Search

CentralAnnals of Otolaryngology and RhinologyCite this article: McAllister A, Brodén M, Gonzalez Lindh M, Krüssenberg C, Ristic I, et al. (2018) Oral Sensory-Motor Intervention for Children and Adoles-cents (3-18 Years) with Developmental or Early Acquired Speech Disorders – A Review of the Literature 2000-2017. Ann Otolaryngol Rhinol 5(5): 1221.*Corresponding authorAnita McAllister, Division of Speech and Language Pathology, CLINTEC, Karolinska Institute, Karolinska University Hospital, 171 77 Stockholm, Sweden, Tel: 46701700880, Email: Submitted: 12 November 2018Accepted: 28 November 2018Published:29 November 2018ISSN: 2379-948XCopyright© 2018 McAllister et al. OPEN ACCESS Keywords• Motor learning• Speech sound disorder• Apraxia• Dysarthria AbstractObjectives: The aim of this study was to investigate the level of scientific evidence for different sensory-motor interventions in children and adolescents with motor speech disorders. A final aim was to identify key motor learning principles in these methods. Methods: A review of the literature published 2000-2017, including sensory-motor intervention for children and adolescents (3-18 years) with congenital, developmental or early acquired disabilities affecting speech, was performed. The literature search included the databases PubMed, CINAHL, Medline, Speech BITE, OVID, ERIC, Cochrane and Google Scholar. Identified primary studies were evaluated using Grading of Recommendations, Assessment, Development and Evaluation. Results: Forty-four studies, reporting results following 16 sensory-motor intervention methods for different motor speech disorders, fulfilled inclusion criteria. Of these, three were randomized controlled trials. Scientific evidence varied between strong and insufficient. Rapid Syllable Transition Treatment was the only method rated as high scientific evidence for children with childhood apraxia of speech. Several methods reached medium high scientific evidence with studies reporting improved speech a, Evidensbaserad habilitering

Tidigare forskningsresultat har visat att arabisktalande roråldrar till flerspråkiga barn med språkstörning i signifikant högre grad avstår från logopedisk intervention än fiiräldrar till enspråkiga svenska barn. Det har också framkommit att ju gravare språkstörning barnet uppvisar desto större är benägenheten att föräldrar väljer att avstå från eller avbryta interventionen, trots tydlig föräldraoro (Salameh 2003). Denna undersökning är en pilotstudie för ett nystartat forskningsprojekt. Det övergripande syftet är att undersöka om kulturella attityder kan skapa hinder i mötet mellan logoped och arabisktalande föräldrar till barn med språkstöming. Ytterligare ett syfte är att utvärdera frågorna som ligger till grund för denna studie. Undersökningen bygger på halvstrukturerade intervjuer med arabisktalande föräldrar till barn med språkstörning som har varit i kontakt med logopedmottagningar i Malmö och Lund. Sju föräldrar har intervjuats om l. sin syn på språksocialisation, attityd till språkstöming, 2. orsaker och åtgärder, 3. sin syn på en optimal intervention samt 4. orsaken till varför föräldrarna valde att fortsätta interventionen. Intervjuerna har inspelats på band, transkriberats ortografiskt och svaren har sammanställts under de fyra ovan nämnda rubrikerna. Resultatet av undersökningen visar att det finns vissa skillnader i kulturella attityder till språklig socialisation, samt att attityden till språklig intervention i form av språklig lek kan vara avvaktande hos arabisktalande föräldrar, tills de ser resultaten av interventionen. Huruvida dessa skillnader utgör ett reellt hinder kan inte avgöras förrän motsvarande frågor ställts till en svensk kontrollgrupp