Search

Dagens samhälle förändras snabbt, och digitala marknader med det. Digitaliseringen har lett till revolutionerande utvecklingar av vårt samhälle, och bakom dessa förändringar står primärt ett fåtal dominerande teknikjättar och deras plattformar. Dessa dominerande digitala plattformar, och de marknader på vilka dessa verkar, är ofta flersidiga och karaktäriseras av särskilda möjligheter till kostnadsfördelning, utveckling och ett beroende av starka nätverkseffekter, samt möjligheter att utveckla affärsmodeller som på olika sätt utnyttjar och kapitaliserar på insamlad data. Detta möjliggör inte bara upprättandet och bibehållandet av marknadsmakt på dessa marknader, utan leder även till höga inträdeshinder med resultatet att marknadens aktörer blir få och att inträdeshindren är höga. Trots att digitaliseringen till stora delar måste anses positiv, har utvecklingen även medfört nya typer av konkurrensproblematik som inte alltid kan hanteras på ett effektivt och adekvat sätt av den tidigare EU-rättsliga konkurrenslagstiftningen. Denna framställning undersöker hur EU:s konkurrenslagstiftning kan tillämpas på nyare typer av dominansmissbruk på digitala plattformar genom att analysera den tidigare regleringen av dominansmissbruk och hur denna har tillämpats rent praktiskt. För att uppnå detta mål undersöker detta arbete de särskilda utmaningar och särdrag som finns på dessa marknader, och ger en utförlig sammanfattning av hur artikel 102 FEUF har använts för att hantera dessa. Här konstateras att denna konkurrenslagstiftning lämnar en del att önska, och att inträdeshinder och risken för tippning ger starka incitament för dominanta digitala plattformar att försöka kringgå prestationsbaserad konkurrens. Framställningen utvärderar även de kompletteringar som gjorts av konkurrenslagstiftningen på dessa områden genom DMA, och hur denna reglering kan tänkas påverka hanteringen av vissa av de dominanta digitala plattformarnas beteenden framöver. Här konkluderas att DMA är en välbeh

Access to safe, effective, and affordable medicines is crucial for promoting good health and ensuring a dignified life for individuals. It is also a central aspect in the realization of human rights. Despite this, access to medicines remains challenging for those with rare diseases, defined as diseases affecting no more than five in 10 000 people. One reason for this challenge is the profitdriven nature of the pharmaceutical industry. The high costs of research and development create a lack of incentives for pharmaceutical companies to invest in drugs for a small patient population. To address the disparity in treatment access between patients with rare and common diseases the Orphan Regulation was adopted. This regulation aims to classify medicines as orphan drugs, create incentives for their research and development, and facilitate their market availability. While the Orphan Regulation has positively impacted the development of orphan drugs, it does not guarantee patient access to these treatments. Orphan drugs are often expensive, posing an economic challenge for patients. The essay aims to investigate whether access to orphan drugs constitutes a right under the right to health. Given the lack of a uniform definition of the right to health, this essay examines national law, EU law, and international law to outline the relevant rules governing individuals' health rights. The rules are considered as rights under the right to health. To achieve the purpose, it is particularly relevant to further analyze the state’s responsibility for making orphan drugs available to patients with rare diseases. The results of the investigation show that access to orphan drugs constitutes an integral part of the right to health. It is therefore of utmost importance that states provide orphan drugs to patients with rare diseases. However, merely making orphan drugs available on the market is insufficient, these drugs must also be accessible to patients. Given their high cost, states a, Tillgång till säkra, effektiva och ekonomiskt överkomliga läkemedel är avgörande för att främja en god hälsa bland befolkningen och för att människor ska kunna leva ett värdigt liv. Det är också en central faktor för att kunna genomföra mänskliga rättigheter. Trots detta är tillgången till läkemedel fortfarande en utmaning för patienter med sällsynta sjukdomar, det vill säga sjukdomar som drabbar högst fem av 10 000 personer. Anledningen till detta är att läkemedelsindustrin till sin natur är vinstgenererande. Eftersom forskning och utveckling av läkemedel är kostsamt saknas incitament för läkemedelsbolagen att investera i läkemedel som enbart drabbar ett fåtal personer. För att åtgärda skillnaderna i tillgång till behandling mellan patienter med sällsynta sjukdomar och vanliga sjukdomar antogs Särläkemedelsförordningen. Syftet med förordningen är att klassificera läkemedel som särläkemedel, skapa stimulerande åtgärder för forskning och utveckling av särläkemedel och göra dessa tillgängliga på marknaden. Även om Särläkemedelsförordningen haft en positiv inverkan på utvecklingen av särläkemedel innebär det inte att patienter får faktisk tillgång till behandling. Särläkemedel är ofta dyra, vilket innebär att tillgång till behandling ofta blir en ekonomisk utmaning för patienten. Syftet med uppsatsen är att undersöka om tillgång till särläkemedel är en rättighet enligt rätten till hälsa. Eftersom det inte finns en enhetlig definition av rätten till hälsa undersöks först nationell rätt, EU-rätt och internationell rätt för att kartlägga regler som rör individers hälsa. Dessa regler betraktas som rättigheter enligt rätten till hälsa. För att uppnå syftet är det av särskild relevans att vidare analysera staternas ansvar att säkerställa tillgång till särläkemedel för patienternas med sällsynta sjukdomar. Resultatet av undersökningen visar att tillgång till särläkemedel utgör en integrerad del av rätten till hälsa. Det är således av yttersta vikt att staterna tillhandahåller

Europeiska unionens kommande utmaning av att möta och bekämpa klimatförändringar har resulterat i att frågan om vilka förutsättningar som finns för att beakta hållbarhetsaspekter inom ramen för tillämpningen av unionens konkurrensregler hamnat alltmer i fokus. Den 1 juni 2023 antog Europeiska kommissionen reviderade riktlinjer för tillämpningen av artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på horisontella samarbetsavtal. Riktlinjerna, som trädde i kraft den 21 juli 2023, innehåller ett nytt kapitel med vägledning för företag om den konkurrensrättsliga bedömningen av horisontella hållbarhetsavtal. Med horisontella hållbarhetsavtal åsyftas avtal som ingås mellan konkurrerande företag vars syfte är att uppnå ett eller flera hållbarhetsmål. Företag runt om i världen är ansvariga för en betydande del av de utsläpp av växthusgaser som sker årligen. Forskning visar att endast 57 företag ansvarar för 80 procent av de globala utsläppen sedan 2016. Hållbarhetsavtal mellan konkurrenter kan därför anses vara ett effektivt sätt att främja den gröna omställningen som förespråkas av den europeiska gröna given och utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle inom den privata sektorn. Uppsatsen redogör för och analyserar den EU-rättsliga konkurrenslagstiftningen som reglerar horisontella hållbarhetsavtal, med särskilt fokus på balansen och avvägningen mellan miljöintressen och konsumentvälfärd. Med hänsyn till uppsatsens syfte undersöker uppsatsen även konkurrensrättens mål och syften, det tidigare rådande rättsläget för horisontella hållbarhetsavtal innan riktlinjernas ikraftträdande och vad som gäller enligt de nyligen reviderade riktlinjerna. Genom de reviderade riktlinjerna ger kommissionen vägledning kring vilka möjligheter företagen ges för att samarbeta med varandra i hållbarhetsfrågor. Särskilt förtydligar riktlinjerna när horisontella hållbarhetsavtal kan anses falla utanför tillämpningsområdet för konkurrensförbudet i artikel 101.1 FEUF och även hur hållbar, The European Union’s upcoming challenge in addressing and combating climate change has brought the question of under which conditions sustainability aspects can be considered in the application of the Union’s competition rules increasingly into focus. On June 1, 2023, the European Commission adopted revised Guidelines on the applicability of Article 101 of the Treaty on the Functioning of the European Union to horizontal co-operation agreements. The Guidelines, which entered into force on July 21, 2023, include a new chapter providing guidance for companies on the competition law assessment of horizontal sustainability agreements. Horizontal sustainability agreements refer to agreements aiming to achieve one or more sustainability objectives, entered into by competing undertakings. Companies are responsible for a significant share of annual greenhouse gas emissions. Research shows that only 57 companies are responsible for 80 per cent of global emissions since 2016. Sustainability agreements between competitors can therefore be considered an effective way to promote the green transition advocated by the European Green Deal and the move towards a more sustainable society. This paper presents and analyzes the EU competition law that regulates horizontal sustainability agreements, with particular focus on the balance and trade-off between environmental interests and consumer welfare. In regard to its purpose, this paper also examines the aims and objectives of competition law, the pre-existing legal situation of horizontal sustainability agreements prior to the Guidelines’ entry into force, and what applies under the newly revised Guidelines. Through the revised Guidelines, the European Commission provides guidance on the possibilities for co-operation regarding sustainability issues. In particular, the Guidelines clarify when horizontal sustainability agreements can be considered to fall outside the scope of the competition prohibition in Article 101(1) TFEU and also

Frågan om utländska direktinvesteringar och främmande staters inflytande i Sveriges känsliga angelägenheter är en som aktualiserats mycket på senare år, inte minst på grund av det alltmer ansträngda omvärldsläget. Den första december 2023 antogs UDI-lagen, som ger möjlighet att granska investeringar i svensk skyddsvärd verksamhet, och eventuellt förbjuda dem, om de anses kunna vara potentiellt skadliga. Lagstiftningen är starkt politiskt präglad och balanserar två känsliga intressen, nämligen intresset av ett öppet investeringsklimat och intresset av att skydda känsliga verksamheter mot skadliga investeringar. UDI-lagen är mycket omfattande och drabbar många investerare och investeringsobjekt. En central aspekt av lagen är den obligatoriska anmälningsskyldighet som tillfaller investerare. Denna anmälningsskyldighet är vad uppsatsen granskar, och utreder huruvida den är ändamålsenlig. I uppsatsen avhandlas UDI-lagens funktionssätt, bakgrund, syfte och, i närmare detalj, anmälningsskyldigheten. Anmälningsskyldigheten granskas utifrån fem aspekter, nämligen verksamhetsomfånget, ordningen om tröskelvärden, inkråmsöverlåtelser, upplysningsplikten och omfånget av investerare anmälningsskyldigheten tillfaller. Uppsatsen bygger på den rättsdogmatiska metoden, och materialet består till stor del propositionen och lagen i sig, eftersom mängden litteratur på området är mycket begränsad. Analysen landar i en tveeggad slutsats om att anmälningsplikten är ändamålsenligt utformad i vissa avseenden, men att i andra avseenden är den strängare utformad än vad lagens syfte kan motivera. På vissa ställen landar analysen dessutom i att det inte går att dra några slutsatser på det resultat som uppsatsen kommit till., The issue of foreign direct investments and the influence of foreign states in Sweden's sensitive affairs has been brought to the forefront in recent years, not least due to the increasingly strained global situation. On De-cember 1 2023, the Foreign Direct Investment Act (UDI-lagen) was adopt-ed, allowing for the audit of investments in Swedish companies preforming sensitive activities and the potential prohibition of those deemed harmful. The legislation is heavily politically influenced and balances two sensitive interests: the interest in maintaining an open investment climate and the interest in protecting companies preforming sensetive activites from harm-ful investments. The Foreign Direct Investment Act is extensive and im-pacts many actors. A central aspect of the law is the mandatory notification requirement imposed on investors. This notification requirement is what the thesis examines, investigating whether its construction is appropriate in regard to the purpose of the law. The thesis discusses the functionality, background, and purpose of the Foreign Direct Investment Act, and, in more detail, the notification requirement. The notification requirement is examined from five aspects: the scope of activities, the order of threshold values, asset transfers, the duty of disclosure, and the scope of investors subject to the notification requirement. The thesis is based on the legal dogmatic method, and the material consists largely of the government bill and the law itself, as the amount of literature on the subject is very limited at this moment. The analysis comes to the two-edged conclusion that the notification re-quirement is appropriate in some respects but in other respects is more strict than what the law's purpose can justify. In some places, the analysis also concludes that no definitive conclusions can be drawn based on the results the thesis has reached.

The digital market has pushed the development of competition law. The ques- tion has arisen whether current competition rules can preserve and protect competition and consumers in digital markets, especially considering the rise of digital giants like Google. This issue was particularly highlighted in the Commission’s decision in the Google Shopping case. The decision concerned Google’s abuse of dominant position under art.102 TFUE and notably intro- duced a new category of abuse: self-preferencing. The introduction of self- preferencing has been highly debated and has received criticism from a legal perspective, particularly from Google and other tech-giants. Considering this, the thesis aims to answer the following questions: what is self-preferencing and whether self-preferencing legally can be considered a separate category of abuse based on already existing categories of abuse. The question is examined based on current law, the Commission’s decision, the tribunal’s ruling, and the opinion of Advocate General Kokott. The thesis concludes the following answer to the first questions: self-prefer- encing constitutes a form of discriminatory abuse, which means that a domi- nant company favors its own products or services at the expense of competi- tors through discriminatory abuses. This occurs through a leveraging effect, where the dominant company uses its market position on one platform to pro- mote its own business on another market. Furthermore, in answer to the sec- ond question, this behavior is sufficiently distinct from previously established categories of abuse to constitute a separate category of abuse. In summary the introduction of self-preferencing can be seen as an attempt by the Commission to adapt the regulatory framework to the rapidly growing digital economy., Den digitala marknaden har ställt den konkurrensrättsliga utvecklingen på sin spets. Frågan har uppkommit huruvida nuvarande konkurrensrättsliga regler har förmågan att bevara och skydda konkurrensen och konsumenterna på den digitala marknaden. Detta framför allt med tanke på de digitala jättarnas fram- växt, som exempelvis Google. Denna problematik belystes särskilt i kom- missionens beslut, Google Shopping. Beslutet rörde Googles missbruk av do- minerande ställning enligt art. 102 FEUF och det som var intressant var att kommissionen, i beslutet, introducerade en ny kategori av missbruk, self-pre- ferencing. Introduktionen av self-preferencing har varit mycket omtalad och har fått rättslig kritik från, framför allt, tech-giganterna. Uppsatsen har, mot bakgrund av ovanstående, syftat till att besvara frågeställ- ningarna; vad är self-preferencing och vidare om self-preferencing rättsligt kan anses utgöra en egen kategori av missbruk utifrån redan existerande ka- tegorier av missbruk. Frågan ställs med utgångspunkt i gällande rätt, kom- missionens beslut, tribunalens dom och generaladvokat Kokotts förslag till avgörande. Uppsatsen kommer fram till följande svar på den första frågeställningen; self- preferencing utgör en form av diskriminerande missbruk, vilket innebär att ett dominerande företag gynnar sina egna produkter eller tjänster på bekost- nad av konkurrenter genom diskriminerande handlingar. Detta sker via häv- stångseffekt, där det dominerande företaget använder sin marknadsposition på en plattform för att främja sin egen verksamhet på en annan marknad. Där- till, som svar på den andra frågan, är detta agerande tillräckligt distinkt från tidigare redan etablerade kategorier av missbruk för att utgöra en egen kate- gori av missbruk. Sammanfattningsvis kan introduktionen av self-preferencing ses som ett för- sök av kommissionen att anpassa regelverket till den snabbt växande digitala ekonomin.

Fenomenet "regulatorisk sandlåda" är en juridisk konstruktion som tillåter företag att testa sinaprodukter eller tjänster under en begränsad tid i en övervakad testmiljö. Sandlådan ger äventillsynsmyndigheten en möjlighet att lära sig mer om hur nya produkter fungerar i praktiken ochhur de påverkar marknaden. Genom att samla olika aktörer inom samma sandlåda kan det uppståsamverkan och kunskapsutbyte. Vidare kan det leda till nya partnerskap och gemensammalösningar. I och med den nyantagna AI-förordningen kommer Sverige i egenskap av medlemsstatvara tvunget att införa en regulatorisk sandlåda för AI. Den ökade utbredningen av regulatoriska sandlådor har dock på senare år skapat ett antalbekymmer, såsom snedvridning av konkurrens, lika villkor och frågor relaterade tillkonsumentskydd och finansiell stabilitet. Inom ramen för den inre marknaden kommer oro frånfaktumet att sandlådor verkar på nationell nivå, vilket skulle kunna leda till utveckling av olikareglerings- och tillsynsmetoder för innovativ användning av AI. Det kan i sin tur leda tillmarknadsfragmentering inom EU. En ytterligare möjlig risk och konkurrensnackdel som följerav att medlemsländer inrättar egna varianter av sandlådor är regelarbitrage. Syftet med denna kandidatuppsats är att analysera potentiella konkurrensrättsliga effekter somkan uppstå vid inrättandet av regulatoriska sandlådor för AI med anledning av den antagnaAI-förordningen. I uppsatsen undersöks definitionen och syftet med regulatoriska sandlådorenligt AI-förordningen. En kartläggning av konkurrensrättsliga fördelar och nackdelar till följdav införandet av dessa sandlådor görs. Därtill görs en bedömning av huruvidakonkurrensbegränsande samarbeten mellan deltagande företag enligt 2 kap. 1 § konkurrenslagenkan öka till följd av införandet av regulatoriska sandlådor. Slutligen utreds under vilkaomständigheter ett sådant samarbete skulle kunna omfattas av legalundantaget som återfinns ibestämmelsen 2 kap. 2 § konkurrenslagen. Slutsatsen är a

This dissertation examines the forensic relationship between unilateral price practices and prima facie exclusionary abuse(s) under Article 102 TFEU. The research aim is to ascertain relevant cost benchmarks that can be used to determine the legal qualification of a dominant firm’s price practices. The research syntheses and results reflect the law in force on the 1 February 2023 and are outcomes of applying the forensic method. The forensic method was applied by systematising the relevant financial data together with the legal sources for the purpose of categorising impugned price behaviours as exclusionary or competition on the merits. The research demonstrates, inter alia, that the legal use of cost benchmarks is entrenched in concept of the rule of law by seeking to strike a balance between legal certainty and the effectiveness of Article 102 TFEU. In order to realise this objective, the Court of Justice has constructed three distinct legal tests and depending on which test that is used, it will have a significant impact on which cost benchmark(s) that is to be regarded as relevant. The first is the AKZO test, which is a fixed cost test as it explicitly states which cost benchmarks that must be used. The second is the great bulk of cost test, which is a semi-fixed cost test as it is limited to the objectives that the chosen cost yardstick must realise. The third is the as efficient competitor test, which is an open-ended cost test as it is limited to its aim. However, despite clarifications from the Court of Justice, the law on exclusionary pricing remains complex, ambiguous, and sometimes contradictory. To that end, whilst the research concludes that variable cost is an inappropriate benchmark to apply in service sectors, the research also reveals that lex lata allows for the use of variable cost in a manner which is so extensive that the cost yardstick ultimately will apply in an overlapping way. The legal overlap that follows makes Article 102 TFEU wide-rangi

Sveriges alkoholmonopol, som instiftades för att reglera alkoholförsäljningen för att främja folkhälsan, förändrades efter EU-inträdet 1995, vilket ökade tillgängligheten av alkohol och möjliggjorde fler leverantörer på marknaden. Efter ändringar i alkohollagen 2008 uppkom flera webbplatser för alkoholbeställningar med hemleverans. Rättsliga åtgärder från Systembolaget mot e-handelsföretaget Winefinder ledde till en rättsprocess där kopplingen mellan ett företags etablering och e-handelsförsäljningens överensstämmelse med alkohollagen fastställdes av Högsta domstolen den 7 juli 2023. Gränserna för etablering och deras påverkan på alkoholförsäljningens natur har blivit centrala för att förstå lagstiftningen och dess tillämpning inom detta område. Uppsatsens syfte är att utforska företags möjligheter att bedriva e-handelsförsäljning av alkoholdrycker från ett annat EU/EES-land till svenska konsumenter. Genom att besvara frågor om gränsen mellan privatinförsel och detaljhandelsförsäljning av alkohol i Sverige samt hur etableringsbegreppet ska bedömas, avser den att klargöra när ett företag anses tillräckligt etablerat i ett annat EU/EES-land för att kunna tillämpa undantaget för privatinförsel enligt alkohollagen. I uppsatsen konstateras att EU-domstolen i praxis beskrivit begreppet etablering bland annat som en verksamhet som bedrivs med hjälp av ett fast driftställe under obestämd tid, samtidigt som domstolen också definierat etablering som att stadigvarande och kontinuerligt bedriva ekonomisk verksamhet i en medlemsstat. Således har EU-domstolen gett olika beskrivningar av begreppet. De nämnda skilda definitionerna av etablering bör ses som kompletterande snarare än motstridiga, då ett fast driftställe under obestämd tid kan indikera en stadigvarande och kontinuerlig verksamhet och vice versa. Tolkningen av etableringsbegreppet är komplex och öppen för olika bedömningar, särskilt när det gäller e-handelsföretag med distributionscenter eller lager i flera medlemsstat, Sweden's alcohol monopoly, established to regulate alcohol sales and promote public health, underwent changes following its entry into the EU in 1995, increasing alcohol accessibility and permitting more suppliers in the market. Amendments to The Alcohol Act in 2008 resulted in the emergence of various websites for alcohol orders with home delivery. Legal actions by Systembolaget against the e-commerce company Winefinder led to a legal process where the correlation between a company's establishment and the compliance of e-commerce sales with The Alcohol Act was determined by the Supreme Court on July 7, 2023. Understanding the boundaries of establishment and their impact on alcohol sales became pivotal in comprehending the legislation in this domain. This essay aims to explore companies' opportunities for conducting e-commerce sales of alcoholic beverages from another EU/EEA country to Swedish consumers. By addressing the distinction between private import and retail sales of alcohol in Sweden, as well as how the establishment concept should be assessed, it seeks to clarify when a company is considered sufficiently established in another EU/EEA country to apply the exception for private imports under The Alcohol Act. The essay highlights that in practice, the Court of Justice of the European Union has described the concept of establishment as a business conducted through a fixed establishment in another member state for an indefinite period, while also defining establishment as the conduct of economic activity on a stable and continuous basis. Hence, the Court has provided different descriptions of the concept. These distinct definitions of establishment should be viewed as complementary rather than contradictory, as a fixed establishment for an indefinite period may indicate a stable and continuous activity and vice versa. The interpretation of the establishment concept is complex and subject to various assessments, particularly concerning e-commerce companies with

Tribunalen avgjorde för ett år sedan ett mycket intressant fall där det fastställdes att Google hade missbrukat sin dominerande ställning enligt artikel 102 Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Enligt beslutet hade Google vidtagit en rad åtgärder för att främja tillhandahållandet av Googles allmänna söktjänster i mobila enheter med Androids operativsystem (OS). Fallet rör en rad intressanta frågor avseende relevant marknad, dominans och olika missbruk. I denna artikel kommenteras rättsfallet.

The sui generis-right in article 7.1 of the database directive provides the maker of a database, who has made a qualitatively and/or quantitative substantial investment in the obtaining, verification and/or presentation of the contents in a database, the right to prevent extraction and/or re-utilization of the whole or of a substantial part of the database contents. In order to prevent the circumvention of article 7.1, the right to prohibit tortious dispositions of the contents was sup- plemented by article 7.5, which extends the right for the maker to prevent non-substantial parts to be extracted and/or re-utilized, provided that the extraction and/or re-utilization are repeated and systematic in a way that undermines the substantial investment the maker of the database has made. The way that the sui generis-right is framed as an investment protection, in combination with the fact that the right’s object of protection is the investment as such, is the reason that the right has come to be regarded as a protection clause against unfair competition rather than an intellectual property right. As a result, the sui generis-right is of great significance to unfair competition and competition and antitrust law in general. This applies not only to article 102 FEUF, but especially to the DMA and in relation to the prescribed data-sharing obligation in article 6.10 in the DMA. Competition and antitrust law in general and the DMA in particular, through its rootedness in article 3 FEU, aim to maintain competitive, open and fair digital markets. This applies, to say the least, as a part of ensuring the efficiency in the EU internal market, which by enlarge is intended to benefit the consumers. In this way, it’s understood that the consumers perspective plays a fundamental role in competition policy. In relation to the DMA, this is expressed through articles 6.2 and 6.10 of the DMA, which have the function of promoting innovation and increasing the consumers’ diversity of choic

Missbruk av dominerande ställning regleras i artikel 102 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) och berör främst stora multinationella företag. För att artikeln ska bli aktuell krävs att det berörda företaget först och främst har en dominerande ställning inom en viss definierad marknad. Att inneha en dominant position är tillåtet men det innebär skärpta regler för hur företaget får agera gentemot konkurrenter och konsumenter på marknaden, så kallade konkurrensregler. I takt med digitaliseringen har stora teknikbolag skapats, vilka systematiskt och upprepade gånger har överträtt artikel 102 FEUF och dömts till stora böter av Europeiska kommissionen. Apple är ett företag som blivit föremål för utredning av EU-kommissionen för överträdelse av artikel 102 FEUF. När uppsatsen skrivs utreds Apple samtidigt för två eventuella överträdelser gällande missbruk av dominerande ställning. Vi skribenter utreder och analyserar vilket beslut som kommissionen bör komma fram till. Kortfattat handlar fallen om oskäliga avtalsvillkor för apputvecklare och begränsningar av mobila betalningar på iOS-enheter. I båda fallen görs bedömningen att Apple har missbrukat sin dominerande ställning. Bedömningen grundas på jämförelse med tidigare praxis där andra stora teknikbolag dömts för överträdelse av artikel 102 FEUF. Eftersom kommissionen nyligen antagit lagar på konkurrensrättens område är det relevant att inkludera dem i en sidoanalys. Digital Markets Act och Digital Services Act är inte tillämpliga på Apples fall, eftersom lagarna inte var gällande när Apple begick de konkurrensbegränsande gärningarna, men lagarna kommer i framtiden fungera som konkurrensrättslig specialreglering mot de stora teknikbolagen.

Europeiska kommissionen har sedan en tid tillbaka upplevt brister i EU:s kontroll av företagskoncentrationer. Detta eftersom EU:s koncentrationsförordning inte anses fånga alla potentiellt konkurrensrättsligt problematiska företagsförvärv. Diskussionerna har gällt både förordningens kriterier för "unionsdimension", alltså tröskelvärdena för omsättning, och "koncentration", alltså gränsen för att förvärva kontroll. Trots detta har dessa kriterier för koncentrationsförordningens tillämpning lämnats oförändrade. Den senaste tiden har dock jurisdiktionen för att granska företagsförvärv som inte omfattas av anmälningsskyldighet utvidgats. Detta med anledning av att kommissionen 2021 utfärdade sin vägledning om tillämpningen av den mekanism för hänskjutande av ärenden som anges i artikel 22 i koncentrationsförordningen samt EU-domstolens dom från 2023 i målet Towercast v Autorité de la concurrence och Ministère de l'Économie, vilket behandlade vilken roll artikel 102 FEUF har vid kontrollen av företagskoncentrationer. När jurisdiktion väl har etablerats över ett potentiellt konkurrenshämmande förvärv, föreskriver EU:s konkurrenslagstiftning olika sätt att avhjälpa transaktionens konkurrensskadliga effekter. Detta sker genom vad som kallas för korrigerande åtgärder eller frivilliga åtaganden. I arbetet med att utvidga konkurrenslagstiftningens omfattning har dock aspekten av hur transaktionernas konkurrensskadliga effekter ska avhjälpas varit nästan helt frånvarande. Den här uppsatsen syftar till att förklara hur företagsförvärv som inte når upp till EU:s jurisdiktionströsklar ändå kan granskas enligt EU:s konkurrenslagstiftning, samt hur deras konkurrensskadliga effekter därefter kan åtgärdas. Uppsatsen ämnar också analysera hur avvägningen sker mellan dels åtgärdernas effektivitet och dels proportionalitet i dessa bedömningar samt huruvida EU:s konkurrensrätt behandlar dessa transaktioner konsekvent och likvärdigt när det gäller att åtgärda deras konkurrensskadliga effek, The European Commission has for some time perceived enforcement gaps in relation to the jurisdictional scope of EU merger control not being adequate in capturing all potentially competitively problematic mergers and acquisitions. The discussions have been both in regard to the criteria of ‘Union dimension’, i.e. the turnover thresholds, and to the criteria of ‘concentration’, i.e. the threshold of control. Even so, the jurisdictional thresholds as provided by the EUMR have been left unchanged. Recent developments in EU competition law have nonetheless expanded the jurisdictional scope of reviewing non-reportable M&A transactions. Most notably so through the Commission in 2021 issuing its Guidance on the application of the referral mechanism set out in Article 22 of the Merger Regulation to certain categories of cases and the 2023 judgment of the CJEU in Towercast v Autorité de la concurrence and Ministère de l’Économie. The latter in regard to the residual role of Article 102 TFEU in merger control. Once jurisdiction has been established over a potentially competitively problematic merger or acquisition, EU competition law provides different ways to remedy the competitive harmfulness of the transaction. However, the aspect of remedies has been almost entirely absent in the discussions on how to bridge the perceived enforcement gaps of EU merger control. The purpose of this thesis is to explain how mergers and acquisitions below the EUMR jurisdictional thresholds can be reviewed under EU competition law, as well as how they subsequently are to be remedied. In addition, the thesis aims to analyse how effectiveness in removing competitive harm and proportionality are balanced in these remedy assessments and whether the EU competition law treatment is coherent and equivalent when it comes to remedying mergers and acquisitions below the EUMR jurisdictional thresholds. The conclusions are that, dependent on which jurisdictional rule that has been used to establish jurisdi

The competition law has a reality to relate to in the same manner as every other branch of law. The failing firm defence is an example of how competition law has adapted to events in society. This paper analyses the rules relating to the failing firm defence by examining their function and application. In order to understand the rules on a deeper level I identify the established law, case law and literature of jurisprudence. The first issue of the paper is if the failing firm defence should be considered as an exception from the rules for merger control. The second issue is which values and interests that justifies the application of the rules. The methods used for the purpose of the analysis are legal dogmatics and sociology of law. To begin with, I identify the rules in the sources of law from the EU and Sweden. Thereafter follows a presentation of relevant case law where the failing firm defence has been applied in the above mentioned legal systems. In order to deepen the understanding of the rules I examine different perspectives in the literature of jurisprudence. Based on the findings in the paper I conclude that the failing firm defence should not be considered as an exception within competition law. On the other hand, it should be considered as a valve in the rules of merger control where they form an integrated criteria in the assessment of a merger. A clear pattern emerges regarding what values and interests that are motivating the decisions as well as the existence of the rules. Values connected to competition and efforts to keep assets in the market are highlighted by the instances. This resonates with EU’s focus on safeguarding their internal market and the consumers within the European Union. Other interests that emerge are connected to social values and public policy. This reinforces my conclusion that the failing firm defence should be considered as a valve in the rules for merger control where interests that are not strictly connected to competition, Konkurrensrätten har precis som alla rättsområden en verklighet att förhålla sig till. Doktrinen om räddningsförvärv är ett exempel på hur regelverket har anpassats efter samhälleliga händelser. Den här uppsatsen analyserar doktrinen genom att undersöka regelverkets funktion och tillämpning. För att förstå ämnet på en fördjupad nivå kartlägger jag gällande rätt, rättspraxis och juridisk litteratur. De konkreta frågeställningarna som besvaras är huruvida doktrinen ska betraktas som ett undantag från konkurrensrättens förvärvsförbud, samt vilka värden och intressen som ligger bakom doktrinens tillämpning. För att uppnå syftet bygger uppsatsen på rättsdogmatisk och rättssociologisk metod. Till att börja med kartläggs hur doktrinen beskrivs i EU-rättsliga och svenska rättskällor. Därefter följer en presentation av relevanta rättsfall där doktrinen har behandlats inom EU samt Sverige. För att fördjupa förståelsen av doktrinen om räddningsförvärv kartläggs olika synsätt inom den juridiska litteraturen. Utifrån undersökningen drar jag slutsatsen att doktrinen inte bör betraktas som ett undantag från konkurrensrättens förvärvsförbud. Den bör snarare beskrivas som en ventil i det vanliga koncentrationsförbudet där den utgör en integrerad del i bedömningarna av anmälda företagskoncentrationer. Det går dessutom att uttyda ett tydligt mönster i vilka intressen och värden som beaktas i bedömningarna och som ligger bakom regelverkets existens. Renodlade konkurrensmässiga värden lyfts fram och det är tydligt hur prövningsinstanserna strävar efter att behålla företagens tillgångar på marknaden. Det stämmer väl överens med EU:s fokus på att värna den inre marknaden och konsumenterna inom Europeiska unionen. Även sociala värden och argument kopplade till allmänintresset lyfts fram. Det förstärker min slutsats att regelverket bör betraktas som en ventil i koncentrationsreglerna där konkurrensfrämmande värden kan beaktas i bedömningarna. Ett specifikt värde framträder markant i analyse

App-butiker påverkar ett helt spektrum av användare, allt från enskilda användare till giganter som Facebook och Amazon, vilket skapar ny problematik på EU:s inre marknad. Uppsatsen behandlar relationen mellan den föreslagna DMA och artikel 102 FEUF, med ett särskilt fokus på app-butiker. Undersökningen består av tre delar, först redogörs för tillämpningen av artikel 102 FEUF på digitala plattformar med app-butiker, sedan redogörs motsvarande för tillämpning av DMA, för att avsluta med en jämförelse mellan regelverken samt en diskussion kring dess ändamål och företräde. Uppsatsens material består av bl.a. professorers åsikter, beslut från kommissionen och EU-praxis, till följd av en relevant och kapitalstark sektor är materialet både högkvalitativt och högaktuellt. Den befintliga regleringen av digitala plattformar, med app-butiker, har i majoriteten av tillämpningen en nära koppling till rättspraxis. Vidare konstateras regelverken kunna vara tillämpliga på liknande situationer, trots skild legal grund i DMA, därmed uppstår frågor kring regelverkens kollision och dubbel tillämpning i strid med ne bis in idem-principen. Eftersom DMA är snabbare, effektivare och agerar ex-ante, lär den största förändringen i förhållande till artikel 102 FEUF vara att befintlig reglering kommer användas i mindre utsträckning, då DMA fångar upp situationer i ett tidigare skede. I enlighet med den EU-rättsliga utvecklingsstrukturen kommer DMA:s plats i regleringen av digitala plattformar/grindvakter att avgöras av tribunalen och EU-domstolens rättspraxis. Oavsett om förslaget godkänns eller ej, är ett oundvikligt konstaterande att ytterligare åtgärder av den digitala sektorn är nödvändigt, för att främja en hög konkurrenskraft och innovation i enlighet med EU:s övergripande mål, enligt artikel 3.3 FEU., App stores impact the entire spectrum of users, everything from the individual user to giants like Facebook and Amazon, which creates new problems for the internal market of the EU. This paper deals with the relationship between the proposed DMA and Article 102 TFEU, with a special focus on app stores. The paper is divided into three sections, first the application of Article 102 TFEU on digital platforms with app stores are examined, then a corresponding examination is made with DMA, to end with a comparison of the two regulations and a discussion regarding their purpose and primacy. The material for this paper consists of e.g. opinions of professors, decisions from the commission and EU case-law, due to a relevant and financially strong sector, the material is of both high quality and current. Most situations regarding the current regulation of digital platforms, with app stores, have a close connection with case-law. The review further concludes that both regulations could be applied on similar situations, even though DMA have a different legal basis, hence raising questions regarding the risk of a collision between the rules and of infringing the ne bis in idem principle. Since DMA is faster, more efficient and acts ex-ante, the biggest change in relation to Article 102 TFEU will probably be that the current regulation will be used less often, because DMA will catch situations at an earlier stage. In accordance with the development of EU-law, the regulatory place of DMA, when regulating digital platforms/gatekeepers, will be decided by the case-law of the General Court and Court of Justice. Regardless the success of DMA, it is inevitable that further regulation on the digital sector is needed, to promote a highly competitive and innovative EU, in accordance with the union's overarching goal, under Article 3.3 TEU.

En transaktion med en “warehousing”-struktur är en typ av två-stegstransaktion som omfattar flera moment, där säljaren först överlåter målbolaget till en tillfällig köpare som i sin tur överlåter målbolaget till en slutlig köpare. Den tillfälliga köparen används som ett lager för aktierna fram tills den slutliga transaktionen blivit godkänd av Europeiska kommissionen, varefter den slutliga transaktionen kan genomföras. Syftet med ett “warehousing”-arrangemang är att helt eller delvis undkomma dels anmälningsplikten i artikel 4(1) koncentrationsförordningen, och dels fullföljdsförbudet i artikel 7(1) koncentrationsförordningen, genom att konstruera transaktionen på så sätt att transaktionen hamnar utanför koncentrationsförordningens tillämpningsområde. Förutom minskad risk för blockering av kommissionen och minskad tidsåtgång för koncentrationens genomförande, möjliggör strukturen ett genomförande av koncentrationer som annars inte hade kunnat genomföras. Konkurrensrätten har till syfte att reglera marknaden på så sätt att ideal konkurrens uppstår – ett strävande efter potentiell och effektiv konkurrens med konsumenternas välstånd som huvudsyfte. Koncentrationsförordningens syfte är att förhandskontrollera koncentrationer med gemenskapsdimension. Frågan om ”warehousing”-arrangemangets tillåtenhet är därför intressant, eftersom balansen mellan att skydda de bakomliggande syftena hos både transaktionsparterna och EU ställs på sin spets. Utöver detta finns endast ett fåtal mål från EU-domstolen om tolkningen av vilka åtgärder som kan omfattas av fullföljdsförbudet. Dessutom har domstolen inte meddelat dom i något mål gällande en transaktion med en ”warehousing”-struktur. Uppsatsen har till syfte att utreda om transaktioner med "warehousing"-struktur omfattas av koncentrationsförordningens räckvidd och om de är förbjudna enligt fullföljdsförbudet i artikel 7(1) koncentrationsförordningen. För att uppnå uppsatsens syfte används en rättsdogmatisk och EU-rättslig metod. Eft, A transaction with a warehousing structure is a type of two-step transaction, where the seller first transfers the target company to an interim buyer, who in turn transfers the target company to an ultimate buyer. The interim buyer is used as a ‘warehouse’ for the shares until the ultimate transaction is approved by the European Commission, after which the ultimate transaction can be implemented. The purpose of a warehousing structure is to avoid, in whole or in part, prior notification to the Commission, Article 4(1) EUMR, and the stand still obligation, Article 7(1) EUMR, by constructing the transaction in such a way that the transaction falls outside the scope of the Merger Regulation, EUMR. In addition to reducing the risk of non-clearance by the Commission as well as reducing the required time for the concentration’s implementation, the arrangement allows for the implementation of concentrations that otherwise could not have been implemented. Competition law aims to regulate the market in such a way that ideal competition arises – a pursuit of potential and effective competition with consumer welfare as its main objective. The purpose of the EUMR is to review mergers with a Community Dimension. The question of whether a transaction with a warehousing structure fall within the scope of the Merger Regulation is therefore interesting, as the balance between protecting the underlying purposes of both the parties of the transaction and the EU, comes to a head. In addition to this, there are only a few cases from the CJEU concerning the interpretation of the stand still obligation in Article 7(1) EUMR, and the Court has not given judgment in any case involving a transaction with a warehousing structure. The purpose of this thesis is to study whether transactions with a warehousing structure fall within the scope of the Merger Regulation and whether they infringe the stand still obligation regulated in Article 7(1) EUMR. To achieve the purpose of the thesis, the EU le

The laws regulating the financial markets allow the Swedish Financial Supervisory Authority (SFSA) and the courts to consider certain mitigating circumstances when deciding which sanctions to impose on an undertaking that has violated its obligations under the relevant laws. One such mitigating circumstance is cooperation with the SFSA during its investigation of the violation. Chapter 15 section 1 c of the Banking and Financing Business Act (2004:297), for example, states that the SFSA may consider whether the undertaking, to a significant extent, through active coop­eration, has facilitated the SFSA’s investigation. This paper explores two aspects of cooperation as a mitigating circumstance; first, by studying the law, relevant preparatory works, similar provisions in competition law and criminal law, and legal literature, what kind and extent of cooperation may be considered in decisions on sanctions, and second, by examining decisions by the SFSA and the courts regarding sanctions, how the law is applied in practice. The key finding is that such cooperation that significantly facilitates the SFSA’s ability to prove a violation should be considered relevant. This should arguably include cooperation making the SFSA aware of a committed violation – self-incrimination – as well as cooperation that takes place after the SFSA has initiated an investigation. It is also clear that only cooperation that goes beyond the expected level of cooperation is relevant. Cooperation with the SFSA has not been considered a factor in the decision on which sanction to impose in any of the cases decided during the investigated period. Due to a consistent lack of thorough explanations for the grounds of the decisions, no convincing conclusions may be drawn from the study regarding how the SFSA and the courts apply the law. However, cooperation with the SFSA is only one of several circumstances that should be considered when deciding on sanctions. It is therefore not unlikely, as some c

Den unionsrättsliga statsstödsrätten är ett omfattande rättsområde med huvudregel att statligt stöd är förbjudet enligt art. 107.1 FEUF, eftersom statliga stödåtgärder kan snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Det finns undantag från förbudet, exempelvis när ett statligt stöd kan underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter. Kommissionen gör i de fallen en skönsmässig bedömning av stödåtgärden och dess förenlighet med den inre marknaden. Två sådana bedömningar har gjorts angående offentliga medfinansieringar av multiarenor i Uppsala respektive Köpenhamn. Utredningen i uppsatsen av kommissionens beslut i frågorna innebar att undersöka hur kommissionen bedömer rekvisiten i art. 107.1 och 107.3 c FEUF, och undersöka när undantaget bedöms som tillåtet respektive otillåtet. Utredningen visar att undersökningen huruvida statligt stöd förelåg enligt art. 107.1 FEUF utgjorde en relativt enkel bedömning, och tillämpningen av art. 107.3 c en djupare granskning av påverkan på konkurrensen och samhandeln. Trots multiarenornas olika karaktärer, lokal respektive kommersiell, där den ena var tänkt att drivas av världens största evenemangsbolag, utgjorde arenorna ett undantag från förbudet att statligt stöd inte är tillåtet. Kommissionen lade bland annat vikt vid att den offentliga medfinansieringen inte fick vara större än vad som var tillräckligt för marknadsmisslyckandet, men även att det saknades arenakapacitet i områdena. I uppsatsen behandlas även förekomsten av olagligt stöd. Kommissionen har befogenhet att utöva kontroll över medlemsstaternas stödåtgärder, och nationella domstolar har en skyldighet att pröva en talan som väcks av en enskild som påstår att en åtgärd skett i strid mot genomförandeförbudet, med grund i förbudets direkta effekt i medlemsstaterna. Ett stöd som beviljats i strid mot genomförandeförbudet innebär flertalet legala risker för stödmottagare respektive stödgivare. I uppsatsen diskuteras riskerna, bland annat skyldigheten för stödgivare

Competition and data protection law are two powerful regimes simultaneously shaping the use of digital information, which has given rise to new interactions between these areas of law. While most views on this intersection emphasize that competition and data protection law must work together, nascent developments indicate that these legal regimes may sometimes conflict. In the first place, firms faced with antitrust allegations are to an increasing extent invoking the need to protect the privacy of their users to justify their impugned conduct. Here, the conduct could either be prohibited by competition law despite of data protection or justified under competition law because of data protection. In the EU, no such justification attempt has reached court-stage, and it remains unclear how an enforcer ought to deal with such a claim. In the second place, competition law can mandate a firm to provide access to commercially valuable personal data to its rivals under a competition law remedy. Where that is the case, the question arising in this connection is whether an enforcer can and should design the remedy in a way that aligns with data protection law. If so, the issue remains of how that ought to be done. The task of the thesis has been to explore these issues, legally, economically, and coherently. The thesis has rendered four main conclusions. First, data protection has a justified role in EU competition law in two ways. On the one hand, enhanced data protection can increase the quality of a service and may thus be factored in the competitive analysis as a dimension of quality. On the other, data protection as a human right must be guaranteed in the application of competition law. Second, these perspectives can be squared with the criteria for justifying competition breaches, in that data protection can be invoked to exculpate a firm from antitrust allegations. Third, in that context, the human rights dimension of data protection may entail that the enforcer must

Den digitala ekonomin har medfört tillämpningssvårigheter för flera delar av den europe- iska konkurrensrätten, vilket inte minst gäller definitionen av en relevant produktmarknad. Marknadsdefinitionen skapar en ram för den konkurrensrättsliga analysen genom att identifiera dominanta marknadsaktörer. Ett felaktigt eller missvisande resultat kan således medföra att även den efterföljande analysen blir felaktig. Marknadsdefinitionen spelar således en viktig roll i det konkurrensrättsliga regelverket. De metoder som används för detta ändamål har emellertid genom tillväxten av den digitala ekonomin och dess aktörer blivit utdaterad. Den digitala ekonomin kännetecknas av förekomsten av onlineplattformar. En onlineplattform är en flersidig marknad som tillhandahåller olika tjänster till olika grupper. Verksamhetsmodellen förknippas ofta med starka indirekta nätverkseffekter, stora byteskostnader, användningen av gratistjänster och extensiv datainsamling. Dessa särdrag försvårar definitionen av en relevant marknad eftersom flera av de ekonomiska koncept som styr marknadsdefinitionen inte är förenliga med denna typ av marknad. För det första råder oklarhet om flersidiga marknader ska behandlas som en gemensam marknad omfattande samtliga användarsidor, eller om de olika användarsidorna ska behandlas som separata marknader. För det andra försvåras marknadsdefinitionen av förekomsten av s.k. indirekta nätverkseffekter eftersom efterfrågan på en sida av marknaden ofta har en direkt påverkan på efterfrågan på den andra sidan av marknaden. För det tredje kan man inte utföra SSNIP-testet när tjänsterna som tillhandahålls av onlineplattformen är gratis. Framställningen har visat att litteraturen och praxis är oenig kring hur dessa frågor ska besvaras. Enligt litteraturen bör frågan angående om en eller flera marknader ska definieras besvaras baserat på om marknaden utgör en s.k. flersidig transaktionsmarknad eller en

För att upprätthålla funktionen inom Europeiska unionens inre marknad erfordras att det råder en fungerande konkurrens. Det är ett av de många syftena bakom unionens konkurrensrätt. Koncentrationsförordningen utgör i sammanhanget en förhandskontroll, och föreskriver att företagskoncentrationer över en viss storlek måste förhandsanmälans till Europeiska kommissionen för granskning, med möjlighet att som yttersta sanktion förbjudas om koncentrationen påtagligt skulle hämma den effektiva konkurrensen inom den inre marknaden eller en väsentlig del av den, i synnerhet till följd av att en dominerande ställning skapas eller förstärks. EU-domstolen har fastslagits att en dominerande ställningen kan innehas av två eller flera, från varandra juridiskt sett oberoende, företag gemensamt – ofta benämnt kollektiv dominans. I uppsatsen utreds vilka problem och utmaningar ur rättssäkerhetssynpunkt som konceptet kollektiv dominans vid tillämpning av koncentrationsförordningen utgör för företag. För ändamålet fastställs vad som krävs för att kollektiv dominans ska vara för handen inom ramen för en tillämpning av koncentrationsförordningen. Även innebörden av rättssäkerhet inom en EU-rättslig kontext klargörs. Detta görs med utgångspunkt i en EU-rättslig metod. Uppsatsen uppmärksammar en rad utmaningar och problem ur rättssäkerhetssynpunkt. Med anledning av att det inte från ordalydelsen i koncentrationsförordningen kan utläsas att mer än ett företag kan besitta dominans, förutsätts det att man är insatt i EU-domstolens praxis för att kunna bedöma om en företagskoncentration kan komma att träffas av konceptet kollektiv dominans. Praxis på området är i sin tur snårigt och många gånger svårtolkad. Konceptets gränser är heller inte helt klarlagda. Mot den bakgrunden föreslås det att kommissionen, i syfte att främja rättssäkerheten, undviker att tillämpa konceptet kollektiv dominans när den prövar koncentrationsanmälningar., In order to maintain the function within the European Union internal market it is required that there be a functioning competition. It is one of the many purposes behind the Union's competition law. In this regard, the merger regulation constitutes an ex ante control. Furthermore, it stipulates that concentrations between undertakings above a certain size must be notified in advance to the European Commission for review, with the possibility of being prohibited as the ultimate sanction if the concentration would significantly impede effective competition on the internal market or in a substantial part of it, in particular as a result of the creation or strengthening of a dominant position. It has been determined by the Court of Justice of the European Union (CJEU) that a dominant position can be held by two or more, legally independent, undertakings jointly – often referred to as collective dominance. The thesis investigates the problems and challenges from a legal certainty point of view that the concept of collective dominance when applying the merger regulation poses for undertakings. For this purpose, it is determined what is required for a collective dominance to exist within the framework of an application of the merger regulation. The meaning of legal certainty within an EU legal context is also clarified. This is done on the basis of an EU legal dogmatic method. The thesis draws attention to a series of challenges and problems from a legal certainty point of view. Since it cannot be inferred from the wording of the concentration regulation that more than one undertaking can have dominance, it is required that one is familiar with the case law of the CJEU in order to be able to assess whether a concentration between undertakings may be affected by the concept of collective dominance. Case law in the field is, in turn, complex and often difficult to interpret. The limits of the concept are also not completely clear. Against this background, it is proposed that

Access to pharmaceuticals can be vital for a lot of people. The public’s right to health is ensured by article 12 of the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) and by article 35 of the Charter of Fundamental Rights of the European union (the EU Charter). However, pharmaceutical companies with patent rights can charge whatever price they want on medicines. Companies with patent right cannot be forced to sell to countries or people who cannot afford the company-demanded price. However, the right to freely set prices can be constrained. Prices can be controlled by patent legislation and competition law. This essay aims to explore from a critical perspective whether the EU´s competition ban of excessive pricing can regulate pharmaceutical prices enough to satisfy the right to health. Patent legislation in the EU must follow the minimum standards set by the Agreement in Trade-Related Aspects of Intellectual Property rights (TRIPS). Ensured by TRIPS, patent holders have a considerable legal protection. Nonetheless, TRIPS allows some restrictions on the patent holder´s own pricing. Restrictions are allowed to ensure that patent rights do not conflict with the right to health. Therefore, countries may under certain circumstances limit patent holder´s pricing. Price limitations can be set by law, for example price ceilings for certain drugs or restrictions of profit margins. Patent law and pricing is not harmonized within the EU. Member states are free to develop national systems, provided that the states follow the EU´s transparency directive. People living in the EU have an explicit right to health according to global treaties and the EU Charter. What the right to health means is less obvious. The UN committee has expressed that states need to keep pharmaceutical pricing at a reasonable level. However, the committee´s comments are not strictly binding. The EU has a Union-wide policy that drug prices should be reasonable, but the goal can be, Alla människor har rätt till hälsa enligt artikel 12 Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR) och artikel 35 i EU:s rättighetsstadga (stadgan). För många människor är läkemedel livsviktiga. Emellertid har läkemedelsbolag med patenträttigheter en möjlighet till fri prissättning. Företag behöver tjäna pengar för att kunna forska fram nya produkter och läkemedelsbolag kan generellt inte tvingas till att sälja till kunder som inte kan betala. Människor som lever i stater med små ekonomiska tillgångar riskerar därför att gå miste om livsviktiga läkemedel. Patenthavares möjlighet till fri prissättning går dock att begränsa genom patent- och konkurrenslagstiftning. Uppsatsen syftar att undersöka om EU:s konkurrensrättsliga förbud mot överprissättning kan reglera prishöjningar för att tillgodose människors rätt till hälsa ur ett kritiskt perspektiv. Patentsystemet i EU måste förhålla sig till det internationella Agreement in Trade-Related Aspects of Intellectual Property rights (TRIPS). Enligt TRIPS minimiregler har patentinnehavare ett omfattande rättsligt skydd. TRIPS tillåter dock vissa inskränkningar av patenthavarens rättigheter för att patenträtten inte ska strida mot den mänskliga rätt till hälsa. Nationer får utveckla egna nationella regler som inskränker patenthavares fria prissättning, förutsatt att vissa kriterier följs. Nationer kan därför reglera läkemedelspriser genom lagar om pristak och tillåtna vinstmarginaler. Människor har en uttrycklig rätt till hälsa enligt globala traktat och EU:s rättighetsstadga. Vad rätten faktiskt innebär är mindre självklart. FN:s kommitté har ålagt stater att hålla läkemedelskostnader på en rimlig nivå men kommitténs vilja är inte hårt bindande. EU har en unionsgemensam policy att läkemedelspriser ska vara rimliga, men målsättningen kan vägas mot andra mål såsom innovation och tillgänglighet. Vidare är prissättning av läkemedel är inte EU-harmoniserat. Medlemsstaterna är fria att utveckla nationella

This essay examines the new application of article 22 of the EC Merger Regulation, especially the uncertainties that thereby arise for parties in mergers and acquisitions. The article’s new application is a clear change to the European Commission's own policy and practice regarding the application of the provision. The purpose of the change is to modernize the EU merger regulation to detect and prevent so-called killer acquisitions. This is when big well-established companies acquire smaller and innovative companies and "kill" their innovative idea. This thesis tries to examine these transactions in how and why they are a problem. The new application for article 22 constitutes that the EU member states now have the possibility to refer acquisitions to the European Commission for review even if the acquisitions doesn’t meet the economic turnovers that the merger regulation requires. The change will lead to significant consequences for parties in acquisitions and for the market itself. The thesis examines the biggest uncertainties that the change and the Commission's new guidance will have for future acquisitions. The uncertainties that this essay outlines are extensive, and the absence of instructive case law leads to an unclear legal situation. The current case of Illumina's acquisition of Grail is the first referral that the Commission has received and accepted in accordance with article 22. The case is groundbreaking in multiple ways and this thesis examines its consequences for future acquisitions. The Commission's decision to partly examine, and partly forbid Illumina's acquisition of Grail entails a growing uncertainty for when an examination of an acquisition is necessary. This could lead to the necessity of advanced risk assessments for parties in acquisitions in whether they want to proceed with the planned acquisition or not. Because of the absence of public information regarding the Commission's decision in Illumina/Grail, the legal situation will stay unc, Uppsatsen utreder den nya tillämpningen av artikel 22 i koncentrationsförordningen. Fokus ligger på att undersöka de osäkerhetsmoment som uppstår för parterna i en transaktionsprocess genom den nya bredare tillämpningen av artikeln. Det ändrade tillämpningsområdet innebär en helomvändning från EU-kommissionens tidigare tankesätt och väletablerade praxis. Förändringen har som syfte att modernisera EU:s konkurrenslagstiftning för att upptäcka och förhindra så kallade killer acquisitions. Detta hänvisar till transaktioner där större väletablerade företag förvärvar mindre innovativa företag för att ”döda” målbolagets innovativa idé. Uppsatsen försöker utreda dessa transaktioner i hur och varför de utgör ett problem. Den nya tillämpningen av artikel 22 innebär att EU:s medlemsstater numera har möjlighet att hänskjuta förvärv till EU-kommissionen för granskning även om förvärvet inte når upp till de ekonomiska kriterier som EU:s konkurrenslagstiftning har. Förändringen medför stora konsekvenser för parterna i en förvärvsprocess och för marknaden i sig. Uppsatsen utreder de största osäkerhetsmomenten som förändringen och kommissionens vägledning har för framtida förvärv. Som uppsatsen framhäver är osäkerheterna för förvärvande parter omfattande och bristen på vägledande praxis gör att rättsläget än så länge kommer att förbli oklart. Det aktuella rättsfallet om Illuminas förvärv av Grail är det första hänskjutandet enligt artikel 22 som kommissionen har tagit emot och godkänt. Rättsfallet är banbrytande på flera sätt och uppsatsen utreder och analyserar vilka konsekvenser som detta kan ha för framtida förvärv. Kommissionens beslut att dels granska förvärvet, dels förbjuda det leder till att osäkerheten växer för när ett förvärv kommer tas upp till granskning. Detta kan leda till att parterna i en transaktionsprocess kommer behöva göra en mer avancerad riskvärdering huruvida de vill gå vidare med ett planerat förvärv, eller avbryta på grund av riskerna. Rättsläget efter komm

Considered the technical evolution positive effects on economic growth there is reason to discuss the interests of copyright owners as well as competitors on the digital market. This essay studies the intersection of competition and copyright law on a digital market with focus on interoperability. In the Microsoft Corp case of 2007 competition and copyright law are considered where the latter gives way for competition law. This raises the question which interests the areas of law origin from and when one of them takes precedence in a proportionality assessment. Competition law contains few regulated objectives which allows it a certain flexibility. This is in favour of a fast-changing market with new technology. Some of the interests are specified and include the protection of costumers, economic growth and innovation. In the digital market the network effects are considered as well as the risk to develop so called lock-in effects in the digital ecosystems. Due to the lack of interoperability, consumers may find it difficult to switch product as well as ecosystem. Copyright protection origins from the incentive for innovation. The copyright protection has a high level of protection. Computer programmes are protected but with few exceptions, unlike the InfoSoc directive, for the benefit of interoperability. These exceptions are applied restrictively in practice. As a result, one can see a distinct interest in interoperability. At the same time there is a balance between the effects in competition and copyright law. Since these are conformed to some parts there are reasons to see them as complementary rules. An application of art. 102 TFEU should be carefully applied and only in certain circumstances., Till följd av den tekniska utvecklingen som ger positiva effekter på den ekonomiska tillväxten finns det skäl att diskutera såväl upphovsrättsinnehavares som konkurrenters intressen på den digitala marknaden. I uppsatsen utreds skärningspunkten mellan konkurrens- och upphovsrätt på en digital marknad med fokus på interoperabilitet. I 2007 års dom mot Microsoft Corp. sker en avvägning mellan konkurrensrätten och upphovsrätten där den senare fick ge vika. Det aktualiserar frågan om vilka intressen som rättsområdena utgår från och när det ena väger tyngre vid en proportionalitetsbedömning. Konkurrensrätten innehåller få reglerade mål vilket ger viss flexibilitet. Det är till förmån för en marknad som ändras snabbt genom ny teknik. Några av intressena kan dock konstateras utgöra konsumentskyddet, ekonomisk tillväxt och innovation. På den digitala marknaden beaktas dessutom nätverkseffekterna som riskerar att resultera i så kallade inlåsningseffekter i digitala ekosystem. Till följd av bristande interoperabilitet får konsumenter svårt att byta produkter och således ekosystem. Det upphovsrättsliga skyddet grundas i incitamentet till innovation. Upphovsrätten erhåller en hög skyddsnivå. Datorprogram får dock vissa inskränkningar, jämfört med InfoSoc-direktivet, till förmån för interoperabilitet. Dessa undantag tillämpas emellertid restriktivt. Som slutsats kan man se att det föreligger ett starkt intresse för interoperabilitet. Samtidigt sker en intresseavvägning mellan effekterna på de aktuella rättsområdena. Eftersom dessa till viss del är konforma finns det skäl att se dem som kompletterande regelverk. Ett angripande gentemot ett utnyttjande av upphovsrätten med hjälp av art. 102 FEUF bör tillämpas med försiktighet och endast då särskilda omständigheter föreligger.

The market economy sought within the European Union is based on concepts such as competitiveness, welfare, and innovation. Innovation is, in particular, considered to be an important and dynamic part of the market by promoting competition. The patent pool is based on an arrangement between competitors. Anyone who has become acquainted with competition law is well aware of its critical attitude towards cooperation agreements. Pooling agreements illustrate the difficulty of balancing the interests of intellectual property rights and competition law. Competition law is uniformly regulated within the union. When dealing with patent pools, the relevant regulation is Article 101 (1) TFEU, under which cooperation that risks harming competition is prohibited. As patent pools are not covered by the regulations which exempt groups of agreements from the prohibited area, the assessment is made in relation to Article 101. In order to help companies examine their agreements the Commission has developed general guidelines. The guidelines paint a picture of the conditions under which pooling agreements are assumed to harm or promote competition. The assessment takes place in two steps and the analysis includes the agreement on the formation of the pool as well as the licensing out agreement. Several risks can be identified. Firstly, the nature of the pooled patents is crucial. Substitute patents should not be pooled at all, and attention should be paid to pools that contain complementary but non-essential patents. When assessing such pools, the risk of exclusion of third parties is crucial as well as rule of reason analysis where economic benefits are taken into account. Overall, the Commission emphasizes the risk of exclusion of third parties. To reduce the risks, the Commission offers some solution through, for example, the use of an independent expert. On the same track, open participation, non-exclusivity and reasonable as well as fair conditions are highly valued. The thesis, Den sociala marknadsekonomi som eftersträvas inom EU har sin grund i begrepp som konkurrenskraft, välfärd och innovation. Just innovation anses utgöra en viktig och dynamisk del av marknaden genom att främja fri konkurrens. Patentpooler har av många ansetts vara ett gott medel för att gynna innovation och dessa utgör därmed en viktig spelare på den fria marknaden. Patentpoolen innebär i grunden ett avtal mellan konkurrenter. Den som tidigare bekantat sig med konkurrensrätten känner till den kritiska inställning till samarbetsavtal som rättsområdet står för. Poolingarrangemang rör sig i gränslandet mellan tillåtet och otillåtet samarbete och illustrerar väl balansgången mellan konkurrens- och immaterialrättens intressen. Frågor som rör fri konkurrens regleras enhetligt inom unionen. För patentpoolens del aktualiseras framförallt artikel 101.1 FEUF under vilken samarbete som riskerar att skada konkurrensen förbjuds. Eftersom patentpooler inte omfattas av de förordningar som undantar grupper av avtal från förbudsområdet sker bedömningen i förhållande till artikel 101. Som vägledning har kommissionen tagit fram allmänna riktlinjer. Genom riktlinjerna skapas en bild av under vilka förutsättningar poolingarrangemang antas skada eller gynna den fria konkurrensen. Bedömningen sker grovt taget i två steg, där analysen omfattar såväl avtalet om bildandet av poolen som licensieringsavtalet från denna. Vissa risker identifieras. För det första är patentens inbördes förhållanden avgörande. Substitutpatent bör inte poolas alls och extra uppmärksamhet bör riktas till pooler som innehåller kompletterande men icke-nödvändiga patent. Vid bedömning av sådana pooler blir risken för utestängning av tredje man avgörande, tillsammans med en proportionalitetsbedömning där hänsyn tas till den ekonomiska nyttan av poolen. Även i övrigt läggs stor vikt vid risken för utestängning av tredje man. För att minska riskerna erbjuder kommissionen viss lösning genom till exempel anlitandet av en ober

The purpose of this paper has been to study the concrete regulation of and principal approach to collusion between tenderers in public procurement law in a Swedish context. As a basis for the concrete regulation in public procurement law is the facultative exclusion ground in the public procurement act (see 13 kap. 3 § 4 lagen (2016:1145) om offentlig upphandling). According to the exclusion ground, contracting authorities may exclude tenderers who have entered into agreements aimed at distorting competition. However, the exclusion ground issues uncertainty regarding its coverage of concerted practices and evidentiary requirements. Since the exclusion ground has a close relationship with competition law, these questions have been studied in the light of Article 101 Treaty on the Functioning of the European Union (TFEU) and the Swedish Competition Act (2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579)) which prohibit collusion. Public procurement law’s principal approach to collusion is in turn based on the principle of equal treatment. Regarding the principle of equal treatment and its relation to collusion, this paper focuses on the case law of the Court of Justice of the European Union (ECJ) concerning colluding affiliated companies participating in the same award procedure. The ECJ has constructed a general rule in these situations that tenders are to be drawn up independently, wherefore it is sufficient for exclusion that the affiliation has influenced the tenderer’s conduct in the award procedure. Public procurement law, therefore, takes a different approach to collusion than competition law since agreements between affiliated companies in a single economic unit are not considered to distort competition. The exclusion ground and the principle of equal treatment are also closely connected to competition law when it comes to proving collusion between tenderers. From competition law, the ECJ has gathered support for the view that contracting authorities may use plausible indi, Syftet med denna uppsats har varit att utreda upphandlingsrättens konkreta reglering av och principiella förhållningsätt till samverkan mellan anbudsgivare i upphandlingsförfarandet. Utgångspunkten för utredningen av upphandlingsrättens konkreta regleringen är den fakultativa uteslutningsgrunden i 13 kap. 3 § fjärde punkten lagen (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU). Uteslutningsgrunden anger att upphandlande myndigheter får utesluta anbudsgivare som har ingått överenskommelser med konkurrensbegränsande syfte. Men uteslutningsgrunden vållar osäkerhet kring hur den ska tillämpas både vad gäller dess tillämpningsområde och dess beviskrav. Till följd av uteslutningsgrundens nära förhållande till konkurrensrätten har frågorna utretts i ljuset av konkurrensrättens samarbetsförbud i artikel 101 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) och 2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579). Upphandlingsrättens principiella förhållningssätt mot samverkan grundar sig i sin tur på likabehandlingsprincipen. Utredningen i den delen tar utgångspunkt i EU-domstolens praxis kring anknutna anbudsgivare som samverkar vid framtagandet av separata anbud. EU-domstolen har uttalat att anbud ska tas fram oberoende och självständigt och att det är tillräckligt att de anknutna anbudsgivarnas förhållande har påverkat utformningen av anbuden för att de inte ska kunna beaktas. Upphandlingsrätten har därmed en annan syn på samverkan än konkurrensrätten, inom vilken samarbeten mellan företag i samma ekonomiska enhet inte anses ha någon konkurrensbegränsande effekt. Uteslutningsgrunden och likabehandlingsprincipen har också ett nära förhållande till konkurrensrätten i fråga om hur upphandlande myndigheter ska bevisa att anbudsgivare har ingått konkurrensbegränsande överenskommelser. Från konkurrensrätten har EU-domstolen hämtat stöd för att upphandlande myndigheter ska kunna använda sig av indicier för att bevisa otillåten samverkan under förutsättning att indicierna är objektiva och samst

I artikel 107.1 i FEUF stadgas ett förbud för EU:s medlemsstater att vidta statliga stödåtgärder som skapar, eller kan skapa, konkurrenssnedvridande effekter på EU:s inre marknad. Det breda förbud mot statligt stöd som artikel 107.1 FEUF stadgar, har dock några undantag som ska möjliggöra för medlemsstaterna att i vissa situationer utge statligt stöd, trots att det kan få konkurrenssnedvridande effekter. Ett sådant undantag är artikel 107.3 b FEUF, som berättigar statligt stöd om det vidtas av en medlemsstat i syfte att avhjälpa en allvarlig störnings i medlemsstatens ekonomi. Mot bakgrund av den ekonomiska kris som drabbade Europa med anledning av de restriktioner som infördes för att förhindra spridningen av covid-19, blev den möjlighet till undantag från förbudet mot konkurrenssnedvridande statligt stöd som artikel 107.3 b FEUF tillhandahåller högaktuell. Ansvaret för tillämpningen av artikel 107.3 b FEUF innehas av EU-kommissionen. Den här uppsatsen har utrett hur kommissionens tillämpning av artikel 107.3 b FEUF har sett ut under covid-19-pandemin och vilka rättssäkerhetsbrister som präglar kommissionens rättstillämpning. Den tillfälliga ramen som utfärdats av kommissionen med anledning av covid-19-pandemin och som ska vägleda tillämpningen av artikel 107.3 b FEUF, har utvidgat tillämpningsområdet för bestämmelsen. Ur rättssäkerhetssynpunkt har utvidgningen i sig inte konstaterats vara problematisk, till skillnad från kommissionens dominanta roll i rättstillämpningen. Kommissionens både normgivande och rättstillämpande roll talar för bristande maktdelning. Problematiken med den bristande maktdelningen förstärks av att tillämpningen av artikel 107.3 b FEUF är beroende av skönsmässiga bedömningar, vilket gör att tillämpningen av bestämmelsen i sin helhet kan konstateras lida av formella rättssäkerhetsbrister., Article 107.1 of the Treaty on the Functioning of the European Union (TFEU) stipulates that the member states of the European Union are prohibited to grant state aid which distorts or threatens to distort competition on the single market. The prohibition of distorting state aid does however have exceptions, article 107.3 b TFEU being one of them. The provision states a justification for distorting state aid if the aid aims to remedy a serious disturbance in the economy of a member state. Due to the crisis in the European economy caused by the covid-19 pandemic and the lockdowns adopted by member states in order to counteract the spread of the covid-19 virus, the exception in article 107.3 b TFEU became an important provision, allowing member states to mitigate the economic crisis by granting domestic companies state aid. The European Commission is responsible for the application of article 107.3 b TFEU. This essay examines the Commission’s application of article 107.3 b TFEU during the covid-19 pandemic from a perspective of legal certainty. The temporary framework, issued by the Commission by reason of the covid-19-pandemic, has extended the scope of application for article 107.3 b TFEU. From a perspective of legal certainty, the extended scope of application of article 107.3 b TFEU does not appear as problematic itself. However, the insufficient division of powers, along with a wide margin of discretion in the application of the provision, gives the Commission excessive power, which is a formal legal certainty problem.

Reglerna om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet i 3 kap. 27–32 §§ konkurrenslagen (2008:579) (KOS-reglerna) ska motverka den konflikt som kan uppstå när en offentlig aktör bedriver näringsverksamhet i konkurrens med privata aktörer. Den centrala bestämmelsen i 3 kap. 27 § konkurrenslagen (konfliktlösningsregeln) innebär i korthet att en domstol kan förbjuda den offentliga aktören från att uppträda på ett sätt som inverkar negativt på konkurrensen. Sedan regelverket trädde i kraft år 2010 har Konkurrensverket mottagit över 400 tips och klagomål om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet. Trots detta har endast sju ärenden prövats i domstol varav förbud har meddelats i tre fall. I uppsatsen studeras de mål där reglerna har tillämpats. Uppsatsen syftar till att ställa rättstillämpningen mot regelverkets bakomliggande syfte, så som det kommer till uttryck i förarbetena, för att undersöka om tillämpningen medför att regeln ger det skydd som lagstiftaren avsåg. Med fokus på konfliktlösningsregelns konkurrensbegränsningsrekvisit och på avgränsning av den relevanta marknaden genomförs en kritisk granskning av hur rättstillämpningen påverkar det skydd som regeln ger i praktiken. Utifrån ett internrättsligt perspektiv undersöks även huruvida rättstillämpningen medför att reglerna ger det skydd som lagstiftaren avsåg. Slutsatsen dras att den faktiska tillämpningen inte alltid överensstämmer med den tänkta tillämpningen, men det är oklart om detta får effekt bortom de enskilda fall där konfliktlösningsregeln har prövats. Genom att väga in hur Konkurrensverket anpassar sig efter domstolarna i sin tillsynsverksamhet kan det ändå konstateras att tillämpningen har medfört att reglernas utfall i praktiken, i vissa avseenden, inte motsvarar vad lagstiftaren ville uppnå. I stället ger reglerna ett snävare skydd. Detta kan i sin tur vara till nackdel för både samhällsekonomin och konsumenterna. Stötestenen i sammanhanget är omfattningen av den utredning som Konkurrens, The rules on anti-competitive public sales activity in chapter 3 sections 27–32 of the Competition Act (2008:576) were adopted to prevent the conflict which arises when a public entity conducts in business operations in competition with private companies. In brief, the key rule in chapter 3 section 27 of the Competition Act makes it possible for a court to prohibit the public entity from acting in a way that has a negative impact on competition. Since the rules were adopted in 2010 over 400 complaints have been made to the Swedish Competition Authority regarding anti-competitive public sales activity. Despite this only seven cases have reached trial by court. Three of these cases has resulted in the court issuing a prohibition. The cases constitute the basis of the essay. The task is to compare the legislator’s intentions, as stated in the preparatory works, with how the rule is applied in court. The aim is to examine whether the application results in the rules having their desired effect, from the legislator’s point of view. The essay focuses on the anti-competitive criteria of the rule and on determination of the relevant market. A critical analysis of how the courts’ application of the law affects the protection provided by the rule is presented in the essay. Whether the protection given is in line with the legislator’s intentions is also examined. The conclusion is drawn that the application in court does not always correspond with what the legislator has stated in the preparatory works, but it is unclear if this has effect beyond the individual case. However, by taking into account how the Competition Authority conforms to how the rule is applied in court, a conclusion can be drawn that the actual protection given is weaker than intended, and this can affect both the economy and the consumers negatively. Thus, not a fully desirable effect from the legislator’s point of view. The obstacle in this case seems to be the amount of evidence that the Competition Auth

Den digitala marknaden medför många fördelar, både för företag och konsumenter. Samtidigt ställer den snabba utvecklingen och marknadsstruktur som finns på den digitala marknadens krav på regleringen av företagskoncentrationer. Uppsatsen syftar till att undersöka vilka särdrag som karakteriserar den digitala marknaden. Vidare är uppsatsens syfte att utreda om EU:s koncentrationsreglering lämpar sig för en bedömning utifrån den digitala marknadens särdrag. Slutligen syftar uppsatsen till att ge förslag på hur koncentrations¬regleringen kan anpassas för att underlätta en bedömning utifrån särdragen. För att besvara uppsatsens frågeställningar används en EU-rättslig metod, med fokus på EU:s grundprinciper och ändamål. Det material som används består i första hand av koncentrations¬förordningen samt EU-kommissionens vägledningar och riktlinjer. Ekonomisk litteratur används för att undersöka den digitala marknadens särdrag. Dessutom granskas ett antal EU-kommissionsbeslut för att undersöka hur regleringen implementeras för koncentrationer på den digitala marknaden. I utredningen identifieras ett antal särdrag som karakteriserar den digitala marknaden. Företag agerar på flersidiga marknader och åtnjuter fördelar genom nätverkseffekter. Dessutom utövar användare på den digitala marknaden ofta multihoming. Företag har tillgång till stora mängder data samt agerar på nollprismarknader. Därutöver åtnjuter företag på den digitala marknaden stora stordrifts- och räckviddsfördelar. Företag på den digitala marknaden är dessutom ofta stora konglomerat. I undersökningen av EU-kommissionens praxis framgår att vissa av dessa särdrag nämns i besluten, men att bedömningen av dessa utgör undantag från regleringen. Utredningen visar att dagens koncentrationsreglering i många fall är lämplig för bedömning-en av koncentrationer mellan företag på den digitala marknaden. Problem med marknadsdefinitionen samt den efterkommande bedömningen av företagskoncentrationer uppstår dock i förhållande t, The digital market brings many benefits, both for companies and consumers. At the same time, the rapid development and the distinct market structure that exists in the digital market sets certain requirements on the Merger Regulation. The thesis aims to investigate which features characterize the digital market. Furthermore, the purpose of the thesis is to investigate whether the EU concentration regulation is suitable for an assessment based on the characteristics of the digital market. Finally, the thesis aims to provide suggestions on how the Merger Regulation can be adapted to facilitate a proper assessment of the characteristics. An EU legal method is used to answer the thesis's questions, focusing on the EU's basic principles and purposes. The material used consists primarily of the Merger Regulation and the European Commission's guidelines. Economic literature is used to examine the characteristics of the digital market. In addition, several EU Commission decisions are examined to decide how the regulation is implemented for mergers on the digital market. The investigation identifies several features that characterize the digital market. Companies operate on multisided markets and enjoy benefits through network effects. In addition, users on the digital market often multi-home. Companies have access to large amounts of data and operate in zero-price markets. In addition, companies on the digital market enjoy large economies of scale and scope. Furthermore, companies on the digital market are often large conglomerates. The study of the European Commission's practice shows that some of these characteristics are mentioned in the decisions. However, the assessment of these characteristics constitutes exceptions to the regulation. The investigation shows that the current concentration regulation is suitable for concentrations between companies on the digital market in many cases. However, problems with the market definition and the subsequent assessment of mergers

Europeiska Kommissionens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi fungerar som rådgivande dokument till Medlemsstater när de utvecklar statliga stödåtgärder för miljöskydd och energi. Kommissionen har lagt till förslag att utvidga riktlinjernas räckvidd för att implementera den europeiska gröna given som fastställer målet för Europa att bli klimatneutralt 2050. Investeringsplanen inom den gröna given planerar även att mobilisera en biljon euro det kommande årtiondet. Statliga stödåtgärder för miljöskydd står i strid med förorenaren betalar principen funnen i Artikel 191(2) FEUF. Artikel 11 FEUF innebär även att där finns ett krav att i alla av Unionens aktiviteter och riktlinjer integrera miljöskyddskrav. Principen om att förorenaren ska betala är en utav dessa principer som ska integreras i riktlinjer vilket väcker frågan om hur statligt stöd för miljöskydd kan rättfärdigas. Uppsatsen bedömer nuvarande riktlinjer baserat på deras effektivitet och relevans i ljuset av nuvarande miljömål för EU. Denna diskussion fastställer att de nuvarande instrumenten inte är tillräckliga baserade på nyligen ökade ambitioner för miljöskydd. Av detta följer en diskussion om hur statliga stödåtgärder kan bidra till miljöskydd. Denna diskussion behandlar hur förhållandet mellan principen om att förorenaren ska betala och statliga stödåtgärder för miljöskydd har hanterats förr och hur det verkar som att fokus skiftar i väg från principen. Slutligen diskuteras i vilket mån de nuvarande riktlinjerna har utrymme för att vidgas i enlighet med den gröna given. Denna diskussion avslutas genom att behandla frågan om hur detta stämmer överens med principen om att förorenaren ska betala. Uppsatsen kommer fram till att där finns utrymme för förbättring och bidrar med förslag. Förbättring skulle kunna ske genom att statligt stöd enhetligt med den gröna givens investeringsplan ses som förenligt med den inre marknaden. Uppsatsen genom tolkningen av principen om att förorenaren ska be, The European Commission’s guidelines on environmental protection and energy provide guidance for Member States to develop State aid schemes for certain environmental and energy measures. The Commission has proposed to broaden these guidelines in order to conform with the European Green Deal’s goal of achieving climate neutrality by 2050. The European Green Deal Investment Plan also plans to mobilise at least one trillion EUR the next decade. State aid for environmental protection contradicts the polluter pays principle found in Article 191(2) TFEU. Adding further to this there is an obligation to integrate environmental protection requirements into the definition and implementation of the Union’s policies and activities. This integration obligation includes the polluter pays principle which raises the question of how to justify the granting of State aid for environmental protection in light of the principle. This thesis evaluates the current guidelines based on their effectiveness and their relevance based on current EU environmental objectives. As a result of this discussion, it is established that there is a need for State aid to contribute further, which raises the question of how the environmental considerations can be integrated into State aid policy. This is the second point of discussion that this thesis covers. This part of the thesis discusses the past relationship between the polluter pays principle and State aid for environmental protection and the apparent shift away from the focus on the principle. Finally, the thesis discusses how the current guidelines have room to be broadened to promote coherency with the European Green Deal objectives. This discussion also covers how the increase in scope can not only be consistent with the polluter pays principle but even support its integration. The thesis concludes that there is room for State aid to further promote the objectives of the European Green Deal. This could be accomplished by granting aid consistent

Abuse of a dominant position is a well-researched pillar of European competition law. However, with the emerge of e-commerce and online marketplaces new problems arise. The commission is currently investigating whether Amazon Inc. is abusing their position on the European market through systematically relying on data from their competitors, available to Amazon due to their position as owner of the popular marketplace. A second investigation focuses on the procedures behind how the winners of the “Buy Box” are selected, a preferential treatment suspected to be given to Amazon’s own products. The company enjoys a dual role, as both owner of the platform and retailer of most of the items on said platform. This essay aims to explore the details of the case and predict the outcome. To help with this, the question of competition within the framework of platforms are examined. Article 102 TFEU forbids the abuse of a dominant position but cannot affect how a company organizes data and presents content on their own platform. This is shown in the slightly controversial Google Shopping case, which is revisited in this essay. While competition on the merits is allowed and encouraged, a company who acts in a way that reinforces their own already dominant position might be abusing that same position. While Amazon is in a similar way controlling purchases in two stages: as the platform and one of many retailers. In conclusion, what Amazon is doing could constitute abuse, depending on their strength and exactly how strong their dominant position is. The commission will not be able to fine Amazon for a conduct that is only occurring within the framework of their platform, but if the conduct has possible effects on competition outside of the platform it could be considered to distort competition on the market for e-commerce and online marketplaces., Missbruk av dominerande ställning är ett väl undersökt fundament av EU:s konkurrensrätt. Internethandel och plattformar för handel på internet har dock skapat nya problem för tillämpningen. Kommissionen utreder för närvarande företaget Amazon Inc. för missbruk av dominerande ställning. De två ageranden som utreds är dels ett missbruk av konkurrenternas data, som Amazon har tillgång till tack vare att de äger plattformen där dessa konkurrenter säljer sina produkter, dels att de ger sina egna produkter fördelar när de utser vinnare av den så kallade ”Buy Box”. Företaget har en dubbel roll som både ägare och återförsäljare. Den här uppsatsen syftar till att undersöka detaljerna i målet, och gör ett försök att förutspå resultatet. Som stöd för bedömningen undersöks också frågan om konkurrens inom ramarna för en plattform. Artikel 102 FEUF förbjuder missbruk av dominerande ställning, men kan inte påverka hur ett företag organiserar data eller presenterar innehåll på sin egen plattform. Den slutsatsen dras utifrån Google Shopping, ett relativt kontroversiellt fall som redovisas i den här uppsatsen. Medan prestationsbaserad konkurrens är tillåten och uppmuntras kan ett företag som agerar på ett sätt som stärker den egna, redan dominerande, ställningen dömas för missbruk. Amazon kontrollerar på ett liknande sätt försäljningen i två led, som både plattform och en av många återförsäljare. Uppsatsens slutsats är att Amazons agerande skulle kunna utgöra missbruk, beroende av hur stark deras presumerade dominerande ställning är. Kommissionen kommer inte kunna bötfälla Amazon för ett agerande som endast sker inom ramarna för plattformen, men om agerandet har effekter även utanför plattformen skulle det potentiellt kunna snedvrida konkurrensen på marknaden för internethandel och plattformar för internethandel.

The Court of Justice of the European Union’s (CJEU) case C-132/19 P Canal+ from December 2020 clarifies the issue of third party rights within commitment procedures. The judgment amounts to the first ever annulment of a commitment decision of the European Commission, regarding binding commitments aimed at addressing an investigation into cross-border pay-TV services. According to the Commission, Paramount’s license clauses restricted their contracting parties’ ability to perform passive sales. Hence, Paramount had to commit to legally binding commitments to address the problem. The thesis aims at examining third party rights within commitment procedures where commitments have become binding for other parties than the third party. The aim is further to explore what the Commission’s proportionality assessment includes within these procedures. The thesis examines case law within the area such as the former leading case C-441/07 P Alrosa and the newly published case of Canal+ which dramatically annuls the CJEU’s former position on third party rights. Legally binding commitments under Article 9 Regulation 1/2003 are commitments freely offered by companies, in order to address the Commission’s competition concerns regarding their actions within the market. The commitments are made binding by the Commission through a decision and will, for example, establish how the company should act or not act within the future. In the Alrosa case, the CJEU declared that commitment decisions do not preclude the ability for third parties to claim their rights in national court. The Court only considered Alrosa as an interested third party and therefore, Alrosa enjoyed only the rights of an interested third party. The principle of proportionality should, according to the CJEU, mainly focus on the commitments’ ability to address the competition issues concerned. However, the Commission should consider third party interests. In the case Canal+, the contractual rights of a third party outweig, Första gången en tredje part framgångsrikt lyckats bestrida ett åtagandebeslut var i EU-domstolens mål C-132/19 P Canal+ i december 2020. Målet handlar om gränsöverskridande licenser för TV-sändningar som riskerade att strida mot konkurrensförbudet i artikel 101 FEUF. Frågan i målet rörde huruvida de åtaganden som blivit bindande för Paramount att utföra enligt artikel 9 konkurrensförordningen, för att åtgärda konkurrensbegränsningen, snarare har kommit att begränsa tredje parts avtalsenliga rättigheter. Uppsatsen syftar till att undersöka vilka rättigheter tredje part har vid ett förfarande om åtagandebeslut som egentligen rör två andra parter där tredje part inte varit föremål för förfarandet. Uppsatsens mål är även att utreda vad proportionalitetsbedömningen vid förfaranden enligt artikel 9 innefattar. Uppsatsen behandlar rättspraxis så som det vägledande rättsfallet på området, C-441/07 P Alrosa, och det nya målet med Canal+ som omkullvälter EU-domstolens tidigare ställningstagande i Alrosa avseende tredje parts rättigheter. Uppsatsen syftar till att utreda ifall ett åtagandebeslut i förhållande till ett företag också kan binda tredje part som inte varit föremål för förfarandet. Åtaganden regleras i artikel 9 konkurrensförordningen och utgör en förbindelse som företag erbjuder sig att ingå, efter att kommissionen påtalat att företagets agerande riskerar att vara konkurrensbegränsande. Åtagandena görs bindande av kommissionen genom ett beslut och kan då till exempel fastställa att företaget måste agera på ett visst sätt alternativt sluta agera på ett visst sätt. I Alrosa konstaterade EU-domstolen att åtagandebeslut inte utgör ett hinder för tredje parter att hävda sina rättigheter i nationell domstol. Domstolen menade också att Alrosa inte var att anse som sådan berörd part som borde erhålla mer omfattande rättigheter, än de som tredje part normalt erhåller. Enligt domstolen ska proportionalitetsbedömningen även främst fokusera på åtagandenas kapacitet att avvärj

The present thesis examines the changes from the 26th of March 2021 regarding the wider application of article 22 of the EC Merger Regulation, and examines the uncer-tainties that thereby arise for parties in certain mergers and acquisitions (M&A). The change constitutes a clear parting from the European Commission’s own, well-estab-lished practice regarding the application of the provision. This change of course con-sequently leads to a substantial relaxation of the application criteria. The action is a deliberate step with the aim of helping both national competition authorities and the Commission to better detect and prevent so-called killer acquisitions in the future. In these transactions, well-established companies acquire innovative but less established companies and end – “kill” – the development of innovations in the target company. The change entails significant legal uncertainties for both buyers and sellers, as well as their legal advisors, in certain types of M&A-transactions. The thesis examines some of the most central new uncertainties, as well as the novel considerations that advisory lawyers need to make in the drafting of acquisition agreements, due to the changed legal situation. The uncertainties outlined in this thesis are very extensive and reduce, in the absence of more precise guidance and instructive case law, both parties’ ability to rule out with certainty the risk of a transaction being referred to and subsequently ex¬amined by the Commission. On a general level, this will lead to par¬ties in acquisition processes having to decide with greater extent in the future whether they want to proceed and complete a planned acquisition or not. Correspondingly, le¬gal advisory teams on both sides of a transaction need to take greater account of the possible risks of a referral. In situations where companies choose to complete an acquisition despite the signifi¬cant uncertainties surrounding a possible review by the Commission, the parties to the a, Föreliggande uppsats utreder förändringen från den 26 mars 2021 avseende den bredare tillämpningen av artikel 22 koncentrationsförordningen och undersöker de osäkerhetsmoment som därigenom uppstår för parter i företagsförvärv. Förändringen innebär ett tydligt avsteg från den Europeiska kommissionens väletablerade praxis i tillämpningen av bestämmelsen. Denna kursändring får som konsekvens att kriteri¬erna för tillämpningen av artikeln luckras upp betydligt. Agerandet har skett medvetet i syfte att hjälpa nationella konkurrensmyndigheter och kommissionen att bättre upptäcka och förhindra s.k. killer acquisitions. Med detta avses transaktioner där väletablerade företag förvärvar innovativa men mindre etablerade bolag och avslutar – ”dödar” – utvecklingen av innovationer i målbolaget. Förändringarna för med sig betydande rättsliga osäkerheter för köpar- respektive säl-jarsidan och deras juridiska rådgivare vid vissa typer av företagsförvärv. I uppsatsen utreds några av de mest centrala nyuppkomna osäkerhetsmomenten, samt de nya överväganden som rådgivande jurister behöver göra i förvärvsavtals¬skrivningen med anledning av det förändrade rättsläget. Osäkerheterna som redogörs för i uppsatsen är mycket omfattande och minskar, i brist på mer preciserad vägledning och instruktiv praxis, parternas möjligheter att med säkerhet kunna utesluta risken för att en transaktion hänskjuts till och sedermera prövas av kommissionen. På ett övergripande plan leder detta till att parter i förvärvsprocesser framöver i större mån måste ta ställning till om de vill fullfölja ett planerat förvärv eller inte. Samtidigt behöver rådgivande jurister hos båda parter i större utsträckning ta hänsyn till riskerna av en eventuell prövning. I de situationer där företag väljer att fullfölja ett förvärv trots de betydande osäkerheterna kring en eventuell prövning av kommissionen behöver parterna till förvärvet hantera riskerna sinsemellan i förvärvsavtalet. Hur dessa allokeras bör bl.a. bestämmas av p

"House flipping” som innebär att man förvärvar, renoverar och sedan säljer bostäder med vinst har blivit alltmer populärt i dagens samhälle. Detta har lett till att en osäkerhet kring beskattningskonsekvenserna för privatpersoner har vuxit fram. Detta eftersom reglerna ger utrymme för att en privatperson kan bedriva näringsverksamhet och därmed även kan beskattas som sådan. Detta leder till en osäkerhet och en bristande förutsebarhet som kan få stora konsekvenser för privatpersoner. Uppsatsen syftar till att undersöka hur det är möjligt att en privatperson blir beskattad som en näringsverksamhet och om det är i sin tur leder till en bristande förutsebarhet. I dessa frågor ingår även om lagstiftaren medvetet har utformat reglerna på ett diffust sätt och om det skulle vara möjligt att omarbeta lagarna för att undvika den här situationen i framtiden. Beskattning är ett politiskt ämne och det finns många syften till beskattning. Det huvudsakliga syftet är att finansiera den offentliga sektorns verksamhet, men det kan även finnas politiska syften som att skydda folkhälsan eller miljön. Dessa syften motiverar i sin tur vilka områden som blir beskattade, på vilken nivå de blir beskattade och hur lagstiftningen blir utformad. Lagstiftningen på skatterättens område har fått utstå kritik för att politisk brådska vid vissa tillfällen har motiverat snabba ändringar som lett till bristande utformning och förutsebarhet. I uppsatsen presenteras lagstiftning och rättspraxis i syfte att illustrera gällande rättsläge för privatpersoners avyttring av bostäder. Detta har visat att det finns en utarbetad praxis hos domstolarna som tillsammans med lagstiftningen tyder på att rättsläget är relativt klart. Det innebär däremot att det krävs omfattande förkunskaper för att behärska systemet, vilket i praktiken vållar problem för privatpersoner. Uppsatsen presenterar även två förslag på nya skattereformer som skulle innebära att skattelagstiftningen förenklades. Författarna beskriver att förs, "House flipping” is the term used for describing the process of acquiring, renovating and selling properties for profit. In today’s society this has become increasingly more popular which has led to an uncertainty regarding the taxation consequences for individuals. This is because of the legal possibility of an individual being considered a business for tax purposes. This has led to uncertainty and a deficient predictability with potentially major consequences for individuals. This paper aims to investigate how the law allows for individuals to be considered businesses for tax purposes and if this leads to suffering predictability. This includes investigating if the legislator has had a purpose in mind whilst designing the rules and if it would be possible to rework the laws to avoid this situation in the future. Taxation is a political subject and there may be many underlying purposes. The main purpose is usually fiscal and an efficient way to finance the public sector. However, this is not the sole purpose as taxation may be motivated by purposes such as protecting the health of the people or the environment. The tax legislation has been criticised because of its sudden and rash changes motivated by political stress which in turn has caused deficient legislation design and predictability. This paper presents legislation and case law to illustrate the current legal situation regarding property taxation for individuals. This has shown that the legal situation is relatively certain but demands major previous knowledge, which in practice causes problems for individuals. The paper also presents two suggestions for new tax reforms. The authors describe that while the suggestions if implemented would relieve a lot of the uncertainties in today’s legislation, they are also likely to bring new difficulties and issues.

Uppsatsens huvudsakliga frågeställning har varit att se till vilken mån europeiska kommissionens tillfälliga ram för statliga stödåtgärder till stöd för ekonomin under det pågående utbrottet av covid-19, är förenlig med EU:s mål om att effektiv konkurrens ska råda på den inre marknaden. Av utredningen framkommer att det inte finns någon entydig definition av begreppet effektiv konkurrens i de EU-rättsliga källorna. Det som dock kan konstateras, är att begreppet effektiv konkurrens är den nivå av konkurrens som bör råda på den inre marknaden. Denna ”rätta mängd” konkurrens kan beräknas utifrån olika parametrar och bör ha riktmärket om att värna om EU-konsumenternas intressen. Kommissionens tillfälliga ram i samband med covid-19 pandemin, leder till ett antal problematiska faktorer ur detta perspektiv. Ramen har inneburit snabba förfaranden med kortfattade kommissionsbeslut. Dessa kan kritiseras för att ha bristfälliga ekonomiska analyser med kortfattade motiveringar från kommissionen. Få beslut innefattar också proportionalitetsbedömningar där de statliga stödåtgärdernas positiva effekter på konkurrensen ställs mot de negativa. Att medlemsstaterna tillämpat den tillfälliga ramen i mycket olika mån får också konkurrenshämmande effekter. Dessa faktorer kan, i ett senare led, leda till att konsumenters intressen inom EU missgynnas. Faktorerna kan påverka konkurrenter inom EU negativt, något som kan leda till att effektiva konkurrenter slås ut från marknaden och andra mer dominanta aktörer får makt. Detta kan i sin tur leda till att priser höjs, kvalitén blir sämre och utbudet minskar, faktorer som missgynnar EU-konsumenters intressen. Sammantaget kan konstateras att kommissionens tillfälliga ram inte strider mot målet om effektiv konkurrens i sig. Däremot för den tillfälliga ramen med sig faktorer som kan missgynna konsumenterna i ett senare led, något som innebär att målet om effektiv konkurrens inte efterlevs., The aim of this thesis has been to examine to what extent the European Commission’s temporary framework for state aid measures to support the economy in the current covid-19 outbreak, is compatible with the EU goal of effective competition on the internal market. The thesis concludes that the sources of EU-law, do not clearly define the word effective competition. However, effective competition can be described as the “right amount” of competition that EU competition law aims to achieve. This amount of competition can be calculated from different variables and should have as a goal to safeguard EU consumers’ interests. The Commission’s temporary framework has led to some consequences which can be problematic in this sense. The framework has led to fast procedures with very briefly defined decisions from the Commission. These decisions can be criticized for not including any financial analysis and that the Commission has not stated the reasons for the decisions well enough. Furthermore, only a few of the decisions include proportionality assessments, where a state aid’s positive effects on competition is balanced towards the negative. The fact that member states have used the temporary framework to a different degree, also leads to anti-competitive effects. These factors can, in the longer run, disadvantage the interest of consumers in the EU. The factors may affect rivals in a negative way which can lead to that effective rivals are forced into bankruptcy and that other, more dominant actors, gain power. This can lead to higher prices, poorer quality and less supply, factors who can disadvantage the EU consumers’ interest. In summary, this thesis concludes that the Commission’s temporary framework itself, does not contravene against the goal of effective competition within the EU. However, the temporary framework leads to factors who can, in the longer run, disadvantage consumers’ interest. A fact which entails that the goal of effective competition is not respected