Search

Rationale: In this scoping review we aimed to identify and map available evidence concerning counseling strategies that contribute to effective dietary counseling. Dietary counseling, as component of dietary treatment, is important to empower clients in achieving dietary treatment goals. Methods: Following the PRISMA SCR-Scoping Reviews Statement and Checklist, a systematic search in electronic databases (CINAHL, PsychInfo, Pubmed/Medline, Web of Science, SOC Index, Embase, and Psychology & Behavioral Sciences) was performed in March 2020. No date restriction for year of publication was applied to allow for inclusivity. Studies were included if they were peer-reviewed, quantitative and qualitative, had a primary analysis of empirical work, written in English or Dutch, and focused on dietary counseling in 1-on-1 consultations between dietitians and adult clients (≥18 years). Only studies which gave a description of the effective strategies of dietary counseling were included. Results: Analysis of recurring themes in the 28 included studies revealed seven core counseling strategies that effectively contribute to dietary counseling: 1) connecting to motivation, 2) tailoring the modality of dietary counseling, 3) providing recurring feedback, 4) using integrated dietetic support tools, 5) showing empathy, 6) including clients’ preferences, wishes, and expectations during decision-making, and 7) dietitians having high self-efficacy. Conclusion: Multiple counseling strategies contributing to effective dietary counseling have been identified and mapped. Insights from this scoping review provide a foundation for dietitians to effectively carry out dietary counseling. To work towards effective dietary counseling, further development of an integrated approach that includes combinations of strategies that form a unified whole is required.

Dieetbegeleiding vormt de kern van de dieetbehandeling door diëtisten. Voor de doeltreffendheid van een behandeling is optimale begeleiding cruciaal. Maar welke strategieën dragen bij aan effectieve begeleiding van cliënten?

Dieetbegeleiding vormt de kern van de dieetbehandeling door diëtisten. Voor de doeltreffendheid van een behandeling is optimale begeleiding cruciaal. Maar welke strategieën dragen bij aan effectieve begeleiding van cliënten?

Het ondersteunen en bevorderen van de zorg voor voeding door verpleegkundigen en praktijkondersteuners: dat is het doel van het nieuwe lectoraat Zorg voor Voeding en Gezondheid van de Christelijke Hogeschool Ede. Voor het verbeteren van de praktijk is nauwe samenwerking met de professionals nodig. Daarom zijn bij de start van dit lectoraat wijkverpleegkundigen en praktijkondersteuners betrokken, om hun dagelijkse praktijk rondom zorg voor voeding beter te begrijpen, inclusief hun samenwerking met de diëtist.

Het ondersteunen en bevorderen van de zorg voor voeding door verpleegkundigen en praktijkondersteuners: dat is het doel van het nieuwe lectoraat Zorg voor Voeding en Gezondheid van de Christelijke Hogeschool Ede. Voor het verbeteren van de praktijk is nauwe samenwerking met de professionals nodig. Daarom zijn bij de start van dit lectoraat wijkverpleegkundigen en praktijkondersteuners betrokken, om hun dagelijkse praktijk rondom zorg voor voeding beter te begrijpen, inclusief hun samenwerking met de diëtist.

Bakgrund: Dietisten har idag en självklar plats inom hälso- och sjukvården medspecialkompetens inom nutrition. Tack vare detta kan vårdtiden minskas för patienterna ochäven risken för komplikationer. Utöver nutritionsbehandlingen består dietistens arbetsdag avandra arbetsuppgifter som administration, utbildning för kollegor och allmänheten samtkompetensutveckling. Syfte: Syftet med studien var att undersöka tidfördelningen mellan olika arbetsuppgifterför dietister samt faktorer som kan påverka denna fördelning. Syftet var vidare att studeradietistens inställning till fördelning i tid mellan olika arbetsuppgifter samt i vilkenutsträckning de upplevde arbetet som tillfredställande. Metod: En enkät via Google-forms skickades ut till dietistgrupper på Facebook med mål attnå ut till legitimerade dietister. Enkäten analyserades i SPSS genom användning avparametriska och icke-parametriska test. Resultat: Totalt deltog 104 personer. Överlag såg arbetet lika ut oavsett utbildningsnivå ochålder. Mycket tid gick till patient/klientsamtal för samtliga. Yngre dietister hade merpatientgrupper än äldre medan de äldre hade mer föreläsning. Det fanns en signifikantskillnad mellan arbetsplatser avseende patient/klientsamtal där Öppen vård och Privatverksamhet hade mer patient/klientsamtal. Överlag tyckte deltagarna att tiden var brafördelad medan några kände att det administrativa tog för mycket tid. Slutsats: Till skillnad från ålder och utbildningsnivå verkar arbetsplats vara den faktor sompekar på största skillnad mellan arbetsuppgifter. Administration tog stor del av arbetet menansågs det vara viktigt, och även fast arbetsuppgifterna inte alltid hann bli klara i tid vardietisterna nöjda med sitt arbete. Framtida forskning inom området skulle kunna optimeratidfördelning för att förbättra arbetet och nutritionsbehandling. Background: The dietitian today has an obvious place in health care with special expertise innutrition. Due to the dietitians’ work, the care time and the risk of complications related tomedical treatment can be reduced. In addition to the nutrition treatment, the dietitian´sworking day consists of other tasks, including administration, education for colleagues andthe public, and competence development. Objective: The purpose of this study was to investigate the time management betweendifferent tasks for the dietitians and various factors that impact the time management.Furthermore, the purpose was to study the dietitian’s views on the time management betweenthe tasks and to what extent they perceived the work as satisfactory. Method: A survey using Google Forms was sent out to dietitian groups on Facebook withthe goal of reaching out to registered dietitians. The questionnaire was analyzed in SPSSusing parametric and non-parametric statistical analyses. Results: A total of 104 people participated. Overall, the tasks seemed the same regardless ofeducation level and age. Most time was spent on patient/client meetings. Younger dietitianshad more patient groups than older ones, while they had more lectures. There was asignificant difference between workplaces and patient/client meetings where outpatient careand private caregivers had more time. Overall, they thought that the time was welldistributed, while others some felt that the administration took too much time. Conclusion: Unlike age and level of education, the workplace seems to be the largest factorthat points to a difference between work tasks. Administration took a large part of the work,but it was considered important. And even though the tasks where not always completed ontime, the dietitians were still satisfied with their work. Future research in this area couldoptimize scheduling to improve the work and nutritional therapy.

Sammanfattning Bakgrund Vitamin- och mineralbrister hos gravida kvinnor kan leda till missfall och allvarliga störningar i barnets utveckling. Moderns tarmflora överförs med stor sannolikhet till barnet under förlossningen och kan därför innebära ett viktigt steg i utvecklingen av barnets tarmflora. En tänkbar lösning för att säkra ett adekvat intag kan vara konsumtion av kosttillskott och probiotika. I dagsläget finns osäkra uppgifter om hur många gravida kvinnor som intar tillskott. Syfte Att undersöka hur många gravida kvinnor i Västerbottens län som valde att inta kosttillskott, främst järn och probiotika, samt om det fanns en skillnad mellan olika faktorer och intag. Metod En kvantitativ tvärsnittsstudie där gravida kvinnor (n=1473) från Northpop-studien i Västerbottens län svarade på ett frågeformulär gällande intag av kosttillskott och faktorer som ålder, utbildning, kostregim etc. De statistiska tester som användes var Chi-2-test, oberoende t-test och Mann Whitney U-test. Materialet analyserades i SPSS. Signifikansnivån sattes till p

Bakgrund Sverige är ett mångkulturellt samhälle. I mötet med personer med utländsk bakgrund där språket utgör ett hinder behövs tolkar. Enligt svensk lag bör vård ske på lika villkor utifrån individens förutsättningar. Dietister inom vård och omsorg kan stöta på utmaningar då det ibland uppstår brister i kommunikationen under kostbehandlingen. Detta påverkar behandlingsprocessen negativt och kan potentiellt leda till sämre vårdkvalité och ojämlik vård. Syfte Syftet med studien var att utforska dietisters upplevelser och erfarenheter av tolksamtal vid kostbehandling inom primärvården. Metod En kvalitativ metod tillämpades vid datainsamling. Totalt intervjuades fem verksamma dietister inom primärvården i Uppsala, Umeå och Malmö. Intervjuerna utfördes via telefon och baserades på ett semistrukturerat frågeformulär. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med kvalitativinnehållsanalys med induktiv ansats. Resultat Fem kategorier identifierades, Känsla av ovisshet kring informationsöverföring, Utmaningar vid tolksamtal, Inadekvat kvalité på tolkuppdrag genererar problem, Kompletterande verktyg för säkrare informationsutbyte utöver tolk och Ojämlik vård. Största utmaningen bestod av okvalificerade tolkar som inte uppnådde tillfredställande standard. En känsla av ovisshet kring informationsöverföringen vid oprofessionella tolkmöten kompenserades med kompletterande kommunikationsverktyg. Tolksamtal upplevdes resurskrävande i form av tid- och energi. Samtalen påverkades av olika kommunikativa kulturkrockar. Dietisternas möjlighet att erbjuda en patientsäker och rättvis vård påverkades negativt av dessa begräsningar. Slutsats Tolkar är ett viktigt redskap för att kunna kommunicera behov och erbjuda patientsäker behandling vid interkulturella möten. Bristande kommunikation drabbar både dietister, patienter samt samhälle negativt i form av ineffektiv behandling, dålig patientsäkerhet och onödiga kostnader. Fortsatt forskning är därför viktigt för att skapa bättre kommunikationsmöjligheter och säkrare vård. Background Sweden is a multicultural society. In meeting people with a foreign background where language might be an obstacle interpreters are needed. According to Swedish law, care should be on equal terms based on individual's needs. Dieticians can face challenges since sometimes there are shortcomings in communication during dietary treatment. This affects the treatment and can potentially lead to poorer quality of treatment and unequal care. Purpose The purpose of the study was to explore dieticians’ experiences of working with interpreters in Swedish health care. Method A qualitative method was applied for data collection. In total, five dieticians were interviewed in primary care in Uppsala, Umeå and Malmö. The interviews were conducted by telephone and were based on a semi-structured questionnaire. The interviews were recorded, transcribed and analyzed with qualitative content analysis with an inductive approach. Results Five categories were identified, Sense of uncertainty of information exchange, Challenges with interpreter conversations, Inadequate quality of interpreting assignments generates problems, Complementary tools for safer information exchange other than interpreter and Unequal health care. The biggest challenge was unqualified interpreters who didn´t meet satisfactory standards. A low sense of control of information exchange was therefore handled with complementary communications tools. The meetings were demanding in terms of time and energy. Conversations was influenced by cultural clashes in communication. The dietitians' ability to offer a safe and fair patient care were negatively affected due to these difficulties. Conclusion Interpreters are an important tool for communicating needs and offering patient-safe treatment in intercultural meetings. Lack of communication affects both dieticians, patients and society negatively in the form of ineffective treatment, bad patient security and unnecessary costs. Continued research is therefore important in order to create better communication opportunities and safer health care.

Sammanfattning Bakgrund Det blir allt vanligare att använda E-teknik inom vården. Det finns flera privata företag som erbjuder sjukvård via distans men än finns det inga dietister kopplade till dessa tjänster. Fetma och andra livsstilsrelaterade sjukdomar ökar samtidigt som det blir allt större brist på dietister. Då dietister är en viktig del i behandlingen av flertalet sjukdomar behövs mer kunskap för att se hur dietister kan följa med i utvecklingen av E-hälsa. Syfte med studien var att kartlägga dietisters åsikter om behandling av patienter på distans. Metod En internetbaserad enkätstudie genomfördes på medlemmar i Dietisternas riksförbund (DRF) år 2016. Enkäten var öppen att svara på under två veckor och fick totalt 71 svar. De kvantitativa svaren analyserades med Kruskal Wallis Test och Mann-Whitney U Test. De kvalitativa svaren analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Många deltagare var negativa till ett första behandlingsbesök via distans men positiva till uppföljningsbesök. Fördelar som tidseffektivt och underlättande för patienter som slipper resa nämndes. De flesta deltagarna kände sig trygga i att erbjuda distansvård men önskade bra teknisk utrustning och utbildning i ämnet. De som kände sig trygga med att ge behandling på distans var i högre grad positiva till distansbehandling (p = 0,05). Slutsats Deltagarna hade splittrade åsikter om och hur de ville arbeta med fjärrsamtal. Man såg många fördelar med distansbehandling samtidigt som många uttryckte rädsla för att det personliga mötet skulle bli lidande. Förhoppningarna är att en ökad användning av distansbehandling kan leda till ett mer effektivt arbetssätt och en mer personcentrerad vård.

Bakgrund Ett barns kroppsvikt kan vara ett känsligt ämne. Inom vården är det extra viktigt att man väljer sina ord med omsorg när man behöver förmedla ett jobbigt besked. Det är inte ovanligt att föräldrar reagerar kraftfullt när det rör barns övervikt. Orsakerna till reaktionerna beror ofta på att föräldrar har svårt att se sitt barns verkliga storlek. Det i sin tur kan bero på förändrade kroppsnormer där en lätt övervikt ses som det normala. Syfte Studiens syfte var att undersöka hur kommunikationen kring kroppsvikt upplevs av vården respektive föräldrar vars barn uppfattades ha en ogynnsam kroppsvikt. Metod Semistrukturerade intervjuer användes för insamlandet av upplevelsebaserad information från småbarnsföräldrar och BVC-sjuksköterskor i norra Sverige. Intervjumaterialet analyserades med tematisk analys och en induktiv ansats i enlighet med Braun och Clarke. Resultat Sjuksköterskorna följer Rikshandbokens nationella vårdprogram där det finns råd om känsliga samtalsämnen. I sjuksköterskornas utbildning ingick olika samtalstekniker. Sjuksköterskornas upplevda bekvämlighet kring ämnet kroppsvikt varierade, från obekvämt till problemfritt. De önskade fler dietister eftersom de som fanns inte räckte till för att behandla kroppsviktproblematik. Ett nationellt vårdprogram för överviktiga barn efterfrågades, eftersom det material som fanns tillgängligt inte alltid upplevdes optimalt. Föräldrarna uttryckte starka reaktioner på budskapet om deras barns kroppsvikt. Reaktionerna tycktes grunda sig i tidigare egna erfarenheter relaterat till kropp och kroppsvikt, något som föräldrarna ville skydda sina barn ifrån. Slutsats Det behövs ett samlat material för att ta hand om barn med kroppsviktproblematik. Ju tidigare en ogynnsam kroppsvikt åtgärdas desto mindre skada tar barnen och samhället behöver inte bekosta vård pga. komplikationer och följdsjukdomar. Det behövs även kunskap om hur man på bästa sätt kommunicerar om kroppsvikt med en redan känslig grupp. Background Children’s weight can be a sensitive topic. In child healthcare the choice of words are important when delivering a tough message about a child’s weight. It’s not unusual that parents react forcefully, especially regarding overweight children. Reasons for the reaction are often due to parents’ inability to see the child’s actual size, which may be a result of changing societal body norms where a trend is that we´re getting bigger. Purpose The aim was to explore how the communication between healthcare staff and parents were experienced in relation to children’s unfavourable weight. Method Semi structural interviews were used to collect experiences from parents and healthcare staff in northern Sweden. The interviews were analysed with thematic analysis according to Braun and Clarke. Results The child healthcare nurses were following the Swedish Rikshandboken National healthcare program that include advice about how to talk about sensitive topics. Different communication techniques were included in the nurses’ education. The nurses comfort level when talking to parents about their child’s weight varied from uncomfortable to unproblematic. The nurses wished for more dieticians in the region to better handle the overweight children. A national healthcare program for overweight children was asked for because the material that were available wasn’t optimal to use for this group. The parents reacted strongly to the news about their child’s weight. Their reactions seem to stem from an underlying issue with food and body, something the parents wanted to protect the child from experience in the future. Conclusion A specific material are needed to better care for children with an unfavourable weight. The earlier an unfavourable weight is managed the less harm for the child. It’s considered more cost efficient to promote health than deal with long term consequences. More knowledge is needed for how to best communicate with body-sensitive parents.

Bakgrund Den blivande mammans matvanor under graviditeten är viktiga eftersom hon har ett ökat näringsbehov och försörjer en annan individ. En del av grunden för barnets framtida hälsa och matvanor ges redan i mammans mage. Trots det har studier visat att mammans matintag är otillräckligt jämfört med rekommendationerna samt att intaget av godis och fikabröd ofta ökar under graviditeten. Syfte Syftet med studien var att utforska inställningen till hälsosam och ohälsosam mat, samt hur denna inställning upplevdes påverka matintaget, hos nyblivna förstagångsmammor under graviditeten. Metod Åtta intervjuer genomfördes med nyblivna förstagångsmammor. Intervjuerna genomfördes med en semistrukturerad intervjuguide och spelades in med hjälp av en inspelningsapp. Data som samlades in transkriberades och analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Deltagarna berättade att de ändrade inställningen till sina matvanor då de blev gravida. Det blev allt viktigare att äta en varierad kost innehållande mycket grönsaker och frukt (hälsosam mat), och intaget av snabbmat och produkter innehållande mycket socker minskade (ohälsosam mat). Denna inställning följdes inte under hela graviditeten, och intaget av snabbmat och sockerrika livsmedel ökade under den senare delen. Kostråden från vårdpersonal upplevdes som bristfälliga på grund av att de gavs för få råd, och att mycket information själv fick hämtas från framförallt Livsmedelsverket. Slutsats Deltagarna följde inte sin initiala inställning till upplevd hälsosam och ohälsosam mat under hela graviditeten. Deltagarna efterfrågade även mer information om mat under graviditet från vårdpersonal. Mer stöd och information från vården kan ge den gravida kvinnan bättre förutsättningar till att hålla en hälsosam kost under hela graviditeten.

Bakgrund Virtuell vård innefattar alla digitala vårdlösningar exempelvis telefon, video och chatt och kräver därmed inga fysiska möten. Genom att med hjälp av virtuell vård behandla mindre akuta fall, såsom patienter med Irritable bowle syndrome (IBS), skulle den fysiska vården kunna avlastas och tid och pengar kunna sparas. Syfte Att undersöka uppfattningen av virtuell vård som kostbehandlingsmetod hos individer som genomgår kostbehandlingen FODMAP. Metod I samarbete med företaget Belly Balance skickades en webbaserad enkät ut till företagets medlemmar som genomgick eller hade genomgått företagets virtuella behandlingsprogram Magbalans. De inhämtade svaren (n=47) analyserades i SPSS och testades med hjälp av Fischers Exact Test. Signifikansnivån sattes till p ≤ 0,05. Resultat Några av orsakerna till att deltagarna sökt sig till virtuell vård var upplevd bristande hjälp från den fysiska vården samt smärta och obehag från mag-tarmkanalen. Deltagarna var positiva till virtuell vård och friheten att kunna genomföra behandlingen när och där man ville uppgavs vara en fördel. Merparten av deltagarna upplevde sig hjälpta av behandlingen, de yngre deltagarna i studien (< 47 år) upplevde i högre utsträckning att de blivit hjälpta i form av bättre maghälsa än de äldre deltagarna (≥ 47 år) (p=0,119). Vid utformning av virtuell vård visade studien att ingen hänsyn behöver tas till faktorer såsom ålder och utbildning. Slutsats Deltagarna i studien hade överlag en positiv inställning till och upplevde symtomlindring av virtuell vård som kostbehandlingsmetod, vilket skulle kunna göra den till en framtida aktuell behandlingsmetod för individer med IBS. Då tekniken är under konstant utveckling behövs fler studier, med utgångsläget av dagens tillgång på virtuella verktyg, göras för att kunna dra generaliserbara slutsatser för hur den virtuella vården i framtiden bör utformas. Background Virtual care includes all digital care solutions such as phone, video, and chat. Therefore, virtual care does not require physical meetings. By using virtual care in the treatment of less acute cases, such as patients with Irritable bowel syndrome (IBS), the need for physical meetings would be reduced and time and money could be saved. Objective To investigate the perception of virtual care as the dietary treatment method for individuals undergoing the dietary treatment FODMAP. Method(s) In collaboration with the company Belly Balance, a web-based survey was sent to the companys’ members who underwent or had previously taken part of the companys’ virtual treatment program Magbalans. The obtained responses (n = 47) were analysed in SPSS and tested using Fischers Exact Test. The level of significance was p ≤ 0.05. Results Reasons why the participants requested virtual care were insufficient help from the regular care and pain and discomfort from the gastrointestinal tract. The participants were overall satisfied with the virtual treatment and the freedom to perform the treatment when and where they wanted to was highlighted as positive. Most participants were helped by the treatment, younger participants (< 47 years) perceived to a greater extent that they were helped than the older participants (≥ 47 years). The study showed that no consideration has to be taken for factors such as age and education when planning virtual care. Conclusion The participants in the study had a positive attitude towards and a good effect from the virtual FODMAP dietary treatment. This implies that this treatment approach to a greater extent should be used for individuals with IBS. As the technology is under constant development, more studies, based on today's access to virtual tools, are needed to be able to make generalizable conclusions about how virtual care should be developed in the future.

Bakgrund I Sverige äter barn i 1-5 års ålder ofta flera av dagens måltider på förskola. Matvanor utvecklas och förändras under hela livet, men grunden läggs i unga år. Måltiderna är en del i den pedagogiska verksamheten och när barn och vuxna äter tillsammans ges tillfälle att främja en hälsosam livsstil och ett gott förhållningssätt till mat. Barn påverkas av vad respekterade individer i omgivningen uttrycker om mat. Förhållningssättet till den pedagogiska måltiden är därför intressant. Syftet med studien var att undersöka hur pedagoger i förskolan förhåller sig till den pedagogiska måltiden i enlighet med läroplanen. Metod Observationer av måltider i en förskola i Umeå kommun. Ljudupptagning av fyra pedagoger under fyra dagar genomfördes. Ljudupptagningarna transkriberades och analyserades tillsammans med observationsanteckningar med hjälp av innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat Det fanns tydliga rutiner kring måltidens upplägg, pedagogerna pratade om maten som god. Det lades stor vikt vid bordsskick och pedagogerna lade in egna värderingar i barnens ätande. Måltiderna användes även som lärotillfälle där pedagogerna bl.a. lärde barnen att visa respekt. Det fanns skillnader i hur pedagogerna pratade med flickor respektive pojkar men det fanns även pedagoger som ifrågasatte traditionella könsmönster. Slutsats Till viss del implementerades läroplanen i måltiderna. Eftersom det inte fanns några tydliga riktlinjer kring hur den pedagogiska måltiden skulle nyttjas eller genomföras användes dessa tillfällen olika av pedagogerna i denna studie. Enligt studiens resultat bör pedagoger därför få tydligare utbildning i användandet av den pedagogiska måltiden. Även ett mer aktivt arbete med att införliva läroplanen och värdegrunden i måltidssituationen är önskvärt.

Bakgrund I de senaste årens kostdebatt i Sverige har kritiska och ifrågasättande röster höjts mot dietister från bland annat förespråkare av lågkolhydratkost. Att skapa förtroende är en viktig del i dietistens möte med patienten. Om förtroendet för dietister är skadat kan detta få konsekvenser för dietisten såväl som för patienter på individnivå och folkhälsan på populationsnivå. Syfte Att utforska dietisters upplevelse av förtroende och attityder från patienter, vårdpersonal, media och allmänhet med ett genusperspektiv samt hur dietister gjorde för att bygga förtroende. Metod Studien utfördes med kvalitativ metod, där sju individuella intervjuer med dietister utfördes med hjälp av en semistrukturerad frågeguide. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat Dietisterna uttryckte att patienterna hade förtroende för dem på det stora hela, men att det var något lägre bland överviktiga. Deras viktigaste sätt att bygga förtroende var att skapa ett patientcentrerat samarbete, men också att undvika konflikter. Dietisterna berättade att de kände sig uppgivna inför media. De följde med för att hålla sig uppdaterade, men tog inte plats i debatter. Bilden av dietister som de möttes av utanför arbetet visade sig återkommande vara fördomsfull. När det gällde allmänhetens förtroende var informanterna osäkra på hur det såg ut. Förtroendet från övrig vårdpersonal var gott, men samarbetet fungerade inte som önskat. Slutsats Dietister har i stora drag förtroende hos patienter och vårdpersonal, och jobbar själva aktivt för att bygga det. Överviktiga upplevdes ha lägre förtroende för dietister än andra patientgrupper. Medvetenheten om könets betydelse i patientmötet var låg. Dietister kan behöva ta mer plats utåt för att skapa ett större förtroende i media och bland allmänheten. Background The last decade Sweden has seen a debate about the right diet, where the low-carb movement has raised skeptical voices against dietitians. Trust-building is an important part of the meeting between a dietitian and a patient. If the trust has been undermined, this can have consequences for the dietitian and the patient at an individual level and for the public health at a population level. Objective To explore dietitians experiences of trust from patients, other health care professionals, media and the public with a gender perspective and how dietitians did to build trust. Method The study was executed with qualitative research. Seven individual interviews with dietitians was performed with a semi-structured interview guide. The interviews were recorded, transcribed and analyzed according to qualitative content analysis by Graneheim and Lundman. Results The dietitians expressed that their patients trusted them, but obese patients trusted them less. Their most important way to build trust was to create a patientcentered cooperation, but also to avoid conflicts. The dietitians felt resigned about media. They did not take place in debates, even though they kept up with the latest. The image of dietitians that met them was frequently prejudiced. When it came to the trust of the public, they were not sure about what it really looked like. They did have trust from other health care professionals, but the cooperation did not work as they wished it would. Conclusion On the whole, dietitians have trust from patients and health care professionals and they also work active themselves to build it. Obese patients seemed to have less trust in dietitians than other groups of patients. The awareness of how gender influenced the patient meeting was low. Dietitians could take more place to build trust in media and in the public at large.

Bakgrund NCP är en systematisk, problemlösande metod med ett unikt standardiserat språk som används av yrkesverksamma dietister för dokumentation. Det bidrar till att dietisten agerar utifrån ett kritiskt tänkande där besluten för att hantera patientens nutritionsproblem sker utifrån kunskap av evidensbaserad erfarenhet. Dietisternas Riksförbund (DRF) uppmanar legitimerade dietister att arbeta enligt NCP. Syfte Studiens syfte var att studera svenska dietisters arbete med att ställa nutritionsdiagnoser enligt NCP. Metod En webbaserad enkät utformades. Yrkesverksamma dietister rekryterades via det sociala mediet Facebook samt via DRF:s hemsida. Insamlad data bearbetades i SPSS Statistics 22, och analyserades med Chi-2-test och Correlate Bivariate Spearman. Signifikansnivån bestämdes till p-värde < 0.05. Resultat 119 dietister deltog i studien varav 103 (87 %) skrev nutritionsdiagnoser. I genomsnitt hade dietisterna arbetat i 2 år (1-3 år) med NCP, och över hälften arbetade inom akutsjukvård. Analysen visade att det fanns ett samband mellan antal år dietisterna arbetat med NCP och hur många nutritionsdiagnoser de skrev (r=-0.197, p=0.046). Ett samband visades även mellan tiden dietisterna arbetat med NCP och tiden det tog att skriva nutritionsdiagnoser (r=-0.226, p=0.022). Av de 103 dietisterna som använde NCP ansåg 60 % att deras kunskap och erfarenhet kunde förbättras, 89 % tyckte att nutritionsdiagnoser var användbara. Engelskan i referensbladen tyckte 48 % till viss del var svårtolkad och (n=13) angav att översättning till svenska kunde underlätta arbetet. Det framgick att mer än hälften (53 %) av dietisterna ibland utformade PES-meningar utan att ha funnit passande tecken/symtom i referensbladet. Slutsats Svenska dietister önskar mer kunskap och utbildning i NCP och översättning av referensbladen till svenska skulle sannolikt kunna öka användandet av nutritionsdiagnoser. En vidare implementering av NCP i Sverige behövs. Background The Nutrition care process is a systematic, problem-solving approach with a standardized language used by dietitians for documentation. It stimulates dietitians to critically appraise and take evidence-based decisions on a patient's nutritional problems. The Swedish Association of Clinical Dietitians (DRF) appeals qualified dietitians to work according the NCP. Objective The aim was to study Swedish dietitians’ work with nutrition diagnosis according to the NCP. Method(s) A web-based questionnaire was developed. Dietitians was recruited through the social media Facebook and the DRF website. The collected data were processed in SPSS, analyzed by Chi-2-test and Correlate Bivariate Spearman, with significance level at p < 0.05. Results A total of 119 dietitians responded to the questionnaire and 103 (87 %) of the respondents wrote nutrition diagnosis. The respondents had on average worked with the NCP for 2 years (range 1-3 years), and over half worked in hospitals. There was a correlation between years working according to the NCP and the number of written diagnosis (r=-0.197, p=0.046). Also, the time for writing a nutritional diagnosis was reduced as the experience of working with NCP increased (r=-0.226, p=0.022). It was 60 % that thought their knowledge and experience in NCP could be improved, 89 % stated that the NCP was useful. The English in the reference sheets 48 % of the respondents said partly was difficult to understand and (n=13) wanted them to be translated into Swedish. It showed that more than half (53 %) of the dietitians sometimes composed PES-statements without finding the appropriate signs/symptoms in the reference sheet. Conclusion Swedish dietitians consider themselves to be in need of more knowledge and training in the NCP, and translations of the reference sheets would possibly increase the use of nutrition diagnosis. A further implementation of the NCP is needed in Sweden.

Bakgrund: I Sverige ökar immigrationen för varje år; därmed söker sig fler individer som härstammar från andra länder och kulturer till den svenska sjukvården. Sverige har lagstiftat att hälso- och sjukvårdspersonal skall ge varje individ likvärdig sjukvård.Kommunikation utgör en viktig del i kontakten mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonal. Språk- och kulturella barriärer kan leda till bristande sjukvård för patienten. Detta medför att sjukvårdspersonal kan uppleva att de gör ett sämre jobb vilket kan leda till frustration. Syfte: Syftet med studien var att belysa och utforska dietisters upplevelser av språk- och kulturella barriärer vid mötet med patienter med annat modersmål än svenska. Metod: Utifrån en kvalitativ forskningsmetod intervjuades sex kliniska dietister. Vid intervjuerna användes en semistrukturerad frågeguide. Intervjuerna spelades in och transkriberades ordagrant. Därefter analyserades datat med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: För att kunna ge patienterna en god sjukvård krävdes kreativa tillvägagångssätt för att överbrygga språk- och kulturella barriärer. Informanterna beskrev användning av tolk som ett av de viktigaste hjälpmedlen för att öka den språkliga kommunikationen i mötet med patienten. Det fanns dock aspekter som tydde på att en tolk som inte genomförde sitt arbete professionellt var ett problem som kundepåverka mötet negativt då kontakten med patienten påverkades. Informanterna ansåg att kommunikationssvårigheter kunde leda till bristande behandling vilket i sin tur kunde leda till en känsla av misslyckande och frustration hos informanten. Slutsats: Språk- och kulturella barriärer kan vara ett hinder för att kunna ge patienten den vård dietisten önskar. Trots kreativa lösningar samt användning av tolk finns en risk att kvalitén på sjukvården inte når upp till den nivå lagstiftningen kräver. I samband med en ökad immigration bör rutiner och utbildning kring språk- och kulturella barriärer ses över. Background: Each year the immigration increases in Sweden, as an effect of that, more individuals from other countries and cultures seek help from the healthcare system. The Swedish law states that healthcare providers have an obligation to give each individual equal care. Because communication is a big part of the meeting between the caregiver and the patient, the language and cultural barriers could lead to a lack of care. This also means that healthcare providers may experience a sense of frustration. Objective: The aim of the study was to elucidate and explore clinical dietitians’ experiences of language and cultural barriers during the meeting with patients with a first language other than Swedish. Method: Based on a qualitative research method six clinical dietitians were interviewed. During the interviews a semi-structured interview guide was used. The interviews were recorded and transcribed verbatim. The data was analyzed withqualitative content analysis. Results: In order to give patients good care the dietitians had to use creative approaches to overcome language and cultural barriers. The interpreter was seen as one of the most important instrument during the meeting with the patient, but an interpreter who did not carry out their work in a good way could affect the meeting negatively. The informants felt that communication difficulties could lead to unsuccessful treatmentwhen the message did not reach the patients. This led to a sense of failure and frustration among the informants. Conclusions: Language and cultural barriers can be an obstacle in order to give the patient the care the dietitian wishes. Despite creative solutions and the use of an interpreter there is a risk that the quality of care does not reach the demands according to the Swedish legislation. In conjunction with increased immigration, procedures and education on language and cultural barriers should be reviewed.

Bakgrund: Att kostbehandlingar utförs är först och främst patientens eget ansvar. Dietister arbetar därför med att stödja egenvården och ge råd vid oklarheter. Många dietister använder hjälpmedel för att kunna underlätta patientens vardag, men inga kända studier innan denna har undersökt hur dietister ser på möjligheten att använda mobilapplikationer som hjälpmedel för egenvård.Syfte: Syftet med studien var att undersöka yrkesaktiva svenska dietisters syn på mobilapplikationer som hjälpmedel för patienters egenvård. Samt om synen varierar med dietisternas ålder och arbetsplats.Metod: En webbenkät skickades ut via e-post till svenska dietister. Urvalet gjordes genom Dietisternas Riksförbunds (DRF) medlemsregister. Av utskickade mail så inkom 206 fullständigt ifyllda enkäter. Analysen av materialet utfördes i SPSS (v20, v22). Data analyserades med ANOVA, Kruskal-Wallis, Chi-2 och t-tester där signifikansnivån fastslogs vid p=0,05.Resultat: Nio av tio svenska dietisterna ställde sig positiva till att rekommendera mobilapplikationer. Det fanns inga skillnader mellan ålder och viljan att rekommendera en mobilapplikation. Där fanns dock en skillnad mellan arbetsplatser och viljan att rekommendera mobilapplikationer -arbetande på sjukhus och vårdcentraler var mer villiga att rekommendera mobilapplikationer jämfört med kommunanställda (p=0,02). Majoriteten av dietisterna ansåg att de kunde rekommendera mobilapplikationer om de testat den själv, eller om DRF rekommenderar den.Slutsats: Dietisterna i studien visade stort intresse av att vilja rekommendera mobilapplikationer till patienter för hjälp till egenvård. DRF kan göra en insats för att hjälpa dietisterna bli säkrare på att rekommendera denna typ av hjälpmedel genom att granska de mobilapplikationer som finns idag. Det behövs riktade studier mot specifika patientgrupper, och dietister verksamma med dessa grupper, för att ta reda på hur en mobilapplikation skulle kunna utformas för största användbarhet för patienten.

BAKGRUND Modifierad Atkins Diet (MAD) och ketogenkost är kostbehandlingar som ordineras till barn med svårbehandlad epilepsi. Andra patientgrupper som behandlas med dessa dieter är patienter med glukostransportprotein typ 1-brist. Kostbehandlingarna är kolhydratfattiga och fettrika. I Sverige finns fyra sjukhus som arbetar med MAD och ketogenkost. I dagsläget saknas studier som beskriver hur behandlingarna upplevs av berörda familjer. SYFTE Syftet med studien var att utforska hur föräldrar till barn som behandlas med MAD eller ketogenkost upplever kostbehandlingen. METOD Kvalitativa intervjuer baserade på en halvstrukturerad frågeguide har genomförts. Fem familjer från olika delar av landet deltog i studien. Intervjuerna spelades in med mp3-spelare för att sedan transkriberas ordagrant. Samtalen analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. RESULTAT Föräldrarna berättade om en rädsla och oro inför behandlingsstarten och att introduktionsperioden som familjerna erbjöds inför kostbehandlingen visade sig vara mycket viktig för kommande behandlingsprocess. Föräldrarna upplevde det svårt att tillaga en varierad kost och att det var viktigt med adekvata hjälpmedel och regelbunden vårdkontakt för att kunna tillämpa kostbehandlingen i vardagslivet. Deras behov av stöd förändrades under behandlingsprocessen. Genomgående var att informanterna upplevde att de sociala aktiviteterna anpassades efter kostbehandlingen. Föräldrarna upplevde det som viktigt att ha kontakt med andra familjer i liknade situation. Trots att föräldrarna upplevde flera olika praktiska och sociala problem ansåg de ändå att det positiva, som var kopplat till behandlingens resultat övervägde. En förälder uttryckte sig med orden ”Vi fick tillbaka vårt barn”- vilket återspeglar många föräldrars åsikt om behandlingen. SLUTSATS MAD och ketogenkost kräver mycket tid och kunskap för berörda familjer och påverkar deras vardag både praktiska och socialt. Med stöd från vård, barnomsorg, familj och vänner upplevde föräldrarna att det var lättare att upprätthålla behandlingen. Det finns också ett behov av att få prata med andra föräldrar och familjer som är liknande situationer. BACKGROUND Modified Atkins Diet (MAD) and Ketogenic Diet are treatments prescribed to children suffering from refractory epilepsy. Patients with glucose transporter protein type 1 deficiency are also commonly treated with these diets, which are low in carbohydrates and high in fat. In Sweden, there are four hospitals implementing these treatments, but there is currently not sufficient information on how they are affecting the families. OBJECTIVE The purpose of this study was to explore how parents of children treated with MAD or Ketogenic Diet experience the treatment. METHOD Qualitative interviews based on a semi-structured topic guide was conducted. Five families from different parts of Sweden participated in this study. The interviews were recorded with an mp3 device and transcribed verbatim. Qualitative content analysis was used for data analysis. RESULT The parents disclosed anxiety before the start of the treatment and they acknowledged that the first week of introduction, which they, were offered before the start, proved to be essential for the rest of the treatment process. The families found it difficult to cook a balanced meal according to the dietary requriements, and also that it was important to have adequate resources and routine contact with health services to be able to apply the treatment to daily life. Their need for support changed during the treatment process. The informants believed their social activities were accommodated due to treatment. The parents felt the need to be in contact with other families in a similar situation. One parent expressed him-/herself with the words “We got our child back”, which reflects many parents view, regarding the treatment. CONCLUSION MAD and Ketogenic Diet require a lot of time and knowledge and affect practical and social aspects in daily living. With the support of health care, child care, family and friends, the parents felt it was easier to maintain treatment. The informants also shed light on the necessity of being in contact with other parents and families in similar situations.

BAKGRUND Modifierad Atkins Diet (MAD) och ketogenkost är kostbehandlingar som ordineras till barn med svårbehandlad epilepsi. Andra patientgrupper som behandlas med dessa dieter är patienter med glukostransportprotein typ 1-brist. Kostbehandlingarna är kolhydratfattiga och fettrika. I Sverige finns fyra sjukhus som arbetar med MAD och ketogenkost. I dagsläget saknas studier som beskriver hur behandlingarna upplevs av berörda familjer. SYFTE Syftet med studien var att utforska hur föräldrar till barn som behandlas med MAD eller ketogenkost upplever kostbehandlingen. METOD Kvalitativa intervjuer baserade på en halvstrukturerad frågeguide har genomförts. Fem familjer från olika delar av landet deltog i studien. Intervjuerna spelades in med mp3-spelare för att sedan transkriberas ordagrant. Samtalen analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. RESULTAT Föräldrarna berättade om en rädsla och oro inför behandlingsstarten och att introduktionsperioden som familjerna erbjöds inför kostbehandlingen visade sig vara mycket viktig för kommande behandlingsprocess. Föräldrarna upplevde det svårt att tillaga en varierad kost och att det var viktigt med adekvata hjälpmedel och regelbunden vårdkontakt för att kunna tillämpa kostbehandlingen i vardagslivet. Deras behov av stöd förändrades under behandlingsprocessen. Genomgående var att informanterna upplevde att de sociala aktiviteterna anpassades efter kostbehandlingen. Föräldrarna upplevde det som viktigt att ha kontakt med andra familjer i liknade situation. Trots att föräldrarna upplevde flera olika praktiska och sociala problem ansåg de ändå att det positiva, som var kopplat till behandlingens resultat övervägde. En förälder uttryckte sig med orden ”Vi fick tillbaka vårt barn”- vilket återspeglar många föräldrars åsikt om behandlingen. SLUTSATS MAD och ketogenkost kräver mycket tid och kunskap för berörda familjer och påverkar deras vardag både praktiska och socialt. Med stöd från vård, barnomsorg, familj och vänner upplevde föräldrarna att det var lättare att upprätthålla behandlingen. Det finns också ett behov av att få prata med andra föräldrar och familjer som är liknande situationer. BACKGROUND Modified Atkins Diet (MAD) and Ketogenic Diet are treatments prescribed to children suffering from refractory epilepsy. Patients with glucose transporter protein type 1 deficiency are also commonly treated with these diets, which are low in carbohydrates and high in fat. In Sweden, there are four hospitals implementing these treatments, but there is currently not sufficient information on how they are affecting the families. OBJECTIVE The purpose of this study was to explore how parents of children treated with MAD or Ketogenic Diet experience the treatment. METHOD Qualitative interviews based on a semi-structured topic guide was conducted. Five families from different parts of Sweden participated in this study. The interviews were recorded with an mp3 device and transcribed verbatim. Qualitative content analysis was used for data analysis. RESULT The parents disclosed anxiety before the start of the treatment and they acknowledged that the first week of introduction, which they, were offered before the start, proved to be essential for the rest of the treatment process. The families found it difficult to cook a balanced meal according to the dietary requriements, and also that it was important to have adequate resources and routine contact with health services to be able to apply the treatment to daily life. Their need for support changed during the treatment process. The informants believed their social activities were accommodated due to treatment. The parents felt the need to be in contact with other families in a similar situation. One parent expressed him-/herself with the words “We got our child back”, which reflects many parents view, regarding the treatment. CONCLUSION MAD and Ketogenic Diet require a lot of time and knowledge and affect practical and social aspects in daily living. With the support of health care, child care, family and friends, the parents felt it was easier to maintain treatment. The informants also shed light on the necessity of being in contact with other parents and families in similar situations.

Bakgrund Livsstilsrelaterade sjukdomar är idag den största dödsorsaken i Sverige, men stora möjligheter till både primär och sekundär prevention finns. För att åstadkomma detta är förändringar av kostvanor och livsstil centrala delar. Här har dietisten en viktig roll då dessa förändringar visat sig vara mycket svåra att klara av på egen hand. Men hur upplever dietister arbetet med denna patientgrupp? Ibland kan de känna sig otillräckliga i sin yrkesroll, men de upplever ändå sitt arbete som viktigt. Vidare skulle det vara intressant att undersöka vilka andra tankar och känslor som kan uppkomma hos dietister.Syfte Syftet med studien var att undersöka hur dietister upplever och hanterar att arbeta med patienter som ordineras behandling vilken innefattar en livsstilsförändring där kostomläggning ingår som en central del.Metod Fyra kvalitativa intervjuer genomfördes med dietister som arbetade med livsstilspatienter. Som stöd vid intervjuerna användes en semistrukturerad frågeguide. Intervjuerna spelades in och transkriberades sedan ordagrant. Transkriberat material analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Resultat Dietistens arbete med denna patientgrupp upplevdes som väldigt komplext. Det var inte bara dietisternas eget arbetssätt och egenskaper som påverkade upplevelsen av att behandla dessa patienter. Även patientens beteende och hinder samt de behandlingstekniker som behärskades av dietisten hade en betydande roll. Dietisterna upplevde också att det fanns vissa begränsningar som kunde påverka deras förmåga att ge bästa behandling. Motivation hos patienten upplevdes vara av stor betydelse för att lyckas med en livsstilsförändring.Slutsats Dietister upplever att arbetet med patienter som ska genomgå en livsstilsförändring inbegriper mer än att förmedla kunskaper om kost. Motivationsfrämjande insatser betraktas som dietistens viktigaste redskap vid behandling av denna patientgrupp. Ökad kunskap om sådana behandlingsstrategier skulle därför kunna gynna både dietister och patienter. Background Lifestylerelated diseases are the most common causes of death in Sweden, but there are great options for both primary and secondary prevention. To achieve this, changes in diet and lifestyle are both central elements. Here dietitians play an important role as these changes proved to be very difficult for patients to cope with on their own. How do dietitians experience the work with these patients? Although they may feel inadequate they still feel that their work is important. Furthermore it would be interesting to examine other thoughts and feelings that may arise among dietitians.Objective The objective of this study was to examine how dietitians perceive and manage to work with patients who are prescribed treatment that involves lifestyle changes where changes in diet are central parts.Method Four qualitative interviews were conducted with dietitians working with patients undergoing lifestyle change. A semi structured topic guide was used to broadly shape the interviews. All interviews were digitaly recorded and transcribed verbatim. The transcripts were analysed with qualitative content analysis.Result Dietitians experienced work with patients undergoing lifestyle changes as very complex. Not only the dietitian’s own practice and qualities influenced the experience of treating these patients. Patientbehavior and barriers along with different treatment strategies mastered by the dietitian were also important. Dietitians experienced that there were certain limitations that could affect their ability to provide best treatment. The patients motivation was thought of as very important to achieve lifestyle changes.Conclusion This study suggests that dietitians’ work experience with patients undergoing lifestyle change includes more than just thorough knowledge about food. Promoting motivation is an important tool in treatment of these patients. Increased knowledge about different behavior modification strategies could therefore favour both patients and dietitians.

Bakgrund Livsstilsrelaterade sjukdomar är idag den största dödsorsaken i Sverige, men stora möjligheter till både primär och sekundär prevention finns. För att åstadkomma detta är förändringar av kostvanor och livsstil centrala delar. Här har dietisten en viktig roll då dessa förändringar visat sig vara mycket svåra att klara av på egen hand. Men hur upplever dietister arbetet med denna patientgrupp? Ibland kan de känna sig otillräckliga i sin yrkesroll, men de upplever ändå sitt arbete som viktigt. Vidare skulle det vara intressant att undersöka vilka andra tankar och känslor som kan uppkomma hos dietister.Syfte Syftet med studien var att undersöka hur dietister upplever och hanterar att arbeta med patienter som ordineras behandling vilken innefattar en livsstilsförändring där kostomläggning ingår som en central del.Metod Fyra kvalitativa intervjuer genomfördes med dietister som arbetade med livsstilspatienter. Som stöd vid intervjuerna användes en semistrukturerad frågeguide. Intervjuerna spelades in och transkriberades sedan ordagrant. Transkriberat material analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Resultat Dietistens arbete med denna patientgrupp upplevdes som väldigt komplext. Det var inte bara dietisternas eget arbetssätt och egenskaper som påverkade upplevelsen av att behandla dessa patienter. Även patientens beteende och hinder samt de behandlingstekniker som behärskades av dietisten hade en betydande roll. Dietisterna upplevde också att det fanns vissa begränsningar som kunde påverka deras förmåga att ge bästa behandling. Motivation hos patienten upplevdes vara av stor betydelse för att lyckas med en livsstilsförändring.Slutsats Dietister upplever att arbetet med patienter som ska genomgå en livsstilsförändring inbegriper mer än att förmedla kunskaper om kost. Motivationsfrämjande insatser betraktas som dietistens viktigaste redskap vid behandling av denna patientgrupp. Ökad kunskap om sådana behandlingsstrategier skulle därför kunna gynna både dietister och patienter. Background Lifestylerelated diseases are the most common causes of death in Sweden, but there are great options for both primary and secondary prevention. To achieve this, changes in diet and lifestyle are both central elements. Here dietitians play an important role as these changes proved to be very difficult for patients to cope with on their own. How do dietitians experience the work with these patients? Although they may feel inadequate they still feel that their work is important. Furthermore it would be interesting to examine other thoughts and feelings that may arise among dietitians.Objective The objective of this study was to examine how dietitians perceive and manage to work with patients who are prescribed treatment that involves lifestyle changes where changes in diet are central parts.Method Four qualitative interviews were conducted with dietitians working with patients undergoing lifestyle change. A semi structured topic guide was used to broadly shape the interviews. All interviews were digitaly recorded and transcribed verbatim. The transcripts were analysed with qualitative content analysis.Result Dietitians experienced work with patients undergoing lifestyle changes as very complex. Not only the dietitian’s own practice and qualities influenced the experience of treating these patients. Patientbehavior and barriers along with different treatment strategies mastered by the dietitian were also important. Dietitians experienced that there were certain limitations that could affect their ability to provide best treatment. The patients motivation was thought of as very important to achieve lifestyle changes.Conclusion This study suggests that dietitians’ work experience with patients undergoing lifestyle change includes more than just thorough knowledge about food. Promoting motivation is an important tool in treatment of these patients. Increased knowledge about different behavior modification strategies could therefore favour both patients and dietitians.

SAMMANFATTNING Bakgrund Forskning inom området mat och hälsa har en lång tradition. Däremot finns lite forskning om den praktiska dagliga verksamheten för dietister. Dietister är nöjda med sitt arbete men det finns ett flertal faktorer som gör dem frustrerade såsom t ex tidsbrist. Dietisters verksamhet bygger på konceptet mat och hälsa. Folkhälsa har diskuterats mycket senaste åren då välfärdsjukdomar är ett växande problem. För att förbättra folkhälsan har Fysisk aktivitet på Recept (FaR®) tagits fram, vilket kan skrivas ut av all legitimerad sjukvårdspersonal, inkluderat dietister. Tidigare studier har undersökt hur implementeringen av FaR® har fungerat. I dessa studier har inga dietister medverkat utan enbart annan vårdpersonal. Resultatet har varit att vårdpersonalen har haft en positiv inställning till FaR® men det prioriteras lågt i ett kort perspektiv pga. tidsbrist och bristande rutiner. Arbetssituationen hos vårdgivare har visat sig vara oacceptabel på många sätt enligt tidigare studier. Syfte Att studera dietisters arbetssituation utifrån idén att införa ett nytt arbetsinstrument (FaR®) i den dagliga dietistverksamheten. Metod Individuella kvalitativa intervjuer genomfördes med en frågeguide för att skapa struktur i intervjuerna. Därutöver var intervjun flexibel. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Därefter lades de in i en kvalitativ datamatris för vidare analys. Material Fem dietister inom primärvården från Stockholmsområdet intervjuades. De var mellan 30 och 45 år och hade arbetat mellan 3 och 14 år som dietister. Resultat Intressanta teman såsom dietisters åsikter om hälsa, syn på FaR®, deras arbetssituation samt tvetydiga inställning till arbetet resulterade studien i. Diskussion Dietisterna skulle gärna jobba med helhetsaspekten på hälsa där det både finns rum för kost och fysisk aktivitet. I nuläget krävs dock prioriteringar till fördel för kosten, för att leverera en bra kvalitet på patientbehandlingarna. Vilka faktorer som påverkar arbetstillfredsställelse analyserades i en teorimodell. Vissa starka, positiva faktorer kan väga upp andra negativa, missgynnande faktorer så att tillfredsställelsen av arbetssituationen ändå upplevs bra. Konklusion Denna undersökning har fått agera katalysator för att belysa dietisters arbetssituation. Skulle mer tid och resurser läggas på dietister inom sjukvård och hälsovård skulle möjligtvis FaR® användas i större utsträckning. ABSTRACT Background Research of food and health has been explored for centuries. However little is known about the practical daily work situation among dietitians. Dietitians are mostly satisfied with their work but they also feel frustrated over the fact that they have time limitations. The dietitians work is a mix of food and health. During the last years the public health has been debated because of the rising problems with metabolic diseases. To enhance the public health, a new kind of prescription has been developed, called Physical activity on Prescription (PaP). All authorized medical personnel, including dietitians, have been given the right to prescribe it. The implementation of PaP has previously been studied. No dietitians were represented in these studies but other medical personnel were. They had a positive attitude to PaP but in a short perspective they have given it a low priority because of lack of time and routines. In many ways the work situation among health care providers is unacceptable, according to previous studies. Objective To study the work situation among dietitians with PaP as an illustrating factor. Methods Individualized qualitative interviews were conducted with the assistance of a question sheet to create a structural interview result. To investigate further, the interview was also flexible. The interview was recorded and then transcribed. The transcribed material was then put into a qualitative data matrix for analysis. Subjects/Settings Five dietitians from the primary care in Stockholm were interviewed. They were 30 to 45 years old and have worked as dietitians for 3 to 14 years. Results The study has resulted in many interesting themes such as dietitians view on health and on PaP, their work situation and their ambiguous feelings towards their work. Discussion The dietitians in this study would like to have more time to work with both nutrition and physical activity but for now they are forced to set their priorities to nutrition to deliver a good quality to their patients. Work satisfaction was analyzed in a theory model to determine which factors were the most important. Strong and positive factors showed to compensate for the more negative and disfavorable factors. The result was that the dietitians felt satisfied with their work situation even though there were some unfavorable factors involved. Conclusions This study became a way to discover and highlight the work situation among dietitians. If more time and money would be invested in health care, dietitians would have an opportunity to possibly use PaP in a greater extent.