Search

Environmental assessment (EA) is intended to ensure that environmental issues, in a broad sense, are considered in decision making. EA is globally institutionalised through national and international legislation, policies and guidelines, and a field of practice. However, there is a gap between the expectations on EA presented in these regulatory and guiding documents and how it is addressed in practice. This thesis explores the reasons for this gap, focusing on EA practitioners’ daily work. The aims of the research are development of theory and generation of new empirical knowledge about how EA practitioners think and act in their daily practice. At the heart of the research is the development of a conceptual framework, space for action, that centres on practitioners’ possibilities for influencing practice. The two-dimensional framework is developed iteratively, through empirical and theoretical investigations. The empirical investigations centre on: challenges for practitioners from the multiple perspectives available to apply when deciding appropriate actions; how practitioners think and act when seeking possibilities to influence practice; and, the consultant’s role in determining quality. The theoretical basis for the framework integrates and builds on earlier work by planning theorists and elements from frame theory. The first dimension in the framework concerns how practitioners decide on appropriate actions. This process restricts which perspectives practitioners decide to act on and argue for in practice and, subsequently, which perspectives that have potential to be addressed in EA. The second dimension concerns whether these suggestions for appropriate action are enacted and agreed upon in EA processes. These interactions restrict practitioners’ possibilities of exerting influence on practice, in terms of both the actual scope of an EA, and how the issues and impacts included are addressed, hence influencing EA quality. The results reveal that these dimensions are important for understanding the gap between expectations of improvements and actual practice. They also reveal a need to recognise the evolving and multi-perspectival character of EA, together with opportunities for advancing the field of practice through critical reflection, reframing and multi-profession collaboration. Overall, this thesis contributes to understanding the important role of practitioners in shaping the field of practice, and provides a new theorisation that strengthens the practitioner focus in EA research.

Vid MKB-centrum pågår sedan mars 2008 ett doktorandprojekt om "Hälsa i planering och MKB". Projektet drivs som ett samarbete mellan MKB-centrum och konsultbolaget Tyréns. Den första fasen av doktorandprojektet har omfattat en litteraturstudie som kommer att ligga till grund för fortsatt arbete. Denna publikation omfattar delar av den litteraturstudien. Målet med publikationen är att ge en kunskapsöversikt av forskningsfältet gällande hur hälsa hanteras i planering och konsekvensbedömning med fokus på MKB och transportplanering. Det finns många frågetecken om "hur man ska hantera det här med hälsa". Att hälsa ska tas med i arbetet med miljökonsekvensbeskrivning (MKB) är tydligt. Det regleras i miljöbalken. Liknande regler återkommer i andra länders lagstiftning. Men vad det innebär tolkas på olika sätt och hälsans roll i MKB har länge diskuterats internationellt. Både forskare och praktiker har fört fram både brister i hanteringen av hälsa i MKB och barriärer för en god hantering. Litteraturstudien visar att det inte finns en klar definition på hälsa och att det inte heller råder konsensus om hur hälsa ska hanteras i MKB, varken i Sverige eller internationellt. Det har även framkommit att det är en stor skillnad i att planera för en god hälsa, att ha ett hälsofrämjande perspektiv, och att endast skydda mot ohälsa. Det perspektiv som väljs kommer att genomsyra hela planeringsprocessen. Att de saknas konsensus i hur hälsa ska hanteras medför även att aktörerna i MKB-processen får stor makt och stort ansvar för tolkning av lagstiftningen. Det är också tydligt att det finns mycket kunskap om olika hälsoaspekter, men att denna kunskap sällan nyttjas i MKB-arbetet. Utvecklingen och arbetet med hälsokonsekvensbedömningar och sociala eller samhälleliga konsekvensbeskrivningar indikerar att en del hälsofrågor hanteras i andra former av konsekvensbeskrivningar. Många av de problem som lyfts fram för hantering av hälsa i MKB gäller för fler aspekter än hälsa och för fler typer av konsekvensbeskrivningar. Det innebär att det är svårt att avgöra om det är hanteringen av just hälsa som brister eller om det är ”MKB-verktyget” i sig. Utmärkande för hälsoaspekten är skillnaden i fokus, att det är påverkan på människan, inte miljön, som står i centrum. Vid arbete med människor ställs andra krav på metod och etik och fokus blir bland annat både medicinskt och samhällsvetenskapligt. Idag diskuteras många folkhälsofrågor som kan påverkas av transport, även om det inte alltid är huvudorsaken. Nyttan och skadan av transsportsystem och trafik är generellt sett ojämnt fördelade. Detta återspeglas sällan i MKB. Att känsliga grupper inte belyses och prioriteras kan medföra att ojämlikheten i hälsa ökar. De barriärer som identifierats för en god hantering av hälsa i MKB spänner över många områden, alltifrån lagar, regler, metoder och kunskap till politik, ekonomi och filosofi. Det innebär att det finns en lika stor bredd i lösningarna. Det väcker också frågan om vad det är rimligt att förvänta av MKB.