Search

Syskonrelationen är den längsta relationen i livet. Därtill utgör syskonrelationen en viktig arena för barns utveckling. Trots detta finns det få studier där syskonrelationen undersöks i relation till barnmisshandel. I följande studie undersöktes skillnader i den självskattade stöd- och konfliktnivån i syskonrelationen, mellan barn som rapporterade svår barnmisshandel och barn i en kontrollgrupp, samt om kön förändrade dessa skillnader. Vidare undersöktes om stöd- och konfliktnivån påverkade den upplevda nivån av psykosomatiska problem hos barn som rapporterade svår barnmisshandel. Studien genomfördes på ett urval av 1 392 pojkar och flickor mellan 15-16 år, med data från projektet Longitudinal Research on Development in Adolescence (LoRDIA). Barn som rapporterade svår barnmisshandel upplevde signifikant lägre stödnivå och signifikant högre konfliktnivå i sin syskonrelation, än barnen i kontrollgruppen. Skillnaderna var signifikanta både för pojkar och flickor, men pojkar upplevde ett signifikant lägre stöd i sin syskonrelation än flickor. Nivån av syskonstöd och syskonkonflikt påverkade emellertid inte nivån av psykosomatiska problem hos barn som rapporterade svår barnmisshandel. Effektstorlekarna var små i majoriteten av resultaten, vilket tyder på att syskonrelationer är komplexa fenomen som vid sidan av barnmisshandel och kön, även påverkas av en rad andra faktorer. Resultaten diskuteras i ljuset av tidigare forskning och i relation till anknytningsteori, kompensationshypotesen, kongruenshypotesen och könssocialisation., The relation between siblings is one of the longest throughout the life span. Moreover, the sibling relationship constitutes an important context for children’s development. Nevertheless, in the context of child maltreatment, it remains largely understudied. In this study, we examined the differences in self-reported sibling support and sibling conflict, between children who reported severe child maltreatment and children in a control group, as well as if these differences were affected by gender. Furthermore, we examined whether the level of sibling support and sibling conflict affected the extent of psychosomatic problems experienced by children who reported severe child maltreatment. The study was conducted on a sample of 1 392 boys and girls between the ages of 15-16, using data from the research project Longitudinal Research on Development in Adolescence (LoRDIA). Children who reported severe child maltreatment experienced significantly less sibling support and significantly higher sibling conflict than the control group. These differences were significant for both boys and girls, although boys experienced significantly less sibling support than girls. The level of sibling support and sibling conflict, however, did not affect the extent of psychosomatic problems in children who reported severe child maltreatment. Effect sizes were small in the majority of the results, suggesting that sibling relationships is a complex phenomenon that, besides child maltreatment and gender, may be affected by a number of other factors as well. The results are discussed in light of previous research, and in relation to attachment theory, the compensation hypothesis, the congruence hypothesis, and gender socialization.

Psykisk ohälsa har blivit allt mer uppmärksammat i Sverige och de senaste 10 åren har en 100 % ökning skett. Att utöva sport som fritidsaktivitet är mycket vanligt i Sverige. 80% av alla ungdomar har någon gång deltagit i någon form av sportaktivitet. Syftet med denna studie var att undersöka hur sportaktivitet påverkas ungdomar internaliserade problem. De tre internaliserade som valdes i denna studie var depressiva symptom, misslyckande förväntningar och dålig självkänsla. Tidigare forskning visar att självkänslan ökar vid ett aktivt sportande, depressiva symptom minskar vid ett aktivt sportande medan misslyckande förväntningar och sport aktivitetens betydelse var ett mycket begränsat forskningsområde. Vi undersökte högstadieelever vid två tillfällen med ett års mellanrum. De var 14 år gamla vid första tillfället. Resultaten från denna studie visade att självkänslan ökade, depressiva symptom och misslyckande förväntningar minskade hos ungdomar som idrottade jämfört med de som inte idrottade. Studien fokuserade även på att dela in ungdomarna i fyra grupper där vi hade ungdomar som inte idrottade vid något av de två tillfällens, de som idrottade vid båda tillfällens, de som idrottade vid första men inte vid det andra tillfället, och slutligen hade vi ungdomar som inte idrottade vid första tillfället men som gjorde det vid andra tillfället. Som slutsats visade studien att sportaktivitet påverkar ungdomars internaliserade problem och att det inte är viktigt hur mycket ungdomarna idrottar utan om de gör det eller inte. Mer betydelsefullt, vi fann att avsaknad av sportaktiviteter vid första tillfället predicerade ökningar i dåligt självförtroende och ökningar i misslyckande förväntningar från det första till det andra tillfället., Mental illness has become more noticeable in Sweden and in the last 10 years a 100% increase has occurred. To attend sports as a leisure activity is very common in Sweden. 80% of all children have participated in any form of sport activity. The purpose of this study was to investigate how sport activity affects youth’s internalized problems. The three internalized problems which were chosen in this study were depressive symptoms, failure expectations and poor self-esteem. Earlier research shows that self-esteem increases when youth are active in sports, depressive symptoms decrease when youths activate themselves in sports while failure expectations and sports activities are very limited in research. The results of this study showed that self-esteem increased and depressive symptoms and failure expectations decreased in youths who exercised sports compared to those who did not exercise. The study also focused on dividing the youths into four groups where we had youths who had never been active, youth who had always been active, those who started but then stopped being active and finally we had youths who did not exercise first but who started practicing sports later on. In conclusion, the study showed that sports activity affects youths internalized problems and that it is not important how much youths are exercising sports it is whether they do or do not. More importantly, we found that the absence of sports activities initially predicted increases in poor self-confidence and increases in failure expectations from the first to the second occasion.