Search

Medien speichern, vermitteln und strukturieren Gedächtnis und Geschichte. Mit der Medienevolution wandeln sich folglich auch Erinnerungspraktiken. Das zeigt sich insbesondere in den sozialen Medien, deren "networked memories" sich durch eine Pluralisierung und Fragmentierung individueller und kollektiver Erinnerungen auszeichnen. In der Geschichtswissenschaft sind "Social Media Memories" bisher nur vereinzelt untersucht worden. Im Projekt "SocialMediaHistory" sollen deshalb Konstitution, Produktion und Analyse digitaler Geschichte auf Instagram und TikTok erforscht werden. Das Projekt verfolgt dabei eine kollaborative Doing (Digital) History im doppelten Sinne: Durch die Erstellung eigener geschichtskultureller Produkte und als methodischer Zugang zu und Reflexion über Beschaffenheit und (automatisierte) Auswertbarkeit geschichtsbezogener Social Media Inhalte. Dabei sollen technische Bedingtheiten und kommerzielle Rahmungen des digitalen Gedächtnisses reflektiert und Datenbankarbeit und Sammlungsaufbau geleistet werden. Ziel ist eine Verzahnung von Geschichtswissenschaft und Digital Humanities und die Erprobung und Auslotung von Möglichkeiten und Grenzen – auf technischer und rechtlicher Ebene und auf Ebene der historischen Erkenntnis. Ein Beitrag zur 8. Tagung des Verbands "Digital Humanities im deutschsprachigen Raum" - DHd 2022 Kulturen des digitalen Gedächtnisses.

Syftet var att utforska vad som är viktigt i ett krisstöd till barn efter ett barnförhör. Metodensom användes var semistrukturerade intervjuer med fyra krisstödjare ur kristeamet i en svenskkommun. Resultatet analyserades utifrån systemteori och salutogenes. Resultatet visade attden juridiska processen, som ska tillvarata barnens rättigheter, även bidrar till krisen, samt attdet är föräldrarna som behöver byggas upp för att kunna stötta sitt barn. Ett tredje resultat varatt krisstödjarna upplever att de gör stor nytta i den akuta krisen, men att den dörr som dåöppnas in till familjen ofta hinner stängas innan det sätts in fortsatta resurser som kan leda tillverklig förändring. Utifrån grundantagandet att barnen ska hamna i en bättre situation efteråtän de gjorde innan, diskuterades sedan om krisstödjarna kunde fullgöra denna uppgift medmetoden de använder. The aim of this study was to explore what is considered important in a crisis supportintervention after child interrogation at a child advocacy center. The method used was semistructuredinterviews with four social workers in the crisis support team. The analysis wasbased on systems theory and salutogenesis. The result showed that the legal process,constructed to protect children’s rights, also contributes to the crisis. It showed that the parentsneed to be strengthened in order to support the child. The social workers feel that they help thefamilies in the first crisis, but a lack of resources prevent them from continuing the support,missing the chance to real change. We discusses how well the social workers could helpputting children in a better position than before, with the crisis support method.

Autonomiprincipen är det förhållningssätt som vägleder habiliteringspersonalen i sitt dagliga arbete. "Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade personer" (LSS) och Socialtjänstlagen (SoL) beskriver att den kommunala verksamheten ska grundas på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Utifrån detta ville vi i denna kvalitativa undersökning ta reda på vilket förhållningssätt habiliteringspersonal, i daglig verksamhet, har när det gäller den professionella makten gentemot de intellektuellt funktionsnedsatta kundernas rätt till autonomi. Det är för habiliteringspersonalen, i vår undersökning, klart att kunden ska ha ett självbestämmande "i största möjliga mån". Det är det förhållningssätt som habiliteringspersonalen vi intervjuat praktiserar i dagsläget. De efterlyser dock regler från ledningen för att få vägledning i hur de ska förhålla sig till kundernas autonomi. Vidare anser habiliteringspersonalen inte att de har de personalresurser som behövs för att kunna tillgodose en god autonomi för kunden när det är en blandning av olika diagnoser i grupperna där vissa kunder kräver mer personalresurser än andra. Det maktövertag som habiliteringspersonalen har gentemot kunderna säger de sig vara väl medvetna om och kan förhålla sig till i sina beslut. Vi ser dock i våra resultat att habiliteringspersonalen utövar makt och påverkar kunderna omedvetet, vilket de i vissa fall blev medvetna om under våra intervjuer. Samhällets oskrivna regler gör även de att vi omedvetet kategoriserar människor så snart vi möts. Den slutsats vi har dragit är att det är mycket svårt att göra upp generella regler utifrån den vision som autonomiprincipen innebär. Arbetssättet måste formas individuellt för varje kund och kräver habiliteringspersonal som hela tiden är lyhörd för kundens önskningar. Arbetsgivarens möjlighet att påverka och hjälpa habiliteringspersonalen till att medvetet förhålla sig till den professionella makten gentemot kundernas autonomi är att föra en ständig diskussion i ämnet.