Search

Prognose etter lett hodeskade – Hjerneavbildning og premorbide risikofaktorer Mange rammes hvert år av lette hodeskader, også kalt hjernerystelser. De fleste kommer seg raskt etter en slik skade, men noen sliter med symptomer i lang tid. Et viktig spørsmål er hvorfor noen rammes så hardt, mens andre klarer seg bra. Temaet for denne avhandlingen har vært hvilken betydning funn fra hjerneavbildning og premorbide faktorer har for prognose. Fire artikler inngår i avhandlingen, der data fra en stor longitudinell studie som ble gjennomført i Trondheim fra 2014 til 2017 ble brukt. Alle pasienter med lett hodeskade i alderen 16.0-59.9 år som ble behandlet ved akuttavdelingen ved St. Olavs hospital eller ved Trondheim kommunale legevakt ble identifisert, og 378 av disse ble inkludert i en oppfølgingsstudie der senfølger ble målt på ulike måter. I tillegg ble 199 av disse pasientene del av en utvidet oppfølgingsstudie, der avansert hjerneavbildning og kognitiv testing ble gjennomført. To kontrollgrupper inngikk i studien: 82 trauma-kontroller med ortopediske skader, men ikke hodeskader, og 83 friske kontroller uten skader. I den første artikkelen studerte vi sambandet mellom selvrapporterte symptomer og resultat på kognitive tester. Vi undersøkte om pasienter som rapporterte forbedring av kognitive plager fra to uker til tre måneder etter skaden også hadde forbedrede testresultat, men vi fant kun et meget svakt samband. Derimot fant vi at forbedring av kognitive plager var sterkt forbundet med forbedring av emosjonelle og somatiske plager. I den andre artikkelen undersøkte vi hvilke faktorer som var forbundet med rapportering av plager tre måneder etter skade. Vi fant at en rekke premorbide faktorer var assosierte med symptomrapportering, deriblant å ikke arbeide eller studere på fulltid, å ha smerter og dårlig søvnkvalitet før skaden, og å være kvinne. Vi fant også at intrakranielle funn på CT-undersøkelse økte risikoen for symptomer. I den tredje artikkelen brukte vi avanserte MR-teknikker (eng. diffusion tensor imaging og diffusion kurtosis imaging) for å undersøke om mikroskopiske skader i hjernens hvite substans var assosiert med symptomer tre måneder etter skade. De fleste pasienter med lette hodeskader har ikke intrakranielle funn ved typiske CT- eller kliniske MR-undersøkelser, derfor er nye avanserte metoder som kan oppdage mindre skader av stor interesse. Vi fant at pasienter som rapporterte symptomer ved tre måneder hadde tegn på forandringer i hjernens hvite substans, men det kunne også se ut til at de allerede før skaden hadde noe dårligere integritet i hvit substans. I den fjerde artikkelen undersøkte vi effekten av kognitiv reserve på kognitiv testprestasjon etter lette hodeskader. Tidligere studier på demenssykdommer har vist at personer med bl.a. høyere intelligens og utdanning (høyere kognitiv reserve) klarer seg bedre i tidlige stadier av sykdommen. Vi ville undersøke om disse faktorene var beskyttende også etter lette hodeskader. Når vi sammenlignet kognitiv testprestasjon hos deltagere med høy kognitiv reserve, fant vi ingen forskjeller mellom pasienter med lette hodeskader, trauma-kontroller og friske kontroller. Vi fant derimot forskjeller da vi sammenlignet deltagere med lavere kognitiv reserve i de samme tre gruppene, der resultatene viste at pasienter med lette hodeskader hadde svakest prestasjon på de kognitive testene. Oppsummert har denne avhandlingen vist at både hjerneavbildningsfunn og en rekke premorbide faktorer er assosierte med dårligere prognose etter lette hodeskader. Pasienter med slike risikofaktorer, som lav kognitiv reserve og smerter før skaden, ser ut til å være ekstra sårbare for senfølger hvis de rammes av en lett hodeskade.

Perovskite solar cells (PSC) performance has risen rapidly the last few years with the current record having power conversion efficiency (PCE) of 22.1 %. This has attracted a lot of attention towards this alternative solar cell that can be manufactured with less energy and toxic material than traditional silicon solar cells. The purpose of this thesis is to reproduce high performance PSC from known recipe by Zhang et al. with potential of PCE reaching above 18 %. The thesis covers the theory regarding how a PSC operates, how they are measured and which parameters are important for a high performance PSC. The thesis includes a detailed manuscript on how to manufacture high performance PSC layer by layer and how to characterize the performance of the cells by IV-measurements. Furthermore, it includes scanning electron microscopy (SEM), by which the cells surface layers and cross-section could be evaluated. The result shows that it is possible to reproduce the PSC from literature and achieve a PCE of 18.8 %. However, the cells PCE decrease by 15 % during 2 hours of constant illumination, due to lack of stability. The manufactured PSC was used to power two catalysts that splits water into O2 and H2 and managed to reach a solar to hydrogen conversion efficiency (STHCE) of 13 %.

This report, written by Måns Ridzén and Jonas Stenberg, presents the thesis carried out the spring of 2012. The authors met the first time in 2008, when they started their studies at Uppsala University. Since then they have completed various projects, both within and without the university. This study is based on a theory that was first conceived when Jonas Stenberg did his internship in the summer of 2010. The theory states that blueprint management is carried out wrong. This statement does not only concern specific companies, but the entire Swedish construction industry. Sustenance for this thesis can be found in earlier research done about waste and communication in the construction industry. The expenditures behind the waste and the communication can be connected to incorrect blueprint management. The thesis is divided into three main groups to make it more clearly for both the authors and the participants of the study. Based on these main groups, four questions are asked; who, what, why and cost? To gather information to answer these questions people with different expertise is asked. The result gathered is then analyzed and the four questions are answered. The goal to find an example that contributes to waste is succeeded and examples are brought up in the report. The conclusion is that there is a big waste in the construction industry and that this waste. I denna rapport, skriven av Måns Ridzén och Jonas Stenberg, presenteras exa- mensarbetet som genomfördes våren 2012. Författarna träffades redan 2008 då de började sina studier vid Uppsala Universitet. Sedan dess har de genomfört flera projekt, både inom och utanför universitetet. Studien bygger på tesen ”fel ritningshantering”. Problemet är något som berör hela branschen och som kos- tar det svenska samhället många miljoner varje år. Stöd för denna tes finns i ti- digare genomförd forskning som berör slöseri och kommunikation inom byg- gindustrin. Både kostnaderna bakom slöseriet och onödig kommunikationen kan kopplas till felaktig ritningshantering. Tesen delas in i tre huvudgrupper för att göra det tydligare för både författare och deltagare i studien, dessa huvudgrupper är: fel version, felavläst och felri- tat. Med dessa tre huvudgrupper som utgångspunkt ställs fyra frågor; vem, vad, varför och kostnad? För att besvara dessa frågor söks information genom tre kanaler; projektörer, tjänstemän inom produktion och hantverkare. Resulta- tet skiljer sig mellan de olika kanalerna, d.v.s. att de olika aktörerna i byggpro- cessen har olika bilder över hur verkligheten ser ut. Dock så är det vissa punk- ter där alla aktörer är överens. Efter att resultatet samlats in så analyserades det. Analysprocessen har som mål att besvara de fyra frågor som ställdes i början av studien. Flera exempel på fel observeras i studien. Ett exempel berör pålning, där fel ritning användes och resulterade i en omkostnad på över 188 000kr. Slutsatsen är att fel ritningshan- tering kostar branschen miljoner, om inte miljarder, årligen. Dessa kostnader döljs ofta inom budgeten för produktion, även om de uppkommit redan under projekteringsstadiet. Författarna ger flera rekommendationer till åtgärder för att begränsa dess kostnader. Rekommendationerna berör b.l.a. vikten av att lyfta fram dolda kostnader i ljuset, samt att anpassa ritningen efter rätt ändamål. Rapporten gräver djupt ner i ett känsligt ämne och lyckas på ett lättsamt sätt presentera hur verkligheten ser ut idag. Fortsatta studier inom ämnet är en nödvändighet om Sveriges byggindustri ska behålla kontroll över den svenska marknaden i en allt mer globaliserad värld.

Ett av huvudsyftena vid en neuropsykologisk undersökning är att bestämma huruvida en patients resultat tyder på hjärnskada eller inte. Forskning på psykiatriska patienter har visat att psykopatologi som schizofreni, och i mindre utsträckning depression, är förbundet med kognitiv svikt, medans forskningen på sammanhangen mellan neuropsykologisk prestation och psykopatologi i neuropsykologiska populationer har fått blandade resultat. I tillägg till detta vet man att psykopatologi är en vanlig följdreaktion på hjärnskada. Detta komplicerar den neuropsykologiska värderingen då det inte alltid står klart vad det är som orsakar en eventuell neuropsykologisk svikt. Syftet med denna studie är att klargöra sammanhang mellan depressions- och schizofreniskalorna i MMPI-2, som är det psykopatologiska instrument som oftast används i neuropsykologiska sammanhang, och neuropsykologiska testresultat. Två olika grupper neuropsykologiska patienter undersöktes. En hjärnskadad grupp där det förelåg positiva bilddiagnostiska fynd och en diffus grupp där problematiken var mer oklar och heterogen, men där det funnits misstanke om hjärnskada. Resultaten visade att den diffusa gruppen kännetecknades av högre psykopatologisk symptomtyngd än den hjärnskadade gruppen. Det var dock få och svaga sammanhang mellan depressions och schizofreniskalorna och neuropsykologiska testresultat för båda grupperna. När de mest psykopatologiskt symptomtyngda patienterna jämfördes med de minst symptomtyngda blev dock skillnader i neuropsykologisk prestation mellan dessa grupper något tydligare . Dessa resultat, tillsammans med tidigare forskning på psykiatriska och neuropsykologiska patienter, indikerar att det bara är relativt allvarlig psykopatologi som är förbunden med neuropsykologisk svikt. För att orsaksförklara neuropsykologisk svikt med psykopatologi i en neuropsykologisk utredning blir utmaningen att identifiera denna allvarliga psykopatologi. Det diskuteras huruvida MMPI-2 är ett lämpligt instrument för denna uppgift i neuropsykologiska undersökningar då dess specificitet för psykopatologi och dess sensitivitet för de aspekter vid psykisk sjukdom som antas moderera neuropsykologisk svikt kan ifrågasättas.

Validerat; 20101217 (root)

Validerat; 20101217 (root)