Search

Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka leveranssäkerheten för halm kopplat till risker på grund av dåliga väderförhållanden vid skörd samt utvärdera regionala skillnader i fyra viktiga odlingsområden i landet. Väderlekens inverkan på halmens vattenhalt i sträng och halmmängd som kunde pressas vid varierande gårdsstorlek, bärgningsperiod och halmmängd undersöktes. Med hjälp av simuleringsmodeller och historiska väderleksdata från 22-23 år beräknades vattenhalten på timbasis för spannmålskärna i den stående grödan och för halm i sträng. Skördetröskning och halmpressning simulerades med en annan modell under samma period, där en kort pressningsperiod till sluten av augusti och en längre period till mitten av september utvärderades. Väderlekens inverkan på pressningsförloppet uppskattades, samtidigt som begränsande och känsliga faktorer identifierades. De årliga pressade halmmängderna beräknades för typgårdar med 100, 300 och 600 ha spannmålsareal, belägna i Västmanland, Östergötland, Västra Götaland och Skåne.

When agriculture is to supply a growing bioeconomy with biomass, straw has been identified as one of residues with the largest potential. As removal of straw from fields will have a negative impact on soil humus development compared with straw incorporation it is important to make sure that a system including straw removal does not negatively effect the long-term soil fertility. As part of the EU-financed project AGROinLOG a Swedish demonstration case was made to supply 80,000 tonnes of winter wheat straw annually to 2nd generation bioethanol production. The straw removal from the case study area of Norrköping and surrounding counties, in the south-eastern part of Sweden, was evaluated from a soil fertility aspect using a model that estimates the sustainability of a cropping system regarding soil fertility and yield levels based on humus content, climate and soil type. The assessment revealed the possibility to remove 230,000 tonnes of winter wheat straw from the surrounding counties of Norrköping without reaching the humus limit. The margin to 80,000 tonnes is large and collecting this amount of winter wheat straw annually may well be possible

This report presents results from the EU project AGROinLOG (Grant Agreement 727921) and especially focuses on the results from a survey looking at the current practices with straw use in Sweden as well as the farmer’s opinion on supplying straw for the production of second-generation biofuel. The survey was developed as a collaboration between LRF (Federation of Swedish farmers) RISE and Lantmännen.The reader can first read about the context within which the survey was developed and analysed. The questions and the methodology are then presented. The main part of the report presents the questionnaire results before drawing conclusions in line with the project’s objectives.The survey shows that about 60% of the straw from farmers participating in the survey, remains in the field while 40% is harvested mostly for animal production. The county of Skåne, the “ÖSÖ” region (Östergötland, Södermanland, and Örebro counties), the region including Uppsala, Stockholm and Västmanland counties, and the county of Västra Götaland have the largest potential for collection of straw for industrial processes in Sweden. However, farmers from these regions are the most concerned about the decrease of soil quality due to straw removal. The current common practices for straw handling in Sweden, including baling, collection, transport, storage and sale, are highlighted.Some interesting conclusions are drawn concerning the logistics needed for the handling of straw for the biobased industry. Moreover, the answers from the survey give some insights concerning a potential “straw contract” between Lantmännen and the farmers. The report also highlights the aspects to be further researched.More information concerning the Swedish contribution to the AGROinLOG project can be found in the public report AGROinLOG (2020a). EU project AGROinLOG (Grant Agreement 727921)

This report is about ley for ethanol production, with focus on the cultivation and handling, and is part of the project " Biofuel from agricultural side streams and straw in a system perspective " financed by the Swedish Energy Agency. The project is a continuation of the issue of secure raw material supply from the EU project AGROinLOG, which is about producing ethanol from straw. In order to be cost effective, ethanol is usually produced in large-scale plants, and with straw as a feedstock a secure supply of large quantities of straw is required. Producing ethanol from ley broadens the raw material base and is an opportunity to secure the supply of raw materials, especially during years with low cereal yields or with difficult harvest conditions for the straw. Introducing ley to a cereal-dominated crop rotation gives many positive effects on the cultivation system and to subsequent crops. There need to be a market and a buyer of the crop for the grain producers to be interested in ley cultivation. This report focuses on how a concept for ley to ethanol could look from the farmer's perspective. One question in the project was if the choice of grass and legumes variety is important. Four varieties of grass, as well as red clover and alfalfa, were harvested and collected in the project, in pure stand from Lantmännen's variety trials in Lännäs and Svalöv. The interviews with farmers conducted in the project showed that nitrogen fixating legumes such as clover and alfalfa are interesting from a farmer’s perspective for the positive effects, they have on the cultivation system. They should preferably be cultivated in combination with a fast-growing grass variety. The analyses that were done to investigate how the different ley species work as substrates for ethanol and bio-oil production showed that all the tested varieties work in these processes. In order to supply an ethanol plant with substrate all year round, the possibility to deliver both fresh and ensiled grass was studied. Fresh ley can be supplied to the plant from late May to late October. Depending on the extent of the fresh ley supply, it is complemented with silage or straw to cover the daily feedstock need. In order to avoid losses and heating of the material before entering the plant, the fresh ley should be harvested continuously every or every second day. Also, the ley should be physically damaged or cut as little as possible during harvesting and handling. The harvesting of fresh grass can be done in two steps. First the grass is mowed and left in swaths on the field. After that a forage wagon picks up the ley followed by transport to the plant. The other option is a direct-harvesting system using a tractor with a direct cut forage wagon and a mower in the front. The grass is cut and directly put in the wagon for transport to the plant. Which system to choose depends on how much grass is to be delivered per occasion and what degree of damage to the structure that is desired before delivery. For the ensiled ley the same kind of large-scale, cost-effective harvesting system usually used for harvesting of ley for animal production is suggested, typically consisting of a mower followed by a self -propelled precision chopper with separate wagons for transport to the plant. Essentially, three actors are involved in the delivery of ley to the ethanol plant, the farmer, the ethanol producer and a contractor who performs one or more steps in the harvesting and handling chain. Depending on the interests and conditions of the actors, two alternatives can be used to describe who is doing what. In option 1, the farmer establishes the ley and sells it on root. Then it is the buyer, or a contractor hired by the buyer, who handles harvesting, transport and storage. Depending on conditions on farm and plant, storage can be done on farm, on an intermediate storage or on plant. Option 2 means that the farmer has a more active role in cultivation, harvesting and transport and delivers the ley to the plant, either fresh at harvest or ensiled during the rest of the year. Two alternative concepts have been identified for delivering ley to ethanol production, where the proximity to the ethanol plant is what distinguishes the concepts. The concept "close" is aimed at farms located a short distance from Agroetanol. Fresh ley grass can be delivered with tractor to the plant during the growing season and ensiled ley grass is delivered by truck from the farm. The short distance makes it more interesting to receive, primarily, liquid residual streams that are produced at the ethanol plant. For the farm "further away" it is primarily silage that can be delivered because the silage has a lower water content compared to fresh ley, which means that it has lower transport costs. Biodrivmedel från jordbrukets sidoströmmar och omväxlingsgrödor i ett systemperspektiv

I denna rapport presenteras ett av tre områden för att effektivisera jordbrukets logistik som undersökts i projektet ”Energieffektivisering av Jordbrukets logistik - fördjupning och utveckling” som har arbetat vidare på resultat från ett tidigare pilotprojekt om energieffektivisering av jordbrukets transporter. De tre områdena är, (1) skiftning av åkermark (2) planeringsverktyg för att simulera, planera och optimera logistikarbetet på gården (3) nyckeltal för logistikarbetet på gårdsnivå för att sporra till effektivisering. Alla tre bedöms som viktiga delar i arbetet med att effektivisera och minska energiåtgång och klimatpåverkan från jordbrukets transporter och i förlängningen livsmedelsproduktionen. I denna rapport har möjligheter att effektivisera maskinanvändningen på jordbruksföretag genom att använda kartläggning och nyckeltal undersökts. Detta har gjorts genom att maskinanvändning på tre gårdar loggats. Dessa gårdar var att betrakta som medelstora gårdar med svenska mått mätt och har olika produktionsinriktningar. Loggning genomfördes av dieselförbrukning och tidsåtgång för totalt nio maskiner på tre gårdar. Loggningsutrustningen kopplades till maskinernas CAN-bus och data laddades ner till Drivecs molntjänst via mobilt bredband. Loggning skedde också av GPS-data där maskinerna befann sig vid en viss tidpunkt och dessa refererades till olika skiften, inomgårdsområden, transportvägar och även t.ex. snöröjning eller annan entreprenadverksamhet. Ur dessa data beräknades nyckeltal manuellt fram för dieselförbrukning och tidsåtgång per gröda, fält och aktivitet. Nyckeltalen svarade mot vad lantbrukarna efterfrågade. För att vara rättvisande och heltäckande behöver loggningen vara mer tillförlitlig och inkludera alla maskiner i växtodlingen. En slutsats var att loggning och nyckeltalsberäkning måste ske helt automatiskt för att fylla en funktion och dessutom behöver nyckeltalet ha metadata som beskriver vad det beskriver, hur det samlats in och hur representativt det är. I projektet undersöktes också vilka möjligheter det fanns till att skicka denna information automatiskt från Drivecs system till LRF Konsults Digital Bonde och där integreras med ekonomiska data. Ytterligare forskning behövs för att nyttiggöra resultaten från detta projekt. Det behövs också målinriktat arbete med både vidareutveckling och kunskapsspridning till jordbrukare. The work presented in this report is one of three different areas of improving the efficiency of agricultural logistics that have been investigated in the project ”Energieffektivisering av Jordbrukets logistik - fördjupning och utveckling”. The three areas are, 1) Shifting of arable land (2) Planning tool for simulating, planning and optimizing logistical work on the farm (3) KPIs for logistics work at farm level to spur efficiency. All three areas are considered to be important parts in the work of reducing energy consumption and climate impact from agricultural transports and in food production. In this report KPIs has been investigated by logging of machine activities on three farms. These farms were medium-sized with different production. Logging of diesel consumption and time required was carried out for a total of nine tractors on three farms. The logging equipment was connected to the tractors' CAN bus and data was downloaded to Drivec's cloud service via mobile broadband. Logging was also done by GPS data where the tractors were at a certain point in time and these were referred to different fields, farm centre areas, transport routes and for example areas where entrepreneurial work such as snow removal is performed. From these data, KPIs were calculated manually for diesel consumption and time consumption per crop, field and activity. The KPIs corresponded to what the farmers wanted but in order to be useful, logging needs to be more reliable and include all machines and activities in the plant production. One conclusion was that in order to utilize KPIs as a driver for change, the logging and KPI calculations must be done automatically and in addition, the KPIs calculated needs to have metadata that describes, for example, how representative the KPI is. The project also investigated the possibilities for sending this information automatically from Drivec's system to LRF Konsult's Digital Bonde and to integrate it with economic data. Further research activities are needed in order to implement the results from this project. Targeted work is needed with both further development and dissemination to farmers.

There are large amounts of unutilized silage from agriculture and from municipalities that harvest meadows and grasslands. This biomass is a disposal problem and a cost. At the same time, there are biogas plants which have an increased demand for substrates that do not compete with the production of feed and food. Unutilized silage can be an excellent biogas substrate provided it is effectively pretreated. This study is conducted as a case study of Jordberga Biogas plant in Skåne (in the south of Sweden), although the results of the project are applicable to other regions in Sweden where unutilized silage exists. The project aim was to study a 20 % replacement of today’s crop-based substrates in Jordberga biogas plant with unutilized silage from agriculture and municipalities. The project has been conducted by RISE Agrifood and Bioscience in collaboration with the German Biomass Research Center (Deutsches Biomasseforschungszentrum, DBFZ), Gasum, County Administrative Board of Skåne and Fogda Farm. The project was divided into three parts. In the first part the amounts of different types of unutilized silage was estimated, from arable land and forage areas at municipalities and County Administrative Boards, for the area around the Gasum Biogas plant in Jordberga, and for Sweden in total. In a second part the adequate technique for pretreatment was identified and tested in practical trials on different types of unutilized silage. In the third part cost calculations were done for the disintegration of the unutilized silage. The study showed that the largest potential for unutilized silage is from forage production. The area of meadows is much less with much lower yield. An assumption was made that 5% of the total amount of unutilized silage bales are available for biogas production. Project calculations showed that 35% of these must be used to substitute 20% of the crop based substrates at Jordberga. Depending on the quality and biogas yield, 12-23 ton DM is needed per day. Based on earlier studies and experiences from the project group, three machines were chosen for the practical tests to disintegrate silage bales; Rot Grind, RS CutMaster and I-GRIND. Roto Grind and I-GRIND used hammermill technique whereas RS CutMaster used knife rotors for disintegration. All three machines managed to disintegrate silage bales with DM-content varying from 40-70% DM. The particle length after disintegration was analyzed and a visual estimation of the effect on particle structure was made. Particle size after disintegration was the same for Roto Grind and RS CutMaster whereas it was considerable longer for I-GRIND. Disintegration worked better on silage with lower DM content regarding both particle size and structure for all tested machines. Based on the test results RS CutMaster had higher total disintegration costs compared with Roto Grind and I-GRIND. The differences in costs was mainly due to lower measured capacity of RS CutMaster, and higher depreciation and maintenance costs of both RS CutMaster and I-GRIND. To lower the costs to same level as Roto Grind and I-GRIND, RS CutMaster would need approximately 40% higher capacity than measured in the tests. Stora mängder outnyttjat ensilage finns inom lantbruket samt när kommun och länsstyrelse skördar de vallar och slåtterängar som de ansvarar för att sköta. Denna biomassa är ofta ett kvittblivningsproblem och en kostnad. Samtidigt efterfrågar biogasanläggningar substrat som inte konkurrerar med produktion av foder och livsmedel. Outnyttjat ensilage kan vara ett utmärkt substrat under förutsättning att det förbehandlas effektivt. Projektet utfördes som en fallstudie av Jordberga biogasanläggning i Skåne där resultaten från projektet är tillämpbara på andra regioner i Sverige där outnyttjad biomassa finns. Projektets syfte var att genom lönsam hantering kunna ersätta 20 % dagens åkerbaserade substrat i Jordberga biogasanläggning med outnyttjat ensilage från lantbruk samt slåtterytor hos kommun och länsstyrelse. Projektet har genomförts av RISE Jordbruk och Livsmedel tillsammans med det tyska biomassaforskningscentrat Deutsches Biomasseforschungszentrum (DBFZ), Gasum, Länsstyrelsen i Skåne och Fogda Farm. Projektet utgjordes av tre delar. En del där mängderna av olika typer av outnyttjat ensilage från jordbruksmark samt slåtterytor hos kommun och länsstyrelse upp-skattades, dels för området runt Gasums biogasanläggning i Jordberga, dels för hela Sverige. En del där lämplig teknik för sönderdelning identifierades och sedan testades i praktiska försök på olika typer av outnyttjat ensilage. Sedan en del där kostnaderna beräknades för hantering och sönderdelning av det outnyttjade ensilaget. Vid uppskattningen av mängderna outnyttjat ensilage visade det sig att den stora potentialen finns från outnyttjat ensilage från vallodling. Arealen befintlig slåtteräng är betydligt mindre och med en betydligt lägre avkastning. Antagandet gjordes att 5% av den totala mängden outnyttjade ensilagebalar är tillgängligt för biogasproduktion. Projektets beräkningar visade att 35% av dessa måste samlas in för att uppnå projektets mål att ersätta 20% av Jordbergas grödbaserade substrat. Beroende på balensilagets kvalitet och biogasutbyte behövs då 12-23 ton ts/dygn. Baserat på tidigare studier och erfarenheter från projektgruppen valdes tre maskiner ut för praktiska sönderdelningstester; Roto Grind, RS CutMaster och I-GRIND. I Roto Grind och I-GRIND sker sönderdelningen med en hammarkvarn medan RS CutMaster har knivar som sönderdelar materialet. Samtliga tre testade maskiner klarade av att sönderdela ensilage med ts-halt varierande mellan 40 och 70%. Strålängden efter sönderdelning analyserades i en sorteringsmaskin och en visuell bedömning gjordes av hur ensilagets struktur påverkats. Den analyserade strålängden för Roto Grind och RS CutMaster var lika, medan I-GRIND gett betydligt längre material. Sönderdelningen fungerade bättre på det fuktigare ensilaget än på det torrare både med avseende på både strålängd och struktur i samtliga maskiner. Baserat på resultaten från våra tester hade RS CutMaster högre totala sönder-delningskostnader än Roto Grind och I-GRIND. Främsta orsakerna till detta är lägre uppmätt kapacitet hos RS CutMaster samt högre inköps- och underhållskostnader för RS CutMaster och I-GRIND. För att komma ner till samma kostnadsnivå skulle RS CutMaster behöva ha ca 40% högre kapacitet än den som uppmättes i testet som gjordes i projektet. Projektet finansierades av Energimyndigheten, Gasum, Länsstyrelsen och Fogda Farm.

Titel: Spegel, spegel på väggen där, säger mig brösten vem jag är? En litteraturstudie om hur kvinnor med bröstcancer upplever det att ha fått sitt/sina bröst opererade. Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor i världen. Behandlingen består av kirurgi och eventuell tilläggsbehandling. Kvinnor som gjort mastektomi pga bröstcancer ställs inför beslutet om och när det ska göras en bröstrekonstruktion. Att drabbas av bröstcancer kan vara en komplex upplevelse som sjuksköterskan behöver ha kunskap om för att bemöta kvinnor med bröstcancer på ett professionellt sätt. Syfte: Syftet med studien är att belysa hur kvinnor med bröstcancer upplever det att ha fått ett eller båda brösten helt eller delvis bortopererade och ibland rekonstruerade. Metod: Litteraturstudien är grundad på nio kvalitativa artiklar som kvalitetsgranskats, analyserats och sammanställts. Artikelsökningen utfördes i databaserna CINAHL och PsycINFO. Resultat: Att ha fått sina bröst opererade upplevdes som att kroppen, självbilden, relationer och livssituationen förändrades. Konklusion: Litteraturstudien visade att kvinnornas upplevelse av mastektomi och bröstrekonstruktion påverkade kvinnorna fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Det är viktigt att som sjuksköterska uppmärksamma kvinnans individuella behov av stöd och förstå vikten av att detta kan påverka kvinnans hela livssituation. Nyckelord: Bröstcancer, bröstkirurgi, kroppsuppfattning, självbild, upplevelse.

For crop-based biogas plants, the cost for buying the crops is a predominant production cost andefficient systems for production, harvesting, transportation and storage are therefore of major importance.Furthermore, there is a discussion going on about competition on land between food andenergy production. EU has decided to strongly limit the production of transportation fuel based oncrops grown on arable land. For crop-based biogas production it is therefore very interesting to examineways to reduce substrate costs for crops as well as to find alternative crops that are not competingwith food production. This project was carried out as a case study for two crop based biogas plants in Jordberga andÖrebro, both of them owned by Gasum AB, former Swedish Biogas International (SBI). The overallaim of the project was to reduce substrate costs by at least 10%, by organizing the supply ofcrops in a new way, combining fresh and ensiled crops. The underlying assumption was that substratecosts could be reduced by feeding fresh crops into the biogas digester during the harvest periodand thereby reduce costs for storage and avoid losses of dry matter during storage. The goal of this project was to improve cost calculations and develop an optimization model forsubstrate supply to analyze how different fresh and ensiled substrates should be best combined tominimize substrate costs during various times of the year. In the previous f3 financed project ”Optimizedlogistics for biogas production” a model based on linear programming was developed for optimizationand strategic planning of the logistics for biogas plants. In the present project, the modelwas further developed to optimize the supply for the year divided into different periods, instead ofon annual basis as in the previous project. [...] För grödbaserade biogasanläggningar är kostnaden för att köpa grödorna en dominerande produktionskostnadoch effektiva system för produktion, skörd, transport och lagring är därför av stor betydelse.Dessutom pågår en diskussion om konkurrens om åkermark för produktion av mat eller energi.EU har beslutat att kraftigt begränsa produktionen av drivmedel baserade på grödor som odlaspå åkermark. För grödor till biogasproduktion är det därför mycket intressant att undersöka sätt attminska substratkostnader för grödor samt att använda grödor som inte konkurrerar med livsmedelsproduktion. Detta projekt genomfördes som en fallstudie för två grödbaserade biogasanläggningar i Jordbergaoch Örebro som båda ägs av Gasum AB, tidigare Swedish Biogas International (SBI). Det övergripandesyftet med projektet var att minska substratkostnaderna med minst 10 % genom att organiseratillförseln av grödor på ett nytt sätt som kombinerar färska och ensilerade grödor. Det underliggandeantagandet är att substratkostnaderna kan minskas genom att under skördeperioden användafärska grödor i biogasprocessen och därigenom minska kostnaderna för lagring och undvikaförluster av torrsubstans under ensilering och lagring. Målet med projektet var att förbättra kostnadsberäkningarna och utveckla en optimeringsmodell försubstrattillförsel för att analysera hur olika färska och ensilerade grödor bäst bör kombineras för attminimera substratkostnaderna under olika tider på året. I det tidigare f3-finansierade projektet ”Optimeradlogistik för biogasproduktion” utvecklades en modell baserad på linjärprogrammering föroptimering och strategisk planering av logistiken för biogasanläggningar. I detta projekt vidareutveckladesmodellen för att optimera tillförseln under olika perioder av året i stället för på årsbasissom i det tidigare projektet. [...]

För att få bättre vetskap om och när det är intressant att börja odla vall i slättbygder måstevallens effekter genom hela växtföljden kvantifieras. Projektets övergripande syfte var attbelysa hur skördenivåer, ekonomi och miljö påverkas när tvååriga blandvallar införs i växtföljdermed ettåriga grödor. Specifika mål var att visa hur produktionskostnad och lönsamhetsamt energi- och proteinproduktion ändras i tre regioner när vall införs i växtföljder. Viutvärderade även energianvändning och miljöpåverkan med livscykelanalys när vall förbiogasproduktion införs i en växtföljd med enbart spannmål i Uppland. De ekonomiskaberäkningarna utgick från typiska växtföljder i Skåne, Västra Götaland och Uppland. Livscykelanalysenjämförde även tre valltyper (ogödslad och gödslad blandvall, samt gödsladgräsvall). Nuvarande riktlinjer för gödsling från Jordbruksverket anger bara meravkastning för grödansom följer direkt efter vall. Vår genomgång av svenska fältförsök illustrerar dock att vall harpotential att höja skördarna även för övriga grödor i växtföljden. Den positiva effekten av vallpå stråsädesskördarna förefaller uppträda redan i första växtföljdsomloppet och ökar sedaninte tydligt över tiden. Med klöver i vallen minskar dessutom behovet av att tillföra kväve.Vall i växtföljden ger även ett lägre ogrästryck vilket minskar behovet av herbicider. En kombination av ökade skördar i andra grödor, minskade kostnader för insatsmedel(bekämpningsmedel och kvävegödsel) per ton producerad vara och genom att grödor medsämre lönsamhet i växtföljden ersattes med vall innebar att lönsamheten förbättrades isamtliga tre områden när vall infördes i växtföljden. Förbättringen av lönsamheten somgenomsnitt för hela växtföljden var störst i den antagna växtföljden i Uppland (1362 kr/ha)och minst i växtföljden i Skåne (993 kr/ha) baserat på ett vallpris på 1,25 kr/kg ts frittlevererat till användare (7 km). I växtföljden i Västra Götaland ökade lönsamheten med1176 kr/ha. Tack vare vallens positiva effekt på övriga grödor kan vall som träda vara ettekonomiskt intressant alternativ i vissa områden när avsättning saknas för vallfoder. De faktiska produktionskostnaderna för blandvallen var lägst i Skåne och högst i Uppland.Eftersom värdet av vallen är större i växtföljder med färre grödor med positiv förfruktseffektatt välja mellan, behövdes ett lägre pris på vallen för att uppnå samma lönsamhet i växtföljdernai Uppland än i Skåne. Genom att föra in en tvåårig vall för biogasproduktion i en växtföljd med tre år spannmål kanodlingen bli nettoleverantör av energi eftersom energivinsten när diesel kan ersättas av biogasär väsentligt större än energianvändningen för hela produktionskedjan för spannmål och vall. Att odla vall för biogasproduktion är positivt ur klimatsynpunkt på flera sätt; fossila bränslenkan ersättas, kolinlagringen ökar och kvävegivorna kan minskas. Det är dock viktigt att metanutsläppenunder biogasprocessen och vid hanteringen av rötresten hålls låga. Klövergräsvall ärsärskilt intressant som biogasgröda eftersom den kan göra vallen självförsörjande på kväve,leverera kväve till nästkommande års gröda vid vallbrott och dessutom genererar en kväverikrötrest som kan ersätta mineralgödsel till andra grödor. Utsläpp av försurande och övergödandeämnen per ton spannmål ökade dock. För att öka intresset för vall i slättbygderna behövs ökade avsättningsmöjligheter. Mer vall imjölk- och nötköttsproduktionen, ökat samarbete mellan djur- och växtodlingsgårdar och vallför produktion av biogas är intressanta möjligheter. På längre sikt kan det bli aktuellt att utvinnakoncentrerat protein för enkelmagade djur ur vallbiomassa. Dock återstår mångautmaningar att lösa för att detta ska kunna implementeras i stor skala.

Detta projekt har genomförts inom ramen för det nationella projektet ”Småskaliga biobränslekedjor” som drivs av Hushållningssällskapet och SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Projektet syftar till att öka intresset för att ta tillvara och förädla lokala biomassor, t.ex. salix, rörflen och halm. Med utgångspunkt i den pelletsproduktionen som idag sker vid Läppe Energi-teknik har teknik och ekonomi vid pelletering av olika råvaror utvärderats. Genom att anordna demonstrationsdagar och studiebesök har också information om småskalig pelletering förmedlats. Vid Läppe Energiteknik gjordes pelleteringsförsök med råvarorna kornhalm, rörflen, salix och träflis. Olika håldiametrar i kvarnsåll och pressmatris testades i flera kombinationer med varje råvara, där pelletspressens kapacitet och elförbrukningen för alla maskiner i kedjan registrerades. Vidare bestämdes de färdiga pelleternas hållfasthet, bulkdensitet och kemiska sammansättning. Insamlade data användes som underlag vid beräkningar av den totala produktionskostnaden inklusive råvara. Beräkningarna gjordes för ett pelletsslag per råvara. Förbränningstester med två brännare utfördes med salix- och träflispellets i en äldre kombipanna. Pelletpressens kapacitet varierade mycket beroende på råvara. Kapaciteten för stråvaror var låg, speciellt för kornhalm, medan den högsta kapaciteten noterades för träflisen. Med låg kapacitet blir det mindre mängd slutprodukt att fördela kostnaderna på, vilket innebär att kapaciteten får stort genomslag på produktions-kostnaden. För kornhalm blev den beräknade kostnaden högst med 3,36 kr/kg pellets, följt av rörflen med 2,55 kr/kg. För salix och träflis blev kostnaden 2,26 respektive 2,15 kr/kg pellets. Den största kostnadsposten vid pelletering hos Läppe Energiteknik utgjordes av råvaran, följt av personalkostnader samt fasta kostnader för maskiner. När det gäller kostnaden per MWh blev skillnaden mellan råvarorna ännu större eftersom värmevärdet i träflis och salix var högre än det i stråvarorna. Den höga produktionskostnaden för stråpellets gör att den idag inte kan konkurrera som bränsle, men väl som ströpellets inom djurhållningen. Det finns dock behov av teknikutveckling för att öka kapaciteten vid tillverkning av pellets från stråvaror. Bulkdensiteten för pellets till villapannor och kaminer ska enligt svensk standard uppgå till minst 600 kg/m3. Detta krav uppfylldes för träflispellets, samt nätt och jämnt för de rörflen- och salixpellets som producerats med en mindre håldiameter i pressmatrisen. Träflispelletsen hade den högsta hållfastheten och uppfyllde kravet för villapellets enligt det tyska DINplus-systemet. Däremot klarade ingen pellets i projektet håll-fasthetskraven enligt den svenska standarden. Vid användning som strö är dock hållfastheten av underordnad betydelse. Hållfasta pellets utan finfraktion är en förutsättning för att få en god utbränning i en brännare som inte har rörliga delar eller någon annan teknik som säkerställer tillräcklig omblandning mellan bränsle och luft.

The use of cereals and other agricultural crops for energy purposes and the increased demand for food world-wide have increased cereal prices. However since energy prices have also increased, it can still be profitable to use cereals for energy production. To date, the cereals used for bioenergy have usually been grown in the same way as food and feed cereals, but there is scope to tailor the cultivation system to the end product. The overall objective of this project was to improve the profitability of cereal cultivation for energy purposes. Changes to the cultivation system in terms of e.g. choice of crop and cultivar, strategies for fertilisation and crop protection and transport/handling of cereals for bioethanol production or combustion were studied. Timeliness costs associated with bioenergy cereals were also examined. The financial impact of changes in the cultivation system for bioenergy cereals was then examined for three typical farms, located in the provinces of Skåne, Östergötland and Uppland. Based on the results obtained, concrete guidelines for farmers were formulated. The average arable area of the typical farms was 203 ha, the farms had a seven-year crop rotation and for all locations winter wheat was the dominant crop but triticale and oats were also included. Two cultivation systems, Traditional and Energy, were examined. In the Energy cultivation system, the winter wheat and triticale were used for bioethanol production in an ethanol plant located in Norrköping (Östergötland), while the oats were used for combustion in plants close to the typical farms. The results showed that cultivation of bioenergy cereals did not differ greatly from cultivation of food/feed cereals. However, when cultivating cereals for bioethanol production it is important to adapt the nitrogen fertilisation strategy to achieve high starch content together with high yields of the specific cultivar grown. The most important change in the Energy system proved to be decreasing the nitrogen fertiliser dose to winter wheat for bioethanol production compared with food winter wheat, by 25 kg per ha and year overall for the typical farms. Yield then decreased by 200 kg per ha. There are currently no cereal cultivars developed specifically for combustion, but plant breeders should work towards producing cultivars that combine high yield with high energy content per kg dry matter. The economic analyses of the typical farms showed that the Traditional system gave higher profits than the Energy system in Uppland and Skåne, but the systems were equally profitable in Östergötland. This was because the ethanol plant was located in Östergötland, so the transport costs were the same for both systems in this province but were higher for the Energy system in Skåne and Uppland. Detailed analysis of the energy cereals grown showed that due mainly to the increased transport costs associated with the ethanol plant being located in Norrköping, the price of winter wheat for ethanol production in Skåne should be 0.06 SEK/kg higher than the price of feed wheat to achieve the same level of profit. In Östergötland the profitability was higher for bioethanol wheat both when delivered at harvest or after storage (in December). For delivery at harvest, for each percentage increase in starch content there was a bonus of SEK 0.02 per kg winter wheat produced, and also higher permitted grain water content on delivery to the ethanol plant. The price of bioethanol wheat could therefore be 0.08 SEK/kg lower at harvest delivery and 0.03 SEK/kg lower at delivery after storage without lowering the profitability compared with feed wheat. For Uppland the profitability for bioethanol wheat was comparable with that of feed wheat. Compared with wheat, the profitability of triticale increased more when it was used for bioethanol instead of feed. The price of oats for combustion rather than for feed could decrease for all typical farms without decreasing profitability due to the subsidy available for cultivation of energy crops and to the decreased transport costs when the combustion plant is located close to the typical farm. In this study timeliness costs had minor effects on overall costs, at most constituting 4% of the total. Lower quality requirements (falling number) on bioethanol wheat compared with food wheat resulted in lower timeliness costs for the Energy system, while timeliness costs for the other cereals studied were similar.

This study examines harvesting systems and presents conclusions on selection of machines for harvesting silage for dairy cows. Achieving a high quality cut of forage requires a high machine capacity and harvesting must be carried out at the optimal time with respect to plant growth stage. Therefore calculation of timeliness costs, which are determined by the time and capacity of harvesting, formed an important part of the study. These calculations require timeliness factors that describe the losses for each day by which harvest is delayed after the date of maximum economic crop value. The timeliness factors were calculated for each cut from data on changes in yield and quality of cuts during the harvest period. Harvesting cost calculations were based on a precision chop forage trailer, a precision chop forage harvester with separate transport trailers and a round baler with integral wrapping. Cost calculations were carried out for three different sizes of machine chain (small (S), medium (M) and large (L)) for each harvest system. The operations included were mowingconditioning, harvesting in the field, transport to storage and loading and packing into a bunker silo. Harvesting costs included the cost of machines, labour and timeliness. In addition, ensiling costs such as bale plastic and the investment, interest and maintenance cost for the bunker silo or the storage area for round bales were included when comparing the harvesting systems. Calculations were made for a three-cut system in conventional (CONV) and organic (ORG) forage production in southern Sweden (Gss) and central Sweden (Ss). When timeliness costs were not considered there was a risk of too low a harvest capacity being chosen. The effect of including timeliness costs when calculating harvesting costs increased with the forage area harvested, since a larger forage area increased the duration of harvest. Table S1 shows harvesting and ensiling costs with 1 km transport distance for 70 hectares of forage in conventional production and 90 hectares in organic production in central Sweden. At short transport distances (1 km), the precision chop forage trailer and the precision chop forage harvester with separate transport trailers had similar harvesting and ensiling costs, while those for round baling were somewhat higher. The precision chop forage harvester with 2 or 3 transport trailers resulted in the lowest costs at 2-7 km transport distance. At longer transport distances (>7 km), the round baler was the cheapest of the harvesting systems studied here. As regards machine capacity, it is clear from Figure S1 that to minimise harvesting costs the smallest machine chain should be used for forage areas less than 60 ha, whereas when the forage area exceeds 90 ha the largest machine chain should be chosen. In the 60-90 ha forage area range, there was little difference in costs between the S, M and L machine chains. For harvest with round bales only the size of the mower-conditioner varied between the machine chains and the largest machine chain had the lowest harvest costs for all forage areas. Machine cooperatives are a good way to lower harvesting costs since for smaller forage areas in particular, increased annual use of the machines decreases the machine costs and allows larger machines to be used to greater capacity. To avoid high timeliness costs it is important that cuts are performed at the optimal time.