Search

Mellanskarvens ekologi och effekter på fisk och fiske Mellanskarven är såväl en insjö- som havsfå­gel. Den häckar i grunda kustområden och insjöar i Syd- och Mellansverige samt sällsynt i norrlands kustland. Kärnområdet för beståndet av svenska mellanskarvar är södra Kalmarsund där skarven etablerade sig på nytt i slutet av 40-talet efter att ha varit fördriven som häckfågel i Sverige under nära 50 år. Fram till mitten på 80-talet var antalet skarvar i Sverige mycket lågt men populationen har under de därpå följande tio åren genomgått en mycket kraftig tillväxt. Denna kraftiga beståndstillväxt är gemensam för stora delar av Västeuropa, och har satts i samband med förbättrat fågelskydd samt förändringar i fiskbestånden vilken kan bero på ökad eutrofiering. Vad beträffar födan är skarven generalist och fångar de fiskarter som är vanligast förekommande och mest tillgängliga. Abborre och mört är de dominerande fiskarterna i sjöar och grunda kustområden och är också viktiga byten för skarven. I skärgårdsområden, under skarvarnas häckning, utgör även tånglake och strömming en stor andel av födan. Den urgamla konfliktsituationen mellan människa och skarv har sitt ursprung i konkurrens om en gemensam resurs samt fåglarnas påverkan på vegetationen på de öar där de häckar. Skarvens effekter på yrkesfisket kan indelas i direkta och indirekta effekter. Till direkta effekter hör skador på fisk samt förlust av fisk i redskap genom skarvpredation. Till indirekta effekter hör långsiktiga förändringar av fisksamhällena orsakat avskarvens fiskkonsumtion. Ett annat problem är att ett mycket stort antal skarvar drunknar i redskap. Bitskador på fisk av skarv i redskap förekommer lokalt i Sverige, och under vissa perioder. Av de platser där en dokumentation och kvantifiering av skador på fisk ägt rum (insjöar i Skåne och Östergötland, kustområden i norra Kalmarsund och delar av Vä­nern) är omfattningen av skador för närvarande förhållandevis liten. Endast i Vänern (vissa områden) och Roxen, Ög, kan stundom ett större antal fiskar vara så pass skadade att de blir osäljbara för yrkesfiskaren. Storskaliga förändringar av fiskpopulationer genom skarvpredation har i studier ej kunnat beläggas men teoretiska beräkningar av skarvarnas fiskuttag i närheten av stora kolonier antyder att fåglarna rimligen kan påverka fiskbeståndens storlek. Förändringar i fiskarnas beteende och därmed uppehållsort ärockså att vänta i närheten av stora skarvkolonier. En del yrkesfiskare uppfattar skarvens predation på ål som ett problem. Alen har ett högt kommersiellt värde och är en viktig inkomstkälla för ett antal yrkesfiskare i Syd och Mellansverige. Det är oklart hur mycket ål skarvarna konsumerar, men totalt sett är ålen av liten betydelse som föda för skarven. Ålinvandringen till svenska vatten har under senare decennier minskat utan fullgoda förklaringar. Med minskade åltätheter kan deti nte uteslutas att skarvpredation, och omfattande yrkesfiske av ål, ytterligare kan krympadet redan svaga ålbeståndet. Yrkesfisket efter ål i insjöar och i Östersjön är idag dessutom mer eller mindre helt beroende av stödutsättningar. Den kraftiga expansion av antalet skarvar som ägt rum under senare år har nu delvis avstannat. Orsaker kan vara populationsmättnad på grund av födokonkurrens, begränsande faktorer i övervintringskvarteren, brist på lämpliga boplatser samt mänsklig förföljelse vid skarvarnas häckningsplatser. Undersökning av fritidsfisket vid Gålö-Ornö, Stockholms skärgård, 1995-96 Fritidsfisket i sydöstra delen av Stockholms skärgård karterades 1995 och 1996, dels genom postutskick till ett antal, slumpvist utvalda hushåll, dels genom intervjuer av fritidsfiskare i falt. Arbetet ingår som en del i Fiskeriverkets ”Kustfiskeprojekt”, vilket bland annat syftar till att erhålla kunskap om det totala fiskets, dvs både fritids- och yrkesfisket, struktur i representativa avsnitt av större, sammanhängande svenska kustområden. Undersökningen visade att ca 4 600 hushåll (motsvarande ca 7 000 personer) bedrev fiske i undersökningsområdet. Den beräknade totalfångsten i fritidsfisket uppgår till 100-120 ton. Arsmedelfångsten per aktivt fiskande inom olika kategorier fritidsfiskare varierade mellan 17 och 38kg. Fångsten dominerades av abborre, strömming och gädda, men även fångsterna av flundra, gös, sik och öring var betydande. Andelen av totalfångsten för personer som fiskade med stöd av enskild fiskerätt uppgick till mindre än 20%. Deras fångst var högre för bottenlevande arter som flundra, piggvar, lake, ål och torsk, än för gädda, gös och strömming, vilket avspeglar skillnader i redskapsval mellan fiskare på enskilt vatten och övriga fritidsfiskare. Fritidsfisket var koncentrerat till de inre delarna av skärgården nära fastlandet. Beskattningen av fiskbestånden sker alltså till största delen inom en begränsad del av skärgården. Trots detta var fångsttalen höga av framförallt abborre, gädda, gös, strömming och flundra, vilket visar på skärgårdens potential i fråga om fiskresurser och antyder att resursutnyttjandet är utomordentligt lågt i stora delar av Stockholms skärgård. Biologiska undersökningar vid Ringhals kraftverk 1988-1996 Resultaten från de biologiska kontrollundersökningarna vid Ringhalskärnkraftverk under åren 1988-1996 sammanfattas i denna rapport. Undersökningarna har omfattat mätningar av förluster av fisk­ägg och fisklarver i kylvattenintaget. Effekterna i utsläppsområdet har undersökts genom provfiske med små ryssjor, medan en eventuell storskalig inverkan på fiskbestånden studeras genom analys av fångstutvecklingen i yrkesfisket. Slutsatserna av kontrollundersökningarna är följande: • Rekryteringen hos några stationära grundvattenlevande arter har sannolikt skadats som en följd av den kontinuerliga förlusten av ägg och larver i kylvattenintaget. • Provfiskena indikerar att rekryteringsskadan hos dessa arter orsakat sjunkande tätheter av vuxen fisk, även om andra kylvattenrelaterade förändringar i utsläppsområdet också kan ha påverkat de lokala bestånden. • Förekomsten av olika arter i utsläppsområdet styrs av deras temperaturpreferens. Såväl anlockning som skyende har visats. • Naturliga eller mänskligt orsakade klimatsvängningar förstärker kylvatteneffekterna. Skyendereaktioner har varit tydligast under nittiotalets varma somrar. • Fångstutvecklingen i yrkesfisket indikerar inga regionala effekter på fiskbestånden orsakade av kylvattenintag och värmepåverkan. Snarare har intensiteten på fisket avgörande betydelse. Från sediment till fisk - en översiktlig studie av Vombsjönsekosystem 1994-95 Vombsjön har under minst 50 år präglats av tidvis återkommande perioder med blom av blå-gröna alger. Detta har varit ett problem inte bara för fiske och rekreation utan också för sjöns funktion som råvattentäkt. Under de senaste åren har liknande problem åtgärdats genom mörtfiskreduktion. Denna undersökning har utförts för att försöka fastlägga orsakerna till Vombsjöns problem och föreslå åtgärder för förbättring. Vombsjön kännetecknas av höga närsalthalter och periodvis återkommande perioder med hög växtplanktonproduktion och lågtsiktdjup. Även sommartid har däremellan förekommit perioder med relativt låg växtplanktonbiomassa och ganska klart vatten. Vombsjön har här igenom avvikit positivt från närliggande sjöar som Ringsjön och Finjasjön. Fisksamhället tycks mer långsiktigt ha pendlat mellan perioder med relativt låg fisktäthet som nu och perioder med mycket fisk som under början av 1980-talet. Sjöns växtsamhälle är mycket begränsat efter den ökning av regleringsamplituden som ägde rum för omkring 30 år sedan. Tillförseln av närsalter från främst Björkaåns jordbruksområden är hög och har sannolikt så varit under lång tid. Rapporten består av fyra olika rapporter.

Kustlaboratoriets övervakning av kustfiskbestånd startade för över 30 år sedan och bedrivs huvudsakligen med provfisken efter standardiserade rutiner i en handfull områden utmed svenska kusten. Delar av detta program ingår i ett internationellt miljöövervakningssystem. Det yrkesmässiga fisket följs genom det licensierade fiskets loggboksstatistik. I laboratoriets första resursöversikt, 1997, omfattade redovisningen i första hand de viktigaste sötvattenarterna. I årets upplaga presenteras även kustfisket på de marina arterna. Sedan ett antal år tillbaka ger Kustlaboratoriet prognoser för abborre i Östersjön och för torsk och havslekande sik i Bottniska viken. Detta sker i samarbete med Vilt- och Fiskeriforskningsinstitutet (VFFI) inom ramen ”Samarbetsorganet för fisk i Bottniska viken”. Ett utvecklingsarbete pågår för att förbättra metoderna och även ge prognoser för fler arter. Årets översikt har koncentrerats på förutsättningarna att genomföra fångstprognoser. The Institute of Coastal Research monitors the most important fish stocks for the professional and leisure fishing in the coastal zone. The first report on resource monitoring in the Swedish coastal zone, issued last year, was an overview of the present situation concerning the possibilities to make stock assessments for coastal species. However, traditional methods for assessing these stocks were considered not adapted for coastal conditions and could only be used in a few cases. Special criteria requested for, e. g., VPA, like a defined unit stock and variable fishing mortality, are seldom met. As coastal species often appear as hundreds different separate stocks such analyses are complicated or unreasonably expensive which has been an incentive for developing new methods better adapted to coastal conditions. The stock assessment procedures have progressed far enough for analysing the general status of the major coastalstocks. A few species are overexploited or close to, e.g. vendace and cod, but some species are considered under exploitedand could sustain a higher fishing mortality, e.g. perch, pike and flounder. For other species the basis for statements are weaker. The prerequisites for making catchprognoses are discussed and for some species prognoses are presented. The Institute of Coastal Research also is engaged in environmental monitoring. Coastal fish communities are studied at nuclear power plants and pulpmills. Reference areas coupled to an international system also engaging Finland and Estonia provide background data. Impacts on fish are also studied in the Öresund area at the site of the constructions of a bridge between Denmark and Sweden. Test fishing data produced by the monitoring programmes also provide an important input for the stock prognosis. Chemical contamination is a problem restricting consumption of Baltic fish. Concentrations have, however, dropped considerably, and the recommendations may be reconsidered in the near future at least for the coastal species. Many local impacts of coastal eutrophication on fish are evident. Strong stocks of mainly cyprinids develop, but the recruitment of many predatory fish can be negatively affected. Although many improvements have been seen, effluents from pulp and paper mills continue to cause negative influence on fish reproduction and recruitment. The responsible substances are still unknown. Fish attracted to heated areas at nuclear power plants may suffer from severe reproductive disorders. Recently, a parasitic microsporidian was detected in roach and pike eggs, sometimes causing total destruction of the fish gonads. Coastal fishing generally has small impacts on the environment. The risk of by catches of seals and birds constitute the main problem. An inquiry among fishermen was recently made, showing that by catches depend upon gears as well as the behaviour of the seals. The results point to a need of improving fishery techniques.

I Kustlaboratoriets verksamhet ingår att följa bestånden av de arter som har störst betydelse för yrkes- och fritidsfisket efter kusterna. Laboratoriet bedriver också undersökningar för att mäta påverkan på fisk av olika former av miljö­störningar, såväl storskalig påverkan som mer lokala effekter i t ex industrirecipienterna. Dessa båda verksamheter är till stor del sammankopplade, då data för resursövervakningen till stor del hämtas från miljökontrollen, särskilt de delar som löper i referensområden. I resursöversikten behandlas de arter och havsområden som prioriteras av Fiskeriverkets Resurs- och Miljöavdelning. Prioriteringen bygger på kunskap om vilka arter som är mest intressanta för fisket och i vilka regioner dessa har sin huvudsakliga utbredning. Resursövervakningen bygger på såväl egna data som loggboksstatistik. Det bör dock noteras att loggboksstatistiken främst belyser det yrkesmässiga fiskets fördelning i kustzonen. Värdet för kvantitativa uppskattningar är dock lägre då det endast redovisar en mindre del av det totala fisket. Miljörapporten sammanfattar de effekter på kustfiskbestånden och fiskens kvalitet som livsmedel som kan kopplas till den storskaliga miljögifts- och närsaltsbelastningen samt den påverkan av lokala utsläpp och byggande i vatten som Kustlaboratoriet undersökt.

Fish are studied to an increasing extent in environmental monitoring around the coasts of Sweden, and the coastal fishery has a good potential for further development. Standardized techniques for long-term monitoring and predictions of the size and productive capacity of fish populations, as well as continuous control of their health in a wide context thus are required. This report describes a basic programme and guidelines designed to study coastal fish. The system also constitutes a basis for an integration of physiological health studies and measurements of contaminant levels with basic ecological data. Both population monitoring and collection of fish for analytical purposes are done by means of fishing using established methods -gill nets and fyke nets. A detailed description of the principles behind the systemis given by Neuman (1985). The monitoring and prognosis system is designed for coastal species. Such species mainly occur close to the bottom; the dominating pelagic fishes are mainly found further out to sea. In order to be able to link the reactions of the fish to the environmental situation in a specific study area, priority is given to stationary species, particularly with regard to measurements on the individual level. In addition, the system concentrates on relatively large species because they are often of commercial interest, they allow individual chemical and biological analyses and are easy to catch with established methods. The species monitored, i.e., demersal (bottom-living) fairly large fish, can begrouped into two communities on the coasts of the Baltic: littoral, mainly stationary warm-water species, and less stationary cold-water species living in deeper water. The most common fish in the former group are perch, roach and ruffe, whereas the latter mainly consists of flounder, cod, sculpins, viviparous blenny, and whitefish. At the Swedish West Coast, cold-water species such as cod, flatfish, viviparous blenny and sea scorpion dominate also in shallow water; eel is the only major representative of warm-water fishes. The design of the test fishing, as in all other monitoring of inter-year variations in biological processes, places strict demands on statistical planning. The methods described here have been developed through many years of pilot studies and statistical tests. By means of stratification as regards choice of species and size groups, depth intervals, stations and times of year, it has been possible to create statistically satisfactory programmes at reasonable expense. Consequently, this programme has a design that definitely separates it from inventory studies. However, such geographical mappings of, e.g., species distribution should be included in the predesign studies that should be made prior to each individual monitoring programme is started. The flow of information through the system is described in the chart on p. 4. Other measurements on the individual level, being outside the scope of the basic programme described here - biomarkers, physiology, pathology etc. - can easily be included. A large number of such methods have been described by Neuman (1985). The basic programme is applied both in reference areas (Thoresson, 1993), e.g.,areas without local anthropogenic influence, and in polluted areas (Thoresson,1992). A first edition of the Guidelines was printed in 1993. In this second edition some minor changes have been made. The Reproduction part has been revised according to recent observations on environmental impact on sexual maturation and the risk that feminizing substances may change sex rates.

Kustlaboratoriet bedriver sedan slutet av 1980-talet miljöövervakning enligt standardiserad metodik i s k referensområden, dvs områden utan nämnvärd lokal mänsklig påverkan. I ett par områden startade undersökningarna på 60- och 70-talet. Nya områden tillkommer efterhand och Kustlaboratoriets metodik används nu också i Finland och Baltikum. Tyngdpunkten i undersökningarna ligger på fisk, men de omfattar bl a även hydrografi och mjukbottenfauna. Föreliggande publikation, Referensområden (R), är en handbok som dokumenterar dessa undersökningar. Den ingår som en av tre delar i Handbok för kustundersökningar; de övriga är Metoder för övervakning av kustfiskbestånd (MB) och Recipientkontroll (K). MB ger en beskrivning av Kustlaboratoriets övervaknings- och prognossystem för fiskbestånd, dvs metodiken för undersökningarna i bl a referensområden. I K beskrivs undersökningar av recipienter för värmekraftverk och skogsindustrier. De olika referensområdena beskrivs med en kort inledande bakgrund och historik följt av en dokumentation av fältverksamheten. Urvalet av områden som presenteras är här begränsat till dem där verksamhet bedrivits på bred bas under många år. Varje områdesbeskrivning avslutas med en referenslista, som omfattar de rapporter som producerats av Kustlaboratoriet. Andra arbeten är också upptagna med ambitionen att underlätta för den som önskar mer information om genomförda undersökningar och resultat rörande aktuellt område. Samtliga rapporter finns hos Kustlaboratoriet i Öregrund. I denna upplaga ges detaljerad information endast om aktuell verksamhet. För tidigare program (gäller områden som startade på 1960- och 1970-talet) hänvisas till Thoresson, G. Projekthandbok för fältundersökningar, Statens naturvårdsverk SNV PM 457 (1973), SNV PM 832 (1976) och SNV PM 1870 (1984), i vilka bl a nu nedlagda undersökningar finns dokumenterade. För att minska antalet korshänvisningar innehåller alla delarna (MB, Koch R) samma kodlistor samt de blanketter som är aktuella i respektive del. I syfte att underlätta verksamheten i fält har varje blankett en instruktion för dess ifyllande på baksidan. Under rubriken ”Dataregistrering” ges inom varje program kompletterande information, som är nödvändig för ett korrekt ifyllande av blanketterna. Under 1996 har MB uppdaterats. Alla hänvisningar till MB gäller denna senare upplaga.

Fisk används i ökande utsträckning i miljöövervakningen utmed våra kuster, och medvetenheten om kustfiskets utvecklingsmöjligheter tilltar. Denna situation ställer krav på långsiktig övervakning av och prognoser över fiskbeståndens storlek och produktionskapacitet samt en fortlöpande kontroll av deras hälsotillstånd i vid mening. Föreliggande arbete beskriver ett basprogram utformat för att möta dessa krav. Systemet utgör också en bas för specialundersökningar av t ex fysiologi och miljögiftshalter. Såväl beståndsövervakningen som insamlingen av fisk för provtagning sker genom fiske med etablerad metodik - nät och ryssjor. För en utförlig presentation av principerna bakom systemet hänvisas till Neuman (1985). Övervaknings- och prognossystemet är utformat för kustbundna arter. Dessa uppträder huvudsakligen nära botten; de dominerande pelagiska fiskarna uppehåller sig främst längre ut till havs. För att det skall vara möjligt att koppla fiskens reaktioner till miljösituationen i undersökningsområdet, prioriteras stationära arter; i synnerhet gäller detta mätningar på individnivå. Vidare är systemet inriktat på relativt storvuxna arter, eftersom de ofta är av intresse för fisket, medger individuell kemisk och biologisk analys och är lätta att fånga med etablerad metodik. De arter som övervakas, dvs bottenlevande, någorlunda storvuxna fiskarter, kan vid Östersjöns kuster grupperas i två samhällen: littorala, i huvudsak stationära varmvattenarter samt kallvattenarter, som lever djupare och är mindre stationära. I den förra gruppen är abborre, mört och gers vanligast, medan den senare främst består av skrubbskädda, torsk, simpor, tånglake och sik. Vid svenska västkusten dominerar kallvattenarter som torsk, plattfiskar, tånglake och rötsimpa även på grunt vatten; ål utgör här det enda starka inslaget av varmvattenfisk. Uppläggningen av provfiskena, liksom all annan kontroll av mellanårsvariationer i biologiska förlopp, ställer hårda krav på statistisk planering. De metoder som här beskrivs har utvecklats efter mångåriga förstudier och statistiska prövningar. Genom stratifiering vad gäller val av art- och storleksgrupper, djupintervall, stationer och årstid har det varit möjligt att till rimliga kostnader skapa statistiskt tillfredsställande program. En klar skiljelinje har alltså dragits mot inventering; en sådan bredare insats bör dock ingå i den förundersökning som måste ligga till grund för vaije enskilt övervakningsprogram. I schemat på s. 4 beskrivs informationsflödet i systemet. Andra mätningar på individnivå, vilka ligger utanför det här presenterade basprogrammet biomarkörer, fysiologi, patologi etc - kan lätt tillfogas. Ett stort antal sådana metoder har beskrivits av Neuman (1985). Basprogrammet tillämpas såväl i referensområden [Handbokförkustundersökningar-referensområden), dvs områden utan nämnvärd lokal mänsklig påverkan, som i förorenade områden (Handbokför kustundersökningar - recipientkontroU). Denna upplaga utgör en omarbetning av en tidigare Handbok för kustundersökningar (Metodbeskrivningar i fiskeribiologi 1992:1). Endast mindre ändringar och kompletteringar har gjorts. Det kan nämnas att avsnittet Reproduktion har utökats och förutom ett antal mindre justeringar är det framför allt en uppdatering av vissa blanketter och kodlistor som har genomförts.

Fish are studied to an increasing extent in environmental monitoring around the coasts of Sweden, and the coastal fishery has a good potential for further development. Standardized techniques for long-term monitoring and prognosis of the size and productive capacity of fish populations, as well as continuous control of their health in a wide context thus are required. This report describes a basic programme and guide-lines designed to study coastal fish. The system also constitutes a basis for an integration of physiological health studies and measurements of contaminant levels with basic ecological data. Both population monitoring and collection of fish for analytical purposes are done by means of fishing using established methods — gill nets and fyke nets. A detailed description of the principles behind the system is given by Neuman (1985). The monitoring and prognosis system is designed for coastal species. Such species mainly occur close to the bottom; the dominating pelagic fishes are mainly found further out to sea. In order to be able to link the reactions of the fish to the environmental situation in a specific study area, priority is given to stationary species, particularly with regard to measurements on the individual level. In addition, the system concentrates on relatively large species because they are often of commercial interest, they allow individual chemical and biological analyses and are easy to catch with established methods. The species monitored, i.e., demersal (bottom-living) fairly large fish, can be grouped into two communities on the coasts of the Baltic: littoral, mainly stationary warm-water species, and less stationary cold-water species living in deeper water.The most common fish in the former group are perch, roach and ruffe, whereas the latter mainly consists of flounder, cod, sculpins, viviparous blenny, and whitefish. At the Swedish West Coast, cold-water species such as cod, flatfish, viviparousblenny and sea scorpion dominate also in shallow water; eel is the only major representative of warm-water fishes. The design of the test fishing, as in all other monitoring of inter-year variations in biological processes, places strict demands on statistical planning. The methods described here have been developed through many years of pilot studies and statistical tests. By means of stratification as regards choice of species and sizegroups, depth intervals, stations and times of year, it has been possible to create statistically satisfactory programmes at reasonable expense. Consequently, this programme has a design that definitely separates it from inventory studies. However, such geographical mappings of, e.g., species distribution should be included in the preliminary studies that should be made prior to each individual monitoring programme.

Fisk används i ökande utsträckning i miljöövervakningen utmed våra kuster, och medvetenheten om kustfiskets utvecklingsmöjligheter tilltar. Denna situation ställer krav på långsiktig övervakning av och prognoser över fiskbeståndens storlek och produktionskapacitet samt en fortlöpande kontroll av deras hälsotillstånd i vid mening. Föreliggande arbete beskriver ett basprogram utformat för att möta dessa krav. Systemet utgör också en bas för specialundersökningar av t ex fysiologi och miljögiftshalter. Såväl beståndsövervakningen som insamlingen av fisk för provtagning sker genom fiske med etablerad metodik—-nät och ryssjor. För en utförlig presentation av principerna bakom systemet hänvisas till Neuman (1985). Övervaknings- och prognossystemet är utformat för kustbundna arter. Dessa uppträder huvudsakligen nära botten; de dominerande pelagiska fiskarna uppehåller sig främst längre ut till havs. För att det skall vara möjligt att koppla fiskens reaktioner till miljösituationen i undersökningsområdet, prioriteras stationära arter; i synnerhet gäller detta mätningar på individnivå. Vidare är systemet inriktat på relativt storvuxna arter, eftersom de ofta är av intresse för fisket, medger individuell kemisk och biologisk analys och är lätta att fånga med etablerad metodik. De arter som övervakas, dvs bottenlevande, någorlunda storvuxna fiskarter, kan vid Östersjöns kuster grupperas i två samhällen: littorala, i huvudsak stationära varmvattenarter samt kallvattenarter, som lever djupare och är mindre stationära. I den förra gruppen är abborre, mört och gers vanligast, medan den senare främst består av skrubbskädda, torsk, simpor, tånglake och sik. Vid svenska västkusten dominerar kallvattenarter som torsk, plattfiskar, tånglake och rötsimpa även på grunt vatten; ål utgör här det enda starka inslaget av varmvattenfisk. Uppläggningen av provfiskena, liksom all annan kontroll av mellanårsvariationer i biologiska förlopp, stälier hårda krav på statistisk planering. De metoder som här beskrivs har utvecklats efter mångåriga förstudier och statistiska prövningar. Genom stratifiering vad gäller val av art- och storleksgrupper, djupintervall, stationer och årstid har det varit möjligt att till rimliga kostnader skapa statistiskt tillfredsställande program. En klar skiljelinje har alltså dragits mot inventering; en sådan bredare insats bör dock ingå i den förundersökning som måste ligga till grund för varje enskilt övervakningsprogram.

Kustlaboratoriet bedriver sedan början av 1960-talet övervakning av recipienter för bl a värmekraftverk och skogsindustrier. Tyngdpunkten i undersökningarna ligger på fisk, men de omfattar också bl a hydrografi och mjukbottenfauna. Föreliggande publikation, Recipientkontroll (K), är en handbok som dokumenterar dessa undersökningar. Den ingår som en av tre delar i Handbok för kustundersökningar; de övriga är Metodbeskrivningar i fiskeribiologi (MB) och Referensområden (R). MB ger en beskrivning av Kustlaboratoriets övervaknings- och prognossystem för fiskbestånd och R beskriver undersökningar i opåverkade områden, som genomförs som jämförelse till recipienterna men också för att följa storskaliga förändringar i havsområdena. Handboken för recipientkontroll är indelad i ett antal undersökningsområden med en kort inledande bakgrund och historik. I denna ges referenser till de senaste sammanfattande rapporterna, i vilka specialrapporter inom olika ämnesområden sammanfattas. Detaljerad information ges i denna upplaga endast om aktuell verksamhet. För tidigare program hänvisas till Thoresson, G. Projekthandbok för fältundersökningar, Statens naturvårdsverk SNV PM 457 (1973), SNV PM 832 (1976) ochSNV PM 1870 (1984), i vilka bl a nu nedlagda undersökningar finns dokumenterade. För att minska antalet korshänvisningar innehåller alla delarna (MB, Koch R) samma kodlistor samt de blanketter som är aktuella i respektive del. I syfte att underlätta verksamheten i fält har varje blankett en instruktion för dess ifyllande på baksidan. Under rubriken ”Dataregistrering” ges, inom varje program, kompletterande information, som är nödvändig för ett korrekt ifyllande av blanketterna.