Search

Hur kan bilder synliggöra gränsområden och utmana gränser? Jag kommer visa tre exempel och det är cirka fem år mellan dessa tre projekt.1. Bilderna om muren, av muren och på muren. Den 720 km långa Israeliska barriären ringlar sig fram på palestinsk odlingsmark och började byggas 2002. Jag kommer att visa bilder som målats på muren, de fotograferade jag 2005. De delar som utgör mur av barriären blev snabbt en plats med stor attraktionskraft för Palestinska konstnärer som målar och skriver poesi som graffiti på den – kollektiva målningar och klotter-vävar växte i storlek.2. Bilderna av och om och med de tiggande. Fem år senare, 2010, kommer en osynlig mur, en gräns mellan människor på Sveriges gator orsaka en intensiv nationell diskussion. Den kommer att insistera på min uppmärksamhet och det kommer att ta mig ytterligare fyra år hur denna gräns ska kunna presenteras som ett utrymme för potentiell handling. Situationen för tiggeriet och giveriet i Sverige har orsakat en ny social koreografi på gatorna. Jag arbetar med bilder, för att gränser manifesteras inte endast på marken; på platser där vissa människor är inkluderade i den sociala strukturen och andra är utestängda av olika skäl och fortsätter leva just utanför, för att gränser manifesteras även i tänkandet: i människors bilder av varandra och i det kollektiva föreställandet. Hur kan bilder i detta sammanhang aktiveras på nya sätt? Hur kan nya genereras? Våren 2014 började arbetet med att träna och iscensätta två amatörkörer som skulle sjunga i dialog. I Tiggandets kör sjöng människor som brukar tigga på gatorna och i Givandets kör sjöng människor som brukar ge till de tiggande. The recruiting is described in Parsberg 2016, ch.7.1. The film was made in 2014 when the attention and engagement around the newly arrived begging, mostly from Romania and Bulgaria, in Sweden was high, for example the number of articles in Swedish newspapers about begging and giving increased 17 times from 2011 to 2016. Om en ömsesidig h

Cecilia Parsberg at Handels is an exhibition based on a doctoral thesis in fine art by Parsberg. It consist of two artworks on five different screens, one is Don´t be stupid.

Seminariet kopplas till gestaltningen ”Tiggandets kör och Givandets kör”, som visas i stora entrén till SSE, och utgör kapitel 7 i doktorsavhandlingen i Fri konst ”Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige; en undersökning av tiggandet och givandets bilder 2011-2016”. Jag kommer att visa den forskningsmetodologi som användes; både traditionella och konstnärliga metoder men där det gemensamma var att utgå från inre och yttre bilder där affekter och sinnliga upplevelser är den röda tråden. Jag kommer också prata om konstnärlig forskning och dess betydelse.

What does art have to do with the Business School SSE; How is art changed by being at the Business School? How is the Business School changed by art?

“Is a person’s destitution a result of individual or societal failure?” - Art has a crucial role at SSE, leading us to reflect empathetically on the global challenges of contemporary times. A Place in Europe circles around scarcity, despair, belonging and migration and I´m glad that both our students and the pedestrians on Sveavägen gets a chance to experience and ponder it. It raises questions some of our researchers try to answer, says Lars Strannegård, President of Stockholm School of Economics. To continue the discussion, SSE is arranging a seminar about wealth inequality and the role of art in democracy on January 22, 2020. 16 – 17.30 in room Ragnar. The artists of A Place in Europe and SSE researcher Jesper Roine will be in conversation with Stefan Jonsson, a professor of ethnicity from Linköping University. Open for all. Cecilia Parsberg's introduction What does a passerby see? In front of Stockholm School of Economics mighty portal, designed by Ivar Tengbom (1920) stands a house in golden brass. But it has overturned. The underside shows a film, the passerby comes closer. It is a film of a person's existence that overturns. Thomas speaks to us, not only for himself, he is also a spokesperson for some fifty people whose sleeping places are evicted while we are watching. People from within and outside Europe who today move within EU's borders through the free movement and look for jobs, live here temporary in this place in central Stockholm. A state of exception seems to be in effect at this place. Thomas is not an EU citizen because only the citizens of the member states can obtain the legal status. He is called "Third-country Citizen". It is the term that is most widely accepted. It is used both legally and in EU jargon. He has the legal right to stay in Europe and use the free movement. He has a Swedish number and may work legally in Sweden.[1] There were about ten sections under the loading dock, four of them were used as sleeping places, Thomas tells tha

In 2016, I defended a dissertation on images of begging and giving in Sweden between 2011 and 2016. I use my collaborative approach as a starting point in exploring how begging/giving in the street is socially embodied. Barbara Bolt has argued that the performative needs to be understood in terms of the performative force of art, that is, its capacity to effect ‘movement’ in thought, word and deed in the individual and social sensorium. How can one’s subjective images of a situation involving a person who begs manifest in the body and in the street? And how can these images “manifest socially” on streets and in public squares? The participants’ experiences – the stories they tell in a workshop and the images they have of the situation of giving in relation to begging, on the streets – are our points of departure. We explore the boundaries between the personal and social experience and also what capacity (influence) these images can have on patterns of ‘movement’ in Bolt’s sense. Photographs that frame the movements in the urban environment in which they are enacted are also passed on as a photo demonstration on social media and in exhibitions to an audience. As remarked by Sontag and others, street photography is a traditional method, an enquiry that features unmediated chance encounters and random incidents within public places. The street photographer corresponds to the figure of the flaneur and the observer. In this paper, I propose a methodological engagement that could be seen as reverse street photography. Cecilia Parsberg www.ceciliaparsberg.com www.beggingandgiving.se, Bidraget presenterades i Multi-session panel: Photography and the method of art.

Borders now seem to be everywhere, just like it is often said in heritage studies that the past is everywhere. In this edited volume a multidisciplinary group of scholars explore what happens, philosophically and in practice, when these two concepts and phenomena, heritage and borders, are combined. The findings show that heritage, as well as borders, exist just as much in the mind as on the ground. Heritage and borders can be understood both in terms of roots and routes. They are matters of administration, but they are also matters of consideration, matters of competition, and matters of contention. They are defended in the name of security and protection, longing for belonging, and good will. And they are contested in the name of philosophical critique, or political and artistic activism. In six articles and a joint conversation, the volume addresses key issues and entangled complexities in discussions on heritage and borders that take place in and across academic disciplines today., ”We are losers and you have to learn from us” This is a quotation of Kefah, a poet living in the Israeli-occupied territories on the West Bank. The community of wall builders provides the basis for a production of knowledge that is disseminated, as is the community of the occupied. Kefah calls himself and his occupied community – which is surrounded by the wall – losers. Because they have been defeated by a victorious power. But the winners don’t possess all of the knowledge. The sentence: ”We are losers and you have to learn from us” demarcates a border, but the meaning opens up a space – a space for possible action. I will show a filmed chorus dialogue from the next chapter in my dissertation: The Chorus of Begging consists of people who usually beg on the streets. The Chorus of Giving consists of people who usually give to those who beg on the streets. They sang without words. Using their own individual voices as well as their collective chorus voice they sang the feelings between them. Both choruses are arranged in the same formation. They were filmed. For the viewer of this video installation the setting gives no clues to indicate which chorus is which. We share an existence on the streets but we’re separated by a chasm – we don’t share it., Paper presented at Heritage and Borders, symposium at Stockholm University, 21 September 2017.

REAL PRESENCE was 10 years, 13 cities, 68 exhibitions in institutions and public locations, 1564 young artists and students from, 105 academies and universities from 37 countries, 150 statements of artists who took part and who are today active and established “Real Presence” was huge international event dedicated to young artists, organised for the first time in Belgrade in 2001, with intent to symbolically mark the beginning of new century and new democratic shift in Serbia, after 10 years of war, cultural embargo and deep political, economical and social crisis. More than just an artistic event, “Real Presence” represented a unique form of cultural activism. It stood for openness and inclusiveness, since it started as an ‘open call’ to young artists and art-students from various European countries to come to Belgrade, just ‘be present’, and through their presence create concrete and symbolic space of artistic expression, exchange, solidarity and mutual learning. First edition of “Real Presence” was inaugurated with Harald Szeemann, one of the most groundbreaking curators of our times, who commented his encounter with this event in following words: “What Biljana and Dobrila wanted and achieved wasn’t an addition to the already overloaded art agenda, it was a piece of given life to the capital of an impoverished nation.” For us as initiators, and for young generations of Belgrade artists, “Real Presence” became annual appointment, expected and organised with great enthusiasm, even if always with restrictions of low-budgets. Seemed vital to maintain and preserve this “free space” in which artist could just be. They could be together, learn from each other, collaborate and build networks for their future. In ten years of its existence, “Real Presence” became a unique cultural phenomena. There is nothing similar in scale, range, duration and spirit of openness. It is so because it was grounded in Biljana Tomic’s curatorial work which embodied the spirit of the 60s and

On the street the obstacles seem both emotional and verbal. Of- ten both parties seem to want to communicate more but can’t. And of course there are cultural codes at play between those who beg and those who give or don’t give. To give and receive money is often a non-verbal transaction, which is why The Chorus of Begging and The Chorus of Giving are going to sing without words. Using their own individual voices as well as their collective chorus voice they are going to attempt to sing the feelings between these begging and giving people.

Mitt första möte med en tiggande föranledde mig att under fem år undersöka den nya situationen för tiggeriet och giveriet i Sverige. Förutsättningen är att vardagliga handlingar och reaktioner gentemot en annan människa kan synliggöras estetiskt med en etisk klangbotten. Min undersökning utspelar sig i första hand i gaturummet och i medierna. Det är hela tiden bilderna som är utgångspunkten för resonemangen och de gestaltande verken. Bilder som både separerar och länkar samman kroppar. Vilka bilder är i spel i tiggeriets och giveriets sociala koreografi? Hur kan bilder i detta sammanhang aktiveras på nya sätt? Hur kan nya genereras? Tiggandet är en uppmaning till social interaktion, och vare sig givaren socialt interagerar eller inte med den tiggande människan på gatan så involveras givaren i det europeiska samfundets asymmetriska värdesystem. I min första gestaltning anlitas en professionell marknadsundersökare för att ta reda på hur en tiggare i Sverige skulle kunna göra för att bli framgångsrik. Det blir en film som jag sedan visar mittemot en film där tiggande pratar om hur givare ger. Ur detta verk följer så en rad gestaltningar och en interdisciplinär teoretisk diskussion med bland andra Judith Butler, Sara Ahmed och Hannah Arendt, samt med en rad konstnärers arbeten, kring hur bilder – och kroppsliga handlingar – är kopplade till samhällsbilden och samhällskroppen? Körernas uppställning i gestaltningen Tiggandets kör och Givandets kör anger ett utrymme för social interaktion och demonstrerar därmed en annan ordning som kräver andra insatser, i språk, rörelse och attityd gentemot varandra. Det är en social koreografi: när körerna tränade och sjöng tillsammans uppstod en politisk form. Min förhoppning är att estetiskt synliggöra ett politiskt handlingsutrymme mellan tiggandet och givandet som kan utnyttjas för fortsatta etiska förhandlingar, och nya gestaltningar., My first encounter with a begging person led me to spend five years investigating the new situation regarding begging and giving in Sweden. The premise is that every-day actions and reactions to another person can be made visible through aesthetics with ethical underpinnings. My investigation takes place mainly in the urban landscape and in the media. The images always constitute the point of departure for the reasoning and for the staged works. Images that separate as well as connect bodies. Which images are at play in the social choreography of begging and giving? In this context, how can images be activated in new ways? How can new images be generated? Begging is a call to social interaction, and regardless of whether the giver interacts socially with the begging person on the street, the giver is implicated in the asymmetrical value systems of the European Union. In my first staged work I hire a professional market researcher to find out how a beggar in Sweden should behave to be successful. This becomes a film that I then show opposite another film in which begging people talk about how givers give. This is followed by a number of staged works and an interdisciplinary theoretical discussion involving, among others, Judith Butler, Sara Ahmed, and Hannah Arendt, as well as a number of artistic works concerning how images – and bodily actions – are linked to the social image and the body politics. The arrangement of the choirs in the staged work The Chorus of Begging and The Chorus of Giving, indicates a space for social interaction and thus demonstrates a different order that demands different actions in terms of language, movement, and attitude toward each other. It’s a social choreography: when the choirs rehearsed and sung together a political form emerged. My hope is to make visible a space for action between the begging and the giving that can be used for continued ethical negotiations and new staged works., Föreliggande doktorsarbete har genomförts och handletts i forskarutbildningen i Fri konst vid Konsthögskolan, Umeå universitet. Doktorsarbetet läggs fram vid Lunds universitet inom ramen för samverkansavtalet mellan Konstnärliga fakulteten vid Lunds universitet och Konsthögskolan Umeå angående utbildning på forskarnivå i ämnet Fri konst inom ramen för Konstnärliga forskarskolan.This dissertation has been carried out and supervised within the graduate programme in Fine Arts at Umeå Academy of Fine Arts, Umeå University. The dissertation is presented at Lund University in the framework of the cooperation agreement between the Malmö Faculty of Fine and Performing Arts, Lund University, and Umeå Academy of Fine Arts regarding doctoral education in the subject Fine Arts in the context of Konstnärliga forskarskolan.Avhandlingen är även utgiven i serien: Malmö Faculty of Fine and Performing Arts, Lund University: Doctoral Studies and Research in Fine and Performing Arts, 14. ISSN: 1653-8617

Stefan Gurts bok Ni inger dessa människor hopp får vi följa Sven Hovmöller, vice ordförande i HEM, föreningen för hemlösa EU-migranter och hur en verksamhet byggs upp som efter två år ger 4,5 miljoner kronor till de försäljare som förut var tiggare. Men det är inte utan komplikationer, konstaterar Cecilia Parsberg som rekommenderar boken. ”Den är skriven med undran, öppenhet och intresse att förstå mer”., Recension av boken ”Ni inger dessa människor hopp. En berättelse om tiggarna och om några som hjälper dem", skriven av Stefan Gurt, Wahlström & Widstrand, 2015. Publicerad 2015-11-20.

Ett drama pågår på gatorna mellan de som tigger och de som ger eller inte ger. Hindren tycks vara både känslomässiga och språkliga. Det finns dessutom kulturella koder i spel. De bilder vi har av varandra behöver förhandlas, särskilt de som fördomar och okunskap genererar, eftersom de idag skapar ett våld mot människor. Det gör Givandets kör och Tiggandets kör. Här deltar människor som tigger på gatorna och givare. Det är en filminstallation för två filmdukar, där betraktaren står emellan. Processen att skapa ett körverk tillsammans dessa tre dagar filmades också och blev en produktionsfilm med en tillhörande text där bland annat etik, estetik och arbetsförhållanden beskrivs. Verket har visats på en rad offentliga platser och på seminarier. Det är en gestaltning av hur det är möjligt att skapa utrymme för handling. Det visar både metod och resultat. Det finns ett handlingsutrymme mellan oss. Konst är ett sätt att utnyttja detta utrymme för att uttrycka det sinnliga, det där också det politiska grundas: i affekter och reaktioner hos människor. Om konsten handlar om att synliggöra detta handlingsutrymme så handlar det politiska om hur det är möjligt att se vilka bilder som är relevanta i detta utrymme, och att aktivera det., Denna publicerade artikel är ej med i avhandlingen ”Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige?” men den ingår i projektet med samma namn.Temanummer: Den nya utsattheten – om EU-migranter och tiggeri, Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige?

Gatans informella fördelningspolitik synliggör den europeiska välfärdens systemfel. Samtidigt bidrar den till människors akuta överlevnad. Genom att genomföra en marknadsundersökning, fotografera, läsa rapporter och ställa frågor till folk på gatorna undersöker Cecilia Parsberg giveriets och tiggeriets europeiska koreografier., Även publicerad på www.eurozine.com (engelsk version), med titeln "Giving in free movement Europe" 2014-08-06., Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige?

The informal politics of distribution on the streets, of begging and of giving, makes visible the faults inherent in European welfare systems, writes Cecilia Parsberg. And the rules and statutes that aim to prevent poverty-stricken EU citizens from enjoying free movement add insult to injury., First published in Glänta 1/2014 (Swedish version), med titeln "Giveriet i den fria rörlighetens Europa"., How Do You become a Successful Beggar in Sweden?

Konstnären Cecilia Parsberg menar att konsten kan skapa ett handlingsutrymme mellan den som ber om pengar på gatan och den som ger., Publicerad 2014-11-28., Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige?