Search

För cirka ett år sedan, hösten 2004, skedde en intensiv debatt i Sydsvenskan kring hur stadsdelen Rosengård i Malmö presenterats i media. Man menade att mediebilden som presenterats var skev i jämförelse med hur verkligheten faktiskt såg ut. Problemet med att den mediebild som presenteras av förorterna i dagspressen är skev i jämförelse med hur verkligheten ser ut är ingen ny frågeställning. Debatten har de senaste tio åren både kommit och gått kring vilket ansvar massmedia har gentemot förortsområden och dess invånare, som ofta till stor del utgörs av individer från andra kulturer. Tidningarna som säger sig värna om det demokratiska samhället marginaliserar områden som Rosengård genom en alldeles för ensidig bevakning. Istället för att verka för integration blir resultatet tvärtom att klyftorna mellan olika samhällsgrupper vidgas. Vi har valt att titta på Rosengård genom att undersöka den dagliga rapporteringen från Sydsvenskans Malmödel under perioden 1 september, 2005 till och med den 31 oktober 2005. Vi valde att jämföra Rosengård med tre andra stadsdelar i Malmö för att på så sätt se om Rosengård särbehandlades i Sydsvenskan i jämförelse med de andra stadsdelarna. Studien visade precis som vi förmodat att rapporteringen från Rosengård ger en negativ bild av livet i stadsdelen. Artiklar om brott, olyckor och sociala problem dominerar rapporteringen i Sydsvenskan och då inte enbart i Rosengård utan även i de andra stadsdelarna i studien. Vi förmodar att det här är en effekt av dels tidningens nyhetsvärdering samt att man vill reproducera en bild av området som har funnits sedan 1970-talet. Detta är inget som vi tror är medvetet från tidningens sida utan det "sitter i väggarna". Det är tydligt att Sydsvenskan har haft en stor fokus på nyhetsbevakningen av Rosengård men har fortfarande en bit kvar på vägen till en allsidig och korrekt bild av Rosengård. Om tidningen vill ta sitt demokratiska ansvar så måste den arbeta mer med mångfald och bryta loss från gamla värd

Syftet med studien är att belysa, problematisera och diskutera fenomenet Advertiser-Funded Programming eller Avsändar-Finansierade Program som det kallas för på svenska. Avsändar-Finansierade Program är en av de senaste trenderna när det kommer till att integrera organisationskommunikation med massmedia. Annonsörerna har tagit steget från att enbart exponera produkter och varumärken i reklampauser i och mellan program till att nu finnas med som en finansiell aktör i finansierings- och produktionsprocessen. Samtidigt som organisationers externa kommunikation integreras i underhållningsprogrammen minskar publikens möjlighet att värja sig från kommersiella budskap eftersom budskapet blir en del av det redaktionella innehållet. För att hämta åsikter och tankar från personer som direkt berörs av annonsörernas intåg i produktionsprocessen genomfördes kvalitativa intervjuer per telefon med personer som arbetar aktivt med AFP. Teorier som legat till grund för studien har varit Kritisk politisk ekonomi, James Currans tankar om Mediernas relation till samhället, marknadsföringsteori samt teorier om publikens mediekonsumtion. Vi kan notera att ett flertal av programmen som finansierats med Annonsörsbaserat kapital har varit underhållnings- och/eller livsstilsprogram. Genom att annonsörer investerar i program som vänder sig med ett budskap till en publik som har ett intresse av ett visst ämne och samtidigt blandar in underhållningselement i programmet kan möjligheten till ett positivt mottagande hos publiken öka. Om ett intresse för ämnet väcks hos publiken kan programmets genomslagskraft vara mycket stor.

Syftet med studien är att belysa, problematisera och diskutera fenomenet Advertiser-Funded Programming eller Avsändar-Finansierade Program som det kallas för på svenska. Avsändar-Finansierade Program är en av de senaste trenderna när det kommer till att integrera organisationskommunikation med massmedia. Annonsörerna har tagit steget från att enbart exponera produkter och varumärken i reklampauser i och mellan program till att nu finnas med som en finansiell aktör i finansierings- och produktionsprocessen. Samtidigt som organisationers externa kommunikation integreras i underhållningsprogrammen minskar publikens möjlighet att värja sig från kommersiella budskap eftersom budskapet blir en del av det redaktionella innehållet. För att hämta åsikter och tankar från personer som direkt berörs av annonsörernas intåg i produktionsprocessen genomfördes kvalitativa intervjuer per telefon med personer som arbetar aktivt med AFP. Teorier som legat till grund för studien har varit Kritisk politisk ekonomi, James Currans tankar om Mediernas relation till samhället, marknadsföringsteori samt teorier om publikens mediekonsumtion. Vi kan notera att ett flertal av programmen som finansierats med Annonsörsbaserat kapital har varit underhållnings- och/eller livsstilsprogram. Genom att annonsörer investerar i program som vänder sig med ett budskap till en publik som har ett intresse av ett visst ämne och samtidigt blandar in underhållningselement i programmet kan möjligheten till ett positivt mottagande hos publiken öka. Om ett intresse för ämnet väcks hos publiken kan programmets genomslagskraft vara mycket stor.

För cirka ett år sedan, hösten 2004, skedde en intensiv debatt i Sydsvenskan kring hur stadsdelen Rosengård i Malmö presenterats i media. Man menade att mediebilden som presenterats var skev i jämförelse med hur verkligheten faktiskt såg ut. Problemet med att den mediebild som presenteras av förorterna i dagspressen är skev i jämförelse med hur verkligheten ser ut är ingen ny frågeställning. Debatten har de senaste tio åren både kommit och gått kring vilket ansvar massmedia har gentemot förortsområden och dess invånare, som ofta till stor del utgörs av individer från andra kulturer. Tidningarna som säger sig värna om det demokratiska samhället marginaliserar områden som Rosengård genom en alldeles för ensidig bevakning. Istället för att verka för integration blir resultatet tvärtom att klyftorna mellan olika samhällsgrupper vidgas. Vi har valt att titta på Rosengård genom att undersöka den dagliga rapporteringen från Sydsvenskans Malmödel under perioden 1 september, 2005 till och med den 31 oktober 2005. Vi valde att jämföra Rosengård med tre andra stadsdelar i Malmö för att på så sätt se om Rosengård särbehandlades i Sydsvenskan i jämförelse med de andra stadsdelarna. Studien visade precis som vi förmodat att rapporteringen från Rosengård ger en negativ bild av livet i stadsdelen. Artiklar om brott, olyckor och sociala problem dominerar rapporteringen i Sydsvenskan och då inte enbart i Rosengård utan även i de andra stadsdelarna i studien. Vi förmodar att det här är en effekt av dels tidningens nyhetsvärdering samt att man vill reproducera en bild av området som har funnits sedan 1970-talet. Detta är inget som vi tror är medvetet från tidningens sida utan det "sitter i väggarna". Det är tydligt att Sydsvenskan har haft en stor fokus på nyhetsbevakningen av Rosengård men har fortfarande en bit kvar på vägen till en allsidig och korrekt bild av Rosengård. Om tidningen vill ta sitt demokratiska ansvar så måste den arbeta mer med mångfald och bryta loss från gamla värd