Search

The first large scale regional provenance analysis of greenstone and diabase adzes in western Norway was undertaken forty years ago. The study identified two social territories, which have been central in Norwegian archaeology ever since. Concerns have later been raised regarding the validity of the results due to the dominance of descriptive macroscopic methods, mostly based on visual examinations, used to identify the different rock types. To evaluate the older study, we have undertaken portable X-Ray Fluorescence Spectroscopy (pXRF) analyses of greenstone adzes distributed in Rogaland County, southwestern Norway. However, there are also challenges pertaining to this type of surfaceconfined analytical technique, such as effects of patination, surface depositions, surface geometry and spectral interferences. Methodological rigorousness and proper documentation are thus vital in order to produce valid data suited for inter- and intra-group comparative lithic provenance studies. Acknowledging the concerns raised, we describe our procedure, including the process of selecting suitable parameters and measures taken regarding the computation and replicability of the measurement results. Our preliminary results suggest that pXRF is indeed a capable non-destructive method for studying the provenance of greenstone adzes. It may also prompt further research into the exploitation of rock, place and identity in the Mesolithic.

The first large scale regional provenance analysis of greenstone and diabase adzes in western Norway was undertaken forty years ago. The study identified two social territories, which have been central in Norwegian archaeology ever since. Concerns have later been raised regarding the validity of the results due to the dominance of descriptive macroscopic methods, mostly based on visual examinations, used to identify the different rock types. To evaluate the older study, we have undertaken portable X-Ray Fluorescence Spectroscopy (pXRF) analyses of greenstone adzes distributed in Rogaland County, southwestern Norway. However, there are also challenges pertaining to this type of surfaceconfined analytical technique, such as effects of patination, surface depositions, surface geometry and spectral interferences. Methodological rigorousness and proper documentation are thus vital in order to produce valid data suited for inter- and intra-group comparative lithic provenance studies. Acknowledging the concerns raised, we describe our procedure, including the process of selecting suitable parameters and measures taken regarding the computation and replicability of the measurement results. Our preliminary results suggest that pXRF is indeed a capable non-destructive method for studying the provenance of greenstone adzes. It may also prompt further research into the exploitation of rock, place and identity in the Mesolithic.

Sektoravgiftsprojektet för Nordre och Mellom Røgden startade med ett förprojekt 2016; ”Inn i det ukjente…” (Mjærum 2015, Amundsen 2017). Det blev sedan en del av projektet "Stein fra inlandets steinalder" vars projektplan fastställdes 2017 (Persson, Amundsen & Nyland 2017). Den ursprungliga planen från 2017 har uppdaterats ett par gånger, senast 2022, men projektets målsättning har inte förändrats. Planen består i att 1/ lokalisera stenåldersboplatser runt Nordre Røgden (Fallsjøen) och Mellom Røgden (Rotbergsjøen), 2/ genomföra bergartsbestämningar av stenåldersfynd från Røgdensjöarna och Osensjöen i östra Hedmark/Innlandet fylke, figur 1. Projektet; "Stein fra inlandets steinalder", har pågått mycket längre än vad det var tänkt. Enligt planen från 2017 skulle projektet avslutas redan samma höst. Planen var då att registreringar skulle genomföras vid Røgden under våren 2017, något som visade sig vara omöjligt. Problemet är välkänt för arkeologi i kraftverksdammar; det är lågvatten i dammarna under slutet av vintern men då ligger det is på botten och när isen smälter är vattennivån redan på väg att höjas. Eftersom stenåldersboplatser i stor utsträckning låg vid stränderna före uppdämningen ligger de idag mestadels under vatten. Røgden består av tre sjöar varav de två nordligaste ingår i vårt registreringsprojekt. De är reglerade upp till 4,5 respektive 2,7 meter över ursprunglig nivå och stränderna från tiden före regleringen är tillgängliga bara tidigt på våren. Registreringarna vid Røgden genomfördes 2018 och 2019 (Amundsen 2018, 2020). Det påträffades totalt 12 nya boplatser och vid kontrollregistrering av tre äldre boplatsfynd gjordes nya fynd på två av dessa. Tillsammans med några äldre fynd är det nu registrerat 23 stenåldersboplatser runt Røgdensjöarna. En av dessa är utgrävd 2010 (Jensen 2011). Projektet; "Stein fra inlandets steinalder" omfattar även en genomgång av stenåldersfynd från Osensjöen. Bakgrunden är sektorsavgiftsprojektet ”Osensjöen på vippen” som genomfördes 2016 (Bratlie et al. 2017). Det projektet omfattade flera delmoment som alla syftade till att undersöka om sjön tippat söderut genom större landhöjning i norr än i söder. Projektet lyckades inte visa på en sådan effekt, men det gjordes stenåldersregistreringar och provgrävningar på flera stenåldersboplatser (Bratlie et al. 2017, Persson 2017, Bjørkli 2018). Från Osensjöen finns dessutom fynd från tidigare stenåldersregistreringar och lösfynd (Nielsen 1950:28ff, Marten 1962, Boaz 1998, Stafseth 2009, H. Amundsen 2011:tab. 24). Vidare har det framkommit ett stenåldersmaterial vid undersökningar på Skavernodden i samband med ett annat sektoravgiftsprojekt (Stene 2019). Inom ramen för projektet "Stein fra inlandets steinalder" har vi katalogiserat stenåldersfynden från Skavernodden (Vedlegg 1). Totalt har vi har behandlat fynd från 32 stenåldersboplatser runt Osensjöen. Vid såväl Røgden som Osensjöen är det förväntat att ett stort antal olika bergarter har använts till att tillverka stenredskap. Det är ett omfattande och komplicerat arbete att försöka spåra varifrån alla dessa kommer. Under projektet ”Osensjöen på vippen” noterades att det förekom kambrisk flinta ibland fynden från sjön, något som inte varit känt sedan tidigare. Sedan tidigare var det känt att det förekom jaspis bland fynden Osensjön (Sjurseike 1994:fig. 11). I rapporten från utgrävningen av Lukashaugen vid Røgden nämner Theis Z.T. Jensen att det bland flintfynden förekommer Kinnekulleflinta (2011:10). Vi menar att jaspis, sydskandinavisk och kambrisk flinta är relativt lätta att känna igen och vi koncentrerar bergartsbestämningar till dessa. Vår undersökning är huvudsakligen genomförd genom att fynden jämförts med referensprover. Det är många naturvetenskapliga metoder som har kommit till bruk när det gäller att bestämma ursprungsplatsen för sten som använts som råmaterial till redskap med skärande eggar. En del av metoderna är destruktiva och en del är dessutom mycket kostsamma. "X-ray fluorescence spectroscopy" (XRF) kan utföras med ett handhållet instrument, metoden är icke-destruktiv, billig och snabb. Om den fungerar så kan ett stort material (1000-tals prov) undersökas relativt enkelt. Vi har genomfört en pilotstudie för att bestämma hur pass användbar en handhållen XRF ær för en bestämning av jaspis från brottet i Flendalen.

Oppdragsgiver: Enter Sakkestad AS Lokaliteten ID 177683 på Sakkastad gnr. 36 i Haugesund kommune ble arkeologisk undersøkt av personale fra Am, UiS i tidsperioden april-juni 2017. De viktigste resultatene fra utgravningen er som følger: • Man påviste sikre, karbondaterte rester (både korn og anleggsspor) etter tidlig dyrking og jordbruksbosetning (senneolitikum – eldre bronsealder) på stedet. Dette er blant de aller eldste sporene etter de første bøndene i denne delen av fylket, og viser at jordbruket var utbredt på denne tiden også i denne delen av Vestlandet. Man fant også spor etter bosetning med korndyrking og avlingshåndtering fra førromersk tid. • Det ble påvist en uvanlig formasjon av ildproduserende anlegg fra førromersk tid, nemlig en tilnærmet rettlinjet «kokegroprekke» bestående av 10 stk. slike anlegg intensjonelt plassert etter hverandre, bare én i bredden. Dette er en type kontekster som er lite kjent fra Vestlandet og Norge, men som er mer utbredt i Sørskandinavia i samme tidsperiode. • De påviste og karbondaterte anleggsporene indikerer at mennesker oppholdt seg jevnlig på stedet fra steinalder til starten av eldre romertid, med innslag av bosetning i huskonstruksjoner. Det ble ikke funnet klare tegn på bosetning her i de senere hundreårene av førreformatorisk tid, dvs. ingen gårdsanlegg fra romertid av og yngre innen lokaliteten. • Pollenanalyse tyder på endringer i landskapet, med avskoging i senneolitikum eller bronsealder etterfulgt av utvidelse av åker- og beitebruk og senere utvikling av lynghei. Dette er i samsvar med landskapsutviklingsprosessen som har blitt påvist av pollenanalyser i andre deler av Rogaland.

Oppdragsgiver: Randaberg kommune Arkeologisk museum gjennomførte undersøkelsen av lokalitet id 161040 i løpet av 10 uker om sommeren 2015. Hele lokalitetsflaten ble avdekket ved hjelp av gravemaskin, strukturene som viste seg i plan ble renset frem og undersøkt ved håndgraving. Undersøkelsen kunne påvise spor etter jordbruksaktiviteter og sporadiske opphold av menneskene siden bronsealderen. I området kunne rester av en rydningsrøys og en godt bevart stakketuft bli dokumentert. Det ble ikke funnet spor etter bosetning eller graver. På grunn av den sparsommelige funntilfanget ble undersøkelsen avsluttet tidligere enn planlagt. Det ble foretatt radiologisk datering av trekull fra 5 forskjellige strukturer. Noe overaskende viste 4 dateringer bronsealder og en datering yngre steinalder. Dette var eldre enn forventet. Jordbruk og sporadisk opphold i undersøkelsesområdet begynte etter disse dateringer allerede 3000 – 4000 år før nå. Sannsynligvis var undersøkelsesområdet en perifert del av en sentral gård i jernalderen, muligvis allerede i bronsealderen. Undersøkelsesresultatene viser til en utnytting av utmarksressurser.

Rapporten omhandler analysearbeid, laboratorietester og feltarbeid knyttet til malingsfjerning på de oppmalte helleristningsfeltene Hell I og Bardal I i Nord-Trøndelag. Dette har vært en arbeidsprosess som har som mål å kunne konstruere en løsemiddelgel tilpasset malingen på Hell og Bardal, som ikke påvirker eller skader berget. Dette har krevd omfattende testing av malingens sammensetting og analyser av bergarten. Videre ble det gjort et feltarbeid der løsemiddelgelen har blitt testet.

The levels of essential metals (Ca, Mg, Fe, Mn, Zn, Cu, Co, Cr, Ni) and toxic metals (Cd, Pb) were determined in the leaves of Croton macrostachyus (traditional medicinal plant) collected from four different regions of Ethiopia (Akaki, Abomsa, Bonga and Dilla) and also in the infusions of leaves collected from Akaki using flame atomic absorption spectrometry. An optimized digestion procedure took 2.5 h for the digestion of 0.5 g of powdered sample with 2 mL of HNO3 and 2 mL of HClO4 at 270 oC while 2 h were needed to digest 25 mL infusion with 4 mL of HNO3 and 1 mL HClO4. The recoveries of metals were in the range 92–103% for the leaves powder and 94–105% for the infusion samples. The mean concentration ranges (mg/g) were Ca (5,823–12,040), Mg (1,971–4,961), Fe (192–581), Mn (157–1,770), Zn (19.5–60.5), Cu (6.31–18.6), Co (1.97–3.45), Cr (2.13–8.75), Ni (2.15–3.80), Cd (0.75–1.08) and Pb (1.05–2.19) for the leave powders and Ca (716–1,776), Mg (16.7–80.9), Fe (1.39–3.34), Mn (2.17–3.40), Zn (0.674–7.88), Cu (1.94–2.31), Co (0.157–0.224), Cr (0.144–1.23), Ni (0.203–0.267), Cd (0.05–0.098) and Pb (0.0148–0.185) for the infusion samples. Among the quantified metals in the infusion samples, Ca showed the highest leaching rate (61.5%) in the 24 h infusion while Fe exhibit the lowest (1%) leaching rate in the 3 h infusion. KEY WORDS: Traditional medicinal plant, Croton macrostachyus, Croton leaves powder, Croton leaves infusion, Major metals, Trace metals, Ethiopia Bull. Chem. Soc. Ethiop. 2015, 29(1), 11-26DOI: http://dx.doi.org/10.4314/bcse.v29i1.2