Search

Bakgrund: Barns delaktighet i sin vård uppmuntras i flera lagar. Forskning visar att sjuksköterskor upplever det som viktigt att barnet är delaktig i sin vård och att delaktigheten måste anpassas efter barnets mognad. Inom psykiatrin har forskning visat att barns delaktighet är svårare att tillgodose. För sjuksköterskor finns det olika vårdmodeller att arbeta efter och även utarbetade delaktighetsmodeller för att synliggöra barns delaktighet. Sjuksköterskors erfarenhet av barns delaktighet inom den svenska öppenvårdspsykiatrin finns det fortfarande behov av att utforska. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av barns delaktighet i sin vård inom barn och ungdomspsykiatrisk öppenvård. Metod: Kvalitativ intervjustudie utförd med Stimulated Recall Interview. Totalt 12 stycken sjuksköterskor intervjuades och det transkriberade materialet analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i två huvudkategorier: Att anpassa det unika mötet och Att balansera mellan barnet och föräldrarna. Slutsats: Sjuksköterskorna inom barn och ungdomspsykiatrins öppenvård arbetar aktivt för att göra barn delaktiga i sin vård. Detta ansågs som både viktigt och centralt i deras yrkesutövning. De använde sig själva och relationen till barnet som en del i att göra barnet delaktig. Anpassningar i mötet med barnet var en del av det dagliga arbetet. Sjuksköterskor upplevde att de behövde balansera på en fin linje mellan barn och föräldrar. Detta kunde ses som ett etiskt dilemma., Background: Children's participation in their care is encouraged in several laws. Research suggests that nurses experience that it is essential that the child is involved in their care, and that the involvement must be adjusted depending on the maturity of the child. Within child psychiatry, research shows that participation is more difficult to achieve. For nurses there are different care models to work from, and even models of participation to make children's participation visible. Nurses’ experiences of children's participation within the Swedish psychiatric outpatient care, is so far an unexplored area. Method: Qualitative interview study with 12 participants. Implemented through the method Stimulated Recall Interview. The transcribed data was analyzed with content analysis. Purpose: To highlight nurses experiences of children´s participation in their care within child and adolescent psychiatric outpatient clinics. Results: The findings resulted in two main categories: To adapt the unique meeting and To balance between the child and the parents. Conclusions: Nurses at child and adolescent psychiatric outpatient clinics work actively to make children involved in their care. This was experienced as important and central in their professional practice. They used themselves and the relationship with the child as a way to make the child involved. Adaptations in the meeting with the child was part of the daily work. Nurses experienced that they had to balance on a fine line between the children and the parents. This could be seen as an ethical dilemma.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar bland barn och unga, medan väntetiderna på många enheter blir längre och längre. Psykisk ohälsa kan påverka barn och ungas välbefinnande samt hela barnets familj. Grundläggande omvårdnadsbehov kan bli lidande. Det satsas stora pengar inom området, men förändringarna har hittills uteblivit. Kan tidig intervention påverka barns psykiska ohälsa och därmed ge evidens för allvaret med de långa vårdköerna? Syfte: Att undersöka faktorer och dess påverkan på barn och unga samt deras föräldrar i samband med långa väntetider inom barn och ungdomspsykiatrin. Metod: Studien genomfördes genom en litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar med båda kvalitativ och kvantitativ metod. Sökningarna genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Resultat: Resultat visar flera fördelar med tidig intervention i behandlingsresultatet av psykisk ohälsa hos barn och unga såsom minskad ångest/oro och depressiva symtom. Dessa fördelar har även visat sig hålla sig kvar under en längre tid efter avslutad behandling. Resultatet visar även på att väntetiderna har en betydande påverkan på föräldrarna till barn och unga med psykisk ohälsa. I resultatet framkommer det att korta behandlingstider med tidig intervention ger ett förbättrat mående. Slutsats: Psykisk ohälsa innebär en utmaning för barn och unga. Det finns stora brister inom barn och ungdomspsykiatrin. Barn och ungas psykiska hälsa måste börja tas på allvar. Barn och unga är landets framtid och bygger en grund för en vidare fungerande samhällsstruktur. Barn och ungdomspsykiatrin är en viktig enhet för främjandet, utvecklandet och bibehållandet av barn och ungas psykiska hälsa., Background: Mental illness increases among young people, while waiting times for treatments are getting longer. Mental illness can affect the well-being of young people and their family. Basic nursing needs can be suffering. The government is investing money, but so far has no changes been seen. Can early intervention affect children’s mental health and provide evidence for the seriousness with the long care queues? Aim: To investigate factors and their effect on children and adolescents and their parents in connection with long waiting times in child and adolescent psychiatry. Method: A literature review based on 15 scientific articles with qualitative and quantitative methods. The searches were performed in the databases Cinahl, PubMed and PsycINFO. Result: The results shows benefits of early intervention in the treatment outcome of mental illness in children and adolescents such as reduced anxiety and depressive symptoms. These benefits have also been shown to persist for an extended period after completion of treatment. Waiting times has a significant impact on the parents of children with mental illness. Short treatment times with early intervention in mental illness in children and adolescents provides an improved feeling. Conclusion: Mental illness is a challenge for young people. There are shortcomings in treatment for mental illnesses. Mental health of children and adolescents must begin to be taken seriously. Young people is the future of the country and build a foundation for a further functioning society. Psychiatry is an important unit for development and maintenance of young people’s mental health.

The aim of the study was to examine how professionals in the Child and Youth Psychiatry work and relate to the diagnosis of ADD. ADD is included in the diagnosis of ADHD according to the diagnostic manual DSM 5 and is described as ADHD predominantly inattentive form. Research shows that ADD is less observed in relation to ADHD. The research questions in the study are: How do the professionals understand the diagnosis ADD? What do the professionals think of the diagnosis ADD and are there any specific interventions related to the diagnosis? Do they see any connections to the diagnosis in relation to gender? We conducted qualitative interviews with professionals in Child and Youth Psychiatry who work with the diagnosis and treatment of ADD. We analysed our data using the theories of social constructivism and gender. The study results showed that ADD is difficult to identify because of its symptoms, which can result in misdiagnosis and incorrect treatment. According to the professionals ADD needs to be developed with more specific interventions which are connected to non-hyperactive behaviour. Boys are overrepresented in the ADHD diagnosis but professionals have seen a change during recent years. Professionals are more aware that the symptoms are different according to gender, but girls are still underrepresented in the diagnosis of ADHD. Because of the difference in symptoms the professionals believe that girls should be compared with girls and boys with boys. Finally, our study shows that ADD specific symptoms need further attention and the gender differences need to be better observed.