Search

Denne studiens problemstilling handler om hvordan man som lærer kan arbeide for å forebygge kriminalitet blant ungdomsskoleelever. For å avgrense problemstillingen er det utformet to forskningsspørsmål som handler om 1. viktigheten av tilhørighet og 2. å bygge normative barrierer. I en undersøkelse gjennomført av Ungdata (2021) kommer det frem at 13% av ungdomsskoleelever i Trondheim har vært beruset, 15% har vært i slåsskamp og 18% har blitt tilbudt cannabis det siste året. Dette sier noe om at kriminalitet blant ungdomsskoleelever er et utbredt samfunnsproblem. Å forske på hvordan man kan forebygge kriminalitet er derfor et viktig fenomen å innhente mer kunnskap om. Studiens teorigrunnlag er hovedsakelig knyttet opp mot tilhørighet og normative barrierer, som avgrenses ytterligere gjennom aktuelle delkapitler. Tilhørighet og normative barrierer er sentrale begreper som blir forklart i oppgavens teoridel. Valg av teori er gjort for å best mulig kunne besvare problemstillingen, samt å oppfylle forskningsprosjektets hensikt, gjennom å fungere som et verktøy for læreren, skolen og andre instanser i arbeidet for å forebygge kriminalitet blant ungdomsskoleelever. Dette forskningsprosjektets metode har en kvalitativ tilnærming og et fenomenologisk forskningsdesign. Bakgrunnen for dette valget er at det er forskningsdeltakernes virkelighetsoppfatninger og erfaringer knyttet til oppgavens tematikk som er interessant å vite mer om. Metodevalget ga meg muligheten til å undersøke problemstillingen på et dypere og mer meningsfullt plan. Innhentingen av data ble gjort ved hjelp av semi-strukturerte intervjuer av tre ulike informanter, ansatt i tre ulike instanser. I selve intervjuene ble en utformet intervjuguide anvendt som verktøy for å ikke skli vekk fra tema. Deretter ble intervjuene transkribert og tematisk analysert med hensikt å kunne hente ut de mest sentrale utsagnene i lys av studiens problemstilling. Studien konkluderer med at tilhørighet og normative barrierer kan forstås som avgjørende verktøy for lærerens arbeid med å forebygge kriminalitet blant ungdomsskoleelever. Tilhørighet blir gjennom studien beskrevet som et komplekst begrep. Begrepet blir derfor knyttet opp mot andre fenomener som inkludering, relasjoner og skolen som en risikosone. Alle disse fenomenene er viktige for å skape tilhørighet hos ungdomsskoleelever, og dermed forebygge kriminalitet. Normative barrierer skapes på mange måter som et resultat av tilhørighet. Gjennom positiv sosialisering, som igjen krever en form for tilhørighet, vil man kunne bygge normative barrierer hos individer, slik at det å utøve kriminalitet blir en handling langt unna individets indre verdier og normer. This study’s theme is related to how a teacher can prevent crime among lower secondary school students. To be able to answer this, two research questions have been designed. 1. Is related to the importance of belonging and 2. Is related to creating normative barriers among lower secondary school students. In a survey conducted by Ungdata (2021), it appears that 13% of lower secondary school students in Trondheim have been drunk, 15% have been in a fight and 18% have been offered cannabis over the past year. This tells us something about the crime rate students and that it is a widespread societal problem. Research on how to prevent crime is therefore an important phenomenon to obtain more knowledge about. The study's theory is mainly linked to belonging and normative barriers, which are further delimited through relevant subchapters. The choice of theory is made to be able to answer this study’s main question, as well as to fulfil the purpose of the research project, by acting as a tool for the teacher, the school and other bodies in the work of crime prevention. The research method has a qualitative approach and a phenomenological research design. The reason for this choice is that it is the research participants' perceptions of their own reality and experiences related to the theme of the thesis, that are interesting to know more about. The choice of method gave me the opportunity to investigate the problem in a deeper and more meaningful way. The collection of data was done by using semi-structured interviews of three different informants, employed in three different agencies. In the interviews itself, a designed interview guide was used as a tool, so as not to slip away from the theme. Subsequently, the interviews were transcribed and thematically analysed with the intention of being able to extract the most central statements considering the study's problem. The study concludes that belonging and normative barriers can be understood as crucial tools for the teacher's work to prevent crime among high school students. Belonging is described through the study as a complex concept. The term is therefore linked to other phenomena such as inclusion, relations, and to understand the school as a risk zone. All these phenomena are important to fulfil peoples need to belong somewhere, and thus prevent crime. Normative barriers are in many ways created by the feeling of belonging in a positive environment. Through positive socialization, which also requires a form of belonging, one will be able to build normative barriers in individuals, so that exercising crime becomes an action far away from the individual's inner values and norms.

Målet med rapporten är presentera resultatet av genomförd förstudie samt skapa underlag till nästa steg i projektet som går ut på att utveckla lösningar för några av de utmaningar som identifierats. Delresultat av förstudien har också presenterats på en internationell konferens om kris- och riskkommunikation (Eriksson, Lundälv, & Nilsson, 2021). Inom ramen för detta projekt kommer vi ha möjlighet att hantera ett begränsat urval av alla de utmaningar som identifierats i förstudien. Vår förhoppning är att de utmaningar som vi inte jobbar vidare med kan plockas upp och hanteras av andra personer, organisationer, myndigheter m fl som är intresserade av att förbättra och utveckla kriskommunikation riktad mot olika målgrupper.

Den här forskningsrapporten presenterar resultatet av en förstudie som genomförts inom ramen för projektet Normkreativ krisberedskap. Studien genomfördes under 2020–2021 med syftet att identifiera kommunikationsutmaningar under Covid-19-pandemin (och andra kriser) och inom vilka fält vi behöver utveckla ytterligare metoder för att kommunicera med invånarna för att få dem att ta till sig och agera utifrån krisinformationen. En tidigare genomförd pilotstudie visade på att det finns grupper i samhället som är svårare att nå ut till och kommunicera med, såsom ungdomar och unga vuxna samt personer med olika former av funktionsnedsättningar som är beroende av extra stöd och hjälp utifall en krissituation uppstår. För att uppnå en god krisberedskap är det viktigt att alla människor i ett samhälle är inkluderade och delaktiga och att kriskommunikation är utformad på ett sådant sätt att alla förstår hur den ska tolkas och förstår hur rekommendationer kan anpassas till deras livssituationer. Metoder för datainsamling var fokusgruppsintervjuer med våra samarbetspartners, webbenkäter som skickades ut till kriskommunikatörer i Västra Götalandsregionen och representanter för funktionshinderorganisationer och patientorganisationer. Totalt tre fokusgruppsintervjuer genomfördes med representanter från våra samarbetspartners: Frivilliga Resursgruppen Kungälv (FRG) (två respondenter deltog), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) (två respondenter deltog) och Ale, Lilla Edet och Falköpings kommuner (tre respondenter deltog). Syftet med webbenkäten till kriskommunikatörerna var att skapa en bild av de utmaningar som de möter i sitt arbete med att hantera Covid-19-pandemin. Totalt 38 enkätsvar insamlades. Syftet med enkäten till representanter för funktionshinderorganisationer och patientorganisationer var att skapa en förståelse för hur personer med olika funktionsnedsättningar upplever sin situation under Covid-19-pandemin. Totalt 62 enkätsvar insamlades. De insamlade enkätsvaren analyserades genom en SWOT-analys (Styrkor, Svagheter, Möjligheter och Hot). I rapporten ingår även översikt av relevant forskning på området med fokus på ungas samt personer med funktionsnedsättning hantering av pandemin. Studien resulterade i sju sammanfattande kategorier av kommunikationsutmaningar som vi kan jobba vidare med i nästa steg av projektet: 1. Bristande förståelse för och kunskap om behov, förutsättningar och vad det innebär att skapa krisberedskap hos personer med funktionsnedsättning. Både medlemmar (funktionsnedsatta) och personal (t ex på assistansbolag) saknar kunskap om vad det innebär att skapa krisberedskap hos en person med funktionsnedsättning. 2. Bristande och/eller oförmåga att utveckla digital kompetens. Många av medlemmarna i funktionshinderorganisationer och patientorganisationer har låg digital kompetens och kan därför inte delta i det offentliga samtalet och blir beroende av andrahandskällor från t ex personal och anhöriga. 3. Bristande social krisberedskap. Många medlemmar i funktionshinderorganisationer och patientorganisationer har drabbats av ensamhet och isolering under pandemin vilket leder till utsatthet och att de blir mindre självständiga. 4. Bristande kommunikation med marginaliserade målgrupper. Det har visat sig vara svårt att överbrygga språkbarriärer och nå ut till målgrupper som inte har svenska som modersmål och som lever i socialt utsatta miljöer. 5. Svårigheter att nå ut till icke-digitala målgrupper. Då mycket av kommunikationen sker via digitala kanaler är det svårt att hålla igång en invånardialog med målgrupper utan tillgång till digitala medier. 6. Icke tillräckligt anpassade budskap (till individ och lokala förutsättningar). En icke lokal- och individanpassade kommunikation riskerar att skapa oengagemang och plantera en oförmåga att gå från information till handling/agera då invånarna inte känner igen sig i de nationella budskapen. 7. Bristande tillgång till dialogmetoder för att skapa en förståelse för målgruppernas behov, situation, beteenden och förutsättningar. Det saknas metoder och resurser för att skapa dialog med målgrupper (t ex unga, äldre, personer med invandrarbakgrund, ensamma och isolerade personer, funktionsnedsatta) om deras behov, vad som ligger bakom deras beteenden och hur de vill bli kommunicerade med. Dessa utmaningar kommer att skapa grund för de designmöjligheter som våra samarbetspartners och vi väljer att gå vidare med. Nästa steg i projektet är att sätta upp en designprocess som består av ett antal workshopar där vi i samarbete med målgrupperna undersöker designmöjligheterna och utvecklar alternativ på lösningar. Resultatet av denna förstudie visar att det finns ett behov av att utveckla metoder för att skapa kriskommunikation som är mera lokalt- och individanpassad och som utgår från målgruppers olika förutsättningar och livssituationer. Frågan är hur vi kan skapa en brygga mellan nationell kriskommunikation som sker i form av generella råd och individens specifika förutsättningar och behov? Hur kan en sådan anpassningsbar tillika inkluderande kriskommunikation utformas? Vilken kompetens och vilka resurser behöver invånarna själva för att kunna tolka och anpassa kommunikationen med målet att skapa en krisplan som fungerar i deras liv? Förstudien visar också på ett behov av metoder för att skapa dialog mellan kommun, myndigheter och invånare för att förstå hur olika målgrupper vill bli kommunicerade med och vilka budskapen som skapar relevans för dem.

Introduction. Every year, millions of people are undergoing operation in Sweden. Many patients feel worry, anxiety and fear about this. Preoperative information is of great importance and the way it is communicated. Aim: To illuminate how patients who have undergone surgery experienced the communication and treatment from healthcare professionals and how it affected their wellbeing before an operation. Method: A general literature review based on 9 scientific articles with a qualitative approach. PubMed and CINAHL were the databases used in the literature search. The articles have been quality reviewed and were published between 2003-2020. Result: Patients appreciated when healthcare professionals communicated information that was tailored to their information needs and given in a way that the patient could understand, which reduced their concerns. The best method was individual for each patient. The fact that patients felt seen as individuals had a major impact on their preoperative anxiety. Negative experiences that were highlighted in the studies were when the healthcare professionals didn't have time to talk or when they ignored the patients, which created worry and unnecessary anxiety. Conclusion: Patients appreciate a person-centered treatment where the healthcare professionals looks after and meets the needs of the unique person. By providing good preoperative information with a good treatment and good communication, symptoms such as worry, anxiety and fear can be reduced, and increased well-being created.Keywords: Patient, treatment, communication, nurse, preoperative

Deep penetration laser welding is promising in joining thick (> 10 mm) steel sections. Focused laser beam by drilling vapour cavity, the keyhole, generates deep and narrow welds. Full penetration single-pass joining has a persistent problem with root quality where humping is one of the most frequent imperfection. This strongly hampers the use of high-power laser for thick plate welding. A 16 kW disk laser was used for single-pass welding of 15 mm thick plates in a butt joint configuration. Root humping occurred within a wide range of welding parameters. This provides narrow processing window. By adding an arc source to the laser beam process, the tendency of root humping increases. To achieve humping-free welds and consistent root quality over length, a delicate balance of process parameters is required. High heat input (> 0.50 kJ/mm) was positive to achieve a combination of low hardness (< 325 HV) and good Charpy toughness at -50 °C (> 50 J).