Search

Tidigare forskningsresultat har visat att arabisktalande roråldrar till flerspråkiga barn med språkstörning i signifikant högre grad avstår från logopedisk intervention än fiiräldrar till enspråkiga svenska barn. Det har också framkommit att ju gravare språkstörning barnet uppvisar desto större är benägenheten att föräldrar väljer att avstå från eller avbryta interventionen, trots tydlig föräldraoro (Salameh 2003). Denna undersökning är en pilotstudie för ett nystartat forskningsprojekt. Det övergripande syftet är att undersöka om kulturella attityder kan skapa hinder i mötet mellan logoped och arabisktalande föräldrar till barn med språkstöming. Ytterligare ett syfte är att utvärdera frågorna som ligger till grund för denna studie. Undersökningen bygger på halvstrukturerade intervjuer med arabisktalande föräldrar till barn med språkstörning som har varit i kontakt med logopedmottagningar i Malmö och Lund. Sju föräldrar har intervjuats om l. sin syn på språksocialisation, attityd till språkstöming, 2. orsaker och åtgärder, 3. sin syn på en optimal intervention samt 4. orsaken till varför föräldrarna valde att fortsätta interventionen. Intervjuerna har inspelats på band, transkriberats ortografiskt och svaren har sammanställts under de fyra ovan nämnda rubrikerna. Resultatet av undersökningen visar att det finns vissa skillnader i kulturella attityder till språklig socialisation, samt att attityden till språklig intervention i form av språklig lek kan vara avvaktande hos arabisktalande föräldrar, tills de ser resultaten av interventionen. Huruvida dessa skillnader utgör ett reellt hinder kan inte avgöras förrän motsvarande frågor ställts till en svensk kontrollgrupp