Search

Den som har ett funktionshinder och blir beviljad personlig assistans via LSS, Lag (1993:38) om stöd och service till vissa funktionshindrade och LASS, Lag (1993:389) om assistansersättning kan välja mellan att anlita personliga assistenter via kommunen, något privat assistansbolag eller själv anställa sina personliga assistenter. Studiens syfte är att öka förståelsen av unga vuxnas upplevelse av att ha personlig assistans. För att tydliggöra syftet kommer jag belysa ämnet utifrån 4 olika frågeställningar:· Vilken möjlighet till självbestämmande i vardagen upplevs av brukarna?· Hur upplevs relationen till assistenterna, arbetsrelationer kontra vänskapsrelationer?· Hur upplevs det är att ha andra relationer med assistent närvarande?· Vilka strategier används för att den personliga assistansen ska fungera så bra som möjligt i vardagen? I studien används halvstrukturerade intervjuer med fenomenologisk inriktning för att fånga intervjupersonernas upplevelse av att ha personlig assistans. Fem personer har intervjuats, tre tjejer och två killar i åldern 18-26 år som alla har personlig assistans. Utifrån tidigare forskning fokuserar studien på självbestämmande, självbestämmande när man har personlig assistans och på funktionshindrades strategier i vardagen. Tre olika teoretiska perspektiv; samverkansperspektiv, interaktionism och rummets betydelse används för att förstå empirin. Alla intervjupersoner uttrycker att de har självbestämmande i sitt liv i så stor utsträckning att de själva är nöjda med det. Men alla hade också haft erfarenheter där det inte fungerade med de personliga assistenterna och alla uttryckte att det är svårt att hantera konflikter som uppstår med de personliga assistenterna. I studien framkom det att det viktigaste är relationen med assistenten, alla intervjupersonerna hade både en arbetsrelation och en vänskapsrelation med sina assistenter även om de har olika åsikter om vilken av relationerna som är viktigast. Men gemensamt var att desto bättre arbetsrelation de har till assistenten, desto bättre var också vänskapsrelationen. Två av intervjupersonerna har personlig assistans hela dygnet medan de andra har 20-30 h/v och det är en tydlig skillnad i hur de upplever sitt hem som en fristad. Personerna med assistans dygnet runt upplever en större begränsning i sitt privatliv och att deras hem inte är en fristad så som de önskar. Några av de strategier som intervjupersonerna använder sig av för att öka sitt självbestämmande i vardagen är att; stå på sig, bestämma även över småsaker i sitt egna hem, att själv bestämma vilka assistenter som ska arbeta hos dem samt välja assistansbolag.

Tanken om den inkluderande skolan har under en längre tid debatterats livligt av forskare från olika vetenskapliga discipliner. Det som i huvudsak har diskuterats är om, och i så fall varför, alla elever skall undervisas tillsammans eller inte. Märkligt nog har frågan om hur en inkluderande skola kan uppnås inte alls fått samma uppmärksamhet. Syftet med den här studien är att öka kunskapen om och förståelsen för hur ”den inkluderande skolan” kan skapas och hur personal, elever och föräldrar upplever en skola som strävar efter att bli fullständigt inkluderande. Studien bygger på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer i en skola vars uttryckliga ambition är att bli en skola för alla elever. Tretton personer intervjuades: fem av skolans personal, fyra elever och fyra föräldrar. I resultatet framkommer det att begreppet ”en skola för alla” har olika betydelse för de intervjuade personerna. Eleverna beskriver ”en skola för alla” som en skola där alla trivs och mår bra. De använder ord som glädje och kamratskap, medan skolpersonalen i huvudsak relaterar till lärande, flexibilitet i undervisningsmetoder, olika former av stöd, storleken på klasserna, antal lärare i klassrummen samt tillgången till tekniska hjälpmedel. Researchers from different disciplines have debated the idea of inclusion in relation to the educational system for quite a while and the debate is still ongoing. The debate has mainly focused on why and whether all children should be educated together. Interestingly, the question of how inclusion could be achieved has not received the same attention. The purpose of this study is to increase the knowledge and understanding of how “the inclusive school” can be created and how a school that attempts to reach full inclusion is experiences by staff, pupils and parents. Qualitative, semi-structured interviews were conducted in a school that has the explicit aim of becoming a school that includes all children. Thirteen people were interviewed: five of the staff, four children and four parents. The results indicate that there are different views among the participants about “the inclusive school”. While the children appear to associate an inclusive school with a feeling of well being and mention words like happiness and friendship the staff mention more knowledge related concepts, such as learning, flexibility in teaching methods, support forms, class size, number of teachers in the classrooms and technical facilities.

Syfte och frågeställning Syftet är att göra en kartläggning av hur barn och ungdomar med rörelsehinder upplever att skolorna arbetar med aktivitetsdagar. Frågeställningen blir således; Hur upplever barn och ungdomar med rörelsehinder möjligheterna att delta under aktivitetsdagar? Hur upplever barn och ungdomar med rörelsehinder sin frånvaro under aktivitetsdagar? Metod Denna studie är en kvantitativ tvärsnittsstudie. En kort enkät, med elva stycken kryssvalsfrågor, skickades ut till 500 av Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomars (RBU) medlemmar. Enkäten behandlade frågor om personens förutsättningar, hur många aktivitetsdagar de deltagit i, anledningar till eventuell frånvaro samt hur barnen upplevt de tillfällen som de varit frånvarande. Svaren fördes in i SPSS som användes för att se på skillnader mellan gruppen som varit närvarande kontra frånvarande. Resultat 148 av 500 (30%) undersökningsdeltagare svarade på enkäten, och gav, trots låg svarsfrekvens, ett representativt urval avseende kön, ålder, boendekommun samt typ av skolklass. 52% av de som svarat har angett att de deltagit på alla aktivitetsdagar som anordnats. Resten har varit frånvarande vid ett tillfälle eller fler. Av den grupp på 70 elever som varit frånvarande vid något tillfälle har 65% uppgett att de inte haft möjlighet att följa med på grund av dåligt anpassade aktiviteter eller en lokal som inte varit handikappanpassad. Alla barn som varit frånvarande tycker att detta har varit tråkigt i lika stor utsträckning, oavsett anledning. Dock har de elever som varit frånvarande, och angett något av de två skolrelaterade alternativen som anledning till detta, visat på en större känsla av utanförskap. Slutsats Det är en del barn och ungdomar med rörelsehinder i Sverige som upplever sig inte ha möjlighet att vara med på skolans aktivitetsdagar trots att de själva vill. Vilket i förlängningen kan leda till en känsla av att hamna utanför den sociala gemenskapen.

Denna studie bygger på kvalitativa intervjuer med fyra informanter, som alla har ett syskon med en funktionsnedsättning. Syftet med studien var att undersöka upplevelser av att ha ett syskon med funktionsnedsättning. Jag ville också undersöka hur syskon ser på sin syskonrelation i vuxen ålder, samt vad de har för tankar kring framtiden. Studiens resultat visar att syskonen från tidig ålder varit otroligt engagerade och tagit ett stort ansvar både i sitt syskons liv liksom i familjens dagliga rutiner. Av de fyra intervjuade syskonen arbetar idag tre av dem inom handikappomsorgen på något sätt och ser det som helt naturligt. Däremot tror de att de hade valt en annan yrkesbana om de inte haft sitt syskon. Alla fyra informanterna säger själva att det är de som kommer att ta över ansvaret för sitt syskon den dagen deras föräldrar inte lever längre. Detta är ingenting som de egentligen ser fram emot och de uttrycker flera orosmoment inför framtiden såsom; syskonets boendesituation, syskonets arbetssituation, hur det kommer att se ut när man har en egen familj, om syskonet blir sjuk, om de själva blir sjuka etc. I det stora hela var syskonen positiva kring de erfarenheter de bär med sig i livet, på grund av syskonsituationen. Deras upplevelser och erfarenheter har format dem till starka, envisa, empatiska och omtänksamma vuxna människor och alla syskon uttrycker en stolthet över sig själva samt en tacksamhet gentemot sitt syskon.

The International Classification of Functioning Disability and Health (ICF) is meant to be a universal language for professionals working with functioning and health in children and adults. So far most applications of ICF have been in the field of health sciences. Is it also applicable to education? This paper aims to present the outcome of a systematic literature review in the fields of education, more specifically education of children with disabilities or special educational needs and the ICF. Devised as a complementary classification of health and functioning by the World Health Organisation (WHO) in 2001 with a child and youth version (ICF-CY) published in 2007, the ICF appears to be mostly used in the medical field with reviews highlighting its use and applications (Bruyère, Van Looy, & Peterson, 2005). Thus, this literature review intends to situate the current debates in education which relate to the ICF and its concepts, and also to report the extent to which it is being used. The major interest is to explore how the ICF/ICF-CY, are currently situated in the field of education. Method This study uses a systematic review of the literature using database keyword searches. The keywords used to search in the databases were applied after qualitative test searches were carried out to establish the suitability of the terms. The selection of studies was then refined further using inclusion and exclusion protocols. The protocols investigated the paper contents at different levels: abstract, full -text, and full-text quality level. In addition an extraction protocol is also used on the included documents to draw on the points which arise from the research questions and provide the basis for the main discussion. Studies exploring the relationship between education, the ICF and its related concepts: participation, environment, and personal factors were reviewed. Bruyère, S. M., Van Looy, S. A., & Peterson, D. B. (2005). The International Classification of Functioning, Disability and Health: Contemporary Literature Overview. Rehabilitation Psychology 50(2), 113-121. WHO. (2001). International Classification of Functioning, Disability and Health. Geneva: WHO. WHO. (2007). International Classification of Functioning, Disability and Health, Version for Children and Youth, ICF-CY. Geneva: WHO. Paper presentation. MURINET

Syftet med denna studie har varit att undersöka några vuxna dyslektikers syn på deras dyslexi som barn och som vuxen. Undersökningen byggde på fyra intervjuer med vuxna dyslektiker. Arbetets fokus har därmed varit att belysa dyslektikernas upplevelse av deras dyslexi, om de fått rätt hjälp i skolan och om deras acceptans i samhället. Resultatet från intervjuerna visade att alla fyra dyslektiker ansåg att det varit svårt att leva med sin dyslexi och att det hade varit lättare om de fått sin diagnos tidigare i livet. Arbetet fokuserar även på hur dyslektikerna hanterar sin situation i vuxen ålder. Dessutom har arbetet koncentrerat sig på hur man bäst hjälper dyslektiker i skolan. Slutsatsen som drogs efter genomförd studie var att det lönar sig att få rätt hjälp i tid för sin dyslexi. Diagnoser är positiva om den hjälper eleven framåt i sin läs- och skrivutveckling. Det som också visade sig var att dyslektikerna menar i likhet med forskarna, att om eleven blir stöttad av sin lärare och sina föräldrar så är det lättare att lyckas med sin läs- och skrivutveckling. Formalia och ändring av två uttryck.

People with certain types of disabilities have the legal right to ask for an individual plan. The idea is that the plan should be a tool for the disabled to get more power and influence over the planned actions that involves their lives. The aim of this thesis was to study the individual circumstances of interpersonal power and influence in the work of individual plans. The study was done with a qualitative approach, where three executing officers and three individuals were interviewed. The results show that the conditions for the individual’s influence are far more complicated than at first glance. The influence depends on a number of parameters, from the executing officer’s response and inclusion of the individuals, to how the staffs of the operators receive and implement the individual plan. The shortcomings in the implementation were due to the staff having different views than the individual, representatives and executing officers on what to do and what the individual wanted. The thesis conclusions were that the individual's influence depends on the discourse about disability and the work culture prevailing in the workplace. Influence is given from the person that has the power position in the relationship.

Both England and Sweden has an aim to improving the health of those groups that are most vulnerable to ill health, and those groups in society, who are most vulnerable to ill health, are also those who face the most discrimination. The main purpose of this paper is to study how female mental health service user/survivor experiences their health. The paper is composed of two studies carried out in a city in Sweden and a city in England, UK. Four women from Sweden participated and two from England, UK. The empiric material has been collected by semi-structured interviews and the method that has been used for analysing the material was qualitative content analysis. The result shows that almost all of the women did experience discrimination. Almost all of the women that did experience discrimination did also express that experience of discrimination also influenced their health in a negative way. However, all of the women also resisted the experience of an oppressive society and the view that they are just “victims”, by reclaiming their identity and experiencing a collective identity or a self-identity. These experiences of identity have given them a sense of wellbeing and health.

The International Classification of Functioning Disability and Health (ICF) and its child and youth derivative the ICF-CY is meant to be a universal language for professionals working with functioning and health in children and adults. Use of the ICF-CY's codes in educational documents which refer to individual characteristics – such as individual education plans – could greatly enhance communication between support professionals. To date this has not been attempted. This paper proposes to use and adapt an established health and rehabilitation-based coding methodology (Cieza et al., 2005) to do this. This project looks to validate and adapt the use of ICF coding rules on education documents. This project will also validate whether ICF-CY codes give a good description of a child and their learning environment, or whether the ICF-CY could be better used in another way to construct a tool to do this. This study also aims to establish whether the ICF-CY can be directly used to enhanced communication between differing education support professionals and between support professionals and parents. Initially devised in 2002 (Cieza et al., 2002) with an update in 2005 (Cieza et al., 2005) there currently exists coding rules or guidelines for coding textual information to ICF values. This has so far only been applied in the health and rehabilitation field. We propose to use these in education by coding information specific to individuals (such as that found in individual education plans). MURINET

This essay has a purpose to understand and investigate how disabled people, where the handicap imply difficulty to speak for one self, get the rights of self-determination and influence satisfied. Our purpose with this essay is to focus on how representatives from organizations, trustees and Support and Service for Persons with Certain functional Impairments- officials (abbreviated LSS after the Swedish title of the Act lag om stöd och service till vissa funktionshindrade), describe and discuss matters concerning the individuals’ opinions and requests from within their respective position. We will with this as a base analyze how these three parties facilitate and meet the individuals’ influence and self-determination. Through six qualitative interviews with these three parts we have gathered the foundation for our study. We have analyzed our material through role theory and power-perspective. We have also been using three thesis that studies disabled peoples influence and self-determination when in contact with personnel and public authorities. Our result shows that representatives from organizations, trustees and LSS-officials are sensitive to the individuals’ requests and opinions. This is nevertheless experienced as complicated and is dependent on what respective roles these hold. The contact between these parts is also flourished by different power-relations. We argue that the individuals’ self-determination and influence is not as natural as the law states. The individuals’ rights are determined by many different aspects. Keywords: disabled people, self-determination, influence, representatives from organizations, trustees, LSS-officials.

SAMMANFATTNING __________________________________________________________________________ Eva Öierstedt-Christiansen & Louise Rundlöf Sitt still och var tyst! Fördelar och nackdelar med diagnostisering av ADHD enligt nio lärare Sit still and be quiet! Advantages and disadvantages of the diagnosis of ADHD according to nine teachers Antal sidor: 27 __________________________________________________________________________ Vårt syfte med studien är att undersöka vad nio lärare inom förskola/förskoleklass och grundskolans tidigare år anser om att barn/elever diagnostiseras med ADHD. Vår undersökning kommer att utgå från följande frågeställningar: Vilka fördelar respektive nackdelar ser lärarna med att barn/elever diagnostiseras med ADHD? Vilka är det enligt lärarna som gynnas av en ställd diagnos, barnet/eleven, lärarna eller föräldrarna? På vilket sätt skiljer sig åsikterna mellan lärare i förskolan, förskoleklassen och grundskolans tidigare år gällande diagnostisering? Vi har genomfört intervjuer med nio lärare som är verksamma inom olika åldrar. Resultatet av vår studie visar att lärarna överlag är kritiska till en diagnos, däremot menar de att om barnet/eleven visar starka symptom är en diagnos nödvändig för att barnet/eleven ska få rätt hjälp och stöd. Frågan om när en diagnos bör ställas skiljer sig mellan lärarna i förskolan/ förskoleklassen och grundskollärarna. Lärarna i förskolan/förskoleklassen menar att en diagnos inte bör ställas förrän i skolan medan lärarna i grundskolans tidigare år hävdar att en diagnos bör ställas så tidigt som möjligt. Resultatet pekar på att det finns både fördelar och nackdelar med en diagnos utifrån ett barnperspektiv, föräldraperspektiv och pedagogiskt perspektiv.

Syftet med studien är att skapa en ökad förståelse inom berörda yrkes- och studentgrupper för hur individer, som blivit rullstolsburna senare i livet, upplever sin identitet och eventuella identitetsförändringar. Resultatet tolkades utifrån Anthony Giddens teorier om senmodernitet och identitet samt Peter L. Berger och Thomas Luckmanns kunskapssociologiska perspektiv. Den tidigare forskningen har berört funktionshinder och identitet utifrån olika aspekter, dock har inte syftet för denna studie behandlats i sin helhet i andra studier. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex stycken respondenter för att nå deras upplevelser. Utifrån det material som inkommit genom intervjuerna har åtta stycken kategorier framträtt: självbild, yttre attribut, vanor och rutiner, arbete och fritid, relationer, bemötande från andra, drömmar och planer samt handikappanpassning. I studien framkommer att respondenterna använder framträdande och uppträdande för att påverka den spegling de får av omgivningen. Studien visar även att det har skett en förändring av respondenternas regimer och rutiner. En identitetsförändring har därmed skett hos respondenterna. I studien diskuteras även det faktum att respondenterna själva inte framhåller den identitetsförändring som påvisas i studien. Detta tyder på att respondenterna inte själva tänker på förändringen i sig, de tänker mer indirekt på förändringen genom att denna påverkat dem i olika situationer. I studien framkommer även vikten av det omgivande samhällets attityd gentemot den funktionshindrade när det gäller speglingen av individen. Detta är av relevans för de instanser i samhället som arbetar med frågor rörande funktionshinder.

Most studies on parenthood and learning difficulties focus on mother and child, and very little is know about fathers with learning difficulties. Moreover, people with learning difficulties are rarely asked to tell their own narratives. The aim of the current study is to identify the role of the father in families where one or both of the parents have learning difficulties. Laws and regulations concerning the rights of people with learning difficulties in Sweden are accounted for and the he social support system for all parents in Sweden are described . The empirical study is a qualitative phenomenological interview study, inspired by narrative traditions, and describes how fathers with learning difficulties experience these support systems. The main data are two life stories of fathers with learning difficulties and one observation in a family. The findings suggest that although Sweden has a highly regarded disability policy and social support system, and even though fathers with learning difficulties are assured equal rights as members of the society and as parents by the Act of Human Rights, they are not treated equal but still faces structural inequalities. Their strengths and needs are not recognized, gender based support is not used and last but not least there is a lack of adequate competence in the support system. As long as the fathers are not included in the discussions about strengths and weaknesses in families with at least one parent with learning difficulties, these families are not given reasonable chances of fulfilling their parenthoods.

The aim of this study is to illuminate images and discourses, in which media describe people with disabilities. The purpose of the study will be fulfilled, by answering the following questions: Is it possible to discern categories of how people with disabilities are described in the media and is it possible to find associations to handicap models? We have chosen to focus on how media describe people with physical impairments and have made a content analyses of articles, based on the theoretic aim of this study, social constructionism, handicap models and earlier research. Underlying the analyses, are six articles from two Swedish news papers. The results of our research are divided in three categories: assumptions which are taken for granted, hidden meanings and contradicted categories. To sum up the results, we have found several categories in Media’s description of people with disabilities, and in the articles we have also found associations to handicap models. One of the assumptions which are taken for granted is that the disability/impairment defines the person. Hidden meanings are found which indicates, that people with disabilities doesn’t share the same social position as other groups. The articles used in this study are characterised by contradicted categories, the most common is where deviations are compared with what is considered to be normal, by the prevailing discourses. The articles also show associations to the social and the individual model.

Efter den rikspolitiska psykiatrireformen i mitten av 1990-talet uppstod runt om i Sverige rehabiliteringsverksamheter för psykiskt funktionshindrade människor. Att utveckla samverkan mellan olika myndigheter och andra organisationer kom då att anses som viktigt för att berörda personer inte skulle hamna "mellan stolarna". Inom Eskilstuna kommun uppstod bland annat en arbetslivsinriktad interorganisatorisk rehabiliteringsverksamhet kallad ArbetsDax, med professionella på operativ nivå som kallades samordnare. Syftet med framställningen har varit att utifrån olika materialtyper i sociologisk mening försöka bidra till begripliggörandet av verksamhetens diskursiva karaktär och samordnarens professionskaraktär. Det förstnämnda var intressant utifrån antagandet att den språkliga praktiken utgjorde något högst väsentligt inom verksamheten - särskilt med fokus på hur klienter, samordnare och samverkan framställdes. Det sistnämnda var intressant utifrån antagandet att ArbetsDax samordnare kunde bidra med något kvalitativt/kvantitativt annorlunda än professioner på de "rena" myndigheter, främst försäkringskassan och arbetsförmedlingen, som ArbetsDax samverkade med. Den diskursiva karaktären inom verksamheten framstod i analysen som ett komplext konsensusarbete. Klienten konstruerades som en kluven identitet som å ena sidan orienterade sig mot en individ med den enligt arbetslinjen "rätta" viljan, men å andra sidan också mot erkännandet av en begränsad förmåga bestående av psykiska funktionshinder. Samverkan framställdes i direktiv för och problematisering av verksamheten, vilket bland annat gjordes med hjälp av intertextuella legitimitetsreferenser och den centrala metaforen rehabiliteringskedjan. Stort fokus fanns på språkvärdsliga skillnader mellan organisationerna, samtidigt som det fanns en strävan att på mer eller mindre subtila vis mildra åtskillnaden. I analysen framstod ändå försäkringskassan som "blåslampa", arbetsförmedlingen som "bromskloss" och kommunen som "försvarare" av verksamheten. Samordnarens professionskaraktär analyserades genom jämförelser av vad som framkom i det empiriska materialet med två teorier: dels Roine Johanssons teori om strukturella dimensioner för gräsrotsbyråkrater inom "rena" myndigheter som försäkringskassan och arbetsförmedlingen, och dels Mats Börjesson & Eva Palmblads teori om den nutida välfärdsarbetarens språkliga praktik. Analysen gav att samordnaren framställdes som en gräsrotsbyråkratisk profession med tämligen stort handlingsutrymme, men därutöver som en gränsöverskridande "hybridprofession" vars insats till stor del bestod i ett konsensusarbete i relation till klienter, samverkande organisationsrepresentanter, arbetsgivare hos vilka klienterna arbetstränade, samt i relation till betalningsmakten inom verksamheten. Avslutningsvis framkommer i uppsatsens senare del slutsatsen att ArbetsDax framstår som ett försök att utveckla välfärdsarbetets organisation i riktning bort från forna tiders omyndigförklarande socialpolitik. Med konsekvensen att en ny profession, samordnaren, uppstått.

Syftet med uppsatsen är att med hjälp av intervjuer få en fördjupad kunskap om unga vuxnas erfarenheter av att leva med läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi. Studien belyser om och hur individers identitetsskapande har påverkats av diagnosen. Detta behandlas genom olika teman i analysdelen, såsom skoltiden, livet före diagnosen, att berätta, arbetsliv, påverkan på val i livet/fritiden och krav. Den tidigare forskningen som har gjorts är mycket utförlig och sträcker sig över ett stort fält och den tidigare forskningen som har använts i denna studie handlar om individers upplevelser om att leva med diagnosen läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi. Däremot har denna forskning angränsat sig till antagligen barn eller vuxna, det finns ingen forskning som inriktar sig på unga vuxna det vill säga individer mellan 20-35 år. De individer som har avslutat sin skolgång och ska ge sig ut i arbetslivet och det är dem som är i fokus i denna studie.Ur informanternas berättelser går det att urskilja att deras identitetsskapande har påverkats av att ha fått diagnosen och fortfarande påverkas av att ha diagnosen, genom att se på exempelvis att informanternas syn på sig själva har ändrats. De har accepterat diagnosen och funnit en styrka och trygghet att ha den. Det är till stor del informanternas erfarenheter och upplevelser av detta som har fått dem att omvärdera synen på sig själva, deras uppfattning av andras syn på dem och deras syn på människor i deras omgivning.

SYFTE Syftet med denna uppsats är att analysera hur kommunikations- och samspelsförmåga uttrycks över tid när en ung man på tidig utvecklingsnivå och med autism deltar i en dyad i sherbornebehandling. Frågeställningar: Hur utvecklas kommunikations- och samspelsförmåga över tid i behandlingssituationen? Hur utvecklas kommunikations- och samspelsförmåga i hemmet respektive skolan under samma tidsperiod? METOD Denna pre-experimentella fallstudie rör en 18-årig man som under drygt ett år kom till habiliteringen för att delta i arton sherbornebehandlingar med en sjukgymnast med mångårig erfarenhet av sherbornemetodik. Sherborne är en rörelsemetodik där rörelser används för att utveckla rums- och kroppsmedvetenhet och skapa relationer till andra. Samtliga arton behandlingar videofilmades och data insamlades via observation. En detaljerad nedteckning av händelseförloppet i en videoinspelning i början av behandlingsperioden och en i slutet gjordes. Under arbetet med att analysera kommunikation och samspel i videoinspelningarna uppkom behovet av att komplettera Sherbornes samspelsskala med ett bedömningsmaterial för att kunna analysera kommunikation och samspel i detalj med personer på tidig nivå, ”Brandquists & Althoffs Samspelsskala: Analys av samspel med personer på tidig utvecklingsnivå - Sherborne”, bilaga 7. För att öka tillförlitligheten i resultatet inhämtades dels kommentarer från deltagande sjukgymnast och mannens förälder under det att de såg de båda videofilmerna, dels gjordes en översiktlig analys av tio övriga videoinspelningar från sherborneperioden. Förälder och lärare intervjuades före och efter behandlingsperioden om den unge mannens kommunikation och samspelsförmåga i hemmet och på skolan. RESULTAT Resultat visar på en positiv effekt på den unge mannens förmåga till kommunikation och samspel. Under sherborneperioden framkommer gradvis en förändring av hur mannen riktade sin uppmärksamhet: från att blicken var ”tom” eller att blicken svepte över rummet till att han allteftersom kroppsligen riktade sig mot sjukgymnasten och sökte blickkontakt. Sjukgymnasten anpassade sitt förhållningssätt för att få till stånd ett så bra samspel som möjligt. Från att hon i början var mer inlyssnande och använde beröring för att bekräfta hans reaktioner, till användandet av ett ökat verbalt inslag mot slutet. I slutet av perioden började den unge mannen ta egna initiativ till samspel genom att rikta sin hand mot sjukgymnasten. Även i hem och skola ökade hans intresse för omgivningen. Han tog initiativ till kommunikation (ett ökat antal handlingssekvenser) och var på gång att utveckla delad uppmärksamhet. Han började säga ifrån mer genom att använda sin röst. Det självskadande beteendet minskade både under sherbornebehandlingen och i hemmet. I övrigt märkte både förälder och sjukgymnast en ökad balans och stabilitet i hans kropp och en förbättrad rörelseförmåga i hans svaga högersida. SLUTSATSER Fallstudien tyder på att sherbornemetodik kan ha bidragit till en positiv effekt på såväl kommunikation och samspelsförmåga som rörelseförmåga hos denne unge man på tidig utvecklingsnivå och med autism. INTRODUCTION Caregivers perceive many of difficulties in interaction with persons at a presymbolic stage. In Sherborne Developmental Movement the theoretical issue is that movement experiences developing body and spatial awareness contribute to awareness of self. This gaining of body mastery is fundamental to the awareness of others, the ability to relate to others. The aim of this study is to analyse how communication and interaction is expressed over a period of time as a young man in an early stage of language development (pre-intentional communication) and with autism participates in a dyad in SDM sessions. Research questions:1. How do communication and interaction skills develop over time in the SDM sessions? 2. How do communication and interaction skills develop at home and school during the same period? METHOD In this pre-experimental case study an 18-year-old man with profound autism spectrum disorder, a right-sided motor disorder and a severe language impairment is participating. Giving no responses in communication, caregivers rarely perceived successful interaction. He suddenly burst out in aggressive acts. Lasting over a year he participated in an intervention consisting of eighteen SDM sessions in a dyad with a physiotherapist, skilled in SDM, at Habilitation Centre. Sessions were based on a “caring” SDM-relationship and treatment focused on basic movements. All sessions were videotaped. Communication and interaction skills were thoroughly assessed at the first and last session. In the process of analysing data the SDM scale of type of relation had to be supplemented by scales showing abilities of communication and interaction of the leader and the participant. This scale named "Brandquists & Althoff Interaction Scale: Analysis of the interaction with individuals at an early stage of development - Sherborne”, was used in reporting the data obtained in the study. To increase the reliability of the data, comments from the participating physiotherapist and the father of the young man were registered while they individually watched the two video recordings. A somewhat simplified examination of ten of the video recordings was also made. Communication and interaction skills were also investigated at home and school through interviews and questionnaires before and after the SDM treatment. These data were then to be compare to the data of the SDM sessions. RESULTS Results show a positive effect on communication and interaction skills of the young man. During the period of sessions he gradually changed the way of directing attention. Initially his eyes were "empty" or his gaze swept across the room to him. Later he focused on the hands of the physiotherapist while rocking his leg and eventually he physically directed himself to the physiotherapist and searched eye contact. The physiotherapist was sensitive to his physical reactions adapting her approach in order to making him feel secure and achieve trust. In the beginning she used tactile methods in her communication, but seeing he felt more secure she introduced more verbal confirming towards the end. At the end of the period he began to take communicative initiatives by approaching his hand and “pointing” at the physiotherapist. At home and school caregivers reported an increasing interest in the environment. He used more initiative for communication (an increased number of action sequences) and was on his way to develop joint attention. He started to use his voice to protest. The number of self-destructive behaviours decreased during the Sherborne sessions and at home. Successively he gained greater stability and balance in his body and the mobility of the weak side improved. The data obtained in interviews with caregivers confirmed the results achieved in the study and strengthened the reliability of the results of SDM. CONCLUSIONS The result of the study implies that SDM may have contributed to a positive effect on the communication and interaction skills of this young man.

Berättelser om Downs Syndrom formuleras ofta utifrån, av andra än de som lever med diagnosen. Inom forskning är det vanligtvis genom anhöriga eller omsorgspersonal som vi försöker närma oss en förståelse av vad diagnosen innebär. Mitt syfte här var att, genom intervjuer med vuxna som har Downs Syndrom, studera hur identiteten konstrueras utifrån dessa villkor samt se om det handlar om en avvikaridentitet. För genomförandet använde jag narrativ teori och metod som jag låtit inspireras av den hermeneutiska tolkningsprocessen. Genom att analysera livsberättelser som ett uttryck för identitet som en en språklig process, ville jag fånga och förmedla de berättelser som personerna själva ger uttryck för. Jag fann berättelser om existentiell förlust i relation till det man inte har men "kunde ha haft". Jag fann upplevelser präglade av att vara kropp och av ensamhet samt berättelser om motstånd gentemot en identitet som avvikare. Ett motstånd som resulterar i att individen osynliggörs. Resultatet landar i att förmågan att skapa och upprätthålla en sammanhängande berättelse om sig själv och kunna förmedla den enligt det sociala livets normer, är grundläggande för huruvida en avvikaridentitet tar form eller kan bekämpas. För personer med Downs Syndrom kan detta ta sig uttryck i en mellanrumsidentitet och berättelsen tystnar.

AIM OF THE STUDY The aim of this study was to explore if ICF-CY can support teachers in elementary schools in their work in promoting children’s health, development and learning. A further aim was to bring forward what teachers experience as benefits and disadvantages in using the classification. METHOD After an introduction to ICF-CY, six elementary school teachers filled in questionnaires based on ICF-CY for 94 children. In conjunction with this, the teachers were interviewed about their experiences and perceptions of the work. RESULTS The results show that through their work with the ICF-CY questionnaires the teachers experienced an active process of reflection and learning. They obtained new perspectives which gave them a more holistic picture of children’s situations than they had before. The teachers found the ICF-CY to be a useful instrument to support work within the school environment towards individualized education, based on the children’s possibilities. They also felt that the importance of cooperation between the persons around each child became clearer by using ICF-CY because no single individual is in possession of all the necessary information about the child’s situation, but by combining different perspectives it is possible to establish a common ground on which education and intervention can be based. At the same time, however, the teachers found the classification somewhat overly comprehensive and in some ways complicated. Therefore they felt that an introduction to the ICF-CY is essential before adopting it. CONCLUSIONS The teachers’ experience of seeing each child’s situation more clearly after conducting a classification by using the ICF-CY questionnaires indicates that ICF-CY should be introduced to parents, teachers and other professionals working with education and intervention for children. The way in which assessment carried out with ICF-CY as an instrument affects the process of education and intervention remains to be examined. CHILD

During my university trip to South Africa I visit a black township called Lingehlile. There I examined the life situation and education for children and youth with mentally disabilities. I was interested in knowing more about what basic condition they have, period of school and what kind of support they get outside the school. The subjects that I have handled are a school for all, support for the person with mentally disabilities and their family, the opinion of the society, education and life after school. I got my result by two interviews. One was with the principal of a school for handicapped children and the other one was with a teacher at that school. Also I have visit a school for handicapped in Cape Town. In Sweden we are talking about a school for all were everybody are welcomed irrespective of handicap. We have laws that stand behind people with mentally disabilities and they can get support and service. With this report I would like to throw light on the situation in another country, in this case South Africa. My investigation showed that they are struggling for a better society for the people with mentally disabilities but they have not come as far as Sweden. This is because of the bad economy and the government. During the trip I met a lot of people that are fighting for better conditions and a rise are slowly but sure on its way. Keywords South Africa, mentally disabilities, living conditions and examine

Syftet med studien är att beskriva om och i så fall hur individer med ADHD stigmatiseras (stämplas). Vi kommer att undersöka om det finns någon påverkan i individens sociala relationer och hur denna påverkan kan kommer till uttryck. Vår studie använder sig av tre teman; stigmatisering (stämplingen), sociala relationer och arbete. I den tidigare forskning visar vi hur olika grupper av individer stigmatiseras i samhället. Studien använder sig av Goffmans teorier om stigmatisering. Vi har även tittat närmre på Howard S. Becker han talar istället om stämpling och etikettering, vi gjorde ett val mellan dessa två teoretiker och valde Goffman. Goffmans stigmatiseringsteori passar vår studie bra när det gäller vårt syfte och frågeställningar. Vi använder oss utav en hermeneutisk utgångspunkt. Hermeneutiken är ett verktyg som hjälper forskarna att förstå och lyfta fram individers olika upplevelser. Vår empiri består av nio intervjuer; varav åtta av dem har diagnosen ADHD och är i åldern 19-38 och den nionde är en hjälpare från arbetsförmedlingen. Hjälparen arbetar med individer som har funktionshindret ADHD. I vår slutdiskussion kan vi tolka det så att våra respondenter uttrycker att de har upplevt stigma av något slag. De tolkningar som vi har gjort genom de svar som respondenten har lämnat till oss ligger till grund för en ny förståelse när det gäller vuxna individer med ADHD. När vi tolkar och tar fram det existentiella i frågan om sociala relationer tolkar vi att detta innebär svårigheter för dessa individer med funktionshindret ADHD. För att vi ska kunna lyfta fram det personliga i varje svar krävs det att forskarna är öppna och lyhörda så att inget går förlorat. När vi gör vår tolkning när det gäller den sociala sfären samt på arbetet möter vi individen på den nivån han/hon befinner sig på.

Avhandlingen berör funktionshindrade barns lek och aktivitet och den är en studie av strukturer och utförande i förskola för dessa barn. Avhandlingens utgångspunkter består av tre delar. Den första delen berör min egen erfarenhet av arbete i omsorger om funktionshindrade. Den andra delen tar upp den miljörelaterade synen på funktionshinder samt organisation och omorganisation i omsorg om personer med funktionshinder och i barnomsorg. Den tredje delen består av ett aktivitetsperspektiv. Aktivitet ses här som bestående dels av en struktur och dels ett utförande. Strukturen föregår utförandet men inte på ett deterministiskt sätt. Det betyder att strukturen styr, lockar fram och vägleder utförandet i en aktivitet. Det betyder också att strukturen innehåller kulturellt förankrade normer för ett typiskt utförande av en aktivitet. Struktur och utförande står i ett dialektiskt förhållande till varandra och strukturen kan därför också påverkas och förändras genom aktivt agerande. Studiens syfte är för det första att undersöka förskolan som institution och organisation för barn med funktionshinder vilket inkluderar den verksamhet som förekommer där. Avhandlingen syftar för det andra till en teorigenererande aktivitetsanalys när det gäller aktiviteter och lekar för funktionshindrade barn. Studien är kvalitativ och har vägletts av grounded theory metoden. Data för studien samlades in genom deltagande observationer i två faser. Under fas 1 fördes fältanteckningar och under fas 2 gjordes videoinspelningar. Analys av data påbörjades samtidigt med datainsamlingen men slutfördes senare efter avslutad fältfas. I resultaten beskrivs två olika slags förskoleverksamheter. Resultaten redovisar också aktivitetsanalysens fem olika aktivitetssituationer. Dessa är anomilek, undervisande situationer, meningsfulla situationer, mobbingsituationer och rituella situationer. Var och en av dessa har olika strukturella egenskaper. Dessa egenskaper berör komplexitet, flexibilitet och social sammanhållning. Innovativa aktivitets- och lekutföranden i meningsfulla situationer och ritualism har identifierats som leksätt som är alternativa utförandemöjligheter för barn med funktionshinder.

In the Swedish debate concerning disability issues it has been shown, as in many other countries, that the concept ‘participation’ has been used in a very vague and obscure way. For example, at an ideological level the concept often refers to ‘accessibility’. Others claim that it should be understood as ‘social integration’ or ‘inclusion’. In the International Classification of Functioning, Disability and Health (WHO) participation means ‘involvement’ in a life situation. In the literature there are several ways to approach the concept of participation. Broadly, it is used to describe a characteristic within the individual or the result of an interplay. The general aim of this thesis is to illuminate different forms of participation within the municipal upper secondary special programme for pupils with intellectual disabilities (ID). The study contains two main parts. On the one hand a semantic analysis is made for the purpose of illuminating different conceptual forms of participation. On the other hand a field study is performed. This empirical study can be described as a hermeneutically influenced field study designed to interpret participative patterns in everyday school situations. Data have been collected during a period of one school year. Several methods have been used in order to capture different kinds of patterns in the pupils’ participation in a chosen upper secondary individual program for pupils with ID. These methods involve participant observation in everyday school situations (which was recorded in field notes), interviews with pupils, staff and administrators. Rather often it is implied that a higher extent of involvement leads to a higher (or better) form of participation. My study showed something else. Several examples demonstrated how groups of pupils within the special programme setting gave up their involvement in specific activities since they wanted to show their belonging to a different community outside the school. The analysis showed that involvement, as one form of participation, is highly related to other forms of participation (for example formal and informal belonging). In one sense these pupils had a conception of how to behave in order to be accepted outside the special programme setting. Therefore it is possible to talk about the pupils in terms of different worlds of belonging. For a specific group of pupils the formal belonging to the special programme was a threat towards their self-image, which seemed to derive from another alternative world — with other ideals than are usually associated with special programmes for pupils with ID.

Denna rapport är resultatet av en kvalitativ utvärdering av en verksamhet för rehabilitering av psykiskt funktionshindrade bosatta i Eskilstuna kommun, kallat ArbetsDax. Verksamheten bedrivs i samverkan av Landstinget Sörmland, Eskilstuna kommun, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Utvärderingen beställdes av samverkansparterna under sommaren 2003 i syfte att bidra till underlag inför beslut om ArbetsDax fortsatta verksamhet. Bakgrunden till ArbetsDax är en sammanslagning av två verksamheter kallade Projekt ArbetsRo och Team ArbetsSam. Emedan Projekt ArbetsRo riktade sig till personer som behövde anpassad sysselsättning tillhandahöll Team ArbetsSam möjligheter till arbetsträning med högre krav på rehabilitering. Projekten sammanfördes till en verksamhet i ArbetsDax form år 1999. Driftsansvarig för verksamheten är Eskilstuna kommun och organisatoriskt utgör det en del av Vuxenförvaltningens socialpsykiatri. ArbetsDax syftar till att erbjuda personer med olika grad av psykiska funktionshinder en högre livskvalitet, restaurering av självkänslan, meningsfull sysselsättning, samt att förbereda för återgång till arbete eller fortsatt arbetsrehabilitering. Syftet med utvärderingen är att identifiera förhållanden i ArbetsDax verksamhet som försvårar eller underlättar möjligheter till en lyckad rehabiliteringsprocess för deltagare i verksamheten. Studien har genomförts i fyra etapper. I den första etappen behandlades deltagarperspektivet genom intervjuer med 8 tidigare deltagare i verksamheten. I den andra etappen belystes samordnarnas arbetsmetoder genom observationer av 6 möten mellan samordnare och deltagare. I studiens tredje etapp fick samordnarna ge sin syn på verksamheten genom intervjuer med 4 av dem. Den fjärde och avslutande etappen bestod i intervjuer med styrgruppen för att representanter för de samverkande huvudmännen skulle få ge sin bild av verksamheten. Utifrån studiens resultat menar utvärderarna att det samtalsstöd deltagarna får från samordnarna påverkar rehabiliteringsprocessen på ett positivt sätt. Samordnarna tycks ha en välutvecklad samtalsmetodik som motiverar och stärker deltagarna. Samordnarna står även för kontinuitet och trygghet i rehabiliteringsprocessen, vilket utvärderarna menar är en viktig faktor för en lyckad rehabilitering. Arbetsmetoden är dock inte alltid medveten och systematisk varför den kan behöva tydliggöras för att möjliggöra en vidareutveckling.

The aim of the present thesis was to examine possible cognitive consequences of acquired hearing loss and the possible impact of these cognitive consequences on the ability to process spoken language presented through visual speechreading or through a cochlear implant. The main findings of the present thesis can be summarised in the following conclusions: (a) The phonological processing capabilities of individuals who have acquired a severe hearing loss or deafness deteriorate progressively as a function of number of years with a complete or partial auditory deprivation. (b) The observed phonological deterioration is restricted to certain aspects of the phonological system. Specifically, the phonological representations of words in the mental lexicon are of less good quality, whereas the phonological system in verbal working memory is preserved. (c) The deterioration of the phonological representations has a negative effect on the individual's ability to process speech, either presented visually (i.e., speechreading) or through a cochlear implant, as it may impair word recognition processes which involve activation of and discrimination between the phonological representations in the lexicon. (d) Thus, the present research describes an acquired cognitive disability not previously documented in the literature, and contributes to the context of other populations with phonological disabilities by showing that a complete or partial deprivation of auditory speech stimulation in adulthood can give rise to a phonological disability. (e) From a clinical point of view, the results from the present thesis suggest that early cochlear implantation after the onset of an acquired severe hearing loss is an important objective in order to reach a high level of speech understanding with the implant.

Avsikten med denna studie var att belysa hur funktionshindrade barn uppfattas av andra barn. Jag intervjuade tio barn i år 4, från två olika skolor. I den ena skolan går flera funktionshindrade elever. Jag valde att samtala med barnen utifrån 6 bilder föreställande andra barn - 4 med olika funktionshinder och 2 utan synbara funktionshinder. De slutsatser jag tycker mig kan dra utifrån det material jag har, var att alla tio respondenter hade en relativt enhetlig uppfattning om hur funktionshindrade barn tänker och känner. Skillnaden mellan skolorna var att de barn som var vana att se funktionshindrade i större utsträckning kunde identifiera olika typer av funktionshinder, och att de då i någon mån hade en klarare uppfattning om hur de tycker att funktionshindrade bör behandlas. Alla barnen jag talade med uttryckte sympati för de funktionshindrade barnen. Genomgående var också uppfattningen att funktionshindrade är det synd om, och de bör därför behandlas med extra hänsyn och respekt. Ju mer avvikande de funktionshindrade ser ut, ju mer särskilda från respondenterna upplevs de av dessa. De upplevs tänka på och tycka om att göra andra saker. Exempelvis tros funktionshindrade haft anledning att fundera över existentiella frågor i högre utsträckning, och är således inte lika materialistiska som andra barn. Barn utan synbara funktionshinder upplevs tycka om populär musik och"såpor"i tv - sådant som av respondenterna upplevs som"normalt". Detta var gemensamt för båda grupperna av barn, liksom att de gav uttryck för uppfattningen att ett avvikande yttre också innebär ett avvikande inre.

Studien behandlar bemötandet under det samordnade vårdplaneringsmötet, en vårdsituation där brukaren ofta har en utsatt position. Under dessa möten ska deltagarna gemensamt komma fram till lösningar för brukarens eftervård och situation efter utskrivning från psykiatrisk avdelning. Syftet med min studie är att beskriva och bidra med kunskap och förståelse om hur brukare med psykiska funktionshinder blir bemötta utav personal under samordnade vårdplaneringsmöten. Studien belyser frågan utifrån personalens synvinkel. Studiens empiriska data har samlats in genom kvalitativa intervjuer som utgår från olika samtalsområden, där respondenterna relativt fritt får själva berätta om sina upplevelser om bemötandet av brukare. Empirin är hämtad från en medelstor kommun i Mellansverige. Empirin har analyserats med hjälp av Habermas teori om kommunikativt handlande och teorin om samtidsdiagnosen (livsvärld och system) för djupare förståelse för de mekanismer som kan påverka bemötandet under vårdplaneringsmötet. Teorin bidrar till att förstå deltagarna under vårdplaneringsmöten har sina egna normer, värderingar och kulturer som formar och påverkar deras handlingar och bemötande, men även de lagar, regler och strategier som präglar kommun och landsting. Tidigare forskning om vårdplaneringsmöten inom en annan sektor visar att de föreskrifter i hälso- och sjukvårdslagar som tar upp vikten av delaktighet och inflytande inte efterföljs under vårdplaneringar. Resultatet visar att variationen av vårdplaneringsmötena och bemötandet beror på uppsättningen av människor som ska delta under mötena. Det finns vissa riktlinjer för vårdplaneringsmötets genomförande, men få känner till dessa, vilket gör att vårdplaneringsmötets genomförande hänger på deltagarna och personen som leder mötet. Ifall personen ifråga har en bra mötesteknik kommer brukaren till tals och blir delaktig i mötet.