Search

Rapporten presenterar resultat från ett uppdrag för biogeografisk uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper inom art- och habitatdirektivet för år 2022. Det innefattar resultat från löpande uppföljning för ett antal naturtyper där en riktad uppföljning finansieras specifikt inom detta uppdrag. Den innefattar också som ett tilläggsmoment naturtypsklassificering av provytor i det gemensamma delprogrammet för gräsmarker inom Remiil. För hällmarkstorrängar är 2022 det åttonde året av löpande uppföljning. Uppföljningen av svämängar kompletterades med restytor i fält för Indalsälvens huvudavrinnings­område. Uppföljningen av slåtterängar samt kalkhällmarker på Öland/Gotland och fastlandet fortsatte på samma sätt som tidigare år. En särskild utvärdering har gjorts för statusbedömning och arealberäkning för hällmarkstorrängar samt alvar och andra kalkhällmarker på Öland, Gotland och fastlandet. Slutsatsen är att stickprovet är tillräckligt för bra skattningar för hällmarkstorräng och kalkhällmarker på Öland och Gotland. Mer data behövs för utvärdering av kalkhällmarker på fastlandet, men de bör troligen utvärderas separat från övriga kalkhällmarker. Ett arbete med att ta fram kriterier och uppföljningsmetodik för inlandssandmarker (grässandhedar, rissandhedar och sandstäpp) har påbörjats, med ambitionen att en löpande uppföljning ska kunna påbörjas under 2023.

Sammanfattning Rapporten presenterar resultat från ett uppdrag för biogeografisk uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper inom art- och habitatdirektivet för år 2021. Det innefattar resultat från löpande uppföljning för ett antal naturtyper där en riktad uppföljning finansieras specifikt inom detta uppdrag. Det innefattar också som ett tilläggsmoment naturtypsklassificering av provytor inom Remiil. För hällmarkstorrängar är 2021 det sjunde året av löpande uppföljning. Vid jämförelse visar det sig att resultaten för hällmarkstorrängar 2015 inte är helt tillförlitliga på grund av otillräcklig kvalitet hos Lantmäteriets flygbilder vid den tiden. Uppföljningen av svämängar fortsatte under 2021 för Indalsälvens huvudavrinnings­område. Uppföljningen av slåtterängar samt kalkhällmarker på Öland/Gotland och fastlandet fortsatte på samma sätt som tidigare år. En särskild utvärdering har gjorts för avgränsning och klassning av slåtterängsnaturtyper och kalkhällmarker på fastlandet, utifrån SLU Artdatabankens GIS-skikt. Slutsatsen är att en stor del av ytorna bedöms vara av annan naturtyp än den avsedda, men att det normalt är näraliggande typer och att det troligen är svårt att förbättra klassningen ytterligare i förväg, t.ex. genom mer flygbildstolkning, utan att riskera att förlora värdefull information. Den tidigare bedömningen att hällmarker av hällmarkstallskogskaraktär inte bör ingå har dock stärkts. Kalkindikation hos mossor och lavar är det bästa kriteriet för att skilja ut kalkhällsnaturtyper, men även bedömning av själva berggrunden kan ingå.

Adoxa Naturvård har fått i uppdrag av Länsstyrelsen i Sörmland att genomföra kärlväxtinventeringar och vegetationsmätningar i 30 stycken sörmländska betesmarker. Arbetet ska utföras under åren 2016, 2018 och 2020 och med ett omtag 2022, 2024 och 2026. Den här rapporten avser inventering av de 10 första betesmarkerna i det första omtaget 2022.

Adoxa Naturvård har fått i uppdrag av Länsstyrelsen i Sörmland att genomföra kärlväxtinventeringar i 30 sörmländska betesmarker. Arbetet utfördes åren 2016, 2018 och 2020. Den här rapporten avser 2020-års inventering av 10 betesmarker. Kärlväxtinventeringarna har genomförts med den så kallade ”Natura 2000-metoden” vilket innebär att 50 kvartskvadrater (0,25 m²) har inventerats i varje betesmark/naturtyp. Ytorna har fördelats jämnt i ett rutsystem där avståndet mellan inventeringsytorna ökar med storleken på betesmarken. Alla artnoteringar, trots tveksamheter i urvalet, har gjorts med hjälp av ”Uppdragsportalen” och de förprogrammerade typiska arter och ohävdsarter somhar lagts in där. Uppgifterna har också redovisats digitalt via Uppdragsportalen till Länsstyrelsen i Sörmland.

I rapporten beskrivs resultat från arbete med biogeografisk uppföljning av några gräsmarks- och hällmarksnaturtyper med sparsam eller aggregerad fördelning i landskapet, där vi använder kombinationen av flygbildstolkning och fältinventering för att effektivisera och styra datainsamlingen, utifrån statistiskt representativa stickprov av områden över hela landet eller naturtypernas hela utbredningsområde. För alvar, basiska hällmarker och karsthällmarker görs uppföljningen än så länge endast i ett förtätat stickprov på Öland och Gotland. Rapporten innehåller också ett utkast till hur en uppföjning av hällmarkstorräng kan utföras specifikt för skyddade områden. En metodstudie har gjorts för att testa kriterier för avgränsning av fukthedar, som är tänkt att användas för uppföljning i och utanför kända förekomster. Som underlag för Sveriges rapportering till EU för Artikel 17 i Art- och habitatdirektivet har ett antal slumpvis utvalda lövängar på Gotland och i övriga landet fältbesökts, och data har samlats in som underlag för bedömning av bevarandestatus, med fokus på hävdgynnade träd och fältskiktsvegetation. Slutligen har förslag till kriterier för bevarandestatus tagits fram för vanliga gräsmarksnaturtyper, som underlag för Artikel 17-rapporteringen, och därefter har statusen per naturtyp klassats baserat på data från Jordbruksverkets kvalitetsuppföljning i ängs- och betesmarker.

Av alla naturtyper som på olika sätt berörs av miljöövervakningen är ängs- och hagmarker en av de allra artrikaste, när det gäller kärlväxter kanske den allra mest artrika. Ängs- och hagmarker har skapats av bonden under århundranden, kanske årtusenden för att erhålla foder till djuren. Sedan början av 1900-talet har dessa naturtyper kraftigt minskat då man numera till största delen tar foder till djuren från åkermarken. Syftet med miljöövervakningsprogrammet kärlväxter i sörmländska ängs- och hagmarker är att mäta förändringar i vegetationens sammansättning. Bland annat för att se om igenväxningsarter och arter gynnade av kväve ökar. Undersökningen kan också användas för att se på skillnader mellan ängs- och hagmarker i naturreservat och utanför.Programmet används även för att följa upp miljömålen, Ett rikt växt och djurliv, Ett rikt odlingslandskap och Bara naturlig försurning.

Rapporten beskriver resultat från biogeografisk uppföljning av några naturtyper med sparsam förekomst i landskapet. För hällmarkstorrängar (naturtyp 8230) visas resultat från tredje året av uppföljningen, som bland annat visar att en stor andel av hällmarkstorrängarna ligger utanför skyddade områden. För alvar, basiska berghällar och karsthällmark är 2017 det första året för ett förtätat stickprov på Öland och Gotland. Förutom variabler för artförekomst och vegetations­struktur ingår också beskrivning av vittringsmaterial och karstsprickor samt en särskild metodik för karstlevande snäckor. Svämängar har karterats i sin helhet längs Vindelälven, med ett stickprov av fältbesökta ytor. De kommande fem åren är planen att svämängar vid samtliga större vattendrag från Dalälven och norrut karteras. Förutom uppföljningen av dessa naturtyper, så har även utvecklingsinsatser gjorts för andra naturtyper, som underlag för framtida uppföljning. Ett mindre antal objekt av höglänta slåtterängar och slåtterängar i låglandet har inventerats, för att ge underlag för hur artsammansättningen kan ge stöd för en tillförlitlig klassning av slåtter- och betespräglade naturtyper. Första tester har gjorts för hur högörtängar och svämängar kan följas vid mindre vattendrag, men fler år behövs för att slutsatserna ska bli tydliga. Tester har också gjorts för hur Remiils miljöövervakning i gräsmarker kan bidra för vanliga gräsmarks­naturtyper, men en bra lösning förutsätter kraftigt förbättrad samordning mellan olika inventeringar.

Av alla naturtyper som på olika sätt berörs av miljöövervakningen är ängs- och hagmarker en av de allra artrikaste, när det gäller kärlväxter kanske den allra mest artrika. Ängs- och hagmarker har skapats av bonden under århundranden, kanske årtusenden för att erhålla foder till djuren. Sedan början av 1900-talet har dessa naturtyper kraftigt minskat då man numera till största delen tar foder till djuren från åkermarken. Syftet med miljöövervakningsprogrammet kärlväxter i sörmländska ängs- och hagmarker är att mäta förändringar i vegetationens sammansättning. Bland annat för att se om igenväxningsarter och arter gynnade av kväve ökar. Undersökningen kan också användas för att se på skillnader mellan ängs- och hagmarker i naturreservat och utanför.Programmet används även för att följa upp miljömålen, Ett rikt växt och djurliv, Ett rikt odlingslandskap och Bara naturlig försurning.

Redogörelsen omfattar södra hälften av länet upp till en linje Söderhamn – Bollnäs. Uppspårandet av fridlysningsobjekt har skett med ledning av tidigare publicerade undersökningar, egen kännedom om trakten samt uppgifter från åtskilliga med arbetare både inom och utom länet., Södra delen av länet