Search

In recent years the Swedish education system has experienced a rise in the number of newly arrived students speaking different languages and with different school backgrounds. A newly arrived student is according to school legislation (Skollagen, 2010:800) a student under 18 years of age, who has migrated to Sweden lacking basic skills in the Swedish language. This paper aims to shed light on a group of newly arrived students’ perspectives on conditions for learning in the Swedish upper secondary education system. Using Bourdieu’s concept of capital we critically discuss organisational and pedagogical responses in the education system as experienced by 19 newly arrived students. Findings indicate that students’ performances using Swedish for academic purposes and being able to analyse Swedish culture are crucial skills. Simultaneously, unsuccessful students have to remain in Language introduction focusing on learning Swedish. Some students show resistance to current demands in mainstream teaching, which can be traced in students who resent not being able to make use of their previous learning and skills in different languages without using Swedish. As individuals, they are left with an experience of deficit, having no or little knowledge about Swedish culture and language. This is expressed by one student saying that sometimes knowledge from her native country cannot be used because it is in another language and that subject teaching often stipulates knowledge about Swedish history and Swedish kings. At stake is newly arrived students’ educational careers, and their chances in society. “Education is my passport”, one student says. The authors argue for acknowledging students’ various language knowledge and cultural backgrounds in teaching, thereby improving students’ opportunities to receive recognition of their existing cultural capital while offering them a gateway to continued education and social inclusion.

Digitalisering av ämnesundervisning såsom i engelska är en process som kommit att fokuseras i skolutveckling de senaste åren. Samtidigt har gymnasielärares vardag i Sverige sedan Lpf 1994 präglats av att läraren har att verka för att på lämpligt sätt bedöma elevers kunskapsprogression mot bakgrund av defiierade mål i nationella styrdokument. Det är i denna skärningspunkt mellan ämnesundervisningens digitalisering och bedömningen av elevers kunskapsprogression som detta projekt tar sin utgångspunkt. Den aspekt som uppmärksammas i projekt History hunt är engelsklärares arbete med en formativ undervisning och bedömning avett gruppbaserat digitaliserat projektarbete. Denna rapport ger en beskrivning och analys av ett initiativ att utveckla en bedömningspraktik för gruppbaserat digitaliserat projektarbete i avancerad språkundervisning i en teknologiskt väl utvecklad skola, med en vetenskaplig grund i det ramverk för digital literacy som formulerats av Dudeney, Hockly och Pegrum (2013).

Datorn har sedan flera år tillbaka haft en självklar roll i skolan. Språkundervisningen har liksom andra ämnen kommit att inkorporera datorn som ett hjälpmedel för skrivande, informationssökande och i någon mån som presentationstekniskt hjälpmedel. Ett alltmer utbrett användande av internet och olika datorprogram i arbetsliv,utbildning, liksom i andra samhällssammanhang har också inneburit att digitala färdigheter måste uppnås genom skolundervisningen. Hittills har lärare dock saknat ett systematiserat och akademiskt språk för att beskriva dessa moment i undervisningen liksom en sammanhållen, vetenskapligt grundad beskrivning av de färdigheter som eleverna behöver utveckla i engelskundervisningen. Mot denna bakgrund är syftet med projekt Digital Literacy att engelsklärare i ett kollegialt lärande ska få tillgång till och gemensamt använda ett vetenskapligt grundat språkbruk gällande integrering av digitala färdigheter i engelskundervisning. I ett andra steg ska lärarna arbeta med att utvidga sin undervisningsrepertoar vad avser engelskundervisning i förening med digitala färdigheter, och nå tillämpningsbara redskap när de ska förbereda elever för yrke, vidare utbildning samt en aktiv medborgarroll i ett demokratiskt samhälle. Genom projektet Digital Literacy fann lärarna att de på ett positivt sätt fick möjlighet att tillsammans tillägna sig begrepp, m a o ett professionellt språkbruk, som kan användas i fortsatt kollegialt lärande. De fick även vidareutveckla sin undervisningsrepertoar med aktiviteter där datorn utgör motiverat redskap. I fokussamtalet efter genomförda aktiviteter uttryckte lärarna att de uppfattat att datorn kan ge elever inspiration som uppmuntrar till fortsatt lärande i engelska, liksom att datorn ger elever möjligheten att visa färdigheter och kunskaper i engelska på fler sätt än en traditionell undervisning erbjuder. Dessutom såg lärarna att betydelsen av att kunna tillämpa källkritik, att kunna anpassa språket som kommunikationsmedel i olika sammanhang, samt att inneha interkulturell kompetens, blev tydligt för många elever via genomförd undervisning.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur elever ser på elevinflytande i praktiken, dvs. var de uppfattar att elevinflytande kommer till uttryck, vilka som agerar i dessa sammanhang, vilka frågor elevinflytandet gäller samt vad elever gör då de upplever att de inte får gehör för sitt inflytandebehov. Dessutom är syftet, mot bakgrund av ovanstående, att utröna om alla elever kan påverka sin skolvardag i samma utsträckning. Uppsatsen bygger på intervjuer med sju kvinnor och sju män, alla elever på tre olika gymnasieskolor. Det är framförallt i ett forum, närmare bestämt den elevorganiserade deltagardemokratin i skolornas korridorer, korridorkulturen, som eleverna är aktiva vad gäller elevinflytandearbete. Där sker diskussioner gällande elevinflytande, planering av agerande, liksom agerande i elevgenererade inflytandefrågor såsom veckoschema och examinationssätt. Andra fora där elevinflytande utövas är de personalorganiserade deltagardemokratiska kurssamråden samt klassråden. Kurssamråden utgörs av samråd mellan lärare och elever vad gäller lektionernas innehåll, arbetssätt samt examinationssätt. Klassråden ger elevinflytande i frågor gällande provschema och den fysiska arbetsmiljön. Den dialogpartner som i de allra flesta fallen nämns är läraren. Rektor och övrig personal upplevs som mycket avlägsna i elevinflytandesammanhang. Detta gäller dock inte för de elever som är representanter i personalorganiserat representativt råd. Dessa upplever tvärtom att de har ett reellt inflytande.