Search

Varumärkets betydelse blir allt mer viktig för att företag ska nå framgång. Detta på grund av att bland annat produktskillnaderna på marknaden minskat samt att mediekostnaderna ökat. En konsekvens av detta är att företagen måste differentiera sina varumärken och tydliggöra dess märkesidentitet. I och med detta blir det intressant att studera ett företag som under lång tid arbetat med att bygga upp ett starkt varumärke genom sitt påtagliga arbete med att använda sig av ideell verksamhet samt sponsring. Varumärket Vasaloppet är ett idrottsevent som lyckats profilera sig som en tävlig, en upplevelse, ett äventyr samt en dröm att genomföra. Genom denna bredd består Vasaloppets målgrupper av både nybörjare, amatörer och proffs. Syftet med studien är att ta reda på vilka tillvägagångssätt företaget använt sig av för att bygga upp ett starkt varumärke. Dessa tillvägagångssätt jämförs sedan med teoretiska modeller inom varumärkesuppbyggnad för att se på vilket sätt Vasaloppets metoder skiljer eller liknar den vetenskapliga teorin. Vidare studeras hur Vasaloppet arbetat med sina sponsorer för att tillsammans stärka sina varumärken. För att kunna beskriva hur Vasaloppet har lyckats med sin varumärkesuppbyggnad samt hur de arbetar med sina sponsorer så har ett flertal semistrukturerande intervjuer utförts. Den vetenskapliga teorin som empirin är analyserad utifrån är Melins (1999), ”Den strategiska varumärkesplattformen”, Kapferers (2004), ”Märkesidentitetsprisma” samt teori angående sponsring av bland annat Keller (1998). I analysen av Vasaloppets varumärkesuppbyggnad framkommer det att den vetenskapliga teorin till stor del stämmer överens med det sätt Vasaloppet arbetat efter. Slutsatserna av studien är att Vasaloppet använder sig av ideell verksamhet vilket inte förespråkas i vetenskaplig teori angående varumärkesuppbyggnad samt att de på ett effektivt sätt samarbetar med sina sponsorer och samarbetsparter för att tillsammans skapa utbytesrelationer.

Since the 1970s almost all OECD countries have published projections or forecasts of future energy consumption. By now, three decades later, the actual values of energy consumption are available for the same number of countries and thus a considerable amount of empirical data is available concerning formal hypothesis testing, e.g. whether there have been improvements in the forecasting accuracy during this period. Using data for sixteen OECD countries the empirical evidence weakly favors the hypothesis that these countries have made some advances in forecasting accuracy concerning projections at the aggregate level of energy consumption and to a lesser degree at sectoral levels. Also, in accordance with a priori expectations, the forecasting failure is increasing with the length of the forecasting horizon.

Since the 1970s, almost all OECD countries have published projections or forecasts of future energy consumption. By now, three decades later, the actual values of energy consumption are available for the same number of countries and thus a considerable amount of empirical data is available concerning formal hypothesis testing - e.g. whether there have been improvements in forecasting accuracy during this period. Using data for 16 OECD countries, the empirical evidence weakly favours the hypothesis that these countries have made some advances in forecasting accuracy, with regard to projections of energy consumption at the aggregate level and, to a lesser degree, at sectoral levels. Also, in accordance with a priori expectations, the forecasting failure increases with the length of the forecasting horizon.

Udgivelsesdato: 3. oktober

Udgivelsesdato: 30. november

The benchmark is equal to the cost (D) caused by an increase in temperature since the middle of the nineteenth century (T) of nearly 2.5 C. According to mainstream economists, the benchmark is 1-2% of GDP, but very different estimates can also be found. Even though there appears to be agreement among a number of economists that the benchmark is 1-2% of GDP, major differences exist when it comes to estimating D for different sectors. One of the main problem is how to estimate non-market activities. Normally, the benchmark is the best guess, but due to to the possibility of catastrophic events this can be considerable smaller than the mean. Certainly, the cost function is skewed to the right. The benchmark is just one point on the cost curve. To a great extent, cost functions are alike in greenhouse models. Besides being dependent on the cost functions, the marginal emission cost depends on the discount rate. In fact, because emissions have effects continuing for many years, the discount rate is clearly the most important parameter. Udgivelsesdato: AUG

Udgivelsesdato: 16. december

Udgivelsesdato: 17. september

Every year Policy of IEA Countries includes a forecast of the energy consumption in the member countries. Forecasts concerning the years 1985, 1990 and 1995 can now be compared to the actual values. The second oil crises resulted in big positive forcast errors. The oil price drop in 1986 did not have a similar effect. A correction for economic growth reduces forecast errors during the second oil crises but not elsewhere. Industry has a relatively big positive forecast error while transportation has a negative forecast error. Even when the forecast error is small, the results are not so "nice" because the small value is often the sum of large positive and negative errors.

Udgivelsesdato: 13. marts

Prototypen på en oliemodel præsenteres i artiklen, men også forskelle i 10 førende globale oliemodeller trækkes frem. Disse forskelle vedrører såvel udbuds- som efterspørgselssiden. Endelig belyses modellernes olieprisprognoser, der sammenlignes med den faktiske olieprisudvikling.

Daglige data for olieprisen (Brent), rentesatser, aktiekurser og valutakurser benyttes til at teste samspillet mellem oliemarkedet og det finansielle marked. Der kan ikke påvises et samspil under det betydelige olieprisfald i 1. halvår af 1986, men det kan der under oliekrisen i 1990/91. Konsolitetstest afslører dog ikke en påvirkning fra oliemarkedet til det finansielle marked.