Search

Bakgrund: Kommunal hemsjukvård innebär att enskilda personer får hjälp med hälso- ochsjukvård i hemmet av legitimerad personal eller genom delegering. Specialistsjuksköterskanmöter patienter genom sjukdomsförebyggande, sjukvårdande eller hälsofrämjande åtgärder.Våren 2020 drabbade Covid-19 pandemin världen och restriktioner med begränsning avfysiska och sociala kontakter infördes för att minska smittspridning. För att öka kunskap omhur specialistsjuksköterskor kan stödja hemsjukvårdspatienter är det av vikt att inhämtaerfarenheter från hemsjukvård i samband med Covid-19 pandemin.Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter från hemsjukvård i samband medCovid-19 pandemin.Metod: Studien utgår från en kvalitativ explorativ design med induktiv ansats. Åttainformanter har intervjuats enskilt. Data har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Initialt saknades kunskap om smitta och sjukdom, oro och osäkerhet fanns över attbli smittad eller smitta varandra. Restriktioner om att hålla avstånd till varandra och stannahemma vid förkylningssymtom medförde omställning av verksamhet. Anpassningar avpatientvård krävdes inte bara för att det saknades behandlingsriktlinjer utan även för attminimera risk för smitta. Många patienter saknade social kontakt med anhöriga och deupplevdes mer nedstämda. Framgångsfaktorer för hantering av pandemin härleds till ökadsamverkan mellan vårdgivare, ökad kontinuitet av specialistsjuksköterskor hos patienter medbehov av specialistkompetens samt följsamhet till hygienrutiner.Slutsats: Specialistsjuksköterskors erfarenheter under Covid-19 pandemin kan bidra till ökadkunskap och ökad medvetenhet om vikten av beredskap för framtida utmaningar. Utvecklingav nya arbetssätt är betydelsefullt för att bibehålla ett personcentrerat förhållningssätt, främjahälsa och minska psykisk ohälsa inom hemsjukvård.

This article provides a discussion about criminal insanity regulation in Norway, Sweden and the Netherlands, with a focus on the roles of legislators, judges and experts in the concretisation of the legal meaning of criminal insanity. The authors recognise that these three countries reflect different ideal type rule constructions that are interesting to study comparatively. The article addresses the following overall questions: To what extent and in what way do the different rule constructions also involve different views on the roles of legislators, judges and experts? And in case of competing models, which is the better solution? To investigate and eventually answer these questions, the authors analyse the content and legislative considerations of the relevant rules, how these rules are applied and understood by judges and experts, and how different understandings of insanity, of legislators, judges and experts, depend on each other. The authors show how the different rule constructions represent different considerations on the adequate roles of the legislator, judges and experts. They argue that what is important is not what precise division of roles that is settled, but that this interplay functions to secure clear and robust rules, and that each of the three countries has room for improvement in this regard.

Understanding the European Union - where it has its roots and how it works - is not easy. Still, it is an absolutely necessary skill to acquire for the individual to navigate in today's Europe.

Huvudsyftet med det här arbetet är att undersöka om skyddet för individens rättigheter inom EU är tillräckligt för att garantera individen rättssäkerhet om straffrättslig kompetens erkänns inom första pelaren. Arbetet består utöver inledningskapitlet, av tre delar. I den första delen redogörs för straffrättens ställning inom EU. I dagsläget påverkas den nationella straffrätten både av EG-rätten och av det straffrättsliga samarbete som bedrivs inom den tredje pelaren. Det straffrättsliga samarbetet inom unionen har intensifierats de senaste åren. Den utveckling som hittills har ägt rum är likväl nog bara början på en utveckling mot en i hög grad europeiserad straffrätt. Straffrättslig kompetens finns emellertid inte enligt den allmänt vedertagna uppfattningen under första pelaren. Det finns emellertid ett flertal faktorer som talar för att straffrättslig kompetens kan komma att erkännas så som ett annex till gemenskapsrätten. Kommissionen har också lagt fram direktivförslag som utgår från att sådan kompetens redan finns. Om straffrättslig kompetens skulle erkännas under första pelaren skulle detta i princip innebära att den nationella rättstillämparen skulle kunna utdöma straffrättsligt ansvar direkt på grundval av en EG-rättslig förordning. Med anledning av principen om EG-rättens företräde framför nationell rätt oavsett konstitutionell valör skulle detta också innebära att ansvaret att tillgodose individens rättssäkerhet skulle förflyttas från den nationella staten till EU-nivå. Det är därför angeläget mot bakgrund av tanken på att straffrättslig kompetens skall erkännas att undersöka vilket skydd individens rättigheter åtnjuter inom EU. I arbetets andra del undersöks vilken ställning individens rättigheter har inom EU. Denna undersökning utgår från den politiska filosofi som framlades av Thomas Hobbes och John Locke på 1600-talet. Dessa filosofer kan sägas representera två olika synsätt för rättigheters ställning. Det ena synsättet som representeras av John Locke

Int'l J.L. & Psychiatry (Forthcoming)

Objectives: Compulsory mental health care includes compulsory hospitalisation and outpatient commitment with medication treatment without consent. Uncertain evidence of the effects of compulsory care contributes to large geographical variations and a controversy on its use. Some argue that compulsion can rarely be justified and should be reduced to an absolute minimum, while others claim compulsion can more frequently be justified. The limited evidence base has contributed to variations in care that raise issues about the quality/appropriateness of care as well as ethical concerns. To address the question whether compulsory mental health care results in superior, worse or equivalent outcomes for patients, this project will utilise registry‐ based longitudinal data to examine the effect of compulsory inpatient and outpatient care on multiple outcomes, including suicide and overall mortality; emergency care/injuries; crime and victimisation; and participation in the labour force and welfare dependency. Methods: By using the natural variation in health providers' preference for compulsory care as a source of quasi‐randomisation we will estimate causal effects of compulsory care on short‐ and long‐term trajectories. Conclusions: This project will provide valuable insights for service providers and policy makers in facilitating high quality clinical care pathways for a high risk population group.