Search

This study explores the potential to enhance the film experience by experimenting with the repositioning of listening points in cinemas. By combining traditional cinema sound systems with innovative audio technology, such as noise-cancelling headphones with ambient sound function and binaural recording techniques, the project aims to create an enriched 3D sound experience. A specially written script resulted in a short film tailored to test these sound technologies. The study's findings indicate that the integration of binaural sound recordings and music from the cinema's surround system, especially when the music is recorded using a technique that places musicians around the recording equipment to enhance the immersive sensation, can strengthen the sense of presence in the film experience. However, the final sound quality is negatively affected by the current limitations of the noise-cancelling headphones in reproducing external music with high quality. The study concludes that future improvements in headphone technology could enable a more integrated and realistic sound environment in cinemas, without requiring significant investments in new sound equipment.

In higher music education (HME) contexts, free improvisation is currently a rapidly evolving field across musical genres. Previous research indicates that teaching and learning improvisation can be challenging, depending on students’ experience and how improvised music-making is facilitated, but few studies address free improvisation in HME. Our study has explored this field by utilising qualitative interviews with teachers of free improvisation in European HME institutions. Results provided insight into teachers’ motivation and the educational aims which informed their approaches to teaching improvisation. Some teachers referred to a canon of free improvised or experimental music and well-known improvisers, interpreted as a need amongst the teachers to position and legitimise a potentially marginalised subject within institutions. Teachers in our study used different types of frameworks to develop students’ ability to interact and listen. Focusing on musical parameters, limitations of choices or language metaphors were often used as tools for acquiring such aims. Results further indicate that free improvisation should be a safe space, enhance democratic values and disrupt hierarchies of knowledge. In sum, our study contributes to mapping and understanding contradictions and complexities of this developing area of pedagogy.

Music spaces, from conservatories to recording studios, have proven themselves unequal and exclusionary. To investigate how power relations condition present-day musical life, the research environment in musicology at Örebro university has been awarded funding for the three-year research program Music, Power, and Inequity (MPI). The aim of this paper is two-fold. To contextualize our studies, we will initially give a brief presentation of the research program MPI. With the specific aim of discussing power relations in music society, we will secondly introduce two studies in their initial phase. Both studies investigate inequalities and hierarchies affecting the underprivileged in musical life, focusing on issues with regards to the music elite and freelance musicians' working lives. The studies' methodologies build on a mixed-method approach. They map socio-economic characteristics of (i) freelance musicians, and (ii) people in power within central music organizations, conduct interviews focusing on musicians' life stories from a feminist intersectional perspective, and perform critical discourse analysis and multimodal analyses of home pages and official social media accounts. Together, the projects contribute a crucial critical analysis of the constitution of the elite in musical life, clarifying the consequences of social distinctions as well as discussing what is required in terms of risk, support, and various forms of social, cultural, and economic background to lead a sustainable working life in music., Music, Power and Inequity

Musiklivet genomsyras av maktrelationer. Ojämlika villkor sätter gränser för människors deltagande och handlingsutrymme i allt från musikutbildning, musik­skapande och konsumtion av musik. I antologin görs nedslag i olika delar av musiklivet. Tio forskare och lärare från Sverige, Norge och Storbritannien bidrar med kritiska perspektiv på rela­tioner mellan musik och makt. Varje kapitel avslutas med ett antal frågor som ger vägledning för fortsatta diskussioner. Boken är skriven för studenter inom högre musikutbildning. Den riktar sig till blivande musiklärare, musiker, kompositörer eller musikproducenter, såväl som till dig som läser musikvetenskap eller musikpedagogik. Texterna utgör även relevant läsning för lärare inom högre musikutbildning. Antologin är angelägen läsning också för andra som arbetar inom kulturlivet och är intresserade av maktfrågor.

En repetitör är en pianist vars uppgift är att musikaliskt instudera sångarnas partier, både i utbildningssammanhang och i professionella sammanhang inför föreställningar. Det tillkommer spel under sceniska repetitioner, orkesterspel under föreställning och repetitionsdirigering. Det händer också ofta att pianister får ackompanjera hela operaföreställningar, när man inte har möjlighet att anlita en orkester. Ett klaverutdrag är i sin tur ett arrangemang eller en komprimerad version av en orkestersats, som är skriven för piano. Pianot får ofta agera orkester på grund av sitt breda register och möjlighet att spela många toner samtidigt. Det gör att pianot ofta får ersätta orkester i väldigt många sammanhang. Det kan vara ackompanjemang av andra soloinstrument, agera orkester i operasammanhang, balettrepetitioner och liknande. Å andra sidan är det ett instrument som saknar väldigt många av kvaliteterna som många av orkesterinstrumenten har. Tonen på ett piano dör ut ganska snabbt, det går inte att utveckla en ton i styrka och intensitet utan att ta om den. Det medför en del utmaningar med att försöka återskapa orkesterklang på piano. Jag är själv pianist och repetitör och använder klaverutdrag i mitt arbete nästan dagligen. Intresset för att utforska den orkestrala klangen i klaverutdrag väcktes ganska tidigt, redan under mina studier på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, när jag spelade en sångcykel av Gustav Mahler och arbetade med hans orkestrering av sångcykeln. Att arbeta med att utveckla gestaltningen av orkesterklangen är inte bara ett intresse, det är dessutom absolut nödvändigt för varje repetitör. Därför valde jag att utforska det här spåret i mitt magisterarbete.Min främsta forskningsfråga i det här arbetet lyder som följande: Hur gestaltar jag operamusik för orkester på pianot utifrån klaverutdrag med hjälp av partitur och befintliga inspelningar? Eftersom jag som operarepetitör jobbar med sångare, är det också relevant att ta in deras perspektiv, därav

In the music genre reggaetón there has been an ideal premiering hypermasculine behaviour and narratives. The female reggaetón artist Ivy Queen has been active within the genre since the early beginnings. She has spoken about the impact it had on her, working against so many men i a masculine culture. Ivy Queen has expressed that her masculine energy has served her well in situations where people have tried to put her down for being a woman. Ivy Queen is known for challenging gender norms with different artistic expressions. She has without a doubt paved the way for today's female reggaetón artists who are using classic women's rights-messages in their songs and images. This study starts of with the theories used which are queer- and intersectional feminist-theories. Then working its way in to giving context with an introduction to history of gender in Latin America in relation to colonialism and Catholicism. Here, marianismo and machismo are important themes to introduce when the study moves toward characteristics of reggaetón and giving background in Ivy Queen. This study will use an audiovisual model to analyze Ivy Queens song and music video "Quiero Bailar" in relation to machismo and marianismo in Latin America, and genre conventions in reggaetón. The result of this study shows us that not only does Ivy Queen choose some parts of what critics see as problematic in reggaetón and machismo and uses it to her advantage. She also breaks down hegemonic structures through usage of queer modes in voice, image, and lyrics - while keeping the music traditionally formed.

In this essay, I use the song ‘Let It Go’ from Frozen as a steppingstone for addressing song and animated musical film as combined media, or rather integrations, and, based on the models put forward by Lars Elleström, propose a framework for discussing different kinds of synchronic intermediality. I propose that when analysing synchronic intermediality, we need to consider (at least) three types of combination: 1) combination of modalities (understood as formal structures framing the content), 2) combination of qualified aspects (understood as conventions of media products, herein those aspects tied to media representation), and 3) combination of semiotic content.

Music streaming service Spotify has recently declared that genre is becoming less important in popular music culture, linking this idea to post-identity claims. In contrast, the central argument of this article is that genre continues to matter in music streaming, where algorithmic recommendation systems remediate genre and its association with constructions of identity and difference. We examine Spotify's mediation of genre through a multimodal discourse analysis of genre metadata as presented on the website Every Noise at Once, playlist curation, and media discourse. Analysing the genres bubblegrunge and rap français (French rap), we show that the algorithmic and human processes of Spotify and its users rearticulate genre, shaping, in turn, patterns of recommendation, curation, and consumption. These processes remediate earlier constructions of identity, temporality, and place in music culture. Simultaneously, they intensify differentiation and individuation, tying in with postulations of multiplicity and diversity in neoliberalism that conceal power imbalances.

The Swedish harpist Adolf Sjödén (1843-1893) spent several months in Ireland in 1879. Whilst there he became good friends with various leading and influential figures of the day and was involved in the concert life of the country, giving his services in benefit concerts as well as playing solo concerts in public concert halls and private homes. This chapter will focus on Sjödén’s friendship with Sir Samuel Ferguson, his part in the celebrations of Thomas Moore’s birth, and Sjödén’s attempts to revive Irish music and the Irish harp.

This thesis conducts a cultural analysis examining the claim of metal music being gendered as masculine. An autophenomenographical approach is taken and carried out through an affective analysis combined with a feminist analysis of sound. By studying the author’s own perception of industrial metal, this research looks at the effect and affect that this genre of music can have on a woman, as well as inquires whether it is necessary to label the genre with binary gender terms such as masculine or feminine. The presented conclusions also encourage the question to be posed in relation to a broader spectrum of music.

With the purpose of enriching my walking bass lines I have studied the work of Israel Crosby, who is most famously associated with the Ahmad Jamal Trio. His walking bass line- construction hints to his background as a musician from the swing-era, with a foundation in tuba-playing. The 2017 paper “Israel Crosby (1919-1962): An Analysis of His Bass Line Construct” by Gibral Anees Kahn worked as an aid in my attempt to dissect the idiosyncrasies of Crosby in addition to my transcription work, which was focused on memorizing and internalizing, rather than reading the transcriptions as sheet music. By studying three recordings I made several conclusions about Crosby’s habits and methods which I could implement in my own playing. By habitually playing the transcriptions and listening extensively to the music of Ahmad Jamal over the course of 6 months, I engrained parts of Crosby’s playing which was demonstrated in the devoted recital concert, that featured a diverse repertoire. The project resulted in me developing my playing in both conscious and unconscious ways., Repertoar:This Can't Be Love - Richard RodgersOut of the Past - Benny GolsonPrelude to a Kiss - Duke EllingtonBitty Ditty - Thad JonesI Get a Kick Out of You - Cole PorterThird Movement - Jeb PattonMedverkande:Jacob Sandberg - BasElias Larrsson - PianoAlbin Eklund - Trummor

This essay makes a contribution to our current understanding of how solfeggi were used in the Neapolitan conservatories in the late eighteenth century. To this end, I investigate how this repertoire was used and applied, both in practice and in written counterpoint. Through documentary evidence derived from student counterpoint notebooks, the article reveals how themes in solfeggi by well-known masters were reused and adapted in lessons of written counterpoint. These findings suggest that vocal repertoires that were sung in these pedagogical milieus were borrowed by teachers and students through techniques of transformation and adaptation in order to be reused in new compositions.

The issue of change has long been a central focus in critical studies on men and masculinities. The issue of if, how and why men and masculinity/masculinities change has been central to feminist strategy as well as a question of explanation. Scholars from a variety of academic disciplines have pointed frequently to contemporary popular music as evidence of broader cultural shifts in changing masculinities, whereby the question of change is viewed in positive terms though exploring open emotional expression, or as stasis, where very little changes. Importantly, popular music scholars are interested between the idea of changing representations and what these representations say about culture more generally; both in terms of musical texts as cultural representations and the power of music to shape gendered norms within cultures. Yet the question is how to study and how to ascertain cultural shifts as well as the impact of music is a tricky one. A well-worn sociological critique of musicological research on the issue is twofold: firstly that the tendency to argue on the basis of selected examples seeks confirm a particular interpretation (“cherry picking”); secondly that a methodology which seeks to locate meaning through an analysis of cultural texts does explain how they are interpreted by groups. The counter argument, however, is that sociological approaches reduce music to mere symbol, ignoring the specifically musical properties which convey meaning and failing to offer an explanation as to why and how and why the “music itself” resonates. This paper focuses on understanding the cultural resonance of popular musics in relation to theories around changing men, masculinity/masculinities. It offers a model which explores the link between text and interpretation through a framework of creation, representation, mediation and reception. In doing so it makes two main arguments: firstly that change is not necessarily progressive or egalitarian, with reference to the way i

This paper traces a walking tour of Cork City that I recently undertook, using an autoethnographic perspective to tap into the linguistic and semiotic features of places and spaces associated with the blues musician Rory Gallagher and how they are tied to specific music memories. To do this, I draw on the theory of semiotic landscapes, yet put forward the term semiotic musicscapes to account for the imagined, embodied and emotional aspects of the visual linguistic environment that such music walks entail. I argue that these forms of secular pilgrimage turn the 'ordinary' into the 'extraordinary', relying on both specialised music knowledge and the imaginarium to make true meaning from visual and verbal signs. The paper, thus, offers a new way for ethnomusicologists to explore the cultural geography of music, as well as for (socio)linguists to approach the study of semiotic landscapes, particularly when tied up with musical heritage. It also extends current scholarship on Rory Gallagher whose life and work remain underresearched, despite his importance as a founding figure of Irish rock music.

Ett livegig. Det är flyktigt. Går snabbt över. Att ha närvaron att leverera i skarpt läge kräver något. En visshet. En trygghet att vila i där tillit råder. En tillit till sig själv, till medmusiker, teknik och ljudtekniker. Vi har repat, vi har gjort detta hundratals gånger tidigare. När ridån går upp och publikens jubel överröstar trummisens inräkning, då måste allt funka. Det är där, och då, det gäller. Livescenen har flera utmanande faktorer som inverkar på upplevelsen hos både publik och musiker. Som vokalist, musiker och musikproducent har jag drygt tjugo års erfarenhet av samarbeten med andra skapande aktörer. Jag har rört mig genom flera genrer, på mindre och större scener, och genom åren fascinerats av hur komplexa och varierande livescenens förutsättningar kan vara. Att som konstnärligt utövande vara beroende av en ljudteknikers vision och omvänt är inte alltid oproblematiskt. Ibland kan en sådan situation utmynna i ett diskursivt spel mellan musiker och ljudtekniker, där båda parter tenderar att lägga ansvaret utanför sig själv. När människor med olika spetskompetenser möts för ett gemensamt arbete i konstens tjänst, krävs professionalism från alla inblandade. Det är då det lirar som bäst. Det är dessa gig som blir minnen för livet.

Hur kunde en populär artist bygga sin karriär i musikindustrins gryning? Dragspelaren och kompositören Karl Karlsson ”Calle” Jularbo (1893–1966) var en av 1900-talets mest kända musiker i Sverige. Han föddes i Jularbo, Avesta, Dalarna som ett av elva syskon, son till gårdfarihandlaren Alfred Karlsson och Selma Meijer, av ”resande-” eller romaniursprung. Calle Jularbos musik, liv och instrument dragspelet, kan förstås som djupt rotade i den svenska traditionella musiken, samtidigt som hans karriär som musiker utvecklades i ett intimt samspel med den tidigt framväxande musikindustrin.

I denna antologi bjuder vi in dig till ett urval av aktuell musikforskning som bedrivs av MIRAC:s medlemmar. MIRAC är en akronym för Music Focused Interdisciplinary Research & Analysis Center. Redan på 1960-talet konstaterade forskare att branschen är komplex och föränderlig. Det var den då och är idag ännu mer komplex. Denna komplexitet återspeglas även i forskningen och så även i denna antologi. Även om denna komplexitet inte till fullo går att beskriva inom ramen för denna antologi illustrerar kapitlen ändå bredden på forskningsfältet. Vissa kapitel har empirisk tyngdpunkt, ibland med forskare som själv agerar i rollen som musikskapare. Andra kapitel är mer teoretiskt orienterade i vilka blicken höjs från det specifika till det mer abstrakta och generella. Flera har ett svenskt fokus medan andra har internationella perspektiv och vissa kombinerar både. Antologin och dess kapitel bör därför betraktas som ett antal nedslag och urval av aktuell nordisk musikforskning. Musikforskningen är idag pluralistisk och spänner över de flesta vetenskapliga discipliner. Vissa delar av musikforskningen har gamla anor medan andra är relativt nya. Till de äldre hör musikvetenskapen vars anor sträcker sig tillbaka till det antika Grekland, men som blev ett akademiskt ämne i slutet av1800-talet. Till de yngre hör musikproduktion som i Sverige etablerades först under 1980-talet. Ämnets uppkomst har sina rötter i inspelningstekniska innovationer som möjliggjorde flerkanalsinspelning och banade väg för alltmer avancerade musikproduktioner. Under de senaste decennierna har producenterna blivit alltmer framträdande och vissa har idag egen stjärnstatus med svenska exempel som Dennis Pop, Shellback, Laleh, Max Martin med flera. Den ständigt pågående tekniska utvecklingen för att sprida och framföra musik har under de senaste 150-åren påverkat och förändrat förutsättningarna för både musikskapare och musikbranschen på ett genomgripande sätt. I skrivande stund pågår nu en livfull debatt

This article explores the complementary potential of intermedial and multimodal semiotic analysis. Both multimodal and intermedial research explore the multifaceted nature of communication. However, since research fields have different foci and analytical methods, they are less connected than they could be. We approach intermediality and multimodality as complementary frameworks and argue that there is much to gain in drawing on the analytical strengths of both. To this end, underlying differences in method and theoretical assumptions need to be made explicit. Drawing on John A. Bateman and Lars Elleström’s previous explorations of the common ground between the frameworks, we map an arena where multimodal and intermedial analysis can work together. We demonstrate how a combined multimodal and intermedial perspective can function by zooming in and out between the perspectives as we explore the role of “Ride of the Valkyries” in Wagner’s opera Die Walküre (1870), in a Nazi newsreel, and in Francis Ford Coppola’s movie Apocalypse Now (1979). The multimodal perspective provides us with nuanced language for transcribing and discussing how different semiotic resources work together, and the intermedial perspective allows us to discuss the chain of media transformation, where each instance increases and transforms the meaning potential of the “Ride of the Valkyries”.

Richard Wagner’s music and the way he created it are closely interconnected to the vocal delivery of the actors and singers of his childhood and youth. Or to put it more precisely: During the time of his socialization in early 19th-century Saxony, there was practically no difference between the profession of an actor and a dramatic singer. The same people performed in spoken drama and music theatre what led to a declamatory style of singing that was typical for German music theatre. This style shaped Wagner’s Sprechgesang, both considering its structure and its genesis. He did as a composer what the dramatic actors of his time whose performances shifted between singing and speech did on stage: He developed his vocal lines out of declamation and created different degrees of more or less speech-like passages. The latter poses a challenge for the historically informed performance practice of his works.

With the invention of the phonograph in 1877 came the possibility to mechanically capture, store and reproduce sound. This thesis deals with how sound recording technology was introduced in memory institutions in Sweden. The focus of the thesis is on the first phonogram format, wax cylinder recordings, and their life cycle in use. This study deals only with memory institutions primarily directed towards Swedish-speaking majority culture, whereas cylinder recordings of the cultural Others will be the subject of a separate publication. The aim of the thesis is to increase the knowledge and enhance the understanding of the archival use of the cylinder phonograph in discourse and practice, with a focus on music recordings. With inspiration taken from a model of knowledge production by Bruno Latour, the study encompasses technology transfer, collecting practices and repertory analysis, institutionalization and professionalization, institutional economics, public presentations, and research practices. The cylinder phonograph was used by ten Swedish memory institutions 1898-1948, primarily by institutions directed towards traditional culture (dialects, folklore, and folk music), and with professional ambitions to some degree. Equipment and knowledge were to a certain extent transferred through professional networks in Sweden, with Danish and German memory institutions as important foreign competence centres. In comparison with some of the neighbouring countries, the introduction of sound recording technology in Sweden was generally some years later and the collections smaller. This is due to that professional memory institutions were founded later in Sweden, and that the collectors and scholars were primarily interested in typical representations of music in notation, rather than the phonogram’s particular representation of a single performance. Sound recording technology was therefore not regarded as a threat in relation to collecting music by ear. It was instead seen

This thesis focuses on the meaning of Chinese music subcultures, includingChinese metal, rap, rock, and punk styles; and how is the meaning shaped by Chinese participants in the Chinese context, which is represented by the context of Beijing. This project is motivated by addressing the gaps that exist between dominant Anglo-American subcultural theories and explaining contemporary Chinese individuals’ practices. In terms of the communist ideology, historical trajectories, and drastic economic leaps in the recent Chinese context, Chinese individuals’ practices have demonstrated a diversity and hybridity that cannot be fitted into the dominant Anglo-American theoretical frameworks such as the CCCS or post-subcultural theory, and are incompatible with a framing that only emphasizes the political resistance aspects of music subcultures. Moreover, existing subcultural theories are deficient in explaining how music specifically affects individuals in their subcultural participation and everyday life, as a dynamic medium, as well as an embodied and culturally emergent process. In this light, by interviewing Chinese individual participants and employing a China-centered theoretical framework, this thesis explores how the meaning participants attach to music subcultures is generated in the interplay between the socio-cultural Chinese context, their individual experiences, and through the affective properties of the music they engage with. In conclusion, the meaning of Chinese music subcultures is shaped by three aspects: meaning in relation to the Chinese context, individual meaning and internal subcultural dynamics, and musical meaning.

Denna uppsats undersöker hur icke-synestetiker inom en västerländsk kontext kodar musikupplevelser efter färg. Det är ett arbete som tar inspiration från synestetiska erfarenheter och implementerar det hos icke-synestetiker. Arbetet inleder med en kort presentation av fenomenet synestesi, sedan hur tidigare forskning kring musik- och färgassociationer har presenterats och problemformuleringar kring det. Studien använder sig av en kvalitativ metod med intervjuer som kombineras med att deltagarna får lyssna på musik och välja en färg som passar in med upplevelsen. Sedan applicerar jag tre teorier till resultatet som väver in perspektiv från konstvetenskap, litteraturvetenskap och musikpsykologi. Utifrån denna studie som intervjuar två deltagare, kommer jag fram till att musik- och färgassociationer är svåra att undersöka och att det finns flera ingångar till det. Samt att betydelsen av att använda populärmusik i liknande studier kan eventuellt ge fler ingångar till att tolka ett resultat. Slutligen för jag en diskussion kring individernas färgval och om de behöver betraktas utifrån hur intensiv en färg är, eftersom mättnad är något som sällan benämns inom disciplinen.

Den här uppsatsen är en reflektion och analys av aktörers diskussioner om hur AI som generator och verktyg påverkar samt kan komma att påverka musikindustrin. Uppsatsen utgår från två frågeställningar som syftar till att genom samspel kunna öppna för diskussion om bland annat hur musik produceras och manipuleras genom AI, samt hur AI står sig gentemot kultur, uppfattningar och etik. Dessa två frågeställningar lyder: ”Hur ser olika aktörer inom musikindustrin på hur AI påverkar samt kan komma att påverka musik-skaparprocessen, och vad upplever de att det finns för potentiella fördelar och nackdelar med att använda AI inom komposition och produktion?”, samt ” Hur kan AI-genererad musik tolkas och uppfattas av vissa människor, och hur kan dessa tolkningar och uppfattningar eventuellt komma att förändras i framtiden?”. Besvarandet av dessa frågor sker genom en huvudsaklig kvalitativ metod, med stöd av netnografi och teoretisk innehållsanalys. Anledningen till valda metoder är för att kunna göra ett djupdyk i ämnena i en tvärvetenskaplig mån, och för att kunna ge en detaljerad förståelse i ämnet genom färre men alltmer koncentrerade data. Syftet med arbetet är att öppna för diskussion kring ämnet om AI och musikindustrin samt dess påverkan, för att sedan kunna reflektera kring dess potentiella påverkan i framtiden. Studien som gjorts visar på att artificiell intelligens har påverkat musikindustrin på många vis redan idag, och att AI idag bidrar till många etiska dilemman gällande vem som faktiskt står till svars för exempelvis AI-genererad musik; detta som en produkt av hur lagar inte hunnit anpassa sig till AI:s exponentiellt växande framträdande i samhället. Studien belyser även kritiken som givits till AI för dess inkräktningar på den mänskliga kreativiteten, och dess eventuella övertagande av arbetspositioner inom konstvärldarna. Trots detta så reflekterar studien även på positiv kritik, där många inom industrin belyser möjligheterna med AI inom musikkomposition och

Autenticitetsbegreppet inom historiskt informerat framförande (HIP, eng. historically informed performance) kopplas till strävan efter historisk informerarad kunskap om tonsättarens intentioner, tonsättartidens spelsätt och originalpublikens upplevelse av musiken. År 1995 betraktas som ett viktigt år för diskursen om autenticitet inom HIP. Richard Taruskins och Peter Kivys positioner blev startskottet till ett perspektiv som anser att det finns en till dimension av autenticitet i utövarens roll. Musikernas interpretationsrelaterade val grundas på estetiska värderingar och konstnärliga intensioner. Utifrån detta perspektiv studeras hur fem nutida musiker verksamma inom olika musikgenrer utanför den västerländsk konstmusiken, förhåller sig till diskussionen om HIP i sina framföranden av Bachs musik. Metoden som används är ostrukturerade intervjuer med insatser av stimulated recall samt musikanalys. Studien visar att dessa musikers adresserar framförandet utifrån ett förhållningssätt i vilket (explicit och medvetet i vissa fall, implicit och omedvetet i andra) diskursen om autenticitet inom HIP speglas.

En uppsats av två kantorstudenter 2012 samt egna upplevelser tas till utgångspunkt för attstudera förnyelse i Svenska kyrkans musikutbud på 2000-talet. Ett tiotal kyrkliga företrädare,huvudsakligen kyrkomusiker har våren 2022 djupintervjuats för besvarande av frågor omförnyelse av kyrkomusik, mest på 2000-talet när Svenska kyrkan skilts från staten.Frågeställning 1 är hur förnyelsen tas emot. Förnyelsen med ökat inslag av icke sakral musikoch populärmusik uppskattas av kyrkomusiker och andra kyrkliga aktörer.Frågeställning 2 är vad som driver kyrkomusiker att göra merarbetet som krävs.Kyrkomusiker gör gärna det merarbete som krävs om de kan leverera en värdig upplevelse. Detror att diversifieringen av kyrkomusik kommer fortsätta.Slutsatserna bygger huvudsakligen på intervjumaterialet där deras individuella svar redovisasanonymiserat, ett mångfasetterat material. Efter redovisningens olika avsnitt följer en analys avhur forskningsfrågorna besvaras och sedan en diskussion om den kyrkomusikaliska förnyelsensutbredning i tid och rum samt geografiskt. Vidare ett resonemang om möjligheter med ochgränser för förnyelsen av kyrkomusiken.Förnyelsen drivs av publikens ökade musikkunskap och önskemål till kyrkomusikern.Kyrkomusikerns respons är att göra sitt bästa för att ge en fin musikupplevelse och om möjligtöka antalet betalande medlemmar.

I den här uppsatsen redovisas hur tystnad används i musik och vad för effekt tystnad kan komma att skapa i musik. Syftet med uppsatsen är att studera begreppet tystnad och dess samband till musik. Undersökningens analys är uppdelad i två akter där jag först genomför diskursanalys kring hur andra forskare beskriver och diskuterar begreppet tystnad samt dess koppling till musik. Jag utför sedan en receptionsbaserad musikanalys där tre olika fonografiska verk analyseras för att skapa en bredare förståelse hur tystnad används. Musikanalysen undersöker verk av banden Bon Iver respektive Led Zeppelin i hopp om att finna partier i musiken som använder sig av tystnad i någon form. Efter närmare granskning kring begreppet tystnad så är det tydligt att tystnad i musik har flera syften och kan definieras utifrån olika begrepp och former. Tystnad uppfattas olika beroende på ett flertal faktorer och har i ett historiskt perspektiv varit ett självklart val bland större kompositörer.

This thesis examines the music of two female ngoma, or music-dance events, that are associated with weddings in Zanzibar: unyago and msanja. Zanzibar is a Muslim island, and there are distinct social spheres for men and women, each with their own norms and expectations with regards to speech, dress, and behavior. Unyago and msanja songs not only represent these norms and expectations; they also negotiate and contest them. Based on the concept of heterotopia by Michel Foucault, this thesis understands music as an Other space, a space which is both connected to Zanzibari society, as well as existing separately in it and from it. While music as such is not a physical, actual site, it is inextricably tied to, and informs our sense of, space. Moreover, music is able to transform a space into one where different rules apply. Drawing on audio and video recordings made in Zanzibar as well as interviews and informal conversations, this study shows how an engagement with the music, in addition to lyrics and social context, can lead to a more profound understanding of how Zanzibari women play with, and challenge, societal expectations. The performance of, and discourse on, female wedding ngoma allow women to ‘walk the line’ towards knowledge about gendered expectations, and towards the ability to contest existing power relations at the same time.

Tonsättaren Pierre Boulez påpekade att hans lärare Olivier Messiaen (1908–1992) stod mitt i en av 1900-talsmusikens mest betydande spänningar: i hans verk är ett fokus på kompositionstekniker avsett att understödja en mer romantisk strävan mot ett intensivt musikaliskt uttryck och känsla. Spänningen kan diskuteras som aspekter av en modernistisk respektive romantisk musiksyn och gör sig direkt påmind i studier av Messiaen som interpret av sina egna verk. Till skillnad från en rad befintliga undersökningar av Messiaens pianospel har motsvarande analytiska studier av hans interpretation av egna orgelverk inte genomförts tidigare. Under lång tid har en uppsättning kommersiella inspelningar från 1956 utgjort den främsta källan till detta område, vid sidan av diverse kommentarer som spridits genom elevers skrifter. Det har funnits en vitt spridd uppfattning att Messiaen tar sig mycket stora friheter i förhållande till sina egna partitur, utan att bakomliggande konstnärliga ideal diskuterats vidare. Artikeln påvisar att tonsättaren själv upphöjde partituren som gemensam norm för verkens interpretation och betraktade sina egna inspelningar som ett högst personligt uttryck. I denna studie har tre inspelningar av cykeln Livre d’Orgue med Messiaen som interpret kunnat detaljstuderas, tillsammans med 14 senare kompletta versioner med andra organister. Analysen utgår från tonsättarens egna råd till interpreter i förordet till verket Quatuor pour la fin du temps. Där fastslås att musiker först måste lära sig spela musiken exakt som noterat för att senare vid framföranden enbart behålla notvärdens sentiment och forma musiken med personlig frihet och agogik. I flera av de sju satserna blir det tydligt att Messiaen spelar med en stark känsla för sina bakomliggande idéer, även till en punkt där han inte längre bibehåller kontroll över partiturens notvärden. Trots att en senare interpretationshistoria till stor del bygger på att organister underordnat sig tonsättarens auktoritet sker, Artikelns titel på svenska: Sentiment bortom kronometri: en interpretationshistorisk studie av Olivier Messiaens Livre d’Orgue, Performing the rhythm of life - interpretation of time in Olivier Messiaen's organ works

Jag har analyserat Malmö stads ljudidentitet ur flera perspektiv och funnit att de i stort har följt tidigare forskning och vedertagna varumärkesprocesser när de arbetat fram stadens ljudidentitet. I jämförelse med tidigare forskning och branschpraxis saknas dock ett par delar i processen som kan haft betydelse för slutresultatet. En del är att Malmö stad inte konsekvent använt varumärkesplattformen när de arbetat fram de ljudattribut som de grundande ljudidentiteten på. En annan del är det inte framkommer på vilka grunder Malmö stad valde de fem olika inspelningsplatserna. Övriga moment som saknas i processen men som sannolikt har mindre betydelse för slutresultatet är att det saknas en analys av Malmös ljudande historik, samt att Malmö stad inte kraftsamlat platsens aktörer i framtagandet av ljudidentiteten. Malmö stads ljudidentiteten grundar sig i stort på ljudattributen och val av inspelningsplats. Det innebär att om de fullt ut hade arbetat utifrån varumärkesplattformen samt identifierat stadens ljudlandskap så hade ljudidentiteten sannolikt låtit helt annorlunda. Vägval tidigt i processen har stor påverkan på slutresultatet.

In this thesis, the use of the fusion genre in contemporary music is examined through the lens of Kurbeats' album Folktronica. The study aims to expand the understanding of what could characterize a fusion genre, and how folktronica could is an example of that. To achieve this, a theoretical hermeneutic spiral was employed, wherein three chosen songs from the album Folktronica were analyzed in three rounds. The analysis revealed that Kurbeats has successfully blended traditional Swedish folk music with electronic music to create a distinct hybrid genre, which the band has dubbed folktronica. This folktronica can be characterized by the combined elements of both traditional Swedish folk music and modern electronic music. Folktronica as a genre also works as a way to describe why bands and musicians chose to combine folk music with new modern music. It is a way of helping the music traditions live on and survive. The study concludes that the album serves as a noteworthy example of the fusion genre in contemporary music and contributes to the ongoing discourse on the subject.

Multiple signal classification (MUSIC) is a parameter extraction method for blade tip timing to suppress the under-sampled problem. Its faster version, subspace dimension reduced MUSIC (SDR-MUSIC), has been proposed, which uses a single noise vector instead of the whole noise subspace to reduce computational complexity. However, the principle of random noise vector selection leads to instability in frequency identification. Therefore, we replace the random vector with the min-norm vector to obtain a stable SDR-MUSIC (SSDR-MUSIC). The superiority of the min-norm vector can be mathematically proven by the location of the zeros of the polynomial. Simulated and experimental tests indicate that SSDR-MUSIC gains stability when the min-norm vector is used while maintaining computational efficiency.

In recent decades, scholars have argued that a new way of understanding opera (and other classical music) has been articulated in 21st century feature films through a fragmentary and background-oriented way of using opera performances as well as opera music. Opera functions as an overall atmosphere, which means that a traditional notion of this type of music as a stable whole, and the focus of the listener’s attention, is challenged. In this article, by drawing attention to Benoît Jacquot’s film Tosca (2001), I discuss how this way of using opera affects the representation of the singer. This is a film adaptation of Giacomo Puccini’s opera Tosca that is characterized by an experimental approach to image and sound editing. Through an in-depth analysis of the way the opera’s two main characters are featured in the film in three famous arias, when the singers playing these characters are expected to showcase themselves as performers, I argue that the image of the opera singer is renegotiated by bringing it in line with contemporary feature film aesthetics. Two aspects of the vocal performance that are central for the conception of opera as a stable whole, and as an object of attention, are subverted: the embodiment of an opera character and the showcasing of a singer. The music-image combinations make the singers fade as vocal performers whereas the fictional characters are promoted. However, they are promoted in ways that differ from how these characters are modelled in Puccini’s score., Klassisk musik för en medialiserad värld: visuella och audiovisuella representationer av västerländsk konstmusik i det moderna mediesamhället

Detta forskningsarbete har baserat på åtta intervjuer undersökt om vinylskivan gynnar albumformatet. Med det menas bland annat om man föredrar att lyssna på hela album när man lyssnar på vinylskivor och huruvida lyssnaren värdesätter albumets helhet och presentation. Undersökningen kom fram till att vinylskivan i form av ett fysiskt format fortfarande är mycket relevant, men att smidigheten med strömmad musik är något som samtliga lyssnare använder och ser fördelar med i någon mån. Att lyssna på vinylskivor beskrivs som en mer äkta och fokuserad upplevelse då den är bunden till en viss plats och kräver en större insats att slå i gång och lyssna på. Strömmad musik upplevs som smidig och portabel, men också mindre fokuserad och mer selektiv. Det beskrivs också en trygghet med att äga en fysisk skiva, delvis för att den bidrar till att ge musiken en större närvaro, men också att den inte kan försvinna på samma sätt som ett album skulle kunna göra från en streamingtjänst. Slutsatsen är att både strömmad musik och vinylskivor tillför något för lyssnaren vilket gör att båda behövs, om än på olika sätt.

Syftet med uppsatsen är att undersöka musiken och textens relation i operan Im Treibhaus från 2021 och titta på hur de samverkar och kommunicerar med varandra och utifrån det titta på vad det skapar för relation mellan de och hur det påverkar dramat. Genom operans historia har en ord- och tonkonflikt genererat flitigt om vilken av musiken eller texten som borde anses som mest rättmättigbärare av dramat, musiken eller texten? Majoriteten av åsikterna har av anpassliga åsiktsbärare för ämnet delat in musik respektive text i två läger där de ställs mot varandra. I den här uppsatsen ska jag med utgångspunkt i denna mytomspunna konflikt ta reda på om det är musiken eller texten som styr dramat i Im Treibhaus? För att kunna hålla en neutralitet från början till slut och rama in centrala delar i verket har jag valt ut specifika begrepp, teorier och metoder som jag anser som ansenliga för att kunna upprätthålla det. Dramatiska nycklar är ett begrepp hämtat från librettisten och dramatikern Kerstin Perskis doktorsavhandling Levandegörandet poetik: På spaning efter musikdramat Gränslandet och transformation av dramat via text, vokalt och instrumentalt agerande. Begreppet omfattas av att centralisera musikaliska och textuella parametrar i handlingen. Av den anledningen valde jag att använda begreppet dramatiska nycklar för att inte behöva analysera hela verket, utan skilja agnarna från vetet. Framtagningen av de dramatiska nycklarna utgjordes av olika lyssnarstrategier: strukturerat lyssnande och parallellt lyssnade som jag använde på det material som ligger till grund, en liveinspelad ljudversion från Vattnäs konsertlada, librettot och partituret. Förarbetet resulterade i fem dramatiska nycklarna som sedan har analyserats med hjälp av olika tolkningsredskap, bland annat av musikprofessorn Johnny Wingstedts musikaliska berättarfunktioner, Micheal Hallidays intermodala relations schema och Micheal B Bakans guidade lyssnarupplevelsemodell. Med de olika tolkningsverktyg har jag v

Denna undersökning fokuserar på hur digitala interaktioner påverkar motivationen hos svenska och danska artister inom populärmusikgenrer. Genom en kvantitativ ansats formulerade vi fyra propositioner och genomförde en enkät med 99 artister, främst DIY-artister som har släppt musik under den digitala eran. Resultaten bidrar till en fördjupad förståelse av hur digitala interaktioner kan ses som en form av social feedback och hur det påverkar artisternas motivation att bygga en karriär inom musikbranschen. Vi kan konstatera att digitala interaktioner, även om de inte är den enda faktorn, är en viktig faktor att beakta för att etablera sig inom musikbranschen, särskilt under den digitala eran då möjligheterna har ökat.

This thesis examines encounters between music and nature through a productive and transversal approach to music analysis with examples from the contemporary Western art music repertoire. In three analytical chapters, I study how contemporary music potentially reframes the positions and relations between music, humans and nature by engaging with transversal concepts from Gilles Deleuze and Félix Guattari’s thinking and drawing upon Judy Lochhead’s approach to productive music analysis. In Joan La Barbara’s Les Oiseaux qui chantent dans ma tête for solo voice (1976) and Kaija Saariaho’s Laconisme de l’aile for solo flute and optional electronics (1982), I study affinities between humans and birds through the concept of becoming-bird. In John Luther Adam’s Inuksuit for percussion ensemble (2009), I engage with the notion of coexistence between humans and the environment with the concepts of milieu, rhythm, and deterritorialization. Lastly, in Helena Tulve’s Extinction des choses vues for large orchestra (2007), I argue that her music confronts aspects of musical organicism by producing ruptures from its own modes of order, activated by the concept of the Body without Organs. I examine moments when the music functions on the edge of discursivity, and when the materiality of sound, bodies, instruments, and technology informs and reshapes musical discourses and cultural conceptions of nature. I further position the study within the field of ecomusicology, and draw upon aspects of posthumanist and new materialist theory. I particularly investigate contemporary music from perspectives that question human-centered ways of thinking and being, as well as ostensibly rigid conceptions of nature that appear separate from the domain of culture. From these theoretical perspectives, I understand nature and culture as entangled material-discursive processes, where the relations between music, humans and nature are constantly renegotiated. The contributions of the study are threefold.

This is a study about active and passive music listening within the culture of dansband. The purpose of my study is to analyze how the concepts of active and passive music listening operate within the dansband genre and to shed light on the significance of dansband music for its listeners. In addition, I look at the dansband culture to explore how practitioners understand and motivates their engagement with dansband. To this end, I construct a theoretical framework building on previous literature about active and passive music listening. The data consists of qualitative interviews conducted with people who dances and are engaged within the dansband culture. According to the informants, there are a few themes that are more central than others within the dansband culture. I have presented these thematically under the headings “Dansband gives a kind of joy that otherwise is not experienced”, “The question of alcohol”, “Is it possible to separate the dancing from the music and vice versa?”, “Dansband music = music that you can dance to?” and “Skill level in the dance affects the role of music” in an attempt to contribute to a more complex picture of dansband. The results show that the concepts of active and passive music listening could be of better use within dansband if the definitions were wider, seen as a continuum where the concepts could be fluid, and more inclusive when it comes to contextual factors. This is also supported by previous research done in a context of music listening in everyday life.

This essay compares and analyses five different editions of Beethoven’s Piano Sonata no. 29 in Bb-major, op.106, with focus on editorial choices and techniques. The analysis takes as its point of departure James Grier's definitions of different types of editions. In the study the editions are scrutinized in a number of aspects from chosen passages, deemed as problematic in Beethoven scholarship, in order to see how the editions answer to the definitions of Grier. The comparisons show that the editions are shaped, affected and influenced by the aims regarding their use and function, and testify to how different the outcome may be even when editions are based on the same source material.

This thesis looks into cross-cultural music-making in higher education byexploring the plausible outcomes of the teaching of three Brazilian music teachers thatcame to a Swedish university to teach Brazilian music to Swedish students in theLinnaeus-Palme exchange project between the said university and a Brazilian universityin the 2010s. Through interviews the three Brazilian music teachers have given theirview of the teaching that took place, what they taught and why, and what methods theywere using. Comparing the answers to current literature, this thesis shows that there areboth musical gains that lead to musical maturity in working with new unknown materialwith insider teachers as well as gains in terms of cultural competence, a culturalawareness, when getting the chance to study with insider teachers that introduces thestudent to traditions and cultural values through the methods of their teaching. Culturalawareness is a useful competence when working in a multicultural society and aglobalized world, hence universities with music education should consider finding waysof letting students study with insider teachers.

Music can play an essential and often sensual part in the construction of a city’s identity. Borlänge, a small industrial city in Sweden has, for quite some time, been recognised as a music city. Through ethnographic fieldwork in Borlänge this research aims to come closer to how music can be studied as a part of larger collective identity and the function it brings to the social, economical and cultural activities in the city as well as the general public’s notions of a local musical identity. Drawing from perspectives of one of the leading music city-researchers, Sara Cohen, this research emphasises the symbolic construction of a city identity, the music city as term of cultural regeneration and a phenomenological view of people’s subjective meaning making in regards to the music city identity itself. In this study Borlänge makes it’s unique claim as music city in terms of producing notions of a local musical identity together with other characteristic elements of the city as well as using music as a boosting mechanism for overcoming urban narratives and to strengthen local pride and local distinctiveness in Borlänge.

Föreliggande arbete har undersökt musik och ljuds roll i skräckspel och dess olika komponenter. De perspektiv som lyfts fram utgår från tre olika yrkesroller inom spelbranschen; kompositörer, ljuddesigners och programmerare. Undersökningen fokuserar på deras syn på vilka komponenter som de anser viktiga i skräckspel, samt deras syn på vilken roll ljud och musik har för den perceptionella upplevelsen av spelet. Genom kvalitativa intervjuer har empiri om hur dessa aktörer går till väga för att skapa musik och ljud samt deras tankarna bakom dessa val. När data samanställdes kunde vissa faktorer urskiljas som mer betydelsefulla än andra. Dessa faktorer var tystnad, frekvenser, atmosfärer, ljudande komponenter och psykologiska aspekter. Studien visar att ljud och musik har en mer central och bärande roll i skräckspel än i andra spelgenre då den klingande världen har en berättande och ledande funktion. Empirin visar på att spelet ofta begränsar spelarens visuella, rörelse- och försvarsförmåga vilket gör ljudbilden till ett avgörande verktyg för att kunna överleva i spelet. Detta används av ljudskaparna för att påverka och frambringa önskad reaktion och känsla hos spelaren. Genom att förvränga ljud och musik och använda vissa frekvenser skapas de känslor som avses av kreatörerna. Det visar sig även att stråkar, mörka slagverk, metalliska ljud och röster är vanligt förekommande element som används i skapandet av ljudbilden