Search

In his well-known thought experiment regarding artificial intelligence (AI), John Searle sketched out the philosophic idea of “The Chinese room” – a room in which comprehensible rules (a program) allow a person to perfectly correlate one set of unknown linguistic symbols (a question) with another (an answer) of the same unfamiliar kind. In our creation of an AI-based micro-opera for humans and machines, we have come to reflect upon our concept as an artistic response to Searle’s arguments and a mirroring complement to his debated figure. Our immersive and interactive opera was conceived as a modular series of musically paced meetings between individual visitors and a singing seeress in contact with the digital realm. As an analogy to the Delphic oracle, the seeress delivered AI-prompted answers to the visitors’ questions in real time, framed by poetical, musical, and theatrical structures. In Searle’s Chinese room, goal-oriented computational mechanisms remain detached from understanding during the linguistic operation. In our Delphic room, understanding is key for carrying out the aesthetic operations intended to artistically stimulate a coupling of intellectual and visceral information processing in open-ended and personal ways.

This chapter explores Epicurean traces in the works of early modern artists, writ-ers and poets Tullia d’Aragona (c. 1501–1556), Gaspara Stampa (c. 1523–1554) andLavinia Fontana (1552–1614). Reintroduced mainly through Poggio Bracciolini’sdiscovery of Lucretius’De rerum natura(On the Nature of Things), Epicureanismstands in contrast to early modern hegemonic ideas striving to separate body andmind. In this chapter, I argue that the writings and paintings of Fontana, d’Ara-gona and Stampa embody views on how“knowledge cannot be separated fromthe bodily world of feeling and sensation”(Ahmed 2004, 171), and that their suc-cessful representations of the (female) body and the senses show awareness ofthe“bodily habits and feelings that express [. . .] domination, so that they, alongwith oppressive social conditions that generate them, can be overcome”(Shuster-man 2006, 6). Thus, in line with Sara Ahmed’s assessment of the relation betweenknowledge and sensations, and Richard Shusterman’s theory of the essentialunion of body-mind summed up as the concept of“somaesthetic,”the analysis ex-plores how early modern literary and artistic expressions of philosophical ideaswere challenged through subversive expressions in women’s art., Funding agencies: Sven och Dagmar Saléns Stiftelse, The Bernadotte Stipend of the Royal Swedish Academy of Letters, History and Antiquities.

The cultural policies of the Nordic welfare states from the 1930s onwards mark a paradigmatic shift in the conditions under which the arts operate. This volume explores the historical and discursive ramifications of this process, and its impact on the place of art and literature in the Nordic ideal of modernity. As the contributors testify, cultural policy and the arts were integral to the conception and configuration of the welfare state apparatus, rather than merely serving an ornamental function within it. The thirteen articles, representing a wide range of disciplines and approaches, provide a multifaceted exposition of the relation between artistic practices and politics in above all the Swedish welfare state. By surpassing the traditional scope of literary and visual studies, cultural policy studies, and sociology, as well as urban and environmental studies, this anthology provides a stepping stone for future research., Välfärdsstatens litterära paradigm. Litteraturens funktion i Sverige 1937–1976

Denna studie diskuterar och problematiserar kring hur deltagare i en konstnärlig kurs involverar och delar med sig av personliga erfarenheter och intressen. Studien intresserar sig särskilt för olika sätt som kursdeltagare delar med sig på och vilka förhållanden och förutsättningar som upplevs påverka möjligheterna till detta. Studien bygger på en pragmatisk teoretisk grund och ser därför kommunikationen mellan individer och mellan individer och miljöer i olika sammanhang som det som skapar den gemensamma kunskapen och verkligheten. Till studiens teoretiska ramverk hör också ett relationellt perspektiv som visar på relationerna mellan människor som väsentligt för hur vi upplever och skapar identitet och kunskap. Studieobjektet är en nystartad folhögskolekurs och med hjälp av det teoretiska ramverket och kvalitativa intervjuer med kursdeltagare visar studiens resultat fram ett antal sätt och ett antal förhållanden som hänger samman med kursdeltagares delande av erfarenheter och intressen. En produktiv gemenskap i gruppen både skapas av och ger upphov till många och gränsöverkridande samtal mellan deltagarna som på detta sätt skapar ett gemensamt meningsfullt innehåll. Den produktiva gemenskapen i gruppen, det utbredda samtalen mellan deltagare och en tydlig frivillighet som genomsyrar kursen, som delvis kan antas härstamma ur själva skolformen folkhögskola, är de kategorier som sammanfattar studiens resultat.

Publicly funded art institutions in Sweden are tasked with the mission of making contemporary art available and accessible to the citizens. This thesis investigates three cases of publicly funded art institutions in Sweden, namely Göteborgs Konsthall, Malmö Konsthall and Liljevalchs Konsthall. The study examines the exhibitions presented by the institutions during the fall of 2023 and how they are curated to be inclusive or exclusive towards visitor groups. By using a model of curatorial values in conjunction with a constructed model of the exhibition as social space, inspired by Henri Lefebvre’s concept “social space”, this research will reveal different strategies used by the institutions for mediating curatorial intentions through the exhibitions. Empirically the thesis is based on observations of three exhibitions and their visitors and interviews with exhibition hosts. The material is used to examine how the institutions work towards different audiences and how curatorial decisions influence visitor behaviour within the selected institutions. The results show that the three cases differ in curatorial decisions and values. Further, the social space model used indicates that institutions differ in how they award agency to visitors. The analysis shows that visitors, by acting in unpredictable ways, contribute to the social space of exhibitions in ways not intended by the curator. In conclusion, this study shows that the mission of the municipality-driven art institution is multifaceted and holds challenges when attempting to engage a broad audience while displaying exhibitions of high artistic integrity. The curatorial choices reflect in the audience and these choices therefore determine who will partake in the exhibition. The curator therefore plays a crucial role in how the exhibitions work with inclusivity.

Den här uppsatsen undersöker myten om skogsrået och hur skogsrået gestaltas i nordiska folkhorror-filmer under 2000-talet. I analysen granskas relationen mellan filmerna och gamla sägner, myter och berättelser om skogsrået genom att identifiera vilka likheter och skillnader som finns. De aspekter som diskuteras är skogsråets utseende, karaktär och symbolik och hur filmerna förhåller sig till de gamla berättelserna. Till analysen har använts forskning om skogsrået och Jens Eders karaktärsklocka som metod för en karaktärsanalys. De filmer som har undersökts är moderna tolkningar av gamla myter om skogsrået och bara några få aspekter av myter och av skogsråets karaktär, utseende och symbolik används i dem. Undersökningen visade att det finns några folkloreelement i filmerna, men det saknas mycket av de element som finns i de gamla sägnerna. Det finns därför utrymme att använda flera element på ett mer detaljerat sätt. De gamla myter, sägner och berättelser som finns i Norden är intressanta och komplexa. Det finns potential att de kan användas för att skapa spännande berättelser och samtidigt föra vidare Nordens kultur och traditioner.

Uppsatsens syfte var att undersöka hur användandet av konst ser ut i bildundervisningen hos de aktuella bildlärarna i årskurs 7–9 och introduktionsprogrammet samt vilka möjligheter och hinder som finns kopplat till detta. För att få svar på de här frågorna genomfördes en kvalitativ intervjustudie där fem bildlärare och en museilektor deltog. Materialet bearbetades med hjälpav en innehållsanalys och resultatet visade att informanterna använder konst på många olika sätt i bildundervisningen: som kunskapsgrund, som utgångspunkt i praktiska uppgifter, genom att prata om och analysera konst, arbeta med konsthistoria, offentliga utsmyckningar och installationer, genom aktiviteter utanför skolan (såsom konstvandringar och besök på konstmuseum), konstnärsbesök, processbaserad undervisning och ämnesövergripande samarbeten. Möjligheter med konsten är att ha den som inspirationskälla, referens och som förhållningssätt. Konsten ger möjlighet till samtal och diskussioner, bildning, kulturarv och klassutjämning. Den ger även möjlighet att göra aktiviteter utanför skolan och kan kopplas till elevers verklighet. Konstnärsbesök genom Skapande skola ger möjlighet att bjuda in en professionell konstnär till skolan. Hinder för konsten är bristen på tid, svårigheten att hitta och välja exempelbilder, bristande ekonomi samt risken att elever kopierar bilder när man visar konst i samband med uppgifter. Det kan även innebära mer administration, individuell vägledning och efterarbete. Elevers förväntningar på bildämnet och bristande erfarenhet av digitala medier kan också utgöra hinder för konsten i bildundervisningen.

Samlingsforum 2023 arrangerades i samarbete med Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) och branschorganisationen Sveriges Museer. Temat var Hållbar samlingsförvaltning i praktiken, där hållbarhetsfrågan diskuterades ur en social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Omkring 160 personer deltog på plats på Vasamuseet i Stockholm, och 120 följde konferensen på distans. Under konferensens andra dag delades deltagarna upp i workshoppar på flera olika ställen runtom i Stockholm och digitalt. Med utgångspunkt i SMTM:s hållbarhetsarbete diskuterades magasinsfrågor, materialhantering och vad arbetet med samlingarhar för roll i samhällets hållbara utveckling.

Johan Asplund is highly regarded in Swedish sociology, yet there are few studies dedicated to his work. Existing research focuses mainly on the ideas (content), overlooking the significance of his unique sociological approach and style (form). This text, however, emphasizes the distinctive style and form of his texts. Drawing on a broad range of his works and a detailed analysis of his notable book Om undran inför samhället a couple of key themes that highlight Asplund's distinctiveness and way of shaping ideas are proposed. They all emphasize, and build on, the relationship between science and art. In addition to contributing to the growing literature on Asplund, the themes encourage a deeper exploration of the importance of scholarly form and composition in academic discourse, showcasing their inherent creative potential.

FoodImagine Guest Blog (13 July 2024)

This thesis explores how graphic design can challenge and change the common stereotypes about Thai women in Sweden. The thesis looks into specific design strategies that can help change how people think about these stereotypes and discusses the potential challenges involved. The backdrop of this study is set in the realm of cultural representation and intercultural communication, important in a multicultural society like Sweden. With a notable Thai community in Sweden, addressing and challenging the stereotypes affecting this group is essential. Important concepts in this thesis include for example decolonial design, which challenges colonial influences in design, and empathy in design, which focuses on understanding users' perspectives. Other key ideas are visual ethics, which deals with ethical issues in visual communication, and norm-critical design, which explores how design can question and change societal norms. The method involved combining research with the creation of graphic designs meant to engage and provoke thought in the viewer. Each design decision, from color choices to the style of text and overall layout, was made with the goal of effectively and sensitively communicating the messages. The results show that graphic design can significantly encourage discussions and increase awareness about complex social issues. The series of posters created for this study not only drew attention but also encouraged viewers to think and talk about the stereotypes of Thai women. This shows the potential of graphic design as a tool for social change, starting important conversations about integration and diversity. In summary, this thesis provides new insights and methods for using graphic design not just for its visual appeal but also as a tool for ethical engagement and social influence. It underscores the powerful role of design in shaping how we see and interact with each other, highlighting design's capacity to bring up cultural understanding and social progress, Mitt examensarbete utforskar hur grafisk design kan användas för att ifrågasätta och omforma de rådande stereotyperna om thailändska kvinnor i det svenska samhället. Detta görs genom att undersöka vilka strategier inom grafisk design som kan väcka och utmana dessa stereotypa föreställningar, samt identifieraoch analysera de utmaningar som kan uppstå i processen. Arbetet är inbäddat i en kontext av kulturell representation och interkulturell kommunikation, vilket är av yttersta relevans i ett mångkulturellt samhällesom Sverige. Med en ökande thailändsk befolkning i Sverige blir det alltmer viktigt att adressera och utmana de kulturella stereotyper som påverkar denna grupp. I arbetet har jag använt mig av flera nyckelbegrepp inom grafisk design och sociala studier. Bland dessa återfinns decolonial design, som syftar till attifrågasätta och demontera koloniala inflytanden inom design praxis, och empathy in design, som understryker vikten av att förstå och dela andras perspektiv. Jag har även utforskat visual ethics, som rör etiska överväganden i visuell kommunikation, och norm-critical design, som fokuserar på hur design kan utmana etablerade normer och förväntningar inom samhället. Metodologiskt kombinerade detta arbete teoretisk forskning med praktisk design skapande, där en serie grafiska verk skapades för att engagera och utmana betraktaren. Varje designval, från färgsättning till typografi och layout, var noggrant tänkt igenom för att maximera verkens inverkan och för att säkerställa att budskapen kommuniceras effektivt och med känslighet. Resultaten från arbetet visar på den potential som grafisk design har när det gäller att främja diskussion och medvetenhet kring känsliga och komplexasociala frågor. Lost in translation posterna fångar inte bara uppmärksamheten utan också stimulerar till reflektion och dialog kring stereotyper av thailändska kvinnor. Genom detta bidrar arbetet till grafisk design som ett verktyg för social förändring och starta ett viktigt samta

Denna studie utforskar försjunkenhet och livfullhet i relation till besökares upplevelser vid en interaktiv audiovisuell installation, samt hur användningen av ett fysiskt användargränssnitt (tangible user interface) påverkar deras upplevelse. Vidare skildras också utformningen av den undersökta interaktiva audiovisuella installationen och hur designprocessens metodverktyg påverkade designen. Metodverktygen som har använtsför denna studie är bland annat intervjuer, observationer, fältundersökningar och forskning genom design. Dokumentation gjordes genom en reflexiv dagbok. Med utgångspunkt från audiovisuellt samspel, synkresis, livfullhet, försjunkenhet, interaktivitet och ljus diskuteras och analyseras besökarnas upplevelser. Resultaten visar att besökarna upplevde spatial, temporal, interaktiv och kroppslig livfullhet, samt en nivå av försjunkenhet. Vidare framkommer ett tema i analysen som antyder till att besökarna upplevde distraktionsmoment, vilka minskade besökarnas upplevelser av livfullhet och försjunkenhet. Tillvägagångsättet för designprocessen, att arbeta i etyder samt användandet av en reflexiv dagbok gav ett flöde i kreativitet, en effektiv tidshantering och en lägre stressnivå. Resultatet visar att besökarnas konstruktiva kritik mellan utställningstillfällena från den öppna repetitionen och premiären var viktig för att kunna förbättra installationen. Den konstruktiva kritiken handlade främst om det fysiska användargränssnittet. Det visade sig dock efter korrigeringen av användargränssnittet att besökarna fortfarande hade olika upplevelser om hur intuitivt gränssnittet var. Studien skildrar även hur ett samspel mellan konstnärens reflexivitet och besökares återkoppling kan användas för att förbättra en interaktiv installationsdesign.

Focusing on the lives of Chinese artist and activist Ai Weiwei and his father Ai Qing, a famous poet in China during the era of Mao Zedong, this essay seeks to understand how the censorship and lack of freedom of expression in China may cause transgenerational trauma and dissidens. This is done by analyzing the book 1000 years of joys and sorrows by Ai Weiwei. Drawing from a thematic analysis, the purpose of this essay is fulfilled by analyzing the subjective stories and experiences from Ai Weiwei and Ai Qing with an overall focus on "the masses" versus the individual. The theoretical perspective used for this essay is transgenerational trauma, as made famous by Vamik Volkan and Marianne Hirsch. By making my own interpretation fo their theories, I analyze how the relationship between Ai Weiwei and Ai Qing may have been affected by transgenerational trauma, and how transgenerational trauma and lack of freedom of expression may have impacted their careers, which are most definitely dependent on freedom of expression. My conclusion is that China's censorship and lack of freedom of expression have caused transgenerational trauma between the two artists and have made them both take positions ans dissidents.

I rapporten gjordes en tidigare undersökning om hur och varför konst är viktigt för människan och samhället. Därefter analyserades olika konstnärskit ute på marknaden och Panduro Hobbys konstnärsmaterial där en stor konstnärsbox skulle utvecklas. Därefter genomfördes användartester på konstnärsboxen och testpersonerna fick betygsätta olika moment de utförde som sammanfattades, analyserades och togs vidare till idégenereringsfasen. Metoder som valdes för idégenerering var bland annat mindmap och braindrawing. Därefter skapades två prototyper som testades och vidareutvecklades. Sedan skapades en fysisk och digital slutlig modell. En kompakt konstnärskit av plywoodskivor och svart tyg som innehöll 150 delar. Slutligen gjordes en ny användartest där resultatet visade att det nya konstnärskitet fick ett bättre resultat än det första användartestet.

Interaktiva konstinstallationer är uppbyggda av en mängd olika fragment som formar hur vi upplever dem. I denna studie designade och producerade jag tillsammans med Charlie Klingberg en interaktiv audiovisuell installation som undersöktes från ett intra-aktivtperspektiv. Installationen producerades med tre olika audiovisuella områden, [1] ljud och musik, [2] ljus och [3] visuals. Med utgångspunkt från Tangible User Interfaces och mikrokontroller skapades även gränssnitt till installationens audiovisuella verk. För att undersöka besökar upplevelser användes informella intervjuer och observationer vid utställningstillfällena. Genom att undersöka hur gränssnitt, material och atmosfär påverkar besökares upplevelser diskuteras det hur upplevelsen av interaktivitet är avhängig hela installationens komposition, och är något som förändras beroende på individen och interaktionen med rummet. Studien skildrar installationens designprocess och belyser hur både produktionen och receptionen av interaktivitet är iterativa och intra-aktiva processer.

Uppsatsen undersöker temat barns synlighet och känslor utifrån psykoterapeuten Alice Millers teorier, och utforskar detta i relation till Muminmammans roll, osynliga barn som blir synliga, hur miljön gestaltar det främmande, samspelet mellan mörker och ljus, och hur det skapar förutsättningar för utveckling. Analysen går även i dialog med tidigare forskning av Boel Westin och Janina Orlov, samt diskuterar barnlitteraturens komplexitet.

Syftet med denna undersökning är att bidra med djupare förståelse för hur rörligt material uppfattas beroende på dels var betraktaren befinner sig och dels om visuellt material förvrängs eller ej. Detta genomfördes genom ett test och efterföljande intervjuer med åtta individer som studerade medieproduktion vid Högskolan Dalarna. Deltagarna tillfrågades vilka skillnader de upplevde mellan de olika vinklarna, vilken som kändes mest realistisk, om de upplevde att materialet ändrades beroende på vilken vinkel de såg och om de upplevde att de olika vinklarna var verklighetstrogna. Resultatet visade en delad uppfattning huruvida 2D videos förvrängdes eller ej när de beskådades från olika betraktningsplatser. Beroende på betraktningsplatsen så uppfattades 2D videos som både normala och förvrängda. Sammanfattningsvis kan inga direkta slutsatser om huruvida 2D videos uppfattas när det beskådas från olika betraktningsplatser eller vilken roll betraktningsplatsen spelar för uppfattningen av 2D videos dras. Svagheten i undersökningen är att den endast intervjuat personer som studerar eller arbetar med medieproduktion och att det komplexa materialet upplevdes simpelt. Förslag till fortsatt forskning är således att undersöka mer komplexa animationer och intervjua ett större antal personer med olika kunskaper i förhållande till medieproduktion.

AI har blivit alltmer betydelsefull i dagens digitala samhälle, med växande tillämpningar inom olika kreativa områden. Denna uppsats undersöker det växande inflytandet av AI inom grafisk design och potentiella hot mot kreativitet samt dess inverkan på arbetsmöjligheter inom branschen. Genom att analysera befintlig litteratur och intervjuer med branschexperter, belyser studien hur AI-teknologin förändrar landskapet för grafiska designers. Studien utforskar också möjligheterna till omställning för grafiska designers för att anpassa sig till det nya AI-drivna landskapet. Slutligen belyser uppsatsen vikten av att balansera AI-teknologins potentiella fördelar med att bevara och främja den mänskliga kreativiteten inom grafisk design. Resultaten visar att användning av AI har både för- och nackdelar för kreativt arbete och att denna trend kommer att fortsätta i framtiden. Mänsklig kreativitet förväntas fortfarande att ha en avgörande roll i det kreativa arbetet, trots att potentialen för AI-teknik är stor.

Uppsatsen undersöker det utopiska verket News from Nowhere (1890) av William Morris och gör jämförelser med Kants teori om estetisk upplevelse i syfte att undersöka relationen mellan estetisk upplevelse och det materiella samt varför dessa tenderar att separeras och det kroppsliga och föränderliga undermineras. Med hjälp av ett pragmatiskt, marxistiskt och eko-feministiskt perspektiv på News from Nowhere synliggörs relationen mellan hur vårt liv är ordnat och hur det upplevs. Uppsatsen ger exempel på hur estetisk upplevelse och det materiella fungerar relationellt och beroende av varandra samt hur erkännandet av det materiella och justeringar av vardagen kan gynna estetisk upplevelse och bidra till en helare förståelse av världen.

Dualism inom skolväsendet finns delvis kvar och man skiljer på teoretiska och praktiska kurser där teoretiska kunskaper värderas högre än praktiska kunskaper. Dualism kan leda till att eleverna får svårt att se kopplingen mellan teori och praktik. För att skapa kunskap om danslärarnas syn på kunskap och lärande i dans används ett sociokulturellt perspektiv där metoden är semi-strukturerade intervjuer med danslärare på gymnasiet som undervisar i Dansteori och/eller Dansteknik. Resultatet visar att Dansteori och Dansteknik skiljs åt i sättet att se på kunskap och lärande. Främst lyfts det centrala innehållet i kurserna och att det styr vilket lärande som ska ske. Danslärarna talar om visuellt lärande och att det används olika i kurserna. I dialog synliggörs och överförs teoretiska kunskaper som sedan kan praktiseras. Bekräftelse på lärande och förståelse skiljer sig åt: I Dansteori visas det främst muntligt medan i Dansteknik visas det praktiskt. Även användning av tänkandeprocesser varierar i kurserna. Slutsatsen är att det finns en uppdelning av teoretiska och praktiska kunskaper. Även om majoriteten av danslärarna blandar teoretiska och praktiska uppgifter i kurserna så kopplas inte alltid kurserna ihop. I stället ses de som skilda kurser vilket kan resultera i att eleverna inte förstår sambandet mellan dem.

Students of the aesthetics programme dance is a group of people that doesn't get much coverage in the field of dance for health science but the students are in the age group for high risk for mental health issues. This study is examining fifteen persons' written narrated stories about their experience of dance as art form and the aesthetics programme dance. The study’s purpose is to analyze dance of art forms' effect on mental wellbeing from the participants' experience and description of it. The study will also explore what aesthetics judgment and wording the participant uses to describe dance as an art form in the form of positive and negative judgements. This study uses pragmatic theory based on John Dewey’s work and a narrative method in form as written text as a way to gather data. The results show that dance as an artform has both positive and negative effects on the participant's mental wellbeing but a majority that is positive. Dance as an artform can be a natural way to connect and gives another aspect of communication that isn’t verbal. Dance as an artform can be a way to handle strong emotions and also be a break from stress. Part of the study’s result that shows negative aspects with dance as an artform is self-judgment, body image and lack of identity. The first two of the negative aspects show results that can be drawn to environment and traditions as a main factor for those experiences. In the study’s discussion it compares its results with other works in the field of dance and health and also lifts potential new angels to explore dance as an artform and mental health for further studies.

I dagens samhälle och speciellt i Stockholms stad finns det brister i stadsutvecklingen gällande den sociala hållbarheten som prioriteras bort till förmån för den ekologiska och ekonomiska hållbarheten. Genom att skapa och förbättra socialt hållbara offentliga platser främjas den sociala integrationen och tryggheten genom möjliggörandet av möten mellan olika människor. Syftet med denna studie är därmed att undersöka socialt hållbara offentliga platser och hur dessa kan skapas. Vidare ska detta utforskas i praktiken genom en undersökning av två av Stockholms stads projekt, Fokus Skärholmen och Hagastaden. I Fokus Skärholmen har Vårbergs park Vårgården valts ut som är placerad i söderort och för Hagastaden på norra Norrmalm har torget Hagaplan och Norra Stationsparken valts ut. Rapporten använde en kvalitativ undersökning med etnografiska metoder för att samla in kvalitativa data. Dessutom utfördes en teoretisk undersökning, huvudsakligen baserad på litteraturstudier. En fallstudie av projekten, Fokus Skärholmen och Hagastaden, genomfördes med hjälp av triangulering genom olika metoder, inklusive platsobservationer, intervjuer och dokumentanalyser. Sju intervjuer av semistrukturerad karaktär hölls med totalt åtta respondenter för att samla in material till fallstudierna.Resultatet visade att en socialt hållbar offentlig plats bland annat bör inkludera perspektiv på trygghet, tillgänglighet, inkludering samt livskvalitet. För att skapa en trygg plats krävs bland annat god belysning, överblickbarhet och att platsen är välbesökt. Ett tillgängligt offentligt rum är anpassat för alla oavsett faktorer som kön, socioekonomisk bakgrund, ålder eller funktionsnedsättning. Vidare krävs både inkludering av invånare i planeringsprocessen samt en inkluderande utformning för att ge dem en känsla av tillhörighet och en relation till miljön. Slutligen bidrar offentliga platser till att förbättra livskvaliteten genom att erbjuda attraktiva utomhusmiljöer med grönska och mötesplatser. B, In today's society, and especially in the City of Stockholm, there are shortcomings in urban development regarding social sustainability, which is prioritized in favor of ecological and economic sustainability. By creating and improving socially sustainable public places, social integration and safety are promoted by enabling meetings between different people. The purpose of this study is therefore to investigate socially sustainable public places and how these can be created. Furthermore, this will be explored in practice through an investigation of two of Stockholm's city projects, Fokus Skärholmen and Hagastaden. In Fokus Skärholmen, the park Vårgården in Vårberg has been selected, which is located in the southern part of Stockholm, and for Hagastaden in northern Norrmalm, the square Hagaplan and the park Norra Stationsparken have been selected. The report used a qualitative survey using ethnographic methods to collect qualitative data. In addition, a theoretical investigation was made, mainly based on literature studies. A case study of the projects, Fokus Skärholmen and Hagastaden, was carried out using triangulation through various methods, including site observations, interviews and document analyses. Seven interviews of a semi-structured nature were held with a total of eight respondents to collect material for the case studies. The results showed that a socially sustainable public place should, among other things, include perspectives on safety, accessibility, inclusion and quality of life. Creating a safe place requires, for example, good lighting, visibility and that the place is well used. An accessible public space is adapted for everyone regardless of factors such as gender, socio-economic background, age or disability. Furthermore, both the inclusion of residents in the planning process and an inclusive design are required to give them a sense of belonging and a relationship with the environment. Finally, public places contribute to improving the qua

Estetiska lärprocesser används och värderas på olika sätt av dagens lärare. En milstolpe för estetikens etablering i skolans undervisning är införandet av läroplanen 2011, där estetiska lärprocesser är tydligt framträdande. Det finns däremot sparsamt med forskning som inriktar sig på att undersöka effekterna av estetikens tydligare betydelse kopplat till lärarens undervisning. Denna studie syftar därför till att undersöka hur olika lärare resonerar om estetiska lärprocesser. Om det skiljer sig mellan de lärare som har tagit examen innan 2011 och efter 2011, samt om ålder har någon påverkan gällande inställning och användning av estetiska inslag bland lärare som undervisar från förskoleklass till årskurs tre. För att undersöka ovan nämnda syfte föll valet på en kvalitativ metod med kvantitativa inslag och fenomenografisk ansats, där semistrukturerade intervjuer och enkäter användes. Mitt urval inför intervjuerna var fyra pedagoger, två yngre och två äldre, för att belysa båda perspektiven gällande ålder och examen före och efter 2011. Den insamlade empirin bearbetades genom tematisk analys av lärarintervjuer och stapeldiagram för att tolka enkätundersökningen. Resultatet av min studie visar på att synen på och användningen av estetiska lärprocesser skiljer sig mellan de valda grupperna. Den yngre gruppen med senare examensår har genom sin utbildning, god kännedom om estetiska lärprocesser, men använder metoden mer sällan. De ser utmaningar med tid och resurser, samt är mer bundna till att följa läroplanen i jämförelse med lärare av den äldre gruppen med tidigare examensår. Denna grupp svarar att de använder estetiska inslag mer frekvent, läroplanen ses inte som ett hinder och de uppfattas vara trygga i sitt grunduppdrag. Däremot innebär inte detta att estetiken alltid ges plats i den ordinarie undervisningen. Studien visar sambandet mellan erfarenhet, trygghet och intresse., Aesthetic learning processes are used and valued in different ways by teachers today. A milestone for the establishment of aesthetics in school and teaching, is the introduction of the curriculum in 2011, where aesthetic learning processes are clearly prominent. On the other hand, there is sparingly with research that focuses on investigating the effects of the importance of aesthetics linked to teacher's teaching. This study therefore aims to investigate how different teachers reason about aesthetic learning processes. If there is a difference between the teachers who obtained their degree before 2011 and after 2011, and whether age has any significance for the attitude and use of aesthetic elements among teachers who teach in pre-school class from age six to grade three in elementary school. To investigate the above-mentioned purpose, the choice fell on a qualitative method with quantitative elements and a phenomenographic approach, where semi-structured interviews and questionnaires were used. My selection for the interviews was four educators, two younger and two older, in order to include both perspectives regarding age and degree before and after 2011. The collected empirical data was processed through thematic analysis of teacher interviews and bar graphs to interpret the survey. The results of my study show that the attitude and use of aesthetic learning processes differ between the selected groups. The younger group with later graduation years have a good knowledge of the aesthetic learning processes through their education, but use the aesthetic less often, see challenges with time and resources, and are more bound to follow the curriculum. In contrast, teachers of the older group with earlier graduation use aesthetics more frequently, do not see the curriculum as an obstacle and are perceived as more secure in their basic tasks. However, this does not mean that aesthetics always are given a place in regular teaching. The study shows the connection between

Impermanence concerns every aspect of our lives, yet it goes unseen often for that same reason. In my dissertation, I wish to explain what impermanence is and delve into the role of impermanence in art. I will first dive into an explanation of what impermanence is, starting from the teaching of the Buddha, then introducing impermanence as a primary quality, highlighting its distinction from the manifestation or secondary qualities, e.g. change, movement, ageing. I will then investigate three examples of how impermanence can be utilised in art. The first case is the representation of impermanence in Jackson Pollock’s abstract paintings, for which I argue that what makes it possible is the inherently unstable appearance of the pieces combined with the artist’s intention and other variables. The second case is that of Anicka Yi’s exploitation of impermanence as a medium for her installations, borrowing Sherri Irvin’s comprehensive definition of medium. I will explain how Yi uses impermanence inside her art, and how she employs the quality in the piece in an effort to achieve her purpose, that of communication. The third and last case concerns the acceptance of the impermanent nature of the medium in street art, which will be pivotal in the achievement of the goal of subversiveness.

Det här arbetet har handlat om design- och tillverkningsprocess och hur resultatet utfaller sig när återbrukat material och spill ger formen baserat utifrån två aspekter; rationalitet och estetik.Målet var att tillverka ett mobilt hus som rymmer möbler och inredningsobjekt, allt tillverkat av endast spillmaterial som samlats och fyndats under tre års tid. Syftet var att utmana och utveckla mitt eget tänkande i formgivning, konstruktion, estetik och tillverkning. En undersökning om hur formgivningen blir när design ska balansera mellan rationalitet och estetik i relation till material, funktion, konstruktion och ergonomi., This project has been a study about the design and manufacturing process and how the result turns out when the form follows recycled and waste material based out of two aspects; rationality and aesthetics. The aim was to build a mobile house that accommodates furniture and interior items, all made from recycled and waste materials only, found and collected over three years. The purpose was to challenge and develop my own thinking in design, construction, aesthetics and manufacturing. An analysis of how the design turns out when it has to balance between rationality and aesthetics in relation to materials, function, construction and ergonomics.

The aim of this essay is to examine book covers consisting of art reproductions as a contemporary book cover tendency for literary fiction. Since the ”art cover” does not recur to the same extent on popular fiction the study focuses on its functions in the packaging of literary fiction. The theoretical framework is based on concepts such as ”paratext”, ”duomedial dialogues” and ”cultural capital”. Earlier studies on literary fiction, book covers and classical artforms are moreover central aspects to the conclusions made in this essay. The method used is a mix of a quantitative mapping of the book cover tendency and a qualitative analysis of the selected material. The material, consisting of nine contemporary literary fiction novels, are analyzed through their intermedial connections to the artworks displayed on their book covers. While the quantitative mapping showed that most art covers reproduce non-contemporary artworks, the qualitative analysis demonstrated that the motifs are depicted differently in the selected novels. Whereas the artwork in some novels seem meaningful to the plot, other novels only mention the artwork briefly or not at all. Consequently, the art cover is discussed as a marketing tool developed by publishing companies in order to address the right audience. In its displaying of historical or classical art, the book cover tendency resembles classical aesthetics and cultural ideals that are mainly learned through institutions that legitimizes cultural capital. Thus, the novel’s intermedial connection to the art cover is not equally comprehensible to all readers but firmly to a cultural privileged one. Furthermore, this essay demonstrates that the art cover conveys prestige and cultural value in a similar way to literary fiction. As a result, literary fiction continues to distance itself from popular fiction on the contemporary book market.

In this essay, I have explored various roles that I played during my working hours and how they influenced my individual behavior and agency. I began by presenting a series of strategies I employed to navigate the commuting space – a new socially charged environment distinct from the one in which I was raised, where boundaries blur and social norms consolidate. Subsequently, I presented three previous projects, outlining their features and purposes, to ultimately use them as the foundation for an action carried out between 2022 and 2024. There, I illustrated the intricate interplay between the artist, the audience, and the external world.

Kultur är ett fenomen under ständig förändring. Under 1960-talet skedde en kulturell omstart i Hollywood, där de regler och produktionskoder som filmskapare följde började ifrågasättas. Detta skedde i samband med rockmusikens popularitet samt en attityd som ifrågasatt allt från konventionell etik, politik, sexualitet och religion. Denna uppsats har analyserat detta skifte från denna synvinkel: symbiosen mellan filmproduktion och rockstilen, och vad det innebar under skiftet mellan gamla och nya Hollywood. Filmerna Scorpio Rising (1963), Faster Pussycat! Kill! Kill! (1965), Bonnie and Clyde (1967), Easy Rider (1969), Invocation of my Demon Brother (1969), Mean Streets (1973) och Apocalypse Now (1979) har alla analyserats, och i det avseendet hur multimodala och semiotiska element brukats av filmskaparna på ett nyskapande och transgressivt sätt. Vår slutsats diskuterar de gemensamma nämnarna utifrån ramverket av grundad teori, och demonstrerar hur, samt varför, vissa val gjordes av filmskaparna. Resultatet av vår forskning tyder på att innovation först kommer utifrån motkultur, individualitet och provokation. Uppsatsen avrundas med en reflektion om hur uppkommande filmskapare kan framgångsrikt bryta regler på ett innovativt, provocerande och intelligent tillvägagångssätt.

As an exercise in self reflection, I created an AI version of myself using HuggingFace, an open source AI model, and conducted an interview with it about two manuscripts from my works.

This study explores the inclusion of edible perennials in Stockholm’s public green spaces by examining the challenges and opportunities from both the perspective from the local government and the citizens. Food production in cities has proven to enhance quantity and quality of food accessibility to low-income households and can be a useful tool to address urban injustice on food availability in Sweden, where the inflation crises has significantly increased food prices and doubled the amount of people needing food support. Stockholm, the capital of Sweden, has great potential for food production and can benefit from the accompanied social benefits. In this study, a survey was conducted among citizens of Stockholm municipality and semi-structured interviews have been carried out with different governmental bodies. Inductive thematic analysis was employed to analyse the qualitative data from the interviews. To compliment the discussion, an interview with an expert was conducted in the final stage of this study. The results of the survey showed extensive support for the inclusion of edible perennials in public green spaces as well as high willingness to participate in the initiatives and an increase in visits of the places when food production was included. In the interviews with park engineers and landscape architects, concerns were raised including privatisation of public land, responsibility and maintenance issues, and the need for engaged district administrations. The opportunities were seen in the multifunctional benefits of food production in public green spaces, enhanced food security and the importance of citizen dialogue and citizen involvement in public green space planning. The interview with the expert showed high feasibility for the inclusion of edible perennials in public spaces, emphasising the potential for future practices.

This paper sought to understand how onboarding should be designed for a low-complexity game that favours implicit instructions. Low-complexity games are defined as having a low number of mechanics with predictable gameplay. This may make explicit instructions less applicable for onboarding players in those types of games, as players may have a more enjoyable experience learning the game with higher agency. Currently, there is a lack of studies focusing on the subject of onboarding in low-complexity games. This paper aims to contribute findings to the topic, which may prove relevant for game designers seeking to design viable onboarding methods for their low-complexity games. For this study, we conducted research through design. We iterated our own low-complexity game, The Social Grip, over three playtests. The changes were motivated by the results presented during each playtest and iterated within the cognitive load and feedback systems framework. We found that in low-complexity games, it is important to also keep the environment low in complexity to ensure players notice intentionally designed landmarks or breadcrumbs. Finally, we concluded that explicit instructions may be usable in areas that implicit instructions cannot cover, such as teaching players keyboard shortcuts.

Throughout their lives, SOGIESC refugees continuously face complex circumstances with thepotential to raise mental health concerns. As a consequence, devising initiatives which effectivelyenable psychological well-being to these groups becomes imperative. However, SOGIESC refugees'complex psychosocial needs require culturally-sensitive, multidimensional responses that traditionalWestern-centric approaches have been insufficient to provide. Alternatively, art-based interventionshave successfully enabled sensitive and holistic psychological support in multiple instances, andthus arise as a promising way forward. Yet, such approaches focused on SOGIESC refugees are stilluncommon, in both practice and in academia. In this study, I contribute to filling this gap byanalyzing ways in which art-based interventions can be valuable for providing psychologicalwell-being, while also identifying potential effective practices for the implementation of suchapproaches for SOGIESC refugees. To do so, I explore three case studies of art-based interventionsfor mental health as a method for pinpointing these practices, while also drawing upon a theoreticaland conceptual framework to discuss if and how they can be successfully applied in the case ofSOGIESC refugees. This method enabled me to identify several potentially effective practices forthe implementation of these approaches, based on the most salient factors found to impact theirresults: the aim of the intervention, the implementer organization and their implications for structureand outreach, facilitator types and strategies, and additional important measures.

Syftet med uppsatsen är att utforska en ofta förbisedd genre hos två av de första svenska modernisterna Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald, nämligen de strandbilder konstnärsparet skapade i samband med sina sommarsemestrar i Danmark åren 1917–1918. Hur skildrar konstnärerna sitt bad och strandliv och avviker dessa bilder från konstnärernas övriga produktion från samma tidpunkt? Uppsatsens metod utgår från C.S. Peirces semiotiska begrepp ikon, index och symbol. Ett annat syfte är att ur ett kritiskt vithetsperspektiv studera om de valda verken, Blixten och Den gröna badvagnen av Isaac Grünewald samt Badscen och Komposition av Sigrid Hjertén, upprättar eller reproducerar vithet som norm? Resultatet visar att så sker, både i verk, titlar och texter. Resultatet visar även att strandbilderna följer samma mönster som konstnärernas övriga produktion. I uppsatsen presenteras en ny tolkning av symbolerna i vissa av Isaac Grünewalds verk mellan åren 1914–1919, baserad på inflytande från baltiska folksånger (daina) och det politiska läget i ett sönderfallande Tsarryssland. Inflytandet från läraren Henri Matisse samt konststilen expressionismen syns tydligt hos båda konstnärerna.

Religion is a broad topic and serves as a great foundation for narratives in severallarge game titles. In this study we investigate how to create game assets with a religiousconnotation to build the feeling of an existing religion within the game. Using our previousproject, Martyr of Carnage (Studio F15, 2024), as a foundation, our goal is to have playersperceive a religion without a clear association to any real-world belief systems. To achievethis, we mainly investigated semiology, ritual theory, diegetic sound, and symbolism andiconography. During the iterative design process of our three prototypes, each tested by acontrol and randomised group of play testers, we focussed on asset creation, visual andauditory communication, and narratively valuable mechanics, while staying within theboundaries of non-verbal communication. We conducted surveys and interviews incombination with playtesting for data gathering. As a result, we found the importance ofconsidering immersion, contextualization and white space when attempting a study of thiskind.

In this thesis, the hugely popular online art experiment r/Place is analyzed as an interesting example of digital art making and collaborative creation on a massive scale. This is done in an effort to contribute to the exploration of how art making and the artist’s role is shaped by a digital component as well as its accompanying opportunities, in this case collaboration. In the analysis the creations and participation of ten Reddit-communities taking part in the experiment are studied through the lens of semiotics and performativity. Through the analysis it was concluded that the art-making and resulting creations were not only shaped by the digital and shared nature of the format but also by the limited resources available, resulting in a strongly competitive atmosphere. The competitiveness highlights how two concepts often seen as opposites, creation and destruction, can be two sides of the same process depending on your perspective.

This article introduces the concept of System Art and lays a foundation for creating a cohesive and functional framework for artistic interactive system analysis. The paper applies Russian Formalist theory for that purpose, explores the existing literature that covers such topics as Art Games and Videogame Formalism, and identifies the gaps in the currently existing works that should be addressed before building such framework: the lack of clearly defined interactive system elements, the lack of artistic device categorization, the lack of understanding of the role meaning plays in an artistic piece, and the lack of understanding different types of Defamiliarization effect – a notion proposed by Russian Formalists (Shklovsky, 2015) and adapted to games by Mitchell (2016). This article builds a foundation for creating an artistic system-oriented analysis theory, that would in turn be able to become a part of a bigger framework for studying digital games as an interdisciplinary form of artistic expression.

Syftet med denna studie är att undersöka en dokumenterad respektive konstnärligt filmad metod för instudering av jazzdansmaterial, på ett sätt som samspelar med det egna sättet att lära. Undersökningen har gjorts genom intervjuer, film och observationer med hjälp av en danspedagogstudent. Litteraturen inom ämnet har varit begränsad vilket inneburit en kunskapsinhämtning från flera kunskapsfält. För att analysera materialet har jag använt en tematisk analys samt ett observationsschema med fokus på dansanalys av följande jazzdanskomponenter etablerade av Katarina Lundmark: bredd & höjd, precision, timing, koordination och musikaliskt uttryck (2011). Analysen av intervjuerna resulterade i totalt 10 teman, varav 4st tillhörande respektive filmmetod. Observationerna jämförde två jazzdansfraser som båda filmats vid två tillfällen med en veckas mellanrum och skapade ett resultat för hur vardera jazzdanskomponent påverkade gestaltningen i respektive jazzdansfras. Ett av studiens fynd visar att arbetet med film som instuderingsmetod kräver ett tydligt situerat syfte där de inre processerna aktivt samspelar med de yttre processerna., The purpose of this study was to investigate a documenting respectively screendance recorded rehearsal method for jazz dance material, in a way that interacts with one's own way of learning. The study has been done through interviews, film and observations with the help of a student in dance pedagogy. The literature on the subject has been limited, which led into the gathering of literature from several fields. To analyze the material, I have used a thematic analysis as well as an observation scheme combined with a focus on dance analysis of the following jazz dance components conducted by Katarina Lundmark: width & height, precision, timing, coordination and musical expression (2011). The analysis of the interviews resulted in a total of 10 themes, of which 4 belongs to the respective filming method. The observations compared two jazz dance phrases that were both filmed on two occasions one week apart from each other and created a result for how each jazz dance component affected the performance in the respective jazz dance phrase. One of the study's findings shows that working with film as a rehearsing method requires a clearly situated purpose where the internal processes actively interact with the external processes., Angivet datum ovan för presentation är ifrån min opponering, uppsatsen godkändes först den 21 juni 2024, när revideringsarbetet till följd av opponeringen var avklarat.

In this project I let sorrow speak through the objects and give the absence a place to be present. Through the creating process and material shaping, I portray the complexity of my own sorrows. Personal, but not private. With my examples and my objects I want to arouse something personal touching on the theme of grief. I believe and am convinced that everybody needs to get in touch with their grief at some point. Of course, we need to take the time to process it in different ways, but I would like to say that materials and objects can help us get in touch and act as a link we can all relate to. Only if we listen. Although my belief is obvious, I have become well aware that not everyone can or knows how to do so. With my work I want you to get this help. I want you to be present with the absence.

”Mellan rum och form” utforskar relationen mellan graffiti och textila handarbeten. Det visar på hur dessa två konstformer sammanstrålar genom form, teknisk skicklighet, repetition, samhörighet och skaparglädje. Genom att studera handens rörelser i textilt arbete och i textila manualer, utvecklas ett linjespråk. Linjerna har sedan transformerats till dynamiska graffiti-tags, som belyser det ofta förbisedda manuella arbetet. Formstudien realiseras i en entré vid Dosthoffskahuset i Björns trädgård, en plats där graffiti möter föreningen Södergården och symboliserar en bro mellan dessa konstnärliga världar. Samarbetspartners: Södergården, Emma Annell, Basel Mardin, KTH Makerspace

In this essay, I endeavour to look into three aspects of dramaturgical work that have emerged as central to my practice during the two years of studying the master program in performing arts, and the subsequent year of finalizing the exam project. Before I go into these aspects, I briefly outline what I define to be the basics of dramaturgical practice, as well as an introduction to the literature on dramaturgy that I have used for my exploration. The first aspect of dramaturgy that I examine is subjectivity, which relates to dramaturgy in the creative process, including ideas and definitions of who the dramaturg is and what the function of dramaturgy might be in contemporary performance, alongside my thoughts and inspiration regarding what animates and sustains artistic creation. In this section I connect existential philosophy to dramaturgy through my own dramatic writing and that of British playwright Sarah Kane. This is followed by an outline of my own artistic background and the ideas that have informed my creativity and method. The second aspect is listening, the term I have used to investigate dramaturgical analysis departing from Jean-Luc Nancy's writing about listening as philosopical practice and some of Maurice Merleau-Ponty's writing about perception and phenomenology. The theme of love has reoccuringly asserted itself in my investigations, which is why I use it as the third and final aspect, based on the writings of bell hooks. It connects to both of the other aspects, as well as to my artistic practice in general.

This thesis is an attempt to reflect on my own creative process and put it in relation to critical ideas and artworks that deals with themes of apocalypse, ecology and political theory. By doing this I hope to examine the role of apocalyptic narratives in our society today and see how my own film relates to these ideas. By putting my artistic process and film in relation to a theoretical framework I hope to discover new perspectives on aesthetics and how to tell an apocalyptic story in our day and age and how this relates to documentary filmmaking and digital culture. To engage with a critical perspective on the ecological questions regarding my work I am taking help from thinkers such as the finish art historian and media professor Jussi Parikka and his ideas about geology of media where the earth crust itself can be considered a mediating force. I am also introducing the concept of buen vivir presented by the post-colonial theorist Rolando Vásques to critically examine the documentary process in Sápmi. Furthermore, I explore the religious idea of the holy fool who appears in the film from a societal perspective by turning to the media theorist Byung- Chul Han. I also make us of the theologian Ola Sigurdsons ideas about the transcendental power of comedy to understand the more comical sides of my filmmaking. By putting these theoretical ideas against my practice I try to find an expanded understanding of the apocalyptic film genre and how the artistic process relates to healing and transformation in times of societal and existential crisis.

Denna uppsats utforskar min syn på skissens roll i den konstnärligaskapandeprocessen och introducerar ett alternativt tillvägagångssätt som jag kallar“lingvistisk skiss”. Jag inleder med att definiera skissandet och beskriver sedan den lingvistiska skissmetoden, där jag använder språket som det huvudsakliga verktyget för att utföra förarbetet inför konstnärliga projekt. I jämförelse med den klassiska skissen, som är visuell, betonar jag vikten av fördelarna med den lingvistiska skissen. Jag understryker vikten av intuitionen i mitt konstnärliga skapande och hur jag tillsammans med min arbetsmetod, där jag undviker den klassiska skissen, får ett större förtroende för min egen kreativa process. Jag bryter ner det lingvistiska tillvägagångssättet för skissen till tre steg: samtal med andra konstnärer, samtal med personer som inte är intresserade av konst och att skriva ner mina tankar i olika former. Jag reflekterar även över de potentiella konsekvenserna av att använda den lingvistiska skissen, särskilt inom den konstnärliga utbildningen där kommunikationen med handledare och lärare kan försvåras. Slutligen strävar jag efter att bredda förståelsen för begreppet skiss. Mitt mål är att belysa ett alternativt tillvägagångssätt inom konstskapandet för att öppna upp för nya perspektiv och förståelser.

This thesis on the project Anti-age takes an interest in the passing of time, the different ways in which we have historically measured it and its respective effects on how we view the subject. Time as a theme came about from reading about the period prior to us having a wide availability to clocks. There is an old practise in Sweden were you sing a psalm when boiling an egg, as to keep time. The psalm in turn becomes a clock, a time-keeper. The abstractness of time takes another form. Because of the climate crise which we start seeing unravel, this project turns its attention to objects which exist in the realm of the ordinary and therefore is invisible or uninteresting to us. Here, a regular tin can, the official office chair of Konstfack and a balcony table that we’ve seen one too many times are being turned into pre-historic clocks. With their rather unprecise measuring of time, the clocks designed in this project works as sort of vessels. The objects become a sundial, clepsydra and what we know to be the oldest clocks in the world. Sand, sun and shadow are visible units of time which remind us and grant acess to a sense of something bigger, other and further away from ourselves.

The purpose of this project is to explore how we can minimize the climate impact through the way we plan, produce, and support performing arts productions. The overarching research question was: How can we continue to create relevant and innovative performing arts with a smaller climate impact? The faculty in performing arts at Stockholm University of the Arts worked with Harry Martinson's Aniara from their various disciplines., Parts of the eposition are only published in Swedish.

For several decades now, audio-visual artworks have routinely been described as “research” or “research based”. However, the relationship between image, research and theory is often unclear, particularly when the artwork in question is produced outside formal academic frameworks like practice-based PhD or MFA programs. This essay asks how we can understand and interpret artworks that use materials and methods that approximate those used by academic researchers but do so through audio-visual means. Four artworks are discussed: Kajsa Dahlberg’s Reach, Grasp, Move, Position, Apply Force (2015); Kalle Brolin’s I am Scania (2016) and I am the Sun (2018); and Hanni Kamaly’s HeadHandEye (2017/2018). All four highlight how image practices establish, reinforce, and subvert specific attitudes, ideas, and practices relating to work or the human body. The author’s key argument is that the selected artworks can be understood as examples of the media-theoretical method of analysis known as cultural techniques. Cultural techniques have been defined within media theory as the chains of operations that link humans, things, and media. The scholar who uses this perspective searches for the rules, procedures, and documented practices that preceded and directed the development and formats of specific media technologies. This essay proposes that the four selected artworks show how fragmentation operates as cultural technique in different contexts. Fragmentation is shown to be at work beneath efficiency studies of industrial workers in the early twentieth century and the early twenty-first (Dahlberg); in the relationship between the sugar industry and coal mines in the south of Sweden in the early twentieth century (Brolin); and in the de-subjectification practices among colonial rulers in the nineteenth century (Kamaly).

Understanding team diversity has become essential for modern-day organisations. This study explores the impact of knowledge diversity in design teams through computational simulations. By analysing design space characteristics, we study how diverse teams perform compared to less diverse counterparts. Results reveal that highly diverse teams exhibit increased efficiency, quicker convergence, and larger but sparser design spaces. This work contributes to understanding the impact of knowledge diversity in design teams and sets the stage for future systematic studies of diversity., Funder: Ministry of Science, Education and Sports of Republic of Croatia; Croatian Science Foundation (IP-2022-10-7775); Full text license: CC BY-NC-ND 4.0

QC 20240830