Search

Bilateral non-pruritisk alopeci hos hunmarsvin er ofte associeret med hyperøstrogenisme forårsaget af follikelcyster, og behandling er sædvanligvis ovariehysterektomi (OHE). Medicinsk behandling med hormonet humant choriongonadotropin (hCG) er et alternativ, dog er forskning på området begrænset. Det primære formål med dette studie var at undersøge hvor effektivt og sikkert behandling med hCG er, og sammenligne det med OHE. Dette blev gjort vha. et klinisk forsøg, hvor 7 kæledyrs hunmarsvin blev behandlet med 100 IE/kg hCG subkutant (SC) én gang ugentligt i 3 uger og de kliniske tegn blev herefter monitoreret i 8 uger. En historisk kontrolgruppe bestod af 8 tilfælde af hunmarsvin med bilateral non-pruritisk alopeci, som kirurgisk havde fået fjernet ovarierne ved OHE eller ovariektomi inden dette studie. Alle patienter i begge grupper havde resolution af de kliniske tegn og der var derfor ingen forskel i responset på behandlingen mellem de to grupper. Risikoen ved behandlingen med hCG blev fundet at være relativt lille med kun et enkelt tilfælde af mild reaktion ved injektionsstedet efter tredje injektion. Studiet undersøgte også frekvensen af andre kliniske tegn associeret med follikelcyster og hyper-østrogenisme og hvor hurtigt man kunne se resolution efter behandlingen. Adfærdsændringer (71%) og hyperkeratose om papillae mammae (57%) var de hyppigste tegn, men også vægttab (29%) og fravær af vaginalmembranen (29%) blev observeret. Ny hårvækst kunne ses fra dag 8 og de fleste havde fuld resolution på dag 56. Hyperkeratose om papillae mammae begyndte at forsvinde fra dag 28 for de fleste, og en positiv adfærdsændring såvel som lukning af vaginalåbningen blev set på dag 8-15. Vægten steg støt for 5 ud af 7 patienter, til trods for at kun 2 havde anamnese om vægttab. Derudover blev der foretaget en seriel transabdominal ultralydsundersøgelse af ovarier og cyster for at afgøre, 1) om det var muligt at differentiere follikelcyster fra serøse cyster på en ultraly, Bilateral non-pruritic alopecia in the female guinea pig is often associated with hyperestrogenism caused by follicular cysts and treatment is usually ovariohysterectomy (OHE). Medical treatment with the hormone human chorionic gonadotropin (hCG) is an alternative, though knowledge within this area is lacking. The primary aim of this study was to examine the efficacy and safety of treatment with hCG and compare it to OHE. This was done by a clinical trial treating 7 female pet guinea pigs with 100 IU/kg hCG administered subcutaneously (SC) once a week for 3 weeks and monitoring clinical signs for 8 weeks. A historical control group was made of 8 female guinea pigs with bilateral non-pruritic alopecia having undergone OHE or ovariectomy prior to this study. All patients in both groups had clinical resolution and no difference in response to treatment was found between the groups. The risk of treatment with hCG was found to be relatively small with only one mild case of injection site reaction in relation to the third treatment. The study also examined the prevalence of other clinical signs associated with follicular cysts and hyperestrogenism and how quickly a resolution could be seen after treatment. Behavioral change (71%) and mammary hyperkeratosis (57%) were the most frequent, but weight loss (29%) and absence of the vaginal membrane (29%) were also observed. New hair growth was seen from day 8 and most had full resolution by day 56. Mammary hyperkeratosis started to improve by day 28 in most cases, and a positive behavioral change, as well as the closing of the vaginal opening, was observed on days 8-15. Weight increase was seen steadily for 5 of the 7 patients, even though only 2 had a history of weight loss. Additionally, a study of serial transabdominal ultrasound examination of the ovaries and cysts was performed to determine, 1) if it was possible to differentiate follicular cysts from serous cysts on ultrasound by their size and expected reaction

Dystoki och andra dräktighetsrelaterade problem är relativt vanligt hos marsvin. Honan bör vara i lagom ålder och hull inför en dräktighet. Många marsvin som lever som sällskapsdjur lider av övervikt. Detta kan predisponera för problem vid dräktighet och förlossning. Huvudorsaken till perinatal dödlighet hos marsvin är dystoki. En annan vanlig orsak till perinatal dödlighet är dräktighetstoxikos. Detta drabbar främst överviktiga honor, och beror på en negativ energibalans. Prognosen är dålig. Vid dystoki eller dräktighetestoxikos är kejsarsnitt indicerat. Prognosen för honan vid kejsarsnitt är avvaktande till dålig. Syftet med denna studie var att kartlägga förekomsten av dystoki och frekvensen av kejsarsnitt på marsvin i Sverige. Dessutom undersöktes marsvinsuppfödarnas förebyggande arbete för att minska antalet marsvin som får problem vid förlossningen samt veterinärers och marsvinsuppfödares attityd till kejsarsnitt. Två enkäter skickades ut inom detta arbete. Den ena enkäten var riktad till veterinärer och bestod av 13 frågor. Den andra var riktad till marsvinsuppfödare och bestod av 19 frågor. Resultatet visar att många marsvinsuppfödare arbetar förebyggande i sin marsvinsavel för att undvika problem vid förlossningen. Merparten av de erfarna uppfödarna har trots detta upplevt förlossningsproblem någon gång under sin tid som uppfödare. Mindre än hälften av dessa har sökt veterinärvård när dessa problem uppstått. Det är också få av veterinärerna som träffat ett marsvin med dystoki. Många veterinärer upplever att de saknar kunskap för att utföra kejsarsnitt på marsvin., Dystocia and other problems during pregnancy is relatively common in guinea pigs. The sow should be at moderate age and weight before breeding. Many guinea pigs that live as pets are overweight. This can cause problems during pregnancy and delivery. The most common cause of perinatal mortality in guinea pigs is dystocia. Another frequent cause is toxemia, which is most common in overweight sows. The prognosis is poor. Cesarean section is induced to treat both toxemia and dystocia, but the prognosis for the sow is guarded to poor. The purpose of this study was to investigate the frequency of dystocia and cesarean section in guinea pigs in Sweden. The breeders work to prevent the guinea pigs from having problems when giving birth. The veterinarians and the guinea pig breeders’ attitude to caesarean section was also studied. Two surveys have been distributed within this project. One consisted of 13 questions. The other one was addressed to guinea pig breeders and consisted of 19 questions. The outcome of the surveys showed that many breeders work proactive to prevent their guinea pigs from having trouble giving birth. Despite that, most of the breeders has experienced dystocia or other problems related to pregnancy or giving birth in their guinea pigs at some point. Less than half of them has visited a veterinarian about it. There are also a few of the veterinarians who have met a guinea pig with dystocia. Several veterinarians think that they do not have enough experience to perform a cesarean section in guinea pigs.

Kaniner, marsvin och chinchillor är bytesdjur vilket gör dem lättstressade. Det finns många tecken på stress hos dessa djur som kan vara bra att uppmärksamma. Andningspåverkan, flyktförsök och vilja att gömma sig är några tecken, men de kan även bli helt orörliga och därmed misstas för lugna. De är dessutom inte lika vanligt förekommande på veterinärkliniker som hundar och katter vilket kan göra att det inte finns lika god kunskap om kaniner och gnagare bland djurhälsopersonal. Detta kandidatarbete inom djuromvårdnad består av en litteraturstudie och en intervjustudie om stressfri hantering av kanin, marsvin och chinchilla vid poliklinikbesök. Syftet med arbetet är att undersöka vad som enligt litteraturen gäller angående stressfri hantering och hur detta görs på tre svenska veterinärkliniker. Resan till kliniken bör vara så kort som möjligt. Det är viktigt med en bra transportbur. Enligt litteraturen kan det även vara bra med en burkompis. Väl framme på kliniken ska dessa djur hållas separerade från rovdjur eftersom bytesdjur blir mycket stressade av lukten av rovdjur. Vid hantering, undersökning och behandling är det viktigt att kunna hålla dessa djur på ett korrekt sätt, både för att minska stress och för att förhindra flyktförsök som kan resultera i exempelvis fallskador. Något som fungerar för både kaniner och chinchillor är att linda in dem i en handduk eller filt. Vid blodprovstagning kan det vara bra att använda lokalbedövningskräm för att minska obehag vid stick. Eventuellt kan djuren behöva sederas. Slutligen finns det en del saker som djurägare kan vänja sina djur vid hemma, exempelvis att åka transportbur, hållas fast och hanteras överlag. Det visade sig att det finns mycket litteratur om dessa djurslag, men att nästan all denna litteratur är baserad på olika författares personliga erfarenheter och åsikter snarare än på vetenskapliga studier inom djuromvårdnad. I intervjuerna framkom det att mycket som står i litteraturen till stor del överensstämmer med, Rabbits, chinchillas and guinea pigs are prey, which makes them easily stressed. Furthermore, as pets they are not as common as cats and dogs, which means that knowledge about these animals among veterinary healthcare personnel might not be as extensive. Stress causes several symptoms that can be observed in these animals. Respiratory problems and attempts at escape and hiding are common signs of stress, but they can also become very still and accidentally seem calm. This bachelor thesis in veterinary nursing consists of literary research and three interviews about stress-free handling of rabbits, guinea pigs and chinchillas during outpatient visits. The purpose of this thesis was to investigate available literature about stress-free handling and to examine how this is done at a few Swedish veterinary clinics. The trip should preferably be as short as possible. It is important to have a good carrier. Various literature recommends bringing another animal as a companion. At the clinic these animals should be kept separate from predators since prey tend to become very frightened by the smell of predatory animals. During handling, sampling and diagnostic imaging it is important to know how to hold these animals correctly, both to reduce stress and to prevent attempts at escaping which may lead to fall injuries. A good method for holding and restraining both rabbits and chinchillas is to wrap them in a towel or blanket. During blood sampling local anaesthetic cream can be used to reduce pain caused by the cannula. Sedation might be necessary. Finally, there are a few things that pet owners can practice with their pets at home, for example letting them get used to the carrier, holding them, and generally handling them. There turned out to be a lot of literature available concerning these animals, but almost all of it is based on the personal experiences and opinions of the various authors, rather than on scientific studies and trials in veterinary nursing science. During

The wild guinea pigs (Cavia aperea) are native to the South African grasslands and savannahs where they live in small family groups often lasting their whole life. They were domesticated for several thousand years ago and are now popular pets all over the world. Still, the information available about domesticated guinea pigs (Cavia porcellus) needs could be better. Guinea pigs have personalities of their own and are friendly and docile creatures in need of a suitable environment in captivity. Their groups in the wild are made up of one male, his one to two females and their unweaned offspring. In captivity several males and females can live together if they have enough space and they form linear dominance hierarchies. They also form strong bonds between them which can result in stress if broken because of separation. Females have long pregnancies and give birth to highly developed pups which becomes sexually mature around 2-3 months. During this time the environment they are growing up in is crucial to their behavioural development. And to make them easy to house with other guinea pigs later in life, rich and stable social conditions are important. Guinea pigs also need places to hide, preferably in big piles of hay or straw, but also in sturdy houses. They also need a constant easy supply of hay served in a natural position. Their cage can be furnished with logs, branches, twigs, rocks and other natural materials to simulate a natural environment and their pellets should be spread around the cage instead of being served in a bowl. Their cage-space should also be big enough to offer plenty of exercise and enable foraging behaviour. These are all some important factors to considerate when keeping guinea pigs in captivity.

Denna enkätundersökning behandlar sällskapsdjuren kanin, marsvin, guldhamster och dvärghamster. Syftet var att ta reda på vilka som är de vanligaste anledningarna till att människor skaffar dessa sällskapsdjur, hur de hålls och sköts, vilken kunskap djurägarna har, om de upplever några problem med sina djur och hur dessa kan lösas samt hur välfärden för de små sällskapsdjuren kan förbättras. Den vanligaste anledningen till införskaffning av något av ovanstående djur var för sällskapets skull och de flesta verkar i efterhand vara nöjda även om många upplever problem med att få sitt djur tamt. Väldigt många interagerar med sina djur på något sätt genom att till exempel kela med det. Bättre kunskap om varifrån djuret kommer och mer krav från köparen på att djuren ska hanteras som ungar skulle kunna bidra till att djuren är lättare att få tama vilket dels skulle gynna ägaren men också djuret som då inte ser människan som ett hot och troligen uppleva mindre stress. Många av djuren, främst kaninerna, hålls i en bur eller inhägnad som är större än de minimimått som finns lagstadgade, men det förekommer även bland alla djurslag förutom guldhamster att individer hålls på en yta som är för liten enligt lagstiftningen. Att djur hålls på en för liten yta är ett stort problem för välfärden och detta är något som bör vara ganska lätt att åtgärda. Välfärden skulle också förbättras avsevärt om de djur som hålls på en yta som är lika stor som minimimåtten fick större yta. En stor andel av djuren har olika resurser i sin bur eller inhägnad som berikar deras miljö och förbättrar välfärden och detta är något som kan förbättras ännu mer med fler resurser och genom att resurserna byts ut då och då så att det blir nytt och spännande för djuren. Problembeteenden förekom hos alla djurslag men de flesta ansåg att problemen inte var till så stort besvär och många av de som vände sig någonstans för att få hjälp uppgav att de fick bra hjälp. Många läste på om sitt djurslag innan de införskaffad, The purpose of this study was to do a poll to investigate why people keep the small pets rabbit, guinea pig, golden hamster and dwarf hamster, what their behaviours and needs are, how they are kept, how good knowledge the owner has and how the welfare of the animals can be improved. The most common reason for people to get these pets was that they wanted company and most people seem pleased with their choice even if many experience trouble with getting their pet tame. A lot of the respondents interact with their pet in some way, mostly by cuddling with it. Better knowledge about where the animals come from and how they are treated and socialized could contribute to pets that are easier to get tame which would benefit the owner but also the pet as it would not see it owner as a threat. Many of the animals are being kept on areas that are bigger than the low limit that is in the Swedish legislation but some of them, no golden hamsters though, are kept on an area that is smaller than the Swedish legislation allows. The fact that animals are being kept on small areas is a big welfare problem but it is something that should be easy to adjust. The welfare of the animals that are kept on an area that is similar to what the legislation requires would also increase if they got a bigger area to be on. Many of the animals have different resources which enrich their environment and improve their welfare and this is also something that in an easy way can be even better by changing the resources often to make it more exciting for the animals. Problem behaviours occurred in every animal type but most owners did not think it was much trouble and many of them that asked someone for help said that they got good help and many owners read facts about their animal before they got it. More knowledge about natural behaviours and needs would probably help to improve the animals’ welfare in many ways so they do not have to perform the behaviours that are seen as problem behaviours by the ow

Dermatofyter är fungi som finns i hela världen och orsakar dermatofytos (även kallad ringorm/tinea) hos både människor och djur. De angriper bland annat hår, hud och klor, då de använder sig av keratin som näringskälla. Denna litteraturstudie inriktar sig på marsvin och syftar till att belysa vilka arter av dermatofyter som kan infektera marsvin, deras prevalens och egenskaper, vilka symtom de framkallar hos djuren samt hur de kan diagnostiseras och behandlas. Även zoonotiska risker tas upp, då de diskuteras frekvent i litteraturen. Man har hittat ett antal olika arter av dermatofyter hos marsvin men man verkar vara ense om att dermatofyter som man på senare år har börjat kalla Trichophyton-arter av Arthroderma benhamiae är de enskilt mest förekommande hos detta djurslag. Man har hittat prevalenser mellan 1,4 % och 8,5 % i pälsen av privatägda, symtomlösa marsvin runtom i världen. Symtomen hos djur med dermatofytos kan vara allt från obefintliga till kraftiga med inflammationer i hårfolliklar och hud. Bland marsvin som är infekterade av dermatofyter är unga djur överrepresenterade. Marsvinen får ofta runda, avgränsade hårlösa fläckar; till en början runt nos och ögon och senare eventuellt på huvud och öron. I allvarliga fall kan även kroppen vara angripen. Huden i de kala områdena är oftast fjällig och kan vara röd. Klåda förekommer i vissa fall men är inget typiskt symtom. Hos människa ter sig infektionen i form av runda ringar, då svampen växer centrifugalt med en inflammatorisk reaktion till följd och påbörjande läkning i mitten på området. Många författare är överens om att marsvin utgör en risk för överföring av dermatofyter till människa. Smittan mellan marsvin eller mellan djur och människa överförs antingen via direkt kontakt med en infekterad individ, då infektiösa sporer finns på hår och hud, eller via indirekt kontakt med smittförande objekt. Vanligtvis rör det sig om objekt på vilka det finns hår och hudfjäll med svampsporer. Inom rutindiagnostiken använ, Dermatophytes are fungi that are distributed worldwide and cause dermatophytosis (also called ringworm/tinea) in both animals and humans. They infect hair, skin and claws as they use keratin as their nutrient source. This literature review concentrates on guinea pigs and aims to illustrate which dermatophyte species infect guinea pigs, their prevalence and characteristics, which symptoms they cause and how they can be diagnosed and treated. Zoonotic risks are demonstrated as well, as they are frequently discussed in literature. A variety of dermatophyte species have been found on guinea pigs but there is consensus of one species, in recent years called Trichophyton-species of Arthroderma benhamiae, being the most occurring. There have been reports of prevalences between 1.4 % and 8.5 % in the haircoat of private owned, healthy guinea pigs around the world. Symptoms in guinea pigs with dermatophytosis can be mild as well as severe with inflammatory responses in hair follicles and skin. Amongst guinea pigs which are infected by dermatophytes, young animals are overrepresented. Initially, guinea pigs can show round, limited areas of alopecia around the nose and eyes. Eventually, the lesions spread to the head and ears and in severe cases, even other body parts can be affected. In the hairless areas, the skin is often scaled and sometimes reddened. Pruritus can be observed in some cases but is not a typical symptom. In humans, the infection appears as round rings, as the fungus is growing centrifugally with inflammatory reactions in the margin and beginning healing in the center of the lesion. Many authors agree that guinea pigs are an important source of dermatophyte infection in humans. Transmission between guinea pigs or transmission from animal to human occurs either through direct contact with an infected individual or through indirect contact with contaminated objects. Usually these are objects on which there are hairs and skin scales carrying fungal spores. In ro

In Peru guinea pigs are raised for meat production and salmonellosis is considered as a major problem. Studies have detected salmonella in animals with enteritis and pneumonia. Salmonellosis exists both in an acute and a chronic form. In the rural areas the diagnosis is made according to clinical signs and macro pathological findings at autopsy. The major systems applied for the guinea pig production are often classified as family, family-commercial and commercial. These systems differ in number of animals and how industrialised they are. During the last years the demand of meat and subsequently the production of guinea pigs have increased. Improvements of programs for breeding and education have increased the size of the animals and their welfare conditions. Salmonella spp, the etiological agent of salmonellosis, is a gram-negative bacterium that can cause disease in most animal species including guinea pigs, cattle, pigs and humans. The signs vary between species but enteritis is common. In guinea pigs signs such as diarrhoea, ascites, abortions, paralysis of hind limbs and increased mortality are seen. But the bacteria can also exist in asymptomatic carriers. The diagnosis of salmonellosis is made mainly by bacteriological culture methods but also molecular methods are available today. This study was performed to investigate the prevalence of salmonella in guinea pig in the Mantaro valley in Peru as a way to evaluate the importance of the disease. Composite faecal samples as well as rectal swabs were taken from a total of 224 randomly selected guinea pigs from farms of different size The samples taken from animals of different gender and age , were cultivated according to standard bacteriological methods using buffered peptone water (BPW) and selective medias (Rappaport-Vassiliadis-Salmonella enrichment broth (RVS) and Xylose Lysine Deoxycholate agar (XLD)). Suspected colonies were biochemically tested using API10S. In contrast to previously reported information, I Peru föds marsvin upp för köttproduktion och salmonellos ses som ett stort problem. Studier har detekterat Salmonella spp hos djur med bland annat enterit och pneumoni. Salmonellos förekommer både som akut och kronisk form. På landsbygden ställs diagnosen utifrån symtom och makropatologisk bild vid obduktion. Systemen för marsvinsuppfödning delas upp i tre olika typer som kallas familjära, familje-kommersiella och kommersiella beroende på besättningsstorlek samt hur industrialiserade gårdarna är. Under de senaste åren har efterfrågan på kött ökat och därmed även produktionen av marsvinskött. Avels- och utbildningsprogram har skapat större marsvin och lett till bättre förhållanden för djuren. Salmonella, det agens som orsakar salmonellos, är en gramnegativ bakterie som kan orsaka sjukdom hos många olika djurslag, däribland marsvin, nötkreatur, gris och även hos människa. Symtomen varierar men enterit och ökad mortalitet är vanligt. Hos marsvin med salmonellos ses symtom som diarré, ascites, aborter, paralys av bakben och/eller plötslig död. Bakterien kan även finnas hos asymtomatiska bärare. Diagnos ställs främst genom bakteriologisk odling av faeces eller vävnad men idag finns även molekylära tekniker tillgängliga. Den här studien genomfördes för att undersöka prevalensen av Salmonella spp bland marsvin i Mantarodalen i Peru. Faecesprover togs i form av rektalsvabbar samt samlingsprover från totalt 224 slumpvis utvalda marsvin från farmer av olika storlekar. Djuren var av olika kön och ålder. Faecesproverna odlades med hjälp av buffrat peptonvatten (BPV) samt selektiva medium (Rappaport-Vassiliadis-Salmonella enrichment broth (RVS) och Xylose Lysine Dexycholate agar (XLD) och misstänkta kolonier testades med API10S. Till skillnad från tidigare rapporter påvisades ingen salmonella från något av de undersökta djuren . Orsaken till denna skillnad diskuteras och kan vara föranledd av oförutsedda metodologiska utmaningar eller möjligen att salmonella är överdiagnostise

Assessing and measuring post-operative pain in all animals is a challenge, but doing it in small mammals, for example guinea pigs, presents an even larger difficulty. Validated pain scales developed for use in dogs in clinical practice are currently available, but no such scale has been widely accepted for use in guinea pigs in the veterinary setting. In this experimental study, six guinea pigs that had undergone surgery and anaesthesia were observed for behavioural changes that could be associated with pain. The six guinea pigs were also given pain scores with the use of Colorado State University Feline Acute Pain Scale (CSU-APSF), a scale which uses both behaviour when not handled, body tension and response to palpation to evaluate pain intensity. The six guinea pigs showed a number of different behaviours, for example rigid posture, fixed stare and “wet dog response” (the body is vigourosly shaken), that could be associated with pain. The pain scale was able to acknowledge some of these signs; guinea pigs were given pain scores from three different levels in the five-level scale. However, the scale was not able to discover subtle changes in the guinea pigs’ behaviour, such as stiffening upon palpation. This could explain why the scale did not differentiate all five pain levels. Also, the scale included some signs of pain that the guinea pigs did not show, for example aggression or vocalization. As a conclusion, a suggestion for a new pain scale is presented. This modified pain scale includes some of the behavioural changes the guinea pigs in this study showed, that in litterature and previous studies are considered signs of pain, and excludes those behaviours that did not correlate with the guinea pigs’ actual behaviour. More research is needed to validate the suggested pain scale, and to confirm certain behaviours as pain-related.

Urolithiasis hos marsvin är relativt vanligt förekommande (Hawkins et al., 2009; Hoefer, 2004; Gaschen et al., 1998; Riggs, 2008; O´Rourke, 2004; Jola´nkai et al., 2006). Incidensen är 1,3- 5,2 % (Fehr et al., 1997). Etiologin bakom urinsten hos marsvin är i dagsläget till stor del okänd (Hawkins et al., 2007; Hawkins et al., 2009; Hoefer, 2006; Redrobe, 2010). Detta är även anledningen till att en effektiv medicinsk behandling för djurslaget saknas (Hoefer, 2004). Då marsvin, till skillnad från de flesta andra djurslag, har basiskt urin (Redrobe, 2010; Hoefer, 2006; O´Rourke, 2004) har man inte kunnat bevisa någon effekt av stenupplösande läkemedel, som t.ex. kalciumcitrat. Kalciumcitrat är verksamt i surt urin och höjer urinens pH-värde (Hoefer, 2004; Gisselman et al., 2009). Hypoteser om predisponerande faktorer till urolithiasis hos marsvin har utvecklats. Både genetik, urinärt pH-värde, kalcium- och oxalatrik föda, kön, övervikt, ålder, anatomisk konstruktion, intagen vattenmängd, urinvägsinfektioner (UVI) och hormonfluktuation har diskuterats som ev. medverkande krafter (Hoefer, 2004; Hoefer, 2006; Hawkins et al., 2009; Rappold, 1997; Peng et al., 1987; Hoefer, 2004; Redrobe, 2010; Wood, 1981; Fox et al., 2002). Den behandling som idag rekommenderas för marsvin med urolithiasis är kirurgi (Pizzi, 2009; Flecknell, 2002; O´Rourke, 2004; Riggs, 2008). Denna studie grundas på en retrospektiv journalstudie (n= 221 marsvin), en enkätundersökning (n= 36 marsvin) och en insamling av urinvägskonkrement från marsvin (n= 10). Resultaten från studien visar att den vanligaste kemiska substansen, när det gäller både monominerala- och multiminerala urinvägskonkrement, är kalciumkarbonat (CaCO3). Detta resultat överensstämmer med flera andra studier (Hawkins et al., 2009; Rappold, 1997). Vidare var könsfördelningen vid urolithiasis jämn i denna studie och de två vanligaste anatomiska lokalisationerna för urinvägskonkrement var urinblåsan, samt urethra. Medelålders till äldre, Urolithiasis in guinea pigs is a relative common disease (Hawkins et al., 2009; Hoefer, 2004; Gaschen et al., 1998; Riggs, 2008; O´Rourke, 2004; Jola´nkai et al., 2006). Most of the existing studies are case reports and the incidence of urolithiasis in guinea pigs is 1,3- 5,2 % (Fehr et al., 1997). The majority of the etiology behind urolithiasis is today undiscovered and that´s also why an effective medical treatment doesn´t exist for this specie. Many theories have been developed to illustrate why guinea pigs are so sensitive to urolithiasis. Factors as genetics, urinary pH, food rich in calcium- and oxalate, gender, overweight, age, anatomic construction, water intake/increased urine volume, urinary tract infections (UTIs) and hormone fluctuation are suspected (Hoefer, 2004; Hoefer, 2006; Hawkins et al., 2009; Rappold , 1997; Peng et al., 1987; Hoefer, 2004; Redrobe, 2010; Wood, 1981; Fox et al., 2002). Guinea pigs have in comparison with many other species alkaline urine and this is a big part of the quandary (Redrobe 2010; Hoefer, 2006). Today the recommended treatment for urolithiasis in guinea pigs is surgery (Pizzi, 2009; Flecknell, 2002; O´Rourke, 2004; Riggs, 2008). This project is based upon a retrospective study of medical records (221 guinea pigs), a survey (36 guinea pigs) and a collection of urine stone for chemical analyses (10 urine stones). In this study the most common chemical substance in both monomineral- and multimineral concrements was calcimcarbonate, which is accordance to Hawkins´s and Rappold´s studies (Hawkins et al., 2009 and Rappold, 1997). Furthermore the gender distribution was pretty equal. Urinblåsan and urethra were the most frequently anatomic localisations. Middle age to older guinea pigs seemed to have higher risk to come down with urolithiasis. In this study the age of intact males was 3,3 years, and the corresponding value for intact females was 4,2 years. The symptoms for urolithiasis are diffuse and a similar differential d