Search

Der in einschlägigen wissenschaftlichen Diskursen gängige Begriff der Postdigitalität (vgl. Cramer 2014) bezeichnet einen tiefgreifenden Transformationsprozess, der alle relevanten Dimensionen des gesellschaftlichen Lebens tangiert. Nicht nur die Omnipräsenz und Ubiquität des Digitalen spielen dabei ein zentrale Rolle, auch die Hybridität «alter» und «neuer» Medien bzw. medientechnologischer Infrastrukturen sowie auch Hybrisierungen von (Künstler:innen-)Subjekten gehen damit einher und verändern grundlegend die Perspektive darauf, wer in künstlerischen Prozessen Subjekt ist bzw. als was sich Subjekt konstelliert. Postdigitalität als Kulturwandel ist allerdings keine gängige Perspektive im bildungspolitischen Kontext Schule. Im Spannungsfeld zwischen Tradierung und Transformation konfligieren auch Subjekt-, Bildungs- und Kunstverständnisse. Unter Bezugnahme auf Latours Netzwerkparadigma der Akteur-Netzwerk-Theorie, auf New Materialism wie auch auf praxeologische Perspektiven eines doing subject werden im Folgenden die grundlegenden Transgressionen und Grenzauflösungen reflektiert, die sich sowohl für den pädagogischen als auch künstlerischen Kontext ergeben. Die Transgressionen sind dabei zweifach zu rahmen: zum einen hinsichtlich der pädagogischen Dimensionen Subjekt und Bildung, zum anderen hinsichtlich der Transformation des Kunstbegriffs. Beide Dimensionen werden für das Schultheater als eine performative Praxis der Reflexion postdigitaler Kulturen zusammengeführt und in ihrer Abgrenzung zum vorherrschenden schulisch-institutionalisierten Subjekt-, Bildungs- und Kunstverständnis reflektiert., The term postdigitality, which is commonly used in the relevant academic discourse (see Cramer 2014), refers to a far-reaching transformation process that affects all relevant dimensions of social life. Not only the omnipresence and ubiquity of the digital play a central role in this process, but also the hybridity of «old» and «new» media and media-technological infrastructures as well as the hybridization of (artist) subjects go hand in hand with it and fundamentally change the perspective on who is the subject in artistic processes or what the subject is constellated as. However, postdigitality as a cultural change is not a common perspective in the educational context of schools. In the field of tension between tradition and transformation, understandings of subject, education, and art are also conflicting. With reference to Latour’s network paradigm of actor-network theory, to new materialism as well as praxeological perspectives of a doing subject, the fundamental transgressions and boundary dissolutions that arise for both the educational and artistic contexts are reflected upon in the following. The transgressions are to be framed in two ways: Firstly, with regard to the pedagogical dimensions of subject and education. Secondly, with regard to the transformation of the concept of art. Both dimensions are brought together for school theatre as a performative practice of reflection of post-digital cultures and reflected in their demarcation from the prevailing school-institutionalized understanding of subject, education and art.

Matthias Marini, Masterarbeit Universität Innsbruck 2024

Die Autorin möchte mit dieser Masterarbeit die Frage klären, welche Möglichkeiten und Begrenzungen im gerontologischen Bereich bestehen den Hund innerhalb der Tiergestützten Intervention als Subjekt wahrzunehmen. Dazu werden in einem ersten Schritt die Definitionen innerhalb der Tiergestützten Arbeit, sowie die Voraussetzungen und Forderungen relevanter Verbände und Gesetzgebungen im deutschsprachigen Raum miteinander verglichen. Diese werden anschließend im Verhältnis zur Tierrechtsphilosophie betrachtet, welche den Anthropozentrismus und Speziesismus kritisiert und die Anerkennung der nicht-menschlichen Tiere als Subjekte fordert. Während insbesondere Begleittieren im Allgemeinen ein Subjektstatus zugebilligt wird, bleibt die Frage der Qualität der Beziehung und der tatsächlichen Möglichkeiten ein tierliches Subjekt zu sein offen. Sie soll mit Hilfe der Selbstbestimmungstheorie detaillierter diskutiert werden. Zur empirischen Untersuchung führt die Autorin eine qualitative Feldbeobachtung in einer gerontologischen Tagesstätte durch, in der ein Besuchshund am Alltag teilnimmt. Diese wird im Anschluss mit Hilfe der qualitativen Inhaltsanalyse ausgewertet. Aus ihr ergibt sich der Schluss, dass zwar eine Subjektivierung des Hundes stattfindet, die einrichtungsspezifischen Rahmenbedingungen aber erhebliche Auswirkung auf die Häufigkeit und die generelle Gestaltung haben., With this master's thesis, the author would like to clarify the question of what possibilities and limitations exist in the gerontological field for perceiving the dog as a subject within animalassisted intervention. To do this, the first step is to compare the definitions within animal-assisted work, as well as the requirements and demands of relevant associations and legislation in German-speaking countries. These are then considered in relation to the philosophy of animal rights, which criticizes anthropocentrism and speciesism and demands the recognition of non-human animals as subjects. While companion animals in particular are generally granted subject status, the question of the quality of the relationship and the actual possibilities of being an animal subject remains open. This will be discussed in more detail with the help of self-determination theory. For the empirical study, the author conducts a qualitative field observation in a gerontological day care center in which a visiting dog takes part in everyday life. This is then evaluated using qualitative content analysis. The conclusion is that although a subjectification of the dog takes place, the facility-specific framework conditions have a considerable impact on the frequency and the general design., Ramona Selina Konrad, in englischer Sprache, Masterarbeit Universität Innsbruck 2024

Fritidshemmet har gått från en verksamhet för att förhindra kriminalitet och tiggeri till att erbjuda stimulans och meningsfullt skapande. Med dessa förändringar har även fritidslärarens yrkesroll formats, det vill säga att fritidslärarsubjektet har omformat beroende på vilka diskurser som är rådande. Att erbjuda omsorg och lärande till eleverna är en del av rollen och uppdraget men även att kunna anpassa sig till de ändrade arbetsvillkoren när verksamheten behöver förändras. Vårt syfte med denna studie är att undersöka vilka diskurser som framträder när lärare i fritidshem och rektorer uttrycker sina tankar om meningsskapande inom fritidsverksamheten samt hur dessa diskurser kan forma fritidslärarsubjektets ideal. Teoretisk ramverk som används som analysverktyg vars diskursteori, subjektkonstruktioner och makt. Studien genomförs med två kvalitativa metoder där fyra rektorer och 10 lärare i fritidshem deltog i semistrukturerade intervjuer eller fokusgrupper. Empirin samlades in och transkriberades, sedan genomfördes och tematisering av materialet. Efter detta gjordes en kvantitativ sommar som belysta sju olika teman som var framträdande i intervjuerna. Dessa teman och teorin som analysverktyg har formatstudier. De mest återkommande teman kategoriseras i tre olika diskurser. Resultatet visade att fritidslärares yrkesroll är föränderligt eftersom förståelsen för denna brister i många höst. Yttre faktorer, såsom tid och rum blev beskrivande förutsättningar för fritidslärarsubjektet och dess arbetsuppgifter. Resultatet visade att tidssnyltande, glömska och vilja att bli sedd var av några tema som var utförda i diskurserna för fritidslärarsubjektet.

The purpose of this study is to examine how educators interact with children inroutine situations, focusing on children's rights and influence. Inspiration for thestudy is from Article 12 of the UN Convention on the Rights of the Child, which isalso clarified in the background section. In this study, Biesta's democratic theoryand the concept of subjectification, together with Lundy's analysis model, haveformed the basis for the study's analysis of various routine situations. This study is aqualitative study where semi-structured observations is used as a method to answerthe purpose and questions. Results indicate that the children's rights are both limitedenabled and limited by the educators' interactions and behaviors. This study contributes insights into how children's rights can be understood and practically applied ineveryday contexts, which is of importance for the development of a more fair andinclusive educational environment for children., Syftet med denna studie är att granska hur pedagoger interagerar med barn i rutinsituationer med fokus på barns rättigheter och inflytande. Inspiration för studien är ifrån artikel 12 i FN:s barnkonvention som även förtydligas i bakgrundsdelen. Idenna studie har Biestas demokratiska teori och begreppet subjektifirering, tillsammans med Lundys analysmodell, legat till grund för studiens analys av olika rutinsitutatoner. Denna studie är en kvalitativ studie där semistrukturerad observation sommetod genomförts för att svara på syfte och frågeställningar. Resultat indikerar attbarnens rättigheter och inflytande både möjliggörs och begränsas detta genompedagogernas interaktion och beteenden. Denna studie bidrar med insikter i hurbarns rättigheter kan förstås och praktiskt tillämpas i vardagliga sammanhang,vilket är av betydelse för utvecklingen av en mer rättvis och inkluderande pedagogisk miljö för barn.

Protect dirt from shame | the love that vanished är en utställning som har utgångspunkt i mina egna erfarenheter av lesbiska relationer och av att ha en kvinnokropp. I min essä kommer jag rikta fokus till de delar av utställningen där motstridiga känslorna omhändertas i ett ifrågasättande av att göra skillnad på som en del av att vara homosexuell och kvinna kan innebära i möte med en heteronormativ mansdominerad värld. Den homosexuella berättelsen som ett samtal som hela tiden ska undvikas, vars kroppar ska tynas bort och var kärlek inte ska uppvisas för omgivningens skull, något som jag menar på försvagar identiteten. Hur fördomar separerar oss och skapar en illusion av ett ”vi och dom”, där homosexuella inte längre ses som vanliga människor. I utställningen utforskar jag genom det måleriska och skulpturala vad som händer med kvinnokroppen när den överskrider det förutbestämda genuset och ifrågasätter döljandet av homosexuella berättelser och vad den sortens fobiskt klimat gör med oss. Det är utifrån erfarenheter och insjunkande i depressioner och psykoser som jag senare kom att börja funderar om det dubbla livet som följd av homofobiskt klimat förhåller sig så som samtiden förhåller sig till många världar genom tillbakagång av erkännande? Ett insjuknande i desorientering och hallucinationer som splittrar oss än djupare in i isolering och individualism när vi frånstöter det mänskliga, det verkliga och inte låter oss varandra närmas. Samhällets dragning till ett dualistiskt binärt tänkande som riskerar frånta verklighetens komplexitet och reducera ner jaget till något ensamt och oföränderligt. I mitt försök att relatera och föra samman händelser skulle jag vilja citera Designing for interdependence, a poetics of relating av Martin Avila, "relation is the knowledge in motion of beings, which risks the being of the world”

Syftet med det här arbetet är att belysa de maktuttryck som kan skönjas i formuleringar rörande individens ansvar, rättigheter och skyldigheter i läroplaner samt kursplaner för ämnet samhällskunskap för åren 1980, 1994, 2011 och 2022. Utifrån Foucaults definition av makt som processer där individer formas utifrån det handlingsutrymme de erbjuds vill jag bidra med förståelse för den maktutövning som sker genom implementering av styrdokumentens direktiv. Enligt Foucault råder under skilda samhällsepoker olika uppfattning om vad som är sant och rätt och genom valet av diskurser fastställs vad som är värdefullt när det kommer till utbildning. Med stöd av läroplansteoretisk forskning vill jag försöka ge en bild av vilka ambitioner som funnits för elevernas subjektskapande vid olika tidpunkter. Det undervisade kunskapsstoffet och de sociala strukturer som eleverna möter i skolan bildar tillsammans den sfär inom vilken de kan skapa en förståelse för sin omvärld och sin plats i densamma. Sett ur denna synvinkel innehar styrdokumenten en dubbel maktposition, då de både förmedlar tydliga riktlinjer för elevernas fostran och samtidigt bestämmer kursen för deras kunskapsutveckling.

Die vorliegende Masterarbeit beschäftigt sich mit der Frage, inwiefern mit der Konstitution des modernen Subjekts Gewalt einhergeht. Der Arbeit liegt ein poststrukturalistisches und dekonstruktivistisches Verständnis des Subjekts und ein weiter Gewaltbegriff zugrunde, der sowohl die zerstörende als auch produktive Dimension von Gewalt in den Blick nimmt. Um die Forschungsfrage zu beantworten, werden ausgehend von Foucaults Verständnis vom modernen Subjekt verschiedene dekoloniale, Schwarz-feministische und queer-feministische theoretische Ansätze herangezogen, die den Begriff des modernen Subjekts kritisch hinterfragen und die Chance bieten die moderne Subjektkonstitution als gewaltförmigen Prozess zu beschreiben. Die Analyse zeigt, dass die hegemoniale Vorstellung des modernen Subjekts als autonomes, handlungsfähiges, nicht-behindertes, Cis-zweigeschlechtliches, in sich abgeschlossenes Subjekt untrennbar mit dem Kolonialismus und damit einhergehenden ungleichen, mitunter gewaltsamen Machtverhältnissen verbunden ist. Koloniale Ungleichheitsverhältnisse bilden gemeinsam mit der kolonialen Erfindung der Kategorie der ‚Rasse‘ so ein gewaltförmiges, epistemisches Fundament der modernen Subjektkonstitution. In der Auseinandersetzung wird außerdem deutlich, inwiefern ausgehend von diesem gewaltförmigen epistemischen Fundament weitere Formen der normativen, symbolischen, kulturellen, strukturellen, sowie physischen und psychischen Gewalt mit der Konstitution moderner Subjekte gegenüber Menschen einhergehen, die innerhalb dieses hegemonialen Diskurses als ‚Andere‘, als ‚Abweichung‘ oder als Nicht-Subjekte konstruiert werden. Dabei zeigt sich, dass die verschiedenen indirekten, wie direkten Formen der Gewalt eng miteinander verwoben sind, in spezifischer Weise zusammenwirken und sich häufig gegenseitig bedingen, weshalb sie nicht getrennt voneinander betrachten werden können. Die moderne Subjektkonstitution stellt sich so als inhärent gewaltsame Konstruktion heraus, die jedo, This thesis deals with the question of the extent to which violence is associated with the constitution of the modern subject. The thesis is based on a poststructural and deconstructivist understanding of the subject and a broad concept of violence that focuses on both the destructive and productive dimensions of violence. Starting from Foucault’s understanding of the modern subject, various decolonial, Black-feminist and queer-feminist theoretical approaches are used in order to critically question the concept of the modern subject and offer the possibility of describing the modern constitution of the subject as a violent process. The analysis shows that the hegemonic notion of the modern subject as autonomous, capable, able-bodied, cis-gendered and self-contained is inextricably linked to colonialism and its unequal – often violent – power relations. Colonial relations of inequality, along with the colonial invention of the category of 'race', thus provide a violent epistemic foundation for the constitution of the modern subject. The paper reveals how, based on this violent epistemic foundation, other forms of normative, symbolic, cultural, structural, physical and psychological violence are inherent in the constitution of modern subjects towards people who are constructed as 'others', 'deviants' or non-subjects within this hegemonic discourse. Thereby the analysis shows how these various indirect and direct forms of violence are closely interwoven, interact in specific ways and are often interdependent, and therefore cannot be considered separately. The modern constitution of the subject thus emerges as an inherently violent construction, albeit violent to different degrees for different groups of people., Masterarbeit Universität Innsbruck 2024

The article revisits the question of the critical subject through a reading of Jacques Rancière and Fred Moten. It starts out by giving an account of a longer historical trajectory where the notions of critique and revolution have run into the ground. David Scott’s nuanced analysis of the shift from an anticolonial romantic revolutionary perspective to a tragic postcolonial stance is both affirmed and challenged. Affirmed in so far as Scott’s analysis is embedded in a broader historical context, challenged by the presentation of two attempts to think the notion of a critical subject after the disappearance of a previous notion of an antisystemic subject. The second half of the article is a discussion of Rancière’s notion of a political subjectivation that is not based on pre-existing identities but is a break with the logic of a functionalist society. Followed by a discussion of Moten’s concept of Blackness that follows the Afro-Pessimist reading of the radical dispossession of Blacks but turn it into a possibility for a different kind of community.

Introduktion til temanummer af K&K: Det kritiske subjekt