Search

Although data reusers request information about how research data was created and curated, this information is often non-existent or only briefly covered in data descriptions. The need for such contextual information is particularly critical in fields like archaeology, where old legacy data created during different time periods and through varying methodological framings and fieldwork documentation practices retains its value as an important information source. This article explores the presence of contextual information in archaeological data with a specific focus on data provenance and processing information, i.e., paradata. The purpose of the article is to identify and explicate types of paradata in field observation documentation. The method used is an explorative close reading of field data from an archaeological excavation enriched with geographical metadata. The analysis covers technical and epistemological challenges and opportunities in paradata identification, and discusses the possibility of using identified paradata in data descriptions and for data reliability assessments. Results show that it is possible to identify both knowledge organisation paradata (KOP) relating to data structuring and knowledge-making paradata (KMP) relating to fieldwork methods and interpretative processes. However, while the data contains many traces of the research process, there is an uneven and, in some categories, low level of structure and systematicity that complicates automated metadata and paradata identification and extraction. The results show a need to broaden the understanding of how structure and systematicity are used and how they impact research data in archaeology and in comparable field sciences. The insights into how a dataset’s KOP and KMP can be read is also a methodological contribution to data literacy research and practice development. On a repository level, the results underline the need to include paradata about dataset creation, purpose, terminology, d, URDAR Riksbankens Jubileumsfond (In19-0135:1)

The challenges related to the management of an increasing number of often poorly documented orphaned archaeological museum collections, described in literature as a 'curation crisis', are growing. This article proposes that writing collection-level object biographies (referring to the notion of Kopytoff) provides a means to generate useful insights into the longue duree of curatorial processes and to understand how curation crises emerge, how to avoid them, and how to manage orphaned, poorly documented and unorganised collections. The potential of using object biographies as a means to tackle the curation crisis is demonstrated through a study of the life history of the Valsgarde collection housed at Gustavianum - Uppsala University Museum relating to a well-known and often-cited archaeological site with the same name. It traces the management and use of the collection and scrutinises the causes and consequences of the problems of curating and making available archaeological collections.

The museum life of archaeological artefacts - A biography of the Valsgärde-collection is a two years master ́s thesis in Archive, Library and Museum studies at Uppsala University in Sweden. It is an object biography of an archaeological collection housed in the university museum Museum Gustavianum in Uppsala. The collection is the result of excavations conducted by Uppsala University in the early 20th century in Valsgärde in Gamla Uppsala parish, Uppland. The aim of the study is to highlight the museum life of archaeological artefacts and relate this to the curation crisis within archaeology, as described in Anglo-American research. Archival material from the museum was examined, using a method inspired by ethnographic content analysis (ECA), in order to write a biography of the curatorial management and use of the collection. The resulting object biography revealed clear signs that the collection had been suffering from problems associated with the curation crisis during its museum life. The perspective offered by the biographical narrative also revealed some long-term issues that resulted in these problems. Both general problems described in research on the curation crisis and issues specific to the Valsgärde-collection is illustrated by this object biography. The study shows that a continuation of the biographies of archaeological artefacts beyond the mere excavation phase offers insights into issues within, as well as possible solutions to, the archaeological curation crisis., Artefakternas museala liv - En biografi över Valsgärdesamlingen är en objektbiografisk studie över den arkeologiska samlingen från utgrävningarna i Valsgärde, Gamla Uppsala socken, Uppland. Studiens underlag har utgjorts av arkivhandlingar från föremålsarkivet Museum Gustavianum Samlingar (MGS) i Uppsala, där även samlingen förvaltas. Studiens syfte var att förlänga artefakters biografier för att inkludera deras museala liv kan se ut och förhålla det till forskning om samlingsförvaltningskrisen. Dess centrala problematik är att insamlingstakten av arkeologiskt material är för intensiv för att samlings- förvaltning ska hinna med. Resultatet blir att samlingar inte kan förvaltas på ett ansvarsfullt sätt i fråga om bevarande och användande. Studiens metod är inspirerad av etnografisk innehållsanalys (ECA), där datainsamlingen börjat med två huvudkategorier; förvaltning och användande. Inom dessa kategorier har arkivens sammansättning fått styra vilka teman som fått framträda under datainsamlingen. Objektbiografin faller inom forskningstraditionen Material culture studies, vars bärande princip är att materialitet är nödvändig för förståelse av sociala och kulturella skeenden. Objektbiografin erbjuder ett perspektiv som tillåter att kunskap om hur samlingen skapats, behandlats och använts, samt hur dess museala kontext sett ut och hur aktörer förhållit sig till den, kan användas för att förstå ett större fenomen, samlingsförvaltningskrisen. Studiens specifika frågeställningar gällde vad för bild arkiven på MGS kunde erbjuda av användande och förvaltning av samlingen samt hur detta förhåller sig till samlingsförvaltningskrisen. Samlingen har varit föremål för kontinuerligt intresse och användande, trots att den inte blivit fullständigt publicerad eller inventerad. Användandet har bestått av utställning såväl som forskning. Dock har brist på en tidig holistisk finansieringsplan gjort att den ut