Search

This report has been commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket) with the aim to investigate the potential influence of yarn construction on the fragmentation of microplastic fibres (MPF) in textile fabrics. The analyses were conducted on multiple fabrics with identical constructions but utilizing different types of yarn, such as spun yarn and filament yarn. These fabrics underwent various test simulating the wear experienced throughout a fabric’s lifecycle, including washing, abrasion, and pilling. The research findings highlight the significant influence of yarn type on shedding behaviour. Specifically, spun yarn demonstrates a heightened propensity to shed fibre fragments compared to filament yarns, particularly noticeable during flat abrasion test such as pilling and Martindale, as well as during laundry processes. In contrast, regardless of being spun- or filament yarn, viscose yarn demonstrated lower fibre shedding rates compared to polyester yarn. Furthermore, the chemical recycled polyester yarn showed a tendency to shed more fibre fragments than primary polyester yarn. The conclusions drawn from this report underscores the importance of incorporating yarn quality considerations into eco-design requirements, as suggested by the EU Commission, to effectively mitigate environmental impacts. Further research is essential to enhance our understanding of the factors influencing fibre shedding and to develop efficient strategies for sustainable product design and regulation.

Traffic-derived microplastics, i.e., tyre wear particles, wear from polymer-modified bitumen, and road marking wear are assumed to be one of the largest sources of microplastic contamination. Road markings as a source of microplastic emissions are still a rather unexplored research area, and there arestill large knowledge gaps regarding annual wear, concentrations in different environments, and eventual risks for flora and fauna. This report has aimed to estimate the annual wear of road markings in Sweden and to investigate the knowledge on a municipal level related to road markings and wear. In addition, road markings from different traffic environments have been documented throughout the project, and the wear on these has been investigated. The project has also aimed to clarify which processes that contribute to the wear of road markings, as well as to map out which types of road markings that are subjected to specific types of wear. A survey was sent out to all municipalities in Sweden with questions about the type of road marking material, annual purchases, budget, wear rate, wear-prone traffic environments, and main causes of wear on road markings. In total, we received answers from 223 out of 290 municipalities. The result from the survey indicates that transverse road markings (e.g., yield lines, and pedestrian crossings), driving lines, and lines within roundabouts wear fast and that winter maintenance, use of studded tyres, and traffic loads are the main causes to wear. In general, the knowledge was low regarding annual purchases/applied amounts and many of the municipals mentioned that they do not have the budget to maintain road markings to a desirable extent. For upcoming procurements, we recommend the municipalities to make higher demands on the quality of the material, as well as adhesion and maintenance which might result in lower costs, a need for less material, and thereby also a reduced wear., Trafikrelaterad mikroplast, det vill säga däckslitage, polymermodifierad bitumen och slitage från vägmarkeringar bedöms globalt vara en av de största källorna till kontamineringen av mikroplast i miljön. Vägmarkeringar som källa till mikroplast är ett relativt outforskat område och kunskapsluckorna är stora kring slitagemängd, koncentrationer i olika miljöer och eventuella risker för flora och fauna. Syftet med rapporten har varit att uppskatta det årliga slitaget av vägmarkeringar i Sverige samt att undersöka vilken kunskap kommunerna har om vägmarkeringar och dess slitage. Därtill har vägmarkeringar från olika trafikmiljöer dokumenterats under projektets gång och slitaget av dessa har undersökts. Projektet har även syftat till att tydliggöra vilka processer som påverkar slitaget samt kartlägga vilka grupper av vägmarkeringar som utsätts för olika typer av slitage. En enkät skickades ut till Sveriges alla kommuner för att undersöka vilken kunskap kommunerna har kring typ av vägmarkeringsmaterial, årliga inköp, budget, slitagehastighet, i vilka trafikmiljöer det största slitaget sker samt vad som orsakar slitage på vägmarkeringar. Totalt svarade 223 av 290 kommuner på enkäten. Resultatet från enkäten visade att tvärgående vägmarkeringar (t.ex. stopplinjer och övergångsställen), körfältslinjer och linjer i rondeller slits fort och att vinterväghållning, dubbdäcksanvändning och höga trafikflöden är de vanligaste slitageorsakerna. Kommunerna hade dålig kunskap kring hur mycket vägmarkeringsmaterial som köps in/läggs ut varje år, majoriteten nämnde även att budgeten styr och att den inte räcker till för att underhålla vägmarkeringar i den utsträckning som de hade velat. Inför kommande upphandlingar rekommenderar vi att kommunerna ställer relevanta krav på materialets kvalitet, uppföljning och underhåll vilket på sikt skulle kunna sänka kostnaderna och minska slitaget., Kvantifiering av mängden mikroplast från vägmarkeringar/Quantification of the amount of microplastics from road marking wear

Studien undersöker det kritiska problemet med mikroplastföroreningar och presenterar en innovativ lösning genom att utveckla en hållbar tandborste av Salvadora persica, även känd som Miswak. Arbetet inleds med en bakgrundsbeskrivning, där plastanvändning och dess miljöeffekter granskas ingående. Syftet är att skapa en estetiskt tilltalande och funktionell tandborste som främjar en miljömedveten livsstil och minskar mikroplastföroreningarna. För att uppnå detta mål följer studien en omfattande designprocess och fokuserar på att utforska användningen av Salvadora persica i tandvårdsprodukter. Metoden omfattar både kvalitativ och kvantitativ forskning, inklusive fokusgruppsessioner och laboratorieexperiment, för att förstå användarbehov och utveckla prototyper. Resultaten visar att det är möjligt att skapa en hållbar och effektiv tandborste av Salvadora persica. Genom att testa och utveckla prototyper identifierades nyckelelement som optimerar användarupplevelsen. Den slutliga produkten blev en innovativ tandborste, Miborste, där skaftet är tillverkat av biologiskt nedbrytbart bambu och borsthuvudet av utbytbara miswak-fibrer från Salvadora persica, en allt-i-ett-lösning. Miborste ersätter tandvårdsprodukter som tandborste, tandkräm och munvatten. Studien betonar vikten av att skapa produkter som inte bara är hållbara, utan även möter konsumenternas behov och preferenser. Slutresultatet är en tandborste som kan bidra till hållbar konsumtion, inspirera till en miljömedveten livsstil och samtidigt erbjuda ett hälsosammare alternativ till plasttandborstar., The study investigates the critical issue of microplastic pollution and presents an innovative solution by developing a sustainable toothbrush made from Salvadora persica, also known as Miswak. The work begins with a background description where the use of plastics and their environmental impacts are thoroughly examined. The aim is to create an aesthetically appealing and functional toothbrush that promotes an environmentally conscious lifestyle and reduces microplastic pollution. To achieve this goal, the study follows a comprehensive design process and focuses on exploring the use of Salvadora persica in dental care products. The method includes both qualitative and quantitative research, including focus group sessions and laboratory experiments, to understand user needs and develop prototypes. The results demonstrate that it is possible to create a sustainable and effective toothbrush from Salvadora persica. Through testing and developing prototypes, key elements were identified that optimize the user experience. The final product is an innovative toothbrush, Miborste, with a handle made from biodegradable bamboo and a brush head of replaceable miswak fibers from Salvadora persica, an all-in-one solution. Miborste replaces dental care products such as toothbrushes, toothpaste, and mouthwash. The study emphasizes the importance of creating products that are sustainable, but also meet consumer needs and preferences. The end result is a toothbrush that can contribute to sustainable consumption, inspire an environmentally conscious lifestyle, and offer a healthier alternative to plastic toothbrushes.

Mikroplastförorening från textilier utgör ett betydande hot mot marina ekosystem, vilket har fått ökad uppmärksamhet från både forskare och allmänheten. Denna studie belyser vikten av val av skärmetod under produktionsfasen för att minska frigörandet av mikrofiber. Dessa insikter är avgörande för textilindustrin, särskilt modeföretag, som strävar efter att minimera sin miljöpåverkan. Studien undersöker effekterna av olika skärmetoder och materialorienteringar för frigörandet av mikrofibrer vid tvätt med användning av Textil och textilprodukter – Mikroplaster från textila källor – Del 1:Bestämning av materialförlust från tyger vid tvätt (ISO 4484-1:2023). Tygets sammansättning som används i denna studie är 83% återvunnen polyamid och 17% elastan i en single-jerseykonstruktion med en vikt på 170g/m². Studiens resultat visar på en korrelation mellan skärmetoder och omfattningen av mikrofiberförlust. Användningen av bandsåg är kopplad till ökad känslighet för mikrofibersläpp, jämfört med ultraljudsteknik som resulterade i de lägsta nivåerna. Dessutom påverkar varp- och väftriktningen mikrofibersläpp olika beroende på vilken skärmetod som används. Genom att anta lämpliga skärmetoder och ta hänsyn till materialorientering kan textilindustrin ta proaktiva steg för att minska mikrofiberföroreningar och dess skadliga effekter på marina miljöer., Microplastic pollution from textiles poses a significant threat to marine ecosystems, which has received increased attention from both scientists and the public. This research highlights the importance of considering cutting methods during the production phase to mitigate microfiber release. These insights are critical for the textile industry, particularly fashion companies, aiming to minimize their environmental footprint. This study investigates the impact of different cutting methods and material orientations on the release of microfibers during washing with the use of Textiles and textile products - Microplastics from textile sources - Part 1: Determination of material loss from fabrics during washing (ISO 4484-1:2023). The fabric composition used in this study is 83% recycled polyamide and 17% elastane in a single-jersey construction weighing 170 g/m². The findings of the study demonstrate a correlation between cutting methods and the extent of microfiber shedding. The utilization of a bandknife cutting method is associated with heightened susceptibility to shedding, contrasted by the ultrasonic cutting technique which yields the lowest levels of microfiber release. Moreover, the directional orientation of warp and weft affects microfiber release differently depending on the cutting methods used. By adopting appropriate cutting techniques and considering material orientation, the textile industry can take proactive steps towards reducing microfiber pollution and its detrimental effects on marine environments.

Dagens intensiva användning av plast genererar mikroplaster som på olika sätt sprids ut i vår omgivning och medför risker för naturliga system världen över. Dessa mikroplaster härrör från bland annat hushåll, industrier och deponier, och färdas ofta med avloppsvattten och i viss utsträckning dagvatten till reningsverk. Där renas vattnet och en stor del av mikroplasterna ansamlas i det slam som bildas i samband med vattenreningen. Slammet består till stora delar av organiskt material och näring, och betraktas ofta som en resurssnarare än avfall. Cirka 50 % av det slam som bildas i europeiska reningsverk används som gödningsmedel inom jordbruk. Det innebär att slamgivor potentiellt är källor för spridning av stora mängder mikroplast. Idag är kunskapen om mikroplaster i slam relativt liten och en standardiserad metod för extrahering av mikroplaster ur slam saknas, vilket begränsar möjligheten att se problemets magnitud. Detta examensarbete strävar efter att bidra till utformandet av en sådan metod, och undersöker förekomsten av mikroplaster i slam från Ekeby reningsverk i Eskilstuna och Käppalaverket på Lidingö utanför Stockholm med hjälp av två olika metoder. De båda metoderna kombinerar oxidativ nedbrytning med hjälp av fenton-reagens och densitetseparering för att skilja mikroplaster från organiskt och inorganiskt material. Skillnaden mellan de olika metoderna är att den ena innehåller ett oxiderande moment och den andra två. Rapporten behandlar huruvida det extra oxiderande momentet har någon betydande skillnad för utvinningen av mikroplaster ur slam, samt om förekomsten av mikroplasterskiljer sig åt mellan slam från de två olika reningsverken. Resultaten visar att det finns en skillnad mellan de två extraheringsmetoderna samt viss skillnad mellan förekomsten av mikroplaster i de olika slammen. I rapporten diskuteras huruvida skillnaden mellan resultaten av de två olika metoderna beror på det extra oxiderande momentet, eller andra tillkommande effekter. Vad gäller

Att anlägga fotbollsplaner av konstgräs istället för naturgräs blir allt vanligare i Sverige. År 2021 fanns det uppskattningsvis 1000 stycken konstgräsplaner och de förväntas öka i antal med 100 planer per år. Fördelarna med konstgräsplaner relativt naturgräs är många. Förutom att konstgräsplaner är enklare att underhålla, bidrar de även till en cirkuläritet avseende resurser samt att de ökar tillgängligheten då de kan användas större delen av året (Nielsen et al., 2021). Konstgräsplaner består av en matta med plaststrån gjorda av antingen polypropylen eller polyetylen. På mattan läggs i de flesta fall ett lager kvartssand och därefter ett fyllnadsmaterial. Detta fyllnadsmaterial består i de flesta fall av gummigranulat från uttjänta bildäck, styrenbutadiengummi (SBR-gummi). På grund av de tekniska fördelarna med detta material tillsammans med de positiva aspekterna av att återanvända uttjänta resurser har detta betraktats som ett ekonomiskt och resurseffektivt alternativ (Wallberg et al., 2016). På grund av SBR-granulatets innehåll råder det osäkerheter bland myndigheter, kommuner, föreningar och utövare kring granulatets lämplighet som fyllnadsmaterial på konstgräsplaner (SWECO, 2016). Osäkerheterna grundar sig i de eventuella hälsorisker exponeringen av SBR-granulatet kan utgöra samt hur granulatet påverkar miljön när det migrerar från planerna. SBR-granulatet har visat sig innehålla och bidra med spridning av höga halter metaller, PAH:er, flyktiga organiska kolväten samt mikroplast (KemI, 2022). Luleå Miljöresurs (Lumire) har tillsammans med Lulebo beslutat att anlägga två testplaner på Hertsö IP i Luleå, där två alternativa fyllnadsmaterial testas. Fyllnadsmaterialen heter Saltex BioflexTM och Saltex OPG där den förstnämnda består av en mineral (specialsand) belagd med polyolefins och den sistnämnda består av krossade olivkärnor. Detta projekts syfte var att utvärdera och jämföra dessa alternativa material med det konventionella SBR-gummit med hänsyn till u

Genom Nationell plastsamordning ansvarar Naturvårdsverket som drivande part,i samverkan med en rad andra aktörer, för arbetet med en hållbar plastanvändningi Sverige. I detta ingår att identifiera och fylla prioriterade kunskapsluckor som inuläget hindrar oss från att nå dit. Syftet med forskningsagendan är att bidra medunderlag för en behovsstyrd prioritering av forsknings- och innovationsinsatser,som underlättar framtagandet av åtgärder, policyarbete och lagstiftning i syfte attminska potentiella risker med och utsläpp av mikroplast. Inledningsvis beskrivs behov av kunskap på en övergripande nivå, därefterspecifikt för redan kartlagt viktiga källor till mikroplaster. Baserat på Naturvårdsverketsfärdplan för en hållbar plastanvändning anses följande hinder på ettbetydande sätt bromsa arbetet med att minska läckage av mikroplast till miljönoch är således fokus för denna agenda: Svårigheter att bedöma hälso- och miljörisker med mikroplastutsläpp. Svårigheter att bedöma kostnadseffektivitet för åtgärder. Brist på harmoniserade och standardiserade mät- och analysmetoder. Avsaknad av lösningar för att minska läckage av mikroplast från vissa flöden. Insatser som lyfts i agendan har prioriterats utifrån följande kriterier: Potential att skapa förbättrade förutsättningar för kostnadseffektiva ochverkningsfulla styrmedel och åtgärder för att förhindra eller minska utsläppav mikroplaster. Vid bedömningen beaktas storleken på det mikroplastflödesom adresseras. Insatser som ökar kunskap om att förebygga och minska risker med mikroplastför människors hälsa och i miljön. Hur väl insatsen är i linje med EU kommissionens nollföroreningshierarki,som anges i EU:s Handlingsplan för nollförorening. Potential att ytterligare bidra till Sveriges miljömål och Agenda 2030 genomatt också möta andra miljöutmaningar t.ex. en hållbar dagvattenhanteringoch minskad exponering för farliga ämnen.

Konstgräs kräver mindre underhåll och möjliggör idrott under betydligt fler timmar per säsong jämfört med naturgräs samtidigt som det är avsevärt bekvämare att idrotta på än traditionella grusplaner. Det finns därför sedan årtionden tillbaka en stark trend att installera konstgräs på ytor avsedda för fotboll, idrott och lek. På fotbollsplaner för seriespel och avanceradbreddfotboll dominerar idag den tredje generationens (3G) konstgräs som har långa konstgrässtrån och fylls med ett bottenlager av sand och ett toppskikt av granulat. Granulaten består ofta av SBR-gummi (från återvunna däck) eller andra polymera elastomerer (tex EPDM eller TPE), men biobaserade granulatmaterial förekommer också, exempelvis kork, kokos, PLA, lignin och valnötsskal. Konstgräs med enbart sand-infill eller helt utan infill finns också. Eftersom gummigranulat från konstgräsplaner är en betydande källa till spridning av mikroplaster överväger EU-kommissionen att förbjuda försäljning av polymerbaseradegranulat som kan bidra till mikroplastspridning. Försäljningsförbudet kommer preliminärt att träda i kraft 8 år efter att beslutet fattats. I denna studie undersöks vilka alternativ till konstgräs med gummigranulat som finns på kort och lång sikt. Tyvärr finns det ännu inga konstgrässystem med helt mikroplastfria infill som i nordisk miljö ger lika goda spelegenskaper året runt som dagens konstgräs med gummigranulat. Många av de alternativa infill som uppfyller FIFAs kriterier kommer med största sannolikhet att omfattas av EU-kommissionens eventuella förbud, exempelvis sand med ett tunt ytlager polyeten, industriellt komposterbara bioplastgranulat och biobaserade kompositmaterial sammanfogade med polymera bindemedel. Det råder delade meningar om vilka mikroplastfria alternativ som idag är bäst för fotbollsspel, men vår samlade bedömning är att högkvalitativ kork är det mikroplastfria granulatmaterial som i dagsläget har bäst förutsättningar att ersätta gummigranulat på fotbollsplaner för seriesp

Over the past decade, research on microplastic pollution has gained significant attention. Research regarding microplastic occurrence in freshwater fish, however is still scarce. While possible pathways have been investigated, passive transfer via ingestion of prey, and possible bioaccumulation in different organs remains relatively unstudied. The scope of the work presented here was to examine microplastic occurrence in brown trout (Salmo trutta) and its main prey European smelt (Osmerus eperlanus) from Lake Vänern, Sweden. Further, my aim was to investigate for microplastics different organs such as stomach, liver, heart and intestine. Brown trout were collected by sport fishermen at sport fishing contests in Lake Vänern. All dissected organs were treated with hydrogen peroxide (H2O2) and particles were analysed and identified using Fourier transform infrared spectroscopy (FTIR). Microplastics were found in 94% of brown trout with 43% coming from the intestine, 41% from the stomach and 16% from the gastrointestinal tract of smelt. There was a significant difference in microplastic abundance between organs. No microplastics were fund in the liver or heart of brown trout. Fibres were the most abundant shape (95%) and black the most occurring colour (44%). The most abundant polymer types were neoprene, chlorosulfonated polyethylene and hydrogenated nitrile rubber and the smallest analysed particle was 100 m while the largest was 4.9 mm. In conclusion, my study confirmed the presence of microplastics in brown trout and its main prey from Lake Vänern, Sweden. Future research should focus on prey fish and different organs to give a better understanding of trophic transfer within the aquatic food web, and its possible bioaccumulation., Under det senaste decenniet har forskningen om mikroplastföroreningar fått stor uppmärksamhet, men det finns fortfarande få undersökningar om mikroplastens förekomst i sötvattensfisk. Även om möjliga vägar har undersökts, är forskning på passiv överföring via intag av bytesdjur och eventuell bioackumulering i olika organ fortfarande relativt outforskat. Syftet med det arbete som presenteras här var att undersöka förekomsten av mikroplaster i öring (Salmo trutta) och dess huvudsakliga bytesdjur europeisk nors (Osmerus eperlanus) från Vänern, Sverige. Vidare var mitt mål att undersöka om det fanns mikroplaster i olika organ som mage, lever, hjärta och tarm. Öring samlades in av sportfiskare vid olika sportfisketävlingar i Vänern. Alla dissekerade organ behandlades med väteperoxid (H2O2) och partiklar analyserades och identifierades med hjälp av Fourier transform infraröd spektroskopi (FTIR). Mikroplaster hittades i 94 % av öringarna, där 43% kom från tarmen, 41% från magsäcken och 16% från mag- och tarmkanalen hos nors. Det fanns en signifikant skillnad i mikroplastmängden mellan organen. Inga mikroplaster hittades i lever eller hjärta hos öring. Fibrer var den vanligaste formen (95%) och svart den vanligaste färgen (44%). De vanligaste polymertyperna var neopren, klorsulfonerad polyeten och hydrerat nitrilgummi. Den minsta analyserade partikeln var 100 m medan den största var 4,9 mm. Sammanfattningsvis bekräftar min studie förekomsten av mikroplaster i öring och dess huvudsakliga föda från Vänern, Sverige. Framtida forskning bör fokusera på bytesfiskar och olika organ för att ge en bättre förståelse för trofisk överföring inom den akvatiska näringsväven, såsom möjlig bioackumulering.

IVL Svenska Miljöinstitutet har fått i uppdrag av Naturvårdsverket att utvärdera och föra resonemang kring hur exponering av mikroplast via luft kan övervakas i Sverige, redovisa lämpliga metoder och kostnader avseende detta samt att undersöka om möjligheterna finns att övervakningen sker inom ramen för pågående nationell luftmiljöövervakning.Ur ett humantoxikologiskt perspektiv bör mätningar göras för partiklar med en aerodynamisk diameter mindre än 10 µm (PM10) respektive 2,5 µm (PM2,5). Mätningarna bör främst ske i tätorter med aktiv pumpad provtagning, och initialt bör mätningar ske kontinuerligt på dygns- eller veckobasis för att lättare kunna fatta mätstrategiska beslut om framtida övervakning av mikroplast avseende mätfrekvens och lämpliga mätperioder under året. Rimligtvis följer halterna av mikroplast samma årsvariation som partikelhalter, vilket innebär att högst halter sannolikt uppmäts på våren. Befintliga mätnätverk rekommenderas att användas.Både för provtagning och analys rekommenderas främst glasfiberfilter, alternativt annat filter som är kompatibelt med mätinstrument på befintliga mätstationer. Vid val av annan filtersort för provtagning bör efterföljande preparering och analys beaktas. Termoanalytiska metoder, så som pyrolys-GC/MS och TED-GC/MS, rekommenderas som analysmetod för mikroplast i luft.Inom den nationella luftövervakningen rapporteras resultaten som viktenhet per kubikmeter luft. Samma mätenhet rekommenderas även för mikroplast, förslagsvis som mg/m3 eller ng/m3 beroende på uppmätt haltnivå. Ett referensbibliotek, vilket är ett paketerat informationsunderlag med kända markörer för olika plaster, krävs för att man i analysen ska kunna identifiera mikroplasterna. Ett beslut måste därmed tas om vilka typer av mikroplast som ska analyseras för att analysresultaten så långt som möjligt ska kunna spegla den totala halten mikroplast i ett prov.Befintlig provtagning inom den nationella luftövervakningen bedöms nödvändigtvis inte påverkas av den, IVL Swedish Environmental Research Institute was commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency to evaluate how the human exposure to airborne microplastics can be monitored in Sweden, to report suitable methods and costs in this regard, and to investigate the possibilities of incorporating such measurements within the framework of ongoing national environmental monitoring.From a human toxicological perspective, measurements should be performed on particles with an aerodynamic diameter of 10 µm (PM10) and 2.5 µm (PM2.5) respectively. The measurements are recommended to primarily take place in urban areas with active pumped sampling and initially measurements should be performed continuously on a daily or weekly basis to facilitate strategic decisions on future microplastic monitoring regarding measurement frequency and suitable measurement periods during the year. There is a probability that the levels of microplastics will tend to follow the same annual concentration variations as particulate matter, which means that the highest levels are likely to be measured in spring. Existing measurement networks are recommended to be used.Both for sampling and analysis, glass fiber filters are recommended, or alternatively, other filters that are compatible with sampling instruments at existing measuring stations. When choosing a different type of filter for sampling, one should consider the following preparation and analysis. Thermoanalytical methods, such as pyrolysis-GC/MS and TED-GC/MS, are recommended as analysis methods for microplastics in air.Within the national air monitoring network, the results are reported as units of weight per cubic meter of air. The same measurement unit is also recommended for microplastics, for example as mg/m3 or ng/m3 depending on the measured concentrations.A reference library, which is a packaged information base with known markers for different plastics, is required to identify the microplastics in the analysis. A decision m

De anlagda våtmarkerna genomgår en internationell kris, detta bör tas på allvar annars blir konsekvenserna förödande. De anlagda våtmarkernas syfte är bl. a öka biodiversitet och få en varierande landskap samt kunna kontrollera vattennivåer, föroreningar och näring. Våtmarker fungerar som naturliga reningsverk i naturen. Det kan filtrera en mängd olika föroreningar som kommer dit via närliggande vattendrag (Townsend et.al 2019). Det behövs mer forskning och en utökad genomgång i databaser för att kunna jämföra och få säkra mätningar av olika föroreningar. Detta för att få svar på våtmarkers och andra vattendrags kapacitet samt styrka argumentet för varför våtmarker ska bevaras och ökas i antal. Anlagda våtmarker kan fungera för uppsamling och lagring av vatten, vilket gynnar omständigheterna kring klimatanpassningen exempelvis hantering av höga skyfall framförallt i urbana miljöer som består mycket av hårdgjorda material och därmed försvårar dagvattenhanteringen. Detta eftersom klimatet redan är instabilt och detta har påbörjats överallt på vår jord. Vilket innebär en internationell kris, detta bör tas på allvar annars blir konsekvenserna förödande., The purpose of constructed wetlands are to increase biodiversity and get a more diverse culture, be able to control water levels, pollution and nutrition. Constructed wetlands can make the water cleaner from many pollutants in the water. There is still more research that needs to be done for a more secure result from water samples or sediment samples, and to be able to get more thorough results from wetland samples. To be able to get answers on how wetlands pollution capacity works and to preserve wetlands for the future. There is still knowledge missing about nutrition and microplastic effects on constructed wetlands in colder climate exemple in Scandinavia. Constructed wetlands can work as a collecting source and can store water, which can lower the risk of water shortage in urban landscapes caused by the changing climate. Which means that climate change is an international crisis, this needs to be taken seriously or else the consequences will be devastating.

På grund av plasts ubikvitet i världens hav utvecklas rättsliga instrument för att motverka de negativa miljöeffekterna av plast. Denna uppsats analyserar kritiskt två nya rättsliga utvecklingar inom den internationella miljö-rätten: förordning (EU) 2023/2055 om mikroplaster (som en del av REACH-initiativet) och utvecklingen av ett globalt FN-plasttraktat. Uppsatsen undersöker huruvida de två rättsliga utvecklingarna täcker källorna av mikroplastförorening. För att åstadkomma detta fastställer det inledande kapitlet källorna och effekterna av mikroplastförorening, med hjälp av kvalitetsgranskad vetenskaplig forskning. I uppsatsens slutliga kapitel diskuteras potentiella lagstiftande lösningar för att motverka marin mikroplastförorening ur ett miljömässigt hållbarhetsperspektiv. Slutsatsen är att även om de två valda rättsliga utvecklingarna inte fullt ut täcker källorna av mikroplastförorening, så kommer de troligtvis innebära en viss nivå av skydd mot de negativa effekterna av mikroplastförorening. Avsaknaden av ett heltäckande juridiskt instrument talar för behovet av regleringar på nationell, regional och internationell nivå. Gällande potentiella lagstiftande lösningar, diskuteras olika tillvägagångssätt såsom att ålägga skatt på vissa produkter, införa regleringar för produktdesign och förbud på problematiska plastprodukter. Uppsatsen når slutsatsen att det är avgörande att inrikta sig på hela livscykeln för plast för att motverka mikroplastförorening. Produktionsstadiet anses vara av särskild vikt., Due to the ubiquity of plastics in the world’s oceans, legal instruments are developed to combat the adverse environmental effects of plastics. This essay critically analyses two recent legal developments in international environmental law: the EU Microplastics Restriction (as a part of the REACH initiative) and the development of a UN Treaty on Plastic Pollution. The essay examines whether the two legal developments cover the sources of microplastic pollution. To accomplish this, the opening chapter determines the sources and effects of microplastic pollution, using peer-reviewed scientific research. In its closing chapter, the essay discusses other potential legislative solutions to combat marine microplastic pollution from an environmental sustainability perspective. The essay concludes that while the two selected legal developments do not fully cover the sources of microplastic pollution, it will still likely offer protection against the adverse effects of microplastic pollution to a certain extent. The lack of a completely comprehensive legal instrument speaks for the need of regulations on national, regional, and international levels. Regarding potential legislative solutions, different schemes are discussed such as imposing tax on certain products, regulations of product design and bans on problematic plastic products. The essay finds that targeting the entire life cycle of plastics is crucial to combat microplastic pollution. The production stage is considered especially decisive.

Då sanden från konstgräsplaner även innehåller rester av plast och gummi från infill och grässtrån så är sanden inte lämplig att återbruka exempelvis på golfbanor eller liknande, men det finns andra alternativa återvinningsmetoder. I det här projektet har olika hanteringsmetoder undersökts för att se hur väl de fungerar och de har även kartlagts för att se var dessa går att finna i närheten av de konstgräsplaner där problemet uppstår. Det har tagits fram ett antal rekommendationer för att få ett bättre resursutnyttjande och för att minska risken för spridning av mikroplast från sanden.

Mikrofibersläpp vid tvätt lyfts ständigt som ett återkommande problem eftersom de små fragmenten leds ut i vattendragen och påverkar miljön negativt. Mängden mikroplaster är svåra att se och mäta vid endast visuell antydan. Med hjälp av en ny standard för bestämning av mikrofibersläpp finns det nu möjligheter till att bestämma mängden fibrer som lossnar påverkas vid tvätt. För att textilbranschen ska kunna bli mer hållbar krävs ytterligare undersökningar på huruvida teoretisk hållbara val av tillverkningsmetoder verkar i praktiken. Genom att använda sig av olika testmetoder för en simulerad åldring på textilier med olika infärgningsmetoder kan användningsfasens visuella och fysiska påverkan studeras, för att på så vis underlätta vid hållbara val i den textila värdekedjan. Den simulerade åldringen är anpassad efter användningsfasen av de material som används i denna studie. Skillnaden i resultat för vattenavvisningsförmåga, färghärdighet samt den mängd fibrer som lossnar under tvätt, jämförs före och efter den simulerade åldringen. Studien resulterade i att den mer hållbara metoden för infärgning av textil inte bara är teoretiskt bättre utan också genomgående presterade bättre i de tester som utförts på tygerna. Detta med undantag för resultatet i fibersläppsmetoden som efter genomförandet inte kunde jämföras enligt standarden då metoden inte kunde utföras helt korrekt. Problemet visade sig tillsynes vara värdefullt för studien då det resulterade i att det inte bara var fibrer som lossnade vid tvätt utan också beläggning, vilket ansågs vara ännu sämre. Metoden för den genomförda studien har varit användbar för att kunna dra slutsatsen att det spinnfärgade tyget fortsatt är ett mycket bättre val än det styckfärgade. Detta konstaterades efter en statistisk analysmetod av resultaten från de utförda testmetoderna men också genom den visuella indikationen., Microfiber-pollution from washing is a recurring topic and problem because of the small fragments coming out into the water. The amount of microplastics is hard to see and measure with visual analysis, but by using the new standard method to determine the microfibres when collecting the loss of material it opens facilities to see what and how the quantity is affected. To make a more sustainable business in the textile industry, more studies about how the differences in the manufacturing processes affect the textiles have to be done. By using different test methods for a simulation of aging textiles with two different methods of coloring, the phase of use can be studied and in best case support sustainable choices in the textile value chain. The simulated aging is customized for the phase of use for the material used in this study. The results that will be analyzed are for the water repellency, color fastness and the loss of material, before and after the simulated aging. The study concluded that the more sustainable method for coloring the material is a better choice both theoretical and practical. This was found out from all the tests performed on the materials. Except for the results in the microfibre test that after being performed could not be compared according to the standard when the method could not be accomplished completely correct after problems with the filtration. Otherwise, the problem turned out to be useful for the study after being analyzed because it was not only fibers detached from the specimens but also the water repellency coating. The method for the study has been successfully useful to be able draw the conclusion that the solution dyed material is a better choice than the one being piece dyed. It was found out after the statistical analysis of the results from the performed test methods, but also through a visual indication.

Frågan om mikroplaster i vår omgivning är fortsatt aktuell. Många källor till mikroplaster är identifierade men att påvisa förekomst av, mängd och vilka typer av mikroplast det rör sig om i många miljöer är fortfarande utmanande. På RISE har det tidigare genomförts studier vad gäller mikroplaster i framför allt akvatiska miljöer. I det här arbetet har lämpliga steg praktiskt genomförts för att kunna bygga upp en pålitlig och praktiskt tillämpbar metod för mikroplastanalys i jord. I ett första steg tillverkades mikroplastkontaminerade jordar med bestämd mängd och typ av mikroplast (PP, LD-PE, PBAT, PAM). Därefter genomfördes jordtorkning och siktning, densitetsseparering, SOM-borttagning och extraktion med organiska lösningsmedel. Artikeln Sample Preparation Techniques for the Analysis of Microplastics in Soil—A Review (D. Thomas, B. Schütze, W. M. Heinze, Z. Steinmetz 2020) följdes för den här delen av arbetet. En annan del av arbetet baserades på artikeln Spectrophotometric Determination of Polyacrylamide in Waters Containing Dissolved Organic Matter (J. H. Lu & L. Wu 2001) där en analysmetod för att bestämma PAM-koncentration i vatten med korrigering för TOC-interferens utförts. Metoden har testats på PAM-innehållande jord., The issue of microplastics in our environment remains topical. Many sources of microplastics have been identified, but demonstrating the presence, amount, and types of microplastics in many environments remains challenging. At RISE, studies have previously been conducted regarding microplastics, primarily in aquatic environments. In this work, appropriate steps have been practically implemented to be able to build a reliable and practically applicable method for microplastic analysis in soil. In a first step, microplastic-contaminated soils with a specified amount and type of microplastics (PP, LD-PE, PBAT, PAM) were manufactured. Then soil drying and sieving, density separation, SOM removal and extraction with organic solvents were carried out. The article Sample Preparation Techniques for the Analysis of Microplastics in Soil—A Review (D. Thomas, B. Schütze, W.M. Heinze, Z. Steinmetz 2020) was followed for this part of the work.a Another part of the work was based on the article Spectrophotometric Determination of Polyacrylamide in Waters Containing Dissolved Organic Matter (J. H. Lu & L. Wu 2001) where an analytical method for determining PAM concentration in water with correction for TOC interference was performed. The method has been tested on PAM-containing soil.

Denna studie syftar till att undersöka hur miljötillsynsarbetet fungerar i de regioner som har direkt tillverkning av plastpellets, samt de som använder plastpellets som insatsvara vid produktion i Sverige. Studien undersöker också hur krav och miljötillsyn kan förhindra eventuella utsläpp av plastpellets och om uppfattningarna gällande dagens miljötillsynsarbete i Sverige skiljer sig åt mellan verksamheter och tillsynsmyndigheter. Resultaten samlades in genom två enkäter, en anpassad till verksamheter och en anpassad till tillsynsmyndigheter, samt genom två intervjuer. Enkäterna hade 18 respondenter från myndigheter och 20 respondenter från verksamheter. De två intervjuerna inkluderande plastbranschen och den tillsynsvägledande myndigheten. De kvantifierbara frågorna analyserades genom t-test och regressionsanalyser och de kvalitativa frågorna analyserades genom innehållsanalyser. Enligt studiens respondenter kan mer och likartad miljötillsyn, bra kommunikation och tydliga regelverk minska utsläpp av plastpellets. Det framkom även att en blandning av reglerande tillsyn och verksamheters frivilliga åtaganden är det som både myndigheter och verksamheter tror fungerar bäst för att förhindra utsläpp av plastpellets. Mer frekventa miljötillsynsbesök uppskattades av verksamheter, medan myndigheter inte hade sådana statistiska samband. Studien bekräftar att det finns olika uppfattningar kring miljötillsyn mellan verksamheter och tillsynsmyndigheter, men att frågan är komplex och kräver ytterligare forskning., This study aims to investigate how environmental supervision works in the regions that have direct production of plastic pellets, and those that use plastic pellets as input in production in Sweden. The study examines how requirements and environmental supervision can prevent possible emissions of plastic pellets and whether perceptions regarding current environmental supervision in Sweden differ between industries and authorities. The results were collected through two questionnaires, one adapted to industries, one adapted to authorities, and two interviews. The questionnaires had 18 respondents from authorities and 20 respondents from industries. The two interviews included the plastics industry, and the guiding supervisory authority. The quantifiable questions were analysed by t-tests and regression analysis and the qualitative questions were analysed by content analysis. According to the study's respondents, more and similar environmental supervision, good communication and clear regulations can reduce emissions of plastic pellets. It also emerged that a mixture of regulatory supervision and the industries’ voluntary commitments is what both authorities, and industries believe works best to prevent emissions of plastic pellets. More frequent environmental inspection visits were appreciated by industries, while authorities did not have such statistical relations. The study confirms that there are different views on environmental supervision between industries and supervisory authorities, but that the issue is complex and requires further research.

Microplastics (MPs) constitute a risk to both human and environmental health. It is vital to identify sources and pathways to take the necessary action and limit the number of MPs in our environments. However, we currently have a limited understanding regarding MPs' variation with time in urban environments in an indoor setting. This knowledge gap is partly due to the absence of standard sampling procedures, and there is a need to develop reliable sampling techniques. This study evaluates the effectivity of a novel tape-lifting method developed for sampling MPs from various urban surfaces and applies this technique to measure weekly trends in artificial polymer deposition within an indoor environment at Umeå University. Two stone floor surfaces were sampled repeatedly on eight occasions over three weeks. Recovered MPs were identified in a microscope and categorized after shape: fibers or fragments. My developed tape-lifting method showed high MP recoveries (on average 100 ±4%) for the majority of the tested indoor surfaces (floors and tables). However, the method proved less functional for outdoor substrates (asphalt), where the recovery was significantly lower (on average, 48% ± 17). In my monitoring of MPs, I found that the deposition rate of fibers did not significantly differ between the two sampling sites or change over the three weeks. In contrast, MPs of fragment-type varied both between sampling sites and as a function of time. Here, the MP deposition rate was, on average, nearly two times higher at one of the sites, indicating substantial spatial variation. Regarding temporal variation, fragmented MPs showed an overall decrease in the number of deposited fragments over the three-week period. Interestingly the lack of variation in fibrous MPs indicates a dominating input source of fibers that is both homogenous for the room and static with time. In contrast, a specific source that is also time-sensitive appears to influence the dispersal pattern of fragmente

Byggsektorn är idag den näst största enskilda användaren av plast efter förpackningssektorn och förbrukar 262 000 ton per år. Kartläggningen av inflödet av plast till byggsektorn som har genomförts i detta projekt visar att av de flöden som har identifierats är plaströr, isolering samt golv- och väggmattor de största produktgrupperna och de vanligast använda polymertyperna är PVC följt av PE, PP och EPS. Sannolikt är förpackningar och emballage ett stort flöde även i byggsektorn då förpackningsbranschen är den enskilt största användaren av plast i samhället. Även fukt- och väderskydd samt elinstallationer är stora flöden då det används i många applikationer, men data på exakt hur stora dessa flöden är har inte kunnat fastställas. Slutligen finns det troligtvis även en stor mängd små komponenter av plast samt produkter som inte huvudsakligen består av plast men där dess komponenter är helt eller delvis av plast. Eftersom det saknas data om tillförd mängd för flertalet produktgrupper bör upprepade och detaljerade kartläggningar möjliggöras. Vid dessa kartläggningar bör plastförpackningar och emballage prioriteras då flödet sannolikt är stort och då klimatbesparingar kan uppnås på kort sikt eftersom produktflödet generellt sett har fungerande materialåtervinningssystem. Vidare bör man även kartlägga fukt- och väderskydd närmare då de förekommer på flera ytor i en byggnation. Slutligen bör man även undersöka elinstallationer närmare. Kartläggningar kan göras genom att samla in data från tillverkare och branschorganisationer, men undersökningen i detta projekt visar att de inte för statistik som på ett enkelt sätt kan sammanställas. Ett annat sätt är att utgå ifrån KN-koder men det är svårt att urskilja bransch och syfte för många produktgrupper med nuvarande struktur inom KN. Drygt 150 000 ton plastavfall uppkommer inom byggsektorn varje år. Mindre än 1 procent av detta sorteras ut i rena plastfraktioner och materialåtervinns. Istället återfinns den största andelen plas

Projektet syftade till att öka kunskapen om spridningen av mikroplaster från gjutna gummiytor och granulatfria konstgräsytor genom att komplettera tidigare studier med nya mätningar och beräkningar. Ett mål var att komma närmare en kvantifiering av dessa källors bidrag till mikroplaster nationellt, samt att få en bättre förståelse för hur man kan förhindra att spridning av mikroplaster från dessa ytor sker. Spridningen av mikroplast från dessa material per ytenhet uppskattades till 0,4-20 g/m2 per år för konstgräs utan granulat och 0,6-48 g/m2 per år för gummiytor. Variationen mellan olika ytor är mycket stor och osäkerheten i både mätningar och analys hög. Detta är en spridning i samma nivå som en vägyta med en årsmedeldygnstrafik på 5,500–13,000 fordon, som beräknas sprida 56 g mikroplast/m2. Vissa konstgräsplaner släpper sina konstgräsfiber betydligt lättare än andra (ca 50 ggr lättare) och av denna anledning bör standardiserade metoder för att identifiera högutsläppande konstgräsplaner utvecklas. Välkonstruerade och välskötta granulatfria konstgräsytor har goda möjligheter att klara EUs kommande gränsvärde för spridning av mikroplast på 7 g/m2 per år. Utifrån kommunenkäter, leverantörsdata och GIS-analyser har Sveriges totala area platsgjutet gummi uppskattats till 1 200 000 m2, varav ca 550 000 m2 på lekplatser + ca 650 000 m2 på idrottsplatser. Sveriges totala yta konstgräs utan granulat har i tidigare studie undersökts i 15 städer och har i detta projekt utifrån befolkning uppskattats till totalt ca 447 000 m2. Med utgångspunkt från den beräknade gummiarean på lekplatser och idrottsplatser kombinerat med de uppmätta mikroplastutsläppen per år och kvadratmeter uppskattas de totala årliga utsläppen från Sveriges gummiytor till ca 16 ton/år. Motsvarande beräkning för konstgräsytor utan granulat ger ca 2 ton/år. Detta är sålunda avsevärt mindre utsläppskällor än t ex vägtrafiken (8 190 ton/år) eller konstgräsplaner med infill (676 ton/år) och ligger snarare i niv, På uppdrag av Naturvårdsverket har IVL i samarbete med KTH och företaget Sandmaster undersökt spridningen av mikroplast från utomhusytor med gummi och konstgräs utan granulat. Projektet tog också fram tekniska specifikationer för att begränsa spridningen av mikroplaster från gummiytor.

I denna rapport får läsaren en övergripande bild över hur mikroplaster påverkar de internationella och svenska marina ekosystemen med en fördjupning på fem olika marina djurarter (torsk, sill, räkor, musslor och plankton). Vid framtagande av fakta och information kommer källor från olika relevanta vetenskapliga artiklar, rapporter samt myndigheter användas. På grund av att medvetenheten om mikroplaster i marina miljöer har ökat markant under de senaste 40 åren, har nya miljöproblem upptäckts av utsläppen. Många olika djur i näringskedjan påverkas negativt av mikroplastutsläppen genom exempelvis beteendeförändringar, svält, förgiftning, näringsbrist och andra problem i matsmältningssystemen. Mikroplasterna leder möjligtvis till bioackumulation, men inte biomagnifikation i näringskedjorna i de marina ekosystemen. För att minska mängden mikroplasterkan bland annat Sverige byta ut plastpellets på konstgräsanläggningar, använda filter vid tvättning, använda hållbara däck och göra starkare vägar, använda sediment på bottnen vid dammar, använda galler, filter och slam i vattenreningsverk, granska mikroplaster i jord och minska slamgödsel, samla upp skräp vid kuster och i havsbottnen, samt inte använda mikroplaster i kosmetiska produkter.

Denna rapport dokumenterar examensarbetet som genomfördes av Josefin Jansson för högskoleingenjörsexamen inom innovationsteknik och design på Karlstads universitet. Examensarbetet gjordes på uppdrag av Säffle kommun där målet var att ta fram en konceptlösning för att minska spridning av mikroplaster i form av granulat från den lokala konstgräsplanen. En av de största spridningskällorna av mikroplast är konstgräsplaner. För att en konstgräsplan ska få önskade spelegenskaper fylls de på med fyllnadsmaterial i form av granulat. Granulatet sprids sedan genom bland annat plogning, arbetsmaskiner och spelare för att till sist hamna i våra hav. Arbetet utgick ifrån produktutvecklingsprocessen med ett iterativt arbetssätt. Projektet har följande ingående faser; Projektplanering, förstudie, idé- och konceptframtagning, konceptval och uppföljning. För att ta fram ett koncept användes idégenereringsmetoderna 6-3-5 och brainstorming. Sedan görs konceptval genom att ställa framtagna koncept mot produktspecifikation samt Pughs matris. Resultatet blev en sluss som spelarna passerar när de lämnar planen. I slussen ges möjlighet att borsta bort de granulat som fastnat på deras kläder och skor. Men efter konceptval av delproblem till slussen ges rekommendationer på hur slussen bör uppdateras. Efter analys rekommenderas konceptet att bara användas tillfälligt. Samt rekommendationer för vidare arbete., This report summarizes a Bachelor Thesis of Science in Innovation Technology and Design at Karlstad University, conducted by Josefin Jansson. The thesis was commissioned by Säffle Kommun, where the aim was to develop a concept solution that reduces the spread of microplastics from artificial turf. One of the biggest sources of microplastic proliferation is artificial turf. In order for an artificial turf to have the desired playing properties, they are filled with granules. The granulate is then spread through plowing, work machines and players before they end up in our oceans.The work was based on the product development process with an iterative approach. The project is divided into two loops with the following phases; project planning, feasibility study, idea and concept development, concept selection, analysis and evaluation. To develop a concept, methods as 6-3-5 and brainstorming was used. Then concept selection was then made by comparing the concepts with the product specification and Pughs matrix. The result was a station that the players pass through when they leave the field. In the station the players are given the opportunity to brush off the granules that sticks to their clothes and shoes. However, after the concept selection of the subproblems recommendations are given on how the station should be updated. After analysis the concept is recommended to be used only temporary.

Mikroplaster är svårnedbrytbara partiklar av syntetiska och icke-syntetiska polymerer i storleksspannet 1 nanometer till 5 millimeter och grupperas ofta som primära (producerade) och sekundära (fragmenterade). Upptäckten att dagvattnet kan vara en betydande källa till mikroplastutsläpp i akvatiska miljöer och konstgräsplaner och i synnerhet fyllnadsmaterialet (gummigranulat) har utpekats som en betydande bidragande orsak till mikroplastutsläpp. Fokusområdet för denna studie är därför att utarbeta åtgärdsförslag genom bland annat öppna dagvattenlösningar för att minska spridningen av gummigranulat och mikroplaster till akvatiska miljöer samt hur implementering av öppna dagvattenlösningar kan bidra till att uppnå de svenska miljökvalitetsmålen. Arbetet har utförts genom litteraturstudier, fältstudier med provtagningar samt genom e-postutskick och telefonsamtal med utvalda skånska kommuner. Detta arbete visar att tillfrågade kommuner vidtar åtgärder för minskat granulatsvinn och mikroplastutsläpp genom skötselrutiner, information och beteendepåverkan samt forskning och utveckling. Jord- och sedimentproverna från konstgräsplaner i Ängelholms kommun har i denna studie mindre partikelantal än tidigare studier, detta antas bero på felkällor såsom begränsad tillgång till analysutrustning. Provresultatet, framtaget genom densitetsseparation, påvisar en lägre risk för jordkontaminering av mikroplaster än väntat. Öppna dagvattenlösningar i anslutning till konstgräsplaner kan bidra till att uppnå några av miljökvalitetsmålen inom klimatpåverkan, giftfri miljö samt bevarande och skydd av akvatiska miljöer. Åtgärdsförslagen för minskad granulat-och mikroplastspridning som detta arbete resulterat i är tillämpbart för Sveriges alla kommuner och omfattar bland annat implementering av öppna dagvattenlösningar, protokollföring vid tömning av granulatfällor samt uppförande av handlingsplan för minskad granulat- och mikroplastspridning från konstgräsplaner.

I denna studie undersöks om Sandvik Coromants skärtillverkningsprocess i Gimo släpper ut mikroplaster och i sådana fall hur detta kan förhindras. Källan som utreds är de plastskärbärare som skären är placerade på under delar av tillverkningsprocessen. Definitionen för mikroplaster varierar men generellt är det plastpartiklar med en diameter mindre än 5 mm. En del plastpartiklar tillverkas i storlek inom definitionen för mikroplast redan från början men den främsta källan till utsläpp i Sverige kommer från nötning och vittring av större plastföremål. Mikroplaster hamnar ofta i haven där de återfunnits i allt från zooplankton till fisk. Hur stor påverkan detta har på olika arter är tämligen okänt men studier visar att mikroplaster kan adsorbera toxiska ämnen. Sandvik Coromant har ett internt reningsverk som inte är kopplat till det kommunala ledningsnätet och tar sitt industrivatten från den närliggande Gimodammen. Innan vattnet går till fabriken renas det i ett nanopartikel-filter så föroreningar från sjön inte skadar industrimaskinerna. Reningsverket kan ta emot upp till 20 m3/h och detta vatten kommer från flera olika delar av industrin. I reningens första steg regleras vattnets pH-värde innan lämpligt flockningsmedel tillsätts. Efter detta steg skickas vattnet till lamellsedimenteringen där vatten flödar upp mot en platå och partiklarna i vattnet sedimenterar med hjälp av gravitationen. Flockade och sedimenterade partiklar pressas till slamkakor som därefter skickas på deponi. Det renade vattnet släpps sedan ut i den närliggande Olandsån. Enligt Sandvik Coromant kan plast försvinna från skärbärarna under blästringen, ett processteg där blästringsmedel med högt tryck blåses mot skären. Enligt Sandvik Coromants egna mätningar som projektgruppen ej tagit del av så kasseras skärbärarna efter ca 25-50 användningar, då skärbärarnas vikt minskat med ungefär 50 gram. Studiens resultatdel består till stor del av rekommendationer av praktiska studier som bör genomföras. V

Ackumuleringen av plast och mikroplast i miljön är idag en globalt aktuell fråga. Forskning kring mikroplast och dess påverkan på miljö och biota har ökat kraftigt det senaste decenniet. En av de största utsläppskällorna till mikroplast är slitage från vägtrafiken, speciellt från däck, men mikroplast kan även komma från vägmarkeringar. Vägmarkeringar innehåller plastpolymerer (som bindemedel), fyllnadsmedel, pigment och tillsatsämnen (additiv), och ofta ingår även glaspärlor. Vissa ämnen kan ge en negativ påverkan på människa och miljö. I dagsläget saknas det data för att kunna kartlägga i vilken omfattning vägmarkeringsslitage bidrar till spridning av mikroplaster samt för att bedöma om och hur det skulle kunna påverka miljön och vattenlevande organismer. I detta examensarbete har toxicitetstest av lakvatten från vägmarkeringsprodukter utförts med algen Raphidocelis subcapitata för att studera om de är toxiska samt om det finns någon skillnad mellan olika vägmarkeringsprodukter. Partiklar från fyra olika typer av vägmarkeringsprodukter (prefabricerad termoplast, varmapplicerad termoplast, vattenbaserad akrylatfärg och 2-komponentsakrylatfärg) genererades och lakades var för sig med skakning i avjoniserat vatten under 24 timmar. Lakvattnen utan partiklar användes sedan till algtillväxthämningstest. Algerna exponerades under 72 timmar för lakvatten i olika koncentrationer, där den högsta motsvarade 100 g vägmarkeringspartiklar per liter, och algtillväxt mättes. Effektmåtten var maximal tillväxthastighet och lag-fas och dessutom analyserades korrelationen mellan dem som ett mått för anpassningseffektivitet. De fyra lakvattnen påverkade lag-fas och/eller tillväxthastighet i olika omfattning och medförde antingen inhibering eller stimulering av algtillväxten. Lakvattnet från den vattenbaserade akrylatfärgen påvisade störst inhibering av tillväxt och var även det mest toxiska eftersom ingen tillväxtanpassning skedde. För övriga lakvatten påvisades olika grad av anpassnin, The accumulation of plastic and microplastics in the environment is a current global issue. Research on microplastics and its impact on the environment and biota has increased rapidly in the last decade. One of the largest sources of microplastics is wear from road traffic, especially tires, but they can also originate from road markings. Road markings contain plastic polymers (as a binder), fillers, pigments, and additives, and often also glass beads. Some substances may have a negative impact on humans and the environment. At present, there are no data to map the extent to which wear from road markings contributes to the emissions of microplastics, or to assess the effect they might cause on the environment and aquatic organisms. In this thesis, toxicity tests on leachates from road marking products were conducted on the alga Raphidocelis subcapitata to study the effect on the algae and if it differs between the different products. Particles from four types of road marking products (prefabricated thermoplastic, hot-applied thermoplastic, acrylic water-based paint, and 2-component acrylic paint) were generated and leached separately by shaking in deionized water for 24 hours. The leachates without particles were used in the standard algal growth inhibition tests. The algae were exposed for 72 hours to the leachates in different concentrations, with the highest corresponding to 100 g road marking particles per liter, and algal growth was monitored. Endpoints used were maximum growth rate and lag phase and, in addition, their correlation was analyzed as an indicator for adaptation capacity. The four leachates affected lag phase and/or growth rate to a varying extent and caused inhibition or stimulation of algae growth. Exposure to leachate from the water-based acrylic paint showed most inhibition of growth and was also the most toxic as no growth adaptation was observed. For the other tests, different rates of adaptation efficiency of the algae growth were found. H

Idag står vi inför ett tämligen nytt miljöproblem och det är mikroplast. Det finns överallt, i vår mat, i vårt dricksvatten och i vår miljö. Kunskapsläget om vilka konsekvenser det har på vår hälsa eller på vår miljö är väldigt liten trots att det belyses alltmer från forskningshåll och media. Detta arbete är en litteraturstudie som vill se hur mikroplast uppstår och om där finns något vi kan göra åt situationen. Avgränsningen är satt till dagvatten och till Sverige. Indata till arbetet har skett via OneSearch, hemsidor, Svenskt vatten och litteratur. Ur frågeställningarna mynnade svaren ut i vilka uppkomstkällorna är, att mikroplastpartiklar kan vara både hem och transportmedel för patogener och miljögifter samt handlingsplaner. Utifrån de förslag som sammanställdes för handlingsplanerna för lokal nivå kan dessa ses som en vägledning för en reduktion av både uppkomst och spridning mikroplastpartiklar.

Since the middle of the 20th century, scientists have observed that marine organisms ingest plastics in various shapes, directly or through food. Plastics smaller than 5 millimetres, called microplastics, have in recent years gained more attention and been found to accumulate environmental toxins. A family of organisms which have been found to ingest microplastics is Gammaridae, which are important as food sources and detritivores in many ecosystems. In this study, the occurrence of microplastics in marine gammarids was investigated in three rural and three urban areas, along the coast of Halland and northern Skåne. The aim was to find out if these organisms contain microplastics and to compare the occurrence in rural versus urban areas. Microplastics were found in 33 (approx. 14.9 %) of 221 samples, ranging from 0 to 3 microplastics per individual. A significant difference in the average amount of microplastics per individual was found between the rural and urban areas; the urban areas had a higher average, with one exception. In other studies, urban areas have been found to often contain more microplastics than rural areas, increasing the possibility that organisms in these areas ingest plastics. With more boat traffic and inhabitants in general, along with streams transferring plastics from inland areas, the amount of emissions in urban areas can be greater than in rural parts. The result shows that microplastics occur in marine gammarids in the 3 examined areas and that these organisms therefore may have an important part in the transfer of microplastics between trophic levels., Sedan mitten av 1900-talet har forskare observerat att marina organismer tar in plaster i olika former, direkt eller via föda. Plastpartiklar mindre än 5 millimeter, så kallade mikroplaster, har på senare år fått större uppmärksamhet och har också visat sig kunna ackumulera miljögifter. En familj av organismer som man funnit mikroplaster i är tångmärlor (Gammaridae), vilka i många ekosystem är viktiga som födokällor och nedbrytare. I denna studie undersöktes förekomsten av mikroplaster i marina tångmärlor på tre lokaler i stadsområden respektive landsbygdsområden, längs Hallandskusten och Skånes norra kust. Syftet var att se ifall dessa organismer innehåller mikroplaster samt jämföra förekomsten i landsbygdsområden kontra stadsområden. Av 221 analyserade prov förekom mikroplaster i 33 (ca 14,9 %) och förekomsten per individ varierade från 0 till 3 mikroplaster. En signifikant skillnad i medelvärde av mikroplaster per individ fanns mellan landsbygdsområden och urbana områden; urbana områden innehöll i genomsnitt mer men med ett undantag. I andra studier har man funnit belägg för att stadsområden ofta innehåller mer mikroplaster än landsbygdsområden, något som ökar risken för att organismer i dessa områden tar in plaster. Med mer båttrafik och antal invånare överlag, tillsammans med vattendrag som för med sig plast från inlandet, kan det i dessa områden ge en större utsläppsmängd i jämförelse med i landsbygdsområden. Resultatet visar på att mikroplaster förekommer i marina tångmärlor i de undersökta områdena och att dessa organismer därmed kan vara en viktig del i överföringen av mikroplaster mellan trofiska nivåer.

År 2015 hade cirka 6 300 miljoner ton plastavfall genererats globalt, varav 79% ansamlades på deponier eller i den naturliga miljön. I dagsläget återfinns plastskräp i både terrestra och marina miljöer och större delen av plastavfallet är persistent. Då naturen inte kan bryta ned plasten sönderdelas den istället till mikroplast (<5 000 µm) och sedan till nanoplast (1–1 000 nm). I denna litteraturstudie undersöktes människors exponering för nanoplast, vilka marina livsmedel som kan innehålla nanoplast samt nanoplastens påverkan på mänskliga celler. Resultaten visar att människor riskerar att exponeras för nanoplast genom luften, huden samt vid konsumtion av marina livsmedel såsom fisk, musslor och ostron. I experimentella miljöer visar resultaten att mänskliga celler tar upp nanoplastpartiklar av polystyren i olika storlekar, varav mindre partiklar internaliseras snabbare och i större mängd. Även ytladdningen kan ha en påverkan på mänskliga celler där aminomodifierade (PS-NH2) samt karboxylmodifierade (PS-COOH) visade högre cytotoxicitet än polystyrenpartiklar utan modifierad yta (PS-NP). Vidare indikerar resultaten att höga doser av polystyrenpartiklar reducerar cellvibiliteten samt inducerar morfologiska förändringar och oxidativ stress i cellerna. I dagsläget är det oklart i vilken mängd nanoplast återfinns i miljön, därav är det svårt att beräkna den totala exponeringen som människor kan utsättas för. I experimentella miljöer utsätts cellerna för höga doser under kort tid, medan den verkliga mänskliga exponeringen troligtvis sker med små doser under lång tid.

Plast och mikroplaster i natur, hav och vatten är ett stort globalt problem. Då plast i olika former förekommer i många olika produkter leder detta till att det skapas stora volymer plaster som kan spridas ut i naturen från många olika emissionskällor. Plast har ingen säker nedbrytningstid och påverkar då omgivningen under mycket lång tid då plast som bryts ned bildar mikroplaster över tid. Mikroplaster kan även tillverkas för olika ändamål som exempelvis gummigranulat. Detta examensarbete är en litteraturstudie angående mikroplaster i Hudiksvalls kommun med en avgränsning mot fyra av de större utsläppskällorna, mikroplaster från konstgräsplaner, nedskräpning, tvätt av syntetiska textilier samt mikroplaster som uppkommer vid slitage av däck och vägmarkeringsfärger. Rapporten visar även på ungefärlig storlek på utsläppen från källorna i Hudiksvalls kommun samt åtgärdsförslag med en föreslagen prioriteringsordning. Resultatet visar att det finns förhållandevis stora utsläpp av mikroplaster inom kommunen, dock finns möjligheten att reducera vissa utsläppskällor med förhållandevis enkla och kostnadseffektiva medel. Utsläppen från konstgräsplaner i kommunen kan med följande åtgärder reduceras kraftigt. Skoborstar i närheten av konstgräsplanen, granulatfällor i närliggande dagvattenbrunnar vilka samlar upp eventuellt gummigranulat som annars hamnat i dagvattnet, en barriär vid sidan om planen för att hindra spridning till närliggande områden. När det gäller de lokala utsläppen av nedskräpning, slitage av däck och vägmarkeringar samt tvätt av syntetiska textilier krävs fler studier och undersökningar för att få mer exakta lokala utsläppsdata och för att få information om var mikroplasterna tar vägen efter de lämnat vägbanan vid slitage av däck och vägmarkeringar. Några källor som exempelvis mikroplaster från konstgräsplaner går att åtgärda fysiskt medan de andra tre utsläppskällorna kräver mer information eller ändrade vanor och mönster för att åtgärderna ska få större i, Plastic and microplastics in nature, sea and water are a major global problem. Because plastics in different forms are present in a big variety of products, this leads to a big volume of plastics that can be spread out to nature from different emission sources. Plastics do not have a sure degradation time; plastics can, therefore, affect the environment for a very long time due to the formation of degraded plastics microplastics over time. Microplastics can also be manufactured as such, in the form of, for example rubber granules. This thesis is a literature study of microplastics in the municipality of Hudiksvall, with a delimitation of four of the following major emission sources of microplastics, artificial turf, littering, washing of synthetic fibres textiles and wire tear and road marking paint. The rapport is also showing the approximate quantity of the emissions from the sources above in the municipality of Hudiksvall together with proposed actions with a proposed priority order. The results show the emissions within the municipality to be relatively large, however, it is possible to greatly reduce some of the emissions with relatively simple and cost-effective means. The emissions from artificial turf can be greatly reduced with the following actions. Shoe brushes near the artificial grass, granular traps in the nearby stormwater drains for collection of rubber granular that otherwise would have ended up in the stormwater. The third action is a barrier at the sides of the artificial turf to prevent the spreading of rubber granular to nearby areas. More studies are needed regarding the emissions from littering, wire tear and road marking paints and washing of synthetic textiles to find more secure local and regional data and to get more data of what happens to the microplastics after it leaves the roads. The emissions of microplastics from artificial turfs can physically be addressed while the other three emission sources require both more information and cha

Den här studien är under projektet MinShed som drivs av RISE. MinShed är ett 3årigt projekt som undersöker mikroplastemission från syntetiska textilier vid tvätt. Den här studien har som syfte att genomföra en Critical Review på tidigare studier inom ämnet: Olika syntetiska material som släpper mikroplaster via hushållstvätt. Samtliga studier har sammanfattats i en framtagen matris där information om studiernas materialdata presenteras. Den främsta anledningen till varför en sådan matris ska presenteras är för att finna textilteknologiska gap som existerar i nuvarande forskning. Vad som omfattar textilteknologi kommer förklaringar ges mer ingående under litteraturgenomgången. I dagsläget finns det inte tillräckligt spårbara material för existerande forskning, därav är det svårt att avgöra exakt vilka textilparametrar som orsakar mer eller mindre emission vid tvätt. Därför kan företag heller inte prioritera smartare designval för att reducera mikroplastemission. Av de18 undersökta studierna var det enbart 2 av dessa som hade full kontroll överprovmaterialet. Detta betyder att ytterligare forskning inom området är aktuellt. Vad som kan hindra forskningen att utvecklas är förnärvarande textilbranschen. Det finns ingen trovärdig uppsikt över textilmaterial och dess processer, vilket försvårarutförandet att spåra de textilparametrar som orsakar emission vid tvätt. För att dra slutsatser mellan emission och konstruktionsparametrar för textil så bör man i framtiden tänka på att enbart testa en parameter åt gången. Utifrån resultatet från denna studie rekommenderas en egen tillverkning av materialet för att få en spårbartextilproduktion, då det ger ett mer trovärdigt resultat på grund av mer kontroll över processerna som textiler genomgår., This study is performed under the project MinShed run by RISE. MinShed is a 3-year project that investigates in Microplastics emissions from synthetic textiles during domestic washing. The aim of the study is to do a Critical Review on previous research in the subject: Various synthetic materials that release microplastics during domestic laundry. The previous research is presented in a matrix, where information about the presented by the investigated laundry parameters, as well as the textile parameters. The main reason why such matrix is needed is to find the gap that contains the textile parameters for the various researches. Some of the most important textile parameters will be described during the literature review. At present, there is not enough traceable material for existing research, hence it is difficult to determine exactly which textile parameters which cause during washing. Therefore, companies cannot prioritize smarter design choices in order to reduce microplastics emissions from the materials. Of the 18research studies which were analyzed, only 2 of them had full control over their sample material. This means that further research in this area is needed. What can prevent future research is currently the textile industry. There is no reliable oversight of textile materials and their processes, which makes it difficult to track textile parameters that cause emission when washing. In order to be able to draw conclusions between emission and textile design parameters, researchers should remember to test only one parameter at a time and have an inhouse or own production of the specimens, this will give a better control of the results.

The consequences of microplastics spreading from surfaces made from molded rubber granules has a negative impact on our ecosystems, plants, and other living organisms. As our understanding of these negative environmental impacts grows, the need to shape and enforce effective measures to reduce this spread also increases. This creates a challenge for the political environmental management on both a national and municipal level. This study investigates the condition of Swedish municipalities and the possibilities they have to take effective measures to reduce the spread of microplastics in facilities that use molded rubber granules, in a time when both knowledge and experience of molded rubber granules is still limited. The study also examines whether the municipality’s participation during the forming of new environmental policies impacts the final outcome. The theory is based on implementation and participitation in management and politics. The results are based on interviews with representatives from nine Swedish municipalities, all geographically spread out and of varying size. Even if the accountable party at the municipalities admitted that their surfaces made from molded rubber granules spread microplastics, they lacked knowledge on the spread’s environmental impact. Both lack of sufficient resources and possibility to take effective action due to politically conflicting goals, confirmed several of the challenges connected to participation and implementation within politics. The study finds that the lack of knowledge on the environmental impact of molded rubber granules, the municipalities’ limited resources and the conflicting goals between the requirements of accessibility and environmental requirements affect the municipalities’ possibilities to implement measures through an environmental policy. Through an increased cooperation between state and municipalities during the forming and implementation of environmental policies the goal fulfillments would likely, Effekterna av mikroplastspridning från ytor av gjutet gummigranulat påverkar både ekosystem, växter och levande organismer negativt. I takt med att förståelsen för mikroplasters negativa miljöpåverkan ökar växer behovet av att utforma och vidta effektiva åtgärder för att minska mikroplastspridningen. Detta utmanar den politiska miljöstyrningen på både statlig och kommunal nivå. Studien undersöker svenska kommuners förutsättningar för att vidta åtgärder som motverkar spridning av mikroplast från anläggningar med gjutet gummigranulat. Denna studie undersöker också hur kommuners deltagande vid utformning av nya miljöpolicys kan påverka måluppfyllnaden. Den teoretiska ramen utgörs av genomförande och deltagande inom politik och förvaltning. Resultatet baseras på intervjuer med representanter för nio geografiskt spridda svenska kommuner av varierande storlek. De ansvariga på kommunerna var medvetna om att deras ytor av gjutet gummigranulat sprider mikroplast men saknade djupare kunskap om miljöeffekterna av mikroplastspridningen. Otillräckliga ekonomiska resurser och politiska målkonflikter är några av de utmaningar som är kopplade till deltagande och genomförande inom politik och förvaltning. Kommunernas inställning till alternativa material såsom gjutet korkgranulat och åtgärder genom granulatfällor var positiv. Studien finner att bristen på kunskap om gjutet gummigranulats miljöeffekter, kommunernas resursbegränsningar och målkonflikten mellan tillgänglighetskrav och miljökrav påverkar kommunernas förutsättningar att implementera åtgärder genom en miljöpolicy. Med ett ökat deltagande genom samverkan mellan statlig och kommunal nivå vid utformning och implementering av miljöpolicys skulle måluppfyllnaden sannolikt förbättras.

Tato bakalářská práce se zabývá mikroplasty v životním prostředí: definuje pojem mikroplast, jeho složení a výskyt v jednotlivých složkách prostředí. Zaměřuje se také na zdroje, ze kterých jsou mikroplasty distribuovány do přírody. Pozornost věnuje kvantifikaci a identifikaci mikroplastových částic ve vodách a jejich vlivu na vodní organismy a na zdraví člověka., This bachelor thesis deals with microplastics in the environment: it defines the concept of microplastics, its composition and occurrence in individual components of the environment. It also focuses on the sources from which microplastics are distributed to nature. It pays attention to the quantification and identification of microplastic particles in water and their effect on aquatic organisms and human health., Fakulta chemicko-technologická, Posluchačka seznámila komisi s obsahem své bakalářské práce a následně zodpověděla dotazy členů komise. První legislativní zákony. Mikroplasty v pitné vodě, metody měření. Analýza mikroplastů, příklady. Další membránové procesy. Separační procesy - ultrafiltrace. Citace literatury - chybí primární citace v daném časopise. Efekt mikroplastů a efekt jiných mikročástic, jejich rozlišení., Dokončená práce s úspěšnou obhajobou