Search

En del av den sociala barnavården i Sverige består av hem för vård eller boende (HVB), som är en typ av institutionsvård utanför det egna hemmet. Aktuell studie syftar till att undersöka hur personal på HVB-hem beskriver institutionens behandlingsmässiga utgångspunkter och hur de uppfattar behandlingsarbetet med ungdomarna. Denna studie utgår från en kvalitativ metod och för att besvara syfte och frågeställningar har semistrukturerade intervjuer använts. Det har genomförts fem intervjuer med personal från två HVB-hem. För att analysera studiens resultat används en tematisk analysmetod. De teoretiska utgångspunkterna omfattas av teorier om samarbete, terapeutisk allians och HVB-hemmens behandlingsmässiga utgångspunkter miljöterapi och KBT (kognitiv beteendeterapi). Det som framkommer i studien är att behandlingsarbetet med ungdomar på HVB är komplext, att det finns ett behandlingsinriktat fokus samt att relationsskapande och samarbete är viktiga aspekter i arbetet. Det beskrivs också finnas svårigheter i arbetet som relateras till relationsskapande och deltagande i behandling. Vidare presenteras det att omfattningen av den psykiska ohälsan hos ungdomarna är utbredd och att HVB-hemmen inte har något specifikt arbetssätt för att behandla ungdomar med psykisk ohälsa utan att detta främst sker hos barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Det framkommer kritik mot bristande resurser hos BUP vilket påverkar behandlingsarbetet negativt. Det framkommer också svårigheter att arbeta med ungdomar i kriminalitet och att sekretessbestämmelserna mellan polis och socialtjänst försvårar samarbetet, A part of the social child welfare in Sweden consists of residential care homes, which is a type of institutional care. The aim of this study is to investigate how staff at residential care homes describe the institution's treatment implementations and how they perceive the work related to treatment with adolescents. This study is based on a qualitative method and semistructured interviews. Five interviews have been conducted with staff from two different residential care homes. A thematic analysis method is used to analyze the results of the study. The theoretical frameworks include theories of collaboration, therapeutic alliance, and treatment implementations of the residential care homes, such as milieu therapy and CBT (cognitive behavioral therapy). The study reveals that the work with treatment of adolescents in residential care homes is complex, that the facilities have a treatment-oriented focus, and that relationships and collaboration are important aspects of the work. Difficulties related to relationships and participation in treatment are also emphasized. Furthermore, the study presents that difficulties regarding mental health among adolescents are prevalent. The residential care homes do not have a specific approach for treating adolescents with mental health issues, the treatment regarding mental health mainly takes place within the child and adolescent psychiatry which receives criticism due to insufficient resources. It also appears that there are difficulties in working with young people involved in crime and that the confidentiality regulations between the police and social services can make cooperation difficult

Varje år omhändertas ungdomar på grund av nutidens ungdomskriminalitet. Flera av dessa ungdomar placeras på HVB (hem för vård eller boende) i syfte att rehabiliteras från antisocialitet vilket kan förstås som en social hållbarhetsåtgärd. HVB har däremot kritiserats för att missgynna en hälsosam utveckling i och med en eventuell negativ socialiseringsprocess. Alla individer påverkas undermedvetet av sin omgivning vilket kan argumenteras vara mer påtagligt under ungdomsåren, därav kan konceptet av att samla flera ungdomar med liknande problematik på ett HVB ifrågasättas. Detta fenomen studeras utifrån teorier om social påverkan, konformitet, social inlärning, social identitet samt självbestämmandeteorin. Med hjälp av teorierna har studien som syfte att utforska behandlingsassistenters subjektiva erfarenheter av HVB-placerade ungdomars kriminella beteenden. Studien undersöker socialpsykologiska processer i form av interpersonella relationer och normkultur för att se hur de påverkar ungdomars upprätthållelse eller utveckling av kriminella beteenden. Med en kvalitativ design tillämpas semistrukturerade intervjuer med ett urval av 10 behandlingsassistenter i svensk kontext. Studiens tematiska analys identifierade tre huvudteman: “yrkesverksammas förhållningssätt”, “skyddsfaktorer” samt “riskfaktorer” med totalt 12 tillhörande subteman. Resultatet visar att en samling av antisociala ungdomar i samma sammanhang oftast bidrar till en negativ påverkan för ungdomarna. Hur ungdomarna påverkas av sin HVB-vistelse beror på vilka skyddsfaktorer samt riskfaktorer de besitter, men även hur behandlingsassistenter förhåller sig och arbetar med ungdomarna., Every year, young people are taken into custody due to the youth crime prevailing in today's society. Several of these youths are placed in HVB (homes for care or residence) around Sweden to rehabilitate from their destructive lifestyles which can be seen as a concept of action from a social sustainability perspective. However, HVB have been criticized for disadvantaging the healthy development of youths due to a potential negative socialization process. All individuals are subconsciously influenced by their environment which can be argued to be more sensitive for youths, hence the concept of gathering several youths with similar issues in an HVB can be questioned. The social psychological theories underlying this issue include social influence, conformity, social learning, social identity, and self-determination theory. Using these theories, the study aims to explore caregivers' subjective experiences of HVB-placed youths' criminal behaviors. The study examines social psychological processes in the form of interpersonal relationships and norm culture to see how they affect youths' maintenance or development of criminal behaviors. With a qualitative design, the study uses semi-structured interviews with a sample of 10 caregivers in a Swedish context. Through thematic analysis, we have been able to identify three overarching themes:“professionals' approaches”, “protective factors”, and “risk factors” with a total of 12 associated subthemes. The results indicate that gathering a group of antisocial youths in the same setting often contributes to a negative influence for the youths. How the youths are affected by their residential care depends on the protective and risk factors they possess, as well as how caregivers engage with and work with the youths.

Här nedan presenteras en kvalitativ studie grundad i hermeneutik. Studiens metodologiomfattar genomförandet av semistrukturerade intervjuer. Syftet med undersökningen var attanalysera personalens uppfattningar om vad meningsfulla relationer innehåller. Vi har ävenundersökt de strategier som används för att skapa dessa relationer samt identifierat derelationella och strukturella utmaningar som kan uppstå i processen. Genom intervjuer medfyra informanter från olika HVB har vi försökt fånga upp insikter om deras upplevelser.Resultaten indikerar på att personalen betonar personliga egenskaper såsom tillit, ärlighetoch respekt som fundamentala faktorer för att utveckla meningsfulla relationer medungdomar. Utöver detta framkommer det att personalen står inför strukturella hinder inomverksamheten, där en lucka mellan ledning och personalgrupp potentiellt kan påverka detdagliga behandlingsarbetet negativt

Socialt arbete har alltid präglats av olika utmaningar men trots detta har det aldrig hindrat socialarbetare från att arbeta för utsatta människors rättigheter och för ett mer jämlikt samhälle. Tidigare forskning har visat hur socialarbetare fått kämpa för att skapa ett tryggt samhälle där alla människor är inkluderade. Diskussioner om socialarbetares handlingsutrymme är också något som lyfts och om handlingsutrymmet är tillräckligt stort för att ha möjligheten att arbeta utifrån individanpassade behov. För att få information om det har studien valt att fokusera på socialarbetares handlingsutrymme inom HVB verksamheter. Syftet med studien är att undersöka vad handlingsutrymmet för socialarbetare inom HVB innebär, och om de som arbetar på HVB anser att de har tillräckligt med handlingsutrymme för att kunna utföra arbetet på ett professionellt och ändamålsenligt sätt. Syftet med studien är också att undersöka om det finns några interna och externa faktorer som påverkar handlingsutrymmet. Studien är genomförd med hjälp av semistrukturerade intervjuer av sex anställda på fyra olika HVB verksamheter. Intervjumaterialet har sedan tematiseras och analyserats med stöd av tre teoretiska utgångspunkter. De teorier som har använts är professionsteori, organisationsteori och domänteori. Studiens resultat visar att socialarbetare inom HVB upplever ett stort handlingsutrymme i det vardagliga arbetet. Det som framkommit som mest relevant och uppskattat är självständighet, frihet att planera och möjligheten till att kunna ta egna initiativ i arbetet. Resultatet har även visat att handlingsutrymmet är påverkat av många interna och externa faktorer såsom politiska beslut, lagar, regler och riktlinjer både på organisatorisk och samhällsnivå. Det har också framkommit att handlingsutrymmet är begränsat. Detta under omständigheter som inte går att påverka som bland annat ekonomiska resurser inom organisationen och beslut från Migrationsverket, socialnämnden och sjukvården. Informanterna

Situationen som idag råder i samhället gällande gängkriminaliteten och den låga åldern på många av brottsutövarna, har fått oss att fundera mycket kring vad för hjälp dessa barn och ungdomar egentligen får från samhället. HVB-verksamheter har framställts negativt i media och vi ville därmed få en insyn i hur det ser ut i praktiken, hur HVB-personalen själva ser på rådande situation och deras möjligheter att hjälpa barnen och ungdomarna. Vi har även nåtts av mycket information gällande hur lagstiftningen påverkar HVB-personalens handlingsutrymme i arbetet med denna målgrupp, och vi ville därmed även få en insyn i detta. Denna studie syftar därmed till att undersöka hur HVB-personal upplever att de kan vårda, stötta och skydda placerade barn och unga med gängkriminalitetsproblematik med fokus på metoder, arbetssätt och lagstiftning. För att finna svar på studiens syfte och frågeställningar utfördes tre kvalitativa intervjuer på HVB-personal som arbetade på HVB med målgruppen barn och unga med kriminalitetsproblematik. Det insamlade empiriska materialet genomgick därefter en tematisk analys, där materialet delades in i olika teman utifrån bland annat studiens frågeställningar. Det empiriska materialet diskuterades sedan utifrån likheter, skillnader, bakgrund, tidigare forskning samt författarnas egna reflektioner. Resultatet visade att de olika HVB-verksamheterna använde olika typer av metoder och arbetssätt för att hjälpa de placerade barnen och ungdomarna. Alla beskrev tillit och relationsbyggande som en av de viktigaste faktorerna i arbetet med målgruppen. Däremot skiljdes deras syn på om arbetet borde ske utifrån evidensbaserade metoder eller inte, samt hur stor roll barnen och ungdomarnas självbestämmande bör ha. Samtliga ansåg att deras metoder och arbetssätt var framgångsrika att arbeta utifrån. De var enade om att nuvarande lagstiftning begränsar dem i sitt arbete med de placerade, att lagen inte är anpassad för hur samhället ser ut idag. Samtliga ansåg att det

This study explores the challenges that unaccompanied minors face in accessing healthcare, especially mental health services, in Sweden. It uses a qualitative approach with five partici-pants aged 18–25, who were previously unaccompanied minors. Through interviews, the study identifies themes and patterns related to the theoretical framework, incorporating the KASAM theory and transcultural psychiatry, which emphasize self-reflection and cultural factors. The results reveal difficulties such as fear of impacting the asylum process, language barriers, anda lack of knowledge within the healthcare system. The study aims to contribute to understanding and improvements within the healthcare system. Limitations include a focus on Swedish conditions and the age group of 18–25. Suggestions for future research involve exploring wait times for psychiatric care and effectively communicating knowledge about mental health to these children to identify areas for improvement in healthcare. Overall, the study underscores the need to overcome barriers, customize healthcare to individual needs, and enhance understanding of this vulnerable group.

Ensamkommande barn som kommer till Sverige kan utifrån deras behov placeras på HVB för att få stöd de behöver. Vi har identifierat ett kunskapsbehov om ensamkommande flickors utsatthet samt behov utifrån brist på tidigare forskning. Studiens syfte är att undersöka och analysera en grupp socialarbetares erfarenheter av utsatthet och behov ensamkommande flickor kan ha inom HVB, samt hur denna grupp socialarbetare kan förhålla sig till aspekter av kön i sitt arbete med flickorna. Studiens metod var kvalitativ och fem semistrukturerade intervjuer med socialarbetare som arbetar eller har arbetat med målgruppen genomfördes. Resultatet visade att respondenterna upplevde att flickor inom HVB kunde vara en utsatt grupp på grund av kön, ålder, trauma samt sexuella utnyttjanden. Respondenterna upplevde även att ensamkommande flickor hade sociala, psykiska, kroppsliga behov således behov av trygghet och integration. Ytterligare huvudresultat var att majoriteten av respondenter upplevde att HVB främst var anpassat för pojkar, att respondenterna upplevde att de inte hade nog med kunskap om kön samt att de inte existerade nog med anpassat stöd för flickornas situation. Studiens viktigaste slutsatser var att flickorna hade en särskild utsatthet som ofta kunde skilja sig från pojkarna utifrån kön, genus samt ålder och att studien kan tyda på att HVB i många fall anpassas mer för pojkar än flickor. Olika förväntningar existerade även utifrån kön bland både personalgrupper samt barnen som påverkade båda grupper. Ytterligare att studien kan tyda på att socialarbetare inom HVB upplevde att de behöver mer kunskap om kön samt anpassat stöd för att kunna möta ensamkommande flickors situation inom HVB.

I Sverige finns något som benämns samhällsvård, det vill säga vård och behandling av olika målgrupper i dygnet-runt-miljö. Placering i samhällsvård kan göras i fyra olika former av vård, nämligen familjehem, hem för vård eller boende (HVB), särskilda ungdomshem och stödboenden. HVB-hem arbetar på uppdrag av socialtjänsten, som tar emot barn och unga för vård eller behandling i förening med ett boende. De barn och unga som placeras på ett HVB-hem bor med någon annan än sina biologiska föräldrar, vilket innebär att personalen träder i föräldrarnas ställe. Personalen bär på ett stort ansvar att ge klienten stöd och skydd, men också omsorg och gränssättning på ett professionellt sätt. Denna uppsats syftar till att undersöka hur personalen inom HVB-hem arbetar för att möta och tillgodose klientens individuella behov. För att ta reda på detta har vi undersökt två HVB-hem i två olika kommuner i Sverige. Då uppsatsen bygger på en komparativ analys med kvalitativ ansats valde vi att jämföra två olika HVB-enheter, nämligen ett privat och ett kommunalt, för att se om det finns skillnader och likheter i arbetssättet för att tillgodose klientens individuella behov. Det empiriska materialet har samlats in genom intervjuer med totalt åtta personal i båda HVB-enheter. Studien ledde fram till ett resultat som visade flest likheter mellan det kommunala och det privata HVB-hem som vi undersökte. En av likheterna som framkom, utifrån det empiriska materialet, var att klienternas individuella behov handlar främst om trygghet, kärlek och omsorg. En ytterligare likhet var att personalen kommunicerar utifrån ett lågaffektivt bemötande för att uppfylla klienternas individuella behov. En annan likhet var att det rådde total enighet bland respondenterna om att kommunikation och god relation är det mest väsentliga i arbetet med barn och unga med diagnoser. Av samtliga respondenter nämndes vikten av lågaffektivt bemötande, empati och tålamod, särskilt då det kan uppstå svårigheter i arbetet med, In Sweden, there is something called community care, that is, care and treatment of different target groups in a 24-hour environment. Placement in community care can be done in four different forms of care, namely family home, homes for care or living (HVB), special youth homes and assisted living facilities. HVB-home works on behalf of the social service, which receives children and young people for care or treatment in association with a residence. The children and young people who are placed in an HVB-home live with someone other than their biological parents, which means that the staff take the place of the parents. The staff bear an important responsibility to provide the client with support and protection, but also care and boundary setting in a professional manner. This essay aims to investigate how the staff within HVB homes work to meet and satisfy the client's individual needs. To find out, we investigated two HVB homes in two different municipalities in Sweden. Since the essay is based on a comparative analysis with a qualitative approach, we chose to compare two different HVB units, one private and one municipal, to see if there are differences in the way of working to meet the client's individual needs. The material has been collected through interviews with eight personnel in the respective HVB units. The study led to a result that showed the most similarities between the municipal and private HVB homes that we examined. One of the similarities that emerged, based on the empirical material, was that the clients' individual needs are primarily about safety and care. A further similarity was that the staff communicate based on a low-affective approach to fulfill the clients' individual needs. Another similarity was that there was total agreement among the respondents that communication and good relationships are the most essential in working with children and young people with diagnoses. All respondents mentioned the importance of a low-emotional approac

En fallstudie på det privata vårdföretaget Hem och Vård som egentligen heter något annat på grund av anonymisering syfte. Hem och Vård är ett vårdföretag som har gruppbostäder för människor med funktionsnedsättningar. Studien undersöker hur Hem och Vård använder sig av kultur styrning utifrån perspektiven värdebaserad, symbol och klan styrning. Detta görs genom att samla in data från intervjuer som sedan analyseras utifrån relevanta teorier. Studien förklarar även vad de olika relevanta begreppen innebär och hur de används., A case study on the private care company Hem och Vård, which is actually called something else due to anonymisation purposes. Hem och Vård is a care company that has group homes for people with special needs. The study examines how Hem och Vård uses cultural management based on the perspectives of value-based, symbol and clan management. This is done by collecting data from interviews which are then analyzed based on relevant theories. The study also explains what the various relevant concepts mean and how they are used.

2023 genomförde SVT en granskning av hem för vård eller boende, HVB-hem.Granskningen visade att verksamheterna idag måste prioritera ungdomarnas integritetoch självbestämmande före deras säkerhet, detta utifrån IVO:s nya tolkning avlagstiftningen. Både HVB-personal och IVO uttrycker dock enligt SVT att dagensregelverk inte är tillräckligt för att skydda eller vårda placerade ungdomar. Utifrånmediabevakning och tillika tidigare forskning väcktes frågan om personalen verkligenhar tillräckliga möjligheter att utföra sitt yrkesuppdrag i förhållande till lagstiftningen.Syftet med studien är sålunda att undersöka HVB-personalens upplevelse av sitthandlingsutrymme gällande att skydda och begränsa placerade ungdomar, samt hurlagstiftning och eventuella andra faktorer kan påverka detta. Studien genomfördes medsemistrukturerade intervjuer med fem HVB-personal. Intervjuerna har sedan tematiserasoch analyserats. Resultatet visade att rollen som ställföreträdande förälder kunde beskrivapersonalens arbete, men att intervjupersonerna upplevde att de inte fullt ut kunde utövaden på grund av begränsningar i lagstiftningen. Det framkom också att en godklientrelation gav personalen större mandat hos ungdomarna vid begränsande beslut.Slutligen sågs också att dagens ökade problematik på HVB:n härrörs från IVO:somtolkning av lagen, där samtycke, integritet och självbestämmanderätt prioriteras överungdomarnas behov av skydd. Samtliga intervjupersoner beskrev situationer därungdomar idag tillåts försätta sig själva i fara, men där personal inte tillåts agera trots sittskyddsuppdrag. Slutsatsen blev att intervjupersonerna förhöll sig accepterande inför sittbegränsade handlingsutrymme, då ett ökat handlingsutrymme i att skydda och begränsaockså skulle kunna öka risken för maktmissbruk. Det fanns heller inte utrymme iverksamheten för att ge den mängd kärlek som behövs för att ge ungdomarna rätt stöd.

The aim of this study was to inquire how staff that works with youth that are placed in out of home care reason around the definition of participation. We also examined how they felt about their possibility to influence youth participation during their placement regarding the daily routines. We also looked into how the staff felt regarding their possibility to influence their work with the youth’s participation. We conducted six semi structured interviews with staff that are working with youth that are placed in out of home care in the southern parts of Sweden. As a theoretical framework we used Lipsky’s theory of Street-level bureaucracy and discretion. We also used the Self-determination theory by Dice and Ryan. The findings indicate that the term participation had two meanings. The first is from the perspective of the staff’s efforts to make the youths participate in daily routines and activities. The second perspective regarded the youth’s involvement and participation in the decision-making process in matters that concern them. A lack of commitment and motivation was seen among the youth when it came to the daily routines and activities. To make the youth participate there was a need of extrinsic motivation. The study showed that decisions were made with no or little participation from the youth. The decisions were made by the socialworker. It was justified with that the youth didn’t know what is best for them and thereby their participation was of second concern. The staff felt that they had a limited room of flexibility regarding decisions. They felt that they could control the daily routines and activities but not when it came to decision making regarding the youth.

This essay investigates evidence-based practices in residential care units (RCU’s) for children and youth in Sweden using a quantitative approach. It is based on Sackett’s model of critical appraisal and focuses on evaluating performance in evidence-based interventions; as well as how evaluation practices correlate with assessing scientific evidence, good documentation routines, and RCU orientation. Our survey data contains answers from approximately one quarter of the targeted population. The main findings are that most RCU’s are thorough or very thorough in evaluating performance, and that there are varying degrees of correlation with all three of the mentioned factors.

The focus in this thesis is young peoples’ (aged 17–20) experiences of leaving out-of-home care (OHC) and making the transition into adulthood. Prior research shows care leavers as a vulnerable group making the transition to adulthood at younger age, in shorter duration and with less support than their peers. The overarching aim is to gain knowledge of how young care leavers experience and handle their transition from OHC to adulthood, and how their experiences and strategies change over time. The study design is longitudinal with three waves of interviews: when still in care (T1), 6–11 months later when most of them had left care (T2) and another 10–19 months later (T3). Article I focuses the informants’ (n=15) expectations for their future and how these are changing over time (T1–T2). The participants’ short term expectations are characterized by worries (T1) and ambivalence (T2) – their long-term expectations are more optimistic (both T1 and T2) and tend to be guided by normative developmental patterns. The aim of article II is to study care leavers’ (n=20) strategies for handling adversities during their OHC transition. The results show that the participants over time (T1–T2) develop externally oriented strategies by navigating towards available resources, and internally oriented reflexive strategies for re-negotiating the meaning of their earlier experiences. Departing from an agency perspective article III focuses care leavers’ (n=14) transitional patterns of leaving care (T1–T3). Three patterns are identified: one stable long-term future oriented, one unstable short-term future oriented and one ambivalent pattern shuttling between long- and short-term future orientations. The aim in article IV is to study occupational trajectories, i.e. care leavers’ (n=14) paths into education and employment from a theoretical framework of agency vs. structure. The results show three ideal types of trajectories where agency is: (1) facilitated by structure, (2) perceived as, Avhandlingen handlar om ungdomars (17–20 år) erfarenheter av att lämna samhällsvård och göra sin övergång till vuxenlivet. Tidigare forskning visar att dessa ungdomar är en sårbar grupp där övergången till vuxenlivet sker vid lägre ålder, under kortare tid och med mindre stöd än för andra jämnåriga. Avhandlingens övergripande syfte är att få kunskap om hur ungdomar själva upplever och hanterar övergången från samhällsvård till vuxenliv, samt hur deras upplevelser av och strategier för att hantera övergången förändras över tid. Studien är longitudinell med tre intervjufaser: den första i samhällsvård men där utflytt planeras (T1), den andra 6–11 månader senare då de flesta lämnat samhällsvården (T2) och den tredje ytterligare 10–19 månader senare (T3). I artikel I studeras ungdomarnas (n=15) framtidsförväntningar och hur de förändras över tid (T1–T2). Förväntningarna på kort sikt präglas av oro (T1) och ambivalens (T2) – på längre sikt är de mer optimistiska (både vid T1 och T2) och tenderar att följa normativa utvecklingsmönster. I artikel II studeras vilka strategier ungdomarna (n=20) använder för att handskas med svårigheter under övergången från samhällsvården. Resultaten visar att de från T1 till T2 utvecklar strategier där de navigerar med syfte att få tillgång till externa tillgängliga resurser, och reflexiva strategier där de omförhandlar betydelsen av sina tidigare erfarenheter. Med utgångspunkt från ett aktörsperspektiv studeras i artikel III ungdomarnas (n=14) övergångsmönster (T1– T3) för ungdomarnas utflytt från samhällsvården. Tre övergångsmönster identifieras: ett stabilt långsiktigt, ett instabilt kortsiktigt samt ett ambivalent med både kort- och långsiktigt agerande. Artikel IV fokuserar ungdomarnas (n=14) vägar från samhällsvård till sysselsättning i spänningsfältet mellan aktörskap och struktur. Resultaten visar tre idealtypiska trajektorier: en där strukturen möjliggör och underlättar aktörskap, en där aktörskapet upplevs oberoende av strukturell

Sexual and reproductive rights, like other human rights, are to be respected, protected and fulfilled by the state. Public authorities and welfare organizations thus have an obligation to conduct a work practice accordingly. Social services' supportive and promotive mission for individuals' living conditions should include SRHR in general, not least in the work with children and youths. Yet previous research points out many obstacles that obstruct a practice grounded in sexual and reproductive rights within different social work environments. This in turn makes it difficult to achieve better sexual and reproductive health. The aim of this study is to obtain a deeper understanding of how professional​​s at residential care centers within Malmö Stad experience the work related to youths sexual and reproductive health. Additionally the aim is to highlight the challenges involved in incorporating sexual and reproductive rights of placed youths. In order to achieve the purpose, a qualitative method was applied. Semi structured interviews have been conducted with six employees within said organizations. These objects of study all had professional experience in working close to the clients on behalf of social service's assignments. The empirics has been analyzed and interpreted based on theoretical concepts such as street-level bureaucracy and discretion. The findings are also related to previous research and state of knowledge presented in the study. The result indicates that all of the informants experience difficulties in executing a social work practice grounded in SRHR. These difficulties are experienced at different levels such as in relation to clients, colleagues, management and the mission itself. Unclear or lacking of priorities, different normative attitudes among staff, deficient or various knowledge and ambiguity seem to be prevalent factors. These results suggest that discretion plays a substantial role in regards to the SRHR grounded practice within resident

Denna kandidatuppsats är en kvalitativ intervjustudie som riktar in sig på professionella inom HVB-hem och deras upplevelser av arbetet med placerade barn och unga som har en NPF-diagnos. De diagnoser som studien innefattar är ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) och autismspektrumtillstånd. Intervjustudien har utförts med semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma socialpedagoger. Intervjuerna transkriberades ordagrant och sex teman identifierades för analys. De teoretiska utgångspunkterna för studien är KASAM (känsla av sammanhang) och kommunikations/-relationsteori. Studien ledde fram till resultat som visade på vikten av kommunikation och relation i arbetet med barn och unga som har NPF samt vikten av barnens delaktighet. Många konflikter visade sig många gånger grundas i hur personalen kommunicerade med barnen. Lågaffektivt bemötande, tålamod och empati beskrevs som gemensamma nämnare. Tydlighet i arbetssättet i form av rutiner och struktur visade sig enligt informanterna vara oumbärligt i arbetet med dessa barn och unga. Det rådde samstämmighet i upplevelserna av skilda beteenden hos flickor och pojkar med NPF-diagnos, men att de ska bemötas av personalen på samma sätt. Resultaten visade även på att de organisatoriska förutsättningarna i form av personaltäthet, utbud av insatser och rutiner vid studiens utförande var bristfälliga för att tillfredsställa dessa barn och ungas behov. Utbildning och kompetens var två viktiga grundpelare i arbetet med barn med diagnoser och det saknades tillräcklig vidareutbildning och spetskompetens för att utföra ett tillfredsställande arbete.

Studiens syfte har varit att få en ökad insikt i hur verksamhetschefer, inom HVB, ser på socialpedagogers kompetens i arbetet och i relation till utbildning, arbetsuppgifter och kunskap. Studien tar sin metodologiska utgångspunkt i hermeneutiken och fenomenologin då avsikten varit att söka förståelse i hur den socialpedagogiska kompetensen förstås och tolkas av verksamhetschefer inom HVB. Studien är av kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer har använts vid insamlandet av empirin. Fyra intervjuer har genomförts med fyra olika verksamhetschefer inom HVB-hem. I vår studie har vi utgått från Andrew Abbott och Thomas Brantes tolkning av professionsteorin. I studiens resultat går det att tyda att universitetsutbildade socialpedagoger besitter kompetens som folkhögskoleutbildade saknar, exempelvis högre teoretisk förankring, mer analytisk förmåga samt ett mer kritiskt tänkande. Resultatet framhåller att juridik är den kompetens som saknas för socialpedagoger oavsett utbildningsnivå. Majoriteten av verksamheterna i studien har krav på sig från IVO och Socialstyrelsen att en större andel av personalen ska inneha en minst treårig universitetsutbildning. Det framgår i resultatet att det finns en tro på att behandlingsinsatser kommer att öka i form av öppenvård. Detta framhålls som gynnsamt men att det också finns farhågor i relation till öppenvårdens öppettider. Slutsatser som kan dras är att det finns en god kunskap kring skillnaderna mellan en folkhögskoleutbildad socialpedagog och en universitetsutbildad. Avsaknaden av juridiken är av mindre relevans för socialpedagogers anställbarhet. En annan slutsats som kan tydas är att verksamhetschefer inom HVB värdesätter att ha en blandning av professioner i personalgruppen, detta ses som gynnsamt för verksamheten. En sista slutsats är att socialpedagogens mest betydande bidrag i sitt yrkesutförande inom HVB är det klientnära fokuset, oavsett utbildningsnivå.

Denna studie är ett examensarbete utfört som en del av socionomutbildningen på Malmö universitet. Syftet är att undersöka vad personal på HVB har för perspektiv på var gränsen går mellan att vara privat och personlig i relationen till ungdomarna. Till detta hör också vad för professionella gränser som är nödvändiga att upprätthålla gentemot de barn som placerats på hemmet samt vad för närhet och distans som förväntas, är förhandlingsbara eller helt förbjudna. Sex stycken semistrukturerade intervjuer genomfördes med personal på HVB för att undersöka deras perspektiv och resultaten sammanfattades i teman. Dessa teman var “Relationen mellan personal och ungdom”, “Gränsen mellan privat och personligt”, “Konflikter mellan personlig och professionell”, “Gränssättningar och maktrelationer” samt “Hantering av olika förhållningssätt på arbetsplatsen”.Huvuddragen av vad som framkom var att det är viktigt att vara personlig med ungdomarna på HVB, men det får inte vara på bekostnad av professionalitet. Att vara privat med ungdomarna kan innebära att interaktionen är för personalens skull istället för ungdomarna, därför är det viktigt att göra gränssättningar mellan det privata och det professionella. Exakt vart denna gräns går är dock inte tydlig och är dessutom mycket individuell både i form av var personalen är bekväm med att sätta sina gränser och vad ungdomen har för behov. Genom att kartlägga och konstruktivt samtala om gränserna mellan personal och ungdom skapas tydlighet, This study is a thesis carried out as part of the social work education at Malmö University. The aim is to investigate what the resident staff's perspective at Residential care homes for children and young persons is on where the line is drawn between being private and personal in the relationship with the residents.This also includes what kind of professional boundaries are necessary to maintain towards the children who are placed in the home and what kind of proximity and distance is expected, negotiable or completely prohibited. Six semi-structured interviews were conducted with staff at residential homes to examine their perspectives and results summarized in themes. These themes were "The relationship between staff and youth", "The border between private and personal","Conflict between personal and professional", "Boundaries and power relations" and "Managing different attitudes in the workplace". The main feature of what emerged was that it is important to be personal with the residents, but this must not be at the expense of professionalism. Being private with the residents can mean that the interaction is for the benefit of the staff instead of the resident,therefore it is important to draw boundaries between the private and the professional. However, exactly where these boundaries are placed is not clear and is also very individual, both in terms of where the staff are comfortable setting their boundaries and what the residents' needs are. Clarity is created by charting out and having constructive conversations about the boundaries between staff andresidents.

Through the small-scale and imaginative application of a Speculative Institutional Ethnographical study, fictionalised stories have been created based upon observations in the field at three different Youth Care Home Facilities in Sweden. The locations and characters in these stories are composite narratives comprised of actual details from multiple real life places and people, amalgamated to form fictionalised narratives so as to protect the anonymity of real life people. The researcher’s primary motivation with the research is to develop a better understanding of the way in which individual differences between staff members working at these facilities impact their decision making in an environment which is supposedly value-neutral. It is argued that a multitude of factors will influence staff members perceptions of youths at these homes and that a degree of bias or partiality is unavoidable. An awareness of this and a development of critical reflexivity is encouraged. Through drawing data from real life observations in the field to create credible, realistic fictionalised stories, the research project is combining academic and creative writing processes in an innovative and progressive way. The goal of the research is not to prove or disprove a specific hypothesis but rather to explore an issue and develop a better understanding of the complexity and nuances of working at a Youth Care Home facility in view of Intersectional Gender Studies.

Studien syftar till att undersöka och klargöra vad socialsekreteraren grundar sina beslut på när de väljer HVB för barn, 0–18, i Sverige. Det är en kvalitativ studie, där tre intervjuer genomförts i tre olika kommuner. Alla intervjudeltagare är socialsekreterare som arbetar med placering av barn. Intervjuerna var semistrukturerade med syfte att ha mer öppna frågor samt för att ha möjlighet att fånga in bredare teman genom att respondenten hade möjlighet att påverka intervjuns utformning. Genomgående i studien användes forskning om gräsrotsbyråkrater och människobehandlande organisationer som en vägledning under arbetets gång. Under intervjuerna synliggjordes fem teman, som empiri-kapitlet strukturerades efter. Dessa teman var hur en placering väljs och genomförs, BBIC-modellen, hinder och tillgångar, relationsarbete och handlingsutrymme. Detta analyserades sedan för att mynna ut i ett antal slutsatser. De huvudsakliga slutsatserna som framkom utifrån studiens syfte var att flertalet faktorer väger in i socialsekreterarnas val av HVB. Det finns obligatoriska faktorer att ta hänsyn till för att en placering ska betraktas som lyckad. Här framkom det att handlingsutrymmet var stort för socialsekreteraren. Utöver dessa faktorer framkom tidsbrist, ekonomiska resurser samt kunskap och erfarenhet som väsentliga när socialsekreteraren ska välja HVB.

Our theme for this bachelor’s thesis is to take a closer look at an approach used in social work that has come to create a template of sorts for how to perform daily tasks: Evidence-based practice (EBP). The broad mass of researchers and professionals in social work agree that EBP serves the common good and that the proven methods included in EBP make social work more individualized. According to Per Nilsen (2014), the original thought of EBP is found in what evidence based medicine has done for the medical world. Bergmark and Lundström (2011) and Marcus Herz (2012) however, are rather critical to whether EBP and its manual-based practice really mean that the clients are treated under the same conditions or if it is more of a discursive trend that is tossed around by practitioners without them knowing what it really means. The goal of this study is to, through a qualitative interview study, find out what the professionals working in residential care homes for children and young persons (HVB) have to say about EBP. In the results, we found that the professionals agreed that HVB is not a perfect effort in a utopian world, but that it is the best solution to offer with what is currently available. The study also showed that the goal of reaching ”propitious care” as the law demands, is not reached in perfect unison with the guidelines of EBP. Furthermore, there is also a great ambiguity as to what it means to work according to EBP, and many cases showed that EBP is not something that is reflected upon in the daily work as a professional caretaker. The conclusion of the study is that the EBP process itself has become a term used in HVB because the National Board of Health and Welfare (2019) demands it and that it is in need of further development to reach its goals. Furthermore, the study shows that the professionals in the field of HVB are uncertain about what EBP is.

Syftet med studien var att utifrån behandlarnas erfarenhet på HVB-hem undersöka hur motiverande samtal som ett hälsofrämjande pedagogiskt verktyg är användbart inom missbruksvården för barn och ungdomar på individ- och gruppnivå. I studien speglas teoretiska utgångspunkter såsom hälsa som kontinuum och Illeris lärandemodell, detta bidrog till att kopplingar kunde dras mellan resultatet och teorierna. Fortsättningsvis genomfördes semistrukturerade intervjuer med fem olika behandlare som arbetar i olika kommuner på HVB-hem för barn och ungdomar med missbruksproblematik. Studiens resultat visade på att det kan bli svårigheter med motiverande samtal på gruppnivå eftersom det kan bidra till att passiva klienter blir desto mer passiva, vilket inte hjälper deras beteendeförändring. Resultatet visade även på att en ungdom lätt kan ta på sig ledarrollen vilket kan påverka utbyte av erfarenheter och därav hindrar lärandet. Däremot visade resultatet att motiverande samtal på individnivå kan bidra till motivation, självinsikt och individuellt lärande som således kan leda till hälsosamma livsstilsförändringar. Fortsättningsvis visade resultatet vikten av hur behandlaren stöttar individen under processen för att beteendeförändring ska bli lyckad. Slutsatsen som dras är att motiverande samtal som metod på individnivå är en fungerande metod på ungdomar som vill komma ifrån sitt missbruk och påbörja en livsstilsförändring. För att motiverande samtal på gruppnivå ska fungera som ett pedagogiskt verktyg krävs en tydlig struktur och en god relation till barn ungdomar., The purpose of this study was to examine how therapist’s working at HVB homes in Sweden experience motivational conversations as a health-promoting pedagogical tool is useful in substance abuse care for children and young people at individual- and group level. The study reflects various theoretical starting points, such as health as a continuum and Illeri's learning model, which contributed to the fact that connections could be drawn between the results and the theories. Semi-structured interviews were conducted with five different therapists who works in different municipalities at HVB homes for children and young people with substance abuse problems. There may be difficulties with motivated conversations at group level because it can contribute to passive clients becoming all the more passive, which does not help their behavior change. The results also showed that a young person can easily take on the leadership role, which can affect the exchange of experiences and inhibit the learning. On the other hand, the results showed that motivational conversations at individual level can contribute to motivation, self-insight and individual learning, which can thus lead to healthy lifestyle changes. Furthermore, the results showed the importance of how the therapist supports the individual during the process for behavior change to be successful. The conclusion that is drawn is that motivational conversation as a method at the individual level is a working method for young people who want to be free from their addiction and start a lifestyle change. In order for motivational conversations at group level to function as a pedagogical tool, a clear structure and a good relationship with the children and young people is required.

Hem för vård eller boende har varit omskrivna i svensk media för missförhållanden det senaste året. Tidigare forskning har visat att placerade ungdomar är en utsatt grupp. Frågor som denna studie försöker besvara är vilka behandlingsmetoder som används inom HVB idag och hur förenligt dessa är med evidensbaserad praktik. Teoretisk utgångspunkt som denna studie tar är social konstruktivism och kategorisering. Studien är av explorativ karaktär där syftet är att kartlägga hem för vård och boende (HVB) som är inriktade mot behandling av ungdomar 13-18 år. Genom kvantitativ innehållsanalys kodades och analyserades innehållet av n=295 HVB hemsidor inriktade mot behandling för ungdomar, 13-18 år. Resultat visar att fältet HVB är i en förändringsprocess där KBT som metod är mest framträdande. Metoder som har vetenskapligt stöd när det gäller missbruk och kriminalitet angavs i låg utsträckning. Många HVB uppgav inget om personal som är betydande när det gäller behandling på HVB., Residential care agencies in Sweden have been described in the Swedish media for malpractice in recent years. Previous research has shown that youth in residential care are a vulnerable group. This study tries to answer what methods are used by residential care agencies in Sweden today and how compatible these methods are with evidence-based practice. The theoretical framework for this study is social constructivism and categorization. The study is of an exploratory nature and the aim is to map residential care agencies in Sweden (HVB) that are focused on the treatment of adolescents by the age of 13-18 years. Through quantitative content analysis, the content of n = 295 HVB websites were coded and analyzed. Results show that the HVB field in Sweden is in a process of change where CBT as a method is most prominent. Methods that have scientific support for addiction and criminal behavior were mentioned to a small extent. Many HVBs did not provide information on staff which is significant when it comes to treatment and care at HVB.

Syften med studien var att undersöka och få en fördjupad förståelse kring socialsekreterares kompetens i arbetet med ensamkommande barn, detta utifrån socialsekreterare och HVB- personalens perspektiv. Studien undersökte även vikten av kulturkompetens och hur samarbetet fungerade mellan aktörerna. I denna kvalitativa studie har nio intervjuer genomförts, med fyra HVB-personal och med fem socialsekreterare. En semistrukturerad intervju valdes eftersom en semistrukturerad intervju har fler öppna frågor och bredare tema, vilket ledde till att respondenterna hade möjlighet att påverka intervjuns innehåll. Vi strävade efter ett resultat och en analys där respondenternas egna ord och upplevelser stod i centrum. Studiens teoretiska utgångspunkter postkolonialism och intersektionalitet gav studien de perspektiv som möjliggjorde en analys av den insamlade empirin. Slutsatsen utifrån studiens syfte och frågeställningar tydde på att socialsekreterare behöver mer erfarenhet i arbetet med just ensamkommande då utbildningen inte sträcker sig över ämnet ensamkommande och migration. Kulturkompetens visade sig vara av stor vikt i arbetet med ensamkommande för att kunna förstå deras kultur och bakgrund samt vad individen bär med sig. Samarbetet mellan aktörerna fungerade bra men kunde förbättras, aktörerna var dock oense om vem som oftast tog initiativet till kontakt. Det som försvårade för aktörerna var att rollerna kunde uppfattas som otydliga och brist på resurser., The purpose of the study was to investigate and gain an in-depth understanding of the municipal social workers competence in the work with unaccompanied children, this from the perspective of the municipal social workers and the HVB-staff. But also the importance of cultural competence and how the cooperation between the authorities worked. In this qualitative study, nine interviews were conducted, with four HVB-staff and five municipal social workers. A semi- structured interview was chosen to be conducted because it has more indefinite questions and a broader theme, which led to the respondents having the opportunity to influence the content of the interview. We strived for a result and an analysis where the respondents’ own words and experiences were in focus. The study’s theoretical starting points postcolonialism and intersectionality gave the study the perspectives that enabled an analysis of the collected empirical data. The conclusion based on the purpose of the study and issues indicated that municipal social workers need more experience in working with unaccompanied children as the education does not extend to the subject of unaccompanied children and migration. Cultural competence proved great importance in the work with unaccompanied minors in order to clearly understand their culture and background, what the individual carries with them. The cooperation between the authorities worked well but could be improved, however, the respondents disagreed on who most often took the initiative to contact. What made it difficult for the respondents was that the roles could be perceived as unclear and lack of resources.

This is a qualitative study on mental health among unaccompanied children in Swedish residential care. The purpose of the study is to increase the understanding of the work and interaction with these children for anyone that in one way or another encounters unaccompanied children in their profession. To achieve this, we examined the experiences of staff members in residential care regarding mental health among unaccompanied children, by conducting semi-structured interviews of staff members. This study includes descriptions of how the interviewees experience mental illness and what challenges and difficulties they encounter in their work. Furthermore, the study also includes factors the interviewees believe are important in promoting mental health. The results show that mental illness amongst unaccompanied children in residential care is a recurring issue. The interviewees describe that mental illness can be expressed in anxiety, aggression, depression, insomnia, self-harm, isolation and psychosomatic symptoms. Socio-cultural differences is stated in the results as a challenge in ways that the children and the staff members have different norms and values. Moreover it is also described that the children’s view on what mental illness is, how they talk about it and how they handle it, is different from what the staff are used to and can lead to misunderstandings. Furthermore the results also show that interviewees believe the main cause behind the children’s poor well-being is the challenges they meet and the pressure they feel when they arrive to a new country. Challenges and pressure such as learning a new language and integrating in a new society. The interviewees describe it as being important to support and be available for the children, and for the children to find and be part of meaningful connections. Keywords: unaccompanied children/youth/minors, mental illness, mental health, residental care homes, refugees

In the last few years, approximately 40 000 of unaccompanied children, mainly boys, have arrived in Sweden. Initially, these minors were placed into residential care units (HVB). Media has suggested that these adolescents, have difficulties associated to poor mental health. Earlier research concerning the mental state of these minors, indicates a high prevalence of PTSD. This motivated the aim of this study: to explore the professionals’ understanding of support and the form of housing that accommodates these minors, related to poor mental health. An interpretive approach was chosen with attachment theory and Goffmans’ theory regarding institutional life, as theoretical bedrocks and six qualitative semi- structured interviews formed the basis for the result. Four central themes were discovered through content data analysis. The themes indicated that the boys are under pressure and experiencing stress which is a recurrent experience for some authorities and health care units, responsible for supporting these adolescents. However, the personal support from individuals, demonstrates a commitment that likely has a positive impact on these boys life. While the form of housing may have a harmful effect, it could also be cultural differences combined with PTSD affecting the emotional state of unaccompanied children living in Sweden.

Syftet med denna studie var att beskriva och analysera hur arbetet med ensamkommande barn bedrivs. Forskningsfrågorna fokuserade på hur integrationshandledare arbetar för att tillgodose barnens behov, hur de arbetar med integrationsprocessen och slutligen vilka utmaningar de möter i arbetet. En kvalitativ ansats valdes med semi-strukturerade intervjuer med fem integrationshandledare som primärdata liksom en analys av relevanta dokument som används i arbetet med ensamkommande barn. För att analysera empiri, använde jag mig av teorier med koppling till vad det innebär att vara professionell (främst Alain Topor), integrationshandledares (begränsade) handlingsutrymme (främst Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrati), makt (t.ex. Svensson m.fl.), liksom teorier kopplade till psykisk hälsa (t.ex. utvecklingen av självförtroende och självkänsla). Denna studie fann att två dokument bildar grunden för arbetet med de ensamkommande barnen: vårdplanen, som beskriver vilka behov barnet har, och genomförandeplanen, som beskriver hur dessa behov ska tillgodoses. Arbetet medintegrationsprocessen upptäcktes vara mer komplex. Mycket av ansträngningarna riktas in på ”extern integration”, vilket fokuserar på externa faktorer. Ett verktyg benämnt ”Hitta rätt” används för att hjälpa till med praktisk kunskap om det svenska samhället, sociala koder, osv. Personalen uppmuntrar också barnen att interagera med andra genom skola och olika aktiviteter på fritiden. Integrationshandledarna tog upp flera utmaningar i arbetet med barnen. En som ofta nämndes, var att hantera effekterna av en utdragen asylprocess, vilket tar hårt på barnen och därmed påverkar deras psykiska hälsa. En annan utmaning var att förklara för barnen vem som tar beslut, eftersom flera olika aktörer är delaktiga i beslut som rör olika delar av barnens liv., The purpose of this study was to describe and analyse how the work with asylum-seeking children without parents or guardians is conducted. The underlying questions focused on how the integrations handlers work to fulfil the needs of the children, how they work regarding the children’s integration processes, and finally what challenges they encounter in their work. A qualitative approach was chosen using semi-structured interviews with five integration handlers as primary data as well as an analysis of relevant documents that are used in the work with asylum-seeking children. In analysing the results, I applied theories regarding what it means to be a professional (mainly Alain Topor), the integration handler’s (limited) scope of action (mainly Michael Lipsky’s theory on street-level bureaucracy), power (e.g. Svensson et.al.), as well as theories regarding mental health (e.g. the development of self-esteem and self-confidence). This study found that two documents form the foundation for the work with asylum-seeking children without parents or guardians: the care plan [my translation of “vårdplan”], that defines what needs the child has, and the action plan [my translation of “genomförandeplan”], that states how the needs are to be met. The work with integration processes were found to be more complex. Much effort is put into “external integration”, which focuses on external factors. A tool named “Hitta rätt” [Eng. ‘Find your way’, my translation], is used to help with practical knowledge regarding Swedish society, social codes etc. The staff also encourage the children to interact with others through school and various activities after school. The integration handlers mentioned several challenges in working with children. One often mentioned, was dealing with the effects of a long application period, which takes a toll on many of the children and thus effect their mental health. Another was explaining to the children about who makes the decisions, since several diffe