Search

Köp av djur avviker i väsentliga delar från andra köp och därmed finns det behov av särreglering. Detta tillsammans med ett ökat behov av konsumentskydd har resulterat i den nya konsumentköplagen (2022:260). Syftet med arbetet har varit att redogöra för de nya särregleringarna som behandlar fel på varan gällande djurköp i Sverige. Metoden som använts är den rättsdogmatiska som utreder gällande rätt tillsammans med den juridiska metoden. Arbetet har framställt att ett behov av dessa regler har funnits, däremot finns det många brister med dessa. Det finns bland annat svårigheter gällande presumtionstiden, förbättrad djurvälfärd och ett sänkt konsumentskydd. Sammanfattningsvis visar resultatet att det i dagsläget utan praxis och doktrin troligtvis inte kommer resultera i några särskilt stora förändringar eller förbättringar inom området.

Arbetet ämnar ge ett teoretiskt perspektiv på utformningen av det svenska lagspråket. Genom en retorisk argumentationsanalys, grundad i Chaïm Perelmans teori om föreställda publiker och Lloyd Bitzers teori om den retoriska situationen, utreds konsumentlagstiftningen i sin egenskap som meningsbärare mellan en retorisk avsändare och en retorisk mottagare. Den gamla och den nya konsumentköplagen jämförs kvalitativt, och valen lagstiftaren gjort i den språkliga utformningen av dessa två lagar ställs mot den konstruerade diskursen kring lagspråk i gällande rätt, författningar, den historiska debatten och den bredare juridiska traditionen. Några av slutsatserna som arbetet drar är att det länge funnits en stark vilja att göra lagspråket lättillgängligt för medborgarna – speciellt i konsumentlagstiftningen – men att denna vilja inte prioriterats i samband med stiftandet av den nya konsumentköplagen. Anledningen till detta anser jag vara den förändrade retoriska situationen i samband med lagens utvidgade tillämpningsområde. Perelmans uppdelning av publikbegreppet används för att definiera och placera en rad mottagargrupper i en hierarki efter lagstiftarens vilja att ändra språket efter dessa gruppers intresse. Högst upp på denna lista hittar vi mottagargruppen jurister, längst ner hittar vi mottagargruppen konsumenter. Det finns en diskrepans mellan den konstruerade diskursen och verkligheten när detta retoriska teoretiska ramverk används, som pekar på ett grundläggande problem i hur man skriver lag. Ett problem som juristerna länge har haft som uppgift att lösa och fortfarande har, men som inte är förenligt med en lagstiftning som är lättillgänglig för allmänheten., The thesis aims to provide a theoretical perspective on the language used in the Swedish law. Through a rhetorical argumentation analysis, grounded in Chaïm Perelman’s theory of perceived audiences and Lloyd Bitzer’s theory of the rhetorical situation, the consumer sales act is investigated in its capacity as a carrier of meaning between a speaker and an audience. The old and the new consumer sales act is qualitatively compared. The choices the legislator made in the construction of these two laws are juxtaposed with the construed discourse about legal language in codification, the historical debate, and the broader juridical tradition. Some of the conclusions are that there is a long-standing intention to try to make the legal language more easily approachable for the public – especially in the consumer sales act – but that this intention has been sidelined when constructing the new consumer sales act. The reason for this seems to be a change in the rhetorical situation, followed by the increased scope of the legislation. Perelman’s fragmentation of the audience is used to define and place different audience groups in a hierarchy of how much the legislator prioritizes the needs of these groups in the legal language. At the top we find the jurists, at the bottom we find the consumers. There is a discrepancy between the construed discourse and reality when this rhetorical theoretical framework is used. It points to an underlying problem in how law is written. A problem the jurists have been made to solve, but one that is not compatible with a legal language that is supposedly easily approachable for the public.

Ever more present in consumers everyday life, is artificial intelligence (AI) optimizing regular peoples’ experience. With this arises legal questions. The essay before you serve it purpose through presenting a general outline of the collision between AI-technology and contract law centering around the rights of consumers. This collision is most pronounced in regard to the question of proximate cause. To be able to have a right to compensation one must, in most case, establish the course of events manifesting what cause the damage. It will be apparent why this is a challenging task, in the field of AI-technology, due to something called the black box problem. In order to concretizes, and for the reader to be identify the real-world implications of legal discussion, this essay will use a scenario. In this scenario a consumer has purchased a smart refrigerator, that, using the technique of machine learning, autodidactically learns to determine the consumer’s purchase needs and to put a buy order. Furthermore, an error occors that bring to the fore the question of civil liability. The essay will examine this, utilize traditional legal methodology., I takt med att artificiell intelligens tar allt större plats i konsumenters vardagliga liv uppstår allt fler rättsliga problem. Uppsatsen syftar till att synliggöra dessa genom en allmän överblick om kollisionen mellan artificiell intelligens (AI) och den traditionella avtalsrätten, med särskilt avseende fäst vid konsumenträtten. Kollisionen blir som allra mest påtaglig vid granskning av den juridiska frågan om hänförbarhet, ibland kallat adekvat kausalitet. En stor del av civilrättsliga ersättningsmöjligheter bygger på hänförbarhet men på grund av något som kallas för black box problematiken så kommer läsaren märka att fel med AI oftast är svåra att hänföra. För ge läsaren möjligheten att knyta den juridiska diskussionen till verkligenheten, används ett fiktivt scenario. I uppsatsscenariot har en konsument inhandlat ett smart kylskåp som genom maskininlärning lär sig konsumentens livsmedelsbehov och beställer utifrån dessa behov livsmedel hem till konsumenten. Vidare uppstår ett fel i produkten som aktualiserar frågan om vem som bär det civilrättsliga ansvaret. Uppsatsen utreder detta rättsdogmatiskt.

Konsumentköplagen ska balansera makten när näringsidkare säljer varor till privatpersoner. Enligt lagen ansvarar säljaren för att varan har den kvalitet och de egenskaper som parterna avtalat om samt att varan inte är felaktig i något annat avseende vid överlämnandet. Säljaren, eller någon annan kan även lämna garantier som är förmånligare för köparen. Om varan visar sig felaktig ger tvingande lagregler rättigheter till köparen att kräva felpåföljder av säljaren, exempelvis prisavdrag, avhjälpning eller hävning. En del säljare skriver i sina köpevillkor att dessa rättigheter endast gäller förstahandsköpare av varor. Ledande politiker och konsumentvägledare ger samma information. De hänvisar till att konsumentköplagen inte ger samma rätt till andrahandsköpare. Ur ett hållbarhetsperspektiv är det positivt att varor som inte används säljs vidare. En ordning där privatpersoner som köper varor i andra hand inte får behålla de ovan beskrivna rättigheterna, minskar incitamenten för andrahandshandeln. Köparna tar en större risk och säljarna får därmed ett lägre försäljningspris. Om andrahandsköpare får samma möjlighet som förstahandsköpare att vända sig till ursprungssäljaren innebär det inte att säljarens ansvar vid fel på varan utökas. Det verkar därför rimligt att ansvaret består oavsett vem som äger varan. Det ansvaret borde regleras i lag. Uppsatsen undersöker relevanta regler i konsumentköplagen. En resa genom grundläggande avtalsrätt och obligationsrätt leder till en rättslig princip som getts auktoritet som rättskälla genom prejudikat i Högsta domstolen. Principen kallas cession och den ger förstahandsköparen rätt att överlåta sina rättigheter. Därmed kan andrahandsköparens vända sig direkt till ursprungssäljaren och kräva felpåföljder när ett ursprungsfel på varan visar sig. Näringsidkare kan alltså, helt korrekt förmedla budskapet att reklamationsrätt och garantier endast gäller förstahandsköpare, genom att hänvisa till en konsumentskyddslagstiftning. Konsumenter, The Consumer Sales Act has a purpose to balance the power when traders sell goods to consumers. According to the law, the seller is responsible for the product having the quality and properties that the parties have agreed on and that the product is not defected in any other respect at the time of delivery. The seller, or someone else, can also provide a guarantee that is more advantageous to the buyer. If the product proves to be defective, mandatory rules give the buyer the right to demand sanctions from the seller, such as price deductions, remediation or cancellation. Some sellers write in their terms of purchase that these rights only apply to customers buying directly from the trader. Leading politicians and consumer advisors provide the same information. They point out that the Consumer Sales Act does not give the same right for second-hand buyers. From a sustainability perspective, it is positive that goods that are not used are resold. A system where private individuals who buy second-hand goods from other private individuals may not retain the rights described above, reduces the incentives for second-hand trade. Buyers take a greater risk and sellers thus get a lower selling price. If the second-hand buyer is given the same opportunity as the first-hand buyer to turn to the original seller, this does not mean that the seller’s liability for defects in the product is extended. It therefore seems reasonable that the liability remains, regardless of who owns the product. That liability should be regulated by written law. The essay examines relevant rules in the Consumer Sales Act. A journey through basic law of contracts and bond rights leads to a principle that has been given authority as a source of law through precedents in the Supreme Court. The principle is called cession and it gives the first-time buyer the right to transfer his rights. Thus, the second-hand buyer can turn directly to the original seller and demand sanctions when an original defect in

When a consumer buys a toaster in a chain of stores the Consumer Sales Act is applied. The Consumer Sales Act is a law that aims to protect the weaker party and make the parties’ business relationship more equal. The strong consumer protection regulations are expressed through, for example, the three-year period under which the seller can be held liable, the generous damages, and the reversed burden of proof when a lack of conformity becomes apparent within six months of delivery of the goods. Legally, horses are considered chattels and are equated with toasters and other dead things. The problem of treating horses and other living animals the same way as material things have been noticed from many quarters. It is alleged by several organizations that traders avoid selling horses to consumers because of the mandatory rules of the Consumer Sales Act. Due to an EU directive that sets certain minimum rules for consumer protection, it has previously not been possible to regulate horse purchases in a special law outside the scope of the Consumer Sales Act. However, the EU has adopted a new directive which will be incorporated in Swedish law, and according to this directive the legislature has the opportunity to exclude the purchase of living animals from the scope of the Consumer Sales Act. The purpose of this thesis is to investigate whether the regulations of the Consumer Sales Act give rise to particular problems regarding purchases of horses and whether there is a need to change the legislation. The thesis identifies several problems in the application of the Consumer Sales Act, which results in an unreasonably heavy burden being placed on the trader. Due to the difficulties in determining when a lack of conformity occurred in a horse, there is a need to change the law, for example through a special law adjusted for purchasing living animals., När en konsument köper en brödrost av en butikskedja är konsumentköplagen tillämplig. Konsumentköplagen är en lag som syftar till att skydda den svagare parten och på så sätt göra parternas affärsförhållande mer jämställt. De starkt konsumentskyddande bestämmelserna kommer till uttryck genom exempelvis den treåriga reklamationstiden, det generösa skadeståndet och den omvända bevisbördan i de fall ett fel i varan upptäcks inom sex månader från leveransen. Juridiskt sett är hästen en lös sak och likställs med brödrostar och andra döda saker. Problematiken med att behandla hästar och andra levande djur som materiella saker har uppmärksammats från flera håll. Det påstås av flera branschorganisationer att näringsidkare undviker att sälja hästar till konsumenter på grund av konsumentköplagens tvingande bestämmelser. På grund av ett EU-direktiv som uppställer vissa minimiregler för konsumentskyddet har det tidigare inte varit möjligt att reglera hästköp i en speciallag utanför konsumentköplagens tillämpningsområde. Det har emellertid antagits ett nytt EU-direktiv som ska införlivas i svensk rätt och enligt detta har lagstiftaren möjlighet att undanta köp av levande djur från konsumentköplagens tillämpningsområde. Uppsatsens syfte är att undersöka om konsumentköplagens bestämmelser ger upphov till särskilda problem när det gäller köp av häst och om det finns behov av att förändra lagstiftningen. Uppsatsen identifierar flera problem vid tillämpningen av konsumentköplagens bestämmelser, vilket leder till att en orimligt tung börda läggs på näringsidkaren. På grund av svårigheterna att bestämma när ett fel har uppstått i en häst finns ett behov av att förändra gällande rätt, exempelvis genom en speciell köplag anpassad för levande djur.

I Sverige finns det 335 500 hästar enligt Statistiska centralbyrån. Hästsporten är växande och handeln med tävlingshästar har kommit att utgöra en stor del av hästbranschens levebröd. Beroende på om säljaren bedöms vara näringsidkare eller privatperson så blir olika lagar tillämpliga vid en hästförsäljning. Som näringsidkare har säljaren enligt konsumentköplagen (1990:932) ett mycket långtgående ansvar som spelar stor roll vid just felbedömning och om köparen vill rikta anspråk mot säljaren gällande fel i häst. Hästar är ett levande djur i ständig förändring och feldefinitionen kan se olika ut beroende på vilket användningsområde hästen sålts för. Något som utgör ett köprättsligt fel på en tävlingshäst behöver inte nödvändigtvis vara ett fel om det gäller en häst som sålts till hobbyridning. Huvudregeln för vad som utgör fel återfinns i 17 § köplagen (1990:931) samt 16 § konsumentköplagen . 20a § i konsumentköplagen infördes år 2002 efter implementering av Europeiska Unionens konsumentdirektiv och innebär att fel som visar sig inom sex månader presumeras ha funnits vid tidpunkten för riskens övergång. Att ansvara sex månader för fel som uppstår i en vara av hårdplast är troligtvis inget större bekymmer men när det kommer till en häst på 600 kg är det en annan sak eftersom hästens hälsa omöjligt kan garanteras och i synnerhet inte när den ägs och används av någon annan., There are 335,500 horses in Sweden according to Swedish Statistics. The equestrian sport is growing and the trade with competition horses has become a large part of the sports livelihood. Different laws apply depending on whether the seller is considered an entrepeneur or a private individual. As an entrepeneur, the seller has a far-reaching responsibility due to konsumentköplagen (1990:932) (KköpL). KköpL plays an important role in the complications judgement as well as in a buyer’s claims against the seller regarding complications in the horse. Horses being living animals, they are not fix products but an object in constant change. The complication definition may look different depending on the horses span of use. A legal complication with a competition horse is not necessarily seen as a defect in a horse that is sold for hobby riding. The assessment of defective products is based on § 17 köplagen (1990:931) and § 16 of the KköpL. § 20a in KköpL was introduced in 2002 according to the implementation of the European Union Consumer Directive and implies that defects appearing within six months should be assumed to have existed at the risk transition and the seller thus liable. Assuming liability for defects that appear in the six months following a deal for, say, hard plastic, is probably not a big problem. It is another matter when it comes to horses, because the horse's health is impossible to guarantee, especially when owned and used by someone else.

En funktionsgaranti är en utfästelse om varans funktion och hållbarhet under en viss angiven garantitid. Om varan försämras i det eller de avseenden som garantin omfattar ska den anses vara felaktig oavsett om den var felfri vid avlämnandet. Utan garanti ansvarar säljaren för fel bland annat enligt 16 § Konsumentköplagen (KKL). Det innebär bland annat att varan ska vara avtalsenlig samt att den inte ska avvika från vad konsumenten med fog kan förutsätta. Felpåföljderna är desamma oavsett om garanti givits. Konsumenten har en lagstadgad preskriptionsfrist om tre år. Om garantivillkoren är allmänt hållna, det vill säga endast garanterar att varan ska vara fri från fel, och garantitiden är densamma eller kortare än den lagstadgade ansvarstiden är frågan i vilken utsträckning konsumenten fått ett utökat skydd. Säljarens ansvar enligt garantin är förvisso strikt men reglerna i KKL ger redan ett relativt långtgående skydd. Syftet med denna uppsats är därför att utreda hur funktionsgarantier förhåller sig till övriga skyddsregler i konsumentköplagen. Huvudmetoden för denna uppsats har varit att undersöka och analysera gällande rätt utifrån lagtext, förarbeten, doktrin och Allmänna reklamationsnämndens praxis. Därefter har gällande rätt systematiskt redogjorts för och uppställts för att läsaren på ett så enkelt vis som möjligt ska kunna följa författarens resonemang. En funktionsgaranti ger konsumenten fördelar som han inte annars haft. För det första får han en ytterligare felgrund till sitt förfogande. För det andra vilar bevisbördan på säljaren under garantitiden vilket är en fördel eftersom att det kan vara svårt för konsumenten att påvisa att ett fel varit ursprungligt. En ettårig garantitid ger obestridligen konsumenten fördelar men måhända inte i sådan omfattning som det verkar vara tänkt. En ettårig funktionsgaranti borde således antingen vara utformad så att den omfattar något som inte annars skulle skyddas enligt KKL:s regler, till exempel försumlighet eller olyck

Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka två alternativ, reklamation samt sexmånadersregeln, som konsumenter kan använda sig av gentemot en säljare om fel på dennes vara skulle förekomma, i detta fall en begagnad köpt bil. Jag kommer även utifrån konsumentköplagen undersöka säljarens ansvar gentemot en konsument vid försäljning av en begagnad bil. Metod: I uppsatsen kommer jag att använda mig av bl.a. internet för informationssökande, böcker inom juridik samt lagtext. Därutöver kommer jag att undersöka fall från Allmänna reklamationsnämnden (ARN), eftersom de behandlar ärenden som har med mitt ämne att göra. Jag kommer även att skriva utifrån konsumentköplagen då denna lag gäller köp av lösa saker, vilket i min uppsats gäller köp av bil. Empiri: Jag kommer studera ett antal fall som har med mitt ämne att göra. Fallen är hämtade från ARN(Allmänna reklamationsnämnden). Dessa kommer jag kortfattat gå igenom, nämna vad de handlar om, vem som har haft bevisbördan och avslutningsvis nämna vem som vunnit tvisten. Resultat: Konsumentköplagen skyddar köparen mot att säljaren inte ska kunna lämna felaktiga uppgifter. Som säljare får man inte underlåta att upplysa köparen om viktig information angående en vara. Garantin är väldigt viktig för konsumenten då den även lämnar över ansvaret på säljaren, om något fel dyker upp under garantitiden. Sexmånadersregeln har gjort det betydligt enklare för konsumenten då fel uppkommer på en bil. Nämligen att fel inom sex månader antas ha funnits vid avlämnandet.