Search

Vattenbruk är i Sverige en allt växande marknad med stor potential, både för att bevara sårbara fiskpopulationer och för att producera hållbara animaliska livsmedel. I takt med att fler fiskar odlas för forskning, konsumtion och utsättning ökar behovet av bra och etisk djurhållning. För att minska fiskarnas lidande används bedövningsmedel vid stressande hantering. Hur olika fiskararter reagerar på stress och bedövning varierar och olika bedövningsmedel har olika effekt. Även bedövningen kan orsaka stress. Det krävs forskning för att komma fram till hur fiskarna ska hanteras på bästa möjliga sätt. Denna studie har undersökt hur stressade öringar (Salmo Trutta) blir vid bedövning med bensokain, trikain metansulfonat (MS-222), metomidat och eugenol genom att mäta halter av stresshormonet kortisol i blodplasman. Kontrollbehandlingar med vatten, saltsyra (HCl) och etanol användes för att utesluta att utomstående förhållanden hade effekt på resultatet. Resultatet gav att lågt pH gav högre stress men att det inte fanns något signifikant samband mellan stress och behandling. Enligt denna studie kan inget specifikt bedövningsmedel därför påstås vara bättre än något annat för att minska stress hos öringar. Det återfanns inte heller någon signifikant skillnad i stress mellan bedövade fiskar och de som genomgått kontrollbehandlingar. Ett signifikant samband fanns dock mellan kortisolhalt och när proverna genomfördes. De senare proverna gav högre kortisolhalter. Dessa samband, eller brist på sådant, indikerar att det är hanteringen i sig, mer än behandlingen, som orsakar stressen. Slutsatsen som kan dras är att det är viktigt att hantera fiskarna så lite som möjligt och göra hanteringstiden kortare för att minska stressen., Aquaculture is an ever growing market in Sweden with a large potential when it comes to sustainable production of animal foods and preserving vulnerable wild populations. As more and more fishes are framed for research, food and to be released into the wild the need for sustainable and ethical husbandry grows. To minimize fish suffering in potentially harmful or stressful situations anesthesia is used. Different fish species react differently to both stress and different kinds of anesthetics. The anesthetics themselves can cause stress. More research is needed to come up with the least harmful procedures possible in aquaculture. This study compared the stress response in brown trout (Salmo Trutta) when treated with benzocaine, tricaine methanesulfonate (MS-222), metomidate and eugenol by measuring the stress hormone cortisol in the blood plasma. To eliminate other factors that could affect the results, control treatments of water, hydrochloric acid (HCl) and ethanol were used. The results showed that a lower pH results in higher stress levels but showed no significant association between stress and treatment. This study cannot recommend any of the anesthetics above the others. Whether the fishes were put through anesthesia or a control treatment did not have a significant effect on the cortisol levels. However, a significant correlation between when the sample was taken and the cortisol levels were found. The later samples yielded higher cortisol levels. These correlations, or lack thereof, indicate that it is the handling, rather than the treatments, that cause the stress in the fish. The conclusion that can be drawn from this is that in order to reduce stress one should aim to handle the fishes as little as possible and shorten the time during which they are handled.

vorgelegt von Franziska Nicola Schmid, B.Sc., Masterarbeit Universität Innsbruck 2022

Bakgrund: Återhämtning och hälsosamma val har visat sig vara viktiga faktorer för att ha ett naturligt motstånd mot stress. När kroppen utsätts för en stressor skapas det en stressreaktion och kortisol frisätts som i sin tur kan påverka kroppen kort och långsiktigt. Kortisolfrisättningen sker både vid fysiologisk och psykologisk stress. Militärer övar ofta i realistiska scenarier för att bygga ett motstånd för stress och ha förutsättningar att klara av verkliga händelser. Under övningarna utsätts militärerna för både fysiologisk och psykologisk stress under längre perioder. Efter övningarna behöver kroppen återhämtas för att återuppbyggas. Återhämtning är därmed en viktig faktor för kroppen.Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vad som fanns dokumenterat om sambanden mellan kortisolnivåer, stress och återhämtning för militärer i fältövning.Metod: En allmän litteraturstudie med ett beskrivande förhållningssätt utfördes. Fyra olika databaser genomsöktes och nio kvantitativa artiklar hittades som var relevanta för studien. En kvantitativ innehållsanalys gjordes och ett beskrivande resultat skapades utifrån de artiklar som hittades.Resultat: Analysen av de inkluderade artiklarna utmynnade i svar på tre frågor om återhämtningens roll i militär kontext. Få studier hittades och i urvalet av artiklarna påträffades en studie där kortisolnivåer samt återhämtningsperioden skiljde sig mellan kvinnor och män. Efter fältövning och en återhämtning på 72 timmar var männens kortisolvärden tillbaka till basalnivå, medan kvinnornas kortisolnivåer förblev förhöjda i över två veckor.Slutsats: I litteraturstudien framkom det att kortisolnivåerna både ökar och minskar hos yrkesverksamma inom det militära då de utsätts för extrema fältövningar med för lite återhämtning för att kortisolnivåerna ska återgå till basalnivåer. Beroende på hur extrem övningen varit bör militärer få om en återhämtningsperiod som varar alltifrån 24 timmar till över två veckor, Background: Recovery and healthy choices have been shown to be an important factor in having a natural resilience to stress. When the body is exposed to a stressor, a stress reaction is created and cortisol is released, which in turn can affect the body in short and long term. Cortisol is produced during both physiological and psychological stress. Soldiers often practice in realistic scenarios to build a resistance to stress and getting the tools to cope with real events. During the exercises, the military is exposed to both physiological and psychological stress for extended periods and after the exercises the body needs to recover to rebuild. Recovery is thus an important factor for the soldier.Aim: The aim was to investigate the scientific evidence that is documented about cortisol levels and recovery time among the military.Method: A literature review with a descriptive design was performed. Four different databases were searched, and nine quantitative articles related to the topic were found.Results: The analysis of the data in the included articles answered three questions regarding the role of recovery in the military context. Three studies were found about the chosen topic, within these studies there was one study that showed that the cortisol levels and recovery time differed between men and women. It showed that 72 hours after field exercise men’s cortisol levels had returned to basal levels while women's cortisol levels remained increased for over two weeks.Conclusion: The literature review showed that cortisol levels both increase and decrease in military professionals as they are exposed to extreme field exercises with too little recovery for cortisol levels to return to basal levels. Depending on how extreme the exercise has been, the military should have a recovery period that lasts from 24 hours to two weeks.

vorgelegt von Franziska Nicola Schmid, B.Sc., Masterarbeit Universität Innsbruck 2022

Bakgrund: Återhämtning och hälsosamma val har visat sig vara viktiga faktorer för att ha ett naturligt motstånd mot stress. När kroppen utsätts för en stressor skapas det en stressreaktion och kortisol frisätts som i sin tur kan påverka kroppen kort och långsiktigt. Kortisolfrisättningen sker både vid fysiologisk och psykologisk stress. Militärer övar ofta i realistiska scenarier för att bygga ett motstånd för stress och ha förutsättningar att klara av verkliga händelser. Under övningarna utsätts militärerna för både fysiologisk och psykologisk stress under längre perioder. Efter övningarna behöver kroppen återhämtas för att återuppbyggas. Återhämtning är därmed en viktig faktor för kroppen.Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vad som fanns dokumenterat om sambanden mellan kortisolnivåer, stress och återhämtning för militärer i fältövning.Metod: En allmän litteraturstudie med ett beskrivande förhållningssätt utfördes. Fyra olika databaser genomsöktes och nio kvantitativa artiklar hittades som var relevanta för studien. En kvantitativ innehållsanalys gjordes och ett beskrivande resultat skapades utifrån de artiklar som hittades.Resultat: Analysen av de inkluderade artiklarna utmynnade i svar på tre frågor om återhämtningens roll i militär kontext. Få studier hittades och i urvalet av artiklarna påträffades en studie där kortisolnivåer samt återhämtningsperioden skiljde sig mellan kvinnor och män. Efter fältövning och en återhämtning på 72 timmar var männens kortisolvärden tillbaka till basalnivå, medan kvinnornas kortisolnivåer förblev förhöjda i över två veckor.Slutsats: I litteraturstudien framkom det att kortisolnivåerna både ökar och minskar hos yrkesverksamma inom det militära då de utsätts för extrema fältövningar med för lite återhämtning för att kortisolnivåerna ska återgå till basalnivåer. Beroende på hur extrem övningen varit bör militärer få om en återhämtningsperiod som varar alltifrån 24 timmar till över två veckor, Background: Recovery and healthy choices have been shown to be an important factor in having a natural resilience to stress. When the body is exposed to a stressor, a stress reaction is created and cortisol is released, which in turn can affect the body in short and long term. Cortisol is produced during both physiological and psychological stress. Soldiers often practice in realistic scenarios to build a resistance to stress and getting the tools to cope with real events. During the exercises, the military is exposed to both physiological and psychological stress for extended periods and after the exercises the body needs to recover to rebuild. Recovery is thus an important factor for the soldier.Aim: The aim was to investigate the scientific evidence that is documented about cortisol levels and recovery time among the military.Method: A literature review with a descriptive design was performed. Four different databases were searched, and nine quantitative articles related to the topic were found.Results: The analysis of the data in the included articles answered three questions regarding the role of recovery in the military context. Three studies were found about the chosen topic, within these studies there was one study that showed that the cortisol levels and recovery time differed between men and women. It showed that 72 hours after field exercise men’s cortisol levels had returned to basal levels while women's cortisol levels remained increased for over two weeks.Conclusion: The literature review showed that cortisol levels both increase and decrease in military professionals as they are exposed to extreme field exercises with too little recovery for cortisol levels to return to basal levels. Depending on how extreme the exercise has been, the military should have a recovery period that lasts from 24 hours to two weeks.

Bakgrund: Demens drabbar en stor del av den äldre befolkningen och antalet insjuknade väntas stadigt stiga. Det finns i dagsläget ingen sjukdomsbotande behandling och etiologin är oklar. Hypotalamus-hypofys-binjurebark (HPA)-axeln är ett neuroendokrint system som aktiveras vid exponering för endo- respektive exogena stressorer. Aktivering leder till frisättning av glukokortikoider från binjurebarken. Cirkulerande glukokortikoider (kortisol) påverkar kognitiva funktioner och verkar ha effekt på plasticiteten vid hippocampus, som är en region viktig för minnesfunktioner. Förhöjda kortisolhalter har korrelerats med snabbare kognitiv nedgång och pågående Alzheimers sjukdom. HPA-axeldysfunktion och förhöjda kortisolhalter har föreslagits vara en möjlig bidragande orsak till kognitiv funktionsnedsättning och demens. Syfte: Undersöka om HPA-axeldysfunktion med förhöjda kortisolhalter bidrar till demensutveckling. Metod: Systematisk litteratursökning med på förhand implementerade inklusions- respektive exklusionskriterier. Sökningar utfördes på databaserna Pubmed och Web of Science med sökorden ”dementia”, ”Alzheimer’s”, ”longitudinal”, ”cortisol”. Resultat: Av sex granskade artiklar kunde fem korrelera förhöjda kortisolhalter med senare nedsatt kognitiv förmåga eller demens. Resultaten varierade beroende på vilka effektvariabler som användes i samband med analys. Slutsats: Inkluderade studier uppvisade viss ökad förekomst av HPA-axeldysfunktion och förhöjda kortisolhalter i samband med senare demens eller kognitiv funktionsnedsättning. Det går dock inte att utesluta att förhöjda kortisolhalter orsakas av patofysiologiska förändringar i samband med det begynnande sjukdomsförloppet., Background: Dementia affects a large part of the elderly population, and the incidence is expected to keep rising. However, there is no available disease-curing treatment nor is the etiology yet fully understood. The hypothalamus-pituitary-adrenal (HPA) axis is a neuroendocrine system that is activated under exposure to endo- and/or exogenous stressors. Activation leads to the release of glucocorticoids from the adrenal cortex. Circulating glucocorticoids (cortisol) affects cognitive functions including hippocampal plasticity. Elevated cortisol levels have been associated with ongoing Alzheimer’s disease and a more rapid cognitive decline. Thus, HPA axis dysfunction with elevated cortisol levels have been suggested as a possible contributor to cognitive impairment and dementia. Objective: To investigate if HPA axis dysfunction and elevated cortisol levels are a contributing cause of dementia. Method: Systematic literature search with pre-implemented inclusion and exclusion criteria. Searches were carried out on Pubmed and Web of Science using the words "dementia", "Alzheimer's", "longitudinal", "cortisol". Results: Associations between elevated cortisol levels and later cognitive decline or dementia was made in five out of six reviewed studies. The results varied depending on the effect variables used in connection with the analysis. Conclusion: Reviewed studies showed some degree of associations between high cortisol levels and later cognitive decline or dementia. It is however impossible to rule out the possibility of elevated cortisol levels as part of the initial disease progression, rather than a cause of disease.

Stress innebär en del komplexa reaktioner som sker i kroppen exempelvis en ökning av fysiologiska, psykologiska och beteendemässiga försvarsberedskaper. Stress innefattar bland annat en ökning av kortisol respektive dehydroepiandrosteron (DHEA) vid stress. Denna höjning är en följd av aktiveringen av hypotalamus-hypofys-binjureaxeln. Både kortisol och DHEA produceras av binjurebarken. Kortisols främsta funktion är att verka som ett kraftfullt antiinflammatoriskt hormon. Medan DHEA har funktionen att omvandlas till testosteron hos män och östrogen hos kvinnor. Båda hormonerna påverkas av dygnsvariationen och är vanligtvis på högsta nivå på morgonen och därefter gradvis sänks. Syftet med denna studie var att kartlägga studenters stressnivåer under pågående kurs och vid tentamenstillfälle genom att mäta nivåerna av stressmarkörerna kortisol och DHEA samt genom en enkätundersökning. Fjorton stycken frivilliga studenter lämnade självtagna salivprover vid två olika tillfällen tillsammans med ett frågeformulär om deras olika stressupplevelser. Kortisol och DHEA som är stressmarkörersnivåer analyserades i salivproverna via kompetetiv ELISA. Resultaten från stressmarkörersnivåer vid pågående kurs och vid tentamenstillfälle jämfördes och kopplades till samtliga svar från enkätundersökningen. Resultatet visade ökade DHEA-nivåer för majoriteten av studenterna innan tentamenstillfället (under kursens gång) medan ökade kortisolnivåer visades för majoriteten vid tentamenstillfälle för båda könen. Resultaten gjorde inga samband mellan stressmarkörernas nivåer och stressgraden bland studenterna. Ingen korrelation mellan markörerna kortisol och DHEA kunde hittas enligt resultatet., Stress involves a number of complex reactions that take place in the body for example an increase in physiological, psychological and behavioural defence preparations. Stress includes, among other things, an increase in cortisol and dehydroepiandrosterone (DHEA) during stress. This elevation is a consequence of the activation of the hypothalamic-pituitary-adrenal axis. Both cortisol and DHEA are produced by the adrenal cortex. Cortisol's main function is to act as a powerful anti-inflammatory hormone. While DHEA has the function of converting to testosterone in men and oestrogen in women. Both hormones are affected by the diurnal variation and are usually at their highest level in the morning and then gradually decrease. The purpose of this study was to map students' stress levels during an ongoing course and at examination time by measuring the levels of the stress markers cortisol and DHEA as well as through a survey. Fourteen volunteer students provided self-taken saliva samples on two different occasions together with a questionnaire about their various stress experiences. Cortisol and DHEA which are stress marker levels were analysed in the saliva samples via competitive ELISA. The results from the stress marker levels during the ongoing course and at the time of the exam were compared and linked to all answers from the survey. The result showed increased DHEA-levels for the majority of students before the exam (during the course), while increased cortisol levels were shown for the majority at the time of the exam for both sexes. The results made no connections between the levels of the stress markers and the degree of stress among the students. No correlation between the markers cortisol and DHEA could be found according to the results.

Bakgrund: Demens drabbar en stor del av den äldre befolkningen och antalet insjuknade väntas stadigt stiga. Det finns i dagsläget ingen sjukdomsbotande behandling och etiologin är oklar. Hypotalamus-hypofys-binjurebark (HPA)-axeln är ett neuroendokrint system som aktiveras vid exponering för endo- respektive exogena stressorer. Aktivering leder till frisättning av glukokortikoider från binjurebarken. Cirkulerande glukokortikoider (kortisol) påverkar kognitiva funktioner och verkar ha effekt på plasticiteten vid hippocampus, som är en region viktig för minnesfunktioner. Förhöjda kortisolhalter har korrelerats med snabbare kognitiv nedgång och pågående Alzheimers sjukdom. HPA-axeldysfunktion och förhöjda kortisolhalter har föreslagits vara en möjlig bidragande orsak till kognitiv funktionsnedsättning och demens. Syfte: Undersöka om HPA-axeldysfunktion med förhöjda kortisolhalter bidrar till demensutveckling. Metod: Systematisk litteratursökning med på förhand implementerade inklusions- respektive exklusionskriterier. Sökningar utfördes på databaserna Pubmed och Web of Science med sökorden ”dementia”, ”Alzheimer’s”, ”longitudinal”, ”cortisol”. Resultat: Av sex granskade artiklar kunde fem korrelera förhöjda kortisolhalter med senare nedsatt kognitiv förmåga eller demens. Resultaten varierade beroende på vilka effektvariabler som användes i samband med analys. Slutsats: Inkluderade studier uppvisade viss ökad förekomst av HPA-axeldysfunktion och förhöjda kortisolhalter i samband med senare demens eller kognitiv funktionsnedsättning. Det går dock inte att utesluta att förhöjda kortisolhalter orsakas av patofysiologiska förändringar i samband med det begynnande sjukdomsförloppet., Background: Dementia affects a large part of the elderly population, and the incidence is expected to keep rising. However, there is no available disease-curing treatment nor is the etiology yet fully understood. The hypothalamus-pituitary-adrenal (HPA) axis is a neuroendocrine system that is activated under exposure to endo- and/or exogenous stressors. Activation leads to the release of glucocorticoids from the adrenal cortex. Circulating glucocorticoids (cortisol) affects cognitive functions including hippocampal plasticity. Elevated cortisol levels have been associated with ongoing Alzheimer’s disease and a more rapid cognitive decline. Thus, HPA axis dysfunction with elevated cortisol levels have been suggested as a possible contributor to cognitive impairment and dementia. Objective: To investigate if HPA axis dysfunction and elevated cortisol levels are a contributing cause of dementia. Method: Systematic literature search with pre-implemented inclusion and exclusion criteria. Searches were carried out on Pubmed and Web of Science using the words "dementia", "Alzheimer's", "longitudinal", "cortisol". Results: Associations between elevated cortisol levels and later cognitive decline or dementia was made in five out of six reviewed studies. The results varied depending on the effect variables used in connection with the analysis. Conclusion: Reviewed studies showed some degree of associations between high cortisol levels and later cognitive decline or dementia. It is however impossible to rule out the possibility of elevated cortisol levels as part of the initial disease progression, rather than a cause of disease.

Stress innebär en del komplexa reaktioner som sker i kroppen exempelvis en ökning av fysiologiska, psykologiska och beteendemässiga försvarsberedskaper. Stress innefattar bland annat en ökning av kortisol respektive dehydroepiandrosteron (DHEA) vid stress. Denna höjning är en följd av aktiveringen av hypotalamus-hypofys-binjureaxeln. Både kortisol och DHEA produceras av binjurebarken. Kortisols främsta funktion är att verka som ett kraftfullt antiinflammatoriskt hormon. Medan DHEA har funktionen att omvandlas till testosteron hos män och östrogen hos kvinnor. Båda hormonerna påverkas av dygnsvariationen och är vanligtvis på högsta nivå på morgonen och därefter gradvis sänks. Syftet med denna studie var att kartlägga studenters stressnivåer under pågående kurs och vid tentamenstillfälle genom att mäta nivåerna av stressmarkörerna kortisol och DHEA samt genom en enkätundersökning. Fjorton stycken frivilliga studenter lämnade självtagna salivprover vid två olika tillfällen tillsammans med ett frågeformulär om deras olika stressupplevelser. Kortisol och DHEA som är stressmarkörersnivåer analyserades i salivproverna via kompetetiv ELISA. Resultaten från stressmarkörersnivåer vid pågående kurs och vid tentamenstillfälle jämfördes och kopplades till samtliga svar från enkätundersökningen. Resultatet visade ökade DHEA-nivåer för majoriteten av studenterna innan tentamenstillfället (under kursens gång) medan ökade kortisolnivåer visades för majoriteten vid tentamenstillfälle för båda könen. Resultaten gjorde inga samband mellan stressmarkörernas nivåer och stressgraden bland studenterna. Ingen korrelation mellan markörerna kortisol och DHEA kunde hittas enligt resultatet., Stress involves a number of complex reactions that take place in the body for example an increase in physiological, psychological and behavioural defence preparations. Stress includes, among other things, an increase in cortisol and dehydroepiandrosterone (DHEA) during stress. This elevation is a consequence of the activation of the hypothalamic-pituitary-adrenal axis. Both cortisol and DHEA are produced by the adrenal cortex. Cortisol's main function is to act as a powerful anti-inflammatory hormone. While DHEA has the function of converting to testosterone in men and oestrogen in women. Both hormones are affected by the diurnal variation and are usually at their highest level in the morning and then gradually decrease. The purpose of this study was to map students' stress levels during an ongoing course and at examination time by measuring the levels of the stress markers cortisol and DHEA as well as through a survey. Fourteen volunteer students provided self-taken saliva samples on two different occasions together with a questionnaire about their various stress experiences. Cortisol and DHEA which are stress marker levels were analysed in the saliva samples via competitive ELISA. The results from the stress marker levels during the ongoing course and at the time of the exam were compared and linked to all answers from the survey. The result showed increased DHEA-levels for the majority of students before the exam (during the course), while increased cortisol levels were shown for the majority at the time of the exam for both sexes. The results made no connections between the levels of the stress markers and the degree of stress among the students. No correlation between the markers cortisol and DHEA could be found according to the results.

This literature study is about rehoming of dogs, the focus is on investigating the reason why dog get rehomed, what behavioral problems that can occur when the dog is rehomed and how to work with these problems. The study concluded that the main reasons for a dog to be rehomed are behavioral problems in the dog, health problems concerning the owners, changed living conditions and lack of time. More reasons can also contribute, and these are also discussed. Additional behavioral problems that can occur when the dog is left in a shelter include separation anxiety and stress-related behavioral problems. This study describes the stress reaction and how the stress reaction looks and work and how the stress hormone cortisol can be used measuring stress levels in the short and long term. For the last part of the study, the study concluded how a person can work with the dog´s behavioural problems. According to research, positive reinforcement is the best method to use when training dogs. This type of trainings method strengthens the relationship between the dog and the owner and thus reduces the risk of a dog being rehomed. The study also concluded that training methods that use aversive methods can make the dog stressed, make the dog feel anxious and lead to that the dog start expressing aggressive behaviour.

Paratyroideahormon (PTH) och kortisol är två analyter som i dagsläget analyseras i serum med elektrokemilumenicense på instrumentet Cobas 8000® på Klinisk Kemi på Länssjukhuset i Kalmar. I framtiden är det planerat att övergå till att analysera dem i plasma. Syftet med projektet var att jämföra värden som erhållits för serum samt plasma för de båda analyterna och undersöka korrelationen mellan dem. Samtidigt utvärderades metodernas repeterbarhet samt eventuellt inflytande av oförutsebara faktorer på mätresultaten med en totalimprecisionsstudie. PTH är ett peptidhormon som reglerar kalciumhomeostasen i kroppen. Dysfunktion i produktionen av PTH kan leda till osteoporos, hjärtarytmier, muskelkramper samt mentala störningar. Kortisol är ett livsnödvändigt steroidhormon som påverkar ämnesomsättningen och säkerställande det centrala nervsystemets energibehov i situationer med hög stress. Båda analyserna utförs rutinmässigt samt akut och en övergång till plasma skulle framför allt vara tidsbesparande och generera kortare svarstider. Jämförelsen av serum och plasma gjordes med 15 prover från patienter där ett serumrör samt ett plasmarör hade tagits vid samma provtillfälle. Detta resulterade i en determinationskoefficient (r2) som var för PTH 0,9988 och för kortisol 0,9993. Totalimprecisionen uppskattades genom att analysera två serumkontroller för PTH och kortisol med sex replikat under fem dagar. Variationskoefficienten (CV) för de två PTH-serumkontrollerna var 3,9% för IM2 respektive 3,1% för IM3. För kortisol-serumkontrollerna var CV 2,1% för IM1 respektive 1,3% för IM2. För metoderna eftersträvades ett CV under 5%. Slutsatsen var att korrelationen mellan serum och plasma var mycket god samt att metoderna hade en bra stabilitet och repeterbarhet., Parathyroid hormone (PTH) and cortisol are hormones involved in regulation of important mechanisms in the human body. PTH regulates the homeostasis of calcium and dysfunction in PTH production and release could lead to osteoporosis and arrythmia. Cortisol is involved in the metabolism and assures energy to the central nervous system in times of physiological stress. The concentration of these analytes is clinically determined by electrochemical luminescence on the immunochemical assay platform Cobas 8000®. In the laboratory of clinical chemistry in Kalmar the assays are performed on samples obtained from serum but changing to plasma assays would be more efficient and less time consuming. The aim of this project was to compare measured concentrations for PTH and cortisol using samples obtained from serum and plasma, respectively and to determine the correlation between the obtained results. The analytical precision was also evaluated to appreciate the influence of unpredictable events on the results. The comparison between the results obtained from serum and plasma was performed by analysing 15 patient samples. Each serum and plasma sample were taken at the same time and from the same patient. The coefficient of determination for PTH was calculated to 0,9988 and for cortisol 0,9993 in serum and plasma, respectively. For the evaluation of the analytical precision, six replicates of two different serum controls for each analyte was assayed during six replicates for five days. In total of 30 replicates for each control. The coefficient of variation (CV) for PTH controls was 3,9% for IM2 and 3,1% for IM3. CV for cortisol was 2,1% for IM1 and 1,3% for IM2. The conclusion from this project was that there was a strong correlation between serum and plasma and both assays had good precision and repeatability.

Paratyroideahormon (PTH) och kortisol är två analyter som i dagsläget analyseras i serum med elektrokemilumenicense på instrumentet Cobas 8000® på Klinisk Kemi på Länssjukhuset i Kalmar. I framtiden är det planerat att övergå till att analysera dem i plasma. Syftet med projektet var att jämföra värden som erhållits för serum samt plasma för de båda analyterna och undersöka korrelationen mellan dem. Samtidigt utvärderades metodernas repeterbarhet samt eventuellt inflytande av oförutsebara faktorer på mätresultaten med en totalimprecisionsstudie. PTH är ett peptidhormon som reglerar kalciumhomeostasen i kroppen. Dysfunktion i produktionen av PTH kan leda till osteoporos, hjärtarytmier, muskelkramper samt mentala störningar. Kortisol är ett livsnödvändigt steroidhormon som påverkar ämnesomsättningen och säkerställande det centrala nervsystemets energibehov i situationer med hög stress. Båda analyserna utförs rutinmässigt samt akut och en övergång till plasma skulle framför allt vara tidsbesparande och generera kortare svarstider. Jämförelsen av serum och plasma gjordes med 15 prover från patienter där ett serumrör samt ett plasmarör hade tagits vid samma provtillfälle. Detta resulterade i en determinationskoefficient (r2) som var för PTH 0,9988 och för kortisol 0,9993. Totalimprecisionen uppskattades genom att analysera två serumkontroller för PTH och kortisol med sex replikat under fem dagar. Variationskoefficienten (CV) för de två PTH-serumkontrollerna var 3,9% för IM2 respektive 3,1% för IM3. För kortisol-serumkontrollerna var CV 2,1% för IM1 respektive 1,3% för IM2. För metoderna eftersträvades ett CV under 5%. Slutsatsen var att korrelationen mellan serum och plasma var mycket god samt att metoderna hade en bra stabilitet och repeterbarhet., Parathyroid hormone (PTH) and cortisol are hormones involved in regulation of important mechanisms in the human body. PTH regulates the homeostasis of calcium and dysfunction in PTH production and release could lead to osteoporosis and arrythmia. Cortisol is involved in the metabolism and assures energy to the central nervous system in times of physiological stress. The concentration of these analytes is clinically determined by electrochemical luminescence on the immunochemical assay platform Cobas 8000®. In the laboratory of clinical chemistry in Kalmar the assays are performed on samples obtained from serum but changing to plasma assays would be more efficient and less time consuming. The aim of this project was to compare measured concentrations for PTH and cortisol using samples obtained from serum and plasma, respectively and to determine the correlation between the obtained results. The analytical precision was also evaluated to appreciate the influence of unpredictable events on the results. The comparison between the results obtained from serum and plasma was performed by analysing 15 patient samples. Each serum and plasma sample were taken at the same time and from the same patient. The coefficient of determination for PTH was calculated to 0,9988 and for cortisol 0,9993 in serum and plasma, respectively. For the evaluation of the analytical precision, six replicates of two different serum controls for each analyte was assayed during six replicates for five days. In total of 30 replicates for each control. The coefficient of variation (CV) for PTH controls was 3,9% for IM2 and 3,1% for IM3. CV for cortisol was 2,1% for IM1 and 1,3% for IM2. The conclusion from this project was that there was a strong correlation between serum and plasma and both assays had good precision and repeatability.

This literature study is about rehoming of dogs, the focus is on investigating the reason why dog get rehomed, what behavioral problems that can occur when the dog is rehomed and how to work with these problems. The study concluded that the main reasons for a dog to be rehomed are behavioral problems in the dog, health problems concerning the owners, changed living conditions and lack of time. More reasons can also contribute, and these are also discussed. Additional behavioral problems that can occur when the dog is left in a shelter include separation anxiety and stress-related behavioral problems. This study describes the stress reaction and how the stress reaction looks and work and how the stress hormone cortisol can be used measuring stress levels in the short and long term. For the last part of the study, the study concluded how a person can work with the dog´s behavioural problems. According to research, positive reinforcement is the best method to use when training dogs. This type of trainings method strengthens the relationship between the dog and the owner and thus reduces the risk of a dog being rehomed. The study also concluded that training methods that use aversive methods can make the dog stressed, make the dog feel anxious and lead to that the dog start expressing aggressive behaviour.

I december 2019 rapporterades fall av oidentifierad lunginflammation, senare känd som Covid-19. Antalet fall ökar fortfarande snabbt i världen och därmed utgör Covid-19 ett extraordinärt hot mot folkhälsan. Studier har visat en ökad mängd proinflammatoriska cytokiner TNF-α, associerade med andningssvårigheter samt en ökad kortisolproduktion. Utsöndring av kortisol och TNF-α är associerade med fysiska- och psykiska hälsoeffekter, sjukdomsgrad samt dödsfall av Covid-19. Syftet med studien var att undersöka utsöndringen av biomarkörerna kortisol och TNF-α i saliv hos individer tidigare diagnostiserade med Covid-19 samt hos individer utan diagnostiserad Covid-19 (kontrollgrupp). Det för att undersöka huruvida kvarvarande symtom kunde associeras till biomarkörerna. Studien inkluderade 40 individer, varav 20 individer tidigare diagnostiserade med Covid-19 samt 20 individer utan diagnostiserad Covid-19. Saliv och ett frågeformulär om deras allmänna hälsotillstånd och symtom kopplade till Covid-19 infektion samlades in och analyserades. Salivprover tagna på morgon analyserades med ELISA och resultatet jämfördes mellan grupperna. Inga signifikanta skillnader visade mellan grupperna gällande biomarkörer. Resultaten visade dessutom inga korrelation mellan symtom och biomarkörer samt att inga förhöjda nivåer av analyserade biomarkörer kan associeras med kvarvarande symtom efter en Covid-19 infektion., A cluster of unidentified pneumonia cases, later known as Covid-19, were reported in December 2019. The number of Covid-19 cases is still rapidly increasing and poses an extraordinary threat to our public health. Studies have shown an increased level of the cytokine TNF-α, associated with severe respiratory symptoms as well as an increased cortisol production. Together associated with physical and mental health effects, disease severity and increased mortality of Covid-19. This study aimed to evaluate the secretion of cortisol and TNF-α in the saliva of individuals previously diagnosed with Covid-19 and individuals not diagnosed with Covid-19 (control group). This to examine whether the residual symptoms can be associated with the analyzed biomarkers. The study included 40 participants, 20 individuals diagnosed with Covid-19 and 20 individuals not diagnosed with Covid -19. Saliva and a questionnaire concerning their overall health and possible symptoms associated with Covid-19 infection were collected and analyzed. Saliva morning samples were analyzed with ELISA and results were compared between the groups. No significant differences were shown between the groups regarding the biomarkers. Also, the results showed no correlations between symptoms and biomarkers, nor elevated levels of analyzed biomarkers could be associated with residual symptoms after a Covid-19 infection.

Bakgrund: Andelen människor som känner sig stressade ökar. Långa perioder med stress och därigenom höga kortisolnivåer kan leda till skador, sjukdomar och utmattning. Samtidigt blir avslappningsformer så som skogsbad allt vanligare. Skogsbad kommer från Japan och bygger på biofilihypotesen, att människan har ett behov av att känna tillhörighet med naturen. Den här studien fokuserar på att minska negativ stress. Syfte: Undersöka huruvida det finns vetenskapliga belägg att skogsbad sänker kortisolkoncentrationen. Hypotesen är att skogsbad har effekt på kortisolhalterna och därför minskar stress. Metod: Systematisk litteraturstudie med sökning i databaserna pubMed, Google Scholar och Onesearch. Nio artiklar mötte inkluderingskriterierna och togs med i studien. Resultat: Studien ger stöd åt hypotesen och sex av de totalt nio inkluderade studierna visar på signifikant positiva effekter på kortisolkoncentrationerna. Slutsats: Skogsbad ser ut att ha positiva effekter på stress., Background: The number of people who suffer from negative stress is increasing. Long periods with high cortisol levels may cause damage, illness and fatigue. Relaxation activities, such as forest bathing, has become popular during the last few years. Forest bathing originates in Japan and relay on the biofilia hypothesis which suggests that humans has an urge to belong to nature. This study focus on negative stress. Aim: To study if there are scientific evidence supporting the hypothesis that forest bathing may decrease cortisol concentrations. Methods: a systematic review using the databases pubMed, Google scholar and Onesearch. In total, nine articles met the inclusion criteria and were included in the study. Results: This study lends support for the hypothesis and six out of the totally nine studies included showed significant positive effect on cortisol concentrations. Conclusion: Forest bathing appear to have positive effects on stress.