Search

Utgångspunkten för detta arbete är mitt intresse för hur vi kan uppmärksamma erfarenheter som så att säga ”sitter i kroppen” så att vi kan reflektera kring dem och därigenom utveckla och fördjupa kunskap. I undersökningen behandlas frågeställningen; Vilken betydelse kan performativa arbetssätt med fokus på sinnliga erfarenheter ha i arbetet med avbildande bildframställningar för elever i grundskolan? Detta har undersökts genom ett bildpedagogiskt experiment samt intervjuer som ett led i att utveckla bilddidaktiska arbetssätt. Studien motiveras utifrån en fenomenologisk kunskapssyn där den reflekterade erfarenheten ses som en förutsättning för kunskap. Den performativa delen av experimentet då uppmärksamhet riktades till sinnliga erfarenheter tycks inte på ett avgörande sätt ha underlättat avbildandet rent tekniskt utifrån min tolkning av gestaltningar och samtal. Istället verkar den ha belyst ett subjektivt perspektiv som visade sig i deras gestaltningar. När deltagarna uppmärksammar och reflekterar över den subjektiva upplevelsen och lyckas gestalta den med, visar sig ett uttryck av närvaro även om bilden rent tekniskt är enkelt gjord. En sinnlig dimension blir synlig och bilderna berättar något om hur det kan upplevas att vara i en viss situation. Detta är en viktig aspekt i estetiska lärprocesser. Ett par av deltagarna tycks ha reflekterat en del kring erfarenheterna i själva görandet men min uppfattning är att det generellt var så att reflektionerna gjordes i intervjusamtalet efter experimentet. Då satte deltagarna ord på upplevelsen och kunde därmed resonera kring skillnader i sina gestaltningar. Detta pekar på vikten av att göra lärprocessen synlig genom reflektion för att kunskap ska omvandlas kvalitativt.

Syftet är att undersöka papper som hantverksmaterial och de sinnliga erfarenheter som framträder i mötet med papper specifikt genom bokbinderi. Jag har sökt svaren på tre frågor som formulerats:Vilka moment är de mest grundläggande i arbete med papper?Vilka sinnliga erfarenheter framträder i den hantverksmässiga lärprocessen av att binda böcker?Hur kan processen att binda böcker beskrivas i termer av lärande?I undersökningen framstod fem moment som grundläggande i arbete med papper. Att mäta, skära, vika, göra hål och sammanfoga. De sinnliga erfarenheterna som framträtt i undersökningen har varit visuella, taktila/kinestetiska samt auditiva. Erfarenheterna kombineras i hantverksprocessen men bygger också på erfarenheter som gjorts i tidigare materialmöten och arbeten, inte enbart genom bokbinderi specifikt. De sinnliga erfarenheterna tillkommer genom uppmärksamhet i dialog med process och material. Exempel på moment som framträtt som i huvudsak sinnliga är mängd styrka som behövs vid tillskärning och håltagning, fuktighetsgrad i papperet vid limning och bedömning av papperets vikt. Jag fann begreppet transaktant användbart för att medvetandegöra hur både den lärande och materialet kan ses som aktiva i den hantverksmässiga lärprocessen. Processen som helhet kan ses som lärande men också att peka ut skeenden i processen som på ett konkret sätt varit avgörande för att förstå erfarenheten som gjordes.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur historieämnet och dess plats i den svenska skolan har diskuterats i den allmänna debatten under 2000-talet, samt hur man i den historiedidaktiska litteraturen försvarar ämnets funktion, relevans och utrymme. Jag har sökt efter vilka begrepp/teman man pratar om, om det rått enighet mellan debattörerna och även mellan dem och den historiedidaktiska litteraturen. Debattmaterialet utgörs av artiklar från dagspressen, tidskrifter och debattböcker, samt Gymnasiekommitténs (2000)betänkande och regeringens proposition. För att få en djupare förståelse för vad som diskuteras har jag dels redogjort för det historiedidaktiska perspektivet, dels givit en historisk bakgrund. Historiken påvisar successiva nedskärningar av historieämnet sedan mitten av 1900-talet, en trend som nu har vänt. Beträffande debatten finns i stort sett inte någon större meningsskiljaktighet mellan de inblandade. Genom historiska kunskaper och ett ökat historiemedvetande anses den egna identiteten stärkas och medverka till ökad förståelse och tolerans för omgivningen. Debatten manifesterar att historieämnet behövs och inte om det behövs. Regeringens beslut att göra historia till nytt kärnämne på gymnasiet bemöttes positivt. Här återfinns dock debattens enda egentliga oenighet, vilken är mellan vuxenperspektivet och ungdomsperspektivet, då elevorganisationerna bland annat anser att en utökning av kärnämnena inkräktar på valfriheten.