Search

The overall purpose of the thesis is to examine whether Swedish courts can fulfill the role that EU law attributes them in consumer disputes. To achieve the purpose, the thesis will be based on the following main question: Is the Swedish civil procedural system compatible with the obligations that EU law places on national courts in terms of ex officio action and direction of proceedings in consumer disputes? Consumer legislation is often built on the idea that the consumer is in a weaker position in relation to the trader. However, consumer disputes are treated as any other civil case under Swedish law. A highly debated question is how active the role of the court should be in civil cases. The court may need to offer the parties some direction for the proceeding to be efficient. Ex officio actions can also be a way to ensure that consumer law is respected but may conflict with fundamental principles of proceedings in civil cases such as party autonomy. In consumer disputes, the question of how the court should act to respect the party’s autonomy while ensuring an effective consumer protection can become complex. The amount of EU regulation concerning consumer rights is extensive. When there is EU regulation that grants individuals rights in an area the national court must take into account, among other things, the principle of equivalence and the principle of effectiveness. The European Court of Justice has made certain statements regarding the obligations of national courts in consumer disputes. Several cases concern the question of when a national court may be required to go beyond the parties' claims and referrals. The argument is often that it is necessary for the court to take on a more active role in consumer disputes with regards to the principle of effectiveness. The reasoning of the European Court of Justice is often very consumer friendly. The European Court of Justice seems to focus on achieving effective consumer rights rather than the national proced

Konsumenträtten i de nordiska länderna har utvecklats till ett dynamiskt rättsområde. Genom att kombinera olika typer av reglering, där offentlig rätt, civilrätt och marknadsrätt samverkar, uppnås en hög grad av konsumentskydd. Målet med reglerna är det för konsumenten skäliga avtalet och frågan är om inte även drömmen om det goda livet finns invävd i den nordiska modellen. Utvecklingen på de finansiella marknaderna och önskan att skapa ett gemensamt rättsområde utan hinder för att erbjuda tjänster inom EU, gör att den nordiska modellen är under omförhandling. Detta krävande möte mellan rättskulturer och synsätt gör det nödvändigt att ompröva och bereda plats för nytt., Artikeln bygger på ett föredrag som hölls som sista anförande på konferensen Obehörig användning av e-legitimation – Rättslig utmaningar och nordiska utvecklingslinjer 1-2 december 2022 i Uppsala.

Återtaganderättsförbehåll är en vanlig förekommande säkerhetsrätt som innebär att en säljare eller kreditgivare vid avbetalningsköp kan förbehålla sig rätten att återta objektet till dess att köparen uppfyllt sina avtalsåtaganden. Säkerhetsrätten innebär på så vis en separationsrätt för säljaren och utgör ett skydd i förhållande till köparens övriga borgenärer. I genomförandet av denna framställning har lagförfattningar, relevanta rättsfall från Högsta domstolen och doktriner noggrant studerats i syfte att beskriva de rättsliga förutsättningarna enligt svensk rätt för uppställandet av ett giltigt återtaganderättsförbehåll avseende lös egendom ur ett kreditgivar- och konsumenträttsligt perspektiv. Berörda material har behandlats ur ett obligations- och sakrättsligt perspektiv i syfte att identifiera bristfälligheter med återtaganderättsförbehåll i förhållande till den svenska rättsordningens avsikter med säkerhetsrätten, för att därefter ta ställning till återtaganderättsförbehållets ändamålsenlighet ur ett konsumenträttsligt perspektiv. Därutöver undersöks behovet av en revidering av återtaganderättsförbehållets ställning genom utvärdering av säkerhetsrättens grundsatser i förarbeten. Här görs även en begränsad internationell utblick om jämförbara rättsordningarnas motsvarigheter av återtaganderättsförbehåll. Resultaten redovisar fyra kriterier som behöver vara uppfyllda för att erhålla ett giltigt återtaganderättsförbehåll. Återtaganderättsförbehållets ändamålsenlighet ur konsumenträttsligt hänseende betraktas till en överväldigande del att vara i linje med konsumentkreditlagens ändamål. Revideringsbehov föreligger, dock är frågan diskutabel med hänseende till kostnadsfrågan och säkerhetsrättens strikta och omständliga läge i svensk rätt.

Den gamla konsumentköplagen har kritiserats av hästnäringen eftersom den har ansetts vara mycket hämmande för näringsidkares möjligheter att sälja hästar till privatpersoner. Detta eftersom en häst enligt lagen är en lös sak, och i den tidigare konsumentköplagen särskilde lagstiftaren inte levande djur från övriga varor. Vilket innebar att näringsidkarna fick en oskäligt tung bevisbörda om en konsument upptäckte fel på hästen inom sex månader. Sådana fel presumerades ha funnits redan vid riskövergången om inte näringsidkaren kunde bryta den presumtionen, eller om felet var uppenbart oförenligt med varans eller felets art. Eftersom hästen av naturen är föränderlig ledde bestämmelsen tillsammans med lagens övriga utformning till en stor ovilja att sälja hästar när konsumentköplagen var tillämplig. I maj 2022 kom en ny konsumentköplag, där lagstiftaren införde en särreglering för försäljning av levande djur. Denna innebar en stor lättnad i näringsidkarens bevisbörda eftersom köpare och säljare numera kan avtala bort presumtionsregeln om djuret kostar över en tiondels prisbasbelopp, det vill säga 5 250 kr år 2023. Detta har lett till en positiv utveckling i näringsidkares vilja att sälja häst till privatpersoner. Ett av skälen till lagstiftningen var också att regeringen ville se till att ett gott djurskydd säkerhetsställdes, något som har varit ett problem vid tvister som involverar hästar eftersom man som köpare i vissa fall inte ansett sig skyldig att stå för hästens ofta dyra löpande kostnader under tiden tvisten pågår. Eftersom vi i Sverige har ett domstolsväsende som ofta präglas av långa handläggningstider, har risken för misskötsel under tvist varit en stegrande risk. Uppsatsens syfte har varit att analysera den nya lagstiftningen för att undersöka om den faktiskt uppfyller de syften regeringen hade som mål att uppfylla när de stiftade lagen och om lagen är ändamålsenlig. Slutsatsen är att undantagen i den nya konsumentköplagen är ett steg i rätt riktning och at, The old consumer sales act has been criticized by the horse industry for restricting traders in their possibilities of selling horses to consumers. The reason for this has been that horses in the eyes of the law are considered chattels, which means that the same rules applied to both horses and refrigerators. In the old law there was an assumption that any faults that occurred within the first six months was assumed to have been there before the passage of risk and therefore the seller’s responsibility. The rule served as a type of guarantee, which is not a bad idea when it comes to other goods, but this regulation together with the general design of the law led to traders being very unwilling to do business with consumers. In May 2022 a new consumer sales act entered into force, where the legislator introduced special rules when it came to the sales of animals. The new rules amounted to the possibility to agree not to include the assumption mentioned above and for horses with a price that exceeds one tenth of a price base amount, (5 250 SEK 2023) the assumption is automatically limited to six months. The new rules have extended the assumption to two years, hence the limitation. There’s also a new rule which states the consumers duty to examine the horse before buying it, and faults that should have been detected in an examination cannot be complained about to the seller afterwards. The new legislations have influenced the traders’ attitude towards doing business with consumers in a positive way. One of the reasons the legislators had for changing the law was an animal welfare perspective. By adapting the law for buying and selling animals, the risk of litigations decreases. During litigations there have been issues where the buyer does not want to keep on paying for the expensive livery of a horse, causing suffering for the horse in question. Since the courts of Sweden usually have long processing times, the whole process from disagreeing on whether the horse has a

Ever more present in consumers everyday life, is artificial intelligence (AI) optimizing regular peoples’ experience. With this arises legal questions. The essay before you serve it purpose through presenting a general outline of the collision between AI-technology and contract law centering around the rights of consumers. This collision is most pronounced in regard to the question of proximate cause. To be able to have a right to compensation one must, in most case, establish the course of events manifesting what cause the damage. It will be apparent why this is a challenging task, in the field of AI-technology, due to something called the black box problem. In order to concretizes, and for the reader to be identify the real-world implications of legal discussion, this essay will use a scenario. In this scenario a consumer has purchased a smart refrigerator, that, using the technique of machine learning, autodidactically learns to determine the consumer’s purchase needs and to put a buy order. Furthermore, an error occors that bring to the fore the question of civil liability. The essay will examine this, utilize traditional legal methodology., I takt med att artificiell intelligens tar allt större plats i konsumenters vardagliga liv uppstår allt fler rättsliga problem. Uppsatsen syftar till att synliggöra dessa genom en allmän överblick om kollisionen mellan artificiell intelligens (AI) och den traditionella avtalsrätten, med särskilt avseende fäst vid konsumenträtten. Kollisionen blir som allra mest påtaglig vid granskning av den juridiska frågan om hänförbarhet, ibland kallat adekvat kausalitet. En stor del av civilrättsliga ersättningsmöjligheter bygger på hänförbarhet men på grund av något som kallas för black box problematiken så kommer läsaren märka att fel med AI oftast är svåra att hänföra. För ge läsaren möjligheten att knyta den juridiska diskussionen till verkligenheten, används ett fiktivt scenario. I uppsatsscenariot har en konsument inhandlat ett smart kylskåp som genom maskininlärning lär sig konsumentens livsmedelsbehov och beställer utifrån dessa behov livsmedel hem till konsumenten. Vidare uppstår ett fel i produkten som aktualiserar frågan om vem som bär det civilrättsliga ansvaret. Uppsatsen utreder detta rättsdogmatiskt.

Handeln av non-fungible tokens (NFT) har vuxit fram i en drastisk fart de senaste tre åren med försäljningar till miljonbelopp. Begreppet non-fungible åsyftar en icke-utbytbar egendom som karaktäriseras av sin unika kvalité och dessa tokens bygger på blockkedjeteknik med decentraliserade system. NFT:s effektiviserar överlåtelsetransaktioner av såväl materiell som immateriell egendom genom kryptering av äganderättigheter. Den här framställningen syftar till att studera ägande i förhållande till ny teknik och egendomsslaget kyprotillgångar. I uppsatsen utreds vilket äganderättsligt skydd som ges till innehavaren av en NFT och i vilka specifika delar de ur tekniken härrörande riskerna inte omfattas av förevarande lagstiftning. För att utreda rättsläget för dessa tokens görs en genomgång av äganderättsliga och immaterialrättsliga bestämmelser ämnat att bilda en förståelse för traditionella egendomsslag och hur ägandeskap har förändrats i takt med samhällsutvecklingen. Vidare görs en övergripande presentation av decentraliserade databaser, blockkedjor samt smarta kontrakt, vilka utgör teknologin bakom NFT:s. Därtill görs en längre studie av en NFT och dess risker, följt av en redogörelse för de bestämmelser som appliceras på handeln av dessa tokens idag. Avslutningsvis dras slutsatserna att ett förvärv av en NFT enbart ger äganderätt till denna token och inte per automatik ger äganderätt till ytterligare egendom. En sådan äganderätt tilllerkänner innehavaren en ensamrätt att använda, att modifiera, att sälja samt att exkludera andra från egendomen. I den mån en NFT även är tänkt att representera en underliggande tillgång krävs att parter överenskommit om det. Förutsatt att ett smart kontrakt erkänns som juridiskt bindande kan det ensamt aktualisera köplagen och andra avtalsrättsliga bestämmelser. Ett juridisk erkännande är avgörande och fram tills att så skett krävs en separat överenskommelse mellan kontraktsparter bortom blockkedjan. Kontrollen och besittningen över ti

Levande djur är föränderliga av naturen och kan påverkas av förändringar så som ryttarbyte eller intryck från omgivningen. Således särskiljer sig levande djur jämförligt med döda ting såsom ett kylskåp, en brödrost eller en bok. Utan hänsyn till varornas skillnader omfattas dessa ting av konsumentköplagens bestämmelser under förutsättning att det rör sig om ett konsumentköp. Detta menar verksamma inom hästnäringen skapar problem eftersom konsumentköplagens bestämmelser har som utgångspunkt att reglera köp av ”döda ting”. Konsekvensen av ett starkt konsumentskydd i kombination med handel av levande djur har gett resultat till att näringsidkarna inte vill sälja till konsumenter då riskerna upplevs som oproportionerligt stora. Kritiken är utbredd i Europa, vilket har gett till resultat nya möjligheter till att undanta levande djur ifrån konsumentköplagen. Svenska staten har således genomfört en utredning av anledning utav det nya varudirektivet, utredningen åskådliggör problematiken och förevisar vilka områden som behöver särregleras gällande konsumentköp av hästar. Problemen har uppkommit vid handel av hästar har identifierats genom att analysera lagstiftning, samt statens offentliga utredning för att besvara frågan, om det föreligger ett behov av speciallagstiftning gällande konsumentköp av hästar. Sammanfattningsvis är resultatet av analysen att problematiken gällande hästar och konsumentköplagen skulle kunna minimeras genom att tillämpa en särreglering vid handel av levande djur.

Denna uppsats undersöker hur avtalsvillkorsdirektivet påverkar bedömningen av oskäliga avtalsvillkor i avtal mellan konsument och näringsidkare i svensk rätt. Direktivet består av artiklar som anger vad som ska utgöra ett oskäligt avtalsvillkor samt de konsekvenser som följer av ett sådant avtalsvillkor. Direktivets artiklar om oskäliga avtalsvillkor har införlivats i svensk rätt genom 36 § avtalslagen. Eftersom EU-rätten har företräde framför nationell rätt måste 36 § avtalslagen tolkas på det sätt som följer av direktivet och EU-domstolens rättspraxis. Därför utreder uppsatsen hur 36 § avtalslagen ska tillämpas på avtalsvillkor som omfattas av direktivet. Slutsatsen är att 36 § avtalslagen ska tillämpas med beaktande av direktivets bedömningsgrunder och direktivets vägledande lista på oskäliga avtalsvillkor. Samtidigt begränsas tillämpningen genom att senare inträffade förhållanden inte får beaktas till konsumentens nackdel. Konsekvensen av ett oskäligt avtalsvillkor är ogiltighet. Det är därför inte möjligt att jämka ett oskäligt avtalsvillkor som omfattas av direktivet. I syfte att ge avtalsvillkorsdirektivet ett effektivt genomslag i nationell rätt har EU-domstolen slagit fast att en nationell domstol måste vara aktiv då den har att bedöma ett avtalsvillkor som omfattas av direktivet. Uppsatsen syftar därför till att utreda hur EU-domstolens rättspraxis påverkar 17 kap. 3 § 2 p. och 42 kap. 8 § 2 st. rättegångsbalken. Det följer av EU-domstolens rättspraxis att en svensk domstol självmant ska pröva om ett avtalsvillkor är oskäligt. Om domstolen finner att ett avtalsvillkor är oskäligt ska domstolen uppmärksamma konsumenten på det oskäliga avtalsvillkoret. Om konsumenten inte uttryckligen invänder får domstolen inte tillämpa avtalsvillkoret. Slutsatsen i denna utredning är att det inte föreligger något krav på åberopande av rättsfakta för konsumenten för att avtalsvillkoret ska ogiltigförklaras vid tillämpning av 17 kap. 3 § 2 p rättegångsbalken. 42 kap. 8 § 2 s, The purpose of this essay is to examine how the Unfair Contract Terms Directive affects the assessment of unfair contract terms in an agreement between a seller or supplier and a consumer under Swedish law. The directive consists of articles prescribing what an unfair contract term is and the consequences of such a contract term. The articles of the directive regarding unfair contract terms have been implemented in Swedish law in article 36 of the Swedish Contracts Act. The article has to be interpreted in compliance with EU law. Therefore, this essay examines how article 36 of the Swedish Contracts Act has to be applied on contract terms within the scope of application of the directive. The conclusion is that article 36 has to be applied so it covers the basis for assessment prescribed in the directive and the directives indicative list of unfair contract terms. Also, the scope of application is limited in such a way that the article cannot consider imbalance occurring during the performance of the contract to the disadvantage of the consumer. Furthermore, the consequence of an unfair contract term is that it is non-binding for the consumer. Therefore, it is not possible to change the content of an unfair contract term. In order to give the directive an effective impact in the member states, the Court of Justice of the EU (ECJ) has concluded that a national court has certain obligations when facing a contract term within the scope of application of the directive. Therefore, the purpose of the essay is to examine how case law affects section 17 article 3(2) and chapter 42 article 8(2) of the Swedish Code of Judicial Procedure. The conclusion is that the ECJ case law contains an obligation for a Swedish court to review unfairness ex officio. Also, if the court finds a contract term unfair, the court is obliged to inform the consumer of the unfairness. The court then has to declare the contract term non-binding for the consumer, if the consumer does not oppose it. In

Problemet att rättsordningen verkar ha hål eller vita fläckar blir särskilt tydligt när samhället förändras, utan att lagstiftningen ändras så att lagreglerna möter samhälleliga förväntningar om att rätten skall utgöra ett heltäckande system. Det föreligger också ofta osäkerhet hur domstolen skall avgöra en tvist. Ofta måste parterna förhålla sig till, att flera utfall är möjliga. Vad som är »gällande rätt« kan från denna synvinkel beskrivas som olika sannolika utfall. I bidraget beskrivs de olika möjliga utfallen som normkandidater och de som formulerat eller framfört normkandidaten kallas normproducent. På detta sätt föreligger flera möjliga lösningsförslag samtidigt i rättssystemet och det är domstolarnas sak att välja mellan dessa. Det är i någon mening fråga om ett evolutionärt system och variationen i systemet drivs bland annat av samhällsförändringar. Ett urval som leder till stabilisering i en fråga kan också i sin tur uppfattas av potentiella normproducenter som en förändring som kräver anpassning och utvecklande av nya normkandidater på ett annat område. När en lösning väljs, förkastas samtidigt andra och en stabiliserad förståelse av innehållet i gällande rätt uppstår. Denna stabiliserade förståelse utgör sedan utgångspunkten för senare bedömningar och prognoser om hur framtida tvister skall komma att avgöras. Beskrivningen att »gällande rätt« skall förstås som ett val mellan flera alternativ innebär samtidigt ett ställningstagande för en deskriptiv snarare än normativ rättskällelära. Frågan blir därmed inte om den valda normkandidaten hämtats ur en på förhand erkänd rättskälla, utan bara hur sannolikt det är att lösningen väljs.

The requirement to exhibit moderation in the marketing of loans is still new and relatively undefined. According to the preparatory works of the new consumer credit law it is the task of the practitioners of the law to provide the more precise definition of the requirement. In the preparatory works it is also expressed that human tendensies such as overoptimism and time-inconsistent preferences as well as framing effects in the presentation of a loan may be exploited in the marketing of loans. The terms "overoptimism", "time-inconsistent preferences" and "framing effects" can be derived from the behavioral research made on human economic behavior. The mentioning of them in the preparatory works raises the issue of which role behavioral sciences plays, and may come to play, in the interpretation of the moderation requirement. Put in a wider perspective, it also raises the question of which role behavioral sciences may come to play for the practice of marketing law in general.In this essay, the requirement to exhibit moderation in the marketing of loans is first examined and compared to other similar kinds of requirements. Then, the concepts of overoptimism, time-inconsistent preferenses and framing effects are analysed and put into relation to the requirement. In order to determine whether or not there is a need for influences from the behavioral sciences in the practice of marketing law the view of consumers held by the courts and the legislator is then examined. Finally, ways of incorporating a behavioral sciences perspective in the interpretation of the moderation requirement as well as in the practice of marketing law in general are proposed. It is concluded that certain experi-mentally observed psychological effects could serve as guidance in determining whether or not the moderation requirement is respected. It is also concluded that behavioral research can help paint a more realistic of the average consumer in the general practice of marketing law. With regard

Kroppsbehandlingar vilka utförs i syfte att förändra utseendet är i dagsläget inte reglerat i någon konsumentlagstiftning. Tvisterna prövas vanligtvis hos Allmänna reklamationsnämnden, som då tillämpar konsumenttjänstlagen analogt i den mån det är möjligt. Nämnden är dock begränsade att pröva ärenden som kräver medicinsk kompetens, vilket gör att de ärenden avvisas. I det fall den enskilde klassificeras som patient, finns det möjlighet att vända sig till Patientskadenämnden. Dock finns det personer som inte kan vända sig till varken Allmänna reklamationsnämnden eller Patientskadenämnden, då de inte anses vara patienter men deras ärende kräver medicinsk kompetens. Personen blir då istället hänvisad till allmän domstol. Det är en växande marknad med många aktörer och spridda regelverk. Inte sällan uppstår komplikationer, vilket en undersökning av Konsumentverket visade där cirka en tiondel av de tillfrågade hade upplevt komplikationer med sin kroppsbehandling. Ett antal utredningar har gjorts på området om hur en eventuell konsumentlagstiftning skulle kunna implementeras och vad som ska anses utgöra konsumenttjänster respektive hälso- och sjukvård. Vem som helst kan utföra kroppsbehandlingar, då det saknas krav på utbildning och kompetens. Denna uppsats har till syfte att utreda gällande rätt för en konsument som låter utföra en kroppsbehandling i syfte att förändra utseendet, vilken nivå av utbildnings- och kompetenskrav som kan förväntas av en näringsidkare samt huruvida ett införande av en konsumentlagstiftning är nödvändigt.

Privatleasing är en form av långtidshyra där konsumenten sluter avtal med en leasegivare om att leasa en bil som leasegivaren i sin tur förvärvar av en återförsäljare. Under avtalstiden ska konsumenten erlägga en månatlig avgift till leasegivaren i enlighet med det avtal som slutits mellan parterna. Konsumenten har aldrig under avtalet någon äganderätt till bilen utan bilen tillhör leasegivaren. Efter avtalets slut ska konsumenten återlämna bilen till leasegivaren och avtalet är därmed avslutat. Denna finansieringsform har de senaste åren blivit alltmer vanligt förekommande på marknaden och fungerar nu som ett alternativ till att köpa en bil kontant eller på avbetalning. Den stora skillnaden mellan privatleasing och köp av bil är att när konsumenten köper en bil finns det en rad olika konsumenträttsliga lagstiftningar och principer som näringsidkaren måste förhålla sig till. Privatleasing är däremot i skrivande stund ett oklart rättsområde vilket medför att de privatleasingavtal som finns på marknaden idag innehåller olika former av begränsningar av konsumentens normalt sett starka skydd gentemot näringsidkare. Uppsatsen bygger på en granskning av tre aktörers allmänna avtalsvillkor vid privatleasing där villkoren jämförs med nu gällande konsumentlagstiftning. Villkor rörande månadskostnaden, normalt slitage, reklamationsrätten och rätten att frånträda avtalet utreds i syfte att belysa skillnaderna mellan att köpa en bil och att privatleasa en bil. Ambitionen med denna uppsats är att jämföra konsumentens skydd vid köp och konsumentens skydd vid privatleasing samt lyfta delar av den problematik som kan komma att uppstå om inte förändringar sker i regleringen av privatleasing. Konsumenten som normalt sett har skydd i konsumentskyddande lagstiftning ger dem grundläggande rättigheter vid exempelvis köp och kreditförmedling. Eftersom privatleasing inte omfattas av någon lagstiftning som på förhand ger k

From a strict technological perspective copyright holders can today truly enforce their rights ex ante by creating closed environments in which the consumption of digital works is strictly controlled by DRM systems. The scope of such control is however usually attributable to a given business model rather than legal compliance because the copyright framework (and particularly Art. 6 InfoSoc Directive or Art. 11 WCT) does not regulate the use of self-enforcement technology other than generally prohibiting others from circumventing it. Although such protection of DRM systems is, arguably, needed to deter piracy and encourage rightholders to digitally distribute content, once a digital work has been acquired from a (legitimate) source, there is little to nothing that an acquirer (consumer) can do to arrange consumption around their own preferences. Instead, their consumption is subject to complicated, sometimes equivocal, terms regulating the legal relationship and device limitations which are imposed by the DRM system. The reasonable expectations of acquirers can often get misaligned with what they are actually allowed to do (both legally and technologically) and potential remedies available vary across the EU. Copyright law, both international and EU, does currently little to address this and to maintain a balance between the legitimate interests of rightholders and the legitimate interests of bona fide digital consumers (note for example the discretionary character of Art. 6(4) paragraph 2). Against this background is a framework of consumer protection law whose underlying aim is indeed to maintain a balance between contracting parties where one is in a clearly weaker (bargaining) position. The intersection of copyright and consumer protection law is however especially problematic because not only is there insufficient, or a general lack of subject-specific, legislation but, high costs of litigation in conjunction with small sums relating to disputes do not incentiv

Business tenants in many countries are seen to be in need of tenant protection with respect to unfair lease terms and other exploitations by landlords. Small business tenants are particularly vulnerable at the end of a lease term. Harsh and oppressive behaviour by unscrupulous landlords demanding excessive rent increases or substantial one-off fee payments as conditions for renewing business leases has historically forced many tenants to submit to landlord demands even at the risk of business failure. The purpose of providing tenants with statutory protection at the end of a lease term primarily is to balance the bargaining powers of the parties. Providing tenants with such protection reduces their risks for economic losses, affecting the balance of the parties’ bargaining powers throughout the entire lease term. A comparative perspective is used here to explore the different legal approaches and solutions to business tenant protection at the end of a lease term as found in the United Kingdom (‘UK’), Sweden and Australia. The complexity of regulating and balancing the parties’ interests, rights and responsibilities at the end of a lease term in the diverse business tenancy market is examined and analysed. Whether it is possible, feasible or even desirable to legislate tenant protection that fits all interests and purposes is a main theme in this work. A form of tenant protection is sought that at the same time is efficient and flexible. It must be efficient enough to provide protection for tenants, such as the small barber shop on the street corner, and also flexible enough to allow tenants to negotiate at arm’s-length to create and formulate the lease that they want, for example, an international retail company holding a tenancy of large prime location premises.

Under de senaste åren har en debatt rörande ökade kostnader för veterinärvård eskalerat. Denna uppsats syftar till att utreda konsumenters rättigheter vid fastställandet av priset för veterinärmedicinska behandlingar. Den primära lagen beträffande avtal om tjänster är Konsumenttjänstlagen (1985:716) (KtjL). Behandling av levande djur är emellertid undantaget från lagens tillämpningsområde. Lagen kan dock vara tillämplig analogt. Genom användning av en rättsdogmatisk metod utreds rättsläget kring veterinärvårdsavtal, med inriktning på frågor om priset. Materialet kompletteras av intervjuer där veterinärklinikers rutiner och synpunkter presenteras samt av forskning om veterinäretik och priskommunikation. Uppsatsen redogör för flertalet regler som skyddar konsumenten i avtalsförhållandet. Bl.a. innehåller KtjL regler om näringsidkarens skyldighet att avråda och underrätta konsumenten. Den pågående debatten ger intryck av att dessa skyldigheter inte alltid efterföljs. Det är även ett problem att plikterna, vid en analog tillämpning, får en dispositiv karaktär och kan avtalas bort. I framställningen konstateras att det är svårt att avtala om ett fast pris för många veterinärmedicinska behandlingar. Därmed blir bestämmelsen om skäligt pris ofta viktig. Skälighetsbedömningen påverkas av gängse pris för tjänsten samt tjänstens art och beskaffenhet. I framställningen hänvisas till flera källor som stöd för en analog tillämpning av de aktuella reglerna i KtjL på veterinärmedicinska tjänster. Slutsatsen är att de regler som uppsatsen berör bör vara lämpliga att tillämpa analogt. Analogislut ska dock alltid föranledas av en individuell prövning och det kan därför inte konstateras klarlagt att reglerna alltid är tillämpliga på behandling av djur. Detta är en grundläggande problematik med analogier som per automatik leder till ett oklart rättsläge. Uppsatsen har dessutom uppmärksammat problem rörande priskommunikationen mellan veterinärkliniken och konsumenten. Detta kan medföra, During the last couple of years, a debate about increased costs for veterinary care has escalated. This paper aims to assess consumers’ rights when determining the price for a veterinary treatment. The Consumers Services Act is the primary law concerning contracts between consumers and traders. Treatment of animals is derogated from the Consumers Services Act. However, the law can be applicable analogously. By using a legal dogmatic method, the legal position of veterinary care contracts, with focus on questions about the price, is examined. The material is complemented by interviews where veterinary clinics’ routines and views are presented as well as by research on veterinary ethics and price communication. The paper narrates several rules that protect consumers in the contractual relationship. For example, the Consumers Services Act contains provisions on traders’ obligation to dissuade and notify consumers. The ongoing debate gives the impression that traders don’t always comply with the obligations. It is also a problem that the duties are not compulsory when applied analogously and can therefore be omitted by a contract. The essay also states that it is difficult to contract a fixed price for many veterinary treatments. Consequently, the rule on reasonable price often becomes crucial. The reasonable price assessment is affected by the determination of a current price for the service and the service’s type and nature. The paper refers to several sources as support for an analogous application of the mentioned rules in the Consumers Services Act on veterinary care. The conclusion is that the rules should be appropriate to apply analogously. However, since there should always be an individual evaluation, it cannot be stated that the rules are always applicable on veterinary care. Consequently, analogies bring a fundamental problem that leads to an ambiguous legal position. The paper has also identified problems regarding the price communication between the veteri

Uppsatsen avhandlar konsumentens rättigheter vid köp av digitala produkter. Den enda tillämpliga lagen vid digitala köp för tillfället är Distansavtalslagen, vilken i sig inte ger konsumenten något skydd eftersom ångerrätten inte är tillämpbar på digitala produkter. Vid fel och dröjsmål av digitala produkter är det snarare en analog tillämpning av Konsumentköplagen som blir aktuell. En sådan tillämpning innehåller dock problem såsom att lagen i sig inte är anpassad efter immateriella produkter. Digitala produkter har utöver detta en internationell karaktär vilket inte kan bortses från. Tack vare det starka skyddet i Rom I - förordningen kan ofta en konsument räkna med att erhålla samma skydd som i hemlandet. Det förutsätter dock att produkten omfattas av något skydd, vilket för tillfället avseende digitala produkter är osäkert. Även om en analog tillämpning är aktuell är snarare den bättre lösningen att stifta en ny lag. Det är upp till lagstiftaren att inse att en sådan lag bör införas proaktivt istället för responsivt.

Uppsatsen tar avstamp i tre avtalsrättsliga principer: avtalsbundenheten, avtalsfriheten och skyddsprincipen. Med utgångspunkt i de grundläggande principerna om avtalsbundenhet och avtalsfrihet konstateras att det trots allt medges avsteg från dessa i vissa fall, till förmån för skyddsbehövande avtalsparter - det är detta som är skyddsprincipen. Vem som skyddas av denna princip varierar från situation till situation, men ofta är det en avtalspart som av en eller annan anledning befinner sig i en underlägsen ställning gentemot sin motpart. Av denna anledning undersöks svenska rättskällor för att ta reda på vilka faktorer som vägs in i bedömningen av en avtalsparts ställning som över- eller underlägsen motparten. Sju faktorer identifieras som vanligt förekommande i bedömningarna: finansiell styrka, kunskap och erfarenhet, förhandlingsstyrka, självständig ställning i för¬hållande till motparten, marknadsställning, typ av rättssubjekt och slutligen, till¬gång till juridisk expertis. I analyskapitlet kokas slutligen dessa sju faktorer ned till tre, som tycks utgöra grunden för de hänsyn som tas till en parts relativa styrka, nämligen finansiell styrka, kunskap och erfarenhet samt marknadsställning. Dessa faktorer analyseras även ur ett ekonomiskt perspektiv där anledningen till att just dessa hänsyn tas förklaras med hjälp av mikroekonomisk teoribildning., The essay begins with a short presentation of three basic principles of contract law: the sanctity of contract, the freedom of contract and the principle of protection. Whereas the principles of sanctity and freedom of contract are definitely fundamental to contract law, situations sometimes occur that require deviation from these principles – for the protection of a weaker party for example. This constitutes the principle of protection. The identity of the party protected by this principle vary from one situation to another, although normally the law primarily protects weaker parties who assume an inferior position vis-à-vis its counterpart. Subsequently, Swedish legal sources are examined for the reason of investigating the factors are taken into account in the evaluation of contractual inequality. Seven factors are identified as frequently occurring in the evaluation a party’s relative position of strength: financial strength, knowledge and experience, bargaining power, independence from the counter¬part, market position, type of legal entity and finally, access to legal counsel. In a concluding chapter it is shown that these seven factors can in fact be compiled into three, which seem to be the primary basis of the consideration of a party’s inferiority. These three are financial strength, knowledge and experience and market position. Lastly, a microeconomic approach is used to analyze the findings and explain the consideration of inequality in contracts with microeconomic theory.

Konsumenttjänstlagen är en lag som omfattar stora delar av det svenska tjänsteområdet gällande avtal mellan konsumenter och näringsidkare. Lagen är tvingande till konsumentens fördel för att skydda konsumenter, som ses som en svagare part, mot näringsidkare. Jag har dock sett att det finns vissa problem med påföljden prisavdrag i konsumenttjänstlagen. Prisavdraget formuleras annorlunda i konsumenttjänstlagen jämfört med andra lagar, vilket leder till att den eventuellt måste tolkas annorlunda. I denna uppsats undersöker jag påföljdssystemet i konsumenttjänstlagen, med särskilt fokus på påföljden prisavdrag. Syftena med uppsatsen är att undersöka hur konsumenttjänstlagen är tänkt att tillämpas, hur konsumenttjänstlagen tillämpas i praktiken och om påföljden prisavdrag i konsumenttjänstlagen kan anses vara en påföljd som är lik påföljden prisavdrag i andra lagar. Slutligen undersöker jag om konsumenttjänstlagen eventuellt behöver förändras och hur det i så fall skulle kunna ske. Detta är ett område som inte har undersökts i någon särskild utsträckning tidigare. För att undersöka hur konsumenttjänstlagen är tänkt att tillämpas använder jag mig av den rättsdogmatiska metoden och undersöker förarbeten och doktrin. Först undersöker jag bakgrunden till den svenska konsumenträtten, och särskilt bakgrunden till konsumenttjänstlagen. För att undersöka hur konsumenttjänstlagen används i praktiken använder jag mig av rättsfall från allmänna domstolar och ärenden från Allmänna reklamationsnämnden. Jag gör även en översiktlig undersökning av de andra påföljderna i konsumenttjänstlagen, med ett särskilt avsnitt om var gränsen mellan skadestånd och prisavdrag går. Hur andra lagar reglerar påföljden prisavdrag studeras genom att läsa deras lagtext och förarbeten. För att få ett annat perspektiv än det som framkommer i förarbeten och doktrin genomför jag även en intervju med en advokat som ofta använder sig av konsumenttjänstlagen i sitt arbete. I analysen kommer jag fram till att på

Under 1990-talet och fram till 2007 var det vanligt förekommande att byggnader uppfördes med en så kallad enstegstätad fasadkonstruktion. Det byggdes omkring 15 000 – 30 000 bostadshus med denna konstruktion, vilka omfattar 110 000 – 160 000 bostäder. Ett stort antal av byggnaderna uppförda med den aktuella fasadkonstruktionen fick fukt- och mögelskador redan efter några år. År 2007 uppmärksammades problematiken med den enstegstätade fasadkonstruktionen i Sverige och det uppstod en omfattande diskussion kring metoden och fuktproblemen. Problematiken illustreras väl av Myresjöhusfallet, NJA 2015 s. 110, där några tiotal villaägare stämde entreprenören med anledning av fukt- och mögelskador. Entreprenören hävdade bland annat att det förelåg utvecklingsfel och att bolaget således inte skulle ansvara för det. Konsumenttjänstlagen (KtjL) var inte tillämplig i fallet och frågan om utvecklingsfel behandlades inte. Högsta domstolen (HD) kom fram till att det förelåg fel i entreprenaden. Det kan tänkas uppstå andra tvister vid konsumententreprenader där så kallade utvecklingsfel föreligger och KtjL är tillämplig. Frågan är då vad utgången skulle bli. Denna framställning behandlar frågan om utvecklingsfel kan anses ingå i felbegreppet i KtjL. Uppsatsens slutsats är att utvecklingsfel omfattas av felbegreppet i KtjL vid två situationer. Antingen om det rör sig om en småhusentreprenad eller om det rör en konsumententreprenad där ansvar för utvecklingsfel får anses avtalat parterna emellan. Vad som avses med utvecklingsfel på konsumententreprenadsområdet är inte givet. Det saknas en lagstadgad eller annars vedertagen definition. Olika källor ger utvecklingsfel olika innebörd. På produktansvarsområdet finns en lagstadgad definition och frågan om denna även kan gälla för konsumententreprenader har behandlats. Med tanke på att rättsområdena är särpräglade och väldigt olika varandra är det inte möjligt, eller ens eftersträvansvärt, med en allmängiltig definition av utvecklingsfel. S, During the 1990s and up until 2007, it was common that buildings were erected with a construction method known as External Thermal Insulation Composite System Walls. Around 15 000 – 30 000 residential buildings were built using this method and these constitute 110 000 – 160 000 residences. A large number of the buildings constructed with the this method got damp and mold damage after only a few years. In 2007, the problem with the External Thermal Insulation Composite System Walls method was brought to light and an extensive discussion on the method and damp problems followed. The problem is well illustrated by a case from the Swedish Supreme Court, the Myresjöhus case, NJA 2015 p. 110, where tens of homeowners sued the contractor on account of damp and mold damage. The contractor claimed that among other things, there was a development fault and that the company therefore would not be responsible for it. The Consumer Services Act was not applicable in this case and the issue of development faults not addressed. The Supreme Court concluded that the buildings were faulty. There may be other disputes over consumer construction contracts where the so-called development faults exist and the Consumer Services Act is applicable. The question is what the outcome would be then. This paper addresses the issue of whether development faults can be considered part of the term faulty in Consumer Services Act. The essay concludes that development faults are included in the term faulty in the Consumer Services Act in two situations. Either in the case of a small house construction or when regarding a consumer construction contract where responsibility for development faults may be deemed agreed to between the parties. What is considered a development fault within the consumer construction area is not given. There is no statutory or otherwise accepted definition. Different sources give different meanings to development faults. There is a legal definition within product liability ar

Nästan alla i samhället ingår någon gång ett avtal på internet i egenskap av konsument. Det finns risker vid ingående av konsumentavtal på internet, så som att konsumenten ingår avtal där informationen har varit vilseledande eller på andra sätt inte tydligt framhållen. Uppsatsen syftar till att utreda under vilka förutsättningar konsumenter kan ingå avtal med bindande verkan med näringsidkare över internet. Den utgår från olika exempel där informationen näringsidkaren har lämnat till konsumenten framgår med olika tydlighetsgrader. Utgångspunkten i uppsatsen är svenska avtalsrättsliga regler, men även konsumenträttsliga regler baserade på svensk rätt och direktiv från Europeiska Unionen. Grundläggande för att avtal ska ingås med bindande verkan är att parter har uttryckt samstämmiga viljeförklingar. Enligt viljeförklaringsteorin består en viljeförklarings innehåll av sådant som en förnuftig motpart med fog kan sluta sig till är partens vilja. Genom tolkning kan man fastställa ett avtals innehåll, alltså den gemensamma partsviljan. Tolkningsverksamheten sker med beaktande av alla relevanta omständigheter som har varit närvarande vid avtalsingåendet och som har varit synbara för parterna, så kallade tolkningsdata. Tvingande regler är en del av avtalet och dispositiva rättsregler kan vara viktiga vid bedömningen av avtalets innehåll. Standardavtal är standardiserade villkor som har bestämts på förhand. För att standardvillkor ska utgöra tolkningsdata vid bestämmandet av avtalsinnehållet krävs att villkoren inkorporeras, alltså har bringats till motpartens kännedom. Trots att ett bindande avtal med ett visst innehåll har ingåtts finns en möjlighet att avtalet ogiltigförklaras enligt avtalsrättsliga ogiltighetsregler. Det är även möjligt att avtal jämkas eller lämnas utan avseende om de är oskäliga. Vid avtalsingående på internet finns särskild informationsplikt för näringsidkaren. Konsumenten har även ångerrätt i 14 dagar förutom i vissa särskilda fall. Sammanfattningsvi, At some point almost everyone in society concludes an agreement over the internet as a consumer. There are risks associated with entering consumer agreements, for example when an agreement is concluded whilst information has been given in a misleading or unclear manner. The purpose of the thesis is to determine under which conditions it is possible for consumers to conclude legally binding agreements with traders over the internet. The basis consists of various examples when the trader has provided information to the consumer in varying degree of clarity. The thesis is based on Swedish contract law, but also Swedish and European consumer regulation. It is elemental that unanimous declaration of intentions is needed for a legally binding agreement to be concluded. According to the theory of declaration of intention the content of the declaration of intention such information that a reasonable counterparty justifiably can assume is the intention of the party. The content of the agreement, the unanimous intention, is determined through interpretation. The act of interpretation considers all relevant visible circumstances which were present at the time of conclusion of an agreement, so called interpretation data. Mandatory regulation is part of the agreement and optional regulations can be important for the determining the content of the agreement. Standard-form contract consists of predetermined standardised terms. A standard-form contract must be brought to the attention of the counterparty for it to be incorporated and be part of the interpretation data. Despite being legally binding, an agreement can be rendered invalid per rules on invalidity. If the agreement is excessive it can be apportioned or left with no regard. The trader has a particular duty of information when concluding agreements over the internet. The consumer has a 14 day right of withdrawal except in some cases. The conclusion of the thesis is that when information has been hidden the trader cannot j

Under sin livstid genomför en konsument normalt få större investeringar. Köp av tjänst beträffande småhusentreprenad får anses utgöra en sådan investering. Att investera i uppbyggnad eller tillbyggnad av en- eller tvåfamiljshus är inte bara en stor ekonomisk investering för den enskilda konsumenten, utan också en investering för livet. Under de senare årtiondena har lagregleringen inom konsumenttjänsteområdet utvecklats och år 2005 infördes särskilda regler beträffande småhusentreprenader, i konsumenttjänstlagen (1985:716). Vanligt förekommande är även tillämpning av standardavtal som ska fungera som tillägg och komplement till konsumenttjänstlagen. ABS 09 är det standardavtal som tillämpas mellan näringsidkare och konsument beträffande avtal om småhusentreprenader. För att standardavtalet ska bli tillämpligt måste det dock åberopas av någon av parterna. Eftersom konsumenttjänstlagen är tvingande till konsumentens förmån får inte standardavtalsvillkoren strida mot lagen. Förekommer villkor i standardavtalet som anses strida mot lagen är dessa utan verkan. Standardavtal innehåller, till skillnad från konsumenttjänstlagen, rättigheter för näringsidkaren och det förekommer avtalsvillkor som i visst hänseende kan anses strida mot lagen. I analysen har vi kommit fram till att konsumentskyddet gällande småhusentreprenader har utvecklats och gett konsumenten ett starkare skydd. Det starka skyddet är till stor fördel för konsumenten, eftersom denne ofta är den svagare parten. I konsumenttjänstlagen stadgas att tjänsten ska utföras fackmässigt. Vad som är fackmässigt är ett begrepp som inte har en generell betydelse, utan innehållet i begreppet varierar från fall till fall. Det är inte bara konsumenttjänstlagen som reglerar fackmässighet utan även olika standardavtal. Efter att ha undersökt begreppet fackmässighet har vi kommit fram till att det inte är någon som egentligen vet vad begreppet egentligen betyder. I praktiken uppstår det sällan problem trots ovissheten kring be

Syftet med uppsatsen var att undersöka skadeståndsansvaret för sakskada på lös egendom som glömts kvar eller tappats i en näringsidkares affärslokaler av en person som har eller har haft ett avtal med näringsidkaren för att utnyttja hans tjänster. För att kunna uppfylla det övergripande syftet med uppsatsen utgick jag från följande frågeställningar: - Under vilka förutsättningar kan en näringsidkare bli skyldig att ta hand om egendom som glömts kvar, tappats bort eller på annat sätt förlagts i dennes lokaler? - För den händelse att det föreligger en skyldighet att omhänderta egendomen, vad omfattar då denna skyldighet? - Kan näringsidkaren bli ersättningsskyldig gentemot konsumenten om denne åsidosätter en eventuell skyldighet att ta hand om egendomen och om så är fallet under vilka förutsättningar? - Om det är finns en skadeståndsgrundande förpliktelse att omhänderta egendomen, är det i sådana fall möjligt för näringsidkaren att friskriva sig från ansvar? Med sak eller egendom avses lösöre eller flyttbara saker, och inte det vidare begreppet lös egendom som förutom lösöre även omfattar rättigheter och fordringar. Min slutsats är att näringsidkare i en sådan situation som beskrivs ovan har en skyldighet att ta hand om sin medkontrahents egendom om den har hamnat i hans besittning, antingen baserat på reglerna i hittegodslagen 6 § om kvarglömd egendom och där ansvaret gentemot ägaren för skada på egendomen baseras på utomobligatoriska bestämmelser, eller i enlighet med de allmänna rättsprinciper rörande förvaring och tjänst som har kommit till utryck i konsumenttjänstlagens 32 §., The aim of this thesis is to investigate the liability for property damage which has been inflicted on personal property belonging to a private person which is left behind or has gotten lost in premises belonging to a businessman, when the owner has or has had a contract with the businessman concerning his services. In order to meet the overall objective of this paper, I formulated the following questions: - When, and under what conditions, can a businessman be obliged to take care of the private property that is left, lost or otherwise mislaid in his premises? - In the event that there is an obligation on the businessman’s part to take care of the property, what does that obligation encompass? - Can the businessman be held liable if he doesn’t fulfill any such obligation to take care of the property and, if so, under what conditions? - If there is a tort obligation to take care of the property, can the businessman be allowed to exonerate himself from responsibility? By private property I mean chattels or movable things, and not the broader concept of personal property that includes rights and claims. My conclusion is that a businessman that finds himself in a situation like the one above does have an obligation to take care of his business partner’s private property if it has ended up in his possession, either because of the law concerning lost property and where his obligation towards his partner is based on non-contractual rules, or in accordance with the general legal principles concerning services which has been codified in the law of customer service.

Under 1990-talet och fram till 2007 uppfördes uppskattningsvis 15 000 – 30 000 byggnader med en så kallad enstegstätad fasadkonstruktion. Konstruktionen innebär att husfasaden byggs i ett enda stycke, utan mellanliggande fuktdränerande luftspalt. Fram till 2007 ansågs konstruktionen vara mycket bra, men i början av 2007 uppdagades det att konstruktionen inte var så bra som branschen trott, utan snarare utgjorde en riskkonstruktion. Detta på grund av att en rad fall av kraftiga fuktskador i fasaden påträffades, vilka berodde på att fasaden utgjorde otillräckligt skydd mot vatten och att inträngande fukt inte hade någon möjlighet att torka ut. Föreliggande uppsats utreder huruvida en köpare som genom en fastighetsöverlåtelse förvärvat en fastighet med den aktuella konstruktionen kan få ersättning enligt jordabalken (JB), samt om en konsument som låter en näringsidkare uppföra en byggnad i form av en konsumententreprenad kan få ersättning av näringsidkaren enligt konsumenttjänstlagen (KtjL). Slutsatsen är att rättsläget är oklart men att såväl köpare av en fastighet som en konsument som låtit uppföra en konsumententreprenad torde kunna få ersättning. Detta eftersom en nyuppförd fuktskadad fastighet måste anses avvika från köparens befogade förväntningar enligt JB 4 kap. 19 § och att resultatet av konsumententreprenaden måste anses förfelat enligt KtjL 9 § när byggnaden har en fasad som inte står emot väta. I framställningen används två hovrättsfall för att problematisera rättsläget. I det första fallet rörde det sig om en fastighetsöverlåtelse enligt JB och där fann hovrätten att fasaden var felaktig och att säljaren ansvarade för felet. I det andra fallet rörde det sig som om ett flertal konsumententreprenader och där fann hovrätten att entreprenaderna inte var felaktiga. Prejudicerande rättspraxis saknas men författaren förespråkar en tolkning av gällande rätt som innebär att såväl köparen vid fastighetsöverlåtelsen som konsumenten vid konsumententreprenaden ska kunn, During the 1990s until 2007, approximately 15,000 to 30,000 buildings were built with a particular construction method known as External Thermal Insulation Composite System Walls, which means that the facade is constructed in one piece with no intervening air gap. Until 2007 the construction was considered to be appropriate, but in 2007 was found that it was not as good as people thought, and was rather a high risk construction due to the the risk of serious moisture damage caused by the constructions inability to drain off moisture intrusion. This paper investigates whether a buyer of a real estate property with the aforementioned construction can receive compensation from the seller according to the Land Code, and whether a consumer who has allowed a contractor to erect a building with the construction has the right to compensation pursuant to the Consumer Services Act. The conclusion is that the legal position is unclear, but the buyer as well as the consumer seem to have the possibility to receive compensation. The reason for that concerning the real estate transfer is that the damages due to the construction must be considered to deviate from the buyer's reasonable expectations under the Land Code chapter 4 § 19. Concerning the erect building a result which implies that the building does not resist moisture must be considered insufficient according to the Consumer Services Act § 9. In the essay two cases from two different Courts of Appeals are used to problematize the situation. In the first case, a buyer of a real estate was given the right to compensation because of the incorrect construction, as was found by the court found. In the second case the outcome was reversed and the construction was not considered to be faulty. There is no significant case law from the Swedish Supreme Court on this matter, but the author advocates an interpretation of the legal position which means that the buyer of a real estate property as well as a consumer who has allowed a co

Bakgrunden till uppsatsen är det uppmärksammade Myresjöhusfallet där husen drabbats av fuktskador med stora kostnader för konsumenterna som följd. Hovrättens dom i Myresjöhusfallet visar att konsumenten förefaller ha ett bristande skydd vid skador på grund av byggmetoden enstegstätning. Enstegstätade fasader utgör riskkonstruktioner, något som uppdagades först år 2007. Innan dess ansågs konstruktionen vara välfungerande, och lovordades av byggbranschen. Syftet med uppsatsen är att utreda felansvarets utformning vid skador på grund av enstegstätade putsfasader. Överlåtelseformen är avgörande för vilken lagstiftning som aktualiseras. Om husen uppförs åt en konsument aktualiseras bestämmelserna i KtjL. Vid en fastighetsöverlåtelse blir istället JB tillämplig. Utredningen visar att skador på grund av enstegstätade putsfasader kan falla in under säljarens felansvar, både enligt KtjL och JB. Av 9 § KtjL framgår att en byggnad kan vara felaktig när den inte är fungerande. Likaså har köparen enligt 4 kap 19 § JB fog att förvänta sig ett fungerande hus, åtminstone om huset är nybyggt. Att säljaren ska ansvara i förevarande situationer är dock omdiskuterat. Felansvaret i KtjL beror bland annat på huruvida byggnaden var fackmässigt uppförd enligt vad som då rådde. Även enligt bedömningen i JB kan felansvaret modifieras på grund av den byggnorm som rådde då byggnaden uppfördes. Praxis visar att det råder oklarheter kring ansvarsfrågan. Uppsatsen behandlar även frågeställningen huruvida konsumentskyddet är tillfredsställande vid förevarande skador. Slutsatsen i den delen är att konsumentskyddet är otillfredsställande så som det ser ut nu.

Automatiska förlängningar av avtal innebär att en ny bindningstid inträder om konsumenten inte senast vid viss tidpunkt säger upp avtalet. Att konsumentens passivitet är den omständighet som gör att den nya avtalstiden inträder, har bland annat gjort att sådana förlängningar jämförts med negativ avtalsbindning, vilket svensk rättsordning inte accepterar. Situationen är emellertid annorlunda när parterna från början har avtalat om att avtalet ska förlängas automatiskt. Marknadsdomstolen har också uttalat i MD 2009:30 att avtalsvillkor om automatisk förlängning av avtal inte utgör negativ avtalsbindning i egentlig avtalsrättslig mening. Avtalsvillkor om automatiska förlängningar har ändå bedömts vara oskäliga i avtal mellan näringsidkare och konsument i ett flertal fall, så väl civilrättsligt som marknadsrättsligt. I bedömningarna har ett krav på att näringsidkaren ska påminna konsumenten om uppsägning uppställts. Påminnelsen ska ske i rimlig tid och i lämplig form innan förlängningen inträder. I en promemoria, App to date, har ett förslag till lagstiftning lagts fram för att reglera förevarande automatiska förlängningar. Även detta förslag innehåller ett påminnelsekrav, samt en ytterligare möjlighet för konsumenten att komma ifrån en automatisk förlängning då någon påminnelse inte erhållits. Frågor som framträder är hur den svenska rättsordningen ser på avtalsvillkor om automatisk förlängning i avtal mellan näringsidkare och konsument, vilka omständigheter som är av betydelse vid en oskälighetsbedömning och varför. Andra frågor som uppkommer är om kravet på påminnelse och en kontroll genom praxis är en bra lösning eller om det behövs speciallagstiftning, kanske så som den i App to date, för att kontrollera villkor om automatisk förlängning. Slutsatsen blir att ett avtalsvillkor om automatisk förlängning av avtal mellan näringsidkare och konsument är oskäligt när villkoret stadgar att automatisk förlängning inträder för det fall konsumenten inte säger upp avtalet sena, Automatic extension of contracts means that time-limited contracts are automatically extended unless the consumer terminates the contract a certain amount of time before it is to expire. The fact that the consumer’s inactivity is the reason why the contract is being extended has even led to a comparison between such automatic extensions and an illegal form of contracting called negative contract binding. However, the situation is different when the parties already have concluded a contract that sets out what will happen when the fixed duration expires. The Market Court has also found, in MD 2009:30, that automatic extensions of contracts are not in fact negative contract binding in a strict contract law sense. Contract terms stating an automatic extension have yet been deemed unfair in consumer contracts in a number of cases, both in The Civil Courts and in The Market Court. The Courts have also stated that the trader has a duty to inform the consumer, in a reasonable time and in an appropriate form, before the extension occurs, that an automatic extension is due to take place. In the Inquiry, App to date, legislation has been proposed in order to control the present automatic extensions. The legislation states that the trader shall inform the consumer in writing that an extension is due to take place. If such information is not provided to the consumer, he/she has the right to terminate the contract. The issues that emerge in response to this, is if the Swedish legal system view such contract terms, stating an automatic extension, as unfair contract terms. And if they do so, what circumstances are of importance for the assessment and why. Other issues that emerge are if it is better to control such contract terms with general provisions prohibiting unfair contract terms, or if special legislation is needed. The conclusion is that a contract term stating an automatic extension of the contract, when the contract is concluded between a consumer and a trader, is unfair