Search

Zinkgruvan is a stratiform Zn-Pb-Ag deposit located in the Bergslagen ore district in south central Sweden. Elevated concentrations of cobalt have been detected in zinc ore from the mine. Cobalt is one of EU’s critical raw materials, since cobalt is mainly mined in politically unstable countries like Congo and is an important metal needed in batteries for modern technology, e.g., electrical cars. However, elevated contents of cobalt can also cause problems during smelting of zinc ore and lower the value of zinc concentrates. Knowledge of the mineralogical deportment of cobalt is in this context critical, since accessory cobalt minerals could potentially be separated from zinc concentrates, whereas lattice-bound cobalt in sphalerite will follow the latter throughout the processing chain. In this study, the mineralogical distribution in zinc ore from three different main areas of Zinkgruvan (Knalla, Nygruvan and Westfield) has been investigated using optical microscopy, whole rock lithogeochemistry, Scanning Electron Microscope (SEM), Electron Microprobe Analysis (EMPA), Quantitative Target Mineralogy (QanTmin) and Laser Ablation Inductively Coupled Plasma Mass Spectrometry (LA-ICP-MS). The different datasets have been integrated in order to provide quantitative data on cobalt deportment in the samples, and for defining geochemical proxies that can be used to predict the cobalt deportment using only whole rock assay data. For the majority of the samples of this study, the cobalt content in sphalerite is higher than what has been reported in earlier studies of Zinkgruvan and are among the highest globally. In addition, this study provides the first account of high levels of lattice-bound cobalt in pyrrhotite at Zinkgruvan, for some samples being even higher than in sphalerite. Thus, the pyrrhotite could also potentially be separated from the zinc concentrate in order to dispose of some of the cobalt in the samples. However, for the samples on which cobalt deportment c, Zinkgruvan är en stratiform Zn-Pb-Ag-malmförekomst som ligger i malmdistriktet Bergslagen i södra Sverige. Förhöjda koncentrationer av kobolt har upptäckts i zinkmalmen från gruvan. Kobolt är en av EU:s kritiska råmaterial eftersom kobolt främst bryts i politiskt instabila länder som t.ex. Kongo och eftersom det är en viktig metall som behövs i batterier för modern teknik, exempelvis elbilar. Förhöjda halter av kobolt kan dock också orsaka extra kostnader och försämrat utbyte vid zinkframställning från zinkmalm, och kan därmed sänka en zinkmalms värde. Kunskap om den mineralogiska fördelningen av kobolt i zinkmalmen är i detta fall avgörande, eftersom accessoriska koboltmineral potentiellt skulle kunna avlägsnas innan smältprocessen, till skillnad från gitterbunden kobolt i zinkblände som följer med zinken i hela utvinningsprocessen. I denna studie har den mineralogiska distributionen i zinkmalm från tre olika huvudområden i Zinkgruvan (Knalla, Nygruvan och Västra fältet) undersökts genom användning av optisk mikroskopering, geokemisk analys av bulkprover, svepelektronmikroskopi (SEM), elektronmikrosondanalys (EMPA), kvantitativ mineralogi (QanTmin) och laserablation-induktivt kopplad plasma-masspektrometri (LA-ICP-MS). De olika dataseten har integrerats för att tillhandahålla kvantitativa data för koboltfördelning i proverna och för att kunna definiera geokemiska kriterier som kan användas för att förutsäga koboltfördelningen med hjälp av endast litogeokemisk analysdata. För majoriteten av proverna i denna studie är koboltinnehållet i zinkblände högre än vad som har rapporterats i tidigare studier av Zinkgruvan, och är bland de högsta globalt. Dessutom tillhandahåller denna studie den första redogörelsen för höga nivåer av gitterbunden kobolt i magnetkis. För vissa prover är det sistnämnda till och med högre än i zinkblände. Således skulle även magnetkisen potentiellt kunna separeras från zinkkoncentratet för att bli av med en del av kobolten i proverna. För de pro

The metamorphosed, stratiform, c. 1.9 Ga Zinkgruvan Zn-Pb-Ag deposit is one of Europe’s largest producers of Zn. Since 2010, disseminated Cu mineralization is also mined from dolomite marble in a hydrothermal vent-proximal position in the stratigraphic footwall. Local enrichments of Co and REE exist in the vent-proximal mineralization types, albeit their distribution is poorly known. This contribution provides new data on the distribution of Co and REE within the Zinkgruvan deposit. LA-ICP-MS analysis suggest that lattice-bound cobalt in sphalerite range between 44 ppm and 1372 ppm, with the lowest and highest values occurring in distal and proximal mineralization, respectively. Proximal Co-rich sphalerite is always Fe-rich. Lattice-bound Co also occur in pyrrhotite; ranging from 52 ppm in distal ore to 1608 ppm in proximal ore. There is a concurrent increase in lattice-bound Ni from 3 ppm to 529 ppm. In proximal ore, Co is also hosted by cobalt minerals such as costibite (27.37 wt.% Co), safflorite (16.21 wt.% Co), nickeline (7.54 wt.% Co), cobaltite (32.74 wt.% Co) and cobaltpentlandite (25.49 wt.% Co). Automated quantitative mineralogy suggest that these minerals are highly subordinate to sphalerite (<70.11%) and pyrrhotite (<14.69%), amounting to <2.88% cobalt minerals with safflorite being most common (up to 2.67%). Cobalt deportment calculations suggest that the proportion of whole-rock Co that is lattice-bound to sphalerite and pyrrhotite ranges from 7.80% to 100%, with sphalerite being the main host. Whole-rock As and Ni contents pose a strong control on whether Co occurs lattice-bound or as Co minerals. LA-ICP-MS analysis show that accessory apatite in proximal, marble-hosted Cu mineralization carries a few thousand ppm ∑REE, but locally up to c. 1.6 wt.% ∑REE. The apatite can be subdivided into two types. Type 1 apatite is characterized by dumbbell-shaped chondrite-normalized REE profiles with relative enrichment of in particular Sm-Tb, depletion

Seminaturliga gräsmarker är en av Europas artrikaste, men mest hotade naturmiljöer. För att rädda och bevara dess arter finns flera olika legala naturskydd med särskilda skötselkrav. Denna studie undersöker om skyddsstatusen gör någon skillnad för mångfalden bland kärlväxter på seminaturliga staggräsmarker. Undersökningen är liten, men trots få replikat pekar analysresultaten ändå på samma tendenser som andra och större studiers resultat. Analyser av insamlade data visar att de skyddade naturområdena har en rikare mångfald av kärlväxter i allmänhet och av naturvårdsarter i synnerhet. Resultaten visar att skötseln av den seminaturliga gräsmarken har betydelse då de skyddade gräsmarkerna har fler hävdgynnade arter. Någon särskild näringspåverkan kan inte påvisas i denna studie, vare sig i skyddade eller icke skyddade områden. De sammanlagda analyserna indikerar att det framför allt är naturskyddet och dess skötselkrav som påverkar mångfalden och artsammansättningen. Upphör hävd som slåtter och bete på seminaturliga gräsmarker leder det till minskad kärlväxtflora, i synnerhet av hävdgynnade arter och slutsatsen blir därmed att legalt skyddade naturmiljöer behövs för att rädda och bevara både hotade arter och hotad mångfald., Semi-natural grasslands are one of Europe's most species-rich, but most threatened natural environments. In order to save and preserve species, there are several different legal nature reserves with special maintenance requirements. This study investigates whether conservation status makes a difference for the diversity of vascular plants in semi-natural grasslands. The study is very small, but despite few replicates, the analysis results still show the same tendencies as other and larger studies have done. Analysis of collected data shows that the protected natural areas have a richer diversity of vascular plants in general and of conservation indicator species in particular. The analysis results show that the management of the semi-natural grassland is important as the protected grasslands contain more species that are depended on mowing and grazing. The combined analyzes indicate that it is above all nature conservation and its management requirements that affect the diversity and species composition. Cessation of mowing and grazing on semi-natural grasslands leads to a reduction in vascular plant flora, especially species that are dependen on mowing and grazing, and the conclusion is thus that legally protected natural environments are needed to save and preserve both threatened species and threatened diversity.

Rangitoto är en vulkanö som ligger nordost om Auckland, Nya Zeeland, och tillhör Aucklands vulkaniska fält (AVF) som består av ca 50 utdöda monogenetiska vulkaner. Eftersom Rangitoto har egenskaper som skiljer sig från de andra vulkanerna i området tror man att området genomgått en förändring och gått in i en ny fas. Det var ca 500 år sedan Rangitoto senast hade utbrott och eftersom storstadsområdet Auckland är beläget intill Rangitoto och ovanpå AVF är det viktigt att undersöka hur utbrottshistorien ser ut för att kunna bedöma riskerna för nya utbrott i framtiden. Det finns olika hypoteser om hur utbrottshistorien ser ut och de som utvärderas i denna studie är att de flesta av utbrotten, som omfattar den så kallade skölduppbyggande fasen, har skett under en period på 1) mindre än 100 år, eller 2) upp emot 500 år. För att undersöka hypoteserna har, i denna studie, 157 basaltprover från 35 av Rangitotos lavaflöden analyserats med paleomagnetiska metoder för att fastställa eventuella variationer i magnetfältets inklination mellan de olika utbrotten. Lavaflödena har delats in i 6 grupper med liknande inklinationsvärden. Variationer i inklination mellan de olika grupperna visar på relativt stora förändringar i magnetfältet, vilket är mest förenligt med hypotes 2. Jämförelser med oberoende referenskurvor antyder dock ett utbrottsförlopp på över tusen år, vilket är oförenligt med båda hypoteserna. Av detta kan följande slutsatser dras: i) att inklinationsvariationerna inte bara reflekterar förändringar i jordens magnetfält, eller ii) att referenskurvorna inte är tillförlitliga inom sina konfidensintervall, eller iii) att dateringarna som ligger till grund för de ursprungliga hypoteserna är felaktiga., Rangitoto is a volcanic island, located northeast of Auckland, New Zealand, and belongs to Auckland Volcanic field (AVF), which consists of c. 50 extinct monogenetic volcanoes. Since Rangitoto has characteristics that makes it different from the other volcanoes in the area, it is believed that the volcanic field has undergone a change and entered a new phase. Rangitoto had its latest eruption about 500 years ago and since the metropolitan area of Auckland is situated close to Rangitoto and on top of the AVF it is important to examine the eruption rate to be able to evaluate the risks for new eruptions in the future. There are different hypotheses about the eruption history of Rangitoto and those that are evaluated in this study are that most of the eruptions, which comprise the shield building phase, occurred during a period of 1) about 100 years, or 2) up to 500 years. To test these hypotheses, 157 samples of basalt from 35 of Rangitoto’s lava flows have been analysed to determine their paleomagnetic directions (or more specifically the inclinations). The lava flows have been divided into 6 groups with similar inclination values. The variations in inclination between the different groups indicate that the magnetic field has changed relatively much, which is more compatible with hypothesis 2. However, comparison with independent reference curves indicates an eruption sequence of over thousand years, which is incompatible with both hypotheses. From this the following conclusions can be drawn: i) that the inclination variations do not only reflect changes in earth’s magnetic field, or ii) that the reference curves are not reliable within their confidence intervals, or iii) that the datings, which the hypotheses are based on, are incorrect.