Search

Bakgrund: Prolaps är ett tillstånd som drabbar en av tre kvinnor efter vaginal förlossning. Tillståndet kan leda till fysiska och psykiska nedsättningar som smärta, inkontinens, sexuella dysfunktioner och minskad livskvalitet. Syfte: Syftet med litteratursammanställningen var att undersöka effekten av pelvic floor muscle training och pelvic floor physical therapy vid pelvic organ prolaps efter graviditet, i jämförelse med utan aktiv intervention. Material och metod: En litteraturöversikt genomfördes för att sammanställa den aktuella kunskapen och forskningsläget. Sökningarna genomfördes mellan 31 januari 2023 och 13 mars 2023 i databaserna Pubmed, Svemed+ och Cochrane Library. Resultat: PFMT/PFPT hade en signifikant effekt på symtom av prolaps, muskelmassan och arean av M. levator ani. Signifikant färre kvinnor hade sökt vidare behandling efter att ha genomgått PFMT/PFPT. Kombinationen av PFMT och livsstilsråd resulterade i att deltagarna upplevde en ökad livskvalitet efter interventionens slut. Det fanns ingen signifikant skillnad i graden av prolaps eller grad av inkontinens efter interventionen. Konklusion: Det fanns en viss förbättring för de som utförde någon form av PFMT vid prolaps. PFMT/PFPT hade en viss effekt på pelvic organ prolaps, framförallt på känsla av symtom och muskelmassa. Det behövs ännu mer forskning för att i dagsläget kunna dra en vidare slutsats.

Social hållbarhet är ett begrepp som står högt på agendan på såväl global som lokal nivå, och diskuteras idag som en självklar del i stadsutvecklingsprojekt. Dess kvalitativa karaktär medför svårigheter i att definiera och göra det mätbart, vilket ställer till med problem när det ska tillämpas. I en tid av skriande bostadsbrist har mark i storstäders perifera områden blivit eftertraktade att bygga på vilket skapar goda förutsättningar för kommuner att bedriva en aktiv markpolitik, och således ställa krav på marknaden. Kommuner har den formella makten över marktillgången medan det oftast är privata aktörer som bygger bostäderna. Syftet med den här studien är att analysera diskursen om social hållbarhet såsom den kommer till uttryck i praktiken, samt att få ökad förståelse för hur begreppet social hållbarhet tolkas av de aktörer som formulerar det. Studien vilar på en socialkonstruktionistisk ansats där utgångspunkten är att det inte finns några på förhand givna föreställningar, utan att dessa skapas i social interaktion mellan olika aktörer, där språket är med och formar dessa. Teorierna som ligger till grund för studien berör frågor om makt där diskursteori utgör en central del. För att besvara studiens syfte har diskursanalys, baserat på diskursteori, använts som metod. Det empiriska materialet består av olika dokument inom ett pilotprojekt för social hållbarhet i Stockholms stad, kallat Fokus Skärholmen, där ett jämförelseförfarande inför direktanvisning stått i fokus för analysen. Det framkomna resultatet har sedan jämförts mot tidigare diskurser, främst en akademisk diskurs, om hur social hållbarhet i stadsplanering har behandlats. Resultatet visar att det är sex element som tillsammans bygger upp förståelsen för social hållbarhet. Några av elementen kopplar an till sådant som traditionellt ryms inom byggaktörers ansvarsområde och handlar om byggande och planering, medan andra handlar om större komplexa samhällsfrågor som traditionellt ligger utanför byggaktörers ansvarsområden. Slutsatsen visar att staden bedriver en aktiv markpolitik i frågan om att verka för social hållbarhet. De ställer krav på byggaktörer att verka för att ta ett större samhällsansvar i projektet, än att enbart bygga bostäder, där byggaktörerna svarar upp mot stadens krav att vilja verka för det. Formuleringarna är dock vaga vilket riskerar att bli tomma ord, snarare än en praktisk vägledning, när implementeringen väl ska ske.