Search

Bakgrunden till examensarbetet var att vårdpersonal ska arbeta för att främja amning och för detta arbete behövs tydliga riktlinjer. Syftet med examensarbetet var att beskriva och jämföra omvårdnad och amningsutfall hos ammande barn som inte gick upp i vikt under sina första levnadsveckor. Metoden för arbetet var en retrospektiv journalgranskningsstudie där ett extraktionsprotokoll användes för att komma fram till resultatet. I studien inkluderades totalt 144 barn som vårdats inneliggande på barn- eller neonatalavdelning under perioden juli 2016 till juli 2019. Resultatet från studien visade att de flesta barn tillmatades med bröstmjölk och modersmjölksersättning via antingen bröst eller ventrikelsond samt att andelen barn som helammade var låg. Vidare visade studien att faktorer som minskade oddsen för helamning i samband med utskrivning var tillmatning med nappflaska, användande av modersmjölksersättning eller om barnen om barnets kön var en pojke. Slutsatsen var att barnen i första hand bör tillmatas via ventrikelsond då behov av tillägg utöver amning finns och att bröstmjölk bör vara förstahandsval vid tillmatning eftersom det främjar den fortsatta amningen. Barnsjuksköterskans roll för att främja amningen är att ge en god omvårdnad av barnet och fngera som ett stöd för mamman.

Bakgrunden visar att råden kring amning har skiftat under historien, från att anställa ammor till att nu tala om vikten av tidig amningsstart och att amma. Tidig amningsstart definieras genom att barnet ammas under sin första vakenhetsperiod, vilket har många hälsofördelar både för moder och barn. Tidig hud-mot-hud-kontakt initierar barnets kompetens och vägen till bröstet. Barnmorskan har i sitt kompetensområde ansvar att främja amning och rekommendationen är att kvinnor ska helamma från barnets födelse upp till sex månader. Trots detta ses i Sverige en negativ trend i amningsstatistiken där färre barn ammas och globalt får flera miljoner barn vänta i mer än en timme innan de läggs hud mot hud. Syftet var att undersöka vilka faktorer som kan bidra till en god amningsstart. Metoden var en integrativ litteraturöversikt utifrån en flerstegsprocess av Whittemore och Knafl. Resultatet av analysprocessen resulterade i sju kategorier: stöd och bekräftelse, individanpassad vård, tid och resurser, inställning till amning, konsekvent amningsrådgivning, hinder för amning samt information och kunskap. Kvinnorna var i amningssituationen beroende av stöd och bekräftelse av barnmorskan och vården skulle vara individanpassad utifrån den unika kvinnan. Amningsobservation med både praktisk och teoretisk information var viktig. Dock var brist på tid en bidragande faktor som påverkade amningsstarten. Andra hinder som identifierades var sectio, kulturella skillnader, bristande stöd och råd från anhöriga men även utebliven tidig hud-mot-hud-kontakt. Ytterligare en faktor som kunde påverka en god amningsstart var kvinnans inställning till amning, liksom barnmorskans inställning. Konsekventa råd där barnmorskor förmedlade samma information påvisades vara en faktor för god amningsstart. Slutsatsen var att kvinnorna var i stort behov av stöd och bekräftelse som barnmorskan samtidigt måste ges tid för. Råden som barnmorskorna ger ska vara konsekventa med varandra, företrädesvis utifrån de tio stegen som främjar amning av UNICEF/WHO. All information ska individanpassas och tydligt förmedlas, varvid barnmorskan har möjlighet att påverka kvinnans inställning till amning. Med kunskap om faktorer som främjar och hindrar en god amningsstart ökar förutsättningarna för barnmorskan att bidra till en välfungerande amning. The background shows that the advice on breast feeding has changed throughout history, from hiring wet nurses to nowadays talk about the importance of early breast feeding initiation and to breast feed. Early breast feeding initiation is defined by the baby breast feeding during its first period of wakefulness, which has many health benefits for both mother and child. Early skin-to-skin contact initiates the baby's skills and path to the breast. The midwife is responsible for promoting breast feeding in her area of expertise and the recommendation is that women should breast feed exclusively from childbirth up to six months. Despite this a negative trend is seen in breast feeding statistics in Sweden where fewer children are being breastfed and globally several million children have to wait more than an hour before they are put skin to skin. The aim was to investigate which factors that can contribute to a successful breast feeding initiation. The method used was an integrative review based on a multi-step process by Whittemore and Knafl. The results in the analysis process resulted in seven categories: support and confirmation, individualized care, time and resources, attitude towards breast feeding, consistent breast feeding advice, obstacles for breast feeding and information and knowledge. The women were in their breast feeding situation dependent of support and confirmation by the midwife and that the care would be individualized based on the unique woman. Breast feeding observation with both practical and theoretical information was important. Though was a lack of time a contributing factor that impacted the breast feeding initiation. Other obstacles that were identified were sectio, cultural differences, lack of support and advice from relatives but also lack of early skin-to-skin contact. Another factor that could affect a successful breast feeding initiation was the woman’s attitude towards breast feeding, as well as the midwife’s attitude. Consistent advice where the midwives supplied the same information demonstrated to be a factor for a successful breast feeding initiation. The conclusion was that the women were in great need of support and confirmation that the midwife at the same time must be given time for. The advice provided by midwives should be consistent, preferably based on the ten steps that promote breast feeding by UNICEF/WHO. All information must be individually adapted and clearly communicated, whereby the midwife has the opportunity to influence the woman's attitude towards breast feeding. With knowledge of factors that promote and prevent a successful breast feeding initiation, the midwife's conditions increase to contribute to a well-functioning breast feeding.

Bakgrund: Bröstmjölk har positiv inverkan på nyfödda barns hälsa, särskilt för förtidigt födda och sjuka barn. Donation av bröstmjölk ger fler nyfödda barn som behöver vård på sjukhus möjligheten att få bröstmjölk som näring under deras första tid i livet. Syfte: Att undersöka kvinnors upplevelser av att donera bröstmjölk samt att undersöka hur kvinnor som donerat bröstmjölk tror att antalet donatorer kan ökas. Metod: En kvalitativ enkätstudie. 23 enkäter skickades ut till kvinnor som donerat bröstmjölk till Akademiska Barnsjukhuset i Uppsala under perioden 130831 – 140901. Resultat: Kvinnorna hade övervägande positiva upplevelser av att donera bröstmjölk. Den främsta anledningen till valet av donation var viljan att hjälpa behövande barn. Det upplevdes som positivt att mjölken som blev över kom till användning då många av kvinnorna kände till vikten av att barn och speciellt förtidigt födda får bröstmjölk. Något som upplevdes negativt var hantering av bröstpumpen samt att det var besvärligt att diska delarna efter användning. För att få fler kvinnor att donera bröstmjölk angavs att det kunde bli enklare att donera bröstmjölk. Möjligheten till bröstmjölksdonation ansågs behöva bli synligare, med mer information samt beskrivningar av den brist som idag råder på bröstmjölk och hur viktig den faktiskt är för barnens liv. Slutsats: Kvinnornas upplevelser av att donera bröstmjölk var övervägande positiv och många kände att det var givande att hjälpa barn. De negativa upplevelserna bestod i att det var en del arbete och tid som krävdes för donationerna. För att få fler att donera bröstmjölk krävs mer information om möjligheten till donation och betydelsen av bröstmjölk.

Föreliggande uppsatser med det övergripande namnet "Människans hälsa och ohälsa" är utarbetade med utgångspunkt från föredrag vid en KVVS-konferens med samma titel som ägde rum i oktober 2011. I dessa uppsatser behandlas olika problemområden med anknytning till hälsa och ohälsa hos människan. Socialmedicinska frågor som mortalitet, dödsorsaker och morbiditet ges en övergripande beskrivning. Personlig vård inom medicinen kontra regelverk i form av generella riktlinjer beskrivs som delvis kolliderande strategier. Vaccinationsproblematiken diskuteras utifrån erfarenheter från de influensapandemier som drabbar världen med viss regelbundenhet. Smärta och smärtupplevelser behandlas utifrån historiska, diagnostiska och behandlingsmässiga aspekter. Rollen hos brunt fett i vävnader diskuteras utifrån bl.a. nya angreppssätt att komma tillrätta med övervikt och diabetes. Sambanden mellan kostmönster och uppkomst av hjärt-kärlsjukdomar och cancer utreds. En sista uppsats berör fettsyror i bröstmjölk och hur spädbarn tar upp dessa med implikationer för uppkomsten av olika livsstilssjukdomar i vuxen ålder, s.k. epigenetik.

Bakgrund Extremt prematura barn har svårt att tillgodogöra sig näring på grund av att mag- tarmkanalen är omogen. Barnen har hög risk för undernäring och tillväxthämning är vanligt. Nutritionen måste därför optimeras och vara individuellt anpassad efter varje barns behov. För att nå de uppskattade näringsbehoven och möjliggöra att den fetala tillväxten efterföljs är det nödvändigt att berika den enterala nutritionen. Syfte Att undersöka näringsintaget mellan två års-kohorter av extremt prematura barn och jämföra näringsintaget med uppskattat näringsbehov samt undersöka om ändrade nutritionsregimer påverkat viktutveckling. Sekundärt undersöktes förekomst av nekrotiserande enterokolit (NEC). Metod En retrospektiv observationsstudie av extremt prematura barn (

Användningen av fosforbaserade flamskyddsmedel och mjukgörare av typen organofosfatestrar (OP) ökar i samhället. Halter och fördelningsmönster av 11 st OP, varav en del har visat sig vara giftiga för bl.a. vattenlevande organismer, har kartlagts i bröstmjölk samt i fisk och musslor från svenska sjöar och kustområden. En del av miljöproverna samlades in i närheten av potentiella källor till OP men de flesta samlades in från bakgrundslokaler. Tris-2-kloro-iso-propylfosfat (TCPP) och trifenylfosfat dominerade i biota medan TCPP och tributylfosfat dominerade i mjölkproven. Koncentrationer och fördelningsmönster av OP var mycket likartade i biota från bakgrundslokaler, vilket tyder på att OP spridits från diffusa källor. Däremot märktes tydliga skillnader i både halter och fördelning av OP i proven som tagits nära källor. Fisk från Märstaån, som får dagvatten från Arlanda flygplats, uppvisade höga halter av OP som ingår i hydrauloljor för flygplan. Fisk provtagen nedströms reningsverk hade betydligt högre halter än fisk från bakgrundslokaler av tris(2-butoxyetyl)fosfat (TBEP), en av de mest vanligt förekommande OP i utgående vatten från reningsverk. Likaså återfanns den klorerade OP tris(1,3-dikloro-2-propyl)fosfat endast i fiskarna som provtagits nedströms reningsverk. Inga distinkta skillnader kunde upptäckas i halter och fördelning av OP i mjölk från kvinnor som bor i olika städer. Däremot var halten av TBEP högre i mjölk insamlad för tio år sedan jämfört med nyligen insamlad mjölk. När det gäller humanexponering för OP verkar exponering via fisk och, för spädbarn, bröst-mjölk vara av liten betydelse jämfört med andra potentiella exponeringsvägar som t.ex luft och damm.

Under perioden 2000-2006 samlades bröstmjölk in från förstföderskor i Uppsala, Göteborg, Lund och Lycksele. Syftet med studien var att undersöka om det finns några regionala skillnader i halter av polyklorerade bifenyler (PCBer), klorerade pesticider (hexaklorbensen (HCB), ß-hexaklorocyklohexan (ß-HCH), oxyklordan, trans-nonaklor, DDT och DDT-metaboliter) och bromerade flamskyddsmedel (polybromerade difenyletrar (PBDE) och hexabromcyklododekan (HBCD)) i bröstmjölk. Resultaten visade att vissa signifikanta regionala skillnader i halter av de studerade substanserna förelåg. Skillnaderna var dock små, och inga säkra slutsatser om orsaker till skillnaderna kunde dras. Vissa regionala skillnader i halter av organiska miljögifter i livsmedel har också observerats. I en matkorgsstudie utförd 1999 (Darnerud et al. 2006) köptes livsmedel in i fyra olika städer i Sverige (Malmö, Göteborg, Uppsala och Sundsvall), och högre halter av ΣPCB, ΣDDT och ΣPBDE kunde ses i livsmedel från de södra delarna av Sverige i jämförelse med de norra. Denna tendens till nord-sydlig gradient observerades också i en senare matkorgsstudie som utfördes i samma städer 2005 (Ankarberg et al. 2006). Även den omfattande fiskundersökning som utfördes vid Livsmedelsverket 2000-2003 visade på regionala skillnader i halter i vissa fiskarter (NFA 2003). Studien som redovisas i denna rapport syftar till att genom intagsberäkningar undersöka om det finns regionala skillnader i exponering för organiska miljögifter (dioxiner, dioxinlika PCBer, PCB 153 och p,p´-DDE) från mat. Intagsberäkningarna grundas på en kostenkät, ifylld av mödrarna vid bröstmjölksinsamlingen, med frågor gällande konsumtionen av kött, fågel, fisk, mjölkprodukter, vegetabiliskt fett och ägg under året före graviditeten. Haltdata för de studerade substanserna i olika livsmedel hämtades från undersökningar och kontrollprogram vid Livsmedelsverket. De regionala jämförelser som gjordes inkluderade Uppsala, Göteborg och Lycksele. Den kostenkät som användes i Lund skiljde sig åt från de som användes i Uppsala, Göteborg och Lycksele. Resultaten från Lund kunde därför inte användas i denna undersökning. Trots vissa skillnader i konsumtionsmönster mellan de olika regionerna kunde inte några skillnader i intag av miljögifterna påvisas. Det beräknade medianintaget av dioxiner och dioxinlika PCBer varierade mellan 0,9 och 1,2 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt/dag, mellan 1,3 och 1,9 ng/kg kroppsvikt/dag för PCB 153 och mellan 2,5 och 3,5 ng/kg kroppsvikt/dag för 2 p,p´-DDE. Fisk och skaldjur bidrog till den största delen av intaget av WHO-TEQ (52-61 %). Enligt beräkningarna hade 14 % av kvinnorna intagsnivåer som överskred EU’s tolerabla veckointag för dioxiner och dioxinlika PCBer (14 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt/vecka). Livsmedelsverkets konsumtionsråd gällande fet fisk från Östersjön överskreds av 4 % av kvinnorna, och samtliga av dessa åtta individer fanns med bland dem som överskred TWI. Högexponerade individer karaktäriserades generellt av hög konsumtion av fisk och mjölkprodukter. Det finns inte någon tolerabel intagsnivå framtagen för icke dioxinlika PCBer (t.ex. PCB 153), så för dessa var det inte möjligt att göra några jämförelser. Ingen kvinna i studien överskred JECFA’s tolerabla dagliga intagsnivå för DDT-föreningar (10 μg/kg kroppsvikt/dag). En osäkerhet i de beräknade intagsnivåerna är att det är mycket svårt att minnas och korrekt ange sin konsumtion av olika livsmedel under ett år tillbaka. Dessutom är det troligt att konsumtionen av lax från Östersjön är överskattad eftersom det är mycket ovanligt med sådan fisk i butik. De haltdata som använts i beräkningarna är medel- och medianhalter som kommer från olika analysprojekt vid Livsmedelsverket. Dessa halter kan skilja sig åt från de verkliga nivåerna i de livsmedel som kvinnorna konsumerat. Dessutom användes samma haltdata för samtliga kvinnor, och hänsyn togs alltså inte till eventuella regionala skillnader i livsmedelshalter. Trots dessa osäkerheter tyder resultaten på att svenska förstföderskor från olika delar av landet har exponerats för liknande nivåer av de studerade föreningarna. En korrelationsanalys kunde inte påvisa några samband mellan de beräknade intagen av PCB 153 och p,p´-DDE och nivåerna av dessa substanser i bröstmjölk. Detta beror sannolikt till viss del på att bröstmjölkshalterna av persistenta organiska miljögifter speglar den totala exponeringen under livstiden, och inte bara exponeringen under det senaste året.

IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en sk screening av adipater. Adipater är en grupp ämnen som ofta används som alternativ till ftalater och förekommer som bl a mjukgörare och smörjmedel i flera olika produkttyper. De adipater som ingick i studien var följande: dietyl-, di-iso-butyl-, dibutyl-, di-(2-etylhexyl)-(DEHA), dioktyl-, didecyl-, di-iso-oktyl- och di-iso-decyladipat. Det finns idag inga restriktioner gällande användningen av adipater i Sverige, och trots att ingen produktion förekommer inom landet så importeras stora kvantiteter, både som rena ämnen/kemiska produkter samt sannolikt även i form av färdiga konsumentprodukter och/eller halvfabrikat. Adipater är lättnedbrytbara både i miljön och i organismer. Vissa indikationer på toxicitet finns dock och det är möjligt att omfattande användning kan leda till koncentrationer som är tillräckligt höga för att utgöra en risk för levande organismer och för miljön. Det är därför av intresse att kartlägga förekomsten av adipater i den svenska miljön. Huvudsyftet med studien var att bestämma koncentrationer i olika matriser i miljön, att belysa viktiga transportvägar samt att bedöma sannolikheten för pågående emissioner i Sverige. Ett ytterligare syfte var att bedöma omfattningen av atmosfärisk transport samt upptag i biota. Studiens resultat skall kunna bidra med underlag för beslut om vidare miljöövervakning av dessa ämnen. En provtagningsstrategi utarbetades utifrån ämnenas fördelningsegenskaper samt möjliga källor till utsläpp. Potentiella punktkällor, diffusa källor (reningsverk), urban miljö, samt bakgrundsstationer valdes ut, och provtagning utfördes i luft, vatten, slam, sediment och fisk. För att undersöka potentialen för human exponering, analyserades även 40 prover av bröstmjölk. Elva länsstyrelser deltog i studien och bidrog med ytterligare 66 prover för analys. DEHA var den enda adipat som kunde detekteras frekvent i proven. Detta överensstämmer väl med data över konsumtion i Sverige, där den registrerade konsumtionen av DEHA utgör 50-90% av den totala adipatanvändningen (den registrerade användningen har under de senaste åren skiftat något mot andra adipater). DEHA hittades i slam, sediment och fisk samt i ett enstaka vattenprov (obehandlat lakvatten från deponi). Förutom DEHA kunde di-iso-butyladipat detekteras i två regionala slamprover. Di-decyladipat hittades i fyra slamprover och ett sedimentprov från det regionala programmet. Inga adipater kunde detekteras i luft. Inga adipater kunde detekteras i bröstmjölk. Resultaten från mätningarna i slam, sediment och fisk tyder på att industriområdet i Stenungsund samt plast/gummiindustrin i Gislaved utgör möjliga punktkällor för adipater, framförallt DEHA. Dessa indikationer utgjordes av:  I Stenungsund hittades förhöjda halter av DEHA framför allt i sediment utanför industriområdet, men även i prover av tånglake av hankön. Koncentrationerna i yngel och honor av tånglake var dock i nivå med uppmätta koncentrationer i sill och strömming från bakgrundsområden.  DEHA detekterades i slam från det industriella reningsverket vid plastindustrin i Gislaved samt i fisk från samma område i koncentrationer som var upp emot 3 gånger högre än uppmätta koncentrationer i bakgrundsfisk. DEHA detekterades däremot inte i sediment, men detektionsgränserna var högre än uppmätta koncentrationer i bakgrundsprover av sediment. Resultaten från den regionala screeningen i slam samt de förhöjda halterna i urbana sediment tyder på att användningen i hushåll och konsumentprodukter är en viktig källa för förekomsten av DEHA i den svenska miljön. Inget tydligt samband mellan koncentration av DEHA och befolkningstäthet (dvs storlek på reningsverk) kunde påvisas. Vilka faktorer som styr förekomsten av DEHA i slam är därmed okänt. Den generella frånvaron av adipater i luft bekräftar att dessa ämnen snabbt avlägsnas från atmosfären via sorption till partiklar följt av deposition eller via atmosfärisk nedbrytning. Adipater har därmed ej potential för långväga atmosfärisk transport och lokala källor dominerar sannolikt utsläppen till miljön. DEHA kunde inte detekteras i vatten förutom i ett prov. De uppmätta koncentrationerna i fisk från bakgrundsstationerna tyder dock på att DEHA kan finnas i den lösta vattenfasen i halter i samma storleksordning som detektionsgränsen, varför det är möjligt att DEHA förekommer här, om än i koncentrationer lägre än detektionsgränsen. DEHA har även påvisats i vatten i tidigare studier. Dessutom ger den generella förekomsten i både fisk och sediment en tydlig indikation om att DEHA faktiskt emitteras till den akvatiska miljön. Trots att adipater inte är särskilt persistenta, kan den omfattande användningen innebära att de lokalt kan uppnå höga koncentrationer i miljön. Då det inte finns några restriktioner gällande användningen, är det inte sannolikt att utsläppen kommer att minska under den närmaste tiden.

The objective of the present study was to assess the temporal trends of polybrominated diphenyl ethers (PBDEs), including decaBDE, and hexabromocyclododecane (HBCDD) in mothers milk from the Stockholm area. The pooled samples were covering the time period 1980 to 2004, with emphasis on samples from the last ten years. The temporal trend of PBDEs must be expressed on a congener basis since the development of the individual PBDE congener concentrations differ. BDE-47, -99 and -100 concentrations reached a peak in the mid 1990’s and are now clearly showing decreasing levels. BDE-153 concentrations increased until year 2000 and thereafter the concentrations may level off but it is yet not clear how the concentrations of this PBDE congener will develop over the next few years. It is not possible to quantify decaBDE (BDE-209) in the human milk. This may be due to poor transfer to the milk lipids but most likely it is a result of the short half-life of this compound in human blood. HBCDD concentrations are 2004, approximately four times the concentration in 1980 showing an increasing temporal trend until the early 2000’s. It is too early to judge if the levels are decreasing or leveling off. The HBCDD concentrations are in a range between BDE-47 and BDE-99 and BDE-100.

Under perioden 2000-2004 samlades bröstmjölk in från förstföderskor i Uppsala, Göteborg, Lund och Lycksele. Syftet med studien var att undersöka om det finns några regionala skillnader i halter av polyklorerade bifenyler (PCBer), klorerade pesticider/metaboliter (hexaklorbensen (HCB), ß-hexaklorocyklohexan (ß-HCH), oxyklordan, trans-nonaklor, DDT och DDT-metaboliter) och bromerade flamskyddsmedel (polybromerade difenyletrar (PBDE) och hexabromcyklododekan (HBCD)) i bröstmjölk. Resultaten från studien kommer att användas vid riskvärdering av miljöföroreningar i livsmedel, samt vid riskvärdering av spädbarns exponering under fosterstadiet och amningsperioden. Efter justering för faktorer som är kända för att påverka halten av organiska miljöföroreningar i bröstmjölk (ålder, BMI (body mass index), viktsuppgång under graviditet etc.) kunde vissa signifikanta regionala skillnader i halter av de studerade substanserna observeras. Skillnaderna var dock små, och inga säkra slutsatser om orsaker till skillnaderna kan dras. De justerade geometriska medelhalterna av vissa PCB-kongener i bröstmjölk var något lägre i Göteborg och högre i Lund och Lycksele jämfört med Uppsala. Den största skillnaden visades för CB 167, vars justerade medelhalt var två gånger högre i Lund jämfört med Göteborg. Även för de klorerade pesticiderna var skillnaderna i medelhalter mellan de olika regionerna små. De justerade medelhalterna av ß-HCH, trans-nonaklor och p,p’-DDT var något lägre i bröstmjölk från kvinnor i Göteborg jämfört med Uppsala och den justerade medelhalten av ß-HCH var högre i Lund jämfört med Uppsala. Generellt observerades tendenser till en Uformad syd-nord trend, med de högsta halterna av PCBer och klorerade pesticider i Lund och Lycksele och lägre halter i Göteborg och Uppsala. Orsakerna till dessa regionala skillnader är fortfarande oklara. Små skillnader i halter av PBDE i de olika regionerna kunde visas. Den största skillnaden observerades för BDE 99, vars justerade medelhalt var 72% högre i Lycksele jämfört med Lund. För BDE 47, 99, 100 och 153 påvisades en signifikant positiv syd-nord trend. Studien är inte tillräckligt omfattande för att orsakerna till denna trend ska kunna identifieras. Inga regionala skillnader i halter av HBCD i bröstmjölk kunde observeras.

Lately, interest has focussed on the environmental presence of phenolic organochlorines with endocrine disrupting potential, including pentachlorophenol (PCP) and phenolic PCB-metabolites, and human exposure to these compounds. The present study,aims at determining ten congeners of polychlorinated biphenyls (PCB), three major hydroxylated PCB metabolites (4OH-CB107, 4OH-CB146, 4OH-CB187), and pentachlorophenol (PCP) in serum from 30 pregnant and breast-feeding women from Uppsala County, Sweden. The studied PCB congeners included both dioxin-like mono-ortho PCBs (CB105, CB118, CB156 and CB167) and di-ortho PCBs with no reported dioxin-like activity (CB138, CB153, and CB180). Results showed that the median levels of ΣPCB decreased from 226 ng/g serum lipid in early pregnancy to 150 ng/g serum lipid in late pregnancy. This pattern of decreasing PCB levels during pregnancy was also evident when looking at the single PCB congeners. The clear decrease in levels of these substances during pregnancy show that it is important to sample blood from pregnant women within a short period of time during pregnancy in order to avoid variation in PCB levels due to sampling timing within a study. Moreover, it is important to know the timing of sample collection when comparing different studies reporting serum/plasma concentrations of PCB in pregnant women. Among the three hydroxylated PCB metabolites analysed in this study, concentrations did not vary significantly during pregnancy. 4OH-CB187 showed highest levels in serum of the three with median concentration of 0.2 ng/g serum. Metabolites 4OH-CB146 and 4OH-CB187 were correlated to its parent compounds whilst 4OH-CB107 was not. This might indicate another source of exposure of 4OH-CB107, which is unknown today. The metabolite 4OH-CB107 significantly increased in serum from late pregnancy (week 31-36) to three weeks after delivery, whereas the levels of the other two metabolites did not change significantly during this time. PCP showed the highest median serum concentrations of the compounds analysed on wet weigh basis, up to 3 ng/g serum in early pregnancy. Serum levels of PCP did not change significantly during pregnancy and showed no correlation between early and late pregnancy. However, a significant increase was observed from late pregnancy to three weeks after delivery. This study shows that PCB and several phenol compounds, of which PCP is dominating, are found in the blood of pregnant and lactating Swedish women, and that the levels in some cases may change during the studied period If the levels of the analysed compounds in pregnant women may pose a health risk to the fetus has still to be determined.

För att undersöka halter av ftalater i svenskar och vilken matris som bäst lämpar sig för hälsorelaterad miljöövervakning har ftalater och ftalatmetaboliter analyserats i en grupp kvinnor som nyligen fött barn. I samband med förlossning på Universitetssjukhuset i Lund tillfrågades förstföderskor om medverkan och 42 kvinnor kom att ingå i studien. När barnet var 2-3 veckor gammalt pumpade mamman ut 50 mL bröstmjölk. Blod- och urinprov togs en vecka senare. Omfattande förändringar av standardmetoder för provtagning av mjölk och blod gjordes för att minimera risken för kontaminering av proverna. För mjölkprovtagningen användes en specialkonstruerad manuell pump av polykarbonat med ftalatfri packning. Blodprov togs med hjälp av endast kanyl och provrör (eftersom propparna i vaccutainrör innehåller ftalater). Proverna förvarades i värmebehandlade glasbehållare och fosforsyra tillsattes för att motverka metabolism av ftalater i mjölk- och blodprover. Analyserna av bröstmjölk visade värden nära eller under detektionsgränsen (LOD) för flertalet ftalater eller deras metaboliter. Även i blod och serum var nivåerna vanligtvis nära eller under LOD. I urin analyserades endast metaboliter och dessa kunde kvantifieras i 53-100 % av proverna. Nivåerna av ftalatmetaboliter i urin hos de svenska kvinnorna var i paritet med nivåerna hos en allmänbefolkning i USA och Tyskland. Några klara korrelationer mellan nivåer i t ex urin och bröstmjölk respektive blod påvisades inte. Resultaten av studien anger att för närvarande är analys av ftalatmetaboliter i urin den mest framkomliga vägen för skattning av ftalatexponering hos människa. Provtagning och analys av mjölk och blod innebar betydligt större svårigheter. Framför allt framstår risken för kontaminering vid provtagning som betydande och en stor del av ftalaterna och dess metaboliter uppvisade låga halter, vid eller under LOD. Dessutom kan ftalater brytas ned i blod och mjölk. I flertalet internationella publicerade studier av ftalatexponering används urinmetabolit-analyser som ett mått på exponering för ftalater. I en nyligen publicerad amerikansk studie av ett 80-tal nyfödda pojkar sågs ett samband mellan kort ano-genitalt avstånd och nivåer av ftalatmetaboliter i urin hos deras mammor under graviditeten. Den amerikanska studien behöver bekräftas, men metaboliterna var desamma som i vår studie och en jämförelse visar att mediannivåerna var lägre för vissa men högre för andra metaboliter. Vår studie indikerar att svenska kvinnor i fertil ålder inte sällan exponeras för ftalater i nivåer som satts i samband med fosterpåverkan.

Synthetic musks have a widespread use as a substitute for natural musks in fragrances, and can be found in a number of consumer products such as laundry detergents, cleaning agents and cosmetic products (soaps, perfumes etc.). The most frequently used synthetic musks belong to the nitro musks (e.g. musk xylene (MX) and musk ketone (MK)) and to the polycyclic musks (e.g. HHCB, AHTN, ADBI, ATII, AHDI) (Figure 1). Because of their high lipofility and chemical stability, musk compounds can be expected to accumulate in the human body, and it is important to investigate their occurrence in human milk. For risk assessment purposes, the Swedish NFA (National Food Administration) has made recurrent measurements of levels of selected persistent organic pollutants (POP) (e.g. polychlorinated biphenyls (PCBs), dioxins, persistent pesticides and flame retardants) in human breast milk. The ambition is to follow changes in the levels of these environmental contaminants in human breast milk and to establish a time trend. The aim is also to evaluate possible health risks for the mother and in particular for the breastfed infant. The first sampling of breast milk performed by the NFA occurred in Uppsala County in 1996-1999. About 300 primiparae participated in this large study that to some parts was financially supported by the Swedish EPA (Environmental Protection Agency). The second sampling was performed in Uppsala in 2000-2001 (n=31) and the third sampling in Uppsala in 2002- 2003 (n=31). A new sampling (2004-2005) is in progress. The investigations in 2000-2001, 2002-2003 and 2004-2005 have partly been financed by the Swedish EPA. Earlier (in 1999-2000 and 2002), 44 randomly selected breast milk samples from the monitoring of environmental contaminants have been analysed for synthetic musk compounds. The results presented in Eriksson et al. (2003) indicated that the levels of HHCB, AHTN and MX decreased from 1998 to 2001. The investigation also pointed to the possibility of a relationship between perfume exposure from cosmetics and detergents, and musk levels in breast milk. During 2003, 80 additional breast milk samples have been analysed for synthetic musk compounds. In this report results from the earlier (2002) and the latest (2003) analyses of nitro musks (MX, MK) and polycyclic musks (HHCB, AHTN, ADBI, ATII, AHDI) are presented. Results from the analysis in 1999-2000 have been excluded since the later analyses are of better quality. The total number of samples analysed in 2002 and 2003 is 101. The possible time trend and the possible relationship with use of perfumed products are investigated as well as relationships between musk levels and lifestyle factors such as age and body mass index (BMI). The analyses of musk compounds in breast milk and the compilation of data was financed by the Swedish EPA (Environmental Protection Agency).

Under perioden 1996-2003 har Livsmedelsverket samlat in bröstmjölk från förstföderkor i Uppsala län. Syftet med studien är att undersöka om halten av vissa polyklorerade bifenyler (PCBer) och klorerade bekämpningmedel/metaboliter förändrats med tiden. Eftersom livsmedel är den stora källan till mödrarnas halter av PCBer och bekämpningsmedel/metaboliter kommer resultaten också att utnyttjas vid riskvärdering av miljöföroreningar i livsmedel, samt vid riskvärdering av spädbarns exponering under fosterstadiet och amning. Mellan åren 1996 och 2003 minskade medianhalten av PCB (CB 28, 105, 118, 138, 153, 156, 167, 180), hexaklorbensen (HCB), -hexaklorocyklohexan (-HCH), trans-nonaklor, oxyklordan, p,p’-DDT och p,p´-DDE med 5-14% per år. Minskningen var långsammast för vissa PCB-föreningar och snabbast för DDT-föreningar. En jämförelse av halveringtid för PCB-halterna i bröstmjölk mellan Uppsala-studien och en tidigare studie från Stockholm (1972-1997), visar att de uppskattade halveringtiderna är kortare i Uppsala än i Stockholm. De längre halveringstiderna i Stockholm beror troligen framförallt på att man i denna studie inte tagit hänsyn till en ökande medelålder bland kvinnorna som donerade mjölk mellan 1972 och 1997.

Syntetiska myskföreningar förekommer i bl.a. parfym, tvål, tvättmedel, och kosmetika som substitut för den dyra naturliga mysken. De vanligaste syntetiska myskföreningarna tillhör grupperna nitromyskföreningar (t.ex. myskxylen (MX) och myskketon (MK)) och polycykliska myskföreningar (t.ex. HHCB och AHTN). Livsmedelsverket har sedan 1996 kontinuerligt samlat in bröstmjölk och blod från förstföderskor i Uppsalaområdet för att undersöka halter av miljökontaminanter. 44 bröstmjölksprover och 15 blodprover (serum) från dessa insamlingar (1996-2001) har analyserats med avseende på nitromyskföreningar (MX och MK) och polycykliska myskföreningar (främst HHCB och AHTN). Dessutom har fisk från Östersjön och andra svenska vattendrag, insamlade 1996-2001, analyserats. Resultaten visar att MX, MK, AHTN och HHCB förekommer i bröstmjölk från svenska mödrar. Medelhalterna var 21,8 (MX), 12,4 (MK), 125 (HHCB) respektive 23,8 (AHTN) μg/kg mjölkfett. Myskhalterna i serumproverna var låga. Inget samband mellan myskhalter i bröstmjölk och parametrarna ålder, BMI eller viktnedgång efter förlossning observerades. Däremot kunde en negativ tidstrend påvisas, d.v.s. halterna HHCB, AHTN och MX har sjunkit från 1998 till 2001. Antalet analyserade prover är dock litet, och för att kunna bekräfta den nedåtgående trenden krävs ytterligare analyser. Förstföderskor som deltog i bröstmjölksinsamlingen under 2000-2001 (N=23) svarade på frågor om användning av parfymerade produkter (parfym, deodorant, hudkräm, tvättmedel, handdiskmedel). Kvinnor med regelbunden användning av parfym hade högre halter HHCB i bröstmjölken än kvinnor med liten parfymanvändning. Kvinnor som använde parfymerad deodorant eller parfymerat tvättmedel hade högre halter AHTN i bröstmjölken än kvinnor som inte använde dessa produkter. P.g.a. det begränsade underlaget är resultaten osäkra, men ett samband mellan användning av parfymerade produkter och myskhalt i bröstmjölk kan inte uteslutas. En intagsberäkning visar att intaget av HHCB, AHTN, MX och MK hos spädbarn via bröstmjölk motsvarar 0,12-1,3 % av föreslagna PTDI-värden (provisional tolerable daily intake). Beaktas bör dock att variationen i halt mellan kvinnor är stor och att spädbarns exponeringen från andra källor, t.ex. parfymerade blöjor, tvättlappar och salvor, är okänd. Dessutom baseras de PTDI-värden som använts på en bristfällig toxikologisk dokumentation. Det begränsade antal analyser som gjorts av fiskprover tyder på att fisk från Östersjön och andra svenska vattendrag innehåller förhållandevis låga halter syntetiska myskföreningar. Resultaten bekräftar tidigare studier som tyder på att vatten från reningsverk är en källa till kontamination av miljön med syntetiska myskföreningar. Även fisk från vatten som anses vara relativt oförorenade, utan direkta utsläpp från industrier eller reningsverk, innehöll detekterbara halter av syntetiska myskföreningar. En intagsberäkning visar att även för storkonsumenter av fisk är marginalerna mellan exponering och föreslagna PTDI-värden stora.

Det är viktigt att sprida information om miljötillståndet och hur det påverkas på olika sätt. Det här görs också på många sätt, t.ex. via seminarier, rapporter, artiklar. Under ett antal år har miljöövervakningen haft seminarier med olika teman i olika delar av landet. Temat har varierat något mellan åren. Ett syfte har varit att sprida information om vad miljöövervakningen håller på med och vilka resultat som tas fram. I år hålls alltså seminariet i Nässjö i samverkan mellan Länsstyrelsen i Jönköpings län och Miljöövervakningsenheten vid Naturvårdsverket.