Search

Målet för eftervården är att den nyblivna modern skall få vara tillsammans med sitt sjuka nyfödda barn och utifrån behov få stöd, råd och omvårdnad av barnmorskan. När det uppstår ett avancerat vårdbehov hos barnet efter förlossningen separeras i dag modern och barnet på de flesta sjukhus i Sverige. Detta ses av många som oundvikligt eftersom mor och barn kräver vård inom olika verksamheter. Det finns dock flera vinster med att inte separera mor och barn efter förlossningen såsom minskad stress hos modern och mindre påverkan på hennes anknytning till barnet efter förlossningen. Förutom olika vårdrutiner som förhindrar separation är den fysiska vårdmiljön avgörande för en tidig känslomässig närhet vilket i sig har betydelse för barnets hälsa och utveckling. Få studier beskriver mödrars erfarenhet av att få eftervård i samma lokaler, som sitt sjuka nyfödda barn, på en neonatalavdelning. Syftet med denna studie var att undersöka mödrars erfarenheter av att ha fått sin eftervård i samma lokaler som sitt sjuka nyfödda barn som vårdas på en neonatalavdelning. En deskriptiv tvärsnittsstudie valdes som metod. Data insamlades med hjälp av en enkät med kvantitativ och kvalitativ del. En postenkät skickades ut till 200 mödrar som hade varit inskrivna i samband med att modellen för samvård infördes på det sjukhus där de vårdats efter förlossningen. Resultatet av det insamlade data analyserades med hjälp av deskriptiv statistik. Kvalitativa data bestod av fritextsvar som kategoriserades och summerades. Antalet mödrar som svarade på enkäten var 86 vilket motsvarade en svarsfrekvens på 43 procent. Resultatet visade att 92 procent av dem som svarade på enkäten var nöjda med eftervården. Av mödrarna hade 86 procent fått sitta med sitt barn hud-mot-hud så mycket som de önskat och 79 procent hade fått möjlighet att vara delaktiga i sitt barns omvårdnad i den utsträckning de hade velat när barnet vårdades på IVA-sal. Sjuttionio procent angav att de hade fått tillräcklig uppföljning efter förlossningen och 86 procent hade fått det stöd de ansåg sig behövt för egen del. Att de fått kontakt med barnmorska inom rimlig tid efter förlossningen rapporterade 84 procent och färre än häften (48 %) hade fått möjlighet till en genomgång av sin förlossning med barnmorska. Brist på information avseende tidig bröststimulering rapporterades, 51 procent angav att de hade erhållit tillräckligt med information. Tillräckligt utrymme att samtala kring frågor/tankar om sin eftervård uppgav 53 procent av mödrarna. Tre kategorier framkom i analysen av varför modern inte kunnat vara delaktig i vården av sitt barn inom det första dygnet: Moderns tillstånd; Barnets tillstånd; Annan orsak. Fyrtiofyra informanter lämnade fritextsvar under övriga synpunkter, fyra kategorier framkom: otydlighet och avsaknad av eftervård, information och andra negativa synpunkter samt positiva upplevelser. Slutsatsen av föreliggande studie är att mödrarna till största delen hade positiva erfarenheter av att få sin eftervård på en neonatalavdelning tillsammans med sitt sjuka nyfödda barn. Möjliga utvecklingsområden för att förbättra vården är tydligare informationen om tidig bröststimulering, rutiner för uppföljning av förlossningen, möjlighet att samtala kring sin eftervård och att tydliggöra barnmorskans roll i vården. Ytterligare studier behövs för att ta fram kunskap som kan användas i vården gällande samvårdsmodellen på en neonatalavdelning.

Several soapstone quarries are found along the coast of Helgeland in north Norway, including some on islands in the mouth of Vefsnfjorden, where there are significant ancient workings. Several medieval stone churches in the area are built of soapstone. Soapstone vessels are found in grave mounds from the Viking Age. In farm mounds, everyday utensils and rough-outs made from soapstone are commonly found. The most important quarries are briefly presented here, along with the soapstone churches. Provenance studies are used to determine from which quarries the soapstone used in the churches came. The results indicate that such studies may tell us much about the ownership and control of the quarries, the distribution of soapstone for building purposes, the builders of the churches and aspects related to the production and quarrying of soapstone used for building purposes. Norges forskningsråd 210449 Universitetsmuseet i Bergen Tromsø museum - Universitetsmuseet NTNU Vitenskapsmuseet publishedVersion

This book addresses soapstone use in Norway and the North Atlantic region, including Greenland. Although the majority of the papers deal with the Iron Age and Middle Ages, the book spans the Mesolithic to the early modern era. It deals with themes related to quarries, products and associated people and institutions in a broad context. Recent years have seen a revival of basic archaeological and geological research into the procurement and use of stone resources. With its authors drawn from the fields of archaeology, geosciences and traditional crafts, this anthology reflects cross-disciplinary work born of this revival. Norges forskningsråd 210449 Universitetsmuseet i Bergen Tromsø museum - Universitetsmuseet NTNU Vitenskapsmuseet publishedVersion

In the Horvnes cairns in Alstahaug on the coast of Helgeland, North-Norway, people have been buried in the same stone cist or small chamber for hundreds of years in the Iron Age, but in different ways. Why were they buried so differently, and who were these individuals with their partly special equipment? What social ties did the buried individuals have to the farming society? Sandnes, which here represents this society, is a magnate farm in the neighbourhood, known from the Medieval Egils Saga Skalla-Grímssonar. The process of understanding the Horvnes burials and the buried individuals there is here followed from the first impression during the excavations through the understandings given by the investigation of the burial practices in an event-perspective, the results of different analyses and the presentations of the buried individuals. Through this process a new understanding of the burial practice, the identities of the buried individuals and their social ties to the farming society is revealed. Thus, the Horvnes graves function as a peephole into the social life of the coastal farms at Helgeland.

Vulnerable travellers face challenges in the transport environment potentially leading to decreased mobility. A research goal is to find out how to improve railway accessibility by reducing barriers for persons with functional limitations. A method for measuring accessibility has earlier been developed where travel barriers are assigned different weights based on persons’ functional ability and travel behaviour. The more weight placed on a certain barrier, the less accessible and thus less probable a particular journey will be. In the present work, these travel-barrier weights are analysed psychometrically based on the replies to questions about ease or difficulty of accessing travel with various barriers in responses given by 162 older long-distance travellers. An invariant measure theory approach (Rasch) is employed that allows (i) transformation of ordinal questionnaire data onto a quantitative interval scale; and (ii) separate measures of barrier level of challenge and person capability. A principal component analysis revealed three main clusters: 1) mainly ergonomically related questions; 2) mainly informational/cognitive; while cluster 3) is a mix of these two. Correlations are investigated between perceived accessibility and functional ability, and between person capability and functional ability. Independent sources of measurement uncertainty (e.g. under-estimation of scores) are distinguished from separate estimates of task challenge and individual travel capability. These independent sources are accounted for in estimates of reliability and validity of the various measures. Extract: “Mätningar Möjliggör Framtidens Järnväg För Alla,Vetenskaplig Rapport, Metodik För Att Mäta Tillgänglighet”, 2014 https://www.trafikverket.se/contentassets/773857bcf506430a880a79f76195a080/forskningsresultat/slutrapport_vetenskaplig_rad_42.pdf

Flygbuller i boendemiljö kan upplevas som störande och försvåra samtal, koncentration, vila och sömn. Det finns också belägg för ett samband mellan flygbuller och försämrad inlärning hos barn, respektive ökad risk för kroniskt högt blodtryck bland vuxna boende vid flygplatser. I Sverige tillämpas flera riktvärden för nivåer av flygbuller inomhus och utomhus i bostäder. Dessa riktvärden skall tillämpas vid nybyggnation eller väsentlig ombyggnad av bostäder så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. Riktvärden inomhus kan vanligen klaras, åtminstone med stängda fönster. Riktvärden utomhus är svårare att uppnå och detta gäller särskilt riktvärdet på uteplats, 70 dB maximalnivå (LAmax,slow). Detta riktvärde är omdiskuterat eftersom det begränsar möjligheten att bebygga områden nära flygplatser. Diskussionen har främst rört antalet tillåtna överskridanden per dag och kväll. Frågan är viktig eftersom den rör avvägningen mellan stadsutveckling i närhet av flygplatser och risken för hälsopåverkan bland boende i framtida bostadsområden. Denna studie motiveras av att det behövs ett större kunskapsunderlag för rekommendationer rörande tillämpning av riktvärdet för flygbuller på uteplats. Syfte Projektets övergripande syfte var att ge ett empiriskt underlag för bedömning av flygbuller på uteplats, särskilt frågan om bullerstörning i relation till antal överskridanden av maximalnivån 70 dB LAmax,slow. Projektet bestod av två delar: en frågeformulärsstudie bland 3130 boende kring sju svenska flygplatser och en experimentstudie där 90 försöksdeltagare exponerades för flygbuller från högtalare. Projektets specifika syften listas nedan. Frågeformulärsstudien hade syfte 1-5 och 7, och experimentstudien syfte 6 och 7. 1. Kartlägga användning av uteplats bland boende kring svenska flygplatser. 2. Uppskatta bullerstörning och aktiviteststörning på uteplats i relation till antal flyghändelser ≥ 70 dB LAmax,slow. 3. Uppskatta bullerstörning och aktiviteststörning på uteplats i relation till maximalnivåer (över och under 70 dB) och dygnsviktad ekvivalentnivå (Lden). 4. Belysa betydelsen av attityd till flygtrafik och ljudkänslighet för rapportering av flygbullerstörning. 5. Uppskatta effekter av flygbullerexponering på självrapporterade stressymptom och sömnproblem. 6. Studera akuta negativa effekter av flygbuller vid en vistelse på en uteplats, särskilt (a) effekter på akuta fysiologiska stressreaktioner (inklusive hudkonduktans, hjärtfrekvens, salivkortisol), (b) effekter på självskattade störning och upplevd stress, samt (c) effekter på talförståelse. 7. Bedöma projektets resultat i relation till riktvärdet 70 dB LAmax,slow på uteplats, främst vad gäller antalet tillåtna överskridanden per dag och kväll.

Norges eldste vitenskapelige selskap ble stiftet i Trondheim i 1760 etter initiativ av biskop Johan Ernst Gunnerus. Han hadde studert i København, Jena og Halle og kom til Trondheim med sin europeiske bakgrunn. Selskapet ble stiftet i opplysningstidens ånd etter mønster fra Danmark og med inspirasjon fra den tyske filosofen Leibniz’ ideer, men en viktig oppgave var å utforske Norge. Selskapet hadde gode kontakter med København, og Trondheim kan sees som en intellektuell avlegger til København i andre halvdel av 1700-tallet. Gerhard Schøning, den andre av selskapets stiftere, hadde i lange perioder tilknytning til København og Sorø Akademi. Den tredje stifteren, Peter Friderich Suhm, var selv dansk. Den danske tilknytningen fortsatte i lang tid å ha stor betydning for utviklingen av selskapet, enda utviklingen ikke alltid var helt parallell. Både i København og i Trondheim ble det på 1800-tallet etablert museer som har sin bakgrunn i renessansens raritetskabinett, men de to vitenskapelige selskapene synes ikke å ha hatt samme rolle i det. © 2010 Det Kgl. Nordiske Oldskriftselskab