Search

De flesta svenska lärosäten har i dag språkverkstäder med upp­draget att stötta studenterna i utvecklingen av akademiska språkliga praktiker. Trots att uppdraget har en stark koppling till universitetens kärnverksamheter utbildning och forskning organiseras verksamheterna i all­mänhet i marginalen, inom ramen för service- eller stödfunktioner. I denna studie utforskas hur verksamma språkhand­ledare från språkverkstäder vid fyra läro­säten i kollegiala grupp­samtal talar om egna exempel från verksamheten, särskilt sådana som innebär professionella dilemman. Syftet är att synliggöra det ”gränsarbete” på olika nivåer som behöver utföras för att hantera yrkesutövandet genom att förhålla sitt eget handlande till andra intressenters handlande och förväntningar och verksamhetens underliggande villkor. Analysen visar att gränsarbete är centralt för språkhandledarnas professionella praktik, genom att många av de dilemman som deltagarna redogör för berör ansvars­relationer och frågor om vad språkhandledaren ska göra – och inte göra – i relation till studenter, universi­tetslärare och i viss mån även i relation till organisatoriska förutsättningar. En vanlig gräns­problematik är t.ex. att behöva hantera att studenter kan utgå från en avvikande uppfattning om var gränserna går för vad språkhand­ledarna kan och ska bidra med än den språkhand­ledarna har. Till problematiken hör att möta förväntningar om att, som det uttrycks i mate­rialet, ”rätta” eller ”fixa” texter. Resultaten relateras till tidigare forskning som diskuterat hur en s.k. autonom syn på litte­racitet genomsyrar akademin och skapar en förståelse av litteracitet som indi­viduell färdighet och språk som något som enkelt kan ”fixas”. Utifrån detta diskute­ras hur språkverkstädernas marginaliserade position riskerar att bidra till att reprodu­cera en sådan syn.

Den åttonde nordiska konferensen för modersmålsdidaktisk forskning genomfördes den 24–25 november med Uppsala universitet som värd. Deltagare var forskare som anlägger didaktiska perspektiv på svenska, norska och danska – som modersmål, andraspråk och som det språk som används i olika skol- och universitetsämnen. Temat var Ämnesdidaktiska perspektiv på språk och litteratur. I denna volym presenteras artiklar som bygger på två plenarföreläsningar och ett urval av sektionsföredragen.

Many animals downregulate body temperature to save energy when resting (rest-phase hypothermia). Small birds that winter at high latitudes have comparatively limited capacity for hypothermia and so pay large energy costs for thermoregulation during cold nights. Available evidence suggests this process is fueled by adenosine triphosphate (ATP)-dependent mechanisms. Most ATP is produced by oxidative phosphorylation in the mitochondria, but mitochondrial respiration may be lower during hypothermia because of the temperature dependence of biological processes. This can create conflict between increased organismal ATP demand and a lower mitochondrial capacity to provide it. We studied this in blood cell mitochondria of wild great tits (Parus major) by simulating rest-phase hypothermia via a 6°C reduction in assay temperature in vitro. The birds had spent the night preceding the experiment in thermoneutrality or in temperatures representing mild or very cold winter nights, but night temperatures never affected mitochondrial respiration. However, across temperature groups, endogenous respiration was 14% lower in hypothermia. This did not reflect general thermal suppression of mitochondrial function because phosphorylating respiration was unaffected by thermal state. Instead, hypothermia was associated with a threefold reduction of leak respiration, from 17% in normothermia to 4% in hypothermia. Thus, the coupling of total respiration to ATP production was 96% in hypothermia, compared to 83% in normothermia. Our study shows that the thermal insensitivity of phosphorylation combined with short-term plasticity of leak respiration may safeguard ATP production when endogenous respiration is suppressed. This casts new light on the process by which small birds endure harsh winter cold and warrants future tests across tissues in vivo.

Understanding mitochondrial biology and pathology is key to understanding the evolution of animal form and function. However, mitochondrial measurement often involves invasive, or even terminal, sampling, which can be difficult to reconcile in wild models or longitudinal studies. Non-mammal vertebrates contain mitochondria in their red blood cells, which can be exploited for minimally invasive mitochondrial measurement. Several recent bird studies have measured mitochondrial function using isolated blood cells. Isolation adds time in the laboratory and might be associated with physiological complications. We developed and validated a protocol to measure mitochondrial respiration in bird whole blood. Endogenous respiration was comparable between isolated blood cells and whole blood. However, respiration towards oxidative phosphorylation was higher in whole blood, and whole blood mitochondria were better coupled and had higher maximum working capacity. Whole blood measurement was also more reproducible than measurement on isolated cells for all traits considered. Measurements were feasible over a 10-fold range of sample volumes, although both small and large volumes were associated with changes to respiratory traits. The protocol was compatible with long-term storage: after 24 h at 5°C without agitation, all respiration traits but maximum working capacity remained unchanged, the latter decreasing by 14%. Our study suggests that whole blood measurement provides faster, more reproducible, and more biologically and physiologically relevant (mitochondrial integrity) assessment of mitochondrial respiration. We recommend future studies to take a whole blood approach unless specific circumstances require the use of isolated blood cells.