras om det är absolut nödvändigt då riskerna är överhängande.

The aim of this thesis is to describe surname patterns and changes of surname among the Sami of Sweden. It presents the results of three studies. The first is a survey of the present-day stock of surnames (family names) among the Sami community, based on the 2005 electoral register for the Swedish Sami Parliament. It investigates the proportions of names deriving from different languages, and the commonest names in each group. The same study was carried out for different areas, showing that the northernmost parts of Sweden have a Sami name stock significantly different from that of the majority population. Further south, the stock of names is less marked, but no area is without Sami elements. The second study, based on archival material, concerns changes of name by Swedish Sami to newly formed surnames, over the period 1920–2004. It examines not only the names adopted, but also the ones replaced; how the name stock has been affected by different patterns of name change; and, as far as possible, who the name changers were. The study shows that, for a long time, names derived from Sami and Finnish were replaced with names formed from Swedish. This may be largely because of the stigma once attached to Sami ethnicity. More recently, Sami-language names seem to have been retained to a greater extent, possibly owing to the improved status of the culture. The third study looks at name changes in favour of names marked as Sami in character. The data consist in part of archive materials, but above all of interviews with three Sami informants who have themselves adopted Sami-language surnames. This study presents the informants’ thoughts on ethnicity and changes of name. In addition to the author’s own studies, the thesis includes a review of earlier research on Sami surnames, hereditary and non-hereditary, and a list of individual surnames with literature references regarding their origins and meanings. In the thesis, name changes are studied as a single, overall process, with an emphasis on the role of names in society, in particular as ethnic markers.

Huri Eunice Aguilar Fyra PR-konsulters syn på hur man förändrar ett personligt varumärke. - En kvalitativ undersökning om processen av att förändra ett personligt varumärke. Antal sidor: 38 Uppsatsen behandlar processen av att förändra ett befintligt personligt varumärke. Syftet är att beskriva och skapa förståelse för processen av att förändra ett personligt varumärke. Frågeställningarna är hur ompositioneras eller revitaliseras ett befintligt personligt varumärke? Finns det gemensamma komponenter som leder till framgång när man förändrar det personliga varumärke? Vilka risker finns vid en ompositionering eller revitalisering utav ett befintligt personligt varumärke? Kan de varumärkesstrategierna som finns om hur man förändrar ett företags eller produktvarumärke anpassas till personliga varumärken? Metoden är kvalitativa intervjuer med fyra PR-konsulter som har erfarenhet av att förändra varumärken eller personliga varumärken. Processen av att förändra ett personligt varumärke är att identifiera det personliga varumärkets identitet. Det andra steget är att fastställa hur det personliga varumärket ska uppfattas, och vilka egenskaper i ens identitet som därmed måste belysas. De sista steget är att ta reda på hur det personliga varumärket uppfattas, och minska gapet mellan hur man vill att det personliga varumärket ska uppfattas, och den faktiska uppfattningen. Gemensamma komponenter som leder till framgång när man förändrar ett personligt varumärke är att förändringen anses vara genuin, naturlig, och att förändringen endast belyser andra redan existerande egenskaper i ett personligt varumärkes identitet. De risker som finns i att förändra ett personligt varumärke är att tappa sin målgrupp eller trovärdighet samt att man eliminerar de element som differentierar det personliga varumärket. Uppsatsens slutsats är att vissa av de varumärkesstrategier som finns, kan appliceras på personliga varumärken. Skillnaden är att varumärkesstrategierna för produkt och företags varumärkena är mer omfattande. Varumärkesstrategierna som inte tycks vara applicerbara, är de som tar upp en förändring av själva produkten vid en förändring av varumärket. Uppsatsen kommer fram till att ett personligt varumärke kan revitaliseras dock inte ompositioneras. En ompositionering involverar en förändring på själva produkten, medan en revitalisering är ett mer korrekt begrepp att använda , då begreppet syftar till att ändra ett varumärkes associationer.

The South Saami language is one of several Saami languages. In Norway the traditional district for South Saami stretches from the town of Mo in Rana in the Province of Nordland southward to as far as Engerdal in the Province of Hedmark. South Saami is also spoken in a comparable geographical area on the Swedish side of the border. The South Saami language is a threatened language. Svahken sijte (Elgå Reindeer Herding Area) is the most southerly Saami reindeer herding area in Norway. Families engaged in reindeer herding in Svahken sijte identify strongly with the South Saami language. Nevertheless in 2000, the parent generation possessed a mostly passive knowledge of the language, and South Saami was mostly not being spoken as an everyday language in the home. The parents in Svahken sijte wanted their children to become active users of South Saami, and they wanted help from the local pre-school and school to accomplish this. It was generally recognized in both Norway and Sweden that the children would not gain active bilingual proficiency as a result of learning South Saami as a school subject a few hours a week. This situation was the background for the parental initiative in Svahken sijte to start a South Saami language project. The project was given the name Language Initiative Project at Elgå Center for Developing Youth, and it was funded by the Saami Parliament of Norway. The report describes the Language Initiative Project project in Svahken sijte that lasted five years (2001–2005). The focus of the report is on the local teaching framework, the language teaching models and the activities of the pre-school and school during the project period. The report also describes linguistic outcomes of the project.

This thesis aims to study brand change, which can be of interest since a brand during its lifetime can be expected to meet a lifecycle consisting of five phases; innovation, introduction, growth, maturity and recession. In order to avoid the recession phase and the sales decline that follows there is a need for a change of the brand. In order to study brand change, theoretical framework is compared to two real world cases that have gone through an active change. The conceptions of positioning, repositioning and revitalization are clarified. Positioning deals with how brands are located in customer’s minds as well as on the real market. Repositioning implies a change of the current position and is also often a move towards a new market segment. Revitalization deals with giving the brand new associations as well as changes in the product. Revitalization in its simplest form can be just a repetition of old messages and associations mixed, in some cases in combination with new ones. Ongoing revitalization can in the long run be seen as incremental repositioning since the brand is updated with small steps in order to follow the customer’s changes in preferences and after a while end up in a new position. Radical repositioning means that you during a short period of time change the foundation of a brand by creating new associations and an almost new product, all to accomplish a trustworthy message to the new target group. The two brands, Festis and Explorer Vodka, have both gone through changes but with different reasons. Festis did not have a large customer group and therefore aimed at finding a new attractive target group. Explorer Vodka already had a large circle of customer, which it could not afford to lose, and therefore just a small image change was the solution. Festis performed a radical repositioning and switched target group and thereby recaptured the market leader position in the stilldrinkmarket. Explorer Vodka has with small steps improved its image and at the same time stick to their target group by revitalization. I denna uppsats studeras förändring av varumärken, vilket kan vara av intresse eftersom det kan förväntas att ett varumärke under sin livstid kan komma att möta en livscykel bestående av fem olika faser, utveckling, introduktion, tillväxt, mognad, och slutligen nedgång. För att undvika nedgångsfasen och en eventuell död krävs en förändring av varumärket. För att studera förändring av varumärken tillämpas uppsatsens teorier på två fallstudier av varumärken som genomgått ett aktivt förändringsarbete. I uppsatsen behandlas begreppet positionering av varumärken såväl som förändringsbegreppen ompositionering och revitalisering. Positionering beskriver hur ett varumärke är placerat i konsumenternas medvetande såväl som på marknaden. Ompositionering innebär förändringar av befintlig position och är ofta en förflyttning till ett annat marknadssegment. Revitalisering innebär bland annat att skapa nya associationer till varumärket genom direkta åtgärder och/eller förändringar i produkten. Ständig revitalisering kan i längden ses som en inkrementell ompositionering eftersom man i små steg följer förändringarna i kundernas uppfattningar. Radikal ompositionering innebär att man under en kort tid förändrar hela grunden för varumärket och istället skapar nya associationer och även förändrar produkten för att på ett så trovärdigt sätt som möjligt rikta sig till en ny målgrupp. De två varumärkena Festis och Explorer Vodka har båda genomgått förändringar. Dessa förändringar har skett med lite olika motiv, Festis hade ingen stark kundbas och behövde hitta ett nytt attraktivt kundsegment. Explorer Vodka hade en stark kundbas med och hög försäljning som man inte fick förlora, dock behövde varumärkets image förbättras. Festis genomförde en radikal ompositionering och bytte kundsegment och återtog därmed sin forna position som marknadsledare på stilldrinksmarknaden. Explorer Vodka har med små steg förbättrat sin image och samtidigt stannat kvar i samma kundsegment, vilket kan liknas vid en revitaliseringsstrategi.