Search

First paragraph: Aquaculture is receiving increased attention from a variety of stakeholders. This is largely due to its current role in the global food system of supplying more than half of the seafood consumed, and also because the industry continues to steadily expand (UN Food and Agriculture Organization 2018). A recent article in Environmental Research Letters, 'Feed conversion efficiency in aquaculture: do we measure it correctly?', by Fry et al (2018a) found that measuring feed conversion efficiency of selected aquatic and terrestrial farmed animals using protein and calorie retention resulted in species comparisons (least to most efficient) and overlap among species dissimilar from comparisons based on widely used weight-based feed conversion ratio (FCR) values. The study prompted spirited discussions among researchers, industry representatives, and others. A group assembled to write a standard rebuttal, but during this process, decided it was best to engage the study's original authors to join the discourse. Through this collaboration, we provide the resultant additional context relevant to the study in order to advance conversations and research on the use of efficiency measures in aquatic and terrestrial animal production systems.

En växande insikt om betydelsen av livsmedel för global miljöpåverkan, särskilt animaliska livsmedel inklusive sjömat, har lett till ett behov hos producenter såväl som handeln att kommunicera miljöpåverkan av råvaror och produkter genom livsmedelskedjan. Detta visar sig i form av nya krav på att dokumentera produkters miljöavtryck, t ex vid certifiering och i regelverk. EU initiativet inom hållbar utveckling med en "inre marknad för gröna produkter" är ett exempel, med målet att dokumentera miljöavtrycket av produkter på EU marknaden enligt metoden Product Environmental Footprinting (PEF). Målet är att göra det möjligt för konsumenter, handel, producenter och lagstiftare att göra medvetna val och att etablera drivkrafter mot reducerad miljöpåverkan i produkters värdekedja. För att kunna leva upp till dessa nya krav, krävs tillgång på representativ data av hög kvalitet, något som i stort sett har saknats för sjömatsprodukter. För att göra högkvalitativa, representativa data kring resursåtgång och miljöpåverkan av sjömatsprodukter (inklusive biomassa som direkt eller indirekt används till foder) tillgängliga, initierade den norska sjömatsbranschen ett pilotprojekt. Projektet definierade en rekommenderad metod och struktur för datainsamling och använde denna metod för att samla in tillgängliga data för ett antal pilotfall. Metoden för datainsamling presenteras i detta dokument och kan, tillsammans med pilotdataseten som gjorts tillgängliga i projektet, användas av näringen som grund för en bredare datainsamling för att skapa en utbyggd sjömats-LCI-databas. An increasing awareness about the important role of food, in particular animal-based foods including seafood, for global environmental impacts has led to a need of producers as well as retailers to communicate environmental impacts of raw materials and products through the food chain. This is demonstrated by new requirements to document the environmental footprints of products, e.g. by certification schemes and policies. The EU policy for sustainable development with its "single market for green products" is one example, aiming for documenting the environmental footprint of products on the EU market according to the Product Environmental Footprint (PEF) method. The goal is to enable consumers, retailers, producer, regulators and policy makers to make conscious choices and establish drivers for reducing environmental impacts throughout product supply chains. To be able to live up to these new requirements, representative data of high quality is needed, something which has largely been missing for seafood products. To make high-quality, representative data on the resource use and environmental impacts caused by seafood products (including biomass used directly or indirectly for feed) available, the Norwegian seafood industry initiated a pilot project. The project defined a recommended method and structure for data collection and used this method to collect available data for a number of pilot cases. The method for data collection is presented in this document and can, together with the pilot data sets made available through the project, be used by the industry as a basis for a broader data collection to create an expanded seafood LCI database.