Search

Norway spruce (Picea abies) is a vital tree species in Sweden's extensive forested landscape. However, the planting of spruce beyond its natural range has made it vulnerable to pests like the spruce bark beetle (Ips typographus), which has caused substantial damage to Swedish forests. With the effects of global warming and climate change becoming increasingly apparent, understanding the factors influencing spruce mortality is crucial for effective forest management. This study aimed to investigate the impact of soil moisture and tree size on the susceptibility of Norway spruce to spruce bark beetle attacks. Using a combination of an Artificial Intelligence (AI) program detecting dead spruce trees and soil moisture data from the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), areas in Stockholm County with dead spruce trees were identified. Spatial analysis using Geographic Information System (GIS) tools and a field survey were conducted to evaluate the hypotheses: H1: Spruce mortality will be higher in areas occurring within mesic soil moisture class (1) than within mesic-moist soil moisture class (2) and moist-wet soil moisture class (3). H2: Large diameter spruce trees will have a higher mortality rate from spruce bark beetle than smaller diameter trees. H3: Spruce mortality will be higher in areas located inside nature reserves. The results confirmed that spruce mortality was higher in areas with dryer soil, Additionally, larger diameter spruce trees exhibited higher mortality rates from spruce bark beetle attacks than smaller trees. Contrary to the initial hypothesis, the study did not find a higher spruce mortality rate in areas located outside nature reserves. The conclusion of this study is that both tree size and soil moisture affect the Norway spruce’s ability to defend itself from spruce bark beetle attacks, but it does not confirm that spruce trees inside nature reserves have a greater mortality rate due to bark beetle attacks than the surrounding area, Gran (Picea abies) är en viktig trädart i Sveriges omfattande skogslandskap. Dock har plantering av gran utanför dess naturliga utbredningsområde gjort den sårbar för skadedjur så som Granbarkborre (Ips typographus), vilket har orsakat betydande skador på svenska skogar. Med effekterna av klimatförändringar är det alltmer viktigt att förstå vilka faktorer som påverkar granens sårbarhet mot granbarkborren för en effektiv skogsförvaltning. Denna studie syftade till att undersöka påverkan av markfuktighet och trädstorlek. Genom att använda en kombination av ett artificiellt intelligensprogram (AI) som identifierar döda granar och markfuktighetsdata från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), identifierades områden i Stockholms län där det fanns döda granar. En spatial analys med hjälp av geografiska informationssystem (GIS) och en fältundersökning genomfördes för att utvärdera hypoteserna: H1: Granens dödlighet kommer att vara högre i områden med torr-frisk mark (1) jämfört med områden med frisk-fuktig markfuktighet (2) och fuktig-våt markfuktighet (3). H2: Granar med större diameter kommer att ha en högre dödlighetsgrad från granbarkborrsangrepp än granar med mindre diameter. H3: Granens dödlighet kommer att vara högre i områden i naturreservat än utanför. Resultaten bekräftade att granens dödlighet var högre i torrare områden. Dessutom uppvisade granar med större diameter högre dödlighetsgrad från garnbarkborreangrepp än mindre träd. Resultatet kunde inte bekräfta hypotes H3, man fann inte en högre dödlighetsgrad hos gran i områden inom naturreservat. Slutsatsen av denna studie är att både trädstorlek och markfuktighet påverkar granens förmåga att försvara sig mot granbarkborreangrepp, men den bekräftar inte att naturreservat har en påverkan på granens dödlighet till följd av granbarkborreangrepp än omgivande områden. Studien har bidragit till en bättre förståelse för hur granbarkborren väljer granar. Den har också tillfört mer kunskap och bekräftat att Skogsstyrelsens

Sexual antagonistic selection is when an allele is favorable to one sex but harmful tothe other sex. Sexual antagonism is very common in nature and occurs among manyspecies. Although sexual antagonism plays an important part in evolution, today weknow very little about the mechanisms that contribute to this phenomenon and veryfew antagonistic locus have been identified. A study examining Drosophilamelanogaster was conducted to find out which locus was associated with sexualantagonism. Several candidates were identified. One of these candidates was the geneCG3598. This study aims to test and confirm whether there is a sexual antagonisticeffect in the locus of the gene CG3598 as a former study predicted. The hypothesis isthat the two alleles of CG3598 will show a sexual antagonistic effect on fitness. To dothis, two experiments were performed, one for D. melanogaster males and one forfemales. The tests were to measure the difference in reproduction of D. melanogasterbetween the two different allele variants that were previously created using theCRISPR/Cas9 technique in a new wild-type background. The two different variantsfor both males and females mated with wild type variants in separate vials and thenwe counted which allele had managed to reproduce the most. The results showed thatthere was a significant difference between the two alleles for males but not forfemales. This means that one allele was better for male reproduction then the other.However, from this test you cannot conclude what made them better. For thefemales, there was a big difference between the test groups, which was not expectedand suggests that something may have gone wrong during the tests. The conclusion isthat there is a difference in fitness in the two alleles of CG3598 for males, however, itis not possible to confirm the hypothesis of a sexual antagonistic effect., Sexuell antagonistisk selektion är när en allel är gynnsam för ena könet men skadligför det andra könet. Sexuell antagonism är mycket vanligt i naturen och förekommerbland många arter. Även fast sexuell antagonism spelar en viktig del inom evolutionvet vi idag mycket lite om mekanismerna som bidrar till detta fenomen och väldigt fåantagonistiska lokus har identifierats. En tidigare studie undersökte Drosophilamelanogaster för att tar reda på vilken lokus som var associerad med sexuellantagonism. Dem kom fram till ett flertal kandidater, en av dessa kandidater vargenen CG3598. Denna studie går ut på att testa och bekräfta om det finns en sexuellantagonistisks effekt vid lokusen av genen CG3598 som tidigare studie förutspått.Hypotesen är att dem två allelerna av CG3598 kommer visa en sexuell antagonistiskeffekt på fitness. För att göra detta utfördes två experiment, ett för D. melanogasterhanar och ett för honor. Testerna gick ut på att mäta skillnaden i reproduktion hos D.melanogaster mellan de två olika allel varianter som var tidigare skapade medCRISPR/Cas9 tekniken i en ny vildtyp bakgrund. Jag lät dem två olika varianternabåde för hanar och honor para sig med vild typs varianter i separata provrör för attsedan räkna vilken allel som lyckats reproducera sig mest. Resultatet visade att detfanns en signifikant skillnad mellan dem två allelerna för hanar men inte hos honor.Detta betyder att ena allelen var bättre för hanars reproduktion en den andra. Dockkan man inte från detta test av göra vad det är som gör att dem är bättre. För honornavar det stor skillnad mellan testgrupperna vilket inte var förväntat och tyder på attnågot kan gått fel under testerna. Slutsatsen är att det finns en skillnad fitness hos dettvå allelerna av CG3598 för hanar, dock går det inte att bekräfta hypotesen för ensexuell antagonistisk effekt.