Search

De allmänna va-ledningarna tillhandahålls av landets kommuner, som har ansvaret att förse fastighetsägarna med vatten och avlopp inom verksamhetsområden. Det ingår även ett ansvar att skydda ledningarna och den information som finns tillgänglig. Kommunerna kan välja att organisera arbetet i kommunalägda bolag, bilda kommunalförbund eller driva verksamheten i egen regi. Den som har hand om kommunens va-verksamhet kallas för va-huvudman. För att dra fram nya ledningar eller underhålla befintliga, behövs rättigheter på den mark som va-huvudmannen inte äger. Det råder en oklarhet hur detta rättighetsarbete ser ut generellt för olika va huvudmän och vilka rättighetstyper som föredras. Detta examensarbete har undersökt detta och skapat en broschyr för att vägleda det framtida arbetet framåt. Följande frågeställningar formulerades: • Hur tryggar olika va-huvudmän rättigheter till ledningar? • Vilka är fördelarna och nackdelarna med de olika rättighetstyperna för va ledningar? • Vad kan förbättras i rättighetsarbetet? För att besvara frågeställningarna genomfördes inledningsvis en litteraturstudie där de olika rättighetstyperna nyttjanderätt, avtalsservitut och ledningsrätt ingick. Vidare studerades relevanta lagrum och rättsfall för att ge en grund till arbetets kvalitativa del. Som komplement till teoridelen i arbetet inhämtades data från Lantmäteriet över fördelningen av nyregistrerade avtalsservitut och ledningsrätter mellan åren 2018-2023. Den kvalitativa delen i arbetet avser genomförandet av en intervjustudie där 11 intervjuer hölls med representanter för olika kommuner, kommunalägda bolag och kommunalförbund. Respondenter valdes ut från en nätverksträff som vi deltog i hösten 2023. Ytterligare en intervju hölls med en representant från fastighetsägarens sida. Utifrån intervjuerna och litteraturstudien genomfördes en analys av materialet som mynnade ut i våra slutsatser. Det har visat sig att va-huvudmännen tryggar rättigheter på olika sätt. Några arbetar tillsammans, The supply of public drinking water and wastewater management in settled areas falls under the responsibility of local municipalities. This responsibility may be further allocated to a municipality owned company or organisation. In the occurrence of public water distribution lines and wastewater pipes crossing private property, the municipality or company must secure their rights to install, maintain and repair the pipes that are within the private land. There are a few ways to handle this using current legislation such as a utility easement or an easement agreement. This study aims to investigate how different municipalities, municipal companies and organisations tackle the legal barriers to access private land and secure their rights to the water and wastewater infrastructure. To achieve this, a total of 11 different representatives within the sector were interviewed to explore the practicalities of securing rights and accessing private land. Along the way, discoveries were made that attest to the theory section of this study, more specifically the differences and similarities between the different agreements and easements. The pros and cons of these different solutions have also been uncovered and discussed. Additionally, the main discovery resulting from the interview study conducted is that all representatives approach this issue in different ways. This leads to each municipality or company choosing and even preferring a particular easement or agreement based on several factors. Moreover, the interview study has shed light on some potential improvements that are necessary to ensure the longevity and sustainability of this critical infrastructure sector. To assist in this, a handbook has been developed to illustrate the importance of securing rights as well as offer tips and guidance.

Environmental- and enterprise damage are two freehold compensations related to land acquisition. They are regulated in The Environmental Code and Expropriation Act. Enterprise damage implicates damages created by the activity that occurs on the expropriated property, such as noise, view disturbance, psychic immissions etc. Environmental damage implicates the same damage however in question of properties that have not been expropriated. The purpose of this master thesis is to investigate both practical and theoretical differences between environmental- and enterprise damage at utility easement. This is among others to determine if estate freehold can be further strengthened. The method used is a combination of literature, legal cases, interviews and a GIS-analysis of the utility easement Sydvästlänken (Hallsberg, Sweden - Barkeryd, Sweden). The result of the investigation showed that environmental damage is excluded in utility easement procedure which leads to estate owners having to initiate a civil-court procedure where the articles of legal costs are not favorable. Furthermore, the GIS-analysis and legal cases showed that the requirements for enterprise- and environmental damage are dependent on surroundings and distance along with the code and act. The conclusion of this master thesis is that a few measures can be taken to strengthen estate freehold: include environmental damage in utility easement procedure, overhaul articles of legal costs regarding environmental damage-court procedures. And lastly, a guidance concerning market value influence linked to utility easement would create more certainty for the authorities, estate owners and other professionals., Att mark tas i anspråk för allmänna ändamål såsom kraftledningar är nödvändigt för att samhället ska fungera. Företags- och miljöskada, två skador som uppkommer för fastighetsägare i samband med markåtkomst. För att bibehålla ett äganderättsligt skydd innebär båda skadorna att fastighetsägaren har rätt till kompensation för intrånget om vissa kriterier uppfylls. Företagsskada regleras i Expropriationslagen (1972:719 och miljöskada regleras i Miljöbalken (1998:808) vilket leder till att miljöskada generellt inte har en plats i lantmäteriförrättningen. Syftet med detta examensarbete är att undersöka praktiska och teoretiska skillnader mellan miljö- och företagsskada vid ledningsrätt. Detta för att kunna avgöra om det finns några möjligheter att stärka äganderätten till sin mark. För att kunna besvara detta ställdes fem frågeställningar upp. Hur skiljer sig företagsskada och miljöskada vid ledningsrättsförrättningar? När utgår ersättning för miljöskada? Hur bedöms miljöskada i civilrättslig prövning? Hur frekvent väljer enskilda fastighetsägare att starta en civilrättslig prövning? Går det att stärka skyddet för fastighetsägare? I detta examensarbete har dels berörda lagrum, litteratur och rättsfall med anknytning till företags- och miljöskada vid ledningsrätt legat till grund för resultaten, dels kraftledningen Sydvästlänken (Hallsberg-Barkeryd) som ingått i en GIS-analys där man studerat avstånd mellan ledningsrätten och inom angivna avstånd, mindre än 200 meter och 200 meter till 250 meter. Yrkesverksamma har även tillfrågats vid olika tillfällen. Tillsammans har detta lett till följande slutsatser. Företagsskada motsvarar skador på den exproprierade fastigheten till följd av verksamheten som inte är själva markavståendet, det vill säga buller, utsiktsstörning, psykiska immissioner mfl. Miljöskada motsvarar samma skada men för fastigheter som inte omfattas av expropriationen. Vid lantmäteriförrättningar hanteras endast direkt berörda och vid hantering av miljöskada

Markåtkomst för nybebyggelse av allmänna ledningar sker på flera olika sätt. Användning av markområdet kan säkerställs genom ett tvångsvis ägobyte med expropriation enligt expropriationslag. Främst används dock ledningsrätt via en lantmäteriförrättning eller frivilliga överenskommelser som grundas i upplåtelseformerna avtalsservitut eller nyttjanderätt. Markupplåtelse innebär att ledningsägaren har rätt att nyttja marken inom avtalets ramar. Innan byggstart är det nödvändigt att det projekterade underlaget prövas och att tillstånd meddelas av tillsynsansvarig. När de obligatoriska villkoren är uppfyllda är det möjligt att påbörja anordnandet. Arbetet är avgränsat till fyra olika ledningstyper, elektroniska kommunikations-ledningar, elledningar, VA-ledningar och fjärrvärmeledningar. Var och en representerar en av de totalt fyra kategorierna för vilka allmännyttiga ledningar kan upplåts med ledningsrätt (ledningsrättslagen 2 § 1 st.). För att få en uppfattning om förfarandet i praktiken intervjuas åtta personer som har hand om markåtkomsten för olika ledningsägare. Utredningen innehåller en jämförelse av tillvägagångssättet för större ledningar som förstärker nätet med en lång sträckning. Gentemot ledningar inom ett lokalnät, båda i tätorter och utanför, som ansluts direkt till kunden. Jämförelsen utförs med avseende på ledningstyp. Utifrån det samlade underlaget är det tydligt att ledningsägarna vill träffa frivilliga överenskommelse med fastighetsägaren i alla situationer. Ledningstyp har en viss påverkan, i synnerhet gällande ledningar som omfattas av linjekoncession. Fiberbolag (elektronisk kommunikation) använder sig nästintill uteslutet av nyttjanderätt. Markåtkomstprocessen för VA-ledningar, fjärrvärmeledningar och elledningar är slående lika. Bolagen för all tre ledningstyperna använder markavtal på kommunalägd mark. En skillnad är att VA-anläggningar är kommunalägda eller styrda av kommunala bolag. Därför är samarbetet starkare med kommunen. För lokalnät vill, For new construction of public utility lines, land can get claimed in different ways. Use of the land area can be secured through a forced change of ownership with expropriation according to the Expropriation Act. Primarily, utility easements are used with a land surveying procedure or voluntary agreements that are based on the grant forms contractual easements or usufruct. With a land grant, the utility line owner gets the right to use the land according to the agreement. Prior to the construction of the utility line, it is necessary that the projected basis is tested and permission issued. When the mandatory conditions are met, it is possible to start the construction. This paper is limited to four different line types, electricity lines, VA lines, district heating lines and electronic communication lines. Each one represents one of the totals of four categories for which utility lines are granted according to the Utility Easement Act. To get an idea of the procedure in practice, eight people who are in charge of land access for utility line owners are interviewed. The purpose is to investigate the approach when it comes to larger regional lines that reinforce the network and have a long coverage that does not branch out too much. Compared to lines within a local network both in built-up and outside built-up areas, that connect direct to the customers. Based on the collected information, it is clear that the utility line owner wants to reach a voluntary agreement with the property owner. Utility line type has a certain influence, in particular for line concession lines. Fiber lines (electronic communication) are used almost exclusively with usufruct. VA lines, district heating lines and power lines ground access process is strikingly similar. One difference is that VA facilities are municipally owned or managed by municipal companies. Therefore, the collaboration is stronger with the municipality, however, all public utility lines owners strive to form land agreem

When there’s a discrepancy in location between a conduit and its corresponding utility easement, it’s a problem for both the conduit which lacks a right that secures it and for the utility easement itself because it might have lost its juridical validity. Every utility easement that lapses, and has to be de-registered, is a waste of resources. The delays have a negative impact on the development of the built environment. The aim of the study is to review this problem, what the cause of the discrepancies are, what cadastral measurements the cadastral surveyors take to handle the discrepancies and if those are in line with current legislation. Thereafter, proposals on how the discrepancies should be handled and which changes in legislation that are needed to optimize the usage of utility easements and to secure a fair cadastral procedure. Thirty cadastral procedures with discrepancies between conduit and utility easement are read to be able to answer the issues. This is done on the foundation of a theoretical background consisting of the relevant legislation. The main proposals for how to optimize the usage of utility easements are to interpret the law so that cadastral surveyors can re-examine the utility easements to encumber a previous unencumbered property and to modify the law to allow utility easements to lapse in isolated properties instead of on the whole right., Ledningsrätt är den rättighet med vilken allmänna ledningar upplåts på andras fastigheter. När det finns en avvikelse mellan ledningens och ledningsrättens läge kan det innebära både att ledningen saknar upplåtelse och att ledningsrätten inte längre är juridiskt gällande. En genomlysning av denna problematik görs för att optimera ledningsrättsupplåtelser. Att ledningsrätter förlorar sin giltighet eller att ledningar måste flyttas och de förseningar det innebär för samhällsbyggnadsprocessen i stort är ett slöseri på resurser. Förslag läggs fram med syfte att göra förrättningslantmätarens hantering av avvikelser mellan ledning och ledningsrätt effektivare och mer rättssäker. En mer rättssäker hantering stärker äganderätten. En effektiv hantering och en ökad tydlighet i hanteringen leder förhoppningsvis till färre överklaganden och lägre transaktionskostnader. Alla dessa verkningar leder till högre samhällsekonomisk lönsamhet i fråga om ledningsrättsförrättningar och ledningsutbyggnad. Arbetet grundar sig på en genomgång av relevant lagstiftning och en praktisk studie gjord på ledningsrättsförrättningar där den aktuella problematiken med avvikelse mellan ledning och ledningsrätt hanterats. För att få fler perspektiv på frågan har intervjuer gjorts med två inom ämnet särskilt kunniga personer. För att förstå varför avvikelserna uppkommer, och för att veta vad som bör göras för att de inte ska uppkomma lika frekvent i framtiden, tittas det på orsakerna till avvikelserna i de lästa förrättningarna vilka är varierande och beror på ledningsrättshavaren men också på andra inblandade. Förrättningslantmätarens hantering och om den är i enlighet med gällande rätt gås vidare igenom. Vanligt förekommande misstag tas upp och diskuteras vilket leder fram till förslag för hur situationerna bör hanteras. De vanligaste misstagen är att skäl för omprövning inte anges och att förfallna rättigheter behandlas som att de fortfarande är giltiga. Slutligen diskuteras hur ledningsrätt bör upp

När en ledningsägare behöver ta en annan markägares mark i anspråk görs det oftast genom att upprätta ett avtalsservitut, nyttjanderätt eller genom en ledningsrättsförrättning. Det kan då uppstå problem när förrättningslantmätaren ska bilda en ledningsrätt då det avtal som ligger till grund antingen kan innehålla för få eller för många avtalspunkter som inte är möjliga för Lantmäteriet att besluta om. Det kan även resultera i utredningar gällande vilka sakägare som innehar avtal samt vilka som saknar avtal. En kostnadsutredning kan krävas som antingen har sin värdetidpunkt i samband med förrättningen eller vid en tidigare tidpunkt i de fall ledningsägaren redan har påbörjat sitt arbete enligt överenskommelse med markägaren men inte beslutat om ersättning. Då behöver förrättningslantmätaren utföra en uträkning med hjälp av konsumentprisindex (KPI). Det är mycket ovanligt att ett avtalsservitut i sin helhet kan omvandlas till ledningsrätt, även om detta enligt lag är möjligt. Ibland upplöses avtalsservituten i samband med förrättningen, medan de i vissa fall ligger kvar vid bildandet av ledningsrätt och därmed finns gamla rättigheter kvar som sedan väcks till liv igen i de fall ledningsrätten upphävs. Det förekommer även att servitutet är till förmån för ett annat bolag än de som söker ledningsrätten på grund av att det har skett ett ägarbyte av anläggningen sedan det ursprungliga avtalet. Den slutsats författaren kommit fram till är att ett förberedande avtal med markägaren båda kan underlätta eller försvåra arbetet för förrättningslantmätaren som handlägger förrättningen. Detta eftersom förrättningen kan kräva längre tid och bli mer kostsamt i de fall omfattande utredningar samt bedömningar behöver göras, samtidigt kan ett förberedande avtal även underlätta handläggningen i de fall delar av förrättningen redan är beslutade mellan ledningsägare och markägare. Intervjuer med förrättningslantmätare, ledningsägare och en studie av förrättningsakter har visat att det sto, When a utility owner needs to take over another landowner's land, this is usually done by establishing a contractual easement, right of use or through a management right transaction. Problems can then arise when the administrative surveyor is to form a management right as the underlying agreement can either contain too few or too many agreement points that are not possible for the National Land Survey to decide on. It can also result in investigations regarding which stakeholders have agreements and which do not. A cost assessment may be required that either has its value date in connection with the transaction or at an earlier time in cases where the management owner has already begun his work in agreement with the landowner but has not decided on compensation. Then the business surveyor needs to perform a calculation using the consumer price index (CPI). It is very unusual for a contractual easement in its entirety to be converted into management rights, even if this is possible by law. Sometimes the contractual easements are dissolved in connection with the procedure, while in some cases they remain at the formation of management rights and thus old rights remain which are then revived in cases where the management rights are revoked. It also happens that the easement is in favour of a company other than the one seeking the right of management due to the fact that there has been a change of ownership of the facility since the original agreement. The conclusion the author has reached is that a preparatory agreement with the landowner can both facilitate or complicate the work for the administrative surveyor who handles the procedure. This is because the procedure may require longer time and become more costly in cases where extensive investigations and assessments need to be made, at the same time a preparatory agreement can also facilitate the processing in cases where parts of the procedure have already been decided between management and landowners. Interviews

Säkerhetspolitik och säkerhetsskydd har fått mer och mer utrymme i samhället de senaste åren och är tack vare den nya säkerhetsskyddslagen omdiskuterad i regeringen idag. Lagen reglerar arbetet med, och skyddandet av, säkerhetskänsliga verksamheter och den information de hanterar. Den nya lagen omfattar en mängd olika verksamheter som vid en attack kan försvaga Sveriges samhällsviktiga funktioner. Till dessa verksamheter räknas Lantmäteriet som har hand om Sveriges geografiska information. Lantmäteriet ansvarar över fastighetsregistret och den fastighetsanknutna information som lagras i den. Fastighetsregistret ska under Lantmäteriets reglering hållas offentligt för allmänheten. Frågan uppstår då vad som händer när detta krav på offentlighet möter det skydd säkerhetsskyddslagen vill upprätthålla och hur aktörer hanterar denna kombination. I arbetet kommer frågeställningarna fokusera på hur hanteringen av ledningsrätter påverkas av lagen. Ledningsrätter är rättigheter som upplåts på en fastighet för att dra en samhällsviktig ledning över den. Det kan röra sig om allmänna vatten- och avloppsledningar eller elledningar. Syftet med studien är att utreda hur ledningsrätter står i förhållande till säkerhetsskyddslagen. Metoderna som använts till undersökningen är litteraturstudie och intervjustudie. Litteraturstudien redovisar den svenska lagstiftningen kring ämnet, bakgrunden till säkerhetsskyddslagen samt tidigare studier. I intervjustudien där förrättningslantmätare, ledningsrättshavare och myndigheter har intervjuats redovisas deras synpunkter kring säkerhetsarbetet och implementering av säkerhetsskyddslagen. Studien visar på att det finns svårigheter i att fullt ut implementera säkerhetsskyddslagen på ledningsrätter och att en genomgång av lagen skulle vara gynnsamt. Ledningsägare ser stora risker i att deras ledningsrätter skulle vara allmänna med möjlighet att få full åtkomst till lednin

Syftet med detta arbete är att undersöka vilken rättighetsupplåtelse olika bredbandsutbyggare föredrar att använda för att ordna markåtkomst för bredband via fiber. Mer specifikt undersöks i arbetet om valet av rättighetsupplåtelse skiljer mellan olika typer av bredbandsutbyggare och/eller i områden inom och utanför detaljplan. Med tanke på att bredbandsutbyggnad framför allt behöver ske utanför tätort för att det slutliga bredbandsmålet ska nås år 2025, undersöks särskilt hur bredbandsutbyggare tycker att markåtkomst i område för allmän väg fungerar. Detta då lokalisering av fiberkablar i allmän väg är ett särskilt viktigt alternativ utanför tätort. Vidare undersöks vilka huvudsakliga problem bredbandsutbyggare upplever i samband med markåtkomst. För att uppfylla syftet har kommunägda- och kommersiella bolag samt fiberföreningar intervjuats. Totalt har åtta intervjuer utförts. Alla med personer som är ansvariga för fiberutbyggnad från respektive bolag/förening. Urval har skett utifrån ledningsägare i tre kommuner, alla belägna i Stockholms län. Utöver detta har rättsfall analyserats för att illustrera delar av den problematik som föreligger vid markåtkomst för bredband via fiber. Resultatet från intervjuerna visar att markavtal, som är en nyttjanderättsform, är det alternativ som föredras av alla tre typer av bredbandsutbyggare. Detta gäller både i områden inom och utanför detaljplan. Vidare är både kommunägda- och kommersiella aktörer samt fiberföreningar restriktiva i användningen av ledningsrätt, främst för att underlätta för framtida relationer och med respekt för markägare men också på grund av hög kostnad och lång tid för upplåtelse. Intervjuerna visar att bredbandsutbyggare tenderar att värdera en relation med markägare högre än att markåtkomst ska ske på ett snabbt sätt. Någon större skillnad i val av markåtkomst mellan olika typer av aktörer eller i områden inom eller utanför detaljplan kunde ej urskiljas. Studien indikerar att det snarare handlar om den e, This study aims to investigate what legal right different broadband developers prefer to use to get access to the land they want to establish fiber. More specifically, it investigates if the type of developer or the area's planning influences the choice of land access. For the final broadband goal to be reached in 2025, broadband expansion needs to occur mainly outside urban areas. According to this, special consideration has been given to how broadband developers experience land access in areas for public roads. This is because locating fiber cables in public roads is an essential alternative outside urban areas. To fulfill the purpose, municipal-owned and commercial companies and fiber associations have been interviewed. A total of eight persons responsible for fiber expansion from the respective company/association have been conducted. The selection has been made by asking different actors in three municipalities located in Stockholm County.Moreover, court cases have been analyzed to create a picture of the different problems that can arise when getting land access for this purpose. The interviews show that usufruct agreements are exclusively the alternative used in the first place, both within and outside the detailed plan. The results from the interviews show that usufruct agreements are used by all the different types of broadband developers. Furthermore, the actors in this study are restrictive in the use of utility easement. This in order to facilitate future relationships and to show respect for landowners. The usufruct agreements thus appear to be a better alternative from the perspective of active actors. The relationship with the landowners tends to have a higher value than the time aspect to get land access.Moreover, no distinction between whether the choice of land access between different types of broadband developers or the area's planning could be distinguished in the study. It has somewhat to do with the landowner's attitude to leasing land. The pe

Examensarbetets övergripande syfte är att undersöka hur fastighetsindelningen samspelar med markanvändningen. Arbetet syftar också till att utreda hur själva prövningen av markanvändningsfrågor går till vid fastighetsbildningen, med avseende på om framtida risker för en ändrad markanvändning ska beaktas eller om prövningen bara ska ta hänsyn till de direkta konsekvenserna för markanvändningen. En situation där dessa frågor särskilt har aktualiserats och som det därmed läggs extra vikt vid i arbetet är bildandet av stora bostadsfastigheter inom strandskydd. Vad som ska vägas in i lokaliseringsprövningarna i AL och LL undersöks också, där frågan blir om en eventuell befintlig belastning av en anläggning eller ledning ska beaktas vid lokaliseringsprövningen. Även gemensamhetsanläggningars och ledningsrätters påverkan på markanvändningen behandlas i arbetet. Arbetet genomförs som en litteraturstudie, där en teoretisk genomgång först görs av de berörda lagrummen. Med utgångspunkt i doktrin och tidigare arbeten väljs intressanta rättsfall ut som berör de aktuella frågorna, vilka sammanfattas och sammanställs. Utifrån litteraturen och de studerade rättsfallen går det att identifiera situationer, i huvudsak kopplade till strandskydd, där det i rättstillämpningen finns en koppling mellan fastighetsindelning och markanvändning. Det här gäller i synnerhet för stora bostadsfastigheter inom strandskydd. Samtidigt finns det fall, som vid avstyckningar i bullerutsatta miljöer vid flygplatser, där fastighetsbildningen enbart ansetts be-kräfta de befintliga förhållandena. I strandskyddssituationerna finns det grunder till resonemanget att fastighetsbildningen skulle kunna ge upphov till ett utökat utnyttjande på ett sätt som privatiserar områden som ska vara allemansrättsligt tillgängliga. Det kräver dock en misstro kring att fastighetsägaren kommer att vidta otillåtna åtgärder på fastigheten. Det har inte heller framkommit något i arbetet som ger starkt stöd till att fastighetsinde, The aim of this thesis is to investigate how the division into property units is related to the land use, as well as how the examination of property formation measures’ compatibility with land use regulations is carried out. The aim is also to investigate how the suitability of the localisation of joint facilities and utility easements is examined, with regards to if the current charge is to be considered or not. A literature study has been conducted together with an analysis of court practice. In several of the studied cases, especially those concerning areas within shoreline protection, the property formation has been considered to induce a risk of privatisation when areas that previously have been available by the right of public access are transferred to a residential property. The property formation has however also been considered to only confirm the existing land use in some cases, most notable are subdivisions in noise exposed areas in proximity to airports. However, no clear evidence has been found in the literature that supports the idea that the property formation generally is supposed to regulate land use. The second part of the thesis is about the localisation conditions in the joint facilities act and the utility easements act. Studied court practice shows that for joint facilities is the suitability of the localisation primarily to be evaluated without considering the charge from current rights. The opposite is found to be true for utility easements, where the current charge is to be a part of an overall assessment. There are advantages with both approaches, as the first makes it easier to relocate unsuitably located facilities, while the way with an overall assessment may generate lower overall costs.

Den som är sakägare i en förrättning eller process har rätt att föra sin talan. Det vill säga rättatt inkomma med yrkanden, överklaga beslut och i vissa fall rätt till ersättning. Vidlantmäteriförrättningar, enligt bland annat ledningsrättslagen, avgör förrättningslantmätarenvilka som är sakägare och får föra sin talan i förrättningen.Ledningsrätt gör det möjligt för en ledningshavare att dra fram och ha sina allmännyttigaledningar i annans mark. Lantmäterimyndigheten prövar frågan vid en ledningsrättsförrättningenligt bestämmelser i ledningsrättslagen (fortsätt LL) och i ett antal frågor blir dessutomfastighetsbildningslagen (fortsatt FBL) tillämplig.Vilka som ska vara sakägare vid en ledningsrättsförrättning behandlas i LL 18 § jämte FBL 4kap. 11 §. Bestämmelsen i FBL stadgar att förrättningslantmätaren ska utreda vilka som ärsakägare i förrättningen. Bestämmelsen i LL stadgar att rättighetshavare, med rätt till fastighetsom kommer att belastas av ledningsrätt, ska vara sakägare om deras rätt berörs. De syfte ochfrågeställningar som formulerats i arbetet går ut på att undersöka hur man avgör om någonsrätt berörs – och hur omfattande förrättningslantmätarens utredningsplikt är. Ett perspektiv avrättsekonomi har också adderats till undersökningen.Med utgångspunkt i syfte och frågeställningar har metoden utformats. För att undersöka hurlagstiftaren avsåg att sakägarbegreppet skulle tolkas och hanteras har förarbeten undersökts.Så även de vägledande rättsfall som finns. För att se hur begreppet tillämpas i praktiken har 40genomförda ledningsrättsförrättningar undersökts. Vidare har förrättningslantmätare ochtekniska råd intervjuats.Resultatet från undersökta förrättningsakterna visar att hanteringen av sakägarbegreppet ärmycket varierande. I vissa förrättningar är alla rättighetshavare, vars rättighet korsas sakägare.I andra är ingen av dessa sakägare. I intervjuerna förstärks bilden av att begreppet tolkas olika och är svårt att tolka. Det finns också en varierande, Interested parties in a cadastral procedure or process holds the right to take legal actions. Incadastral procedures such as utility easement procedures, it is the cadastral surveyor decidingon who should be considered an interested party.Utility easement is a way for a proprietor of utility easement to ensure its right to have publicutilities in someone else’s land. In Sweden it is the cadastral authority determining if utilityeasement can be formed in a utility order according to the Utility Easement Act.The legal framework in deciding which ones should be considered as interested parties in autility easement procedure are to be found in the Utility Easement Act and the PropertyFormation Act. According to these the cadastral surveyor is responsible for investigating whoshould be interested parties in the procedure. It also says that a right-holder, with the right tospace on a property that will be claimed by the utility easement should be an interested party ifhis right is concerned.To examine how the legislator intended the law to be interpreted, the legislative history hasbeen investigated. Also, cases from court regarding this specific question has been studied forguidance in the interpretation. To investigate how cadastral surveyors’ apply the concept inutility easement procedures a study of cadastral documents has been done. In addition to thisseveral cadastral surveyors and technical judges have been interviewed to convey their viewand approach to the concept.The result shows that who is considered an interested party in the utility easement proceduresis handled differently between different cadastral procedures. The interviews reinforce thepicture of a concept that is difficult to interpret and therefore has a varying interpretation.The legislative history does not describe how to interpret the concept of interested parties. Butaccording to the cases, the court seem to have a quite low threshold for when a right-holdershould be considered as an interested p

Detta är ett examensarbete på kandidatnivå på Lantmätarprogrammet med ekonomiskoch juridisk inriktning vid Högskolan i Gävle. Arbetet utförs på initiativ ochuppdrag av Riksförbundet Enskilda Vägar och handlar om ledningsrätt i enskild väg.Målet med studien är att utreda om samfällighetsföreningar har intressen och rättighetersom faller utanför lantmäteriförrättningen, identifiera orsaken samt ge konkretalösningsförslag. För att uppfylla studiens mål har följande frågeställningar formulerats:Hur upplåts ledningsrätt i praktiken inom en enskild väg som förvaltas av en samfällighetsförening? samt Har samfällighetsföreningar intressen, som borde beaktas, som fallerutanför ledningsrättsförrättningen? För att besvara ovanstående frågeställningar har intervjuer genomförts med RiksförbundetEnskilda Vägar, Lantmäteriet, ledningsägare samt en samfällighetsförening.Det har även sammanfattats ett antal förrättningsakter och rättsfall som varit av betydelseför studien. Det som kunde konstateras utifrån resultatet och diskussionen var att även fast ledningsrättutförs korrekt i praktiken innebär det inte att brister inte kan förekomma.Detta tros bero på bland annat de överenskommelser som kan ligga till grund förmånga ledningsrätter. Vidare kunde slutsatsen dras att de bestämmelser och standarddokumentsom används i ledningsrättsbesluten inte är anpassade utefter enskildavägar, vilket gör att några av samfällighetsföreningarnas intressen faller utanför förrättningen.Till exempel finns inga strikta bestämmelser kring ledningsrättens placering,återställning av vägen, hur arbetet bör utföras eller någon form av trafikanordningsplan.Detta bör åtgärdas genom att utbilda förrättningslantmätare i hur de börbemöta enskilda väghållare samt anpassade standarddokument och bestämmelser utefterenskilda vägar. Förslagsvis genom ett samarbete mellan Lantmäteriet och RiksförbundetEnskilda Vägar., This is a bachelor thesis at the Study Programme in Land Management with financialand legal focus at the University of Gävle. This study is on the initiative and missionof the Swedish private road association, in Swedish Riksförbundet Enskilda Vägar, andis about the utility easement in private roads. The aim of this study is to investigatewhether joint road management associations has interests and rights that’s not consideredin the utility easement procedure, identify the cause and give concrete solutionsto the problem. In order to fulfill the objectives of the study, the followingquestions have been formulated: How is utility easement actually established within a privateroad that is managed by a joint road management association? and Do joint road managementassociations have interests, that should be taken into consideration, that’s not attendedin the utility easement procedure? In order to answer the questions above, interviews have been conducted with theSwedish private road association, the National Land Survey authority, owners ofutilities and a joint road management association. Several cadastral dossiers and legaldocuments, which has been of importance for the study, has also been summarized. What could be ascertained based on the results and the discussion was that eventhough the utility easement procedure is carried out correctly in practice, it doesnot mean that deficiencies cannot occur. This is believed to be due, among otherthings, to the agreement that the utility easement right is based. Furthermore, itcould be concluded that the regulations and standard documents used in the utilityorder are not adapted according to private roads, which means that some of the jointroad management association's interests are not considered in the utility easementprocedure. For example, there are no strict regulations regarding the location of theutility easement, restoration of the road, how the work should be carried out orsome sort of planning for the traffic duri

This article explores how the ever-increasing demand for and rapid development of high-speed broadband have influenced the policy for compensation for compulsory grants of telecom rights in land in Sweden and the UK. The article assesses whether the compensation in Sweden and the UK is fair in relation to compensation for other necessary social infrastructures such as water and electricity, consideration for equivalent voluntary rights in land, general principles of expropriation law and the right to peaceful enjoyment of property according to Article 1 in the first Protocol of the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR).

Huvudregeln i svensk rätt är att var och en ska ha sin egendom tryggad från övertaganden genom tvång. Den kan dock åsidosättas om det är befogat av angelägna allmänna intressen. Ledningsrätt för allmänt ändamål kan vara ett sådant intresse. Fastighetsägare som tvingas upplåta mark till ledningsrätt ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. Ersättningen ska utgå från det skadeståndsrättsliga perspektivet om oförändrad förmögenhetsställning. Fastighetsägaren ska inte förlora något på upplåtelsen. Bedömningen av skadans värde görs normalt utifrån marknadsvärdeminskningen på den berörda fastigheten. Marknadsvärdet av fastigheten före skadan jämförs med marknadsvärdet efter skadan. Marknadsvärde är dock ett teoretiskt begrepp som enbart kan bedömas, inte räknas fram med fullständig säkerhet. En konsekvens är att det vid marginella intrång är mycket svårt att värdera skadan utifrån de angivna ramarna. Värdet av det upplåtna området kan därför istället direktuppskattas. I praxis har det visats att HD dömt ut ersättning vid marginella intrång för obetydliga skador som inte varit möjliga att bedöma på annat sätt än skönsmässigt. Lantmäteriet har, för att förenkla värderingen av vissa fall av intrång, infört normer för bedömningen. Dessa normer är inte heltäckande, vilket leder till att förrättningslantmätare i den konkreta handläggningen använder metoder som tar tid och inte är kostnadseffektiva i förhållande till de ersättningsnivåer som beslutas. Det finns därför ett behov av att införa normer som förenklar handläggningen, särskilt vid marginella intrång. Vid utformningen av normer är en svår fråga vem som ska stå för osäkerheten som följer av en värdering. Är det rimligt att fastighetsägare blir något överkompenserade genom intrångsersättningen? Normer som syftar till att förenkla värderingen bör rimligtvis ha en viss säkerhetsmarginal som säkerställer att fastighetsägare som blivit utsatt för upplåtelse eller markövertagande får full kompensation.

A utility easement right includes the right for the telecommunication operator to permanently use a private property for its purpose, without an agreement with the property owner, for a relatively low compensation fee. The Swedish utility easements act was expanded in 2004, to cover not only ordinary land cables but also wireless base stations. The intent of the law change was to facilitate the conditions for expanding wireless mobile communication systems, with the aim to reach national goals about mobile internet access. The opportunity made possible by the law change has been utilized at least 42 times during the twelve-year period, from 2004 through 2016, but probably more. This is a a study of the laws regulating utility easement rights, and how those where practiced, after the 2004 law change. Besides the necessary literature study, a study of 42 cases of utility easements was made. The study shows that a utility easement right was mostly engaged by the operator after a first try to reach an agreement with the property owner was abandoned. In the first years after the law change there was often a disagreement on the monetary compensation. Later the rules on how to decide on the compensation has been made clearer in prejudicial judgment court cases. Other common disagreements are when the property owner fears health issues related to exposure to electromagnetic fields or do not like the esthetics, or fear decline in property value., Syftet med detta arbete är att kartlägga hur reglerna för ledningsrätt för basstationer ser ut och hur de tillämpas i praktiken. Arbetet avser att besvara hur många ledningsrätter som bildats efter ändringen av ledningsrättslagen (1973:1144) år 2004, vilken utökade möjligheterna att upplåta ledningsrätt för basstationer. Vidare avser arbetet besvara hur dessa upplåtelser utformats, varför man som operatör väljer att använda ledningsrätt, vilka motstående intressen som finns vid upplåtelser och hur dessa hanteras i förrättningarna. Det i viss mån oklara rättsläget angående vilka anläggningar som ledningsrätt kan upplåtas för avses också studeras närmare. Slutligen är avsikten att diskutera om reglerna tillämpas så som avsågs vid ändringen av ledningsrättslagen år 2004, och om det idag finns något behov av att ändra reglerna. Med basstationer avses i arbetet anordningar för elektronisk kommunikation för allmänt ändamål, i enlighet med LL 2 § 2 st. Dessa utgöras normalt av antennförsedda master eller antenner placerade på byggnader (hustak, fasader). För att besvara frågeställningarna görs först en litteraturgenomgång av lagtext, förarbeten, rättsfall och litteratur, redovisad i arbetets teoridel. Vidare görs en genomgång av förrättningsakter från när ledningsrätt för basstationer har upplåtits. 42 förrättningar gås igenom, upplåtna mellan 2004 och 2016. Förrättningsgenomgången genomförs med stöd av ett antal under litteraturstudien och undersökningen framarbetade frågor. Förrättningsakterna har valts ut ur ett material, en lista, med alla upplåtna ledningsrätter genom att använda sökord (så som basstation, mast eller torn) i upplåtelsernas registrerade ändamål och beskrivning. I slutsatserna redovisas att 42 förräntningstakter för basstationer identifierats, men att antalet upplåtelser antas vara större. Förrättningarnas utformning redogörs för i arbetets undersökningsdel genom citat och exempel ur akterna. Anledningen till att operatörerna väljer ledningsrätt framför

Idag är det inte tillräckligt reglerat hur en avveckling av outnyttjade gemensamhetsanläggningar ska gå till. Det innebär att både rättigheten och den fysiska anläggningen ofta blir kvar trots att anläggningen inte används, vilket kan ställa till problem och bli dyrt för ägaren.

En traditionell fastighet sträcker sig både uppåt och neråt så långt den går att utnyttja. Av den anledningen krävs medgivande från fastighetsägarna när en ledning eller annan anordning ska dras fram. Rättighet till utrymmet måste säkerställas juridiskt. Syftet med studien är att beskriva på vilka sätt juridiska rättigheter till utrymme för avloppstunnlar kan säkras samt att analysera ledningsrättslagens tillämplighet på avloppstunnlar. Som exempel i arbetet används Trollhättans avloppstunnlar som är ett ca fyra mil långt system, vars sträckning går genom 400 fastigheter, där rättigheterna för utrymmet inte är säkrat. En undersökning har genomförts som visar att avtals- och officialservitut, 3D-fastighet och ledningsrätt används för avloppstunnlar i Sveriges kommuner. Dessutom är nyttjanderätt ett möjligt alternativ, men mindre lämpligt för avloppstunnlar då det är begränsat i tid. För avtalsservitut är tiden obegränsad, men på samma sätt som för nyttjanderätt har det ett svagt rättsligt skydd. Officialservitut har ett starkt skydd och är obegränsat i tid, men går inte att bilda om ledningsrättslagen är tillämplig. 3D-fastighetsbildning används bara om det är lämpligare än andra fastighetsrättsliga lösningar. Allmänna va-ledningar inryms i ledningsrätt, vilket då kan ses som ett självklart alternativ för va-tunnlar. Det är dock oklart om en va-tunnel kan betraktas som en ledning. Tunnlar som innehåller ledningar, kan indirekt skyddas genom ledningsrätten, men för tunnlar som endast innehåller öppna avlopp är ledningsrättslagens tillämpning otydlig. Omhändertagande av avloppsvatten är en samhällsviktig funktion och rättigheterna bör kunna säkras på ett effektivt sätt. Studien visar att det råder osäkerhet kring rättigheter för avloppstunnlar, både hos ledningshavare men också inom Lantmäteriet. Att gränsen mellan ledning och tunnel inte är definierad bidrar till oklarheterna. En slutsats är att det finns ett behov av förtydligande i lag., A traditional property ownership extends from the surface both upwards and downwards, as far as it is possible to take advantage of it. Therefore, the consent of property owners is required when a pipe or other device is to be laid. The legal right has to be secured. The aim of the study is to describe the ways in which legal rights to space for sewage tunnels can be secured, as well as to analyze the applicability of the Utility Easement Act. Trollhättan's four mile long system of sewage tunnels is used as an example for the essay. It runs through 400 properties, where the rights to the space are not secured. The rights used for sewage tunnels in Sweden are agreement easement and official easement, 3D property and utility easement, according to an inquiry and interviews. Possible options to access land for laying pipes are also the rights of use, but not suitable for tunnels as it is limited in time. For the agreement easement time is unlimited, but as rights of use, it has a weaker legal protection than official rights. Official easements are unlimited in time and they also have a strong protection, but this form of rights cannot be used if the Utility Easements Act is applicable. To form a 3D property, the property formation has to be the most appropriate measure to cater for the purpose, in comparison with other real estate legal solutions.General pipes are included in the utility easement, which should be seen as the natural alternative for sewage tunnels. It is unclear, however, if a sewage tunnel can be regarded as a pipe. If there is a tunnel containing pipes, the tunnel could be indirectly protected by the utility easement. But concerning tunnels containing open sewer, the law is unclear. The disposal of waste water is a vital function, and rights should be able to be formed effectively.However, the study shows that there is uncertainty about what kind of rights should be formed for tunnels. The undefined limit between pipe and tunnel contributes to the unc

The Utility Easement Act is used to provide land for conduits. It gives the owner of the conduit the right to construct and maintain conduits of various types on the land. The decision about utility easement is taken by a cadastral surveyor at the Swedish National Land Survey and is a perpetual right. In the decision it is normally stated what land can be used during the construction of the conduit, a temporary construction area. The possibility to create a temporary right to use land during the construction is nowhere to be found in the legislation and there is an uncertainty amongst cadastral surveyors how they are supposed to handle it. Cadastral surveyors, conduit owners and the Federation of Swedish Farmers are all agreeing that the temporary construction area is very practical and useful but it’s questionable if there is any legal basis. The compensation for the encroachment caused by the conduit may differ depending on if a construction area has been granted in the cadastral procedure or not. Because of uncertainty and the difference in compensation we believe a change in the Utility Easement Act is needed. An amendment that gives the surveyor a legal possibility to create temporary areas within the utility easement., Det här examensarbetet syftar till att reda ut de juridiska, tekniska och ekonomiska aspekterna kring begreppet arbetsområde. Arbetsområde upplåts ofta i en ledningsförrättning av lantmäterimyndigheten och ger ledningshavaren en rätt att nyttja visst utrymme vid anläggandet av ledning. Området är, till skillnad från ledningsområdet, endast en tillfällig rättighet för ledningshavaren. Det råder osäkerhet kring hur arbetsområdet ska användas och om det faktiskt går att upplåta utrymmet i lantmäteriförrättningen. Genom examensarbetet vill vi förtydliga hur arbetsområdet förhåller sig till nuvarande lagstiftning genom att besvara följande frågeställningar * Finns det lagstöd för att bilda ett arbetsområde som en tillfällig nyttjanderätt inom ramen för en ledningsrättsförrättning? * Hur stort arbetsområde behövs vid anläggandet av olika typer av ledningar? * Vad får storleken på arbetsområdet för konsekvenser för markägare och ledningsrättshavare? * Hur hanteras ersättningsfrågan för arbetsområdet i ledningsrättsförrättningar? * Behövs det en ändring eller förtydligande angående arbetsområdet i ledningsrättslagen? För att besvara frågeställningarna har det genomförts en litteraturstudie och undersökning av förrättningsakter samt rättspraxis. Det har även genomförts intervjuer med parter som är involverade i ledningsförrättningar. Vid upplåtelse av ledningsrätt är det ett krav att upplåtelsen ska ske med så litet intrång som möjligt. Att tillfälligt upplåta mark enbart för anläggandet är därför något som samtliga parter, såväl markägare, ledningshavare och förrättningslantmätare, anser vara något positivt. Hur stort område som generellt behövs för en ledning är dock väldigt svårt att säga. Ledningens typ, dimensioner, fysiska förhållanden på plats, anläggningsteknik och val av maskiner påverkar alla hur stort område som behövs. Det är därför mycket svårt att säga något om hur stort område som behövs i det enskilda fallet. Ledningshavaren är den som sitter på störst kunska

I Sverige finns möjligheten för staten och företag att expropriera mark från fastighetsägare för att utöka eller effektivisera en allmännyttig anläggning. En ”allmännyttig anläggning” kan till exempel handla om ett företags önskemål att anlägga teleledningar i syfte att tillgodose eller förbättra en teleförbindelse till ett område. När det gäller rätten för ett företag att dra fram ledningar av olika slag tillämpas ledningsrättslagen som är speciellt utformad för markåtkomst angående anläggandet av ledningar. I de flesta länder har staten eller exploatörer möjligheten att ta mark i anspråk för att utveckla landets infrastruktur och att gynna allmännyttan. Genom att bygga ut eller dra om en motorväg kan man se till att den utnyttjar marken på bästa sätt utan att påverka omgivningen alltför negativt. Syftet med detta arbete är att undersöka huruvida skogsägare blir påverkade eller inte av att ledningsrätter upplåts nära eller alldeles intill deras skogsvägar istället för i skogsgator som är normalfallet. Material till arbetet har samlats in genom studier och analyser av publikationer angående gällande rätt, normer och rekommendationer om ersättning, empiriskt material har införskaffats genom expertintervjuer. Resultatet visar att skogsägare blir negativt påverkade av ledningens placering intill väg genom att den kan begränsa möjligheterna till lastning och skotning av virke vid vägen. Denna påverkan kan dock minimeras genom kommunikation och god planering parterna emellan. Vanligast är det att ledningshavaren och markägaren kommer överens om planeringen och ersättningen. Om det blir tal om expropriation används ledningsrättslagen som i sin tur hänvisar till expropriationslagen som anger vad som ska stå till grund för ersättning.

Detta examensarbete jämför olika rättighetsupplåtelser som kan användas för att säkra allmänna VA-ledningar som ligger i mark som inte ägs av ledningshavaren. När fastighetsägaren och ledningshavaren har en överenskommelse bör de välja att säkra ledningen med ett avtalsservitut eller en ledningsrätt. Avtalsservitutets främsta egenskaper är en låg upprättandekostnad, går att upprätta snabbt samt att den underlättar vid en framtida flytt av ledningen medan ledningsrättens främsta fördel är att den gäller med bästa rätt i fastigheten. Jämförelsen mellan de olika rättigheterna visade att ledningshavaren borde använda sig av ledningsrätten men i de fall avtalsservitutets fördelar passar bättre för situationen kan även den användas. När det inte finns en överenskommelse har ledningshavaren möjlighet att expropriera marken genom ledningsrätt eller mark- och miljödomstolen. Arbetet behandlar de negativa konsekvenserna med en oskyddad VA-ledning, ledningshavaren kan t.ex. bli ersättningsskyldig pga en oskyddad ledning. Om ledningen är oskyddad finns det även möjlighet för fastighetsägaren att ta bort ledningen genom att ansöka om handräckning hos kronofogden. Examensarbetet innehåller även en inventering av alla Nacka kommuns VA-ledningar som inte ligger inom Nacka kommuns fastigheter. Inventeringen av Nacka kommuns VA-ledningar visade att drygt hälften av alla ledningar som inte ligger på kommunens mark är oskyddade. De övriga ledningarna skyddades till största delen av avtalsservitut och ledningsrätt, det fanns även några officialservitut. Inventeringen visade att kommunen inte har upprättat en enda rättighet sedan 2008, vilket tydligt bekräftar Nacka kommuns misstankar om att det finns en brist i tillvägagångssätt med att upprätta ett skydd för ledningarna. För att lösa detta problem måste Nackas organisation få klara riktlinjer för hur ledningarna ska skyddas. Det bästa vore om enhetschefen för VA & Avfallsenheten fick befogenheten att skriva på servitut och n, This thesis compares different rights that could be used to secure public water and sewage lines that lies in other people's property. In cases where the property owner and the pipeline owner have an agreement they should choose to secure the pipeline with an agreement easement or a utility easement. An agreement easement main characteristic is that it´s not expensive, can be established quickly and that it is easy to relocate the pipelines in the future. The utility easements main advantage is that it applies with the best right in the property. The comparison between the various rights showed that the pipeline owner should use utility easement but can also use an agreement easement in cases where its advantages are best suitable for the situation. In situations when pipelines are unprotected and when the pipeline owner are in a dispute with the property owner he could apply for a utility easement or turn to a court of justice to secure the pipelines. If the pipelines owner doesn’t get a right, the property owner could apply for assistance to remove the pipelines at the enforcement office. The thesis also includes an inventory of all public water and sewage lines located in land not owned by themunicipalityofNacka. The inventory ofNacka’s water and sewage lines showed that about half of all pipelines lying on someone else's land were unprotected. The rest of the pipelines were largely protected by agreement easements and utility easement. The inventory showed that the municipality haven´t created a right since 2008, which means that there have to be some weakness in the municipality's organization. To solve this problem the organization must have clear directives about what rules that are applicable for each right and who it is that are responsible for establish the right.