Search

Kvartersstaden har på senare år seglat upp som ett allt mer omhuldat stadsbyggnadsideal vid förtätning av svenska städer. Samtidigt kritiseras förtätningen för att leda till problem med buller, dagsljus och bristande utemiljöer. Detta arbete undersöker i vilken mån kvartersstaden kan anses leva upp till väsentliga krav för en hållbar stadsutveckling genom att studera påverkan på nio centrala hållbarhetsfaktorer. Arbetet har gjorts med en i huvudsak kvalitativ metod och utgår från evidensbaserad stadsutveckling. Slutsatserna av arbetet är att kvartersstaden är en stadsform som rymmer stora kvaliteter av värde för en hållbar stadsutveckling. Kvartersstaden är bra på att hantera buller, skapa ett behagligt mikroklimat och ge bostadsgården kvaliteter som främjar dess användning. Kvartersstaden kan också bidra till en hög täthet, ökad hållbar mobilitet och tryggare gator. Hög täthet är dock ingen universallösning, minst lika viktigt är en blandning av funktioner som skapar närhet samt att det finns plats för rymliga sociala rum i stadsdelen: gröna bostadsgårdar, stadsgator, parker, torg och natur – som balanserar den täta bebyggelsen. Kvartersstaden innebär samtidigt utmaningar i dess negativa påverkan på luftkvalitet och ljusinsläpp. Förbättrad luftkvalitet står dock i vissa avseenden i motsättning till målet om ett komfortabelt mikroklimat. Att bygga kvartersstad kan i praktiken försvåras av normer kring dagsljuskrav och idén om den öppna staden. Utifrån den undersökta litteraturens råd och rekommendationer formades en designguide med 32 kvalitativa principer och 19 kvantitativa planindikatorer för en hållbar kvartersstruktur. Designguiden omsattes sedan till visuella gestaltningsexempel av ett typkvarter och en tänkt plan över en stadsdel som uppfyller dessa rekommendationer. I denna process uppstod målkonflikter mellan bebyggelsetäthet, rymliga bostadsgårdar och mänsklig skala. Sammanfattningsvis kan dock värdet av konkreta indikatorer vara stort i planeringen, både

Detta examensarbete handlar om förtätning av miljonprogramsområdet Almgården i Malmö. Det syftar till att pröva och reflektera över dagens förtätningsideal i förhållande till de stadsplaneringsideal som var rådande under miljonprogrammet. Idag, precis som då, står vi inför utmaningar med ökad bostadslöshet och stora renoveringsbehov i det befintliga bostadsbeståndet. Under miljonprogrammet löste man detta genom att exploatera storskaliga bostadsområden i stadens periferi medan vi idag vill minska stadsutglesningen och bevara jordbruks- och naturmark. Malmö stad har som uttalat mål att växa innanför yttre ringvägen för att motverka stadsutglesning och ”läka” staden genom att bygga bort fysiska och mentala barriärer. Förtätningen som stadsbyggnadsideal riskerar att leda till mörkare, trängre och mindre gröna städer när husen placeras tätare och blir högre. Stadsgrönska medför oumbärliga ekosystemtjänster som gynnar hållbar urban utveckling och skapar attraktiva och hälsosamma städer. Hållbar täthet är ett begrepp som UN-Habitat myntat och syftar till att effektivisera markanvändningen för att motverka stadsutglesning. Detta bidrar till minskade transportbehov och skapar bättre underlag för samhällsservice och offentliga stadsmiljöer. Landskapsarkitektens arbetsmetod används i examensarbetet för att analysera området och testa mig fram till förslag på hur Almgården kan förtätas. Metoden handlar om att ta sig an ett aktuellt och komplext ämne och självständigt sammanfatta detta i syfte att komma fram till en ny tolkning som löses i form av gestaltningsförslag. Processen att komma fram till gestaltningen är en viktig del av detta examensarbete och presenteras löpande. Resultatet visar att lyckad förtätning av miljonprogramsområden ska vara landskapsanpassad och ha bostadsnära integrerad grönska. Bristen på landskapsanpassning och bevarande av befintlig natur vid miljonprogrammets uppförande är ett problem som blivit hårt kritiserat. För att vara långsiktigt hållbar bör f, The subject of this thesis is the planned densification of the area Almgården in Malmö which was built in the 1960s. It aims to test and reflect on today’s densification ideals in relation to the ideals that prevailed during the million homes programme in Sweden. Today, just like then, we face challenges with increased housing shortage and need for renovation in the existing housing stock. During the million homes programme, this was solved by exploiting large-scale residential areas on the outskirts of the city, while today we want to reduce urban sprawl and preserve agricultural and natural land. The city of Malmö aims to grow within the highway that surrounds the city to counteract urban sprawl and “heal” the city by removing physical and mental barriers. Densification as an urban planning ideal risks leading to darker, narrower and cities that lack urban green environments as the houses are placed more densely and become taller. Urban greenery entails indispensable ecosystem services that promote sustainable urban development and create attractive and healthy cities. Sustainable density is a concept used by UN-Habitat that aims for efficient land use to counteract urban sprawl. This helps to reduce the need of transport and create a better basis for community service and public urban environments. The landscape architect’s working method is used in this project to analyze the area and to come up with proposals for the densification of Almgården. The method enables taking on a current and complex subject and independently summarizing this in order to present a new interpretation that is solved in a design proposal. The process of designing is an important part of this thesis and is presented as a design diary. The results show that successful densification of this million homes programme-areas must be adapted to the existing landscape and the greenery should be integrated in the residential area. The lack of landscape adaptation and conservation of the existing n

Urban täthet är ett ideal som präglar dagens stadsplanering. Det framgår från styrdokument och andra handlingar samt de förtätningsprojekt, t.ex. Hagastaden i Stockholm, som är ett resultat av dessa. Denna uppsats syftar till att söka förståelse för hur urban täthet och rymlighet balanseras i just Hagastaden, samt hur Hagastaden liknar respektive skiljer sig från andra bebyggelseområden i detta avseende. En täthetsjämförelse utförs mellan Hagastaden och Norra Djurgårdsstaden, ett annat förtätningsprojekt i Stockholm, dels på områdesnivå och dels på kvartersnivå. På områdesnivå beräknas exploateringstal över ett helt detaljplaneområde. I Hagastaden väljs planområde DP1 och i Norra Djurgårdsstaden planområde etapp Västra. På kvartersnivå beräknas nettoexploateringstal, markutnyttjande (andel bebyggd mark) och rymlighetstal, enligt definitioner angivna av Rådberg et al (1996), för ett kvarter i respektive område. I Hagastaden väljs kvarter Cellen och i Norra Djurgårdsstaden kvarter Töfsingdalen. Dessa kvarter jämförs även med de huvudgrupper av svenska stadstyper som beskrivs av Rådberg et al. Hagastadens offentliga friytor, dvs park- och torgytor, analyseras utifrån riktlinjer från styrdokumentet Grönare Stockholm samt den s.k. Alviksmodellen. Resultatet av täthetsjämförelsen visar vidare att Hagastaden är avsevärt tätare än både Norra Djurgårdsstaden och huvudgrupperna av svenska stadstyper. Planområde DP1 i Hagastaden har ett områdesvist exploateringstal på 2,54, jämfört med 1,65 för etapp Västra i Norra Djurgårdsstaden. Vidare har kvarter Cellen i Hagastaden ett nettoexploateringstal på 4,20, jämfört med 2,57 för kvarter Töfsingdalen i Norra Djurgårdsstaden. Båda kvarter överstiger alla huvudgrupper av svenska stadstyper med avseende på nettoexploateringstal, men liknar mest huvudgruppen Storstadsmässiga kvarter. Skillnaden i nettoexploateringstal verkar därmed bero på skillnaden i hushöjd, där kvarter Cellen har en genomsnittlig hushöjd på 11,1 våningar och kvarte, Urban density is an ideal that characterizes today's urban planning in Sweden. This is evident from various general planning documents as well as the densification projects, e.g. Hagastaden in Stockholm, which are a result of these. This paper aims to find an understanding of how urban density and spaciousness are balanced in Hagastaden, and how Hagastaden resembles or differs from other development areas in this respect. Hagastaden and Norra Djurgårdsstaden, another densification project in Stockholm, are compared with respect to density, partly at an area level and partly at a block level. As for the area level, the floor space index (FSI) is calculated for an entire detailed development plan area. In Hagastaden’s plan area DP1 and in Norra Djurgårdsstaden plan area etapp Västra. As for the block level, the floor space index (Swedish: nettoexploateringstal), land use (Swedish: andel bebyggd mark) and spaciousness index (Swedish: rymlighetstal) are calculated, as defined by Rådberg et al (1996), for one block in each area. The block Cellen is chosen in Hagastaden and in Norra Djurgårdsstaden the block Töfsingdalen. These blocks are also compared with the main groups of Swedish city types as described by Rådberg et al. Hagastaden's public open spaces, i.e. park and square areas, are analyzed based on guidelines from the document Grönare Stockholm and the so called Alviksmodellen. The result of the density comparison shows that Hagastaden is considerably denser than both Norra Djurgårdsstaden and the main groups of Swedish city types. DP1 in Hagastaden has an area-wide floor space index of 2.54, compared to 1.65 for etapp Västra in Norra Djurgårdsstaden. Furthermore, the housing block Cellen in Hagastaden has a floor space index of 4.20, compared to 2.57 for Töfsingdalen in Norra Djurgårdsstaden. Both blocks exceed all main groups of Swedish city types with respect to floor space index, but most closely resemble the main group Big city blocks (Swedish: Storstadsmässi

Main title: Trading-intense housing environments. City centers tend to condense – these pieces of land are attractive for many different purposes. Co-using of buildings becomes more and more usual. For instance there are on-going investigations regarding how to create attractive residential environments close to shopping areas with high traffic density. In many places, the vision is a mixed-use neighbourhood – a dense and safe townscape where various activities can take place and give life to the surroundings at all hours. As part of this development there has been introduced a new law in Sweden regarding three-dimensional divisioning of property units, which allows a more flexible and adaptive way of partitioning the ownership. Backaplan (see keywords at bottom of page) is about to undergo some major changes. This district is since decades a major shopping area for the locals, but now the municipality wants this district to evolve into a nice place to live as well. Therefore the involved parts together want to find a way of creating attractive housing environments, without trespassing on the commercial conditions. First though, for instance, there must be a solution of how to design a safe play area for kids in a traffic-intense environment and close to a large-scale goods reception bay. This issue – and many others – must be mastered in order to keep the investors money from being locked up in other town sectors, where these difficulties do not exist. The unique point of Backaplan is the combination of low exploitation and a location near the city centre. This makes the area interesting regarding city planning. There is really a big potential in these surroundings. There are an infinite number of aspects to consider in the efforts of transforming an entire neighbourhood – the economical, ecological, social and cultural issues among others. Can the existing infrastructure be used? Is the present foundation work dimensioned to bear an increased built area? If so, wh