Search

Markbaserade solcellsanläggningar blir allt vanligare, vilket riskerar att påverka biologisk mångfald, livsmedelsproduktion och andra ekosystemtjänster. Forsknings- och utvecklingsprojekt har gjorts internationellt kring solcellsparkers samexistens med biologisk mångfald och även ekosystemtjänster. Författarna av denna studie känner inte till några rapporter som gjorts för biologisk mångfald, ekosystemtjänster eller agrofotovoltaics (kombinerad jordbruksproduktion med solel) i svenska eller nordiska solcellsparker. Praktisk erfarenhet med betesdjur för att hålla nere vegetation mellan solcellsraderna och som kan gynna biologisk mångfald finns i Sverige, men har inte utvärderats ännu. Sammanfattningsvis riskerar solcellsparkernas markanspråk att bidra till den redan existerande pressen på skogs- och jordbruksarealer samt den biologiska mångfalden. Det finns samtidigt ett flertal möjliga lösningar för att skapa förutsättningar för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i samband med storskaliga solcellsanläggningar. Med rätt förutsättningar och noggrann planering kan biologisk mångfald och ekosystemtjänster gynnas och stora miljövinster uppnås, samtidigt som förnybar el genereras och markägarens ekonomi förbättras. Land based solar parks are becoming more common, which risks affecting biodiversity, food production and other ecosystem services. Research and development projects have been carried out internationally around the coexistence of solar parks and biodiversity as well as ecosystem services. The authors of this study are not aware of any reports made for biodiversity, ecosystem services or agrophotovoltaics (combined agricultural production with solar energy generation) in Swedish or Nordic solar parks. Practical experience with grazing animals to keep vegetation down between the rows of solar cells and which can benefit biological diversity have been made in Sweden but have not yet been evaluated. In summary, there is a risk that land based solar parks will result in increasing the already existing competition for land with agricultural and the biological diversity. There are several possible adaptations for creating beneficial conditions to biodiversity and ecosystem services in connection with large-scale photovoltaic systems. With careful planning, biodiversity and ecosystem services can benefit and major environmental benefits can be achieved, while simultaneously improving the landowner's finances. Eko-Sol

Tjockskalig målarmussla är en hotad och sällsynt sötvattensstormussla, som finns i vissa åar i sydöstra Sverige. Musslan sitter nedgrävd i botten av ån och lever av små partiklar som den filtrerar ut från vattnet som passerar. Ibland hittas musslan i större åar i nedre delar av avrinningsområden, där åarna rinner genom finkorniga jordarter. Här är ofta vattnet grumligt och åarna djupa. För att kunna inventera och övervaka dessa musselpopulationer behövs en annan inventerings- och övervakningsmetodik tas fram, som är bättre anpassad för djupa och grumliga förhållanden. Länsstyrelsen i Södermanlands län har i samverkan med Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) genomfört en metodutvecklingsstudie för att utvärdera provruta som en alternativ inventerings- och övervakningsmetodik. För uppdraget sattes en referensgrupp ihop, vilken har bidragit med kunskap och granskning av metodutvecklingsarbetet. I referensgruppen ingick Jakob Bergengren (då Havs- och vattenmyndigheten och Länsstyrelsen i Jönköpings län, numera Tekniska Verken), Niklas Wengström (Sportfiskarna och Göteborgs universitet) samt Helena Herngren. För genomförande av inventering samt utvärdering har två konsulter upphandlats, Aquacom och Ecogain. För statistiska analyser anlitades även företaget CKG Beräkning och Bild. Rapporten visar att provruta kan användas som kompletterande metodik vid övervakning av musslor. Artfördelning och storleksklasser uppskattas bättre med provrutor än med nuvarande övervakningsmetodik. Utvärderingen visar dock att populationsstorlek eller musseltäthet inte kan beräknas med en statistiskt användbar säkerhet. Detta beror på att musslorna inte sitter jämt spridda i vattendraget, utan samlas på platser där det är lämpligt habitat. Metoden kan däremot användas till att utvärdera musselpopulationen och eventuella förändringar mellan olika inventeringstillfällen.Vi ser stora fördelar med att använda provrutsinventering i djupa och grumliga vatten samt när flera stormusselarter förekommer i samma vattendrag, och föreslår därför att provrutsinventering blir en del av undersökningstypen för övervakning av stormusslor.

Grön infrastruktur i urbana miljöer är en högaktuell fråga i de nordiska länderna eftersom den höga urbaniseringstakten innebär att allt mer naturmark tas i anspråk för byggnationer och infrastruktur i form av till exempel vägar. Vid planering av ny bebyggelse behöver möjligheterna att återskapa natur och öka biologisk mångfald beaktas. Eftersom människors hälsa främjas av vistelse i naturen samt att en stor andel av befolkningen föredrar att bo naturnära finns här en win-win situation att ta till vara. I denna rapport ger vi exempel på fyra olika koncept som kan användas vid stadsplanering för att gynna och stärka grön infrastruktur. Vi ger också en rad konkreta exempel på lyckade projekt i urbana miljöer och gör en analys av hur de har stärkt ekosystemtjänster och därmed grön infrastruktur.

Detta kunskapsuppbyggande program syftar till att förbättra framtida överlevnaden av 15 hotade makrofyter i landet. Programmet innehåller både förslag på redan etablerade åtgärder och kunskapshöjande åtgärder om hur vi aktivt kan gynna framför allt ingående kransalger. Det är ett vägledande aktionsprogram som inte är juridiskt bindande. I programmet ingår fem natearter och tio kransalger. Alla arter växer i sjöar och har omfattats av tidigare åtgärdsprogram. Spretsträfse, trådsträfse och stjärnslinke växer i kalkrika sjöar. Grov-, udd-, späd-, höst-, och dvärgslinke växer i mjuka vatten. Barklöst sträfse har tidigare hittats i insjöar, men är idag endast känd från nordligaste Bottenviken. Fjällrufse växer endast i fjällsjöar. De fem nate-arterna växer alla i måttligt näringsrika sjöar. Styvnate föredrar dock näringsfattigare vatten, medan knöl- och spetsnate även kan växa i riktigt näringsrika vatten. Band- och uddnate förekommer också i Bottenviken, där salthalten är mycket låg. Tillbakagången av dessa arter beror bland annat på fysisk påverkan genom sänkning och reglering av sjöar samt övergödning. I detta program belyser vi problemet i texten, men föreslår inga åtgärder mot övergödning då dessa fångas upp i andra åtgärdsprogram och av andra samhällssektorer, t ex Vattenförvaltningens åtgärdsprogram och Landsbygdsprogrammet. Även brunifieringen av sjöar, som minskar ljusinsläppet i vattnet, påverkar makrofyterna negativt. Tack vare de tidigare åtgärdsprogrammen har en hel del arbete lagts ner på att kartlägga arternas utbredning. Vissa arter som till exempel uddslinke visade sig vara vanligare än man trodde. Däremot har natearter försvunnit från många tidigare lokaler. I programmet föreslår vi riktade inventeringar för tre arter som antagligen är svåra att hitta och därmed förbisedda: dvärgslinke, fjällrufse och grovslinke. Dessutom föreslår vi riktade inventeringar för barklöst sträfse i de historiska insjölokalerna. Exempel på åtgärder som föreslås är utsättningar av natearter. Havs- och vattenmyndigheten ska ta fram en nationell policy för utsättningar som ska följas. När det gäller kransalgerna vet vi inte varför de är så sällsynta. Till exempel behöver vi kunskap om hur konkurrenskraftiga de är, hur de sprider sig och vilka temperaturkrav de har. Vi behöver också kunskap om hur utsättning av de hotade kransalgerna som ingår i detta program kan göras. Utsättningsförsök ska därför genomföras innan man gör utsättningar av dessa i större omfattning. Det är många som har bidragit med värdefull kunskap för att få ihop detta program. Tack för ert bidrag, stöd och uppmuntran Irmgard Blindow, Sofia Brockmark, Maria Carlsson, Gustav Johansson, Tina Kyrkander, Måns Lindell, Mikael Svensson och Mats Thuresson. Stort tack till Roland Bengtsson för synpunkter och inte minst tillgång till ditt digra bibliotek om alger. Tack även till Anna Gustafsson, Håkan Sandsten och Åke Widgren för viktiga bidrag och synpunkter. There is a general lack of knowledge on the efficiency of established methods to increase species conservation status in lake environments. This action plan aims to improve species knowledge, and to get efficient tools to improve the future survival of 15 threatened freshwater macrophytes living in permanent waters. Five of the targeted species belong to the genus Potamogeton and ten are charophytes belonging to the genera Chara, Nitella and Nitellopsis. Chara rudis, C. filiformis and Nitellopsis obtusa grow in calcareous lakes. Nitella translucens, N. mucronata, N. gracilis, N. syncarpa and N. confervacea grow in soft waters. Previously, Chara braunii occurred in lakes, but nowadays is known only from the northern parts of the Bothnian Bay where the salinity is very low and conditions much resemble freshwater habitats. Tolypella canadensis grows in mountain lakes with low water temperature in the northernmost part of Sweden. All five Potamogeton-species grow in mesotrophic waters, but P. rutilus demands more oligotrophic waters, while P. trichoides and P. acutifolius prefer eutrophic water. Beside lakes, P. compressus and P. friesii also grow in slow flowing streams and in the northern parts of the Bothnian Bay. Altered physical conditions, such as lowering and regulating water levels, together with eutrophication are the main reasons why the targeted macrophytes are threatened. From the middle of the 19th century and approximately 100 years onwards, there has been extensive losses of suitable habitats, with many of the original wetlands and lakes drained and converted to farmland. Consequently, many small ponds and lakes dried up and the aquatic organisms living there disappeared. In regulated lakes, the amplitude of the water level fluctuates which can lead to that aquatic macrophytes either dry out or grow too deep to get enough light . During the last decades, increased humification of many waters decreases the amount of light reaching down into the water. The action plan proposes active measures to increase species distribution by introducing plants on historic localities as well as in new lakes and ponds. However, every introduction needs to be prudently considered. It is also recommended to conduct pilot studies before starting large-scale introductions of charophytes, as there is a little knowledge on species requirements. In addition, national guidelines for introduction and reintroduction of aquatic species needs to be established. More knowledge is indeed needed on the ecology of the targeted species, especially the charophytes. One of the suggested actions is therefore studies on how different species of charophytes compete with more common submersed macrophytes. Studies are also suggested on the temperature demands of T. canadensis, since it is unknown if climate change is a threat to this species. Earlier inventories with the aim of mapping species distribution showed that some species, like N. translucens, are more common than expected. In contrast, the Potamogeton-species have disappeared from many earlier localities. In this action plan, there is no general focus on inventories. However, the action plan suggests that inventories of four species should be conducted. C. braunii should be looked for on the historical locality in lake Vänern. T. canadensis grows in inaccessible places in mountain lakes and it is expected to be more common than we think, if only these inaccessible lakes are reached. N. confervacea is a tiny plant with only small parts of the shoots above the sediment. An inventory focusing on this species will hopefully reveal more localities. N. translucens is also expected to be overlooked since it in Sweden often grows in humic forest lakes, having brown water. These kind of lakes are often species poor regarding macrophytes and not chosen for inventerories. The action plan runs 2017-2021, by which we hope to have gained more knowledge on how to favour these species, as well as having conducted some actions that more or less directly increases the occurrence and survival of several species. The plan is a guidance document, and not legally binding.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har under åren 2005 – 2010 genomfört ett antal inventeringar av makrofyter, vattenväxter, i olika syften och därför också med olika metodik. Totalt ingår 50 sjöar och delar av 8 vattendrag i de genomförda inventeringarna. Vissa sjöar är inventerade mer än en gång under dessa år eftersom inventeringarna har haft olika syften. Syftet med denna rapport är främst att sammanställa data över hotade natearter. Det finns ettåtgärdsprogram för hotade natearter framtaget i vilka 5 natearter är upptagna (Jacobson 2009). Av dessa finns 4 i Södermanlands län; uddnate, bandnate, spetsnate och styvnate. Vissa av inventeringarna har också gjorts för att kunna fastställa ekologisk status, baserat på makrofyter. Därför redovisas också den ekologiska statusen för de sjöar där sådana data finns. De ovan nämnda natearterna har tidigare rapporterats från 28 av de aktuella sjöarna och vattendragen.Dessa artfynd är från 1800-tal till 1980-tal. Av dessa återfanns hotade natearter i 12 sjöar. I tre av dessa sjöar återfanns två hotade natearter i samma sjö. Dessutom gjordes tre nyfynd, vilket innebär att det totaltgjordes 18 fynd av de hotade natearterna. Nyfynden var ett fynd av styvnate och två av uddnate. Ett av dessa uddnatefynd gjordes i en sjö där även återfynd av bandnate gjordes. De hotade natearterna kan vara oregelbundna i sin förekomst och kan ett ogynnsamt år ligga vilande påsjöbotten. Det går därför inte att genom ett enda återinventeringstillfälle konstatera om en art finns kvar påen lokal eller inte. Data från dessa inventeringar indikerar dock att det finns en negativ trend för bandnatesom endast återfanns på 4 lokaler av 14. Inga av återfynden gjordes i något vattendrag vilket kan bero påatt vattendrag har rensats, rätats samt varit utsatta för eutrofiering under 1900-talet. För de andra arternafinns ingen tydlig trend. Ekologisk statusbedömning kunde göras på 22 sjöar. Av dessa hade över hälften (14 st) God Status eller Hög Status. Det finns dock vissa problem med bedömningsmetodiken. Till exempel får naturligtnäringsrika klarvattensjöar ofta som högst Måttlig status, trots att dessa av erfarna inventerare inte ansesvara sjöar med problematisk eutrofiering.Ett antal sjöar var dock så pass eutrofa att siktdjupet och därmed även artrikedomen var mycketbegränsad. En stor mängd växtplankton leder till grumlighet av vattnet och minskat siktdjup. Här behövsinsatser för att minska övergödningen. Övergödning kan leda till igenväxning, men i vissa fall ärförändrad hydrologi, ofta sjösänkning, den främsta orsaken till igenväxning.

The main objectives of this thesis are to study if a topographic wetness index (TWI) could be used as a tool for predicting the spatial distribution of vascular plant species richness in the boreal forest as well as to study congruence in species richness between vascular plants, liverworts, mosses and lichens. A wetness index ln(a/tanβ) based on topography was used to assign a specific TWI-value to every 20 x 20m grid in two 25 km2 boreal forest landscapes (differing in average soil pH) in northern Sweden. Soil pH is known to be influenced by groundwater and to affect plant species richness in other biomes. Therefore, the relationships between plant species richness, TWI and soil pH were also studied. The results showed that the majority of the investigated boreal forest landscapes were relatively dry and species-poor, whereas interspersed patches linked to areas with relatively high TWI had species-rich vegetation including the species of the drier parts of the landscape. There was a positive relationship between species richness of vascular plants and the TWI in both landscapes, but varied with average soil pH. TWI explained 30 % and 52 % of the variation in plant species richness in the landscape with lower and higher pH, respectively. The proportion of regionally uncommon plants also increased with TWI. Testing different calculation methods of the TWI resulted in a large variation in correlation strengths between the various TWI-values and different measured variables (species richness of vascular plants, soil pH, groundwater flow and soil moisture). The relationship between plant species richness and TWI could be further improved with some of the calculation methods. When studying correlations in species richness using data sets from boreal forest in northern Sweden, strong positive correlations among vascular plants, mosses and liverworts were found, but no significant correlation between macrolichens and any of the other groups. This result could be explained by that the species number of each of the three related groups increases with ambient moisture, whereas the species number of macrolichens is weakly associated with moisture. In conclusion, the TWI could become a useful tool in conservation management for identifying areas of special interest prior to field inventories. Since vascular plants can be used as an indicator taxon for species richness of mosses and liverworts, high TWI-values indicate areas of species hotspots of these taxa. Syftet med avhandlingen är att dels studera om ett topografiskt fuktighetsindex skulle kunna vara användbart för att förutsäga fördelningen av kärlväxters artrikedom i boreal skog, dels att studera om den rumsliga fördelningen av artrikedom hos kärlväxter, blad- och levermossor samt lavar sammanfaller. Ett fuktighetsindex, ln(a/tanβ), som bara är baserat på topografi användes för att beräkna ett indexvärde för varje 20 x 20 m grid i två 25 km2 stora boreala skogslandskap (med i medeltal olika mark-pH) i norra Sverige. Det är känt att mark-pH påverkas av grundvatten och att pH i sin tur påverkar artrikedom hos kärlväxter i andra biom. Därför studerades även sambanden mellan kärlväxters artrikedom, mark pH och TWI. Resultaten visade att större delen av det studerade boreala landskapet var relativt torrt och artfattigt, medan mindre utspridda områden med höga TWI-värden var artrika på kärlväxter och här växte även arter som återfanns i de torra delarna av skogen. Sambandet mellan artrikedom hos kärlväxter och TWI var positivt i båda landskapen, men påverkades av de olika nivåerna på mark-pH. TWI förklarade 30 % av variationen i artrikedom i området med lägre mark-pH respektive 50 % i området med högre mark-pH. Andelen kärlväxter som klassificeras som icke vanliga i respektive region ökade också med TWI. Med andra beräkningsmetoder för TWI visade det sig att styrkan på korrelationerna mellan TWI och olika uppmätta variabler (artrikedom hos kärlväxter, mark-pH, grundvattennivå och markfuktighet) varierade mycket. Sambandet mellan artrikedom hos kärlväxter och TWI kunde förbättras ytterligare med vissa beräkningsmetoder. Då korrelationer i artrikedom studerades användes ett dataset från boreal skog i norra Sverige. Resultaten visade på starka, positiva korrelationer mellan kärlväxter, blad- och levermossor, men inga korrelationer mellan någon av dessa grupper och lavar. Detta kunde förklaras med att artrikedom hos de tre korrelerande organismgrupperna ökar med ökad fuktighet, medan artrikedom hos lavar inte är kopplat till fukt. Huvudslutsatsen i avhandlingen är att TWI, som endast är baserad på topograpfiskt data, skulle kunna bli ett värdefullt redskap i naturvårdsplanering för att identifiera särskilt intressanta skogsområden innan man gör fältinventeringar. Eftersom studien visar att kärlväxter kan användas som en indikator grupp för artrikedom hos blad- och levermossor indikerar höga TWI-värden områden med hög artrikedom även vad gäller dessa taxa.

In hilly boreal landscapes topography governs groundwater flow which strongly influences soil development, and thus vegetation composition. Soil pH is known to correlate well with plant species density and composition, but in boreal forests this relationship has been little studied. Previously, we successfully used a topography-based hydrological index, the topographical wetness index (TWI), as an approximation of the variation in groundwater flow to predict local plant species density in a boreal forest landscape. Data on species indicator values demonstrated that soil pH can be an important soil variable linking groundwater flow and plant species density. In the present paper we explore this link by relating measured soil pH to species numbers of vascular plants and TWI in 200-m2 plots within two boreal forest landscapes, differing in average soil pH. The two landscapes showed almost identical relationships between plant species number and soil pH, implying that this relationship is robust. The landscapes also had similar relationships between soil pH and TWI as well as between plant species number and TWI except at high TWI values, which indicate groundwater discharge areas. In these areas soil pH and plant species numbers were higher in the high-pH landscape at any given TWI value. We conclude that for predictive mapping of the species density of vascular plants in boreal forests, soil pH is a major factor. However, TWI as a measure of groundwater flow is a practical alternative predictor.