Search

Denna studies syfte är att öka kunskapen om SO-lärares (samhällsorienterande ämnena) beskrivningarav kunskap och att undersöka hur dessa relaterar till läroplanens utvidgade kunskapsbegrepp, vilketuttrycks som att kunskapsformerna fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet ska förutsätta varandraoch balanseras i undervisningen. Kunskapsbegreppet har en lång historik inom filosofin men är relativtoutforskat i didaktiska sammanhang, vilket kan te sig motsägelsefullt. Kvalitativa intervjuergenomfördes på 10 verksamma SO-lärare och en kvalitativ innehållsanalys valdes som analysmetod. Resultaten visade att lärare har svårt att formulera en egen kunskapssyn när de tillfrågas, men kanutförligt beskriva hur den tar sig uttryck i praktiken genom didaktiska val. Lärarna beskrev enprogression i kunskapsformerna, i betydelsen att faktakunskaper ses som grundläggande ochnödvändiga för att sedan kunna fortsätta att fördjupa förståelsen och slutligen kunna använda sig avkunskaper (färdigheter). Kunskapsformen förtrogenhet var bekant hos lärarna, men svårt att definieraoch förklara vad det betydde, samt ge exempel på vad det kunde innebära i lärarnas praktik. Analysen synliggjorde även fyra epistemiska teman som lärarna förhöll sig till när de talade omkunskap: Kunskap som auktoritet, utbildning, bildning och identitet. Sammanfattningsvis kan sägas attkunskap som auktoritet och utbildning genomsyrade lärarnas planering och bedömning av kunskap,medan kunskap som bildning och identitet gavs ett större utrymme när lärarna undervisade. Möjligavägar för att beskriva och synliggöra lärares kunskapssyner och hur de kan förhålla sig tillkontextuella förutsättningar och den faktiska klassrumsmiljön diskuteras i slutet av uppsatsen.

It has been known for centuries that men live shorter lives than women, but until recently, the biological mechanisms driving this sex bias has been poorly understood. Mosaic loss of chromosome Y (mLOY) refers to chromosome Y aneuploidy, a male specific and the most common somatic mutation in human blood cells. Known risk factors include age, smoking and genetic predisposition. Men with mLOY carry a fraction of blood cells without the Y chromosome, due to its loss from hematopoietic progenitor cells during life. Hence, in a single cell LOY is a binary event causing the absence of almost 2% of the male haploid nuclear genome. When measured in bulk samples, it is present as a continuous mosaicism affecting a fraction of cells. A paper published in 1963 demonstrated that mLOY is frequent in cells of the hematopoietic system in aging men, but it was long viewed as a neutral event. In contrast, recent discoveries demonstrate that mLOY in blood is associated with various forms of cancer, autoimmune conditions, Alzheimer’s disease, cardiovascular events, diabetes as well as age-related macular degeneration. Studies support the hypothesis that mLOY in leukocytes may exacerbate disease processes in other organs. Thus, given the associations with several common diseases, mLOY in blood cells could help explain reduced male longevity. A main aim and a long term goal of the work presented in this thesis is the development of novel methods for improved mLOY detection. Focus here is exploration of analytes such as DNA, RNA and proteins, including studies of bulk samples as well as single cell approaches. Among the evaluated methods are SNP-arrays, ddPCR, WGS, RNA-seq and CITE-seq. Furthermore, a novel method called SPARC was developed for co-detection of the transcriptome and a panel of 92 proteins in single cells. Future methods with clinical utility for mLOY should, in addition to robust detection, be able to simultaneously discriminate mLOY in different types of immune cells. The latter builds on recent results showing cell type specificity with regard to disease associations. To meet these needs, single cell analyses using mLOY associated cell surface proteins have been pursued and proof-of-concept established. Implementation of mLOY screening in general populations has the potential to identify men with increased risk for various disease. It could be envisioned that further medical examination of men affected with mLOY would enable earlier diagnoses of ongoing disease processes as well as serving to guide targeted interventions.

Additional file 1.

Mosaic loss of chromosome Y (LOY) in circulating white blood cells is the most common form of clonal mosaicism1-5, yet our knowledge of the causes and consequences of this is limited. Here, using a computational approach, we estimate that 20% of the male population represented in the UK Biobank study (n = 205,011) has detectable LOY. We identify 156 autosomal genetic determinants of LOY, which we replicate in 757,114 men of European and Japanese ancestry. These loci highlight genes that are involved in cell-cycle regulation and cancer susceptibility, as well as somatic drivers of tumour growth and targets of cancer therapy. We demonstrate that genetic susceptibility to LOY is associated with non-haematological effects on health in both men and women, which supports the hypothesis that clonal haematopoiesis is a biomarker of genomic instability in other tissues. Single-cell RNA sequencing identifies dysregulated expression of autosomal genes in leukocytes with LOY and provides insights into why clonal expansion of these cells may occur. Collectively, these data highlight the value of studying clonal mosaicism to uncover fundamental mechanisms that underlie cancer and other ageing-related diseases.

Mosaic loss of chromosome Y (LOY) is the most common somatic genetic aberration and is associated with increased risk for all-cause mortality, various forms of cancer and Alzheimer's disease, as well as other common human diseases. By tracking LOY frequencies in subjects from which blood samples have been serially collected up to five times during up to 22 years, we observed a pronounced intra-individual variation of changes in the frequency of LOY within individual men over time. We observed that in some individuals the frequency of LOY in blood clearly progressed over time and that in other men, the frequency was constant or showed other types of longitudinal development. The predominant method used for estimating LOY is calculation of the median Log R Ratio of probes located in the male specific part of chromosome Y (mLRRY) from intensity data generated by SNP-arrays, which is difficult to interpret due to its logarithmic and inversed scale. We present here a formula to transform mLRRY-values to percentage of LOY that is a more comprehensible unit. The formula was derived using measurements of LOY from matched samples analysed using SNP-array, whole genome sequencing and a new AMELX/AMELY-based assay for droplet digital PCR. The methods described could be applied for analyses of the vast amount of SNP-array data already generated in the scientific community, allowing further discoveries of LOY associated diseases and outcomes. These authors contributed equally: Jan P. Dumanski, Lars A. Forsberg

Mosaic loss of chromosome Y (LOY) in circulating white blood cells is the most common form of clonal mosaicism, yet our knowledge of the causes and consequences of this is limited. Using a newly developed approach, we estimate that 20% of the UK Biobank male population (N=205,011) has detectable LOY. We identify 156 autosomal genetic determinants of LOY, which we replicate in 757,114 men of European and Japanese ancestry. These loci highlight genes involved in cell-cycle regulation, cancer susceptibility, somatic drivers of tumour growth and cancer therapy targets. Genetic susceptibility to LOY is associated with non-haematological health outcomes in both men and women, supporting the hypothesis that clonal haematopoiesis is a biomarker of genome instability in other tissues. Single-cell RNA sequencing identifies dysregulated autosomal gene expression in leukocytes with LOY, providing insights into how LOY may confer cellular growth advantage. Collectively, these data highlight the utility of studying clonal mosaicism to uncover fundamental mechanisms underlying cancer and other ageing-related diseases.

Belöningssystem är ett styrverktyg som används för att styra en verksamhet till ett eller flera uppsatta mål. Under senare år har belöningssystem börjat ifrågasättas. Teoretiker har genomfört studier som visar på att ett belöningssystems effekter inte alltid är positiva. Med bakgrund till detta ville vi skapa oss en förståelse för vilka effekter bonussystemet har på Länsförsäkringar Kalmar län. Syftet med uppsatsen är att få en förståelse för hur bonussystemet påverkar de anställda på Länsförsäkringar Kalmar län och hur de motiveras att uppnå företagets mål. Uppsatsen är skriven ur ett hermenutiskt synsätt och har tolkats med hjälp av ett resultat utifrån nio kvalitativa intervjuer och teorier inom ämnet. Intervjuerna har genomförts med vice VD samt åtta respondenter från tre olika avdelningar på Länsförsäkringar Kalmar län. Därefter har vi genomfört en tolkning utifrån resultatet och den teoretiska referensramen. Belöningssystemet uppfattas som något positivt i den bemärkelsen att det är trevligt att få extra lön. Den motiverande effekten uppnås inte och det är målen i sig som är motiverande vilket medför att målen och belöningssystemet ses som två olika delar som är svåra att koppla ihop. Det leder till att det är svårt att se en koppling mellan prestation och resultat. Bonusen fungerar därför inte som en motiverande faktor. En intressant frågeställning som inte fick utrymme att svaras på i den här studien är om bonussystemets kostnader överstiger nyttan. Denna frågeställning hade varit intressant att få svar på och är därmed ett förslag till vidare forskning inom området bonussystem.

I detta arbete behandlas polisens verksamhetsstyrning och nya metoder att redovisa de faktiska arbetsinsatserna samt hur dessa metoder att styra och mäta polisens arbete uppfattas av poliser på ingripandeenheten i Sundsvalls närpolisområde. Arbetet bygger på genomförda intervjuer med poliser på ingripandeenheten. Under kapitlet förklaringsmodell sker en genomgång av hur polisen styrs samt förändringen av polisens verksamhetsstyrning och den nya modell som implementerats. Resultaten från intervjuerna visar på att många poliser uppfattar den nya verksamhetsstyrningen som något negativt och en produkt av chefer för chefer. Intervjuerna ger även en bild av att många poliser inte är insatta i det arbetssätt som bör tillämpas i enlighet med den nya modellen. I det avslutande kapitlet diskussion knyts syfte, frågeställningar, förklaringsmodellen och resultatet samman. Den övergripande slutsatsen är att den nya verksamhetsstyrningen är en modell med stor potential men har många brister. Den mest uppenbara är bristen på förankring bland poliserna på ingripandeenheten i Sundsvalls närpolisområde.