Search

Bakgrund Varje år drabbas cirka 19 personer per miljon invånare av ryggmärgsskador i Sverige, som orsakas av traumatiska skador eller av olika sjukdomstillstånd i ryggmärgen. En vanlig konsekvens av ryggmärgsskador är spasticitet, som förekommer hos 60-80% av personer med ryggmärgsskada. Fysioterapeuter har en central roll i behandlingen av spasticitet, men det saknas studier om deras upplevelser av det kliniska arbetet. Syfte Syftet med denna kandidatuppsats var att utforska fysioterapeuters upplevelser av att arbeta med rehabilitering av spasticitet hos personer med ryggmärgsskada. Studiedesign och metod En kvalitativ studie genomfördes där datainsamlingen utfördes genom åtta semistrukturerade individuella intervjuer. Undersökningsgruppen bestod av fysioterapeuter som arbetar med nationell högspecialiserad vård för ryggmärgsskador i Region Stockholm och Region Skåne. Intervjuerna genomfördes huvudsakligen digitalt och pågick mellan 45-60 minuter. Därefter transkriberades intervjumaterialet ordagrant och analyserades med innehållsanalys. Resultat Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och tolv subkategorier. Informanterna beskrev att spasticiteten oftast påverkar patienterna negativt, men att det ibland kan vara positivt och underlätta moment, såsom förflyttningar. För att förstå hur spasticiteten påverkar patienternas funktion, aktivitet och delaktighet gör fysioterapeuterna en helhetsbedömning. De använder ofta flera olika åtgärder, såsom töjning och långvariga vilopositioner, men dessa upplevs ha kortvarig effekt. Behandlingen kan ändå vara lindrande för patienten eftersom den kan förebygga komplikationer. Åtgärderna utformas av fysioterapeuten och resten av teamet utifrån patienternas egna mål och syftar till att göra dem självständiga och att låta dem ta ansvar för sin egenvård. Slutsats Fysioterapeuterna arbetar med spasticitet vid ryggmärgsskador på flera olika sätt. De gör en helhetsbedömning och använder flera individuella spasticitetsreducerande åtgä

Bakgrund: Beroendeproblematik är kostsamt för individ, familj och samhälle. I Sverige erbjuds psykologisk och psykosocial behandling vid beroendeproblematik vilket ofta kombineras med motiverande samtal och/eller läkemedelsbehandling. Flera systematiska litteraturöversikter visar studier med positiva effekter och rekommenderar fysisk aktivitet som del i behandling vid beroendeproblematik. Studier saknas dock där fysisk aktivitet och beroendeproblematik undersöks i svensk kontext. Förhoppningen var att studien kunde bidra med information till nytta vid framtida utformning av genomförbar, godtagbar och hållbar intervention med fysisk aktivitet inom svensk öppenvård. Syfte: Beskriva upplevelser, tankar och känslor kopplade till fysisk aktivitet hos personer deltagande i Luleå kommuns öppenvård för beroendeproblematik. Metod: Studien utfördes med kvalitativ ansats och sju deltagare med pågående öppenvårdsinsats rekryterades genom ändamålsenligt urval. Data samlades genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier framkom med tre subkategorier vardera. Första kategorin ”Från fysisk aktivitet till inaktivitet” innehöll subkategorierna ”Att röra sig, sporta och idrotta främjar social delaktighet och hälsa”, ”Fysisk aktivitet har biopsykosociala effekter” samt ”Beroende kan leda till en negativ spiral av inaktivitet”. Den andra kategorin ”Mod att skifta perspektiv” innehöll subkategorierna ”Tankar och känslor påverkar deltagande i fysisk aktivitet”, ”Att se motgångar eller möjligheter i relation till fysisk aktivitet” och ”Att vidmakthålla deltagande i fysisk aktivitet”. Slutsats: Den första kategorin beskriver hur deltagarna tidigt i livet varit delaktiga i fysisk aktivitet. Senare i deras liv minskade delaktigheten i fysisk aktivitet samtidigt som beroendet ökade och tog över deras intresse vilket ledde till inaktivitet. Den andra kategorin beskriver olika hinder samt hur inställningen till hinder, fysiska aktivi, Background: Addiction is a costly condition for the individual, their family, and the society. In Sweden, psychological and psychosocial treatment is offered to people suffering from addiction which is often also combined with motivational interviewing and/or medical treatment. Several systematic literature reviews show studies with positive effects and recommend physical activity as part of treatment for addiction. There are no studies that examine the effects of physical activity on people with addiction in a Swedish context. The study was anticipated to contribute useful information when designing a feasible, acceptable, and sustainable intervention with physical activity in Swedish outpatient care. Purpose: Describe experiences, thoughts and feelings linked to physical activity in people participating in Luleå municipality's outpatient care for addiction. Method: The study was carried out with a qualitative approach and seven participants with ongoing outpatient care were recruited through purposeful sampling. Data were collected through semi-structured interviews and analyzed using qualitative content analysis. Results: Two categories emerged with three subcategories each. The first category "From physical activity to inactivity" contained the subcategories "To move, take part in athletics and play sports promote social participation and health", "Physical activity has biopsychosocial effects" and "Addiction can lead to a negative spiral of inactivity". The second category "Courage to shift perspectives" contained the subcategories "Thoughts and feelings affect participation in physical activity", "Seeing setbacks or opportunities in relation to physical activity" and "Sustaining participation in physical activity". Conclusion: The first category describes how the participants early in life were involved in physical activity. Later in life, participation in physical activity decreased while drug dependence increased and became their main interest, leading to in

Introduktion: Hästunderstödd terapi (HUT) är ett växande kunskapsområde där studier visat välgörande effekter i flertalet patientgrupper. Att beskriva HUT generellt har försvårats av metodologiska orsaker. Eftersom HUT i klinisk praxis används som komplement till grundprofessioner, vill denna studie fördjupa kunskapen utifrån fysioterapeutiskt perspektiv. Därigenom kan HUT beskrivas med en tydlig koppling till klinisk användbarhet. Syfte: Att undersöka OHI-certifierade fysioterapeuters erfarenheter av att arbeta med HUT utifrån ett perspektiv av rörelse. Metod: Kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer med elva OHI-certifierade fysioterapeuter. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys av Graneheim och Lundman. Som teoretiskt ramverk användes ”The movement continuum Theory of Physical Therapy”. Resultat: Temat ”Hästen och dess miljö berikar det fysioterapeutiska arbetssättet” byggs av fyra subteman och nio sub-subteman. HUT har potential att berika fysioterapeutiskt arbetssätt genom inverkan på flera nivåer av rörelse samtidigt. Ridmomentet kan ge externa förutsättningar som verkar rörelsefrämjande, men innebär också ett professionellt omdöme i avvägningen mellan nytta och riskmomentet. Genom HUT upplevs resurser att stimulera interna faktorer såsom motivation och engagemang samt sociala faktorer i alliansen. HUT upplevs stötta ett resursfokuserat förhållningssätt till rörelse, där kropp, sinne och känsla har en given plats. Slutsats: Hur HUT berikar professionen beror på fysioterapeutens val utifrån syfte, yrkeskunskap och personliga kompetens. Det breda användningsområdet ger möjligheter att använda HUT i mötet med olika målgrupper. När arbetssättet i HUT beskrivs i sammanhanget av fysioterapi kan komplexiteten i HUT förstås, och termer som evidensbaserad praktik kommer inom räckhåll., Introduction: The knowledge of Equine Assisted Therapy (EAT) is growing, and studies describe beneficial effects in various groups of patients. Describing EAT in general has been difficult due to methodological reasons. Since EAT in clinical practice serves as a complement to professions, this study wants to deepen the knowledge from a physiotherapeutic perspective. EAT can thereby be described with a clear connection to clinical applicability. Aims: Investigate OHI-certified physiotherapists' experiences of working with EAT from a perspective of movement. Methods: Qualitative study with semi-structured interviews with eleven OHI-certified physiotherapists, using qualitative content analysis by Graneheim and Lundman. As theoretical framework "The movement continuum Theory of Physical Therapy" was used.. Results: The theme ”The horse and its environment enriches the physiotherapeutic practice” is based on four sub themes and nine sub-sub themes. EAT has potential to enrich physiotherapeutic practice by influencing several levels of movement simultaneously. Riding can provide external conditions promoting movement, also involving professional judgment between benefits and elements of risk. Resources to stimulate internal factors as motivation, commitment, and social factors in the alliance were experienced. EAT is perceived to support a resource-focused approach to movement, where body, mind and emotion are involved. Conclusion: How EAT enriches the profession depends on the physiotherapist's decisions based on purpose, professional knowledge, and personal competence. The versatility provides opportunities to use EAT with different populations. When clinical practice of EAT are described in context of physiotherapy, the complexity of EAT can be understood, and terms as evidence-based practice come within reach.

Bakgrund: Bäckensmärta är en vanlig problematik under graviditet och postpartum. Uppkomsten av problematiken beror på de olika förändringar kvinnans kropp genomgår under graviditeten. Det finns ett antal olika tester som en fysioterapeut kan utföra för att diagnostisera smärtan, såsom P4-test, Patrick´s, FABER, Gaenslens´s test, distraktions test, sidliggande kompression, sacrum tryck och modifierad Trendelenburg´s test. Sedan finns det olika behandlingsalternativ såsom akupunktur, TENS, manipulationer, mobilisering, bäckenbälte och olika träningsformer men det finns inte en stark evidens kring alla dessa. Den kunskap som lärs ut under grundutbildningen ger inte mycket redskap för hur en fysioterapeut ska arbeta med graviditetsrelaterad bäckensmärta. Syfte: Syftet med studien är att beskriva kunskaper och erfarenheter från fysioterapeuter inom kvinnohälsa med kompetens att behandla patienter med graviditetsrelaterad bäckensmärta under graviditet och postpartum Metod: En kvalitativ intervjustudie där fyra fysioterapeuter som arbetar inom kvinnohälsa intervjuades. Insamlad data analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i fyra kategorier, grundutbildningen ger basal kunskap, vidareutbildningar fördjupar kunskapen, beprövad erfarenhet prioriteras i mötet med patienten, fysioterapeutens undersökning och behandling av bäckensmärta. Konklusion: Grundutbildningen i fysioterapi upplevdes ge basala kunskaper men sakna djupare kunskap angående kvinnohälsa och graviditetsrelaterad bäckensmärta. Vidareutbildningar inom kvinnohälsa var till stor nytta för att ge god vård åt patienter med bäckensmärta under och efter graviditet. Det upplevdes viktigt att beakta patientens helhetssituation, utifrån ett biopsykosocialt förhållningssätt, ta en noggrann anamnes och kunna bemöta patienten empatiskt. Fysioterapeuterna upplevde det viktigt att ge råd om att tänka på att sköta om sin hälsa och få egen tid. Den fysioterapeutiska undersökningen av gr, Background: Pelvic pain is a common problem during pregnancy and postpartum. The emergence of the problem is due to the various changes the woman's body undergoes during pregnancy. There are a number of different tests that a physiotherapist can perform to diagnose the pain, such as the P4 test, Patrick's, FABER's, Gaenslen's test, distraction test, lateral compression, sacrum pressure and modified Trendelenburg's test. Then there are various treatment options such as acupuncture, TENS, manipulations, mobilization, pelvic girdle belt and various forms of exercise, but there are not strong evidence around all of these. The knowledge taught during basic education does not provide much tools for how a physiotherapist should work with pregnancy-related pelvic pain. Aim: The aim of this study was to describe the knowledge and experience of physiotherapists in women's health with competence to treat patients with pregnancy-related pelvic girdle pain during pregnancy and postpartum. Method: A qualitative interview study where four physiotherapists working in women's health were interviewed. Collected data was analyzed according to qualitative content analysis. Results: The data analysis resulted in four categories, the basic training provides basic knowledge, further education deepens the knowledge, proven experience is prioritized in meeting with the patient, the physiotherapist's examination and treatment of pelvic pain. Conclusion: The basic education in physiotherapy was perceived to provide basic knowledge but lack deeper knowledge regarding women's health and pregnancy-related pelvic pain. Further education in women's health was of great benefit in providing good care to patients with pelvic pain during and after pregnancy. It is important to consider the patient's overall situation, based on a biopsychosocial approach, take a careful history and be able to treat the patient empathetically. The physiotherapists felt it was important to give advice on thinking about t

Bakgrund: Långvarig smärta är ett stort hälsoproblem hos barn och ungdomar. Rehabiliteringen av barn med smärta måste ta hänsyn till andra, ofta mer komplexa faktorer, än motsvarande rehabilitering av vuxna personer. Smärtuttrycket och konsekvenserna av långvarig smärta hos barn är mångfacetterat och har stor inverkan på både individ och samhälle. I avsikt att på sikt möjliggöra en ännu mer effektiv rehabilitering är det därför betydelsefullt att sammanställa fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av mötet med och rehabiliteringen av barn med långvarig smärta. Syfte: Syftet med denna rapport är att undersöka fysioterapeuters erfarenheter av arbete med barn med långvarig smärta. Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Totalt utfördes sex semistrukturerade intervjuer baserade på en intervjuguide. Intervjuerna utfördes med verksamma fysioterapeuter som arbetar med barn med långvarig smärta och data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen av informanternas erfarenheter av arbete med barn med långvarig smärta resulterade i fem kategorier: Teamet är kärnan, Den viktiga förtroenderelationen, Motverka utanförskap, Möta smärta och Vägleda framåt. Slutsats: Att motverka utanförskap, möta smärta hos barnet och vägleda framåt beskrivs av fysioterapeuterna i denna studie som avgörande i rehabiliteringen av barn med långvarig smärta. För att möjliggöra detta förutsätts ett bemötande som främjar en förtroenderelation och stödet av ett välfungerande interdisciplinärt team. Resultatet från denna studie kan bidra till att uppmärksamma arbetets framgångsfaktorer och svårigheter för att på sikt ge förutsättningar till en optimerad och mer effektiv vård av barn med långvarig smärta.

Syftet med studien var att beskriva fysioterapeuters upplevelser av att genomföra rådgivande samtal om fysisk aktivitet för äldre i kommunal hälso- och sjukvård. Metoden som användes för studien var kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjufrågor. Sex deltagare rekryterades vilka var kliniskt tjänstgörande i kommunal hälso- och sjukvård. Intervjuerna genomfördes fysiskt och spelades in digitalt. Textmaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultatet av analysen visade på fyra kategorier: ”En integrerad del av yrkesrollen”, ”Vägen från inaktivitet till vardagsaktivitet”, ”Betydelse av stöd” och ”Lyfta den gemensamma kompetensen”. Konklusionen var att informanterna upplevde interventionen grundläggande och viktig för yrkesrollen. Samtalet fördes med ett personcentrerat förhållningssätt och med individuellt anpassade åtgärder för fysisk aktivitet. Det efterfrågades ökat stöd, egen vidareutbildning samt gemensam kompetens för hela verksamheten. Fler studier efterfrågas som fördjupar detta ämne.

Bakgrund: Spasticitet är ett vanligt symptom bland personer med Cerebral Pares och kan ge konsekvenser som påverkar individen negativt, exempelvis smärta, obehag och funktionshindrande deformiteter. I dagsläget finns begränsad evidens för stötvågsbehandling i syfte att förändra spasticitet hos personer med Cerebral Pares. Syfte: Syftet var att sammanställa och kritiskt granska det vetenskapliga underlaget för stötvågsbehandling i syfte att förändra spasticitet hos individer med Cerebral Pares samt att fastställa det nuvarande evidensläget. Metod: En systematisk sökning genomfördes i databaserna PubMed, Scopus, Cochrane Library, AMED, CINAHL och Web of Science. De nio studier som uppfyllde uppsatta kriterium inkluderades och granskades med SBU:s granskningsmall för randomiserade kontrollerade studier. För att bedöma den sammanvägda evidensstyrkan användes GRADE. Resultat: Samtliga nio inkluderade artiklar rapporterade att stötvågsbehandling minskar spasticitet signifikant jämfört med baslinje hos personer med Cerebral Pares. Evidensstyrkan för det vetenskapliga underlaget bedöms ha mycket låg tillförlitlighet för stötvågsbehandlingens effekt på spasticitet hos individer med Cerebral Pares. Konklusion: Denna systematiska kritiska litteraturstudie konkluderar att det finns otillräcklig evidens för att stötvågsbehandling minskar spasticitet hos individer med Cerebral Pares trots att samtliga inkluderade artiklar visade en signifikant minskning av spasticitet.

Bakgrund: Tennisarmbåge eller lateral epikondylalgi (LE) är ett muskuloskeletalt besvär som drabbar utsidan av armbågen. LE har en prevalens på 1–3 % av hela populationen där majoriteten av fallen är hos individer i åldrarna 35–54 år. Det är en av de vanligaste muskuloskeletala orsakerna till att personer söker primärvården med upp till 7 per 1000 vårdkontakter. Syfte: Undersöka utfall av studier som jämför excentrisk träning mot andra fysioterapeutiska behandlingar vid LE. Metod: En systematisk litteratursökning i databaserna Pubmed, CINAHL och Scopus samt sekundär sökning i referenslistor av relevanta studier. Resultat: Totalt inkluderades åtta studier som randomiserat jämförde excentrisk träning mot töjning (tre studier), koncentrisk och isometrisk träning (tre studier) och cyriax fysioterapi (två studier). Töjning: ingen signifikant skillnad i smärta eller självskattad funktion mellan grupperna. En studie undersökte greppstyrka där excentrisk träning var signifikant bättre efter sex månaders uppföljning. Koncentrisk och isometrisk: varierande resultat från studierna, två studier visade på smärtminskning för excentrisk jämfört med koncentrisk träning samt i en av dem även bättre självskattad funktion för excentrisk träning. I den tredje var det ingen signifikant skillnad mellan excentrisk och koncentrisk träning, dock hade excentrisk och koncentrisk plus isometrisk träning signifikant smärtminskning och ökad självskattad funktion jämfört med de andra. Cyriax fysioterapi: excentrisk träning var signifikant bättre vad gäller smärtminskning och självskattad funktion. Konklusion: Excentrisk träning verkar vara en effektiv behandling mot LE. Det finns dock få studier som jämför enbart excentrisk träning mot andra fysioterapeutiska behandlingar. Dessutom varierar träningsupplägget vad gäller frekvens och intensitet mellan studierna. Fler studier behövs på ovannämnda behandlingar för att säkerställa effekten av excentrisk träning samt studier där man undersöker excentri

Bakgrund: Huvudvärk av spänningstyp (HST) är den vanligaste primära huvudvärkstypen globalt. Akupunkturbehandling är ett behandlingsalternativ som förespråkas, trots relativt låg evidens. I en översikt från 2016 framkom det att akupunkturbehandling för HST kan vara effektivt däremot är det önskvärt med fler studier. Syftet med studien var att kartlägga den aktuella vetenskapliga litteraturen för att undersöka effekten av akupunktur avseende smärta för patienter med spänningshuvudvärk i jämförelse med andra interventioner. Metod: En PICO-modell gjordes för att få fram relevanta sökord. Sökningarna utfördes i PubMed samt CINAHL. Inklusionskriterier var randomiserade kontrollerade studier, skrivna på engelska eller svenska, peer reviewed samt publicerade mellan 2013–2023. Akupunktur, dry needling eller elakupunktur skulle vara en av interventionerna och utföras enskilt. De inkluderade studierna granskades med PEDro-Scale. Resultat: Fem studier inkluderades. Alla fem undersökte om intensiteten av smärtan ändrades av akupunktur. Tre av studierna kunde se en signifikant minskad intensitet jämfört med kontrollgruppen efter behandling. Fyra av dem undersökte hur frekvensen påverkades. Två fann att frekvensen av smärtan minskade signifikant jämfört med kontrollgrupp. Två undersökte hur durationen av smärtan påverkades, en av dem fick en signifikant minskning mot kontrollgrupp. En av studierna hade utmärkt kvalité, tre god kvalité och en måttlig kvalité enligt PEDro. Konklusion: Akupunktur hade effekt för minskad smärta vid HST, dock inte alltid signifikant i jämförelse med kontrollgrupp i denna översikt. Studiernas kvalité, deltagarantal samt utförande skiljer sig åt avsevärt. Därav krävs fler studier inom området för att säkerställa vilken effekt akupunktur har vid HST avseende smärta.

Introduktion: Fysisk träning är en viktig del av dagens rehabiliterings-paradigmer. Träning leder inte bara till bättre hälsa och förebyggande av sjukdomar; träning ökar dessutom psykiskt välmående. Med stöd av forskning har träningsprinciper tagits fram av fysiologer som beskriver hur fysisk träning kan ske på ett optimalt sätt med snabbast möjliga progression beroende på patientens mål. Användandet av träningsprinciper av fysioterapeuter som ordinerar träning till patienter kräver eftertänksamhet och individanpassning. Dagens forskning visar att följsamheten gällande användning av träningsprinciper ibland är bristfällig i hur användandet rapporteras och tillämpas både i Sverige och internationellt. Syfte: Syftet var att kartlägga i vilken utsträckning fysioterapeuter använder sig av vedertagna träningsprinciper i sitt arbete. Syftet är också att undersöka om det föreligger skillnad mellan fysioterapeuter i primärvård respektive geriatrik, samt undersöka sambandet mellan användandet av träningsprinciper och antal år i yrket. Metod: Fysioterapeuter som ordinerat träning det senaste året inbjöds via utvalda Facebookgrupper att besvara en egenkonstruerad enkät om användandet av träningsprinciper. Resultat: Åttioen svar erhölls. Genomsnittligt skattade studiedeltagarna högt gällande användandet av träningsprinciper. Primärvård skattade aningen högre på samtliga principer med en signifikant skillnad för överbelastningsprincipen (p=0.009). Förindividualiseringsprincipen fanns en liten negativ korrelation (p=0.045) där ökande arbetslivserfarenhet korrelerade med minskat användande av principen. Konklusion: Studiedeltagarna skattade sin användning av träningsprinciper på medelhög nivå. Det föreligger en liten skillnad mellan grupperna där primärvård har högre följsamhet. Erfarenhet korrelerar aningen negativt med användandet av träningsprinciper. Vidareforskning behövs., Introduction: Physical exercise is an important part of today’s rehabilitation measures. Exercise doesn’t only improve health and prevent diseases; exercise also increases psychological wellbeing and self-efficacy. Training principles have been developed by physiologists with the support of science describing how exercise should be administered by physiotherapists for optimal results and optimal progression. Usage of principles when administering exercise demands thoughtfulness and customization to the patient’s needs. Research shows that adherence to training principles is lacking both in how it’s reported and used both in Sweden and internationally. Purpose: The purpose was to examine to what extent physical therapists use established training principles in their work. The secondary purpose was to examine if there’s a difference in usage between primary care and geriatrics, and the connection regarding work experience and adherence to the principles. Method: Respondents prescribing exercise the past year were invited from chosen Facebook groups to answer a survey with self-constructed questions regarding the usage of principles. Results: eightyone responses were submitted. Respondents estimated a high adherence to the principles with primary care adhering slightly more with a significant difference for the overload principles (p=0.009). Regarding the individualisation principle there was a slight negative correlation (p=0.045) concerning more work experience and adherence to the principles. Conclusion: Participants rated their usage of training principles at a medium-high level. A small difference was observed between groups where primary care adhere to principles better. More experience correlated slightly negatively with usage of training principles. More research is needed.

Bakgrund: Statisk stretching har visat sig ha en positiv effekt på rörlighet, styrka och spänst när stretching utförts med hög mängd och intensitet. Stretching under kortare perioder innehållande mindre mängd är inte lika välstuderat. Att undersöka effekten av en mindre mängd statisk stretching skulle kunna vara användbart för fysioterapeuter. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka vad unilateral statisk stretching av vadmuskulaturen har för effekter på maximal isometrisk styrka i plantarflexion, rörlighet i dorsalflexion och spänst. Metod: Fyra deltagare inkluderades och fick stretcha ett av sina ben över en tre veckors period i 10 minuter dagligen, benet valdes slumpmässigt. Före och efter interventionen mättes unilateral isometrisk styrka och rörlighet i deltagarnas vadmuskulatur samt spänst på ett ben. Resultat: Deltagarnas isometriska styrka minskade för interventionsbenet i medianvärde (-3,0%), medan kontrollbenets styrka ökade (6,9%). Spänsten för deltagarnas interventionsben ökade (5,9%) och kontrollbenets spänst minskade (-0,7%). En ökning i rörlighet kunde ses för interventionsbenet (21,2%) medan ingen ändring sågs för kontrollbenet (0%). Konklusion: Intensiv statisk av plantarflexorerna utförd över en treveckorsperiod gav en tydlig ökning av rörlighet i dorsalflexion medan inga tydliga effekter på styrka eller spänst kunde ses på gruppnivå. Fler studier inom området behövs där mängden, intensiteten och frekvensen av statisk stretching som krävs för att utveckla dessa kvaliteter utreds med fler och en större spridning av deltagare, för att få ett mer signifikant resultat.

Bakgrund: Knäkontroll är ett svenskt skadeförebyggande träningsprogram som visat sig ha god effekt för prevention mot främre korsbandsskador vilket är en vanlig knäskada inom fotboll både på herr- och damsidan. Idag finns det studier som utforskat tränares syn och erfarenheter av Knäkontroll och generell skadeförebyggande träning, i nuläget finns det dock en kunskapslucka om vad fotbollsspelare själva har för upplevelser och erfarenheter av att genomföra träningsprogrammet Knäkontroll. Syfte: Att undersöka fotbollsspelande unga vuxnas upplevelser och erfarenheter av att genomföra SISU:s skadeförebyggande träningsprogram Knäkontroll. Syftet var dessutom att få kännedom om hindrande och underlättande faktorer för genomförande av programmet för att möjliggöra utveckling. Metod: Kvalitativ design i form av en semistrukturerad intervjustudie med fem deltagare från ett bekvämlighetsurval. Databearbetningen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fem kategorier presenterades; Hur programmet används av lagen, Vikten av kunskap, Programmets positiva påverkan på kroppen, Spelarnas roll och ansvar och Klubbarnas möjligheter och ansvar. Varje kategori bestod av två till fem subkategorier där några av de mest prominenta var; Timing på när Knäkontroll utförs, Tidsaspekten och Utbildning är essentiellt. Slutsats: Deltagarnas upplevelser av att utföra Knäkontroll var både positiva och negativa. Deltagarna beskrev även flertalet hindrande och underlättande faktorer för att programmet skulle utföras. I linje med tidigare forskning lyftes det upp att implementering av Knäkontroll i uppvärmningen, kunskap, utbildning och tydliga instruktioner sågs som de viktigaste faktorerna för att underlätta användning av programmet., Background: Knee control is a Swedish injury prevention training program that has been shown to have good effects on preventing anterior cruciate ligament injuries which is a common Knee injury in both men's and women's football. Today there are studies which have explored football coaches´ views and experiences of Knee control, however there is a knowledge gap on views and experiences of the program from the football players themselves. Objective: To explore football playing young adults' experiences of utilizing Knee control from SISU to get information about facilitating factors and barriers for implementation of the program for further development. Method: A qualitative method in the form of semi-structured interviews with five participants from a convenience sample. Data processing consisted of qualitative content analysis. Results: Five categories were presented; How the programme is used by the teams, The importance of knowledge, The programme’s positive impact on the body, The role and responsibilities of the players and The club’s opportunities and responsibilities. Every category consisted of two to five subcategories where some of the most prominent were; Timing on when Knee Control is performed, The time aspect and Education is essential. Conclusion: The participants' experiences of performing Knee control was both positive and negative. The participants also highlighted the most hindering and facilitating factors for the program to be carried out. In line with previous research, it was highlighted that implementation of Knee control in the warm-up, knowledge, education and instructions was seen as the most important factors in facilitating use of the program.

Bakgrund: Att vara ny på arbetsmarknaden kan för många vara både krävande och påfrestande, dels med nya kollegor och miljöer, dels att man direkt får ett stort ansvar. Kännedomen om övergången från fysioterapeutstudent till fysioterapeut är svag, men i de få studier som gjorts är ett återkommande tema som ses hos både fysioterapeuter och sjuksköterskor att man som nyexaminerad känner att den egna kunskapsnivån ska vara densamma som erfarna yrkesutövare. Syftet: Syftet med studien var att beskriva nyexaminerade fysioterapeuters upplevelse av utbildningen som förberedelse inför arbetslivet. Metod: Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med nyexaminerade fysioterapeuter. Materialet av de inspelade intervjuerna analyserades sedan genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet: Den kvalitativa analysen resulterade i fyra kategorier samt underkategorier. Kategorierna blev kurser som varit till fördel för yrket, kursmoment som saknas med behövs i utbildningen, de största utmaningarna som nyexaminerad och strategier för att klara yrket. Konklusion: Praktiken och de praktiska kurserna upplevdes viktigast för att lägga grunden till fysioterapiyrket men det finns förbättringspotential. Nyexaminerade fysioterapeuter upplevde att det var ett stort steg från student till fysioterapeut men att ta hjälp av sina mer erfarna kollegor och även lära sig att identifiera, prioritera och begränsa sig var av stor vikt för att motverka stress.

Bakgrund: Knäsmärta är en vanlig orsak till att patienter söker vård hos en fysioterapeut. Smärta i knät påverkar en individ biologiskt, psykologiskt och socialt. På grund av detta är den biopsykosociala modellen en viktig utgångspunkt inom fysioterapi. Studier på området har dock visat att fysioterapeuter upplever svårigheter med att identifiera psykosociala faktorer. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva om och hur informanterna upplevde att den biopsykosociala modellen togs i beaktande vid den fysioterapeutiska behandlingen av knäsmärta. Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer valdes. Utifrån ett subjektivt och selektivt urval rekryterades fem informanter som under det senaste året hade haft knäsmärta och behandlats av fysioterapeut. Analysen av intervjumaterialet gjordes utifrån en manifest och latent innehållsanalys med latent analys kopplad till den biopsykosociala modellen. Resultat: Informanternas upplevelser speglade att användandet av den biopsykosociala modellen vid behandling av knäsmärta inte skedde konsekvent. Två informanter upplevde att deras fysioterapeut tog hänsyn till hela modellen: biologiskt, psykologiskt och socialt, medan två informanter upplevde att fokus endast låg på den biologiska delen. En informant behandlades av en fysioterapeut som tog hänsyn till den biologiska och psykologiska delen. Att hitta en fysioterapeut som använde den biopsykosociala modellen och därmed såg helheten ansågs som viktigt för en god behandling av knäsmärta och för känslan av att vara nöjd. Konklusion: För ett bra behandlingsresultat vid knäsmärta är det viktigt att fysioterapeuten individanpassar och tar hänsyn till den biopsykosociala modellens tre delar (biologiskt, psykologiskt och socialt)., Background: Knee pain is a common reason for patients to seek healthcare at a physiotherapist. Knee pain affects people in different ways which can refer to biological, psychological and social aspects of a person's life. Due to this the biopsychosocial model is considered an important foundation in physiotherapy. Earlier studies have shown that physiotherapists experience difficulties identifying psychosocial factors in patients. Aim: The aim of this study was to describe if and how informants experience the biopsychosocial model to be considered within the physiotherapeutic rehabilitation of knee pain. Method: A qualitative study with semi-structured interview was made. Based on a subjective and selective sample five informants were recruited. The inclusion criteria was that informants needed to have experienced knee pain during the last year and had got rehabilitation for this at a physiotherapist. Data were analyzed using a qualitative content analysis with a manifest and latent content analysis. The biopsychosocial model was considered the base of the latent analysis. Results: Informants' experiences reflect that the use of the biopsychosocial model in rehabilitation of knee pain wasn’t used consistently. Two informants experienced that their physiotherapist used the whole model: biological, psychological and social. While two informants experienced only the biological part as observed. The last one experienced that two aspects were used: the biological and psychological. The result states that finding a physiotherapist who used the biophysical model and through this saw entirety was considered very important in feeling satisfied and overall content with the rehabilitation of knee pain. Conclusion: For a good treatment outcome it is important that the physiotherapist individualize the rehabilitation and use the biopsychosocial model when treating patients with knee pain.

Bakgrund: I dagsläget existerar det inte nationella riktlinjer kring fallprevention, dock existerar det internationella riktlinjer och nationella råd för fallpreventiva insatser. Eskilstunas kommun arbetar med intensiv hemrehabilitering (IHR) som är en tidsbegränsad målinriktad insats och utförs av ett multiprofessionellt team, där fallpreventionen utförs av fysioterapeuter och arbetsterapeuter. IHR är ett relativt nytt arbetssätt och enligt författarens vetskap saknas studier kring patienters upplevelse av fallförebyggande insatser inom kontexten för IHR. Syfte: Att utforska individers upplevelser av fallpreventiva insatser som givits under 6–12 veckor genom IHR. Metod: Kvalitativ design med semistrukturerade intervjuformat. Fyra informanter mellan 86–93 år och som fick IHR mellan 6–12 veckor under år 2022 inkluderades i studien. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i de tre huvudkategorierna; Positiv inverkan på välmående, autonomi och rörelser; Utnyttjandet av terapeutens kunskap för att tillgodose diverse behov; Informanternas och terapeuternas positiva samspel med totalt åtta underkategorier. Slutsats: Resultaten visade att träning, bostadsanpassning och hjälpmedel uppskattades, men att informanternas balansförmåga inte alltid förbättrades. Terapeuternas bemötande och veckovisa besök uppskattades. En del informanterna kände sig dock sig nedstämda efter avslutad IHR-period på grund av att de saknade relationen med terapeuten. Informanterna värdesatte positiva, motiverande och empatiska terapeuter.

Bakgrund: Fysisk aktivitet är en viktig del för hälsan och det krävs flera olika fysiska och psykosociala förmågor för att vara fysiskt aktiv. Ridterapi kan påverka de olika förmågorna till fysisk aktivitet, både fysiskt och psykosocialt, dock är den vetenskapliga evidensen tvetydig. Ett sätt att stärka den evidensbaserade praktiken för ridterapi är att öka kunskapen om fysioterapeuters erfarenheter av hur ridterapi påverkar förmågan till fysisk aktivitet. Syfte: Att utforska fysioterapeuters erfarenheter av hur ridterapi kan påverka förmågan till fysisk aktivitet hos individer med permanent fysisk funktionsnedsättning i olika åldrar. Metod: En kvalitativ deskriptiv studie genomfördes med en induktiv ansats och en semistrukturerad intervjuguide användes. Ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval användes, där sex fysioterapeuter från olika verksamheter rekryterades. Resultat: Analysen resulterade i sex underkategorier och tre kategorier. Kategoriernas namn var ”Påverkan på fysisk funktion”, ”Ger möjligheter till att vara aktiv på fritiden” och ”Förändrade tankar och känslor om rörelse”. Slutsats: Deltagarna erfar att ridterapi påverkar förmågor till fysisk aktivitet, utifrån ett bio-psyko-socialt perspektiv. Förmågor på individ- och omgivningsnivå var kroppskontroll, motivation, självförtroende, handikappanpassad anläggning och kuperad terräng. Resultatet bidrar till EBP genom att fylla kunskapsluckan gällande fysioterapeuternas erfarenheter inom området., Background: Physical activity is an important part of health, and several different physical and psychosocial abilities are required to be physical active. Hippotherapy can affect the different abilities to physical activity, both physically and psychosocially, however, the scientific evidence is ambiguous. One way to strengthen the evidence-based practice for hippotherapy is to increase knowledge about physiotherapists' experiences of how hippotherapy affects the ability to do physical activity. Aim: To explore physiotherapists experience of how hippotherapy can affect the ability to be physical active in individuals with permanent physical disability at different ages. Method: A qualitative descriptive study was conducted with an inductive approach and a semi-structured interview guide. A purposeful convenience sample was used, where six physiotherapists from different practices were recruited. Results: The analysis resulted in six subcategories and tree categories. The name of the categories was “effect on physical function”, “provides opportunities to be active in free time” and “changed thoughts and feelings about movement”. Conclusion: The participants experienced that hippotherapy affects abilities for physical activity based on biopsychosocial perspective. Abilities at the individual and environment level were body control, motivation, self-confidence, disabled facilities and hilly terrain. The result contributes to EBP by filling the knowledge gap regarding physiotherapists' experiences in the field.

Bakgrund: Total höftplastik är en operation där en protes ersätter höftleden. Ingreppet genomförs alltmer i dagkirurgi. Rehabiliteringen sker i hemmet med uppföljningsbesök av fysioterapeut. Följsamhet till rehabilitering är viktigt för att återfå funktion. Insikt i patienters upplevelser av rehabilitering kan ge ny värdefull kunskap för fysioterapi med beteendemedicinsk inriktning. Syfte: Syftet med studien är att studera hur patienter som genomgått total höftplastik i dagkirurgi upplever följsamhet till postoperativ rehabilitering. Metod: Deskriptiv kvalitativ design med induktiv ansats. Sex patienter som genomgått total höftplastik i dagkirurgi inkluderades och deltog i individuella semistrukturerade intervjuer. En kvalitativ innehållsanalys tillämpades för att analysera data från intervjuerna. Resultat: Analysen resulterade i 15 underkategorier med följande fem huvudkategorier: Vikten av en bra start, Betydelsen av socialt stöd och vägledning, Funktion och resultat styr utförande, Betydelsen av personliga egenskaper och mentalitet, Träningsprogram underlättar hemträningen. Slutsats: Upplevelsen av följsamheten till rehabilitering efter total höftplastik i dagkirurgi utgörs av ett flertal individ- och omgivningsfaktorer såsom mentalitet, utfallsförväntningar, socialt stöd och väder. Resultat av denna studie tillför en ökad förståelse till bio-psyko-sociala upplevelser av följsamhet till rehabiliteringen efter dagkirurgisk total höftplastik i svensk kontext., Background: Total hip arthroplasty is a surgery where the hip joint is replaced by a prosthesis. Nowadays the surgery is often carried out in day-surgery. The rehabilitation occurs at home with physiotherapeutic follow-up visits. Compliance to rehabilitation is important to regain function. Insight into patients’ experiences of rehabilitation can provide valuable new knowledge for physiotherapy with a behavioral medicine focus. Aim: To study how patients experience their compliance to rehabilitation after total hip arthroplasty in day-surgery. Method: Descriptive qualitative design with an inductive approach. Six patients who underwent total hip arthroplasty in day-surgery were included and participated in individual semi-structured interviews. A qualitative content analysis was applied to analyze data from the interviews. Results: The analysis resulted in 15 subcategories with the following five main categories: The importance of a good start, The significance of social support, Function and results control the performance, The meaning of personal characteristics and mentality, Exercise program facilitates the home rehabilitation. Conclusion: The experience of compliance to rehabilitation after total hip arthroplasty in day-surgery consists of several individual- and environmental factors such as mentality, outcome expectations, social support and weather. The result of this study expands the understanding of bio-psycho-social experiences of compliance to rehabilitation after total hip arthroplasty in day-surgery in a Swedish context.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Stroke är en vanlig dödsorsak i Sverige. En stroke kan resultera i biologiska,psykologiska och sociala konsekvenser för individen. Rehabilitering efter stroke syftar till attåtervinna och bibehålla funktioner. Fysioterapeuter behöver ha hänsyn till delarna av denbio-psyko-sociala modellen vid rehabilitering. Coping är ett begrepp som används för attbeskriva hur en individ hanterar krav i stressfulla situationer. Copingstrategier vid strokevarierar mellan individer och hur det påverkar rehabilitering är outforskat. Syfte: Syftet med studien är att beskriva fysioterapeuters erfarenheter av hur patienterscopingstrategier påverkar rehabiliteringen efter stroke. Metod: En kvalitativ intervjustudie med sex fysioterapeuter som rekryterats genombekvämlighetsurval. Semistrukturerade intervjuer tillämpades och data analyserades medinnehållsanalys med en induktiv ansats.Resultat: Analysen resulterade i sex kategorier med 16 underkategorier. “Lära nytt ochframåtanda gynnsamt”, “Uppgivenhet, nostalgi och överambition hämmar”,“Avståndstagande hämmar”, “Att vända sig till socialt stöd har två sidor”, “arbetsliv- ochträningserfarenhet har betydelse”, “Mental och psykologisk kapacitet en förutsättning föranpassning”. Slutsats: Studien har bidragit till en förståelse om hur emotionsfokuserad- ochproblemfokuserad coping kan påverka strokerehabilitering positivt och negativt enligtfysioterapeuter. Resultatet visar även hur rehabilitering kan påverkas av samtliga delar avden biopsykosociala modellen och vikten av att ta hänsyn till dessa underrehabiliteringsprocessen. Nyckelord: Beteendemedicin, Biopsykosocialt perspektiv, Cerebrovaskulär sjukdom,Fysioterapi, Psykologisk anpassning., Background: Stroke is a common cause of death in Sweden. Stroke can result in biological,psychological, and social consequences for the individual. Rehabilitation after a stroke aimsat recovering and maintaining functions. Physiotherapists should consider the elements ofthe bio-psycho-social model in rehabilitation. Coping is a term used to describe how anindividual handles demands in stressful situations. Coping strategies that stroke patients usevary between individuals and how it affects rehabilitation is unexplored. Aim: The aim of the study is to describe physiotherapists' experiences of how patients'coping strategies affect rehabilitation after stroke.Method: A qualitative interview study with six physiotherapists who were recruited througha choice of convenience. Semi-structured interviews have been applied and data have beenanalyzed with content analysis with an inductive approach. Result: The analysis resulted in six categories with 16 subcategories. "Learning new things andforward-thinking favorable", "Resignation, nostalgia and over-ambition inhibit", "Distancinginhibits", "Turning to social support has two sides", "Working life and training experiencematters", "Mental and psychological capacity a prerequisite for adaptation". Conclusion: The study has contributed to an understanding of how emotion- and problem-focused coping can affect stroke rehabilitation positively and negatively according tophysiotherapists. The results also show how rehabilitation can be affected by all elements in thebiopsychosocial model and the importance of taking these into account in rehabilitation. Key words: Behavioral medicine, Biopsychosocial perspective, Cerebrovascular disease,Physiotherapy, Psychological adaptation.

Bakgrund: Graviditetsrelaterad bäcken- och/eller ländryggssmärta drabbar många kvinnor och ett stort antal har kvarstående besvär postpartum. Många kvinnor tenderar dessutom att bli fysiskt inaktiva under och efter graviditet. Fysioterapeutiska åtgärder som avser att minska besvär och optimera rörelseförmåga hos denna patientgrupp ges främst ur ett biomedicinskt perspektiv. Nya studier har dock indikerat att fysioterapeutiska åtgärder som beaktar bio-psyko-sociala faktorer är värdefullt. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur kvinnor med graviditetsrelaterad bäcken- och/eller ländryggssmärta postpartum upplever att deras fysiska aktivitetsnivå påverkats av fysioterapeutiska åtgärder. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ, deskriptiv design och data samlades in under sju semistrukturerade intervjuer. Data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: Åtgärder som minskar fysiska besvär ökar förmågan till aktivitet, Individanpassade åtgärder betydelsefullt för ökad aktivitet, Fysioterapeutens kompetens avgörande för aktivitet, Fysioterapeutens bemötande och attityd påverkar behandlingsupplevelsen samt Förståelse för hur aktivitet påverkar besvär främjar rörelse. Slutsats: Resultatet i studien indikerar att fysioterapeutiska åtgärder som integrerar ett bio-psyko-socialt förhållningssätt gynnar ökad fysisk aktivitet hos kvinnor med bäcken- och/eller ländryggssmärta postpartum. Kvinnorna uppgav vidare att fysioterapeutens kompetens samt bemötande och attityd påverkar aktivitetsnivå och huruvida besvären förbättras eller inte., Background: Pregnancy-related pelvic and/or low back pain affects many women, and a significant number of women have persistent pain postpartum. A lot of women tend to become physically inactive during and after pregnancy. Physiotherapeutic interventions that aim to decrease discomfort and optimize mobility are given foremost from a biomedical approach for this patient group. However, recent studies have indicated that physical therapy interventions that consider a bio-psycho-social approach are valuable. Objective: The purpose of this study is to investigate how women with pregnancy-related pelvic and/or low back pain postpartum experience that their level of physical activity is affected by physiotherapeutic interventions. Method: The study was conducted with a qualitative, descriptive design and data was collected through seven semi-structured interviews. Data were analyzed through a qualitative content analysis with an inductive approach. Results: The analysis resulted in five categories: Interventions to decrease physical discomfort increase the ability to become more active, Individual constructed interventions important for increased activity, The physiotherapist competence is decisive for activity, The physiotherapist approach and attitude affects treatment experience and Understanding how activity affect discomfort promotes movement. Conclusion: This study indicates that physiotherapeutic interventions that integrate a biopsychosocial approach promote increased level of physical activity in women with pregnancy-related pelvic and/or low back pain postpartum. The women further stated that the physiotherapist's competence as well as approach and attitude affect the level of activity and if the discomfort improves or not.

Bakgrund: Vid rekonstruktiv bäckenbottenkirurgi kan rehabilitering med fysioterapeut komplettera kirurgiska ingrepp för att uppnå bästa möjliga resultat. Framtagna riktlinjer vid gynekologisk kirurgi som sammanfattat bästa evidens visar på brister. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelser av vård- och rehabiliteringsprocessen i samband med rekonstruktiv bäckenbottenkirurgi utförd i Sverige. Metod: Studien utfördes med en kvalitativ ansats och ett ändamålsenligt urval. Åtta deltagare rekryterades och datainsamlingen utfördes genom kvalitativa digitala semistrukturerade intervjuer. Analys av data skedde genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen av data resulterade i en övergripande huvudkategori, “En tid präglad av eget ansvar”. Denna framträdde från fyra kategorier; “En otydlig vård och rehabilitering ökar risken för otrygghet”, “En tid med stor påverkan”, “Bemötandets roll” samt “Fysioterapi - en efterfrågad del i vård- och rehabiliteringsprocessen”. Kategorierna stöddes av två underkategorier vardera. Konklusion: Vård och rehabilitering inom området rekonstruktiv bäckenbottenkirurgi behöver förbättras för att kunna erbjuda den vård som patienterna har en lagstadgad rätt till. Information, kunskap, stöd samt bemötande behöver förbättras i vård- och rehabiliteringsprocessen och fysioterapi behöver bli standard.

Syfte: Studiens syfte var att beskriva patienters upplevelser av betydelsen av fysioterapeutens insatser i det Mobila Sjukhusteamet (MST). Metod: Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie med sex patienter som varit inskrivna i MST på Skånes Universitetssjukhus i Malmö och under sin vårdtid, inneliggande på sjukhus och/eller i hemmet träffat fysioterapeuten i MST. Resultat: Studien resulterade i tre kategorier med åtta underkategorier. Trygghet med underkategorierna Tillgänglighet, Bli sedd och Bemötande vilket bland annat innefattar att kunna förstå sina förutsättningar och begränsningar. Möjliggörande med underkategorierna Kompetens och Delaktighet där upplevelsen var att aktivitet möjliggjordes genom bedömning av funktionsförmåga, hjälpmedelsordination och träningsprogram. Egenvärde med underkategorierna Självständighet, Fysisk kontext och Social kontext där vardagsaktiviteter och deltagarnas kontexter sågs som viktiga för känslan av självständighet. Slutsats: Studien visar att deltagarna upplevde de fysioterapeutiska insatserna som betydelsefulla då dessa möjliggjorde för deltagarna att fungera så självständigt som möjlig utifrån sina förutsättningar i sin naturliga kontext. Det framkom även att fysioterapeutens förmåga att med yrkesspecifik kompetens och personcentrerad vård var viktig för att få deltagarna delaktiga i sin vårdprocess. För deltagarna skapade detta trygghet och en ökad tro på sin egen förmåga. Det som värdesattes högt av deltagarna och upplevdes bidra till att främja återhämtningen var att få lov att vara i den miljö de trivdes allra bäst i –sitt hem., Purpose: The purpose of the study was to describe patients´experiences of the importance of the physiotherapist´s interventions in the Mobile Hospital Team. Method: The study was conducted as a qualitative interview study with six patients who were enrolled in the Mobile Hospital Team at Skånes University Hospital in Malmö. The participants had during their period of care met the physiotherapist in the Mobile Hospital Team at the hospital and/or at home. Result: The study resulted in three categories with eight subcategories. Security with the subcategories Availability, Being seen and Reception which meant, among other things, being able to understand one´s condition and limitations. Enabling with the subcategories Competence and Participation where the experience was that activity was made possible through assessment of functional ability, prescription of assistive devices and training programs. Self-worth with the subcategories Independence, Physical context and Social context where everyday activities and the participants ‘contexts were seen as important factors for the feeling of independence. Conclusion: The study shows that the participants experienced the physiotherapeutic interventions as significant as these enabled the participants to function as independently as possible based on their conditions in their natural context. Furthermore the importance of the physiotherapist´s ability, with professional competence and patient centered care, was importing in making the participants feel involved in their situation, which created security and an increased belief in their own abilities. What was highly valued by the participants and felt contribute to promoting recovery was being allowed to be in the environment they were most comfortable in – their home.

Introduktion: Implementering av kliniska riktlinjer är associerat med ökad patientsäkerhet och högre vårdkvalitet, men implementeringen brister tidvis. Det är oklart i vilken omfattning de svenska riktlinjerna för fysioterapi vid Parkinsons sjukdom (PS) har implementerats. Syfte: Syftet var att undersöka och jämföra följsamheten till behandlingsrekommendationerna i de svenska riktlinjerna för fysioterapi vid PS med avseende på gång- och balansträning i primärvård respektive neurologisk öppenvård. Syftet var också att studera vilka faktorer som påverkar hur behandlingsrekommendationerna har implementerats. Metod: Studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie med webbenkät som metod. Enkäten vände sig till fysioterapeuter i primärvård och neurologisk öppenvård i Region Skåne och skickades ut till n=146 fysioterapeuter genom ett bekvämlighetsurval. Resultat: 55 fysioterapeuter deltog i studien. Av de 30 som uppgav att de behandlade patienter med PS regelbundet, kände 47% till riktlinjerna medan 33% uppgav att de använde dem. Följsamheten till behandlingsrekommendationen för gång- och balansträning var låg och få statistiskt signifikanta mellangruppskillnader uppmättes. Tid och antal patienter med PS var de vanligaste angivna faktorerna som ansågs underlätta och begränsa implementeringen. Femtiotre procent svarade att ökat kunskapsutbyte mellan vårdnivåerna skulle underlätta implementeringen av riktlinjerna. Slutsats: Implementeringen av riktlinjerna var begränsad gällande kännedom och användning av riktlinjerna såväl som följsamhet till behandlingsrekommendationen för gång-och balansträning. Tid och antal patienter med PS uppgavs underlätta och begränsa implementeringen. Studiens få deltagare begränsar resultatens generaliserbarhet.

Bakgrund: Renägande samer tillhör en av Sveriges minoriteter, vars arbetssituation kan medföra skador/besvär i rörelseapparaten. Tidigare studier visar att renskötande samer inte uppsöker vård, trots behov, till stor del på grund av bristande kompetens inom sjukvården och förtroendebrist. Fysioterapeuter har en betydande roll inom rehabilitering och skadeprevention, det förekommer inga studier i dagsläget om renägande samer och fysioterapi. Syfte: Syftet var att undersöka i vilken utsträckning renägande samer i Västerbotten har skador och/eller problem i rörelseapparaten och om de söker fysioterapeutisk vård för sina skador. Metod: En webbenkätstudie innehållande frågor gällande skador/besvär, uppsökande av vård, orsak till ej uppsökt fysioterapeut och om de kunde tänka sig besöka fysioterapeut i framtiden sammanställdes. Enkäten skickades till Västerbottens sju samebyars ordföranden vilka skickade vidare den till samebymedlemmarna. Resultat: 21 renägande samer (10 män, 11 kvinnor) besvarade enkäten. 90% sa sig ha/haft skada/besvär, 68,4% skadade sig i renskötselarbetet med en påverkan på renskötselarbetet median 5, IQR 2,5. 19% hade uppsökt fysioterapeut, 66,7% hade ej uppsökt akutsjukvård/primärvård, 85% hade inte uppsökt annan behandlingstyp och 76,2% kunde tänka sig uppsöka fysioterapeut i framtiden. De vanligaste anledningarna till att ej uppsökt fysioterapeut uppgavs vara tidsbrist och förtroendebrist tillsammans med dåliga tidigare erfarenheter. Konklusion: Majoriteten hade skador/besvär men uppsökte inte fysioterapeut trots behov, största orsaken angavs vara tidsbrist. Fler studier behövs för att undersöka varför besök uteblir och hur en individanpassad vård för renägande samer bör se ut för att fler ska kunna nyttja fysioterapi.

Bakgrund En vanlig orsak till smärta i fötterna är plantar fasciit och som kan enkelt förklaras som överbelastning av plantarfascian. Smärtan är lokaliserad anteriort på calcaneus och smärtan provoceras vid stående och gående. Aktivitetsanpassningar, kortisoninjektioner, stretching och sulor är vanliga behandlingsåtgärder vid plantar fasciit. Plantarfascian tillsammans med muskulatur kontrollerar fotvalvets rörelser och stabilitet. I dagsläget finns det en kunskapslucka kring vilka effekter muskelstärkande träning har på besvär i samband med plantar fasciit. Syfte Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att undersöka vilka träningseffekter som finns för träning av lokal- och global fotmuskulatur hos personer med plantar fasciit. Metod Den systematiska litteraturöversikt utfördes genom sökning i databasen Pubmed. Söksträngen utformades utifrån de inklusionskriterier som artiklarna behövde uppfylla. Granskning av artiklar och bedömning av bias utfördes enligt SBU:s formulär ”Bedömning av randomiserade studier”. Resultat Fem randomiserade kontrollerade studier (RCT) uppfyllde inklusionskriterierna. De inkluderade studierna bestod av studier där en av interventionerna var muskelstärkande träning för fotmuskulatur. De effekter som upptäcktes i studierna var minskad smärta, förbättrad funktion, förändringar av plantarfascian och förändringar i gångmönstret. Konklusion De fem studier som finns i området visar på en tendens att muskelstärkande träning har en positiv påverkan att lindra besvär i samband med plantar fasciit. I dagsläget behövs betydligt mer forskning för att kunna fylla kunskapsluckan av vilka effekter muskelstärkande träning för fotens muskulatur har på plantar fasciit.

Introduktion: Två till tre barn beräknas årligen födas med diagnosen Congenital disorder of glycosylation (CDG). Flera symptom kan kopplas till diagnosen och däribland balans- och koordinationssvårigheter. Fysioterapi används för att hjälpa individen att hantera motoriska besvär, vilket gör fysioterapi till en viktig del i behandlingen. Då diagnosen fortfarande är relativt nyupptäckt är kunskapsgrunden gällande fysioterapi och dess applikation på patientgruppen relativt liten. Syfte: Syftet med studien var att undersöka effekten av fysioterapeutiska behandlingsmetoder hos barn och ungdomar med balans- och koordinationssvårigheter, vid utvecklings koordinationsstörning (DCD) och sjukdomar liknande Congenital Disorders of Glycosylation (CDG). Metod: PICO användes till att utforma sökord till de två frågeställningarna. Totalt 12 sökningar utfördes i databaserna, Pubmed, Sage journals, Cinahl och ScienceDirect. I dessa databaser valdes totalt 20 artiklar ut för att besvara syftet. Resultat: Samtliga studier presenteras i en PICO tabell. Vid balanssvårigheter är de vanligaste interventionerna olika typer av styrketräning, motiverande aktiviteter som utmanar balansen som till exempel Taekwondo samt balansspel i exergames. Vid koordinationssvårigheter är de vanligaste interventionerna lekfulla och utmanande för den motoriska funktionen, som Neuromotorisk träning eller utmanande spel med Wii-fit där barnen behöver tänka extra på sitt rörelsemönster eller balans. Konklusion: Den vetenskap som finns idag visar att fysioterapi har en god effekt vid balans- och koordinationssvårigheter för diagnoser där dessa två symptom är mycket vanligt förekommande, till exempel vid utvecklings koordinationsstörning och cerebral pares. Det visar även på att mer forskning behövs för framtiden för att kunna svara på vilka interventioner som specifikt kan anpassas till CDG patienten.

Inledning: Löpning är en effektiv träningsform som blir alltmer populär, tyvärr är skaderisken relativ hög med en incidens på 37% per år. Låg stegfrekvens samt en hög vertical ground reaction force, vGRF, vilket betyder den vertikala kraften kroppen utsätts för i fotisättningen är associerad med en ökad skaderisk. Löpstegskorrigering används idag som en behandlingsintervention vid löprelaterade skador och det råder idag konsensus i forskningen om att olika typer av muntliga instruktioner är ett effektivt sätt att korrigera löpteknik för att minska skaderisken. Syfte: Syftet med studien var att undersöka två olika instruktioner för löpstegskorrigering hos unga kvinnor. Metod: Sex kvinnliga löpare fick springa på löpband med kraftmätningssulor på sig och erhålla de två olika instruktionerna “Spring tyst” samt “Sträck på dig och försök att inte böja i höften” där kadens och kraftisättning jämfördes mellan de båda instruktionerna. Resultat: Resultatet visade inte på någon förändring gällande kadens för någon av instruktionerna. Gällande kraftimpuls sågs en ökning av kraft vid instruktionen “Sträck på dig och försök att inte böja i höften” och en marginell minskning i kraftimpuls vid instruktionen “Spring tyst”. Konklusion: Ingen av instruktionerna visade sig vara effektiva för att minska vGRF eller öka kadens. Den minskning som sågs i vGRF med instruktionen ”Spring tyst” är för liten för att dra någon slutsats från och mer forskning krävs därför på området. Med förslag på justeringar skulle studieupplägget från denna pilotstudie kunna fungera för en fullskalig studie.

Bakgrund: En person som lider av psykisk störning och har begått ett allvarligt brott kan dömas till rättspsykiatrisk vård, enligt lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV). Rättspsykiatrisk vård har som syfte att förbättra patienternas välbefinnande och psykiska hälsa, som i sin tur ska leda till att återfall av brott inte sker. Tidigare forskning belyser patienters delaktighet och låga fysiska aktivitetsnivå som en utmaning i vårdandet av patienterna. Studier har visat på värdet av fysioterapeutiska insatser och hur det kan bidra till att förbättra den fysiska statusen, kognitiva funktioner, samt minska risken för att utveckla kardiovaskulära sjukdomar hos patienter. Syfte: Syftet med studien är att beskriva fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att arbeta inom rättspsykiatrin. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerad intervjuguide har genomförts. Fyra stycken verksamma fysioterapeuter inom rättspsykiatrin rekryterades genom ett ändamålsenligt urval. Intervjuerna genomfördes och spelades in över Zoom. Materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den kvalitativa analysprocessen resulterade i fyra stycken kategorier “Tid och erfarenhet utvecklar fysioterapeutens specialkompetens”, “Teamet har en viktig roll för vårdprocessen”, “Utmaningar i mötet och vid behandling av patienter” och “En utmanande arbetsmiljö”. Konklusion: Resultatet visar på att arbetet inom rättspsykiatrin är komplext och att det finns många delar som har betydelse för att kunna ge en bra vård för patienterna. Viktiga delar som lyftes fram var: samarbete med andra professioner i teamet, ett lugnt bemötande, anpassad kommunikation, fysisk aktivitet, levnadsvanor, utmaningar med följsamhet och motivation samt säkerhetsmässiga aspekter.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett av de större samhällsproblemen idag. Det finns i alla relationer, men kvinnor utsätts mer frekvent. När det gäller att synliggöra våldet mot utsatta kvinnor har hälso- och sjukvården en nyckelroll då många av dessa söker vård. Det finns en påtaglig kunskapslucka i hur fysioterapeuter inom primärvården identifierar, undersöker och behandlar våld i nära relation. Syfte: Att undersöka fysioterapeuter som arbetar i primärvården vad gäller deras upplevelser och erfarenheter kring att identifiera, undersöka och behandla kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Metod: Kvalitativ design i form av en semistrukturerad intervjustudie med sex deltagare utifrån ett bekvämlighetsurval. Kvalitativ innehållsanalys användes vid databearbetningen. Resultat: Studien visade att fysioterapeuter upplever det utmanande att identifiera våldsutsatta. Det framkom att det saknas rutiner för att upptäcka, undersöka och behandla utsatta kvinnor. Att våga fråga och skapa en förtroendefull relation till patienten ansågs vara nyckelfaktorer för identifiering. Mer utbildning inom ämnet ansågs kunna öka tryggheten och förbättra identifieringen av utsatta kvinnor. Slutsats: Identifiering av individer som utsätts våld i nära relation upplevs i många fall svårt. Studien visar att det finns en osäkerhet hos fysioterapeuter inom ämnet. Tillsammans med tidigare forskning framkom att fysioterapeuter inom primärvården har en nyckelroll i att identifiera utsatta men ytterligare utbildning, forskning och riktlinjer är nödvändigt för att fler ska få hjälp., Background: Intimate partner violence is one of the biggest societal problems today. It exists in all relationships, but women are exposed more frequently. When it comes to making the violence against vulnerable women visible, the healthcare system has a key role as many of these seek care. There is a significant knowledge gap in how physiotherapists in primary care identify, examine and treat violence in close relationships. Objective: To examine the experiences of physiotherapists regarding identifying, examining and treating women who are exposed to intimate partner violence, within primary care. Method: A qualitative method with semi structured interviews with six participants, based on convenience sampling was used. Qualitative content analysis was used for data analysis. Results: This study showed that physiotherapists find it challenging to identify victims of violence. It emerged lack of routines for detecting, examining and treating vulnerable women. Dare to ask and create trusting relationship with the patient were considered key factors for identification. More education regarding the topic was considered by physiotherapists to increase security and improve identification of vulnerable women. Conclusion: Identification of individuals who are exposed to intimate partner violence is in many cases perceived as difficult. The study shows that there is uncertainty among physiotherapists in the subject. Together with previous research, it emerged that physiotherapists in primary care have a key role in vulnerable but further education, research and guidelines are necessary for more people to get help.

Bakgrund: Urininkontinens är ett stort folkhälsoproblem i världen och det definieras som ofrivilligt urinläckage. Vid en graviditet är risken stor att drabbas av urininkontinens och många återhämtar sig inte utan får kvarstående problem. Bäckenbottenträning är den vanligaste behandlingsmetoden för urininkontinens. Syfte: Denna litteraturstudie syftade till att utvärdera effekten av bäckenbottenträning som intervention hos kvinnor som lider av postnatal urininkontinens. Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning i databasen PubMed. Studiernas kvalitet granskades med PEDros granskningsmall och evidensgradering genomfördes med GRADEstud. Resultat: Totalt inkluderades sju studier i studien, varav fyra var av god kvalitet och tre var av måttlig kvalitet. Fem av sju studier visade signifikanta skillnader i effekten av bäckenbottenträning på urininkontinens. Tre av fem studier visade signifikanta skillnader i effekten av bäckenbottenträning på styrka samt två av fem på uthållighet i bäckenbottenmuskulaturen. Evidensstyrkan bedömdes som låg och mycket låg, både gällande effekten på förekomsten av urininkontinens och muskelstyrkan och uthålligheten i bäckenbotten. Konklusion: Resultatet i denna litteraturstudie visar på att bäckenbottenträning postpartum har effekt på både förekomst av urininkontinens samt muskelstyrkan i bäckenbotten. Då tillförlitlighet var låg till mycket låg har dock inte resultatet någon klinisk relevans. Gällande uthållighet i bäckenbottenmuskulatur är resultatet ovisst och även här med låg tillförlitlighet. Den genomgående låga tillförlitligheten tyder på att det krävs fler fysioterapeutiska högkvalitativa studier för att kunna dra några större slutsatser., Background: Urinary incontinence is a major public health problem in the world and is defined as involuntary leakage of urine. During pregnancy, there is a high risk of urinary incontinence, and many suffer from persistent problems. Pelvic floor training is the most common treatment for urinary incontinence. Objective: This review aimed to evaluate the effect of pelvic floor training for women suffering from postnatal urinary incontinence. Method: A systematic literature search was carried out in the database PubMed. The study quality was reviewed with the PEDro-scale and the certainty of evidence was evaluated with GRADEstud. Results: Seven studies were included in the study, of which four were of good quality and three were of moderate quality. Five of seven studies showed significant effect of pelvic floor training on urinary incontinence. Three out of five studies showed significant effect of pelvic floor training on strength and two out of five on endurance in the pelvic floor muscles. The certainty of evidence was assessed as low to very low. Conclusion: The review showed that pelvic floor training has a positive effect on both the occurrence of urinary incontinence and the muscle strength of the pelvic floor muscles. Regarding endurance, no significant difference could be established. However, as reliability was low to very low, the result has no clinical relevance, and thus, more high-quality physiotherapeutic studies are needed in order to come to further conclusions.

Bakgrund: Långvarig ländryggssmärta är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättning hos människor i åldrarna 45–65 år. Orsaken till långvarig ländryggssmärta varierar men individuella faktorer som ålder, fysisk aktivitet samt psykologiska faktorer som ångest, stress och depression kan vara faktorer som kan bidra till besvären. Bemötandet i vårdens definieras som hur vårdgivaren tar emot sin patient, detta kan vara genom kroppsspråk, hur man hälsar och hur man för samtalet gentemot sin patient. Bemötande har visat sig vara viktigt vid långvarig ländryggssmärta där patienter lätt blir misstrodda. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters upplevelser av fysioterapeuters bemötande vid långvarig ländryggssmärta. Metod: Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes digitalt på distans. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Kategorierna vilket uppkom från innehållsanalysen var: Vikten av fysioterapeutens intresse och engagemang, fysioterapeutens kommunikation spelar stor roll, att får vara delaktig, förtroendet sviktar vid sviktande kompetens. Konklusion: Patienter med långvarig ländryggssmärta uppskattar en fysioterapeut som är intresserad, lyssnar, kommunicerar, låter patienten vara delaktig och är kunnig. I grunden handlar ett gott bemötande om att välkomna patienten och se personen bakom smärtan.

Bakgrund: Rectus abdominis diastas (RAD) är en separation av magmuskler som drabbar två av tre kvinnor (66%) i tredje trimestern och mellan 30-60% av dessa har kvarstående problem efter förlossningen. Detta tillstånd kan leda till försvagad muskelfunktion, ländryggsbesvär, smärta och/eller besvär i abdominis, bäcken-instabilitet samt urogynekologiska symptom. För behandling rekommenderas först fysioterapi dock saknas kliniska riktlinjer. Syfte: Syftet var att sammanställa aktuella randomiserade kontrollerade studier (RCT) för fysioterapeutiska behandlingstekniker vid postpartum rectus abdominis diastas (RAD), samt deras effekt på RAD avstånd. Material och Metod: Litteratursökningen utfördes mellan juni och september 2022 i tre databaser, PubMed (Medline), SPORTDiscus och CINAHL. Sökningen gav 210 träffar varav 6 inkluderades. Kvalitetsbedömning gjordes enligt PEDro skalan. Resultat: De behandlingstekniker som användes var generell träning av bålmuskulaturen, neuromuskulär stimulering, stabiliserande träning av bålmuskulaturen och buk-stabiliserande bälte. Kombination av neuromuskulär stimulering med bålmuskelträning och stabiliserande bålmuskelträning hade en signifikant minskning av RAD. Bålmuskelträning är bättre än ingen behandling. Stabiliserande bälte är inte bättre än ingen behandling. Kvalitet av samtliga artiklarna rankades måttlig till bra kvalitet enligt PEDro skalan. Konklusion: Resultatet visade att majoriteten av de inkluderade studierna rapporterade en minskning av RAD-avståndet. Detta tyder på att fysioterapi är en viktig komponent i rehabiliteringsprocess vid postpartum RAD samt att den kan rekommenderas till kvinnor med RAD efter förlossningen. Behandlingstekniker med signifikant minskning av RAD-avstånd är kombinationen av neuromuskulär stimulering med träning av bålmuskulatur samt träning som fokuserar på stabiliserande bålmuskulaturen. Mer studier med hög bevisvärde efterfrågas.

Bakgrund: En akut akillesseneruptur (ATR) resulterar i begränsning av funktion som kan kvarstå under lång tid. I litteraturen finns ett flertal reliabla och valida utvärderingsinstrument som används vid funktionsbedömningar efter ATR. Då osäkerhet angående lämpligt val av tester inför återgång i aktivitet/idrott föreligger finns ett behov av tydliga riktlinjer i fråga om kliniskt relevanta utvärderingsinstrument. Syfte: Syftet med studien var att identifiera kliniskt relevanta fysioterapeutiska utvärderingsinstrument för bedömning av funktion hos personer med akillesseneruptur samt kartlägga dessa utifrån ett validitets och reliabilitetperspektiv. Metod: En kartläggande litteraturstudie. Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed, Cinahl och PEDro mellan 2023-02-07 – 2023-02-15 utifrån inklusionskriterierna: vuxna individer med akut ATR, artiklar publicerade 2013-2023, observations- och randomiserade kontrollerade studier. Av identifierade utvärderingsinstrument valdes 15 ut, baserat på kriterierna: frekvens, klinisk användbarhet samt kategorisering enligt ramverket International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Valda utvärderingsinstrument kategoriserades enligt ICF samt granskades avseende reliabilitet och validitet om denna data fanns tillgänglig. Resultat: Totalt inkluderades 15 olika utvärderingsinstrument, såväl objektiva som subjektiva, för granskning utifrån reliabilitet och validitet. Fem av dessa visade både god reliabilitet och validitet samt klinisk användbarhet. Inga diagnosspecifika utvärderingsinstrument inom ICF-kategorierna personlighetsfaktorer och omgivningsfaktorer identifierades. Slutsats: Achilles Tendon Resting Angle (ATRA), Achilles Tendon Total Rupture Score (ATRS), Foot and Ankle Outcomes Score (FAOS), Heel-Rise Endurence och Heel-Rise Height är fem tillförlitliga utvärderingsinstrumnet att använda i klinik. Inför återgång till aktivitet/idrott är det nödvändigt att komplettera med idrottsspecifika utvär, Background: An acute achilles tendon rupture (ATR) results in limitations of function that remains for a long time. There are several reliabel and valid outcome measures used in functional evaluation after ATR presented in the litterature. Due to uncertainties regarding which appropriate outcome measures to use for return to activities/sports there is a need for clinical guidelines. Purpose: The purpose was to identify physiotherapeutic outcome measures for the evaluation of function in people with achilles tendon ruptures and to chart these from a perspecive of reliability and validity. Method: A scoping review. A litterature search were performed in the databases PubMed, Cinahl and PEDro between 2023-02-07 – 2023-02-15 based on the inclusion criteria: adults with acute ATR, articles published between 2013-2023, clinical trials and randomized controlled trials. From identified outcome measures 15 were selected based on the criteria frequency, clinical usability and categorized by the theoretical framework International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Selected outcome measures were categorized according to ICF and reviewed for republicity of results, if this data was available. Results: 15 outcome measures, both objective and subjective, were included for evaluation regarding reliability and validity. Five of these proved good reliability, validity and clinical usability. In the ICF categories, personal factors and environmental factors, no diagnose specific outcome measures were identified. Conclusion: Achilles Tendon Resting Angle (ATRA), Achilles Tendon Total Rupture Score (ATRS), Foot and Ankle Outcomes Score (FAOS), Heel-Rise Endurence och Heel-Rise Height are five reliable outcome measures to use in clinical practice. Before return to activities/sports it is necessary to add sportspecific outcome measures and evaluation of psychological factors.

Bakgrund: Sjukdomen fibromyalgi (FM) karaktäriseras främst av långvarig smärta och trötthet tillsammans med psykiska och kognitiva påfrestningar. Främst drabbas kvinnor. Den vanligaste åtgärden utgörs av farmakologisk behandling tillsammans med multimodal smärtrehabilitering. Det finns bristande kunskap om upplevelserna av att leva med fibromyalgi som kvinna. Syfte: Att sammanställa vuxna kvinnors upplevelser kring att leva med fibromyalgi. Metod: Vald design utgjordes av en begränsad systematisk litteraturöversikt baserad på tolv artiklar med kvalitativ ansats från PubMed och CINAHL. Artiklar med intervju som metod och som inkluderade kvinnor över 18 år diagnostiserade med fibromyalgi inkluderades. Artiklar där kvinnorna självdiagnostiserats exkluderades. Artiklarna granskades genom SBU:s mall och analyserades genom integrerad analys. Resultat: Resultatet grundar sig i fem huvudteman: att leva med kroniska symtom; invalidering, misstro och stigmatisering; vikten av att klara av vardagen och arbetet; sociala relationer; sexualitet och partnerskap, och tio underteman. Konklusion: Kvinnor med fibromyalgi upplever att sjukdomens fysiska och psykiska symtom har inverkan på vardagslivet, arbetet och sociala relationer. Många kvinnor kämpar dessutom med stigmatisering och invalidering kring sin sjukdom. Ytterligare forskning behövs för att öka kunskap om sjukdomen inom vården och samhället.

Bakgrund: Inom svensk sjukvård används medicinsk yoga som behandling. Tidigare forskning har visat på positiva effekter hos patienter med olika symtom och sjukdomstillstånd men den tillgängliga evidensen är låg till måttlig. Fysioterapeuters erfarenhet av behandlingen har tidigare inte studerats. Syfte: Att beskriva fysioterapeuters erfarenheter och tankar om yoga som behandling inom primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer genomfördes under 2023 med fem kvinnliga fysioterapeuter med 7-10 års erfarenhet av yoga som behandling inom primärvården i Östergötland. Studiens intervjumaterial analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i huvudkategorierna; “Fysioterapeutens roll vid yoga”, “Genomförande av yoga som behandling”, “Patienten beskriven utifrån fysioterapeutens perspektiv” och “Yoga som behandling”, med tillhörande underkategorier. Yoga beskrevs som en tillåtande behandling som passar flera patientgrupper då den går att individanpassa. Kunskapen om yoga behöver stärkas för att öka förståelsen av behandlingsformen. Konklusion: Fysioterapeuterna uppfattar yoga som en tillåtande behandlingsform med ett biopsykosocialt perspektiv som är användbar vid behandling av flertalet patientgrupper. Fysioterapeuterna ser att de har en viktig roll i att individanpassa behandling och att personliga egenskaper och pedagogisk förmåga är betydande för upplevelsen av behandlingen. Det finns ett värde i att öka kunskapen om yogans effekter.

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att kartlägga hur fysioterapeuter i Sverige tillämpar rehabiliteringen efter en primär, främre korsbandsrekonstruktion. Vidare var syftet även att kartlägga huruvida tillämpningen av rehabiliteringen skiljer sig beroende på fysioterapeuters kliniska egenskaper. Metod: En kvantitativ, deskriptiv tvärsnittsstudie med en kvalitativ komponent, där deltagares fritextsvar analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys tillämpades. En enkät, framtagen tillsammans med en expertgrupp, skickades ut till fysioterapeuter med erfarenhet av korsbandsrehabilitering runt om i Sverige. För att ta reda på eventuella skillnader i tillämpningen av rehabiliteringen beroende på kliniska egenskaper hos fysioterapeuterna användes Chi2-test. Resultat: Enkäten besvarades av 146 fysioterapeuter. Rehabiliteringen efter en främre korsbandsrekonstruktion skiljer sig främst åt när det gäller rekommendationer kring gymbaserad träning under rehabiliteringens inledande fas, samt under vilka rehabiliteringsfaser balans-, koordination- och idrottsspecifik träning bör vara prioriterade att träna. Fysioterapeuter i Sverige har även delade åsikter gällande om, eller hur, övningar i öppen kinetisk kedja för quadriceps bör praktiseras under rehabiliteringens två första faser. Fysioterapeuter som träffar ett större antal patienter som genomgått främre korsbandsrekonstruktion per år, och fysioterapeuter med specialistkompetens, förefaller träffa patienterna mer frekvent samt använda valida och reliabla styrketest i större utsträckning än vad fysioterapeuter som träffar färre patienter och fysioterapeuter som ej innehar specialistkompetens gör. Slutsats: Resultaten visar att fysioterapeuter i stor utsträckning tillämpar främre korsbandsrehabilitering likartat. Det framkommer emellertid aspekter där tillämpningen skiljer sig åt. Resultaten antyder att rehabiliteringen efter en korsbandsrekonstruktion är komplex, och därmed skiljer sig individer emellan., Aim: The purpose of this study was to investigate how physiotherapists in Sweden rehabilitate patients who has undergone an anterior cruciate ligament reconstruction. Further, the purpose was to investigate whether there are differences in the practical implementation of rehabilitation depending on clinical characteristics among the physiotherapists. Method: The study was a descriptive, quantitative cross-sectional study with a qualitative component, where open-response questions were analyzed by using a qualitative content analysis. A survey was developed together with an expert group and was then sent to physiotherapists in Sweden with experience of anterior cruciate ligament rehabilitation. In order to find out possible differences in the practice of the rehabilitation depending clinical characteristics among the physiotherapists, the Chi-square test was used. Results: The survey was answered by 146 physiotherapists. The practice mainly differs in terms of recommendations regarding gym-based training during the initial phase of rehabilitation, and regarding when balance-, coordination- and sport-specific training should be implemented. There are also different opinions concerning how, and when, exercises in open kinetic chain should be initiated. Physiotherapists treating higher volumes of anterior cruciate ligament reconstructions per year, and physiotherapists with specialist certification, appears to have more frequent visits from patients and use reliable and valid objective strength measures in a greater extent compared to physiotherapists treating lower volumes of patients and physiotherapists without specialist certification. Conclusion: The results of the present study show that physiotherapists in Sweden to a great extent practice rehabilitation after an anterior cruciate ligament reconstruction in a similar way. Although certain parts of the practical implementation differ among physiotherapists. These results indicate that the rehabilitation after an

Bakgrund: En av de främsta anledningarna till behov av hjärtrehabilitering är hjärtinfarkt. Hjärtrehabilitering har visats vara en av de viktigaste preventiva åtgärderna för att motverka återfall i hjärt- och kärlsjukdom. Fysioterapeutens roll i centerbaserad hjärtrehabilitering är främst att instruera, övervaka, motivera och utvärdera fysisk träning. Det har visat sig viktigt att inte bara behandla utifrån det fysiska utan även psykologiska och sociala faktorer. Syfte: Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelse av fysioterapeutledd fysisk träning under centerbaserad hjärtrehabilitering (fas 2) efter hjärtinfarkt. Metod: Studien utformades utifrån en beskrivande intervjustudie med induktiv ansats. Sex patienter intervjuades för att undersöka upplevelser av deras hjärtrehabilitering. En manifest innehållsanalys användes för att analysera insamlad data. Resultat: Sex kategorier och nio underkategorier skapades utifrån analysen. De sex kategorierna var: Mental påverkan av fysisk träning, Gruppens betydelse vid fysisk träning, Insikt och förståelse av fördelar och hinder för fysisk träning efter hjärtinfarkt, Positiva och negativa effekter av fysisk träning, Fysioterapeutens stöttande roll i träningen samt träningsuppläggets struktur. Slutsats: Resultaten visade att informanterna upplevde den fysiska förmågan som nedsatt i början av hjärtrehabiliteringen. Socialt stöd från fysioterapeuten och andra deltagare i gruppen bidrog till en ökad tilltro till att genomföra och vidmakthålla den fysiska träningen.

Bakgrund: En förlossning medför fysiska och psykiska förändringar som påverkar nivån av fysisk aktivitet. Det finns många fördelar med fysisk aktivitet och kan med fördel påbörjas kort efter förlossning. Många kvinnor vet inte vart de ska vända sig för vård och söker därför inte vård för sina förlossningsrelaterade besvär. Fysioterapeuten arbetar med individuella biopsykosociala faktorer och tar hänsyn till faktorer som påverkar fysisk aktivitet. Trots detta har fysioterapeuten ingen roll inom eftervården. Syfte: Var att beskriva nyförlösta förstföderskors upplevelser av råd och stöd för fysisk aktivitet från hälso- och sjukvården efter vaginal förlossning. Metod: Sex nyförlösta förstföderskor rekryterades genom ett bekvämlighetsurval och intervjuades. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera materialet. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: För generella och otillräckliga råd för fysisk aktivitet från hälso- och sjukvården, Otillräckligt stöd för fysisk aktivitet från hälso- och sjukvården, Avsaknad av råd och stöd skapar osäkerhet och rädsla samt Individanpassad vård är av betydelse. Slutsats: Resultatet påvisade att deltagarna upplevde brist av råd och stöd för fysisk aktivitet efter förlossning och de få råd som gavs upplevdes som otillräckliga och saknade individanpassning. Det saknas fysioterapeutiska åtgärder i eftervården som skulle kunna möta dessa behov., Background: Childbirth entail physical and psychological changes that affect the level of physical activity. There are many benefits to physical activity and can advantageously be started shortly after delivery. Many women don’t know where to go for care and therefore don’t seek medical care for their childbirth-related problems. Physiotherapists work with individual biopsychosocial factors and takes heed of factors that affect physical activity. Despite this, physiotherapists don’t have a role in the postpartum care. Aim: To describe the experiences of newly delivered first-time mothers of advice and support for physical activity from healthcare after vaginal delivery. Method: Six newly delivered first-time mothers were recruited through a convenience sample and interviewed. A qualitative content analysis was used to analyze the material. Results: The analysis resulted in four categories: Too general and insufficient advice for physical activity from healthcare, Insufficient support for physical activity from healthcare, Lack of advice and support creates uncertainty and fear, and Individualized care is important. Conclusion: The results showed that the participants experienced a lack of advice and support for physical activity after childbirth and the few advice that was given was perceived as insufficient and missing individual adaptation. There´s a lack of physiotherapeutic measures in the postpartum care where these needs could be met.

Bakgrund: Cancer drabbar årligen drygt 62 000 individer. Sjukdomen och behandlingar kan inskränka på fysisk funktionsförmåga och mental hälsa. Trots klarlagda positiva hälsoeffekter av fysisk aktivitet är det få individer som når den rekommenderade nivån. Det saknas forskning kring hur anpassad gruppträning inom friskvården kan påverka målgruppens fysiska aktivitetsförmåga. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelser och erfarenheter av att öka eller vidmakthålla fysisk aktivitet bland individer med cancerdiagnos under och efter deltagande i anpassad gruppträning inom friskvård. Metod: Studien var en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie och data analyserades med manifest innehållsanalys utifrån en induktiv ansats. Sex informanter med erfarenhet av cancerdiagnos och deltagande i den anpassade gruppträningen intervjuades. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: relation mellan mående och att vara fysiskt aktiv, individens förhållningssätt och strategier för fysisk aktivitet, faktorer i omgivningen och vikten av en trygg och social miljö. Konklusion: Olika personliga faktorer och omgivningsfaktorer lyftes påverka förmågan till fysisk aktivitet. Den anpassade gruppträningen kan fungera som en brygga frånsjukvårdens rehabilitering till fysisk träning inom friskvården för vissa individer. Vidare forskning behövs för att belysa hur patienter med olika cancerdiagnoser och inställning till fysisk aktivitet i studiepopulationen kan påverka resultatet.

Denna studie har identifierat ett antal styrkor som de intervjuade fysioterapeuter upplever vid användandet av PIPT som behandlingsmetod. Den mest framträdande styrkan för behandlingsmetoden var det gemensamma språket i det tvärprofessionella samarbetet. Studien identifierade även upplevda utmaningar i samband med behandlingsmetoden som framträder bland annat genom att hitta en balans mellan det fysioterapeutiska och de psykologiska behandlingsverktygen. I lärandeprocessen så lyfts handledning, kollegialt stöd och mer utbildning fram som viktiga delar för att hitta en trygghet i utförandet av behandlingsmetoden. Både möjligheten att effektivisera behandlingsmetoden men också möjligheten att utöka användningsområdet inom vården tas upp som utvecklingsmöjligheter.

Bakgrund Sjukskrivning på grund av stressrelaterad ohälsa ökar och fysioterapeuter har en viktig roll då forskning visat att fysioterapeutiska insatser har positiv påverkan på dessa tillstånd. Trots detta saknas det kunskap om vilka behandlingsinsatser som används kliniskt och det finns inte några riktlinjer för fysioterapeuter att följa inom primärvården. Syfte Syftet med studien var att kartlägga fysioterapeutiska insatser vid behandling av anpassningsstörning och utmattningssyndrom inom primärvården i Region Skåne. Syftet var även att undersöka behoven av fysioterapeuters kompetensutveckling efter grundutbildningen. Metod Studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie och data samlades in med en enkät riktad till legitimerade fysioterapeuter inom primärvården i Region Skåne. Resultat Resultatet visade att fysioterapeuter var involverade vid behandling av stressrelaterad ohälsa och att deras kompetens efterfrågades. Dock önskade fysioterapeuterna mer kunskap då det fanns en självupplevd osäkerhet vid behandling av stress. De främsta behandlingsinsatser som användes var fysisk aktivitet och avspänningsreglering och de vanligaste vidareutbildningarna var inom Basal kroppskännedom, akupunktur och Mediyoga. Konklusion Studiens resultat har betydelse för den kliniska verkligheten eftersom stressrelaterad ohälsa är en patientgrupp som fysioterapeuter inom primärvården ofta möter och behandlar. Därför är det viktigt att ha kunskap om hur fysioterapeuterna arbetar kliniskt och vilka fysioterapeutiska insatser som erbjuds inom primärvården.

Bakgrund: Graviditet och förlossning innebär en påfrestning för kroppen och olika problematiska tillstånd såsom inkontinens, smärta, minskad hälsorelaterad livskvalitet och depressiva besvär kan uppstå. Kvinnor kan känna en osäkerhet kring kroppens egen förmåga gällande träning efter sin förlossning. Syfte: Syftet var att beskriva olika typer av styrketräningsinterventioner som förekommer postpartum samt effekterna på inkontinens, smärta, hälsorelaterad livskvalitet samt depressiva besvär hos kvinnor upp till ett år efter förlossning. Metod: Denna uppsats är en semi-systematisk litteraturstudie där 20 randomiserade kontrollerade studier inkluderades och kvalitetsgranskades enligt SBU efter sökning i databasen Pubmed. Sökorden innefattade bland annat “rehabilitation”, “resistance training" och “post partum". Vi inkluderade studier publicerade mellan 2010–2023. Resultat: Kvalitetsgranskningen resulterade i en studie med hög kvalitet och 19 studier med måttlig kvalitet. Det förekom fyra typer av styrketräning i de inkluderade studierna. Styrketräningsinterventionerna bestod av stärkande övningar för bäckenbotten, stärkande övningar för bäckenbotten i kombination med elektroniska hjälpmedel, stärkande övningar för bäckenbotten i kombination med bålstabilitet samt generellt stärkande kroppsövningar. Bäckenbottenträning eller annan träning ledd av fysioterapeut i kombination med bålstabilitetsträning eller i kombination med ett elektroniskt hjälpmedel visade överlag signifikant minskad smärta, ökad hälsorelaterad livskvalitet och till viss del även minskad inkontinens jämfört med kontrollgruppen. Generell styrketräning gav statistisk signifikant minskning av depressiva symtom. Studierna med specifik urvalsgrupp som till exempel analsfinkterskador, bristningar som inte läkt optimalt eller träning hemma visade inga effekter på inkontinens. Enbart bäckenbottenträning hade ingen effekt på smärta eller hälsorelaterad livskvalitet. Slutsats: Bäckenbottenträning var den vanligas

Titel: Livskvalitet till livets slut - En kvalitativ intervjustudie om fysioterapeuters erfarenheter av att arbeta livskvalitetsfrämjande i den palliativa vården Bakgrund: Varje år avlider 90 000 personer i Sverige och av dessa bedöms 80 procent vara i behov av palliativ vård. Inom den palliativa vården utgår man från en helhetssyn på människan, såväl fysiskt som psykiskt, socialt och existentiellt. Målsättningen med behandlingar inom palliativ vård är att lindra symtom och främja livskvalitet. Syfte: Syftet med uppsatsen var att beskriva fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av att arbeta livskvalitetsfrämjande i den palliativa vården. Studiedesign och metod: Uppsatsen har en kvalitativ ansats och data samlades in genom åtta semi-strukturerade intervjuer (totalt 488 minuter) med fysioterapeuter inom palliativ vård. Intervjuerna transkriberades och analyserades därefter med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i tre huvudkategorier. Den första kategorin Livskvalitet är en individuell och dynamisk process för patienten täcker livskvalitetsbegreppet som något subjektivt, behovet av omvärdering av vad livskvalitet är samt acceptans och avslut. Andra kategorin Samtalet och alliansen är en förutsättning för det fysioterapeutiska arbetet beskriver hur samtal med patienten om livskvalitet är centralt, hur man hanterar situationer där samtal inte är möjligt, vilken roll bemötande har samt upplevelsen av vad relationen mellan fysioterapeut och patient medför. Den sista kategorin Det fysioterapeutiska arbetet utgår från en helhetssyn för att öka patientens livskvalitet handlar om syfte och arbetssätt, teamsamarbete för att främja en helhetssyn samt fokus på insatser som ökar livskvalitet. Slutsats: Studien visar att ett livskvalitetsfrämjande arbete inom palliativ vård innebär att man i allt man gör utgår från ett individperspektiv och en helhetssyn på människan. Det fysioterapeutiska arbetet kan ses som en d