Search

Trä är historiskt ett av våra vanligaste byggmaterial och ur klimatsynpunkt framhålls det ofta även som framtidens byggmaterial. Men hur står sig då dagens träbyggnadsteknik mot kommande klimatutmaningar? Vi kan förvänta oss tuffare väder i form av större temperaturfluktuationer, kraftigare vindar och intensivare nederbörd. Om vi inte förbereder oss på rätt sätt kan misstag kosta oss såväl pengar som andra resurser och inte minst människors hälsa. För att blicka in i framtiden kan vi undersöka byggnader som redan idag är utsatta för extremt väder. På så sätt kan vi förutse kommande problem och förhoppningsvis hitta metoder att förebygga och undvika dem. I Antarktis byggdes ett svenskt trähus för drygt 30 år sedan utifrån erfarenheter från svenska fjällstugor. Byggnaden ingick i en svensk satsning på polarforskning och har tjänat som forsknings-station för åtskilliga Antarktisexpeditioner. Under sydsommaren 2019-2020 genomfördes en undersökning av hur träbyggnaden har klarat tre decennier i det hårda klimatet. Det visade sig att den i huvudsak klarat sig bra. Den har motstått vindstyrkor på 60 m/s. De kraftiga vindarna har dock fört med sig drivsnö som trängt in i minimala öppningar i konstruktionen. När snön sedan smält på grund av den kraftiga solstrålningen har vattnet orsakat smärre fuktskador och även vissa mögelangrepp. I några bärande ihåliga stålbalkar har omväxlande upptining och frysning lett till att materialet spruckit. I isoleringen i väggarna har det bildats fukt trots att man kan uppfatta klimatet som torrt. Stationen används endast en kortare tid under året. Resten av tiden är byggnaden ouppvärmd. Detta gör att väggarna inte torkar ut. Den kraftiga solstrålningen skapar vidare temperaturer på upp till 40 grader i väggarna. Detta leder till konvektion som försämrar isoleringsförmågan. Denna värme kan dock även utnyttjas för att minska energiförbrukningen när huset används genom att låta tilluften passera husets luftspalter. Undersökningen visar på vikten av att konstruera en tät fasad där vindgenererad fukt i fast eller flytande form inte kan tränga in. Byggnader som står ouppvärmda någon del av året löper vidare en hög risk för fukt i isolerande skikt i klimatskalet. När byggnaderna brukas kan uppvärmningskostnaderna minskas genom en kombination av värmeväxlare och tillförsel av extra värme via husets luftspalter Sammanfattningsvis kan sägas att trä som byggmaterial har många positiva egenskaper och att den studerade träbyggnaden i huvudsak har fungerat bra under de 30 åren i Antarktis. Man måste dock se upp med och utforma byggnader av trä så att de kan utstå temperaturrörelser och fuktvariationer utan risk för nedbrytning (mögel). Timber/wood has historically been one of the most widely used building materials and is often presented as a material of the future given its potential for climate change mitigation. But how will current timber/wood building methods withstand coming climate challenges? In future we can expect a less favourable climate with more severe storms and more intense precipitation. Failure to properly prepare for these challenges may be costly in terms of money, resources, and – not least – people’s health. To anticipate future problems, we can study buildings already exposed to extreme climates in order to identify potential weaknesses present today and find ways to overcome them. A Swedish wooden house was built in Antarctica 30 years ago based on experience with Swedish mountain cabins. The house was part of a Swedish polar research campaign and has served as a base for many Antarctic expeditions over the years. During the Antarctic summer of 2019-2020, a study was conducted to determine how the building had survived three decades in the harsh climate, where wind speeds can reach 60 m/s. The building was in good condition, but heavy storms had forced snow into minimal openings in the structure. When the snow later melted due to intense sunshine, the resulting water caused minor moisture damage and some fungal invasion. Alternately freezing and thawing had also caused some load-carrying hollow steel columns to crack. Moisture has condensed in the insulation of the walls even though the climate can be classified as dry. The station is only used for a short period each year and is unheated at other times, which prevents the walls from drying. Moreover, the intense sunshine in the summer raises the temperature in the walls to as much as 40 °C, causing convection that reduces the insulation’s performance. However, when the house is in use, this heat can also reduce energy costs by letting warm air pass through the ventilation gaps in the house. This investigation shows the importance of designing a tight façade that prevents wind-driven entry of snow and water. Additionally, it reveals a high risk that moisture will infiltrate into insulating layers of the climate protection envelope in buildings that are not heated for part of the year. In such buildings, heating costs can be reduced by using a heat exchanger in conjunction with heat from the ventilation gaps. In summary, timber/wood is a building material with many positive properties and the studied house has functioned well during its 30 years in Antarctica. However, it should be noted that wooden houses ought to be designed to withstand temperature changes and variations in moisture levels without degradation or risk of mould infestation.

BAKGRUNN: Ecstasy (MDMA) er et syntetisk stoff som i økende grad benyttes som rusmiddel. Samtidig foregår det studier i flere land på stoffets potensiale i behandlingen av posttraumatisk stresslidelse. Dyrestudier har vist at ecstasy fører til serotonerg nevrotoksisk skade i hjernen, noe som kan tyde på at dette også forekommer hos mennesker. Slik nevrotoksisitet er tenkt å kunne føre til kognitiv dysfunksjon og redusert psykisk velvære. Denne litteraturgjennomgangen har som formål å presentere kognitive og psykiske langtidseffekter observert hos ecstasybrukere i studier fra de siste 15 årene. Resultatene vil så sammenlignes med en lignende litteraturgjennomgang publisert i Norge i 2006. METODE: Etter to søk i PubMed, ble 25 studier om kognitive langtidseffekter og 7 studier om psykiske langtidseffekter av ecstasy inkludert i litteraturgjennomgangen. Studiene ble vurdert etter om de viste tegn til økt forekomst av redusert kognitiv funksjon eller psykiske lidelser, og hvorvidt resultatet forble etter kontroll for annen rusbruk. Tegn til recovery (bedring) ble også undersøkt. RESULTAT: Blant de inkluderte studiene, konkluderte 20 av 25, og 4 av 7 studier om henholdsvis kognitive og psykiske langtidseffekter, med å ha funnet tegn til dannelse av slike langtidseffekter etter bruk av ecstasy. KONKLUSJON: Denne litteraturgjennomgangen fant en tydeligere sammenheng mellom ecstasybruk og redusert kognitiv funksjon enn med psykiske lidelser. Disse resultatene er forenelige med de publisert i 2006, av Høiseth et al. I tillegg, fant gjennomgangen at det er mulig at noen av langtidseffektene etter ecstasybruk er reversible med tiden. Det er fortsatt et behov for kontrollerte studier på dette emnet, for å eliminere konfunderende faktorer som skaper usikkerhet ved de aktuelle resultatene.

Inledning: Den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen ADHD (engelsk förkortning för Attention Deficit Hyperactivity Disorder) drabbar både barn och vuxna. Orsaken till ADHD är okänd men sannolikt sker en hämmad transmission av dopamin och noradrenalin i hjärnan. Tillståndet ger symptom som uppmärksamhetsproblem, hyperaktivitet och impulsivitet till den grad att den drabbades vardagsliv ofta berörs och livskvaliteten påverkas negativt. Behandlingen innefattar läkemedelsbehandling och icke-farmakologiska åtgärder som t.ex. kognitiv beteendeterapi. Förstahandsvalet av läkemedel är centralstimulerande metylfenidat och antalet användare i Sverige år 2014 var över 73 000 individer. Andrahandsvalet är atomoxetin, ett icke centralstimulerande läkemedel med ca 14 100 användare år 2014 i Sverige. De exakta verkningsmekanismerna hos läkemedlen vid ADHD är okända. Effekterna av dessa läkemedel bedöms som otillräckliga när det gäller kontinuerlig långtidsbehandling i perioder över sex månader. Syfte: Denna studie riktades mot att undersöka de kända effekterna av långtidsbehandling med metylfenidat och atomoxetin, hos både vuxna och barn med diagnostiserad ADHD. Metod: Via PubMed gjordes litteratursökning med ämnesrelaterade sökord. Inklusionskriterierna var att studierna skulle vara utförda på människor under minst sex månaders tid och att presentationen skulle vara på engelska. Registerbaserade studier sorterades bort så att kliniska prövningar och öppna studier återstod. Tio artiklar är inkluderade i studien. Resultat: De tio artiklarna visade sammantaget att långtidseffekterna för både metylfenidat och atomoxetin var signifikant bättre än för placebo. Studielängderna varierade mellan sex månader och fyra år. Studierna kring metylfenidat utfördes med sammanlagt över 900 studiedeltagare och visade att läkemedlet hade effekt på kärnsymptom, emotionella symptom och svårighetsgraden på sjukdomen. Effekter på dessa områden redovisades också för atomoxetin och baserades på sex studier utförda med sammanlagt över 3 250 studiedeltagare. I en jämförande studie redovisades signifikant effekt på livskvaliteten för båda läkemedlen. Både metylfenidat och atomoxetin visade sig förbättra livskvaliteten när den var allvarligt negativt påverkad. Varken metylfenidat eller atomoxetin visade nedsatt terapeutisk verkan efter långtidsbehandling. Typ A-biverkningar av noradrenerg karaktär rapporterades fler gånger i grupperna som fått aktiva läkemedel jämfört med grupperna som fått placebo. Diskussion och slutsats: Resultatet i denna studie baseras på många olika skattningsskalor och för alla skalor visas effekt till fördel för läkemedel jämfört med placebo, vilket tyder på likheter mellan skattningsskalorna. De effekter som syntes vid långtidsbehandling med metylfenidat och atomoxetin överensstämmer med de resultat som redovisats i tidigare studier, både för de under kortare tidsperioder och de med långtidsbehandling. På grund av att det råder brist på långtidsstudier stöder resultatet i denna studie rekommendationen att läkemedelsbehandling vid ADHD ska omvärderas minst en gång per år, med anledning av att endast fyra av de tio inkluderade studierna hade studielängder på mer än ett år. Eftersom många blir långtidsanvändare av läkemedel finns det fortsatt stort behov av studier som sträcker sig över flera år.

Maize, a commonly cultivated plant today, was already grown ten thousand years ago in South America, and it orginates from teosinte, a plant that is native to Mexico. A lot of different maize hybrids have been cross-pollinated since the beginning of the twentieth century, to obtain cultivars that give higher yields. In order to increase efficacy, maize plants have been made herbicide tolerant. Genetic engineering has made it is possible to transform maize cells with a gene for glyphosate tolerance, resulting in entire maize plants with tolerance to the herbicide Roundup®. A gene gun was used when maize was transformed with a gene casette containing two copies of the gene that encodes glyphosate tolerance, EPSPS, thus creating the GM-maize called NK603. The gene-casette in NK603 enables the maize plant to synthesize aromatic acids even when it exposed to glyphosate, thus enabling the plant to synthesize proteins and continue to live on. The EPSPS trans gene in NK603 originates from a bacterium. Trials carried out by experts with connection to Monsanto show that the GM-crop is as nutritious as conventional maize. These experiments also demonstrated that the consumption of food or animal feed produced by NK603 does not pose a health risk. A french research team without connection to Monsanto and under the direction of Dr. Séralini carried out a two-year feeding trial, in which rats were fed NK603. During the course of the trial, the animals developed cancer tumors, and obtained permanent damage to liver and kidneys. It could not be ruled out that these toxicological observations on animal organs could have been caused by the feed, which contained three different dosages of NK603. The European Food and Feed Safety Authority (EFSA) directed massive criticisms towards the two-year feeding trial that had been carried out by Séralini´s research team, and concluded that the report had great flaws and the conclusions drawn lacked scientific basis. Séralini and he´s coauthors responded to the criticism and argued that the two-year experiment was unique in it´s kind. The GMO-panel of EFSA maintained that the scientific standards were to poor to warrant a change in opinion; thus it approved of NK603 for use in food and feed. EFSA completely based its risk analysis on trials that had been performed by researchers with some connection to Monsanto. An evaluation of the two-year experiment that had been made by EU-member states was taken into account in the final EFSA review. At this point, the so called GRACE-project was initiated by the European Commission, whose goal was to investigate possible health risks associated with the consumption of genetically modified crops. Scientists within the GRACE-project analyzed the feeding trials that had been carried out with NK603 (Hammond et al. 2004, Spiroux de Vendömois et al. 2009, and Séralini et al. 2012), and concluded that all these reports had inferior scientific quality, ie. flaws. They argued further that it could be questioned why the GMO-panel of EFSA did not criticize earlier feeding trials that had been carried out with a similar method as sharply as they had criticized the two-year experiment. The purpose with this literature study is to assemble, contrast and critically analyze the existing knowledge basis, to assess whether the collective literature can detect risks to health that would be associated with using NK603 as food and feed. The literature study cannot establish whether GM-maize NK603 is a greater health hazard than other maize, because of a too limited number of trials and studies. It is of importance that researchers without financial or other connection to Monsanto or interest groups conduct further trials, for example by scientists in government-financed laboratories or at universities to further examine whether the consumption of NK603 could pose health risks in the long term. The feeding trials should have a longer duration than the three -months feeding trials that are customary today. Majs är en modern kulturväxt, som redan odlades för tio tusen år sedan, i Sydamerika och grödan härrör från teosinte, som har sitt ursprung i Mexico. Olika majshybrider har korsats med varandra för att ta fram sorter som ger en allt högre avkastning och detta har pågått sedan början av 1900-talet. För att göra odlingen effektivare så har majsplantor gjorts toleranta mot ogräsbekämpningsmedel. Gentekniken har gjort det möjligt att överföra en resistensgen mot glyfosat till majsceller och på detta vis tillverkas hela majsplantor med tolerans mot ogräsmedlet Roundup®. En genkanon användes när majs transformerades med en genkasett innehållande två kopior av genen som kodar för glyfosat-tolerans, EPSPS, och på så vis framställdes GM-majssorten NK603. Genkasetten i NK603 gör så att majsplantan kan bygga aromatiska aminosyror även när den utsätts för glyfosat, så att växten kan fortsätta bygga proteiner och leva vidare. EPSPS-transgenen i NK603 kommer ursprungligen från en bakterie. Försök som har gjorts av experter med koppling till Monsanto visar att GM-grödan NK603 är lika näringsrik som konventionell majs. Dessa experiment visade också att det inte innebär någon hälsorisk att konsumera livsmedel eller djurfoder som framställts av NK603. Ett franskt forskarteam utan koppling till Monsanto och under ledning av Séralini utförde ett två-årigt matningsförsök där råttor matades med NK603. Under detta experiment utvecklade djuren cancertumörer och fick bestående skador på njurar och lever. Det kunde inte uteslutas att de toxikologiska observationerna på djurens organ och vävnader berodde på fodret, som innehöll tre dosnivåer av NK603. Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten (EFSA) riktade massiv kritik mot det två-åriga experimentet som utfördes av Séralinis forskargrupp, och ansåg att det fanns stora brister i rapporten och att de slutsatser som drogs saknade vetenskaplig grund. Séralini och medförfattare svarade på kritiken och menade att det två-åriga försöket var unikt i sitt slag. EFSA:s GMO-panel ansåg fortfarande att den vetenskapliga standarden var för bristfällig för att de skulle ändra ståndpunkt, och därför godkände NK603 som mat och foder. EFSA baserade helt sin riskutvärdering på analys av försök som utförts av forskargrupper med anknytning till Monsanto. EU-medlemsländernas utvärdering av det två-åriga experimentet utgjorde ett underlag för denna slutgiltiga bedömning. Därefter startades det s.k. GRACE-projektet på uppdrag av den Europeiska Kommissionen, vars mål var att utreda möjliga hälsorisker vid konsumtion av genetiskt modifierade grödor. Forskare inom GRACE-projektet analyserade de matningsförsök som utförts med NK603 (Hammond et al. 2004, Spiroux de Vendömois et al. 2009, och Séralini et al. 2012), och ansåg att samtliga publikationer hade brister. De menade också att det kunde ifrågasättas varför EFSA:s GMO-panel inte kritiserade tidigare matningsförsök som gjorts med en liknande metod som det två-åriga experimentet lika skarpt. Syftet med denna litteraturstudie är att sammanställa, kontrastera och kritiskt granska den kunskapsbas som finns idag för att fastställa om den samlade litteraturen kan påvisa hälsorisker med användning av NK603 som föda eller foder. Litteraturstudien kommer inte fram till om GM-majs NK603 är mer hälsofarligt än annan majs på grund av ett alltför begränsat antal försök och studier. Det är av vikt att ytterligare studier genomförs av forskare utan ekonomisk anknytning till Monsanto eller intresseorganisationer, t ex forskare från statligt finansierade laboratorier eller universitet, för att vidare undersöka huruvida konsumtion av NK603 skulle kunna utgöra en hälsorisk på lång sikt. Matningsstudierna bör vara längre än de tre-månaders försök som har varit praxis fram till idag.

Depression är en sjukdom som 15-20% av befolkningen någon gång kommer att drabbas av.Vid behandling av depression används, förutom psykoterapi och elektrokonvulsiv behandling (ECT), antidepressiva läkemedel. De flesta läkemedlen påverkar serotoninåterupptag, men dåserotonin har effekt på andra ställen i kroppen än hjärnan kan det uppstå biverkningar. Vidmånga eller långvariga depressioner kan det bli aktuellt med långtidsbehandling. Riskerna medlångtidsbehandling är inte helt kända, och därför har i denna studie effekterna avlångtidsbehandling med antidepressiva läkemedel undersökts. Detta gjordes med hjälp av enlitteraturstudie utifrån frågeställningarna ”vilka effekter har långtidsbehandling medantidepressiva läkemedel på hjärt-kärlsystemet och frakturrisk?” och ”har långtidsbehandlingmed antidepressiva läkemedel några effekter på depressionssjukdomens prognos?” Studienvisar att antidepressiva läkemedel kan öka risken för frakturer samt påverka hjärt-kärlsystemet,samt att mekanismerna bakom detta fortfarande är oklara. Depression is an illness that 15-20% of all people at some point will suffer from. In thetreatment of depression antidepressants are used but also psychotherapy and electroconvulsivetherapy. Most drugs affect serotonin reuptake, but since serotonin has an effect on other parts of thebody than the brain it may cause side effects. In the case of many or prolonged episodes ofdepression it may be necessary with long-term treatment. The risks of long-term treatment are notfully known, and therefore, in this study the effects of long-term treatment with antidepressants wasexamined. This was done by means of a literature study based on the questions "what is the impactof long-term treatment with antidepressant drugs on the cardiovascular system and fracture risk?"and "has long-term treatment with antidepressants any effects on the prognosis of depression?" Thestudy shows that antidepressants may increase the risk of fractures and affect the cardiovascularsystem, and that the mechanisms behind these are still unclear.

ResuméI 2003 blev der gennemført en undersøgelse (miljøprojekt nr. 845) af effekten af de tiltag, der anbefales i Miljøstyrelsens vejledning nr. 7 2000 "Rådgivning af beboere i lettere forurenede områder". Projektet viste en reduktion af eksponeringen efter interventionen i de to let forurenede børnehaver. Dette projekt er en opfølgende undersøgelse i de samme børnehaver 1½ år senere. Projektet viser, at der efter 1½ år stadig er en reduktion i eksponeringen på samme niveau, som kunne konstateres umiddelbart efter interventionen.

Fra Institutt for jord- og vannfag. Rapport nr. 1/2002 (L.nr.102). I et større langvarig (23 år) forsøkfelt på middels til stiv leirjod i Øsaker i Tune er undersøkt omløpvikning på kornavlinger av en rekke vekselvekster (potet, raps, åkerbønne/erter, brakk, 1-årig kløver, 2-årig timotei og 3-årig eng). I forsøket inngikk 3 nivåer av N-gjødsling. Husdyrgjødsel er ikke tilført men halmen er pløyd ned. Første året etter vekselvekst har det vært betydelig meravlinger av korn, mens virkningene har stort sett uteblitt i 2. og 3. år etter vekselvekst, med et visst unntak for flerårig eng. Omfattende jordundersøkelser (264 enkelt-prøver) i 1977 og 1984 viser at moldinnholdet i jorda, uttrykt ved total-C og total-N, har stabilisert seg i denne periodens, mens det har vært minkende moldinnhold i perioden 1963 til 1977.