Search

Forestry play an important role in the bioeconomy, and will continues to do so in the future, by providing wood fibres for biomaterial and bioenergy that substitute for fossil-based alternatives, while at the same time storing carbon in forests and harvested wood products. However, there are contradictory opinions on the climate change mitigation potential of forestry. Stora Enso, an international forestry company, has the ambition to improve its climate impact assessment at corporate level. In this work, a system perspective was applied, where greenhouse gas emissions from value chains, biogenic carbon fluxes from forest land owned or leased by Stora Enso and temporarily stored in harvested wood products, and the substitution effect, i.e. avoided emissions from substituted products and energy were considered. Furthermore, new substitution factors for pulp and paper products were developed. The current report is an update of the original report, published in 2020 (Hammar et. al. 2020), based on production and value chain emissions data for the year 2021, as well as Eucalyptus plantation area as of December 2020. Overall changes in greenhouse gas fluxes relative the ones published in Hammar et al. (2020) are minor. The estimated climate effect at corporate level for 2021 is a net removal of -11.0 million Mg CO2-eq yr-1 (i.e. a climate benefit) for the year 2021 (compared to -11.5 million Mg CO2-eq yr-1 for the year 2019) when considering value chain emissions, biogenic carbon fluxes from forest land and harvested wood products, and avoided emissions from substitution. Uptake of biogenic carbon counteracted around 40% of the value chain emissions (10.2 million Mg CO2-eq yr-1), while the largest climate benefit (removal of 17.2 million Mg CO2-eq) was due to substitution of more greenhouse gas-intensive products. The same substitution factors developed in Hammar et al. (2020) for pulp and paper products were applied in the climate impact calculation at company level. Possible improvements for future studies inclued, e.g., the assessment of the impact of cascading wood use in substitution calculations.

Genom att aktiviteter inom markanvändning och skogsbruk (LULUCF-sektorn) fått större betydelse i klimatarbetet, såväl internationellt (EU/2018/841) som nationellt (SOU 2020:4) har behovet av förbättrad uppföljning av dessa aktiviteter aktualiserats. Det finns även ett behov av att förbättra bedömningen av potentialen, dvs. effekten på växthusgasbalansen av att åtgärderna införs. I denna rapport analyseras hur kolinlagringen kan öka genom beskogning av jordbruksmark och hur åtgärden kan följas upp. I uppdraget ingår att (i) föreslå hur förändrade utsläpp och upptag kan kvantifieras på objektsnivå i samband med utförd åtgärd, (ii) identifiera tillgängliga datakällor för att följa upp åtgärderna, (iii) föreslå eventuellt ytterligare behov av data för uppföljning av åtgärderna. Eftersom omfattande inventering krävs för mäta effekten av beskogning på plats har vi tagit fram en uppsättning typbestånd för olika trädslag (gran, tall, björk, asp, contortatall, ek, lärk, bok), bördighet (låg, medel, hög), tidigare markanvändning (vallbruk, odling av ettåriga grödor respektive grönträda) för tre regioner (Götaland, Svealand, Norrland), dvs. 216 olika alternativ. Dessutom har vi också tagit fram motsvarande uppsättning för fall där föryngringen är något mindre lyckad. De olika typbestånden simulerades med Heureka Planwise med komplettering av markkolsdata för tidigare markanvändning som simulerades med ICBM-modellen. För att också visa effekten av att välja snabbväxande trädslag som poppel och hybridasp gjordes en litteraturgenomgång som jämfördes med de simulerade bestånden. Det är stor skillnad i utfallet för de olika simulerade beskogningsalternativen. Gran binder i genomsnitt 2,3 ton C ha-1 år-1 över en omloppstid, medan björk binder 0,9 ton C ha-1 år-1 över en omloppstid. Generellt sker ett större kolupptag vid lyckade föryngringar med i snitt 1,4 ton C ha-1 år-1 nettoupptag över en omloppstid vid 2000 stammar vid en återväxtinventering jämfört med 1,1 ton C ha-1 år-1 vid 1000 stammar. Högre bonitet ger i snitt 1,7 ton C ha-1 år-1 jämfört med 0,9 ton C ha-1 år-1 vid lägre bonitet i genomsnitt över samtliga simulerade bestånd. En intressant observation är att det tar ett antal år innan bestånden bidrar som nettosänka (men med stor variation givet variationerna ovan). Detta beror på att nedbrytningen av det gamla kolet i marken inledningsvis är högre än tillförseln av nytt kol. Även om man ska tolka dessa simulerade resultat med viss försiktighet visar det att tidigare markanvändning bör tas i beaktande för var beskogning bör ske och med vilka trädslag. Det finns annars en risk att nyttan med beskogningen begränsas både i total effekt och tidsmässigt för att bidraget ska bli signifikant relativt befintliga klimatmål. Underlagen från de simulerade typbestånden kan användas i kombination med aktivitetsdata, dvs. arealer för aktiv plantering för att beräknas totaleffekt av beskogning. Genomsnitt kan t.ex. tas fram som kan komplettera de utsläpps- och upptagsfaktorer som används i klimatrapporteringen idag i kombination med data från SLU Riksskogstaxeringen (RT), exempel ges i rapporten på regionvisa faktorer. Det är också möjligt att använda typvärden på den aggregeringsnivå som är lämplig givet de aktivitetsdata som finns tillgängliga. Andra källor för aktivitetsdata kan vara den anmälan som görs till Länsstyrelsen när jordbruksmark tas ur bruk eller uppgifter om att jordbruksmarken inte längre ingår i ansökan om stöd inom landsbygdsprogrammet. Om en bra uppföljning ska kunna göras i framtiden behöver ett system som sammanställer den anmälan som görs idag och de ansökningar om stöd som kan bli verklighet om aktiviteten beskogning kommer ges stöd i någon form (antingen genom ett nytt system eller genom att det implementeras i befintliga stödsystem). Uppföljning kan göras genom stickprovsinventering i lämpliga tidsintervall men också genom att markägaren informerar ansvarig myndighet löpande om beståndets utveckling, i.e. i vilken utsträckning beskogningen varit lyckad (kanske vart femte år). Uppgiftslämnarbördan ska dock hållas så låg som möjligt för att inte minska intresset för åtgärden. När det gäller potentialen av beskogning relativt klimatmål till 2030 och 2045 är det uppenbart att bidraget inte hinner bli så stort till 2030 givet att det tar tid innan tillväxten får fart och effekten av att nedbrytningen av markkol är högre än tillförseln av nytt kol initialt. Vi har beräknat ett antal scenarier med stöd av simuleringar av typbestånd. Utgångspunkten har varit dagens beskogningsintensitet och trädslagsfördelning. Den additionella effekten jämfört med det bidrag som aktiviteten beskogning ger idag, hamnar på i storleksordningen 50 kton CO2 år--1 10 år efter att scenarierna startar, men efter 25 år, dvs. runt 2045 kan bidraget bli mer än 1 000 kton CO2 år-1 vid beskogning på 10 kha år-1 i 20 år, dvs. totalt 200 kha. Det är dock stor variation beroende på vilken beskogningsstrategi som väljs. Ett alternativ där andelen löv ökar samtidigt som vi antar att bättre lokaler väljs ger bara ett extra bidrag på drygt 100 kton CO2 år-1 efter 25 år. Kortsiktigt verkar det effektivt att satsa på att plantera snabbväxande trädslag som poppel eller hybridasp, åtminstone på en del av den aktuella arealen. Beskogningen bidrar inte bara med inlagring av koldioxid utan också till produktion av träråvara. Efter 60 år kan bidraget från beskogad mark, dvs. den mark som beskogas i scenarierna bidra med mellan ca 0,4 miljoner m3 sk år-1 (scenario löv) och ca 1,4 miljoner m3 sk år-1 (scenario BAUx2) i gallring. Om utvecklingen följer alternativ Hög kan det handla om uppemot 2 miljoner m3 sk år-1för scenario BAUx2 (som innebär att upp till 400 kha mark tas i anspråk för beskogning). Jämfört med dagens avverkningsnivåer motsvarar detta ca 1-2% av det årliga virkesuttaget. Därtill tillkommer förstås virkesleveranser när bestånden slutavverkas men den kolmängden är inkluderad i nettoupptaget. Potentiellt skulle beskogning och produktion av skogsråvara på nedlagd jordbruksmark kunna frigöra produktiv skogsmark för andra ändamål, t.ex. för ökat bevarande av biologisk mångfald. Hur våra marker utnyttjas i framtiden är dock en svår balansgång, samtidigt som jordbruksmark läggs ner, pekar mycket på dessa arealer kan behövas för livsmedelsproduktion i framtiden. Det är därför rimligt att inte inteckna alltför stor areal för beskogning. Vår bedömning är att de 200 kha som vi använt i denna studie inte i alltför stor utsträckning inkräktar på framtida livsmedelsproduktion eftersom marken i huvudsak redan tagits ur jordbruksproduktion.

Forestry will play an important role in a future bioeconomy, by providing wood fibres for biomaterial and bioenergy. However, there are contradictory opinions on the climate change mitigation potential of forestry. Stora Enso, an international forestry company, has the ambition to improve its climate impact assessment at corporate level. In this work, a system perspective was applied, where greenhouse gas emissions from value chains, biogenic carbon fluxes from forest land owned or leased by Stora Enso and temporarily stored in harvested wood products, and the substitution effect, i.e. avoided emissions from substituted products and energy were considered. Furthermore, new substitution factors for pulp and paper products were developed. The estimated climate effect at corporate level was a net removal of -11.5 million Mg CO2-eq yr-1 (i.e. a climate benefit) when considering value chain emissions, biogenic carbon fluxes from forest land and harvested wood products, and avoided emissions from substitution. Uptake of biogenic carbon counteracted around 40% of the value chain emissions, while the largest climate benefit (removal of 17.9 million Mg CO2-eq) was due to substitution of more greenhouse gas-intensive products. The new substitution factors developed for pulp and paper products were applied in the climate impact calculation at company level. Important assumptions and possible improvements for future studies were identified, e.g. how to assess the impact of cascading wood use in substitution calculations.

Den atmosfäriska depositionen av försurande ämnen har i sydvästra Sverige minskat till mindre än en femtedel av vad den var i början av 1990-talet. En möjlig förklaring till den trots detta, långsamma återhämtningen från försurningen av mark och vatten i skogslandskapet, är att den biologiska försurningen har ökat på grund av en ökad tillväxt som möjliggjort en kontinuerlig ökning av både stående biomassa och skörd av skogsråvara. Dessutom har ett ökat uttag av GROT för förbränning ytterligare bidragit till den biologiska försurningsbelastningen. I rapporten kvantifierar och jämför vi förändringarna i försurningsbelastning från deposition, skogstillväxt och avverkning från 1950/60 fram till idag och relaterar denna till skogsmarkens försurningsstatus och förråden av växttillgängliga baskatjoner i mark och biomassa. Rapporten baserar sig på data från Riksskogstaxeringen, Markinventeringen, EMEP och SMHI samt information från olika vetenskapliga artiklar. De stora förändringarna i försurningsbelastning sedan 1950-talet har skett genom förändringar i depositionen, först genom en stor uppgång fram till slutet av 1980-talet och sedan genom en ännu snabbare nedgång under 1990- och 2000-talen. Skogsbrukets bidrag till försurningsbelastningen har ökat något under perioden genom ökad bortförsel av träddelar vid avverkning och ökat upptag i stående biomassa, men ökningen är bara signifikant i den sydöstra regionen. Ökningen är relativt måttlig och förändringarna är små i förhållande till de förändringar som har skett i total försurningsbelastning genom förändringar i depositionsbelastning. Det ökade uttaget av GROT har ökat försurningsbelastningen, främst i sydvästra och sydöstra Sverige där uttaget är störst, men är totalt sett en mindre del av den skogsproduktionsrelaterade försurningsbelastningen i ett brukat skogslandskap. Det finns inte någon tydlig geografisk trend i markens baskatjonförråd relaterat till den totala försurningsbelastningen. Förrådet av utbytbara baskatjoner i marken varierar mer med markens och modermaterialets geokemiska egenskaper än med försurningsbelastningen. Resultaten från den här studien representerar det faktiska GROT-uttaget som skett i skogslandskapet på länsnivå, vilket innebär att slutsatserna från studien inte behöver återspegla effekterna på beståndsnivå där det fortfarande kan vara problem med näringstillgången och behov av kompensation i form av t.ex. askåterföring.